☰ meny

det första morsdagsfirandet

17.05.2019 kl. 10:00

I söndags var det ju morsdag, som känt. Satt en stund och funderade över om det är ok att inte särskriva det då jag tycker att "mors dag" klingar helt fel i mina öron, men så kom jag över detta skriveri och känner att sammanskrivningen ändå är relativt allmän på den här sidan Östersjön då tänker att det får duga. 

Nåväl, tillbaka till söndagen. Hade hela veckan upprepat mantrat "kom ihåg att jag på söndag vill äta frukost på verandan", så medan papporna i sällskapet fixade med den detaljen ägnade vi övriga i sällskapet vår tid till att lägga minstingarna och sova sin förmiddagstupplur. Passade på samma gång på att promenera över med en bukett vitsippor till min egen mamma genast på morgonkvisten, det är ju ändå obligatoriskt en dag som denna. 

När barnen sussade sött, slog vi andra oss ner vid bordet till detta goda. 

Hej från en färsk morsdagsfirare! Den uppmärksamme kanske minns att jag önskade mig frukost på sängen, men det förvägrar min man mig av principskäl, så fick nöja mig med det nästbästa alternativet, hehe. Kanske ändå helt okej med tanke på att vi hade sällskap - hade ju varit lite väl meckigt att tränga ihop oss alla fyra i sängen med ovanstående dukning.  

Det var verkligen väldigt mysigt att få fira dagen i sällskap av vänner och då blev det ju även dubbla inslag av små söta gester. Som denna lilla blominstallation på påläggsfatet..

.. och hjärtformade scones som Niku svängde ihop. 

"Miilo, fota nu - mitt kaffe ryker!" - skönt att ha kompisar som tänker på ens bildmaterial till bloggen. :-) 

En ganska nöjd verandafirare, skulle jag våga tro att vi ser här. Var kanske inte riktigt lika nöjd kvällen innan då jag hetsade på med att få upp de sista gardinstängerna - men klart värt det i efterhand ju! Och lovade att han sedan skulle få se på ishockeyn utan att jag stör så känner att vi båda fick en ganska bra deal. 

Så småningom vaknade barnen, klart att de inte ville missa festen liksom. 

Eftersom våra gäster skulle åka hem och sedermera sitta på tåg en stor del av dagen, tyckte vi att en bensträckare i form av en liten utflykt var på sin plats efter frukosten. Raseborgs slottsruiner fick bli vårt mål, då det var närmast av våra alternativ.  

Kisse fick lov att ta motorcykeln så att vi andra skulle få plats i bilen, därav denna mundering. Med två babyskydd och tre vuxna i en bil kändes det skönt att ha uppgraderat oss till en rymligare version (speciellt med tanke på att ena framdörren på förra bilen hade gått i baklås och man måste klättra in genom fönstret eller förarsidan om man ville in i passagerarsätet). 

Ställde oss aningen tveksamma till den förhöjda inträdesavgiften till borgen, men blev positivt överraskade av de nya intressanta infoskyltarna som kommit upp kring borgen. 

Tar tillbaka allt jag skrev för två inlägg sedan om hur jag och Sara slutat matcha varandra. Var ju en ren och skär lögn när man kollar på denna bild då vi bär liknande rockar, tofs på huvdet och som kronan på verket ännu STÅR på liknande sätt. Ändå komiskt med tanke på att vi inte ses så ofta, hur skulle det inte se ut om vi t.ex. bodde ihop en längre tid? Vore det bara tatueringarna som skiljde oss åt? Ingen vet.  

Om ett år eller så tycker förhoppningsvis barnen att dylika utflykter är lika kul som vi andra. 

"Nej, vi liknar inte alls varandra". Eh. 

En annan mycket trevlig grej var denna nya stig som gjorts upp bakom slottsruinen. Tänker mig att den är ännu mysigare om några veckor när grönskan kommit igång ytterligare. 

Sedan var det bara att snällt lyda våra mini-skalmans som tröttnade på att vara på utfärd och åka hem igen för att skrapa ihop en sen lunch av alla rester vi hittade i kylskåpet. 

När vi hade vinkat av våra gäster vid tågstationen var det bara att styra kosan hem till mina föräldrar där morsdagsfirandet fortsatte med familjen. 

Sådan mor.. 

.. sådan dotter! Ingen avikelse på spexfronten i denna familj.

Sedan lite obligatoriska foton på mamma med alla sina barn. Ändå ganska välproducerat, om jag får säga det själv. Bra jobbat mamma!

Och sedan barnbarnen. Känner att Jolanda och Vidar har lite att lära från Leonels starka poseringsgame. 

Och det var ungefär den morsdagen! Hurra för alla mammor, men också andra fantastiska kvinnor en har i sitt liv. Vore ju inte mycket till liv utan dem.

Kommentarer (2)
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Haha, hade faktiskt missat att vi kanske ändå påminner lite om varandra på bilderna ???? fina bilder ????
Sara02.06.19 kl. 21:53
Ojdå, kunde visst inte använda emojis :D
Sarski02.06.19 kl. 21:54

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny