☰ meny

en sportlovsvecka senare

26.02.2019 kl. 21:36

Hade inte förväntat mig så mycket av sportlovsveckan i min  nuvarande konstanta "ledighet", men hade inte tagit med i beräkningarna att andra kanske firade ledig sportlovsvecka så det innebar ju plötsligt att även jag kunde fylla veckan med trevligt sällskap om dagarna. 

Inser även när bilderna är uppdragna på detta vis att min kamera på telefonen börjar bli riktigt skröplig. Men vad gör man när telefoner alltid börjar säga upp kontraktet efter dryga två års använding? Är ju inte den som vill skaffa en ny telefon innan den säckar ihop helt, så ni (och kanske främst jag) får helt enkelt leva med lite halvtaskig kvalité tills vidare. 

I början av veckan bjöd mamma in till plättkalas och det är en ju en normalt funtad person inte sen att tacka nej till. Leonel var också där och bjöd i sin tur in till legobygge, så medan vi satt och byggde storartade ting (jag) och snodde alla bästa bitar (han) skrålade vi ikapp till Sås & Kopp. 

En annan dag kändes vi (jag) oss extra piffiga, så vi (Vidar) drog fram fotominen som är standard i detta hushåll. Han är ju för det mesta en ganska glad och skrattig bebé, men så gott som varje gång jag drar fram kameran åker denna min fram och är omöjlig att lura bort. 

Sandra har också varit här, en av Vidars klara favoritpersoner! Ah, blir så varm i hjärtat av att se ens avkomma gilla ens kompisar och vice versa. 

Skrapade fram allt gott jag kunde hitta i skafferiet, finbesöket till ära. Vi konstaterade att ingen av oss kunde dra oss till minnes när vi senast skulle ha ätit en fastlagsbulle med mandelmassa, och insåg till vår förvåning att den ju smakade helt okej. Men kom även överens om att vi nog aldrig skulle välja denna typ av bulle framför en bit chokladkaka. 

Mysiga hemmakvällar bjöd sportlovsveckan även på. En av de aboslut bästa sakerna med att ha sovit i salen den här hösten och vintern är utan tvekan att få slumra till ljudet av eld som sprakar i kakelugnen. 

Picnic nere på isen har vi ju också hunnit med, som jag redan berättat om. Kanske den mest sportloviga aktivtet vi fick till under veckan. 

Och om någon undrar ifall det går någon väg ner till träsket från vår gård är svaret nej. Körde ner vagnen över skaren på åkern och drog den sedan genom vassen den sista biten. Får väl skatta mig lycklig att vi var förnuftiga nog att skaffa en vagn med rejäla hjul med tanke på alla eskapader den dras med på. 

Under helgen kidnappades Vidar av sin farmor en liten stund så jag ock Kisse fick lite tumistid över en varsin pizza. Känns ju alltid lite märkligt de gånger vi äter en hel måltid tillsammans utan att behöva avbyta varandra. 

Avslutningsvis har vi tagit det ganska piano, speciellt efter att en förkylning drog in över familjen på söndag kväll. Har funnit ganska få saker i föräldraskapet som oöverkomliga, men att ta hand om och underhålla en liten fem månaders krabat medan man själv på sin höjd skulle orka ligga på soffan, sträckkolla netflix och äta glass är nog lite lagom tungt. Tur har vi snälla medmänniskor i närheten som erbjuder avlastning vid såna tillfällen. 

 

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny