☰ meny

en vinterdag på isen

23.02.2019 kl. 19:40

Igår blev jag och Vidar medbjuden på vinterutflykt. Fyraåringen i gänget räknade noga att vi hade tillräckligt många muggar nerpackade och så drog vi iväg med barnvagnen, kälken, pulkan och rattkälken i högsta hugg. Vilket ekipage alltså.  

Kattsällskap hade vi också såklart. Mina egna katter hade jag lyckats lura till insidan av huset, men mamma och pappas Molly följde med och såg till att hålla flocken samlad. 

Varför gå på plogade vägar när en kan släpa barnvagnen genom vassen, kan en ju alltid fråga sig?

Leonel kämpade också på och hann bli måttligt irriterad på stråna som slog i ansiktet innan vi hade tagit oss ut på andra sidan vassen. 

Ut på tur, aldrig sur! Inte skall man låta en barnvagn stoppa en från små vardagsäventyr liksom. 

Väl nere på isen var det dags att dra fram picnicfilten.

Egentligen var ursprungsplanen att gå över isen till fågeltornen, men då lilleman i gänget redan ville stanna och äta på baksidan av vårt hus insåg vi att det kanske var ett lite väl amibtiöst projekt att ta sig an denna gång. Så vi nöjde oss med att slå läger strax efter att vi passerat vassen. 

Varm kakao är ett måste på vinterpicnicar.

Är så tacksam över mina påhittiga föräldrar som hittar på allt sånt här och som varje dag inspirerar mig till att vara en minst lika närvarande, kreativ och vardagsäventyrlig person. 

Det är de här spontana stunderna och små äventyren jag hoppas barnen skall minnas då de växer upp. Inte vem som haft den flashigaste telefonen eller åkt flest gånger till Thailand (för det lär denna familj nog aldrig någonsin göra). Vill påstå att de bästa minnena lätt kan skapas på en bakgård med en varm kopp kakao i högsta hugg och i gott sällskap. Med morföräldrar, kusiner, farbröder, syskon och vänner i en salig blandning. Folk man tycker om helt enkelt. 

Efter att ha hunnit njuta av solskenet på isen en stund fick jag vända vagnen tillbaka mot husen och dra den upp genom den snåriga vassen igen när Vidar vaknade. Lite kämpigt, måste erkännas, då jag även lyckades trampa genom skaren och landa i en ficka mellan snön och isen som fyllts med vatten - men väl värt det för den trevliga stunden med familjen. 

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny