☰ meny

ett litet steg för mänskligheten...

21.02.2019 kl. 20:21

... ett stort steg för denna kvinna. Jag har nämligen inhandlat nya byxor (ursäkta antiklimaxet i denna nyhet till dem som förväntat sig något storartat)! Insåg att om jag räknar bort leggings och fladdriga nödlösningar till tygbyxor i sommarhettan har jag inte inhandlat ett par ordentliga byxor sedan vår bröllopsresa till Barcelona 2016 då jag kilade in i en Zara-affär på flygfältet.

Barcelonabrallorna är sedan länge döda och begravda (eller i alla fall utslitna och bortsorterade från garderoben) så det var sannerligen på tiden för en uppdatering. Med definitiv avsaknad av det så kallade thigh gap:et är långvariga byxlivslängder bara att drömma om så gällde bara att snällt pallra sig iväg på uppköp. 

Har ju det senaste året mer eller mindre levt i mina gravidleggings (hallelujah vilket underbart plagg som går hela vägen upp över magen), men nu utan gravidmage så börjar de minst sagt vara lite hängiga och som pricken över i:et har ett gäng hål dykt upp i skrevet så det börjar väl bli dags att snällt vinka ajöss till även dem. Är ju inte direkt Hetaste Greta i stan iklädd den munderingen om vi säger som så.

Besökte närmsta affär med vettigt byxutbud, det vill säga Lindex, slog på stora trumman och kom ut med två par nya plagg att pryda benen med. Gillar deras halvnya koncept att samma modells byxa sys upp i flera olika material och utseenden som gör uppköpen så mycket lättare bara man väl hittat en modell som faller en i smaken. Gör livet för en som tycker det är sjukt tråkigt att prova kläder i alla fall en smula lättare. 

När jag väl var i farten och på väldigt starkt unn-humör nappade jag även med mig en scarf. Hur gick det till? Inte är väl jag en scarfperson? Men tänker att det kanske kan vara ett drag att utveckla. Piffig känner man ju sig oavsett och det är ju kanske helt okej att så här som hemmamamma få känna sig så ens någon enstaka gång ibland.

Avslutningsvis plockade jag med mig en scrunchie från butikshyllan. Minns när de blev populära igen för något år sedan och jag undrade vem i hela fridens namn som frivilligt skulle vilja lägga en sån i håret? Nåväl, i vanlig ordning har jag en tendens att något år efter alla andra se storheten i de grejer jag har tyckt varit ytterst märkliga så idag fann jag mig då pillandes på dessa nittiotalshårband i butiken. Tofs är ju den enda frisyr jag orkar och hinner rocka just nu, så tänker att detta tillbehör passar alldeles ypperligt för det ändamålet.  

Kommentarer (1)
HOT maama
Freja22.02.19 kl. 16:33

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny