☰ meny

om jobbtankar, musikaler och en självstä(n)dighetsdag

06.12.2018 kl. 21:55

"Skall du verkligen klara av att inte jobba på ett år?" har jag blivit frågad inte bara en eller två gånger. Ja, det är tanken. Från mitt (foto)företag är det visserligen stundvis lite knepigt då det fortfarande ramlar in förfrågningar och jag s-u-g-e-r på att kunna säga nej, men sakta skall det väl gå in i folks söta små huvudet att jag befinner mig på mammaledigt. Rekommenderar duktiga fotokollegor gör jag dock mer än gärna, så det får man utan vidare fråga om.

Har märkt att det gör riktigt gott för kreativteten att ha jobbet på paus och jag noterar hur jag kommer på en massa roliga små pysselprojekt och dylikt jag vill ta mig an nu när när jag inte behöver ägna min kreativitet åt någon annan än mig själv. 

Jobbet som kommunikatör behöver jag inte alls oroa mig över, då det är i mycket goda händer hos Nina medan jag är ledig. Känner en liten sorg över att vi inte kommer jobba tillsammans sen när jag är tillbaka, då jag just nu följer arbetsplatsens sociala kanaler med stort nöje.

Då det inte ligger i min natur att till hundra procent kapa banden till jobbet är jag ändå mycket glad över att jag på sistone kunnat få ta del av lite arbetsgemenskap trots att jag inte jobbar. Förra veckan deltog jag i personaljulfest (där tidigare nämnd hade ställt till med ett quiz, så blev ännu mer övertygad om att rätt typ av person vikarierar mig haha) och nästa vecka ser jag fram emot att gå på Luciafrukosten som är en tradition på skolan. 

Igår passade jag även på att gå på den nya musikallinjens första framträdande på Karelia och var imponerad av deras insats med tanke på de få månaderna av studier de har bakom sig. Hade med mig mamma som skrattade högst i publiken, alltid lika befriande med personer utan hämningar när det kommer till skratt på teater eller liknande uppvisningar. 

Måste ju nog medge att jag nästan blev lite avundsjuk på att jag inte får jobba med detta gäng, men med tanke på vilket succé utbildningen har varit så här långt lär det ju nog bli en fortsättning så nästa höst har jag förhoppningsvis ett "eget" gäng att jobba med. 

Självständighetsdagen då? Kanske ni undrar (men högst antagligen inte), låt mig (ändå) berätta. Den firades lugnt med binderi av årets julkrans som nu näpet får pryda ytterdörren.  I övrigt har man funnit mig i badrummet, ivrigt skrubbandes kakel. Fick nämligen låna en steamer (ångmaskin kan det väl ändå inte heta på svenska?!) av svärmor och den gjorde näst intill underverk.  Ett annat litet underverk kan man nog kalla det att jag genuint hade lite städiver. Händer ju ungefär en gång på 101 år, så kändes ju fint att den inföll i samband med Finlands bemärkelsedag.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny