☰ meny

så kom november

02.11.2018 kl. 10:58

Så kom november. Ett säkert tecken på att man ramlat in i den månaden är väl att klockan, som idag, närmar sig ett och det har fortfarande inte ljusnat till ordentligt där ute. Men jag tänker att i år, om någonsin, har jag möjligheten att göra det bästa av denna månad av mörker och bara kura ihop framför kakelugnen, brygga massor av te och tända ljus nästan som om pyromani vore en liten hobby. I väntan på att en får hänga upp julljusen skall jag definitivt försöka ha novemberbilden här ovan som målsättning de kommande veckorna. 

Igår, när jag fått Vidar att slumra till en stund på förmiddagen, plockade jag (typ) med ljusets hastighet ihop en fikakompatibel bjudning och bjöd över Ida, Björn och sötaste Jerry som råkade befinna sig söderut. Jerry hör nog till den typ av hundar som man omöjligen kan låta bli att gilla. Tror det eventuellt beror på att han till sättet aningen påminner om en katt, hehe. 

I övrigt känns det som dagarna bara flyger iväg. Vad gör jag? Gör jag alls något? Nå, ibland går jag tydligen i alla fall ut och gå med vagnen. Och katten. Har varit ganska slut i huvu (som man så vackert säger här i Karis) så att registrera vad man gjort och hur en dag varit har inte stått högst upp på listan om vi säger som så. Dock har vi fått in en ny morgonrutin som funkar de dagar K börjar jobba lite senare och kan hjälpa till med ett matningspass vilket ger mig aningen mer tid att sova, vilket är guld. Galet så sönder man blir som människa med för lite sömn bakom skallbenet, men kanske inte så konstigt heller med tanke på att jag förr lätt sportade nio timmars nätter. Något sånt kan jag bara drömma om just nu...

Mitt fotograferande har även tagit ett rejält hopp på sisådär tio år bakåt i tiden och landat i mina sena tonår då jag skaffade min fötsta systemkamera och vurmade för naturfotografi i betydligt större utsträckning än idag. Vi snackar vattendroppar i gräs, färgglada löv, you name it. Är väl så det blir när en försöker åstadkomma ens en liten uns variation till alla babybilder som annars registreras på kamerans minneskort.

Annars ser väl våra dagar lite ut som ovan. Passar på att mysa, åtminstone de stunder vi bägge är på gott humör. Är ju ett litet projekt att se till att både hans och mitt sömn- och matintag ligger på en nivå där båda är nöjda. Men när de stunderna infaller är det mysigt att bara kura ner sig i sängen och kanske läsa lite ur boken jag just nu håller på med. Blir för det mesta bara några sidor åt taget, men istället för att störa mig på avbrotten försöker jag se det som en karamell som jag får njuta länge av.  

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny