spridda tankar från den beräknade dagen

03.10.2018 kl. 21:36

Trodde det här med "amningshjärna" var något av en lätt överdrift, men har nu själv fått erfara hur tankarna flyktigt seglar ut och in ur huvudet och kommer på mig själv med att stundvis helt utzoonad sitta och glo ut genom fönstret eller in i valfri vägg. Här följer ändå några spridda tankar som jag trots allt hunnit fånga en aning denna kväll:

→ Självklarheten. Över att Vidar redan är här och nu har varit det i två veckor trots att han egentligen var beräknad till dagens datum. Världens mysigaste typ när han ligger varm på bröstkorgen och sakta hummar för sig själv, lite mindre mysig då han gallskriker mitt i natten och inte vill lugna sig. Men det tar väl sig. Kan inte direkt klandra honom då jag, som förr starkt brukat sporta nio timmars nätter, inte heller är den mest fröjdfulla personen under dygnets mörka timmar. 

→ Tacksamheten. Just idag faktiskt främst över att min tio dagars kur av sprutstickande (för att motverka risken för blodpropp efter operationen) i magen är över. Hade ju tänkt att det efter förlossningen skulle vara slut på nålar för ett tag, men tji fick jag. När barnmorskan började instruera mig hur jag skulle gå tillväga fick hon dock snällt vända sig till min man istället. Jag som redan tyckte det var lite jobbigt att mäta blodsockret under graviditeten blev nog lite blek om nosen av tanken att jag skulle vara tvungen att själv sticka en lång nål i mig. Men nu  är det som sagt över och jag hoppas det lilla slagfältet av blåmärken kring min navel repar sig så småningom. 

→ Magmusklerna - mina då, alltså. Ack, så lite uppmärksamhet jag gett denna del av kroppen genom åren, men har tagit igen det med råge de senaste två veckorna. Att få buken uppsnittad med strikta restriktioner hur man får röra sig känns minst sagt lite utmanande med en liten spädis vars behov en borde tillse så snabbt som möjligt. Testa själv att t.ex. resa dig ur sängen helt utan att använda mage eller rygg. "You don't know what you got 'till you're missing it a lot" som Eric Hassle skulle ha sagt. 

Det var allt denna hjärna lyckades greppa just nu. Med sikte på nästa amningspass. 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Uuugh de där nålarna minns jag, grät varje dag när jag stack mig pga obehaget o svidandet. Huuu flashback. Skönt att det är över nu för dig! Kram!
Sandra04.10.18 kl. 13:17
Åh, så du hamnade också ut för dem. Riktigt otrevliga jo! Men skönt att det är över (för oss båda) :D
06.10.18 21:38

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

☰ meny