tankar i vecka trettiosex

30.08.2018 kl. 10:56

Igår gick jag in i vecka 36 av detta produktionsuppdrag och det börjar småningom vara dags att inse att det inte är så hemskt länge kvar tills vi förhoppningsvis får träffa den nya familjemedlemmen vi knåpat ihop. Som jag skrev i ett inlägg på instagram, så har villkoren och arbetsfördelningen stundvis kännts lite sisådär, hallå - vi snackar ju fast anställning 24/7! Men överlag har denna graviditet hittills förlöpt smidigare än vad jag hade förväntat mig och det är ju lite intressant det där med hur selektiv ens hjärna är - nu minns jag knappt längre hur ohemult trött jag var hela våren, då jag helst hade grävt ner mig själv på botten av sängen istället för att gå på jobb varje dag.

Sakta börjar vi väl också känna oss relativt redo för nykomligens ankomst. Från att endast haft moderskapsförpackningen i vår ägo gick vi i slutet av semestern till att ha skrapat ihop  det mesta  som är nödvändigt för ganska små slantar.  Kan väl säga att jag är mycket nöjd över att vi lyckades kamma hem både vagn och babyskydd för en billigare peng (gratis!) än vad jag pungade ut för min bröllopsklänning (40€). Känner att de liksom går i lite samma kategori i mitt huvud - helt GALET att betala hundratals euron för om man kan få tag på billigare än så. Är ju inte direkt någon märkesnörd och vi kommer ju mest rulla omkring här hemma på landsbygden, så är nöjd så länge den är hel, säker och fyller sin funktion. 

I övrigt känner jag mig rätt lugn inför den stundande förlossningen. Hur svårt kan det va (.. säger jag säkert inte när jag väl ligger där, haha)? Nä, skämt åsido. Men var på besök till bb tidigare i veckan där vi hade lyxen att vara det enda paret på plats så fick en privat tur med en supertrevlig barnmorska så känner att vi nog kommer vara i trygga händer.

I morgon har vi dessutom inbokad tid för ett extra ultraljud för att kolla upp hur barnet egentligen ligger, då hälsovårdaren på rådgivningen inte var helt säker. Hoppas förstås på att bebén ligger "rätt" med huvudet neråt, men om inte löser det sig säkert också. Första ultraljudet gled ju nog mest förbi i något slags chocktillstånd och under det andra var det så hemskt mycket information som skulle processas så denna gång tänkte jag försöka njuta lite av besöket  och möjligheten till en sista titt innan vi möts i verkligheten. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

☰ meny