ett besök i tenala mejeri

10.03.2018 kl. 16:41

I onsdags stod det utfärd på schemat för marthagruppen jag är med i och vi styrde kosan mot Tenala och Frimans lanthandel. En riktig pärla till affär där man verkligen kan hitta de mest oväntade grejerna. 

Och så har de ju traktens finaste ostdisk, det går inte att förneka! Långa rader med läckerheter som gör att snålvattnet börjar rinna då en skall välja ut en bit ost till sig. 

Den här gången var valet dock mycket enkelt, för de har nämligen ganska nyligen börjat producera två nya ostsorter som de namngett efter tidigare arbetare i mejeriet. Och en av dem heter Mildred efter min mormor, så en sådan skulle jag givetvis ha! Hon jobbade på mejeriet då det fortfarande var i Valios ägor, men de stängde verksamheten för dryga 30 år sedan. 

Nu har dock Pelle och hans familj blåst liv i mejeriet igen och producerar ost för fulla muggar! När alla hade handlat klart i lanthandeln åkte vi vidare ner till mejeriet där vi fick en grundlig genomgång hur det går till när de gör ost. 

Det här kärlet rymmer hela 600 liter, så det är inte precis någon liten bondost man vevar ihop hemma till jul som man får ut från detta. Något jag tycker är väldigt fint med hela tillverkningsprocessen är att mjölken till ostarna tas från en närbelägen gård så förutom att det hela är ytterst lokalproducerat är mjölken dessutom fortfarande varm då den anländer till mejeriet och ostmakeriet sätts igång. 

På en effektiv arbetsdag kan upp till 88 stycken ostar bli gjorda. Inte illa för två personers dagsverke, om man säger som så. 

Sedan fick vi givetvis tillfälle att smaka på ostarna också!

Tycker själv att jag är en ganska driftig person, men här kommer jag nog tvåa. Förutom mejeriet och lanthandeln driver familjen även en restaurang, ett café, ett svarveri samt är i startgroparna till att starta upp ett bryggeri. Mäkta imponerande! 

Jag tycker det är suveränt att det lokalt går att hitta dessa produkter samt att det finns folk som fortfarande värnar om detta mathantverk. För det är minsann ingen liten process att göra ost fick jag lära mig efter detta besök! 

Dessutom var det otroligt fint att få en inblick i det arbete som min mormor (och även mamma!) en gång har utfört. Och ja, inte tänker jag heller sticka under stol med att jag är stolt som en tupp över att hon fått en ost namngiven efter sig. Skulle jag få bestämma skulle jag säkert helst resa en smärre staty i hennes ära, men helt okej så här också - vi börjar med osten. 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Vilken marthagrupp är det? Hur går man med? :D
Nora13.03.18 kl. 12:31
Hej! Raseborgs nya Marthor heter vi, en ganska ny grupp där målgruppen är lite "yngre" personer än den "klassiska marthan" - leta upp vår facebooksida och skriv ett meddelande där så kan säkert vår adminstratör fixa resten om du vill hänga med :)
16.03.18 11:08

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

14.05, 15:04fred, kärlek & katter av Freja
14.05, 15:02fred, kärlek & katter av Freja
07.05, 17:29fred, kärlek & katter av Heidi
☰ meny