den sista februaripåhitten

28.02.2018 kl. 20:43

Vilken vinterdvala både jag och detta ställe har hamnat i. Dock är det ganska skönt med ett långsamt lunk som enbart sakta strävar framåt mot våren. Bara en månad kvar nu, åh vad jag skulle vilja kunna snabbspola förbi mars och landa i smältande snö och de första vårblommorna som kikar upp ur rabatten. 

Nåväl, ibland hoppar jag ut ur äta-jobba-sova-hjulet och försöker faktiskt hitta på något. Som under helgen då vi begav oss ut på isen över träsket vi bor vid. 

Målet var fågeltornet på andra sidan, där vi dukade upp med kaffe. 

Och en bit chokladkaka i den perfekta konsistensen för picnic (dvs kunde ätas med händerna). 

Här står en och njuter och betraktar sitt kungarike lite. 

Har ju inte en helt pjåkig "bakgård" om vi säger som så. 

När de sista dropparna av kaffet var uppdruckna vände vi ganska kvickt om hemåt igen. Kölden bet i kinderna så vi ansåg oss ha fått nog av frisk luft för dagen. 

Passade även på att  betrakta en del av alla de spår som fanns lite överallt i snön. Vad kan detta ha varit för djur som delvis tycks ha släpat sig fram?

Väl hemma bänkade vi oss i soffan för ett par omgångar afrikas stjärna och smoothieskålar till lunch. Och så ett halvt öga på vinter-os har jag för mig. 

Till kvällen dök denna pingla upp. 

Fångade upp det senaste och vräkte i oss denna smarriga avocadopasta. 

Sedan tog vi saltet och rågbrödet under armen och pep iväg på inflyttningsfest. Traditionen att ge dessa saker kommer antagligen från Tyskland och skall ges eftersom de aldrig bör saknas i ett hem. Saltet har eventuellt också att göra med gammalt skrock som säger att om man kastar några saltkorn över axeln förhindrar det olycka. 

I söndags fick vi picnicbesök av detta lilla gäng, så vi bänkade oss på bakgården. 

Färgglada kippor och koppar i en salig blandning innan vi beslöt oss för att gå in och avsluta picnicen framför öppna spisen istället. 

Givetvis var också katterna med på ett hörn. För vad vore ett upptåg utan dem liksom?

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Älskar spår i snön, jag skulle tro det är utter spår. Är inte helt säker, men skulle ju vara roligt om det var Kisse som gjort dem. Hehe.
Ida03.03.18 kl. 13:53

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

14.05, 15:04fred, kärlek & katter av Freja
14.05, 15:02fred, kärlek & katter av Freja
07.05, 17:29fred, kärlek & katter av Heidi
☰ meny