julaftonen på sutarkulla

29.12.2017 kl. 18:38

Hallå där i mellandagsmyset och -ruset (beroende på vilket en väljer liksom)! Här har maskineriet mest fått gå på tomgång sedan julhelgen, vilket har varit så otroligt skönt. Vi snackar långa sovmorgnar, hela dagar drivande omkring i morgonrock och slapp framför öppna spisen. Mycket skönt för kropp och själ vill jag lova. Men nu, en blick tillbaka på våran julafton:

Julafton och fjärde advent inleddes föga förvånande med frukost i köket. 

Därefter packade vi ihop våra grejer eftersom vi skulle på julaftonsbastu till mina föräldrar. 

Det var inte mycket till julväder då till och med åkrarna var gröna, men en dramatisk morgonhimmel bjöds vi i alla fall på. 

Efter att vi var tvagade och redo för julaftonsfir hoppade vi i bilen för följande destination. Hälsade på grannes snögubbar som förökat sig med hela 100% från förra året. Skall bli spännande att se om det dyker upp en ny avkomma till dem nästa år. 

Vi styrde kosan mot Tenala, där vi skulle äta julgröt tillsammans med min morfar. 

I fall någon undrar varifrån jag fått min charm, kolla här ovan. Hehe. Mycket gullig mor och morfar om jag får säga det själv. 

Innan vi åkte hem skulle vi ju såklart hälsa på mormor också, och tända ljus på gravgården. 

Efter att ha besökt ytterligare en gravgård samt svirat förbi vänner för att önska dem en god jul, landande vi hemma och möttes av denna lilla välkomstkommitté. Hon hade haft i uppdrag att hålla ställningarna medan vi var borta. 

Väl hemma var det dags att smyga in de sista klapparna under granen samt dra en kam genom håret innan gästerna skulle dyka upp. 

Snabbt som attan dukades även bordet som fick hålla till godo med en lite enklare dukning detta år. 

Men namnskyltarna i form av pepparkakor hade jag ändå förstått att fixa i förväg. 

Adventsljusen tänden, och så var vi redo för julafton på sutarkulla!

Det första en av våra minsta gäster fick göra, var att leta reda på tomtedörren.

Till slut hittades dörren och vilken tur hade tomtenissen lämnat två små klappar i väntan på den riktiga julgubben. Detta ledde till att han hela halva resten av kvällen gick och letade efter fler dörrar runt omkring i huset. 

Vårt julbord var lite annorlunda i år eftersom vi hade bestämt oss för att skippa julmaten eftersom jag inte vill bli med femtioelva olika jullådor i kylskåpet två veckor efter jul. Istället körde vi på tre rätters middag med jullimpa med gurkgranar samt maltlimpa med laxröra till förrätt. Till varmrätt serverades älgstek, lax och en fräsch sallad. 

Mat i all ära, men väntan på julgubben var nog lång, tyckte vissa. 

Men till plötsligt dykte han upp tillsammans med tomtemor! Det är ju alltid lite spännande för alla inblandande det där, om man som jag, inte blivit informerad om vem som döljer sig bakom skägget. 

När julklapparna i säcken var utdelade kunde middagen fortsätta!

Och när den var avklarad var det dags att dela ut resten av klapparna som fanns under granen, men här fick mamma rycka in eftersom julgubben dragit vidare. 

Jag haffade in några riktigt fina klappar, så som ett nytt läppstift, lakan och en morgonrock. Tack och bock - precis vad jag önskade mig. 

Sedan blev det dags för efterrätt, eller "Mmm... makupala!" som en viss lilleman konstaterade. 

Typisk sammankomst hos familjen Nyberg. Den med skarpt minne minns kanske att jag lade upp en liknande bild förra julen? Vi är liksom inte så bra på att sitta fint på stolar, om man säger som så...

Ja, ni ser ju...

Insisterade även på att få en liten bild på min lilla kattfamilj (och stora ögonpåsar... den här ledigheten kom minst sagt lägligt).

Så småningon började gästerna droppa av och kvar blev lillebror som utmanade mig ett av julklappsspelen. 

Och sedan tog den julaftonen slut och de enda spåren som tydligt fanns kvar var rester av upprivna presentpapper och märken efter någon som smakat på julgransdekorationerna. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

☰ meny