pepparkaksbak och julrimsvak

Publicerad 23.12.2017 kl. 23:48

Tidigare i veckan hörde Ida, som äntligen är hemma igen för ett litet, litet tag, av sig och undrade om hon och Jerry kunde komma över med pepparkaksingredienser så vi kunde baka ihop. Självklart! var naturligtvis svaret. Tycker det är väldigt mysigt med kompisar som bjuder in sig själv för dylika upptåg. 

Vi trollade fram ekorrar, igelkottar, älgar, rävar, björnar och en hel del andra djur ur degen. 

Ida brukar ju befinna sig på de mest avlägsna platserna (läs: allt ifrån Nya Zeeland till fjällstationer i Lappland) men trots det känns det som vi knappt har varit ifrån varandra alls när vi väl träffas igen. Så vi joddlade på och jag var mitt vanliga smidiga jag, dvs trampade i hundens vattenskål och fick glögg i vrångstrupen så det sedermera spurtade ut ur näsa och mun åt alla håll och kanter. Charmig är man, så det förslår. 

Valarna fick åka upp som julpynt i köksfönstret. 

En annan kväll tog jag mig till kyrkan tillsammans med mamma för att gå på julkonserten som har blivit något av en tradition två dagar innan jul. 

Jag tycker det är något alldeles extra rofyllt och stämningsfullt i kyrkan så här strax innan jul, trots att bänkraderna var fyllda till bredden med folk. Kändes som ett väldigt bra sätt att varva ner och sätta takten för resten av det kommande julfirandet. 

Men den främsta anledningen till att vi var där, var ju ändå för att lyssna på min kära barndomsvän som uppträdde under konserten. Kan väl inte direkt påstå att Run, Run Rudolph hamnar i topp fem över sentimentala jullåtar, men blev ändå helt rörd då jag hörde hennes stämma fylla hela kyrkan. Stolt över henne ändå ut i fingerspetsarna, det är jag! 

Idag har vi i sakta mak fixat det sista inför julafton och till kvällen bänkade vi oss i soffan framför Home Alone, som är en ny tradition för mig (från mannens sida). När resten av hushållet gick och lade sig smög jag iväg till tomteverkstaden för att pyssla med de sista julklapparna och hitta på små rim. Känns dessutom lite extra spännande att sitta uppe ensam inför julaftons natt, för vi alla vet ju att den är lite extra magisk...

... för en liten julnisse har nämligen flyttat in! 

... och en julstrumpa har uppenbarat sig vid köksspisen. 

Katten har sedan länge lagt sig till ro under granen, och nu skall nog jag också knyta mig för ikväll. Jag önskar er alla en riktigt skön och fridfull jul!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny