Dags att backa bandet en vecka, för då var det dags att hämta hem vår julgran! Vi begav oss ut på jakt med denna ivriga granpatrull.
Inne i skogen mötte vi detta ekipage som slog följe med oss.
Att jaga julgran kan ju vara rätt slitsamt. Så efter en lagom brant backe genom skogen, släpande på unge i pulka, var vi eninga om att det var dags för glöggpaus.
Dessa knubbiga små händer hade antagligen roffat åt sig alla pepparkakor om de bara hade fått chansen.
Sedan var det dags för den obligatoriska granjakts-gruppbilden. Notera gärna min kära mor som enkom för min skull klätt sig i ylletröja, då hon vet att jag tycker det är mysigare än någon tråkig vindjacka (vink, vink, till männen i bild) på foto.
Vi traskade vidare i skogen och stötte slutligen på följande gran.
Den fick det bli! Och så fick granen snällt följa med oss hem.
Mycket nöjda över jakten, traskade vi sedan hem med våran gran som sedermera fick bo på verandan ett par dagar för att vänja sig vid inomhustemperaturen och för att inte barra så mycket.
Lagom till vårt julmys med scoutledarna, då jag dukat upp till långbord, fick den ändå komma in.
Hann inte riktigt planera dekoreringen, så några stora pappersstjärnor fick fungera som nödlösning (de hänger fortfarande kvar).
Samt en liten granängel som jag pysslade ihop under tidigare nämnda sammankomst.
En annan kväll i veckan bjöd vi in en del av släkten på glögg och pepparkakor och minstingarna stal helt klart showen. Vilket var helt förståeligt då charmfaktorn är orimligt hög hos dessa små typer.
Kolla. Nu. Bara.
Sen smet han iväg från kramkalaset eftersom han konstaterat att "hon behöver mig" och så pyste de iväg hand i hand på egna äventyr.
