kulturarbetarens eviga deltidsdilemma

Publicerad 09.02.2017 kl. 14:07

Som kulturproducent (och med säkerhet förstås många andra brancher) är det (i allmänhet) ett evinnerligt pusslade för att få jobb och hela livskarusellen att gå ihop. Inte nog med att jobben inte precis växer på träd, så är de dessutom allt som oftast baserade på projekt- eller deltidsanställningar. Vilket betyder att man minst sagt får bli lite kreativ* för att få hyror, räkningar, mat på bordet och kanske en enstaka biobiljett nu och då betalda varje månad.

Det hela underlättas ju inte heller av att:

  • du får en klumpsumma motsvarande cirka en knapp månadslön, men du jobbar många månader med projektet,
  • du erbjuds "erfarenhet och goda kontakter" som ersättning för din insats,
  • du jobbar frivilligt flera månader med ett projekt och som tack får du en kaffekopp eller motsvarande pryl,
  • arbetet är överenskommet att vara på deltidsbasis men ändå förväntas du a) vara tillgänglig dygnet runt och/eller b) göra en heltidsinsats,
  • under studietiden gör du oavlönad arbetspraktik under sommaren = har inte möjlighet att sommarjobba = måste lyfta mer studiestöd men tvingas att deltidsjobba mer senare under året eftersom pengarna annars inte räcker till = inkomstgränsen blir sjukt låg = du går över den och måste betala tillbaka fyrsiffriga belopp till fpa långt efter att du studerat klart,
  • du erbjuds tidsbunda kontrakt som snuttvis förlängs och du sitter hela tiden på nålar eftersom du aldrig vet när kontraktet egentligen kommer att ta slut för gott. 
  • och folk "tröstar" en med att du i och med deltidsarbetet har mer tid över att förverkliga dig själv och dina egna kreativa projekt

Samtidigt vill en ju inte alltid tacka nej till erbjudanden som på alla andra punkter, förutom lönen, känns väldigt lockande. Kan ju konstatera att jag varit med om samtliga punkter här ovan och med det sagt kan en ju börja fundera varför man egentligen kastade sig in i kulturbranchen? Visst är det roligt, givande, utmanande och helt fruktansvärt härligt en stor del av tiden - men det betyder väl ändå inte att en skall få sämre betalt eller taskigare anställningsvillkor?

Jag menar, jag skulle aldrig föra in bilen på reparation och säga "du kan säkert skruva på den gratis, det är ju bra erfarenhet för dig" eller be någon på ett café göra en riktigt fin cappuccino utan betalning till mig bara för att hen verkar älska sitt jobb. Men när det kommer till kulturarbetarlöner - för att inte nämna biobiljetter, inträdesavgifter till evenemang, pris på böcker, konsertbiljetter, avgifter för film- och musiktjänser etc, ja då finns det för det mesta någon som skall anmärka om att priset är för högt. 

Så nästa gång du klagar på priset på en tavla, inträdesbiljetten till en spelning eller ombrytningen av en affisch, tänk på att det bakom detta allt som oftast finns en (ofta) lågavlönad kulturarbetare som försöker få lifvet™ att gå ihop och bara försöker lyfta ens ett litet, litet arvode ur det hela. Och om dessa kulturarbetare inte fanns, skulle det inte heller finnas någon litteratur, film, musik och dylikt att ta del av i sitt vardagliga liv. 

 

*väldigt passande för branchen, kan en kanske tycka, men alltså nä. Inte det minsta kul.

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?
Amen syster!
fia09.02.17 kl. 16:01
Välrutet!
Satu som har fem jobb och ändå är fattig09.02.17 kl. 16:12
bra skrivet, exakt så är det! rekommendar astras första poddavsnitt med tema arbete om man man vill tänka vidare kring detta.
Hanna Sofia17.02.17 kl. 10:02
tack för tipset, det måste jag kolla!
21.02.17 15:39

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

☰ meny