☰ meny
 

på utfärd i fiskars bruk & allhelgona

De senaste veckorna har söndagarna blivit lite utav en utflyktsdag och för en dryg vecka sedan styrde vi kosan mot Fiskars bruk. 

Vi beslöt oss för att gå till byns museum för att titta på utställningarna där. Just nu är bara huvudbyggnaden öppen, men till sommaren finns det ytterligare tre hus med utställningar i. 

Viktigt att introducera sin familj för kultur de kanske inte annars spontant skulle ta del av. K:s område däremot är definitivt att presentera filmklassiker för mig, som jag aldrig kommit mig för att se. Senast blev det Back to the future som jag aldrig själv tagit mig an tidigare. 

Här kunde man bland annat se en miniatyr över hur bruket såg ut förr. Det gula huset är museumet idag. 

Ett par betyg fanns också till beskådning. 

Och ett gammalt kontor enligt hur någon hade haft det. Lite annat stuk på telefonen än dagens smartlurar ju. 

En utav utställningarna hade temat hästar och det uppvisades bland annat ett par damsadlar. Ser inte så där jättesköna att  ta långa ridturer i, men vad vet jag - är ju ingen hästflicka. 

Innan det blev kotym att använda hjälm var tydligen alla möjliga huvudbonader aktuella vid en ritt. Till exempel cylinderhatt kändes ju som ett mycket rimligt och tryggt alternativ. 

Sparade det bästa till sist: nämligen ett varv i den lilla museishoppen. Bästa delen av museum kan jag ibland tycka, då det finns så många fina och finurliga grejer att kika på. 

När vi ansåg oss klara med museumet traskade vi vidare i eftermiddagssolen som lågt långt ner på himlen. 

Stötte på ett gäng änder som jag inte kunde låta bli att fotografera. 

Knäppte eventuellt av olidligt många rutor. Vad jag skall med dem till kan en ju fråga sig... 

Ja, ni ser. Men detta är sista, lovar. 

Runt omkring ån var det uppsatt konstinsallationer som är nya för i höst.

Innan vi ansåg oss klara med denna lilla utfärd skulle naturligtvis en liten familjebild smällas av. 

Sedan vinkade vi hejdå för denna gång och begav oss tillbaka mot Karis igen. Alldeles utmärkt att ett så här trevligt utflyktsmål finns så nära ens hem. 

Vi insåg att vi var ganska hungriga med noll inspiration till att fixa middag själv, så vi svängde in via Serendipity. Lite utav vårt andra hem under gymnasietiden, men nu blir besöken av mer sällan då vi inte naturligt hänger i knutarna. 

Sedan satt vi och var nostalgiska och delade minnen från skoltiden över varsin hamburgarportion. Lite rolig fakta är ju att Kisse jobbade här under en tid och trots att jag hängde här JÄMT som 17-20 år gammal har jag noll minnen av att jag någonsin skulle ha blivit betjänad av honom. Jag som annars anser mig ha ganska bra ansiktsminne... Minus i fruprotokollet, eeh?

Dagen avslutades med ett besök på gravgården för att tända ljus på gravarna. 

Tycker den är så stämningfull att besöka i skymningen, speciellt under allhelgona och jul då alla ljus glimmar som en stjärnhimmel över hela gravgården.

12.11.2018 kl. 09:38

saker jag ser fram emot i november

Idag inleder Vidar sin åttonde vecka här i jordelivet och dagen till ära sov han hela tre timmar i ett kör i natt. Har ej hänt sedan någonsin*. Trots att det tog två timmar att somna om mellan dessa sovpass vaknade jag trots allt vid gott mod. Hoppas på en snöbollseffekt som skulle leda till allt längre sovstunder efter hand och således även mer sömn i kroppen för detta moderskap. 

Och med detta goda humör i kroppen tänkte jag lista några grejer som jag ser fram emot nu under årets gråaste månad. Tänker att november inte alls behöver vara så pjåkig bara man lägger manken till och knuffar undan tankarna på det deppiga vädret och mörkret.

Så utöver det givna babyumgänget ser jag fram emot:  

✨ Scouthäng med kårens ledare. Ikväll skall jag iväg på städtalko av kårlokalen med pizza som belöning. Ser kanske lite mer fram emot pizzan och snarvlet med shakki än själva städandet men är faktiskt inte så kinkig då det erbjuds en liten omväxling i vardagen. Nästa vecka har vi bastukväll tillsammans, kul!

✨ Bokkalaset. Helt suveränt att det ordnas ett så fint litteraturevenemang här i trakten, så självklart vill jag gå en sväng på detta kalas. Hinner av naturliga skäl inte plöja hela programmet, men ser fram emot några föreläsningar på lördagen! 

Fest! Har blivit bjuden på inflyttningsfest och det skall bli så trevligt att få en anledning aff snoffsa till sig lite och hänga med andra ~vuxna personer~. Blir knappast en särledes fartfylld eller sen tillställning för min del, men hur mysig lilla Vidar än är ser jag mycket fram emot lite social samvaro som ligger på en annan nivå än vad det gör med en knappa två månader gammal person. 

✨ Dejtkväll med mannen. Vi har utlovats barnvakt för ett par timmar så att vi kan gå och kolla del två av Fantastic beasts på bio. Hoppas på att Köttkontrollens Meatbar har öppnat tills dess så att vi även kunde klämma in en sväng där för en tapastallrik. 

Vad ser du fram emot i november?


*dvs. sedan barnet kom till världen.

08.11.2018 kl. 15:53

lugnet efter stormen

Grått och disigt väder får kompas med lika gråa bilder. Idag har vi tagit det riktigt piano hela dagen med gott samvete, då de senaste dygnen varit lite väl dramatiska. Olycksfågeln Lana var nämligen spårlöst försvunnen i två dygn och med hennes oturshistorik (med denna händelse i spetsen) kunde jag omöjligen ta det lugnt utan målade upp alla tänkbara skräckscenarion i mitt huvud. Eftersom jag håller mina katter cirka lika heliga som korna i Indien kunde jag naturligtvis inte bara sitta hemma och vänta in situationen utan packade bebis i bärsjalen och så finkammade vi de närmsta skogarna utan något som helst resultat förutom ett par liter trattkantareller.  

Nu visade sig det dock att inget hemskare hade hänt än att hon bara varit för nyfiken för sitt eget bästa och efter två dygn inlåst i grannens cykelförråd kunde hon helskinnad komma hem igen. Så allt väl till slut, trots att människorna i detta hushåll hann bli lite väl skärrade. Men är ju omöjligt att inte älska kattrackarn fastän hon ger en hjärtsnyrp med minst ett halvårs mellanrum. Har hänt så mycket olyckor med denna katt att jag sakta undrar hur många av de nio liven som redan är förbrukade. 

07.11.2018 kl. 14:04

söndagsutflykt med loppis, brunch och dubbelfika

På söndag för en vecka sedan, då vädret var minst lika hösttjusigt som det var idag, bestämde vi oss för åka på en liten utflykt. Blir ju väldigt mycket hemmahäng för tillfället, så trevligt att ibland hitta på något litet program för att göra vardagen på en alldeles lagom nivå lite mer spännande. 

Redo för avfärd!

Vår destination var Backgränd, där det ordnades loppis (& sånt). Språkade med en trevlig dam som satt och sålde grönkål och undrade om jag var från byn. Det är jag ju inte, men konstaterade att om jag inte bodde där jag bor, skulle Backgränd definitivt stå högt upp på min lista över platser jag kunde tänka mig bo på. Har fått uppfattningen om att det är en mycket trevlig by, och så vet jag ju att det bor en hel del bra folk där som inte vore helt pjåkiga att ha som grannar. 

På grund av dem yngsta medlemmen i familjen var vi lite sega i starten (kommer vi någonsin vara i tid till någonting igen kan man ju undra) så det syntes bland en del bord att det redan varit stor åtgång när vi väl anlände. Men hittade i alla fall några fina grejer, föga förvånande enbart åt Vidar. 

När vi var nöjda med loppisskörden slog vi oss ner i cafét som hade ett dignande utbud av godsaker. Det fina med att vara vuxen är ju att man kan göra precis som en vill, så vi slog till med dubbelfika. Tigerkakan som K valde var helt gudomligt god medan jag fick mig en smärre sockerchock av mina chokladiga bakverk. 

Lagom efter fikat, rimliga som vi är, kom vi på att vi nog borde äta något saltig så vi styrde kosan tillbaka in mot Karis för att besöka detta ställe - Köttkontrollen. 

För brunch, givetvis! Minst tre glas med olika drycker är givet när brunch skall inmundigas, visst?

Mums!

Vidde Vids var i vanlig ordning nöjd och sov gott hela restaurangbesöket igenom. Tror jag snart måste ladda ner någon ljudfil med "folkvimmel" att ha här hemma att spela upp när vi skall försöka sova om nätterna. 

Sedan åkte vi hem för att vila. Det får man inte glömma att göra på söndagar! 

Dokumentation av gulliga strumpor på gullig person. 

På loppiset köpte jag bland annat tre bodyn, lagom mjuka och sköna efter många varv i tvättmaskinen innan uppköp - bra grej med kläder i andra hand. 

En pyjamas dedikerad till det kommande julmyset samt ett par tjusiga igelkottsbyxor och en jumper som utgör en trevlig outfit tillsammans. 

En leksak och yllesockor som en loppisförsäljande vän snällt nog gav till oss fick också följa med hem. 

Samt ett gäng leksaksbilar som vi köpte för att stöda en liten killes insamling för att köpa nytt lego. 

Till kvällen hann jag till och med få en liten stund för mig själv framför brasan med en kopp te och en bra bok innan den söndagen så småningom tog slut. 

04.11.2018 kl. 20:41

tre halloween looks från förr

Maskeradutstyrslar är ju lite av en favoritgrej för mig, så här följer tre stycken gamla utklädnader från olika Halloweenfestligehter. 

Först ut det traditionella skelettet, som jag klädde ut mig till en höst då jag bodde tillsammans med Emma i Helsingfors. Har för mig att det inte var någon speciell fest vi skulle på, utan vi drog sedan bara vidare till någon random bar för att spöka omkring. 

Vid ett annat halloweentillfälle klädde jag ut mig till en hjorttrofé tillsammans med Kisse som föreställde jägare. 

Med lite filttyg och ett gammalt diadem fixade jag öron, två kvistar fick fungera som horn och kläderna var sådant jag hade hemma. Trofétavlan klippte jag ut ur en pafflåda och så på med en massa ansiktsfärg som pricken över i:et. Var mycket nöjd med denna utklädnad vill jag mig minnas. 

Dessutom vann vi tillsammans tävlingen för bästa utklädnad, så var väl inte den enda som gillade looken! 

Slutligen, en tredje look som jag gillade väldigt mycket: nämligen Klockarkatten från Alice i Underlandet. Även här utgick jag från vad jag hade hemma (en blå klänning, strumpor som jag drog över handlederna och ett diadem som fick sig ett par blåa öron) och sedan fick ansiktsfärgerna fixa resten. På den här halloweenfesten gick vi dessutom ett helt gäng i samma tema så dessutom hittades Alice, The White Queen, Kaninen samt Tweedledee och Tweedledum ur vårat gäng. Lyckan var total när vi senare dessutom stötte ihop med Hattmakaren. 

I år har mina halloweenfestligheter inte nått högre höjder än att jag målat ett litet ansikte på en skruttig clementin. Men det är helt okej, för ikväll skall vi nämligen inleda en annan typ av firande som jag gillar väldigt mycket, nämligen JULMYS och årets första glögg! 

03.11.2018 kl. 09:00

så kom november

Så kom november. Ett säkert tecken på att man ramlat in i den månaden är väl att klockan, som idag, närmar sig ett och det har fortfarande inte ljusnat till ordentligt där ute. Men jag tänker att i år, om någonsin, har jag möjligheten att göra det bästa av denna månad av mörker och bara kura ihop framför kakelugnen, brygga massor av te och tända ljus nästan som om pyromani vore en liten hobby. I väntan på att en får hänga upp julljusen skall jag definitivt försöka ha novemberbilden här ovan som målsättning de kommande veckorna. 

Igår, när jag fått Vidar att slumra till en stund på förmiddagen, plockade jag (typ) med ljusets hastighet ihop en fikakompatibel bjudning och bjöd över Ida, Björn och sötaste Jerry som råkade befinna sig söderut. Jerry hör nog till den typ av hundar som man omöjligen kan låta bli att gilla. Tror det eventuellt beror på att han till sättet aningen påminner om en katt, hehe. 

I övrigt känns det som dagarna bara flyger iväg. Vad gör jag? Gör jag alls något? Nå, ibland går jag tydligen i alla fall ut och gå med vagnen. Och katten. Har varit ganska slut i huvu (som man så vackert säger här i Karis) så att registrera vad man gjort och hur en dag varit har inte stått högst upp på listan om vi säger som så. Dock har vi fått in en ny morgonrutin som funkar de dagar K börjar jobba lite senare och kan hjälpa till med ett matningspass vilket ger mig aningen mer tid att sova, vilket är guld. Galet så sönder man blir som människa med för lite sömn bakom skallbenet, men kanske inte så konstigt heller med tanke på att jag förr lätt sportade nio timmars nätter. Något sånt kan jag bara drömma om just nu...

Mitt fotograferande har även tagit ett rejält hopp på sisådär tio år bakåt i tiden och landat i mina sena tonår då jag skaffade min fötsta systemkamera och vurmade för naturfotografi i betydligt större utsträckning än idag. Vi snackar vattendroppar i gräs, färgglada löv, you name it. Är väl så det blir när en försöker åstadkomma ens en liten uns variation till alla babybilder som annars registreras på kamerans minneskort.

Annars ser väl våra dagar lite ut som ovan. Passar på att mysa, åtminstone de stunder vi bägge är på gott humör. Är ju ett litet projekt att se till att både hans och mitt sömn- och matintag ligger på en nivå där båda är nöjda. Men när de stunderna infaller är det mysigt att bara kura ner sig i sängen och kanske läsa lite ur boken jag just nu håller på med. Blir för det mesta bara några sidor åt taget, men istället för att störa mig på avbrotten försöker jag se det som en karamell som jag får njuta länge av.  

02.11.2018 kl. 10:58

en fredagslista

→ Vad har du på dig?
Faktiskt ordentliga kläder för en gångs skull, eftersom vi skulle gå på utställning på förmiddagen. Skjorta och leggings - jeansen fick nämligen flyga av så fort vi kom hem igen. 

→ Vad lyssnar du på idag?
Babygnäll som pågått hela eftermiddagen. Fast till kvällen ersattes det av lite jazz ur högtalarna istället, viktigt att variera sina intryck förstår ni. 

→ Vad är du på för humör?
Ganska trött, men i övrigt rätt nöjd. Med fredagstacos i magen och vetskapen om att mannen tar ett av matningspassen i natt kan man ju inte klaga.

→ Helgens planer?
Sova och gå på loppis. Hoppas starkt på att vi skulle orka få ihop en gemensam frukost med lilla familjen också. 

→ Vad var det roligaste som hände denna vecka?
Det här låter väl kanske lite absurt, men efter att ha hängt en hel vecka enbart hemma (med undantag för besöket uppe hos mamma en förmiddag) njöt jag något oerhört av att låångsamt gå i butiken och pilla på diverse förpackningar och fundera på helgens matinköp. Eeh. Mannen blev riktigt frustrerad på att jag tog så lång tid på mig och zickzackade mellan hyllorna. Kan väl inte säga annat än nivån på vilken typ av underhållning som krävs är något låg för tillfället. :--)

→ Veckans fundering?
Det är inte bara min underhållningsnivå som är låg just nu - tankekapaciteten följer samma standard så minns knappt vad jag tänkt på under veckan. Men en sak som faktiskt slagit mig är hur rent mitt hår har hållits på senaste tiden. Har inte tvättat det sen i lördags, det vill säga på en vecka. Tack för det hormoner, eller vad det nu sen är som spökar. 

Dop har jag också fnulat på en aning. Vi har gjort en deal med Kisse: han får smörgåstårtor till serveringen om jag får fria händer att hitta på några roliga programpunkter. Försökte insistera på att nittiotalet ringde och ville ha dem tillbaka, men men, så länge alla är nöjda och glada osv... 

Bilderna tagna under dagens lopp.
Listan snodde jag skamlöst utav Jenna, som i sin tur knyst den av Peppe

26.10.2018 kl. 20:37

höstdagar genom kamerarullen

Hej från denna regniga tisdag! Riktigt ruskigt där ute, men mig stör det inte ett dugg. Slipper ju ha dåligt samvete om jag inte orkar eller hinner ta mig ut - är liksom ett förvånandsvärt stort projekt att få sig själv och bebé påklädd, nerbäddad i vagnen och allmänt bara redo för Livet Utanför Ytterdörren så skönt med en sån här dag. Just nu ligger V och slumrar i babyskyddet så tänkte jag kan passa på att skriva några rader. Det där babyskyddet är nog lite utav magi - från att ha gnällt och varit allmänt lite missnöjd sover han nu som en stock sekunden efter att jag lade ner honom i skyddet. Börjar snart misstänka att det är någon typ av sömnmedel inpregnerat i fodret, haha. 

Men ja, lite höstdagar utlovade rubriken visst. Så här har den senaste veckan på ett ungefär sett ut hos oss ↓

Förra veckan blev det ett besök i mitt gamla högstadium. Det ordnades en föreningsdag och och passet om scouting var en ledare kort så jag fick rycka in med Vidar under armen (eller i bärselen, om vi skall vara specifika). Första passet blev eventuellt lite flummigt, då jag inte hade haft möjligheten att förbereda mig, men det andra desto bättre. Mest nöjd vad jag ändå över att V hängde med nöjt hela eftermiddagen, fast jag fick sota för vår programfyllda dag senare under natten då han istället sov mycket oroligt. 

På bilden skymtar föresten vår historik, som jag jobbade med att layouta förra vinter. Om du vill stöda vår kår så går det fortfarande att köpa ett exemplar. Klicka i så fall här om du är intresserad, intressant läsning och mycket bildmaterial utlovas!

I pausen mellan de två passen smet jag iväg till närmsta café för en snabb lunch i form av kaffe och en smörgås. Kändes lite vardagslyxigt då jag den senaste månaden mer eller mindre varit strandad här hemma då jag inte har någon bil om dagarna. Ja, och så satt jag och ammade Vidar i ett av klassrummen också. Trodde jag ju kanske inte jag skulle göra när man var femton och hängde där senast. Dock med lite lätt stress i kroppen, skulle inte riktigt varit sugen på att få en hop stökiga högstadieelever instormande mitt under den sessionen om vi säger som så. 

Sedan hem till detta mysiga! 

Så har de ju varit höstlov också, som inte märkts av så jättemycket för min del utöver att mamma var ledig från jobbet och jag kunde således hänga där och ta en tupplur medan hon skötte Vidar samt gjorde lunch till mig. Oskojat den ultimata lyxen i mitt liv just nu - att få chansen att sova lite extra samt någon som serverar mig mat. 

I övrigt gick höstlovet åt till att mysa och ladda batterierna... 

... för sen blev det besöksmaraton hela helgen! Många kompisar råkade ha vägarna förbi Karis, så då var det naturligtvis givet att de skulle få hälsa på. Först ut V:s blivande gudmor. 

Som även hon fixade lunch till mig! ♥ En fantastiskt god soppa som mest kändes som en kram från insidan. Gör den, bara gör! Vi kokade upp en butternutpumpa och en liten lök tillsammans med grönsaksfond och mixade den sedan med ett paket färskost samt kryddor (salt, peppar och timjam om jag minns rätt). Toppade med lite fetaost och åt med nygräddat bröd. Mmmm!

Besöken avlöste varandra under helgen, medan jag mer eller mindre satt bänkad i kökssoffan. Utav Julia fick jag denna vackra bukett. 

Mat hann vi ju inte riktigt tänka på mellan besöken, så till kvällen blev det att rota i kylen efter något som kunde fungera som middag. Blev ett litet hopskrap som resulterade i minipizzor. 

Söndagen gick i ett lite lugnare tecken, och dagen grydde så här fint över träsket. 

Dagen förlöpte med diverse sysslor för att städa undan sommaren och till kvällen sysselsatte vi oss med att dansa omkring i köket till lite jazz samt svamprensning då vi hade kommit över trattkantareller till ett kappris på 2 euro per liter. 

Nu gnyr en liten en så det är nog bäst att sätta punkt här. 

23.10.2018 kl. 13:31

en månad med vidar

Idag är det prick en månad sedan Vidar kom till världen. Är ju lite utav en kliché att säga, men oj vad de här första veckorna har gått fort. En dag kan liksom lätt försvinna i enbart matning, blöjbyten, tröstande samt oändligt långa stunder en bara sitter och glor på sin avkomma. Och kanske en liten tupplur då och då. 

Överlag är det så här långt en riktigt nöjd och glad liten en månaders grabb vi har att göra med, fastän några nätter har varit av det mer kämpigare slaget. Men det beror väl delvis på att jag själv är en obotlig sömntuta som ännu inte riktigt vant mig vid att jag måste stiga upp några gånger varje natt. Funkar liksom inte att sova räv, som jag gjort en hel del gånger med katterna och låtit mannen stiga upp och släppa ut dem medan jag själv snarkat vidare. Schysst fru här, hej! 

En månaders dagen har vi "firat" i dagarna två med besöksmaraton och bland annat har Vidar fått mysa med sina blivande gudmödrar. Skall fortsätta kvällen med att skrapa ihop vad jag hittar i kylen och försöka skapa något som liknar pizza - festligare än så blir inte denna lördag, men alldeles lagom för oss. Lär ju komma en hel rad mer månader att fira, vilket jag åtminstone hade tänkt dokumentera med någon form av fantasifotografi som här ovan. Vad de kommande månderna har att komma med återstår att se. Mot oändligheten och Vidar(e). 

20.10.2018 kl. 18:00

tre handgjorda leksaker

Har på sistone pysslat ihop några olika leksaker till barnet. Dels eftersom jag tycker det är trevligt att få utlopp för min kreativitet på något vis nu när jag inte jobbar men även eftersom jag inte hittat vad jag letat efter i affärer. Först ut är ett babygym, som jag redan länge visste att jag ville göra själv eftersom jag tycker de flesta nyproducerade antingen är hiskeligt dyra eller bara ohyggligt fula. Vill liksom inte ha en platsig grej i grälla färger liggande framme, så då kändes det bättre att göra en själv i trä och en design jag tycker "smälter in" lite bättre. 

Träpärlorna var sånt jag hade hemma samt från en barnvagnsleksak jag hade fyndat på loppis för femtio cent. Dessa trädde jag på ett stadigt snöre och limmade slutligen fast alla knutar så att banden säkert inte skall gå att riva löst av några små, ivriga händer. 

Ännu är lillkillen aningen liten för att ha så mycket intresse av denna, men hoppas han så småningom skall tycka att den ens  är lite rolig att kolla på. 

Ovanför sängen har jag hängt upp en mobil gjord av en bamburing, träpärlor och små moln, en måne och stjärna som jag sytt utav filttyg. 

Än så länge har denna beskådats exakt noll gånger utav barnet, då han fortfarande inte sovit i spjälsängen en enda gång, men i något skede lär det väl bli av att han ligger och kikar på denna får man ju hoppas. 

Och slutligen en liten måne med en bjällra inuti så den skramlar en aning samt band så den enkelt går att hänga upp t.ex. i spjälsängen. 

16.10.2018 kl. 15:47

en oktoberfredag

Hej från denna fredag! Att småprata om väder och vind hör väl till de lite mer ointetsägande ämnena man kan ta upp, men nu gör jag det ändå för det är det enda jag har att komma med för tillfället. Efter att ha haft Vidar klistrad vid mig hela dagen hann K bara typ stiga innanför dörren då han kom hem när jag kommenderade "vi måste ut NU" och tacksamt nog var han med på noterna.

Skulle vilja kapsla in den här årstiden och dra ut på den lite extra, för den är så himla fin med sina färgexplosioner i naturen. Bonus för dagens promenad var att jag orkade gå längre än våra tidigare promenader utan några känningar i operationsärret och dessutom hittade vi en del svamp så imorgon blir det svamp till middag! Imorgon skall jag dessutom introducera Vidar till sin framtida potentiella hobby: scouting. Då är det nämligen dags för hans första hajk. Tre och en halv veckas ålder är väl helt rimligt för att börja hjärntvätta sitt barn till att få samma fritidsintressen som en själv, visst hehe? 

12.10.2018 kl. 21:39

om de första veckorna & en kväll av egentid

Imorgon har det redan gått tre veckor sedan vi blev föräldrar. Att det skulle bli en hel del omställningar hade jag naturligtvis räknat med, men ändå har det tagit en liten tid att vänja sig. De första veckorna har onekligen stundvis känts lite tunga med en helt ny person att lära känna, en öm kropp med avslag och mjölk som rinner till, hackig sömn om nätterna och dessutom en drös nära och kära som vill hälsa på som ens energi borde räcka till. Inte konstigt att man känner sig lite mörbultat som person efter allt det. 

Denna vecka har skönt nog varit aningen lugnare, trots att det igen blivit en ny vardag att vänja sig vid i och med att K:s pappaledighet tog slut i måndags och jag och Vidar därmed numer hänger på tumis om dagarna. Men det tar sig. I går hade vi en riktigt bra natt där amningarna gick smidigt och bägge somnade om snabbt, så kände mig helt klart lite mer på vinnarsidan i morse. Dessutom sken solen igen efter att ha haft några gråa och regniga dagar, så passade på att ta oss ut på en liten promenad. Är glad över bärsjalen jag bestämde mig för att skaffa, som verkligen avlastar skönt och underlättar så man får händerna fria. Och lite frisk luft gör ju nog, som de flesta vet, under både för energinivåer och humör. 

Till kvällen hade jag blivit utlovad lite egentid, så killarna i huset stack iväg på egna äventyr när K kom hem från jobbet. Trodde inte dagen skulle komma då jag njöt av att ha tid för att städa, men måste erkänna att jag inte var långt ifrån det idag. En långpromenad tyckte jag även var rimligt att klämma in i schemat för den ensamma kvällen, ville ändå passa på nu när hösten är som vackrast ute. 

Tänkte mig ackompanjera promenaden med en bra podd - just nu finlandssvenska Allt vi måste tala om som tar upp intressanta ämnen som passar min nuvarande livssituation rätt bra. 

Dock gick mina promenadplaner aningen i kras då denna lurvboll dök upp så fort jag var på väg att lämna gården. 

Försökte lura henne och bokstavligen talat smög runt garaget i hopp om att hon inte skulle märka vart jag tog vägen - men nej. Lana överlistar man inte så lätt, särskilt inte när det vankas promenad. Så det blev en kort, stillsam lunk och istället för podd fick jag lyssna på en jamande katt. 

Fastän det är lite irriterande att få katten i släptåg då jag verkligen hade velat gå en lite längre sträcka, kan jag inte låta bli att erkänna att det är lite småmysigt med kattsällskap. När vi hade kommit lagom långt (dvs till granngården) svängde vi om och gick hem igen. Hade tid över både för att i lugn och ro äta en varm (!) måltid (win!) samt ta ett fotbad och äntligen lyssna på den där podden innan jag började skicka iväg meddelanden till mannen för att ta reda på om de inte tänkte komma hem snart. Så mycket för den egentiden alltså, men visst var det skönt att tömma huvudet ett par timmar. 

10.10.2018 kl. 20:40

om att gå på slow food festival

I lördags begav vi oss av till Fiskars för att gå på Slow Food festivalen. 

Vi hade befarat att vi skulle missa festivalen det här året, eftersom den inföll väldigt nära det beräknade ankomstdatumet för lilla V, men då det visade sig att vi redan hunnit öva oss på det här med föräldraskap i dryga två veckor kände vi att vi trots allt vågade oss iväg i folkvimlet.

Första stoppet blev hos mina gamla kollegor på Marthaförbundet, där vi fick den här superfina kokboken i gåva. Få organisationer skapar lika snygga trycksaker som dem, förstås med Karin i spetsen för det hela. 

Sedan in i folkvimlet! 

Det fanns en massa gott att välja på bland alla de olika matstånden, men slutligen föll valet för lunch på svampsoppa med maltlimpa. Mycket gott! 

Till efterrätt Herrgårdsglass med smak av saffran och kardemumma. Men skall jag vara ärlig tyckte jag nog inte denna var särskillt god, vilket jag borde ha förstått när försäljaren sade att den påminner lite om lussebullar. Jag som inte gillar bullar (förutom nygräddade kanelbullar) överhuvudtaget liksom... 

Någonstans här, ungefär en tredjedel igenom festivalområdet, började jag bli lite småstressad över det faktum över att det eventuellt kunde uppstå hungersnöd i vagnen lite när som helst. Ens tidspann är ju aningen begränsat och man rör sig ju inte direkt snabbt med en barnvagn och bekanta lite här och där som skall stannas och prata med.

Men vi hann ta oss en tur upp på vinden också! Frimans hade kanske det snyggaste bordet. 

Ett måste var naturligtvis att stanna till hos Anna för att köpa hem av Mörby gårds kött och mjöl. 

Slutligen inhandlade vi en påse potatis innan vi styrde kosan tillbaka mot parkeringen. Vidar sov fortsättningsvis som en kung, så honom behövde vi sannerligen inte oroa oss över. Skulle det vara helt fel att införa babyskyddet som säng för natten också, haha? Ingenstans sover han så bra som i det, om han då inte ligger fastklistrad i mig vill säga. 

Aningen skör nybliven småbarnsmorsa, men nöjd över att vi klarade oss genom festivalen utan darr på vare sig ribba eller läpp. 

Till kvällen parkerade vi oss i köket, Vidar naturligtvis i mangelkorgen. 

Och jag vid köksbordet, väntande på att grytan gjord på kötten vi hade handlat på festivalen skulle puttra klart på spisen. 

08.10.2018 kl. 13:51

om dagen före dagen

Jag tänkte vi kunde backa banet en aning. Närmare bestämt dryga två veckor till den nittionde september, dagen innan vi lilla V skulle komma till världen. Så konstig känsla, att vakna och veta med säkerhet att dagen därpå är dagen då vi åker in till förlossningen. 

Inledde dagen starkt med att bara ligga och vila. Det främsta (och typ enda) jag blivit tipsad om att passa på att göra medan jag ännu hade chansen - inte mig emot. 

En liten selfie för att dokumentera magen på det. 

Sedan blev det frukostdags och jag slog mig ner vid datorn för att besvara några mejl som jag hade skjutit upp allt för länge. Men kände att det var nu eller aldrig, då en aldrig kunde veta hur det kommande babylivet skulle te sig. 

Sedan tillbaka till sängen för att fortsätta vilandet, här tillsammans med Lana. Den här katten alltså, undrar nästan om det är hennes eller mitt beteende som har ändrat mer de senaste veckorna. Känns som det lutar åt katten. 

Eftersom jag visste att vi skulle in till bb dagen därpå, var det ändå lite grejer jag ville få gjort annat än bara vila. Som att fixa lite i barnrummet till exempel. 

Och plantera några höstblommor vid trappan. Ambitionsnivån var rätt låg i år, så detta fick duga mer än väl. 

Slutligen hade jag på min to do-lista att ta en sista polaroidbild på magen. Den som följer mig på instagram har kanske noterat att jag haft det som ett litet återkommande tema de senaste månaderna. 

Till kvällen begav vi oss över till granngården och dessa två busar. 

Morötter skulle skördas.. 

.. blommor skulle sniffas på, 

och häxsoppa skulle kokas i en vattenpöl i berget. Mycket viktiga bedrifter som ni säkert kan förstå!

Slutligen gick vi in för ytterligare mys och bastubad. En bra sista kväll innan det var dags för familjetillökningen. 

06.10.2018 kl. 19:51

spridda tankar från den beräknade dagen

Trodde det här med "amningshjärna" var något av en lätt överdrift, men har nu själv fått erfara hur tankarna flyktigt seglar ut och in ur huvudet och kommer på mig själv med att stundvis helt utzoonad sitta och glo ut genom fönstret eller in i valfri vägg. Här följer ändå några spridda tankar som jag trots allt hunnit fånga en aning denna kväll:

→ Självklarheten. Över att Vidar redan är här och nu har varit det i två veckor trots att han egentligen var beräknad till dagens datum. Världens mysigaste typ när han ligger varm på bröstkorgen och sakta hummar för sig själv, lite mindre mysig då han gallskriker mitt i natten och inte vill lugna sig. Men det tar väl sig. Kan inte direkt klandra honom då jag, som förr starkt brukat sporta nio timmars nätter, inte heller är den mest fröjdfulla personen under dygnets mörka timmar. 

→ Tacksamheten. Just idag faktiskt främst över att min tio dagars kur av sprutstickande (för att motverka risken för blodpropp efter operationen) i magen är över. Hade ju tänkt att det efter förlossningen skulle vara slut på nålar för ett tag, men tji fick jag. När barnmorskan började instruera mig hur jag skulle gå tillväga fick hon dock snällt vända sig till min man istället. Jag som redan tyckte det var lite jobbigt att mäta blodsockret under graviditeten blev nog lite blek om nosen av tanken att jag skulle vara tvungen att själv sticka en lång nål i mig. Men nu  är det som sagt över och jag hoppas det lilla slagfältet av blåmärken kring min navel repar sig så småningom. 

→ Magmusklerna - mina då, alltså. Ack, så lite uppmärksamhet jag gett denna del av kroppen genom åren, men har tagit igen det med råge de senaste två veckorna. Att få buken uppsnittad med strikta restriktioner hur man får röra sig känns minst sagt lite utmanande med en liten spädis vars behov en borde tillse så snabbt som möjligt. Testa själv att t.ex. resa dig ur sängen helt utan att använda mage eller rygg. "You don't know what you got 'till you're missing it a lot" som Eric Hassle skulle ha sagt. 

Det var allt denna hjärna lyckades greppa just nu. Med sikte på nästa amningspass. 

03.10.2018 kl. 21:36

en ny skomakare i stan

Igår tyckte vi det var dags att "komma ut" lite, och se något annat än husets fyra väggar och granarna här ute till skogs. Har varit lite sparsam med mina allmänna framträdanden så här långt, eftersom det tar något ohemult på krafterna, men igår ville vi ändå passa på att åka in till centrum eftersom Kisses kusin Edward hade öppning av sin nya verksamhet som skomakare. Så med ett kilo godis under armen stegade vi in i den nyrenoverade lokalen, som nu har blivit riktigt snygg, för att inspektera det senaste tillskotten i Karis stadsbild: Nahkafaija. 

Jag är imponerad av att han vill och vågar ta sig an detta väldigt traditionella yrke och hoppas verkligen det kommer gå bra. Om du vill följa med Nahkafaijas uppdateringar och verksamhet kan du göra det här. Bilderna tog jag som "öppningspresent" åt honom, så min fotografiverksamhet är nog fortfarande officiellt på mammaledighet, men roligt att ändå göra små grejer på frivillig basis och eget initativ. 

Utöver skomakarbesöket passade vi på att ta en kort promenad genom centrum. Vi snackar apotekshörnet-Smarket-Köpmansgatan och så tillbaka till bilen vid apoteket igen, så den som kan sitt Karis vet att det inte handlar om någon lång promenad. Nåväl, på denna sträcka stannade vi upp och pratade totalt med 11 personer och 1 hund. Småstadsliv när det är som bäst (eller värst?).

02.10.2018 kl. 12:30

om att äntligen ha ett namn

Att bestämma oss för ett namn till vår nyaste lilla familjemedlem har inte varit det allra lättaste. Det känns ju liksom som ett lite mer avgörande beslut än att namnge en katt. Under de gångna månaderna hade vi hunnit samla ihop en ganska diger lista på namn, men inte riktigt kommit överens om något som vi båda gillar fullt ut.

Min filosofi har varit ju gubbigare, desto bättre men där har jag inte riktigt fått medhåll från K. Däremot kunde vi enas om att det gärna får vara åt det mer "traditionella" hållet, fördelaktigen något med en lite äldre klang. Detta främst eftersom jag tycker det skulle vara supermärkligt med ett "modernt" namn ihop med vårt ytterst vanliga efternamn, men också för att jag tycker att lite äldre namn passar fint såväl på barn som i vuxen ålder. 

Därtill skulle namnet gärna få ha skandinaviska rötter. Ett tag funderade vi även om vi borde ta uttal på finska (och engelska) i beaktande, men det slopade vi sedan eftersom jag tycker det är svårt att hitta vackra namn som funkar på både finska och svenska, men ändå inte är för finska i stilen. Slutligen ville vi undvika namn som börjar på bokstaven L på grund av våra katter samt namn som slutar på N, eftersom det skulle bli en så otydlig övergång till efternamnet i det fallet. 

Så med dessa kriterier gick vi alltså igenom vår namnlista än en gång på jakt efter Det Perfekta Namnet. Vi valde ut några favoriter, provade dem och kom slutligen överens om ett namn som vi båda tycker är fint. Enligt befolkningsregistreringscentralen bär ungefär 450 personer detta namn i för- eller mellannamn och det var som populärast under 1920-1960, men har nu åter under 2010-talet stigit i populäritet. När jag googlade namnets betydelse kom bland annat "han från skogen" upp, vilket känns lite extra passande med tanke på var vi bor. 

Så, säg hej till Vidar!

30.09.2018 kl. 22:00

en vecka av mysiga stunder

Idag är det en vecka sedan lilla V kom till världen och det känns som det enda vi gjort här hemma är myst, myst, myst. Inte mig emot då det stundvis stormat riktigt höstruskigt där ute. 

Fördelen med att flytta till ett gammalt hus är alla fynd man kan göra då man rotar lite på vinden. Som denna gamla mangelkorg som nu får fungera som sovplats då vi hänger i köket eller vardagsrummet. Här inmundigades äntligen morgonkaffet framför vedspisen efter en lång morgon av amning, blöjbyten och joddlas innan vi kom till ro igen. 

Härom kvällen unnade jag mig ett liiitet glas vin till middagen (nej, inte i närheten av någon amning och ja, ackompanjerat av säkert en liter vatten - så ta're lugnt). Blev nästan tårögd av första klunken och var så salig att jag knappt sa ett ord under hela middagen. :--) Eh, kan eventuellt ha saknat att ta mig ett litet glas middagsvin då och då under det gångna året. 

En av de trevligare omställningarna så här i slutet av graviditeten och efter förlossningen är att Lana gått från att vara så där lite småpottig (så där som katter i allmänhet kan vara, ni vet) till att ha en mycket snällare och mjukare approach. Nu hänger hon mer än gärna i samma rum som mig och bebé och ligger gärna och myser tillsammans med oss på ett lagom avstånd.  

Det var den lilla vardags- och mysuppdateringen från Sutarkulla. Vi fortsätter på samma linje!

27.09.2018 kl. 17:49

den första lilla promenaden

Igår vaknade vi upp till en extra fin morgon med dimma som låg tät över träsket och åkrarna. 

Efter att långsamt ha startat dagen och gjort de viktigaste bestyren bestämde vi oss för att en första utomhusvistelse sedan vi lämnat sjukhuset nog vore på sin plats. Kunde väl från och med nu titulera allt till "Första.." som vi gör med Nybbe, men skall försöka undvika det. Men i alla fall, detta blev den första promenaden! 

På ungefär fem röda hade vi denna dam i släptåg. Omöjligt att lämna gården ensam om hon är utomhus och märker att vi sticker iväg någonstans. 

Nöjd mamma som äntligen fick lite frisk luft, men som inte har en aning om hur man skall posera med en vagn. 

Även Nybbe verkade ha det ytterst bra på sin första lilla utfärd.

Äntligen börjar hösten vara här så där på riktigt med alla sina färger och svala luft. Bästa, bästa årstiden. 

Vår promenad blev dock skrattretande kort, då vi fick lov att svänga efter några hundra meter. Lana slutade nämligen inte "skälla" på oss innan vi svängde om och snabbt som attan visade hon vägen hem igen. Men hon var noga med att stanna med ett par meters mellanrum för att kolla att vi säkert hängde med tillbaka. 

Så vi fick finna oss i att hänga ute på gården istället, vilket ju också var helt okej. 

Solen värmde gott, så vi passade på att sätta oss på kökstrappan och dela på ett par rader choklad. 

Blomrabatten intill trappan är nog en lite sorglig syn. Planterade frön som utlovade en sommaräng i våras men torkan var inte nådig och enbart några fåtal blommor orkade kämpa på. 

Innan vi gick in igen passade jag på att skörda det sista ur mina örtkrukor och nu skall jag passa på att använda av vår egna timjam till kvällens middag. Hörde rykten att jag skall få smutta på ett litet glas vin - tänk, det har inte hänt sen januari! 

25.09.2018 kl. 16:00

han är här!

Det blev med väldigt kort varsel från det senaste inlägget som vårt barn kom till världen. På tisdagen fick vi det slutgiltiga budet att det blir kejsarsnitt och redan på torsdag morgon åkte vi in till förlossningsavdelningen på Lojo sjukhus. Hela operationen förlöpte smidigt (förutom att det så där ut min synvinkel kändes som att de möblerade om hela min buk) utan några komplikationer och kring 10 på morgonen den 20.9 var har här!  Så fin och så självklar.

Hittills har han gått under smeknamnet Nybert - en namnlek på efternamnet, samt en rad olika smeknamn på det, bland annat Nybbe, Nysä, Nybs (ja, älskar smeknamn). Att komma på det riktiga namnet har varit lite klurigare, men igår kväll, när vi för första gången hade tänk bänka oss framför teven en liten stund men det visade sig att den inte fungerade, tog vi tag i vår långa namnlista vi plitat ner. Betade sakta av den till fyra favoritnamn per man (eh, ja är kanske lite mycket med den ursprungliga listan innehöll närmare 40 namn..) och slutligen endades vi om ett som vi båda gillar. Nu skall vi bara smaka på det någon dag för att känna om det verkligen känns rätt. 

Hade en tanke om att det hade varit roligt att spara namnet som en överraskning till dopet, men tror jag inte vågar göra det i och med att det känns som att det råder en enorm babyboom i bekantskapskretsen just nu. Vore ju lite snopet om någon "allt för nära" snodde namnet innan oss då vi trots allt bor på en ganska liten ort. 

Nu skall vi mysa vidare i vår lilla bubbla, på återseende!

24.09.2018 kl. 08:03

den sista tiden på tumanhand

Nu kan vi väl inte säga annat än att den officiella nedräkningen av vår tid på tumanhand har inletts. I morgon går vi in i vecka trettionio och idag fick vi reda på vilket datum vår nya familjemedlem kommer till världen. 

Det känns nog lite märkligt att näst intill exakt veta när bebé kommer göra entré och anledningen till detta är att vi kommer göra ett planerat kejsarsnitt. En av orsakerna till detta beslut är att barnet ligger och gottar sig i sätesläge och verkar ha noll intensioner på att vända sig trots mina gedigna gymnastikövningar jag försökt utföra upp och ner i soffan (verkligen en tjusig syn vill jag lova) och barnmorskorna vill i första hand inte rekommendera en "normal" förlossning i det skedet för förstföderskor. I sätesläge alltså, men vid närmare eftertanke knappast upp och ner i soffan heller.

Som krydda på det har jag dragits med något som kallas hepatos de senaste veckorna, vilket i vissa fall kan få kroppen att lägga igång förlossningen tidigare, vilket inte är ultimat i kombinationen av sätesläget. 

En liten, liten del av mig kan känna sig snuvad på "the grande finale" i och med kejsarsnittet, men är inte heller den som skulle vägra barnmorskornas rekommendationer bara för att jag inte skulle ha lust att få magen uppskuren. På samma gång känns det ju också lite skönt att inte vara tvungen att gå omkring och vänta i ovisshet. 

Eftersom det slutliga beslutet om att det kommer bli ett kejsarsnitt kom relativt snabbt, är jag väldigt glad över att vi hann få till en träff med Julia som snällt nog tog sig tiden att dokumentera oss medan magen ännu är kvar. Trots att jag, speciellt fysiskt, har mått väldigt bra så gott som hela graviditeten har jag verkligen inte kännt mig särledes glamourös, så har själv väldigt sparsamt gått löst med kameran. Men nu har vi dessa otroligt fina bilder att kunna blicka tillbaka på, och det är jag så tacksam över. 

En vän undrade om vi har några storslagna planer för sista tiden som bara två, men jag önskar mig anspråkslöst nog mest att få sova samt en omgång av mitt favoritkortspel, från Robinson till Ronja (som i princip är en modifierad version på finns i sjön). Känns som det finns mer grejer jag ser fram emot att göra efter att bebé är här. 

Exakt när bebé kommer tänker jag inte avslöja nu, men kanske ni som inte redan vet vill komma med en gissning? Så mycket ledtråd kan jag ge, att det inte blir en oktoberbaby, som vi hade räknat med. 

Alla dessa bilder är tagna av talangfulla Julia Lillqvist

18.09.2018 kl. 21:00

att bli totalt överraskad

Idag styrde jag stegen hem till Riina med siktet på lite anspråkslöst söndagshäng, men blev totalt överlumpad när jag ringde på dörrklockan och hittade ett helt gäng vänner som ställt i ordning med överraskningsbrunch för mig. Blev alldeles rörd av att de tagit sig till Karis från allt från Jakobstad till Åbo och Helsingfors för min skull. 

Vi känner väl varanda rätt så bra i min kompiskrets vid det här laget och en massa god mat är inget som någon tackar nej till i första taget. Bubbel, paj, bakverk, smoothies och annat gott bjöds det på. 

Sedan blev det gissningslek med temat när bebé dyker upp. Gissningarna landade på allt mellan 28.9-15.10 så vi får se när hen ämnar dyka upp. Har själv två olika teorier, men vilken jag tror mer på vet jag bättre imorgon efter att jag träffat en läkare. Vi får se! Något mellan ovan nämnda datum känns i alla fall ganska sannolikt. 

Därpå följde presentöppning. 

Fick så fina gåvor, tack! Kategorin barnböcker med vackra illustrationer hör ju nog utan vidare till en av mina favoritgenrer inom litteraturen. 

Avslutningsvis satt vi och fnulade på namn en stund och kollade upp vad alternativen skulle vara om vi utgick från dagarna vi gissat som födelsedatum samt vem som har namnsdag då. Håhå, det här med namn alltså. Inte lätt. 

Så roligt att få träffa detta lilla gäng som fixat så fint, fast det egentligen hade behövts en handfull timmar till för att hinna snacka om allt man skulle vilja prata om. Tack för en fin överraskning! ♥

16.09.2018 kl. 18:54

fredag i realtid

Hej från denna fredagsförmiddag. Så skönt med en dag mellan varven utan något program på morgonkvisten, så att man kan ta en riktigt lugn morgon för sig själv. Har varit en del extra spring till sjukhuset i Lojo de senaste veckorna på grund av levervärden som inte varit på topp, så har blivit en hel del morgnar utan mina bästa ingredienser: lugn och frukost eftersom man skall vara oäten för att ta blodprov. Tröstar mig med att jag ganska effektivt hunnit jobba bort en del av mitt obehag för nålar samt småningom börjar vara riktigt bekant med mördrapoliklinken, så lär inte tappa bort oss sen när det väl gäller att leverera le bebé. 

Men tillbaka till denna morgon. Kisse hade  snällt nog tänt eld i köksspisen innan han stack iväg på jobb, så vaknade upp till ett kök som var extra varmt och mysigt. Kombinationen ved som sprakar och ett spinnande kattsällskap är ju dessutom ganska oslagbar. Det, plus husets egna små knarr och gnissel hör till något av en perfekt ljudvärld för mig då jag tycker det är fruktansvärt skönt att vara ensam hemma utan någon extra elektronik påslagen som teve eller radio i bakgrunden. Bäst att njuta av tystnaden medan en kan. 

14.09.2018 kl. 10:34

tröttheten, punchknappar och en lagom dos katter

Den gångna veckan kan nog sammanfattas med ett enda ord: trötthet - och det känns som att absolut ingenting skulle ha blivit gjort. Vilket i och för sig är helt okej, då det inte direkt finns något projekt som brinner i knutarna, men ändå märkligt för någon som är van med att det alltid borde vara något på gång.

Med anledning av de något intetsägande senaste dagarna, passar jag på att slänga in en salig blanding av klick som fastnat i telefonens arkiv de senaste veckorna. Först ut ↑, en bild tagen innan jag skulle iväg på vad jag trodde var min sista bröllopsfotografering för sommaren. Så blev dock inte fallet, utan fick en till spontanbokning för någon vecka därefter, vilket var helt okej, men måste nog medge att de sista giggen nog nästan blev lite väl svettiga för denna pregnanta person. 

En kväll var jag hundvakt till denna härliga personlighet, Jerry. Hade kvällspromenad på agendan och han stannade med jämna mellanrum upp och tittade bakåt på mig med denna blick. Kanske han undrade vad det var för pingvin som kom vaggande bakom honom och ville kolla upp om jag alls hängde med, eller sen väntade han bara på de gyllene orden "nu svänger vi och går hem". Eller så är detta bara blicken som genomskådar att jag egentligen är en kattmänniska. Vem vet. 

En annan dag var jag bjuden hem till förträffliga fia för lördagsbruncheri och en sista träff innan hon pilade iväg till göteborg igen. Passade på att sno åt mig ett fotografi utav ett ypperligt mumincitat hon hade framme på köksbordet. 

Efter en rad misslyckade försök att få till en träff med en gammal klasskompis, lyckades vi äntligen hitta en gemensam ledig dag och jag stack in till Helsingfors. Åt en mystisk chokladbakelse, flanerade runt på kullerstensgatorna och språkade om livets både bra och sorgsamma ting. 

Från det ena till det andra: låt mig presentera universums bästa lösgodis, punchknappar! Fick höra att min smak är extremt gubbig (i kategorin romrussin när det kommer till glass, men det skulle jag för övrigt aldrig välja, obs!) men om jag bara fick äta en sorts lösgodis för resten av livet skulle det bli denna. Så ni vet. 

Och så en liten dokumentation av min bröllopsdagsbukett på det. Nu börjar den dock se lite hängig ut och undrar för mig själv om jag borde slå på stort skaffa en ny? Ändå ganska trevligt med blomster på nattduksbordet. Fritt fram för hemliga beundrare att skicka blombud hit ut på landet om vi säger som så!

Vad vore ett inlägg utan lite kattinslag? Den här mysaren fyllde dessutom tre år härom dagen. Det är ju inte direkt lite spektakel hon fått vara med om under sina tre första kattår, så hoppas fortsättningen bjuder på lite lugnare kattdagar. 

Mysig katt nummer två. Denna bild är kanske även den mest beskrivande bilden av den senaste veckan, då det är prick så här vi har hängt största delen av dygnet. Få saker är lika värmande för hjärtat som när den här pälsbollen kommer och gosar ner sig riktigt ordenligt i ens famn, ajaj, så man känner sig älskad. 

Random fakta, för övrigt: på min personliga mentala topp-lista över innehåll som gör en blogg mer attraktiv att läsa finnes följande:

3. bloggaren centererar inte långa stycken (eller hela inlägg) av texten och undviker särskrivningar.
2. bloggaren kan formulera sig väl i text men glömmer ej bort att komplettera med trevliga bilder.
1. bloggaren har katt(er) och låter den/dem frikostigt hänga med i blogginlägg. 

Uppfyller man dessa tre punkter är jag antagligen fångad. Slut på information. 

Avslutar med en dagsfärsk bild, då vi höll kaffepaus på gräsmattan mitt under städningen av vedlidret (tror du skulle ge godkänt, farmor!). Själv är jag inte så involverad i årets vedtalko om jag skall vara ärlig (med god anledning), men fika, det kan jag i alla fall fixa med bravur! Louie lät sig i alla fall väl smaka utav min köttbullsmörgås. 

09.09.2018 kl. 17:40

en plats för vila

Är det något jag fått höra (nästan till lust och leda) är det hur jag skall passa på att vila nu för sen lär det inte bli tid för det. Men är ju inte den som är den, så har inga problem med att placera vila högst upp på to do-listan just nu och dessutom känns vilostunderna extra lockande då vi tillfälligt flyttat vårt sovrum till salen och dessutom skaffat en ny säng. 

Den nya sängen till ära, passade vi även på att skaffa nya sängkläder och den gräsliga sänggaveln i svart konstläder var jag snabb att täcka in med ett linnelakan. Låter kanske motstridigt att gå och skaffa ny säng med en gavel en inte gillar, men visste från början att det skulle vara svårt att hitta en gavel jag gillar så gick in med inställningen att den ändå skulle täckas in. 

Bröllopsdagsblommorna har fått ta plats invid sängen. Kisse hade rart nog försökt välja blommor som matchade min brudbukett. 

Av mig fick K ett citat jag kommit över på pinterest som jag tryckt upp och ramat in. Han undrade med glimten i ögat om de inte hamnar i "carpe diem"-kategorin som jag kan känna en viss liten avsmak gentemot, men jag vet inte. Kanske är det lite cheesy? Men sen är min hjärna inte riktigt sig själv just nu. För tillfället gillar jag citatet i alla fall, tyckte det passade fint på oss.

Det sympatiska uttermotivet är illustrerat av Maja Säfström, skulle seriöst kunna klicka hem cirka allt i hennes webbshop - så fina motiv. 

Även Louie har godkänt den nya viloplatsen och tar varje tillfälle i akt att smita upp i sängen. Men jag förstår honom, för det känns onekligen som husets bästa plats just nu. 

06.09.2018 kl. 21:38

nu och då - på två år

 

Idag firar vi vår andra bröllopsdag (med ett sånt rafflande program på kvällens schema som föräldrakurs) och tänkte dagen till ära pynta bloggen med dessa bilder. Tagna i samma skogsdunge, men med två års mellanrum. 

 

Bröllopsporträtten är tagna av Fia Doepel och klänningen jag har på mig på gravidbilderna är givetvis e/s design

03.09.2018 kl. 11:16

älgflugornas herre i jakt på skogens guld

Det blev en söndag med väldigt några knop i mätaren. Skönt så! Mot sena eftermiddagen beslöt vi oss dock för att ta oss ut i skogen en sväng i hopp om att hitta lite svamp. En vet ju inte hur många fler rundor jag kommer orka med i höst, så känner att det gäller att passa på så länge en ens är i närheten av att nå ner till marken och de gyllene läckerheterna som ploppar upp ur mossan. Vi kunde snabbt konstatera att skogen defintivt var fylld av mer älgflugor än svamp och det blev inte mycket svampfynd för oss den här gången. Men precis lagom för att få till ett par smörgåsar på man - och jäklar vad gott det var. Man hinner liksom lite glömma smaken på de där färska kantarellerna då man inte ätit dem på nästan ett år, antagligen det som gör att de smälter i munnen sen när man äntligen får hugga in på dem igen. 

02.09.2018 kl. 22:22

den sista fotograferingen

Idag hade jag inbokat min allra sista fotografering innan ledigheten kickar igång på allvar. Hade ju egentligen ämnat lägga punkt redan för ett par veckor sedan, men så frågade Lina så snällt om jag ändå inte kunde tänkte mig ta lite porträttbilder från hennes bröllopsdag. Dock började dagen lite väl spännande, då jag med relativt kort varsel var tvungen att åka in till sjukhuset för att träffa en läkare och kolla upp lite värden samt babyns hjärtljud. Kände mig sådär lagom fiffig då jag låg där på britsen med magen i vädret och lite försynt frågade hur länge sjukhusbesöket kunde tänkas ta då jag hade ett bröllop att närvara på om ett litet tag. (#jobbskadadföralltid) Men sjukhusbesöket löpte på bra och till bröllopet hann jag också så allt väl i slutändan. Det kändes dessutom riktigt skönt att avsluta säsongen med ett så avslappnat par och mysig och personlig vigsel. Och tänk! Nu var det slutfotat för min del för ett bra tag framöver. Vill man boka mig till bröllop får man helt enkelt snällt ta och vänta till september 2019 innan man ställer till med festligheter. 

Väl hemma igen kom jag hem till en ommöblerad sal. Vår nya säng hade kommit och i väntan på att det nya sovrummet blir klart får salen fungera som provisoriskt sovrum. Ett mycket bra sådant skulle jag våga påstå då det åtminstone så här vid första anblick känns väldigt mysigt. Så pass mysigt att jag efter en lång dag inte orkade pallra iväg mig på de fina pridefestligheterna som ordnades här i staden, men tänker att jag får ta igen det ett annat år. Man kan ju inte alltid delta i allt, speciellt inte när man har ett "nytt" rum som skall invigas med braseldning och tända ljus.

01.09.2018 kl. 21:27

en uppdatering om golv

Håll i er nu, för här kommer en lång uppdatering om golv. Om inte golv känns som det mest rafflande att läsa om är det nog bäst att du klickar dig vidare på en gång, för det är det enda som detta inlägg kommer handla om. 

Vi har ju i sakta mak tagit oss an projektet att skapa ett nytt sovrum till oss av den gamla kammaren bakom salen. Dock kunde vi ganska snabbt konstatera att rummet var i behov av en rejäl dos kärlek samt ny isolering för att det skall vara behagligt att vistas i även vintertid. Uppgift nummer ett blev att dra bort platsmattorna som rullats ut över golven för x antal år sedan. 

Och därefter fick spånskivorna ryka. Visst måste jag väl erkänna att hjärtat slog ett extra slag då vi skymtade plankgolv under skivorna. 

I förvånandsvärt fint skick var det också, med tanke på att huset så småningom har 150 år på nacken. 

Då jag inte är i mitt mest arbetsföra skick för tillfället har jag väl mest agerat arbetsledare och varit den där jobbiga typen med en åsikt om precis allt. Men lite spik kunde jag i alla fall hjälpa att dra ut ur golvet! Hade minst sagt använts rikligt av dem för att hålla spånskivorna på plats. 

Så här på avstånd ser ju golvet rätt lovande ut på bild och jag hoppasdes för ett tag att vi kanske hade kunnat återanvända dem i slutskedet av golvrenoveringen. Dock konstaterade vi snabbt att de innehöll allt för mycket spikhål och sprickor för att göra sig snygga som ytksikt igen. 

Och kolla spikarna sen! Inte så pjåkigt med handgjort material. 

När alla spikar äntligen var uppdragna ur golvet var det dags att ta reda på vad som egentligen gömde sig där under. Ett gäng döda råttor? Släktens hemliga skattkista? En massa bråte? Ingenting? 

Svaret var en salig blanding av sand, mossa, sten och spån. Inga dyrgripar, tyvärr hehe. 

Resultatet då hela golvet var bortplockat, var ju minst sagt lite rojsigt, som man uttrycker det här i Karis. 

Därför var vi inte sena med att hyra in ett par yrkesmän som fick komma och suga golvet tomt på skräp - och resultatet blev så här prydligt. Väldigt värd investering istället för att själv stå och skopa skräpet i säckar för hand. I och med detta fick vi även snabbt reda på att det var dubbla botten i rummet, men det undre lagret visade sig vara i finfint skick. Tänk! 150 år gammalt och inte det minsta murket. 

Så efter att vi fått grönt ljus av en yrkeskunnig om att vi kan behålla golvet blir nästa steg att fylla ut tomrummen längs kanterna med nya bräden (dvs golvbräden från det övre lagret - återvinning for the win!), fixa ny isolering och så småningom ett nytt golv. Men mer om det när vi kommit så långt, här är var vi är just nu. 

 

31.08.2018 kl. 19:55

tankar i vecka trettiosex

Igår gick jag in i vecka 36 av detta produktionsuppdrag och det börjar småningom vara dags att inse att det inte är så hemskt länge kvar tills vi förhoppningsvis får träffa den nya familjemedlemmen vi knåpat ihop. Som jag skrev i ett inlägg på instagram, så har villkoren och arbetsfördelningen stundvis kännts lite sisådär, hallå - vi snackar ju fast anställning 24/7! Men överlag har denna graviditet hittills förlöpt smidigare än vad jag hade förväntat mig och det är ju lite intressant det där med hur selektiv ens hjärna är - nu minns jag knappt längre hur ohemult trött jag var hela våren, då jag helst hade grävt ner mig själv på botten av sängen istället för att gå på jobb varje dag.

Sakta börjar vi väl också känna oss relativt redo för nykomligens ankomst. Från att endast haft moderskapsförpackningen i vår ägo gick vi i slutet av semestern till att ha skrapat ihop  det mesta  som är nödvändigt för ganska små slantar.  Kan väl säga att jag är mycket nöjd över att vi lyckades kamma hem både vagn och babyskydd för en billigare peng (gratis!) än vad jag pungade ut för min bröllopsklänning (40€). Känner att de liksom går i lite samma kategori i mitt huvud - helt GALET att betala hundratals euron för om man kan få tag på billigare än så. Är ju inte direkt någon märkesnörd och vi kommer ju mest rulla omkring här hemma på landsbygden, så är nöjd så länge den är hel, säker och fyller sin funktion. 

I övrigt känner jag mig rätt lugn inför den stundande förlossningen. Hur svårt kan det va (.. säger jag säkert inte när jag väl ligger där, haha)? Nä, skämt åsido. Men var på besök till bb tidigare i veckan där vi hade lyxen att vara det enda paret på plats så fick en privat tur med en supertrevlig barnmorska så känner att vi nog kommer vara i trygga händer.

I morgon har vi dessutom inbokad tid för ett extra ultraljud för att kolla upp hur barnet egentligen ligger, då hälsovårdaren på rådgivningen inte var helt säker. Hoppas förstås på att bebén ligger "rätt" med huvudet neråt, men om inte löser det sig säkert också. Första ultraljudet gled ju nog mest förbi i något slags chocktillstånd och under det andra var det så hemskt mycket information som skulle processas så denna gång tänkte jag försöka njuta lite av besöket  och möjligheten till en sista titt innan vi möts i verkligheten. 

30.08.2018 kl. 10:56

ratatas lista om hösten

Vad är dina mål i höst?
→ föda ett barn och hålla det vid liv, några fler målsättningar än så tänker jag verkligen inte ha.

Vad ser du mest fram emot?
→ att ta det så lugnt det bara går, elda i vedspisen, mysa och bara skrota runt här hemma utan att åstadkomma några desto större bedrifter. Ja, och så välkomna en ny person till familjen, såklart. Och herregud, tänkte nästan glömma! Ser även väldigt, väldigt mycket fram emot att äntligen kunna sova på mage igen samt att duka upp en rejäl ost- och charkbricka och ta mig ett litet glas rödvin. 

Känner du dig klar med sommaren?
→ jajamän! Känner absolut inget vemod i att sommaren tar slut och älskar den här tiden på året då sommaren skiftar mot höst och kvällarna blir mörkare och dagarna allt svalare. 

Hur såg din höst ut för ett år sedan?
→ ärligt talat, var den inte allt för munter. Hände några tråkigheter (som bl.a. detta för jävliga) och för att hålla huvudet i styr och tankarna på annat kompenserade jag med att jobba ohemult mycket. Så tja, bättre höstar har en ju haft. 


Hur såg din höst ut för fem år sedan?
→ Om vi backar fem år, landar vi mitt i studietiden och 2013, årenas år, haha. De enda egentliga plikter jag hade var väl att komma ihåg att betala hyran och kamma in tillräckligt många studiepoäng och utöver det levde jag nog mest loppan skulle jag våga påstå. Satt med i styrelsen för bästa studieföreningen, sprang på allt från slush till bissebingo med klasskompisar och åkte på turné med ett band genom Estland och Lettland, bland annat. Och så var jag väl hem till Karis och pussade på min blivande man mellan varven också, ajaj hörni, det var nog en bra höst. Hittade ett par gamla videoklipp från studietiden att nostalgisera tillbaka med, som detta sju år gamla klipp när vi hade glöggkväll eller när vi gick på halloweenmaskerad och förfestade i min tölölägenhet. Kan komma på mig själv att sakna den litegrann ibland, var en mycket trevlig bostad med gulligaste gamla hyrsvärden som hade en likadan skepparmössa som mig. 

Vad var bäst och sämst med sommaren?
→ det bästa var nog helt klart att jag äntligen fick prova på konceptet semester! Det som var mindre kul var den olidliga värmen, som nog inte undgått någon. Tillbringade största delen av ledigheten under fläkten, raklång på soffan. 

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?
→ misstänker att det främst blir kultur som kan konsumeras på hemmaplan, så som poddar, filmer och serier. Om ens det? Kan man räkna med tid för kultur som nybliven förälder? 

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?
→ antagligen det mjukaste som går att hitta i garderoben så som leggings, yllesockor och min morgonrock. Yes, stilen kommer antagligen vara i topp. 

28.08.2018 kl. 20:30

när sommaren tar slut

Idag kändes det nog lite som den officiella dagen då sommaren tog slut, så tänkte passande nog pynta bloggen med lite bilder från högsommaren och juli, då vi besökte ett sommarcafé här i trakten. Gamla köksbänkar under äppelträd och hönor som spärtar omkring i gräset kändes som en väldigt mysig och oslagbar kombination i stunden. 

I vanliga fall brukar ju den här tiden på året för mig innebära att styra upp planerna för hösten och blicka fram mot en massa spännande projekt. Känner mig nästan lite ur system då jag nu till skillnad från tidigare istället för att varva upp skall lägga punkt och lära in min vikarie som tar över rodret på jobbet om ett par dagar. Däremot ser jag fram emot att få njuta av en höst ur ett helt nytt perspektiv och förhoppningsvis blir det tillfälle för många mysiga stunder under min absoluta favoritårstid. 

Idag eldade vi i köksspisen för första gången på länge, och det om något är ju ett tecken på att sommaren börjar ta slut. 

20.08.2018 kl. 22:04

på sommarutfärd i östnyland

I början av augusti, när vi fortfarande hade semester, bestämde vi oss för att åka på en liten sommarutfärd mot östnyland - närmare bestämt Lovisa. 

När vi kom fram begav vi oss snabbt av mot den äldre stadsdelen och Kisse gick mest omkring och förundrade sig över hur mysigt och "pupsigt" (hans ordval) allt var. 

Rimligt namn för en gränd. Är inte alla gränder korta, eller tänker jag fel? Kanske det är bredden som avgör en gränd, inte längden? 

Vi vandrade vidare tills vi skymtade hav och fortsatte sedan längs med stranden.

Vårt mål var Skeppsbron, där hamburgare skulle inmundigas och skarpa blickar riktas mot personer som tyckte det var rimligt att kedjeröka intill (exempelvis gravida) personer som skall äta. Skulle kunna skriva en lång rant om detta, men låter bli. 

Efter maten kikade vi lite på vad de olika bodarna hade att erbjuda.. 

.. och sedan begav vi oss vidare hit, till Tuhannen Tuskan Kahvila, som vi hade blivit tipsade om (tack!). 

Cafét hade en väldigt mysig, lite småhemlig innergård. 

Och kaffet serverades naturligtvis ur kanna i finporslin!

Efter att ha vankat tillbaka till hotellet, tagit det lugnt en stund samt duschat i iskallt vatten (det var SÅ varmt den här dagen) hoppade vi i bilen och körde längs med sandvägar tills vi hittade denna lilla häst. 

Och intill hästhagen fanns det här: Lurens sommarteater, som vi skulle besöka!  

Årets uppsättning var Ronja Rövardotter och den var väldigt bra gjord och absolut sevärd. Favoriterna var självfallet gänget med Rumpnissar som charmade alla i publiken. 

Efter teatern åkte vi tillbaka in till centrum av Lovisa, tog en kort promenad (där vi knappt såg en kotte, så kändes väldigt som hemma) och åt en ytterst flottig franskisportion till kvällsmat, eftersom en grill var det enda som var öppet. 

Följande morgon vaknade vi upp till åter en dag av stekande hetta och funderade en stund på vad vi skulle hitta på. Hade inga bestämda planer, vilket kändes skönt, utan tänkte att vi gör det som faller oss in. 

En liten tradition vi har då vi besöker nya ställen är att hitta en plats man kan kolla på utsikten ifrån, så när vi läste att det finns ett utsiktstorn vid den så kallade "Kuckustenen", begav vi oss genast av dit. 

Hav, skog och så ett litet kärnkraftverk som skymtade i horisonten. 

Innan vi styrde kosan hem mot västnyland igen tog vi en tur via Strömfors bruk där vi strövade omkring en stund och tittade in i de olika små affärerna och smedjorna. 

Värmen krävde en liten paus vid kärleksbron. 

Hittade även en stor version av fortunaspelet som vi provade på. 

Sedan en kaffepaus i en gammal smedja, för det hör ju till. 

Efter att ha kikat i en affär för lite gammal byggnadsvård vinkade vi slutligen adjö till Strömfors och lade siktet hemåt igen. En  riktigt trevlig liten semesterresa. 

16.08.2018 kl. 19:56

måndag, glow och det sista av semestern

Hej måndag och sista semesterdagar innan jag skall tillbaka på jobb igen i slutet utav veckan! Har fortfarande tre dagar ledigt innan jag skall ägna 1,5 vecka åt jobb innan jag drar på mammaledigt och vet inte riktigt vad jag skall göra av min lediga tid? Har liksom hunnit med det mesta jag tänkt mig, speciellt att sova, och nu börjar det klia i fingrarna att hugga tag i diverse kreativa projekt. Inser dock att knappa två veckors tid för arbete, där hälften är inprickat för mitt kontorsjobb sätter vissa begränsningar på vad jag kan åta mig och försöker att inte elda upp mig för mycket. 

Sen då, får jag sno några spaltrader för att prata om min selfie? Om vi backar bandet till februari är den senaste close-up jag lagt upp på social media denna, vilket säger ganska mycket om graden av "glow" jag (inte) kännt det senaste halvåret. Men nu vips, hände något! Plötsligt kändes det som 100% läge att föreviga en bild på min nuna.  Var det hängselbyxorna som gjorde susen? Eller serumet jag envisas med att smeta i anskitet trots att jag har noll koll på om det egentligen har någon effekt? Kanske faktumet att jag har tre semsterveckor bakom mig som mest gått ut på att sova, vila och ta tupplurar? Eller var det måntro peppen inför ankracet vi skulle iväg på strax efter att bilden togs..? Kunde säkert räkna antalet veckor jag upplevt mig själv som en fräsch och härlig person på högst en hand, så unnar mig utan vidare denna lilla stund av lätt självgodhet. 

Och på tal om ankrace är det ju nog något obota charmigt med dylika evenemang i en småstad. Hade en bott innanför ring tre hade det knappast varit aktuellt att överhuvudtaget överväga att gå på ett evenmang där tretusen gula plastankor drattas ner i ån, men så här som småstadsbo och utan desto större planer för dagen var det en självklarhet för såväl gammal som ung. Skämtade lite om fenomenet på instagram och kunde efter en snabb analys av vem som gillat inlägget konstatera att det främst gick hem hos fellow småstadsbor. Stunder som dessa (och egentligen de flesta andra stunder i livet) uppskattar jag något enormt att bo just i Karis där denna typ av jargong funkar. Hälsningar, småstadsbon-4-life

13.08.2018 kl. 10:24

listan om att vara gravid

Illustration av Maja Säfström.

♡ När blir du mamma?
Om 54 dagar, det vill säga tredje oktober, om vi ska tro på den beräknade födelsetiden.

♡ Var graviditeten planerad?
Vi hade inte plockat fram kalendrarna för att pricka några datum, men var nog inte heller helt oförberedda på det då jag har valt att inte proppa i mig några hormonella preventivmedel. Inställningen var väl kanske lite mer "händer det så händer det" och eftersom jag kunde checka av alla mina "måsten" på min mentala lista (vara färdigstuderad, ha en partner som helst är gift med mig, ha boende som lämpar sig för tillökning samt ett fast anställning) kändes det helt lugnt. 

♡ När berättade du om graviditeten?
Två av våra nära vänner fick veta ganska tidigt, kan det kanske ha varit  i vecka sju eller åtta? Min kompis eftersom hon kom på besök och hade släpat med sig en flaska vin som jag av förekommen anledning ju var tvungen att tacka nej till och Kisses kompis eftersom det hade råkat komma på tal på jobbet. Familjen fick veta  efter första ultraljudet (men möttes av "jag visste redan det" av både mamma och svägerska som har magkänslan på topp) och sedan berättade vi väl lite efterhand åt andra nära i takt med att vi råkade ses och sådär. 

På sociala media lade jag upp en bild i vecka 18, på första maj, eftersom jag hade kommit på idén att sporadiskt dokumentera denna graviditet med hjälp av polaroidkameran och hade inhandlat lite heliumballonger tillfället till ära. 

Första hinten på social media.

♡ Hur många barn vill du ha?
Är själv uppvuxen med syskon samt med en drös barn på granngårdarna, så har nog nästan sett det som en självklarhet att det i framtiden skall ränna omkring en massa ungar (både egna och andras) på vår gård som är som gjord för äventyr och lek (har redan sett ut det p-e-r-f-e-k-t-a trädet för en trädkoja). Dock får vi se vad framtiden utvisar samt hur många gånger en ens vill (eller kan) gå igenom en graviditet igen. Kanske tre om en får välja?

♡ Tätt ihop eller långt isär?
Min spontana tanke är tätt, med kanske ett par års skillnad då det innebär att kidsen automatiskt får en lekkamrat i nästan samma ålder. Men får se vad kroppen och huvudet tycker om den tanken när Ettan väl är här.

♡ Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Efter ett tidigare missfall gick ungefär första halvan av graviditeten främst ut på att gå omkring orolig, så svaret är väl helt enkelt: ja.  Men hade en personlig deadline att jag senast vid det andra ultraljudet måste sopa undan de tankarna. 


♡ Hur har graviditeten känts hittills?
Egentligen helt okej, då ett av de få symptomen jag egentligen haft är extrem trötthet. Det är först nu på senaste tiden jag börjat känna mig lite otymplig och gravid "på riktigt". 

♡ Gillar du att vara gravid?
Nja, nog kan jag komma på roligare egenskaper, fast dock måste jag medge att visst är människokroppen fascinerande som pusslar ihop en helt ny person, bara sådär. Men kan ibland bli lite trött på att bara vara "Den Gravida Kvinnan" och att de flesta frågor och samtal jag för med andra ofta i något skede börjar kretsa kring det istället för allt annat som jag också är. 

♡ Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
Ja, det har vi gjort.

♡ Hur tänker du kring förlossning?
Tänker främst så här: om oändligt många kvinnor i alla tider har klarat av att föda barn, så borde jag väl också kunna göra det på någon vänster. Kan ju ändå inte var mycket sämre än genomsnittet, eller? 

♡ Hur tänker du kring första bebistiden?
Efter så många år där mycket av min energi gått åt till att tillfredsställa andras önskningar och krav ser jag ser fram emot en tid där jag enbart kan lägga fokus på min familj. Hoppas ju naturligtvis på en nöjd liten typ som gillar att sova många timmar i sträck, men förbereder mig på att realtiteten mycket väl kan vara en annan. 

♡ Har ni bestämt namnen sedan innan?
Mannen har hittat ett namn som han helt har fastnat för, men jag tycker att vi inte kan bestämma oss innan vi träffat personen som skall bära det. Jag tycker namnen som har varit populära de senaste åren antingen klingar väldigt barnsligt eller är supermärkliga och har insett att jag nog är ganska traditonell och konservativ i mitt namntänk. Tänker att ungen hellre får känna sig speciell på andra vis än genom att ha ett namn som hen inte kan stava till. :--) Vill gärna ha ett gammaldags namn, med "mjuka" bokstäver, så har ni några bra tips är det bara att ösa på. I mellannamn blir det i alla fall gamla släktnamn, men vilka det blir beror på vilket förnamn vi slutligen väljer. 

Vecka 20, vecka 29 och vecka 32. 
 

Lista från Elsa Billgrens blogg. 

10.08.2018 kl. 10:50

att fira tjugoåtta

Igår fyllde jag år och det firade jag med ett litet kalas ute i trädgården. Fram med finporslinet, drömtårta och närmsta familjen. Visst var jag i något skede sugen på en rejäl sommarfest som när vi till exempel ordnade M-festen eller cirkusmaskeraden, för att inte tala om indianfesten (som ja, jag vet och har insett, inte är helt PK men en himla bra fest, det var det), men har snällt fått inse att det lite lugnare och framför allt småskaligare firandet passar mig bäst just nu. Sommarfesten får helt enkelt vänta något år! Tur är det inte långt kvar till trettio. 

Idag kan man väl säga att firandet fortsatte en aning då svärmor kom och drack förmiddagskaffe hos oss och hade med sig en bonuspresent till mig. Hade redan dagen innan fått muminmuggen Vänskap med motiv ur Vem skall trösta Knyttet? men idag hade hon stigit upp tidigt för att gå och köa till närmsta Iittalabutik för att lägga vantarna på specialmuggen som endast gick att köpa idag. Kön hade varit lång och kampen om muggarna hård, men hon lyckades få vantarna på en av de sista och den insisterade hon på att jag skulle ha. Bröl. Känner mig som en mycket bortskämd tjugoåttaåring. 

09.08.2018 kl. 22:34

helgen som var en oändlig siesta

Titta vem som landade i min trädgård förra helgen för att äta maffig sommarlunch - Laura och Emma! 

Efter lunchen följde några (många) timmar av siesta för att slumra till i skuggan av äppelträdet, läsa astrologi och babbla om det senaste i våra liv. 

Samt äta glass och dricka kaffe, givetvis. 

Efter att ha siestat hela dagen lång, bestämde vi oss till kvällen att ändå hitta på någon liten aktivitet då de för en gångs skull var här. Så åkte till Ekenäs och tog en promenad genom Gamla Stan. 

Och kikade på fina fönster och in på gårdar genom portingångar. 

Slutligen landade vi nere i hamnen på Pub Niska. 

För att äta mycket goda plåtbröd. 

Efter maten ansåg vi att ett litet kvällsdopp var på sin plats i första bästa närbelägna sjö. 

Skönt! Helt galet hur vattnet inte är kallt någonstans att simma i denna sommar. 

Innan vi åkte hem  bjöd även kvällsolen på en liten ljusshow. 

Kvällen avslutades kring köksbordet med te, chips och några omgångar gammelgäddan. 

Mycket finurligt och fint illustrerat spel. 

Sedan: ny dag och dags för pangfrukost! Har filosoferat en aning kring det här hur det kommer sig att jag vurmar så fruktansvärt mycket kring detta fenomen och har kommit fram till att det måste bero på goda barndomsminnen.  

Vill mig nämligen minnas att alltid då vi hade gäster i huset steg mina föräldrar upp snäppet tidigare och dukade upp en rejäl frukost med fler alternativ än vad man vanligtvis såg på en hel vecka (vilket jag förstår, massa frukostingredienser + många barn = dyrt). Och sedan startades dagen med att alla satt länge kring frukostbordet och hade det trevligt tillsammans, vilket jag ändå måste påstå att är ett av de mest rimliga sätten att starta dagen på.

Efter frukosten följde den obligatoriska siestan, inkluderat lite kattmys. 

Sedan bestämde vi oss ändå för att aktivera oss så åkte på loppis och sedan vidare till Fiskars, där vi radade upp oss fint för en gruppbild. 

Vi kikade på vad torget hade att erbjuda, 

åt glass, 

beundrade lite blomsterarrangemang (som inspiration till nästa år, mina rabatter är så himla sorgligt torra och fulla av ogräs just nu), 

samt flanerade runt i bruket och kikade in i några butiker innan det var dags för dem att åka hem igen. Är väldigt glad över kompisar som orkar komma och hänga så här kravlöst med en, när den egna energi- och sprallighetsnivån nog närmast kunde jämföras med en säck potatis. Mer siestor åt folket, helt enkelt!

03.08.2018 kl. 12:05

en natt i karis

Senaste fredag gick den traditionsenliga Karisnatten av stapel - sommarens höjdpunkt här i småstaden som en ogärna missar. Detta år hade vi dock degraderat våra programplaner för kvällen rejält och vårt första och främsta mål var att ta en jungfrupromenad över den nya, tillfälliga gångbron över järnvägen. Bara för att, liksom. 

Lilla Luckan hade fixat i ordning så man kunde måla egna konstverk på väggarna och jag var inte sen att dra fram tuschpennan. Så fint att involvera lite konst på ställen i stadsbilden som annars skulle stå tomma och vara rejält mycket tristare. 

Fick bli två kärlekskranka katter. 

Nöjd med en första avcheckad punkt på programlistan. 

Sen då? Ja sen tog planerna slut och vi traskade helt enkelt in mot centrum och följde folkmyllret mot Brankis. Lyssnade på ett ungdomsband, hälsade på bekanta och smusslade in en trip på utskänkningsområdet. Vad kan man säga än att det är lite andra vindar i seglet nu än 2010 då tripburken var en vodkaflaska, hehe. 

När vi blev hungriga styrde vi kosan mot matområdet för Faces festivalen som även inföll under samma kväll. 

Langos och vårrullar fick stå för middagsmenyn denna gång. 

Därefter mötte vi upp ett gäng vänner och bänkade oss på Köttkontrollens terrass för resten av kvällen. Blev lite småsugen på dansgolvet de hade ställt i ordning inne i restaurangen med blinkande discoljus och massor av 10 år gamla hits (dvs från "glanstiden" då man var ut och svirade), men insåg snabbt att det hade varit lite väl mycket för denna inte helt ogravida kropp. Nöjde oss istället med att lyssna på den sympatiske trubarkillen på utsidan. 

Slutligen tog vi del av fyrverkeriet innan vi tog kväller för våran del. 

Väl hemma försökte jag fånga en glimt av blodsmånen, men hade helt fel optik på kameran för att lyckas med det konststycket. Dock fascinerande att bara titta på med blotta ögat! 

01.08.2018 kl. 10:04

semestervecka två

Hej semestervecka två! Om förra veckan utöver lite kompishäng främst gick åt till att komma in i ledighetsmode så blir denna nog av lite mer semestrig stil. Förutom några fönster som skall tvättas tänker jag enbart ägna mig åt trevliga ledighetssysslor, men tänker att till och med fönstertvätten säkert löper på helt okej med några bra sommarprat i hörlurarna. Tips på något som bör lyssnas på?

I övrigt bär det av både mot väst och öst. Ser fram emot turen till Åbo, där en spelkväll vankas i goda vänners lag och dessutom skall vi senare i veckan tillbringa ett dygn i Lovisa, för att bland annat se på Lurens sommarteater. Sitter någon på guldkorn som en inte får missa i de trakterna? Som pricken över i:et avslutas veckan med att gå på bröllop, vilket skall bli riktigt, riktigt roligt då jag för en gångs skull får vara gäst till hundra procent och inget annat. 

Så en riktigt trevlig semestervecka på kommande!

30.07.2018 kl. 11:45

att inleda med lägerliv

Inledde min ledighet förra helgen med lite lägerliv. Har ju tjugo scoutår på nacken så börjar ha en del sommarläger i bagaget, men de senaste åren har deltagandet varit lite knapert från min sida då det har varit svårt att kombinera lägren med mina jobb och ingen semester. Men detta år blev det andra bullar och jag kunde dra ut i skogen raka vägen efter att ha skickat iväg mitt sista jobbmeddelande och ställt e-posten på autosvar. 

Som alltid, var det väldigt skönt att komma ut i lägerskogen där man enbart har mattider (och scoutbarn) att passa. Hade själv hand om patrullråddet (en orienteringstävling) och ett lägerbål och i övrigt ryckte jag in där det behövdes och jag kunde hjälpa till. Fick dock snällt inse att jag inte kom undan vissa fysiska begränsningar just nu, så åkte bland annat hem till nätterna och skippade paddlingen till Karis från lägerområdet eftersom det hade blivit lite väl mycket av det goda lägerlivet för denna inte helt ogravida kropp. 

Något som fascinerade mig en aning och som jag nog hade lyckats glömma bort sen mina senste lägervistelser var fenomenet hemlängtan. Flickorna från min scoutgrupp var på sitt första lite längre läger med hela fyra nätter övernattning och jag tappade nog räkningen på hur oändligt många krokodiltårar vi ledare fick torka under lägrets gång. Kan själv inte alls relatera till denna känsla då jag alltid, sedan jag varit liten tyckt att det varit hur roligt som helst att komma bort hemifrån och enbart lite spännade att få övernatta på nya platser. 

Men utöver att agera tårtorkare och fredsmedlare, var det mest som det brukar. Mycket skratt, god lägermat (hallå, fick halloumiburgare till middag en dag), välplanerat program, frisk skogsluft och extremt smutsiga fötter. Och var inte huvudet redo för semester innan lägret, var det defintitvt nollställt efteråt!

29.07.2018 kl. 20:51

sommarglimtar & semesterläge

Här har det visst rått radioskugga i närmare tre veckor. Dels för att denna gravidhjärna börjar bli riktigt mosig i sommarvärmen och inte är helt hundra på att skapa kreativt innehåll, men även eftersom all fokus den senaste tiden legat på att intensivt beta av varenda lilla jobbgrej på att göra-listan så jag till fullo kan njuta av min ledighet som började igår.

Här följer ändå några små glimtar från senaste tiden, så att inte hela juli faller i glömska: 

Har bland annat beundrat mina nästan trehundra pioner som blommade ut exeptionellt tidigt på grund av värmen. 

Ibland, då tidtabellen och vädret tillåtit, har frukosten inmundigats utomhus. 

Vi (läs: Kisse) har målat om våra fönsterbräden och spröjs, vilket har gett hela fasaden ettt superfint lyft. 

Jordgubbar har givetvis konsumerats. 

Och så har vi försökt rädda fågelungar mellan varven. Livet på landet, ni vet. Blir aldrig tråkigt då här bland annat tassar omkring en massa hjortar, rävar, tranor och ... vargar. Men de sistnämnda har jag tack och lov inte behövt stifta bekantskap med personligen. 

En varm julikväll gick vi på bröllopsfest. 

Och jag kastade ett stycke kompis in i den vackra björkskogen för att få mitt fotosug stillat under festen då jag inte själv var anlitad som bröllopsfotograf. 

Små kvällsutflykter och dopp i diverse sjöar då värmen tryckt på som mest. 

Slutligen har vi njutit av oändligt vackra solnedgångar över träsket. 

Och nu då? Semestern har börjat och jag och mannen skall för första gången någonsin vara lediga i hela tre veckor tillsammans. Känns helt supermärkligt att ha mer än bara någon långhelg här eller där, men samtidigt skönt att för en gångs skull inte var tvingad att pressa tidtabellen för att hinna umgås och hitta på något kul, utan faktiskt ha tid för att  bara vara också. 

24.07.2018 kl. 21:59

inget café på sutarkulla i sommar & mina tips på andra sommarcafén

Idag är det ett år sedan jag och mamma öppnade sommarcafé på gården. Många har frågat oss om det blir något café på Sutarkulla även denna sommar, och som många också redan vet, så är svaret på den frågan nej. Den främsta anledningen är att min arbets- och livssituation har ändrat så till den grad att det helt enkelt inte finns tid och tillräckligt många luckor i kalendern för att styra ihop bullabakning och kaffekokning för  en mindre armé och längre tidsperiod. Visst kniper det lite i hjärtat hos denna people-pleaser att se en viss besvikelse i blicken hos folk som får nekande svar, men i år har jag valt att prioritera på annat vis och väljer istället att med glädje se tillbaka på minnena från förra sommaren. 

Oj vad många drömtårtor som skars upp och chokladkakor som glaserades under förra sommaren. Jag hade föreställt mig detta som ett kul litet sommarprojekt (vilket det också var), där jag skulle ha möjlighet att lite vid sidan om sitta och knappra på min dator och fixa med andra jobbgrejer (vilket INTE ALLS fungerade). Det var ju inte bara en eller två gånger som vi mellan intensivt kokande av mer kaffe fick ur oss "men vart kommer alla ifrån?" - vilket såklart är ett lyxigt "problem" när man driven en business. 

Och trollskogen som var så populär! Det var roligt att se att såväl stora som små tog sig tiden att gå på upptäcktsfärd bland med flugsvampar, lianer och små troll. Tanken bakom vårt café var att det skulle finnas något för alla och att man till ett rimligt pris kunde få en riktigt rolig sommarlovsdag. Varför resa till Legoland när det finns så mycket roligt att upptäcka och hitta på i hemknutarna som ger en minst lika minnesvärd sommar?

Trots att Sutarkulla inte slår upp några cafédörrar denna sommar, kan man verkligen inte påstå att det råder brist på sommarcafén i knutarna. Själv ser jag fram emot att under sommaren besöka bland annat följande ställen: 

→ Café Dagny är ett väldigt mysigt café beläget i Dönsby i Karis. Nyhet för i år är ett fotogalleri där uställningen Mina smultronställen ställs ut under juli månad. Har hört att vårt café skymtar på något litet hörn. Öppet onsdag-söndag kl. 13-18.

→ Café Ivan & Alexander hittar du i Krämars som ligger i Ingå. Själva cafét är inhyst i ett litet torp på gården med intressant historia och på gården spatserar en ståtlig tupp med sina hönor omkring. Öppet alla dagar i juli mellan kl. 12-19.  

→ Tyynelä sommarkafé är ett nytt sommarcafé för i år som jag ännu inte hunnit besöka, men som verkar väldigt lovande! Gillar ju när folk kan det här med snygg marknadsföring och det har ungdomarna som driver detta café i Prästkulla verkligen lyckats med. Öppet ons-fre kl. 10-16, lördag kl. 10-16 och söndag kl. 12-16. 

→ Café Schjerfbeck​ är ett historiskt museum, med ett naturligt inslag av Helene Schjerfbeck och ligger vid torget i Ekenäs. De lär även ordna tidsresor för barn som får denna lilla nörd att hopplöst önska att man vore tjugo år yngre. Öppet alla dagar mellan kl. 12-18, förutom på onsdag och lördag då cafét öppnar redan kl. 8. Stängt på måndagar. 

→ Café Wilda - ett färgglatt café med mycket konst och kultur och ligger ett stenkast från torget i Ekenäs. Är kanske lite småflummigt då inga öppethållningstider stod att finna, men tror trevlighetsfaktorn säkert kompenserar för det. 

→ Antkärrs Pop-up Cafe' hyser in sig på den gamla Antkärrsgården vid Pumpviken i Karis. Har öpppet nästa gång 27.7 och 4-5.8. 

→ Fagervik café är kanske inte så speciellt rent cafémässigt, men däremot befinner sig cafét mitt i den vackra bruksidyllen av Fagervik. Väl värt att alltså åke ner för en kopp kaffe eller två för att sedan ta en promenad genom bruket. Öppet alla dagar kl. 9-19. 

→ Café Gamla Stan i Ekenäs. Vad vore jag för arbetsttagare om jag inte tipsade om min gamla arbetsplats? En riktigt idyll mitt i gamla stan som serverar byns godaste chokladkaka! Öppet hela sommaren, varje dag kl. 11-19. 

Har jag missat något mysigt ställe värt ett besök? Tipsa!

Tack än en gång till alla som besökte oss förra sommaren, kanske ses vi igen i framtiden i sommarcaféts tecken! 

03.07.2018 kl. 09:58

en sommartradition: raseborgs sommarteater

I torsdags var det dags för en av våra återkommande sommartraditioner, nämligen ett besök på Raseborgs sommarteater invid slottsruinerna. Allt sedan jag för några år sedan började fotografera pressbilderna för dem har jag dessutom försökt infinna mig vid premiären, som alltid känns som något lite extra. 

Det blev dock inte så mycket bilder knäppta för min del då jag denna gång främst var där som åskådare. Dessutom satt vi mitt i publikhavet och jag kände inte för att vara lika jobbig som damen framför oss som ställde sig upp rakt rätt och slätt och stod långa stunder för att få till sina bilder med sin kamera som hade en bildskärm stor som ett frimärke. Men här syns ändå lite av scenografin, som jag tyckte var väldigt snygg! 

I pausen blev det dags för obligatorisk ostsmörgås och raseboll. Samt att hälsa på alla bekanta i vimlet förstås!

Och inköp av lotter, naturligtvis! Vad är liksom ett teaterbesök utan det? 

Men själva pjäsen då, vad tyckte jag? Som jag redan nämnde var scenografin väldigt lyckad och de hade satt ihop en riktigt ambitiös koreografi som såg bra ut på scenen. Dessutom får nog skådespelarprestationerna godkänt med tanke på den mycket låga medelåldern på scenen. Dock kändes själva handlingen lite platt och avhuggen, men då jag inte är bekant med West Side Story sedan tidigare kan jag inte säga om det kanske bara är så historien är uppbyggd. Hur som helst en riktigt sevärd pjäs, med många duktiga ungdomar på scenen!

30.06.2018 kl. 11:34

att ha semesterlängtan

I takt med att dagarna räknas ner mot semester börjar denne lelle kropp bli allt segare och segare. Skulle inte förvånas om man snart misstas som en vingummikaramell. Antar att det är Det Gravida Tillståndet™ som har ett rejält finger med i spelet och än har jag inte lyckats knäcka koden till den perfekta balansen mellan jobb och vila. Föga förvånande känns uppdelningen 0-100 som det mest lockande just nu, speciellt med tanke på gårdagens lilla tupplur som plötsligt drog ut över hela kvällen och när jag äntligen vaknade tre timmar senare var det mer eller mindre dags att gå och lägga sig igen. 

Än kan jag dock inte varva ner till noll hur mycket jag än skulle önska. Ännu dröjer det tre och en halv vecka innan min kollega återvänder och övertar arbetsuppgifterna vi delar på så här över sommaren och ännu återstår en rad helgfotograferingar innan jag kan titulera mig själv en ledig kvinna. Och på tal om lediga lördagar, herrejävlar vad skönt det skall bli med en helg helt fri från obligationer (jag ser på dig, 28.7)! Ser framför mig sovmorgon, långfrukost, häng med familjen och kanske till och med deltagande i något litet jippo som ordnas runt i byarna var och varannan helg så här års. 

Men semsterlängtet, ja, det är starkt just nu. Börjar helt enkelt kännas bakom pannbenet att jag under mina dryga 10 senaste år som hårt arbetande (och studerande), skattebetalande samhällsindivid inte ännu har haft en enda "riktig", lång semester. Och med den lilla klausulen kommer vi in på summan av kardemumman med detta inlägget, nämligen Dagens Stora Fråga. Finns det kanske någon som sitter inne på några heta tips på hur man med minsta möjliga medel (och tid...) trollar fram så mycket semesterfeeling som möjligt? Vore ganska välkommet, om vi säger som så - i väntan på den riktiga semestern. 

Bilderna är från förra sommaren, från tillfällen som aldrig publicerades här på bloggen. 

27.06.2018 kl. 13:57

så vill jag fira midsommaren

På midsommaren vill jag plocka stora fång av blommor och binda kransar till håren. Jag vill ta cykeln längs med byvägen och trampa bort till granngården som säljer jordgubbar och ärter till galet dyra priser, bara för att det är midsommar. Gubbarna sprinklas över kopiösa mängder vaniljglass som med fördel äts mellan var och varannan måltid. Jag vill äta nypotatis med smördopp och laxröra med maltlimpa till lunch och sedan bjuda in familjen till middag på ladugårdsvinden. Jag vill leka knasiga lekar och stafetter, kanske dra igång en femkamp? Om det finns möjlighet och tillgång till bil kunde vi dra iväg till något valfritt vattendrag för ett kvällsdopp, men bastubad är i alla fall ett måste. Jag vill gå hem i solnedgången och känna mig mycket nöjd med min dag, så vill jag fira midsommaren. 

Realiteten då? Hur blir denna midsommar? Ja-a, verkligen inget i närheten av ovanstående i alla fall. Hittills har jag ägnat dagen åt att vattna krukväxter samt länsa en gammal chipspåse på de sista smulorna i botten. Drog under en svag stund i vårvintras på mig en ohemult lång arbetsdag på cafét jag brukat jobba på (vad gör en inte för sin gamla arbetsgivare vars dotter gifter sig....) för midsommardagen och i och med det rann även ivern av mig att planera något annat kul program kring helgen. 

Och när familjens projektledare tagit tjänstledigt så är det inte som att saker och ting under kategorin "roliga aktiviteter" spontant skulle styras upp. Nåväl, har inte helt tappat hoppet men tänker att den här helgen helt enkelt får bli som den blir. Tar min revansch nästa år istället, då skall minst 90% av ovanstående aktiviter klämmas in om fru Nyberg får bestämma. 

21.06.2018 kl. 13:39

nedräkningar

Igår ställde jag till med ett så kallat avslutningskaffe för teatergruppens produktionsteam som jag fungerat som producent för det senaste året. Norpade några pioner ur trädgården och plockade fram finglasen och vips var det en riktigt festlig stämning över det hela. 

Har på senaste tiden börjat känna mig lite seg i huvudet och väldigt osugen på jobb så känns skönt att ha ett projekt jag kan sätta punkt för (så fort jag lämnat in alla stipendieredovisningar bara...). Det får mig även osökt att reflektera över hur mycket jag "har kvar" inom diverse livsområden om kom fram till följande lista. 

Detta är kanske ej av intresse för gemene man (eller kvinna) men här följer trots allt antalet... 

☾ fotograferingsjobb innan jag får lägga kameran på hyllan (i jobbsyfte) för ett bra tag: 8
☾ arbetsdagar kvar på jobbet: 28
☾ dagar kvar till semester: 30
☾ dagar tills Den Stora Ledigheten börjar: 70
☾ dagar tills lilltypen beräknas dyka upp: 105... 

... vilket får mig att inse att saldot för antalet prylar & tillbehör vi hittills skaffat till lilltypen är exakt noll. Skönt att åtminstone än så länge hålla det på en minimalistisk nivå, hehe. 

 

19.06.2018 kl. 15:01

sommarkvällar

Denna dagen har gått i ett dis. Det har tydligen blivit sommarens melodi att vakna upp till total "baksmälla" efter att ha fotograferat bröllop (vilket inte är så förvånande med tanke på hur mycket energi som läggs ner på att vara 100% skarp genom hela dagen), så idag har jag knappt lagt två strån i kors för att åstadkomma något.  Istället tänkte jag att vi kunde titta på en helt annan sommarkväll, för några veckor sedan, då jag hittade vackra lupiner längs vägrenen och vi åkte på en liten utflykt. 

Men först var jag tvungen att gå hem med katten som promt envisades med att jamande följa efter oss då vi skulle gå över till grannhuset för att låna en bil. Inte lätt att vara katt när flocken skingrar sig. 

Nåväl, när alla katter var hemförda och bilen hämtad åkte vi iväg ner mot Barösund. På alldeles lagom avstånd för en spontan liten utflykt. Samt med bonusen att en får åka färja!

Spatserade förbi en liten skogsdunge fylld av liljekonvaljer som doftade gott.

Sedan slog vi oss ner på Scolas terrass för att drickak öl och rosa lemonad. 

Vi hade lyckats traska in ett par minuter efter stängning, men  det  var bekanta som var på jobb och terrassen var fortfarande full av folk, så vi fick handla ändå. Vilket var tur! Hade ju varit en lite snopen utflykt annars.

Väl hemma igen möttes vi av våran sedvanliga välkomstkommitté. 

Vad vore livet utan spontana små upptåg och katter tänker jag?

17.06.2018 kl. 21:23

tid för själsro

Kan inte annat än dra än suck av lättnad över att den intensiva vårtakten sakta börjar trappas ner. Vet inte vad det är med mig, men lyckas alltid få igång någon jäkla snöbollseffekt när det kommer till min jobbsituation som på tre röda går från helt normalt arbetstempo till tusen grejer som händer både på mitt nästan-heltidsjobb och företaget.  Tur att det ändå finns lite sovmorgnar, soliga stunder med katter, kompisar som vill ses, får som måste hälsas på, äkta makar som tar en med ut på kvällspromenad och syrener som bör sniffas på som gör att en varit tvungen att slå ner datorskärmen då och då. Pricken över i:et var denna helg i Vasa med ytterst mysigt sällskap som nollade stresskontot totalt och sköljde bort alla tankar på jobb. Tänk om man till och med lyckats lägga grunden för en sommartakt? Det återstår att se, men håller tummarna.  

10.06.2018 kl. 21:39

renoveringsprojekt: nytt sovrum

Bildkällor: 1 / 2 / 3 / 4 / 5 / 6 / 7 

Vårt nästa renoveringsprojekt här hemma blir att fixa till ett nytt sovrum. Det nuvarande sovrummet är väldigt litet och trångt så det skall bli skönt med lite mer yta, förvaringsutrymmen samt möjlighet att elda i kakelugnen! Är ju en viss lyx att verkligen ha rum att välja på, och det rum vi har tänkt oss ligger i anslutning till salen och hör usprungligen till sidolägenheten i huset och har fungerat som ett litet vardagsrum. Men nu skall det alltså bli sovrum av det hela och om jag får drömma högt och lågt önskar jag mig följande:

  • Plankgolv. Det här är kanske mitt största måste, bara vi hittar en lösning som inte tömmer kontot totalt. Hoppas förstås att vi skulle hitta något riktigt fint när vi river upp plastmattorna som kunde gå att återanvända på något vis. 
  • Lugna, matta färger. Men inte vitt! Just nu är jag lite sugen på en grön-grå-blå nyans till väggarna. 
  • Dubbeldörrar in till rummet från salen, tror jag skulle bli så fint. Har faktiskt spanat in ett par gamla dörrar som ligger undangömda på vår ladugårdsvind, men hur svårt kan det måntro vara att bygga en karm till dem? 
  • Mycket växter. 
  • Lite fin konst att hänga ovanför sängen. Uttermotivet har jag redan inhandlat från Majas Bok, vilket jag tror kommer göra sig finfint i vårt nya sovrum. 

Men hur ser rummet ut nu, kanske någon undrar? Det har ju mest fungerat som förvaringsplats för diverse överlopps möbler och saker, så på bild har det inte fastnat allt för många gånger. Låt oss ta en titt: 

In till rummet kommer man som sagt via salen. 

Och så här ser det ut när man kliver in! Någon typ av plastmatta på golven och två lager spännpapper på väggarna. 

Dörren invid kakelungen leder in till det gamla köket i sidolägenheten och tanken är att täcka igen det. Dock funderar vi på att spara karmarna, så det syns att där har funnits en dörr och göra om öppningen till en hylla, likt inspirationsbilden här ovan, istället. 

Om man blickar ut över rummet från kakelugnens håll, möts man av detta. Trevligt med två fönster, så det ger mycket ljusinsläpp. Fönstret till höger i bild låter morgonsolen flöda in i rummet, vilket jag tänker kan vara en bra grej för den morgontrötta person jag är. 

Och utsiktet då? Utanför "morgonsolsfönstret" skymtar syrenbuskar och vår gigantiska granhäck. 

Och här har vi utsikten från det andra fönstret. Inte så pjåkigt hörni, lär nog bli bra sovrumsmaterial av detta.

03.06.2018 kl. 10:57

sök mitt jobb & bokningsläget just nu

Som de flesta som kikar in här antagligen inte har missat, kommer jag swischa iväg på föräldraledigt i höst och just nu ligger arbetsannonsen för vikariatet på min tjänst ute. Är väl lite lätt nervös, måste jag medge, för vill ju så hemskt gärna att det är en bra typ som sitter och pillar med mitt jobb medan jag är borta. Någon som med fördel är visuell, kan hantera en kamera, kan grunder i grafisk design och således kan fixa och trixa med flyers, posters och annonser samt är van att utrycka sig i text och kan hantera webbuppdateringar och social media. Låter det som något för dig? Släng in en ansökan senast på måndag 28.5! 

Vad gäller mitt eget företag börjar det se riktigt fullt ut i kalendern. De kommande veckorna har jag fullt upp med att springa på möten med sommarens brudpar och färdigställa  grejer jag redan fotat, men tänker mig att jag de två sista veckorna i juni nog skall lyckas klämma in ett par fotograferingar ännu innan jag sedan trappar ner inför semestern. Och fräck som jag är tänker jag lägga lapp på luckan vad gäller barn, familjer och studenter utan vill helt dedikera mina sista luckor till gravidfotograferingar. Så har du barnproduktion på gång med lagom stor mage i slutet av juni, tveka inte att höra av dig. Har för tillfället sex olika klänningar från e/s design jag lånar ut vid gravidfotograferingar, och jag lovar dig, det blir så tusans smickrande bilder med dem på! 

25.05.2018 kl. 19:49

ratatas lista om sommaren

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?
→ myggor, kvällsdopp och ljusa nätter. 

Kommer du jobba i sommar eller ha semester?
→ Som de flesta andra har jag ingen personlig mecenat eller närkontakt till Kela för tillfället, så det är nog bara att ta skeden i vacker hand och jobba på. Dock skall jag faktiskt för första gången, sedan jag knegade i butikskassan och hade lite semesterdagar ihopskrapade, ha betald semester. I tre och en halv vecka. Hör ni änglakören?

Vad gör du helst en ledig kväll?
→ Blir serverad middag av någon annan än mig själv, åker till någon närbelägen sjö på en kvällsdopp och avslutar kvällen i vår "kompisgunga" vid träsket innan solen går ner. 

Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?
→ Vaniljglass och färska jordgubbar! Det måste ju räknas som mat under sommaren, visst, hehe? Annars är väl nog olika typer av sallader väldigt gott under sommaren, speciellt om man har ynnesten att kunna plocka en del av ingredienserna ur egen trädgård. Och herregud, nypotatis med mycket smör, hur kunde jag nästan glömma det?

Vad är ditt favoritställe att vara på under sommaren?
→ Hur tråkig jag än nu må låta, men hemma på vår gård faktiskt. Bor ju trots allt mitt i idyllernas idyll, så känns orimligt att gå och drömma om andra ställen. 

Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?
→ Jag vaknar upp med ett knippe kompisar som susar uppe i gästrummet på vinden, dukar fram en superfrukost i trädgården och så sitter vi och äter i en evighet innan vi tar tag i resten av dagen. Sedan åker vi iväg på någon liten utflykt, kanske till Hangö eller Fiskars ochs strosar mest omkring utan något specifikt mål. Till kvällen åker gästerna hem och sedan vankas det bastu och grillmat hos mina föräldrar ihop med syskonen. Går hem längs med sandvägen i solnedgången och är mycket nöjd med dagen. 

Ett fint sommarminne?
→ Finns många, men under de senaste åren har jag verkligen uppskattat de små resorna jag lyckats klämma in i mitt sommarschema. Eftersom jag haft väldigt lite "riktig semester" har jag kopplat av som bäst då jag kunnat lämna hemmaplan. Några små påhitt värda att nämna: fjolårets snabbvisit i Vasa, den spontana resan till Utö (klick: 1, 2, 3) och midsomrarna i Dragsfjärd (1 & 2) och på Brännskär (klick). Hoppas verkligen jag skulle ha möjlighet att besöka något av dessa ställen snart igen. 

Finns det någon låt du förknippar med sommaren?
→ Empire of the Suns  Alive, Icona Pop med We got the world och Aviciis Wake me up är tre låtar jag starkt förknippar med supersommaren 2013, då en LEVDE LAJF, som dagens kids kanske skulle säga. Blev lite hispig när jag kollade den skakiga videon jag länkade, JESTAS vad bra jag var att njuta den sommaren. Levde loppan och bodde ihop med Ida i "lekstugan",  sprang på festivaler, hängde med kompisar, festade, pussade på min blivande man, åkte på utflyker och skejtade i ett. Måste ta till mig lite utav detta i sommar, minus eventuellt festande och skejtandet då, det lär väl denna inte så lilla kropp inte gilla i allt för stora doser. Men för att återgå till frågan: I övrigt gillar jag svenska visor och typ allt trallvänligt som passar bra att gå omkring att nynna på under sommaren. 

Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?
→ Träffa kompisar som är svåra att kunna träffa i vardagen, få många lata stunder i hängmattan, gå på sommarteater, renovera vårt blivande nya sovrum samt bara njuta (som så folk påpekat att vi måste passa på att göra nu medan vi "bara" är två, herregud sån stress att liksom schemalägga sin njutning). 

23.05.2018 kl. 21:06

måndag under äppelblom

Måndag, och lugnet efter stormen kan en väl säga. Efter den förra intensiva veckan som både innehåll mitt vanliga jobb, två fotograferingar och fyra föreställningar kändes det väldigt rimligt att idag tillåta sovmorgon och en långsam start på dagen ute i trädgården. 

Placerade mig självklart under äppelträdet för att njuta av blomningen som är så praktfull just nu. Drömmer om att plantera fler ute i trädgården så den skulle bli lika lummig och vacker som jag på bilder sett att den var förr i tiden. 

Bäst smakar frukost när en inte har bråttom någonstans, det är sedan gammalt. 

Efter en stund lade jag mig i hängstolen (eller vad den nu kan tänkas heta?) och fick sällskap av denna dam. Blir alltid lika glad av att se en liten katt någonstans i periferin komma kutande mot en med svansen i vädret. Ett av livets största glädjeämnen, helt klart! När hon efter ett tag fick nog av mitt sällskap, tog hon adjö, slickade mig på stortån och begav sig av på nya äventyr. 

Ja hörni, inte så pjåkig start på veckan ändå!

21.05.2018 kl. 14:43

om alice i underlandet

Denna vårs stora projekt, utanför mitt hvudsakliga jobb, har nog varit företällningen Alice i Underlandet, som jag fungerar som producent för. Det har varit ett alldeles ljuvligt litet gäng att jobba med och nu har vi endast två stycken föreställningar kvar:

lördag 19.5 kl. 16 och
söndag 20.5 kl. 16

Varmt välkomna! Föreställningarna äger rum på TryckeriTeatern i Karis och biljettluckan öppnar en timme innan föreställningen drar igång. 

19.05.2018 kl. 11:01

om att vara halvvägs

Hur inleder man ett inlägg när man knappt har orkat formulera sig alls på hela halva vårvintern? Efter flera månader av tomgång har plötsligt appen som hjälper mig hålla reda på denna "lilla produktion" tickat iväg och idag landade den på 50%. Och tänker att det minst sagt börjar vara på tiden att rycka upp mig en liten aning och börja bli mer ett med den gravida uppenbarelse som numer är min kropp. Har ju varit lite spännande månader på så vis att jag som vanligtvis endast kastar mig in i situationer jag känner att jag har kontroll över och framför allt är bra på plötsligt omöjligen har kunnat styra varken mående, ork eller prestationsförmåga. Frustrerande, men antagligen ganska hälosamt. 

Känner att jag  har mycket att tacka det vackra vädret för att energin sakta börja återvända. Mindre skönt att jag lyckats pricka in extra mycket jobb under vad som antagligen kommer vara sommarens enda riktigt, riktigt varma och fina veckor. Nåväl, har i alla fall bestämt mig för att inte ta emot några nya uppdrag alls under min semester som infaller i slutet av juli (inte en självklarhet för en företagare..) och inte heller efter då jag återvänder för några veckor jobb innan långledigheten kommer emot. Ett obetyligt steg för mänskligheten, men ett ganska himla stort ett för denna lilla arbetsnarkoman. 

Så att sådant just nu. Känner mig nog fortfarande lite lost när det kommer till att fundera ut vilka trådar jag skall greppa efter här på bloggen. Finns det något ni vill läsa om? 

16.05.2018 kl. 21:38

fred, kärlek & katter

Nu börjar jag verkligen känna att det är vår. Varför? Jo, det mest kännspaka kännetecknet har gett sig till känna: en fullspäckad kalender. Det händer en hel del på jobbet på folkhögskolan, vi ligger en vecka ifrån premiär med teatergruppen jag jobbar med och säsongen som bröllopsfotograf har kickat igång. Man känner att man lever, om vi säger som så.

Alla lediga stunder försöker jag ändå fokusera på att låta mig inspireras av denna lurviga livsnjutare. 

Och där emellan är det projekt Lifvet (vars namn min kollega finurligt gav upphov till pga ett missförstånd) som gäller. Ja, och har någon missat så kan ju då officiellt (svart på vitt, telefonbild genom filter) meddelas att denna kulturproducent har tagit sig an ett nytt producentuppdrag så att säga. Går snart in i vecka tjugo och tycker att jag själv knappt kännt mig (om man bortser från den extrema tröttheten som rått hela våren) eller sett det minsta gravid ut. Tills jag en dag, då jag kände mig lite extra modig, drog på denna klänning. Fick snällt konstatera att där nog är mer än min vanligt lagom-tjocka-bullamage. 

Nu under helgen har jag varit i Helsingfors för att fotografera årets allra första bröllop i strålande vårväder. Har lite färre bröllop än vanligt denna säsong, eftersom den pga höstens kommande producentprojekt blir betydligt kortare än den brukar och ett par avbokningar dykt upp, men det grämer mig inte det minsta utan jag tycker däremot det skall bli riktigt skönt att få chansen att leva lite normalt ledighetsliv. Kommer både ha semester OCH en del lediga helger denna sommar - halleluja!

Är det något jag lärt mig under åren som bröllopsfotograf är det att alltid äta ordentligt så startade fotograferingsdagen med en rejäl caféfrukost innan jag stack iväg för att möta upp brudparet (sidospår: note till alla som skall gifta sig: kom för guds skull ihåg att reservera mat åt fotografen under festen!).

Bröllopet jag fotograferade var väldigt lyckat och fint och hade dessutom en otroligt vacker dukning som jag lite snabbt dokumenterade såhär även genom telefonen. Även stort plus till brudparet som gjorde mitt jobb enkelt och tyckte att mina skämt var roliga :--) är alltid lite småjobbigt med folk som man inte får att dra på smilbanden oavsett hur många ess man plockar fram ur rockärmen. 

Idag vaknade jag upp hemma hos Laura med en svag känsla av baksmälla, trots att jag bara hade skålat i jaffa och cirka tre liter vatten. Brukar bli så, då man som bröllopsfotograf verkligen får lägga ner halva sin själ i arbetet och ständigt vara på alerten under många långa timmar av fest. Med anledning av detta fick det bli en mycket lugn söndag och vi passade på äta en god frukost för att sedan gå ut och njuta av solen och äta glass i en park. Bra avslut på den första helgen i maj. 

06.05.2018 kl. 22:16

några små vårglimtar

Kvällar när dimman ligger tät på träsket och svanarna flyger över i väntan på att isen skall lossna. 

Små promenader i solskenet med lilla familjen. 

Alla blommor som äntligen ploppar upp. Som små stjärnor i rabatten. 

Att fixa i ordning verandan och göra den riktigt mysig och sommarredo. 

Oändliga tupplurer med de här två pälsbollarna. 

Fira våren och valborg med vinbärsbladsbubbel, säg det snabbt många gånger efter varann om du kan!

Och så det här. Som hela vårvintern oundvikligen har cirkulerat en hel del kring och som dragit så mycket energi. Men nu är det första maj och officiellt vår och jag tänker att allt bara kan bli bättre. 

01.05.2018 kl. 13:38

att komma igång med blomstrande

Den här vårvintern har mer eller mindre varit en lång seghet utan dess likhet och kreativtetsnivån har varit extremt låg. Därav har även denna blogg fått stampa på ställe, då inspirationen att producera något fiffigt på ett ungefär har varit noll. 

Under de senaste veckorna har jag dock känt av en skiftning och under helgen var Julia och Amanda här för att jobba med Blomstrande. Av lite olika anledingar har det dragit ut en aning, men nu känns det kul att vi är igång! Det blev ommöblering av salen, fotograferande av en dukning, surr om det senaste och så åt vi en massa gott - givetvis. Som Elsas bloggiga citron- och vallmokaka till exempel. 

Är även väldigt tacksam över att ha fått såhär fina vänner på "äldre dagar". Okej, är ju inte lastgammal men ser ändå en tydlig skillnad i hur en hittar vänner då en inte längre är i ett studie- eller annat socialt sammanhang så gott som dagligen. Och att dessutom få jobba ihop med ett kreativt projekt - inte illa! 

18.04.2018 kl. 12:07

vårmarknad & äggmåleri

I söndags bestämde jag mig för att åka på en liten spontanutfärd, och nappade mig mig riina i farten. Fiskars var vårt mål!

Det finns en oskriven regel om att i Fiskars får en vara precis så turistig en vill, så naturligtvis drog vi fram kamerorna för att föreviga de flytande djuren på ån. 

Vi traskade vidare till Kopparsmedjan, som var fint pyntad inför påsk. 

Det ordnades nämligen vårmarknad, och hela smedjan var fylld av producenter av lokala råvaror. 

Halva nöjet med marknader i stil med denna är att gå omkring och kika på hur folk dekorerat sina bord. 

Fast handla gjorde vi förstås också! Fyllde snabbt upp korgen med ägg och potatisbröd samt pasta, mjöl och kött från Mörby gård. Skall övertala min man att göra en ritkigt god gryta till mig på det där köttet ikväll, femårs dag som det är, och allt. 

När vi ansåg oss färdihandlade gick vi vidare längs med ån och stannnade till en stund för att betrakta forsen som hade skapat spännande ismönster. 

Sedan trängde vi oss in allra, allra längst in i ett hörn på ett café för att inta den dagliga dosen av eftermiddagskaffe. Tjuvlyssnade lite på grannbordet, där storta businessplaner verkade smidas. 

Lagom till att vi skulle sätta oss i bilen och åka hem igen, tittade solen fram och hälsade oss adjö. 

Nästa destination var hem till min mamma som hade ställt i ordning påskfika (jaja, vet att man inte säger fika i detta land, men tycker det är så sympatiskt så använder det ändå)...

... samt äggmåleri! 

Pilligt och tidskrävande att få paraffinet på plats och doppa äggen i färger i olika omgångar, men väldigt värt för slutresultatet!

Martinas ägg liknade mest ett vackert fyverkeri!

Och detta blev mitt resultat. Om du vill veta hur man skall gå tillväga för att pynta ägg på detta vis, så kan du spana in min instruktionsvideo som jag gjorde förra året:

Glad påsk!

29.03.2018 kl. 21:44

en liten veckoslutsrapport

Älskar att hitta på små "jippon" av de mest minsta och kanske i andras ögon helt intetsägande grejer. Som att inviga min nya Mildred-ost till exempel. Okej, denna tillställning krävde inte mer än att jag dukade fram frukosten i helt vanlig ordning, men tyckte en ändå var värd en aning extra piffighet. 

Hade slagit på stort och även inhandlat Tenalaosten, så det kändes lite smålyxigt att ha två olika sorter att välja på. Båda riktigt goda och aromatiska, dock ganska mäktiga så de är inte precis någon sort man gnager i sig en hel på en gång. 

Det här kan eventuellt vara lite utav helgperfektion i mina ögon. Att långsamt stiga upp, duka upp en fin frukost och sedan sakta äta den. Blir ledsen på min man varje gång han skall vara den där morgonpigga jäveln han egentligen är och bara hinkar i sig en kopp kaffe i förbifarten och sedan är good to go. Förstår inte ens hur man kan komma på tanken att göra så, speciellt under veckslut liksom. :--)

I övrigt har det varit ett så lungt och skönt veckoslut, med extremt lite program. Det enda jag hade på min att göra-lista var att byta jord och krukor åt mina växter samt städa upp klädskåpet en aning. Ja, riktigt rajtantajtan, eller hur? 

Avslutade helgen med ett parti skip-boo framför kakelugnen i salen och kan väl med det säga att helgen var rätt så fulländad. Ser fram emot den kommande veckan eftersom det innebär att vi redan är i mitten av mars och några steg närmare vår, ljus och grönska. Ljuvligt. 

11.03.2018 kl. 21:26

ett besök i tenala mejeri

I onsdags stod det utfärd på schemat för marthagruppen jag är med i och vi styrde kosan mot Tenala och Frimans lanthandel. En riktig pärla till affär där man verkligen kan hitta de mest oväntade grejerna. 

Och så har de ju traktens finaste ostdisk, det går inte att förneka! Långa rader med läckerheter som gör att snålvattnet börjar rinna då en skall välja ut en bit ost till sig. 

Den här gången var valet dock mycket enkelt, för de har nämligen ganska nyligen börjat producera två nya ostsorter som de namngett efter tidigare arbetare i mejeriet. Och en av dem heter Mildred efter min mormor, så en sådan skulle jag givetvis ha! Hon jobbade på mejeriet då det fortfarande var i Valios ägor, men de stängde verksamheten för dryga 30 år sedan. 

Nu har dock Pelle och hans familj blåst liv i mejeriet igen och producerar ost för fulla muggar! När alla hade handlat klart i lanthandeln åkte vi vidare ner till mejeriet där vi fick en grundlig genomgång hur det går till när de gör ost. 

Det här kärlet rymmer hela 600 liter, så det är inte precis någon liten bondost man vevar ihop hemma till jul som man får ut från detta. Något jag tycker är väldigt fint med hela tillverkningsprocessen är att mjölken till ostarna tas från en närbelägen gård så förutom att det hela är ytterst lokalproducerat är mjölken dessutom fortfarande varm då den anländer till mejeriet och ostmakeriet sätts igång. 

På en effektiv arbetsdag kan upp till 88 stycken ostar bli gjorda. Inte illa för två personers dagsverke, om man säger som så. 

Sedan fick vi givetvis tillfälle att smaka på ostarna också!

Tycker själv att jag är en ganska driftig person, men här kommer jag nog tvåa. Förutom mejeriet och lanthandeln driver familjen även en restaurang, ett café, ett svarveri samt är i startgroparna till att starta upp ett bryggeri. Mäkta imponerande! 

Jag tycker det är suveränt att det lokalt går att hitta dessa produkter samt att det finns folk som fortfarande värnar om detta mathantverk. För det är minsann ingen liten process att göra ost fick jag lära mig efter detta besök! 

Dessutom var det otroligt fint att få en inblick i det arbete som min mormor (och även mamma!) en gång har utfört. Och ja, inte tänker jag heller sticka under stol med att jag är stolt som en tupp över att hon fått en ost namngiven efter sig. Skulle jag få bestämma skulle jag säkert helst resa en smärre staty i hennes ära, men helt okej så här också - vi börjar med osten. 

10.03.2018 kl. 16:41

att vara scout är min feministiska handling

Igår klippte jag ihop ovanstående bild som hastigast, för att dela via min scoutkårs sociala medier. Ett hopkok av den klassiska "We can do it"-illustrationen av J. Howard Miller samt vår gamla kårchef Giggi, som var aktiv i Karis Flickorna över 30 år och hade stor betydelse för kåren. 

Speciellt under dagar som igår, internationella kvinnodagen, brukar jag fundera aningen extra på vad jag själv gör för att sträva efter en lite mer jämnställd värld. Visst delar jag viktiga artiklar och texter samt tillrättavisar kollegor som försöker gratulera en på kvinnodagen, men vad mer? Med fulla dagars arbetsveckor och bosatt ute på landet kan ens åtaganden ibland kännas aningen begränsade, men så slog det mig - jag är ju faktiskt scoutledare. 

I hundra år har nämligen Karis Flickorna jobbat för att möjliggöra en meningsfull verksamhet för flickor, som ger dem möjligheten att växa upp till starka individer i samhället. Vi uppmuntrar till gemenskap, kurage och bondförnuft och ger alla chansen att vara med. Dessutom hör de vänner jag lärt känna genom scoutingen till de mest kloka, inspirerande och förnuftiga personer jag känner. 

Att vara scoutledare är helt enkelt min feministiska handling. 

09.03.2018 kl. 15:59

om muminmuggar och mässor

Hej, hallå. Här kommer jag och tänkte klämma in ett halvvardagligt inlägg från denna dag. Började dagen i vanlig ordning med frukost och lite extra uppdukad eftersom det är helg. Invigde även min nya fina muminmugg som jag köpte till mig själv eftersom jag tyckte jag var värd det :--) samt för att fira att jag äntligen, efter 14 månader på mitt jobb, fått ett eget arbetsrum. Hade så himla mycket extra energi över när jag kom hem (i och med att jag kunnat jobba i ett lugnt, tyst utrymme med en dörr(!)) att K till och med blev riktigt förvånad. 

Och så skrapade vi en varsin skraplott som det pensionärspar vi kommit att bli, hehe. 

På eftermiddagen drog vi iväg till Ekenäs för att uträtta lite ärenden och så passade vi på att äta lunch och kaffe på Cafferie. Var lite för sena för att hinna prova på deras brunch, så det får bli till en annan gång. 

Slutligen åkte vi till Novia för att ställa i ordning mitt bord inför morgondagens mässa. Står där mellan 10-16 imorgon, så kom gärna förbi och säg hej!

03.03.2018 kl. 19:29

den sista februaripåhitten

Vilken vinterdvala både jag och detta ställe har hamnat i. Dock är det ganska skönt med ett långsamt lunk som enbart sakta strävar framåt mot våren. Bara en månad kvar nu, åh vad jag skulle vilja kunna snabbspola förbi mars och landa i smältande snö och de första vårblommorna som kikar upp ur rabatten. 

Nåväl, ibland hoppar jag ut ur äta-jobba-sova-hjulet och försöker faktiskt hitta på något. Som under helgen då vi begav oss ut på isen över träsket vi bor vid. 

Målet var fågeltornet på andra sidan, där vi dukade upp med kaffe. 

Och en bit chokladkaka i den perfekta konsistensen för picnic (dvs kunde ätas med händerna). 

Här står en och njuter och betraktar sitt kungarike lite. 

Har ju inte en helt pjåkig "bakgård" om vi säger som så. 

När de sista dropparna av kaffet var uppdruckna vände vi ganska kvickt om hemåt igen. Kölden bet i kinderna så vi ansåg oss ha fått nog av frisk luft för dagen. 

Passade även på att  betrakta en del av alla de spår som fanns lite överallt i snön. Vad kan detta ha varit för djur som delvis tycks ha släpat sig fram?

Väl hemma bänkade vi oss i soffan för ett par omgångar afrikas stjärna och smoothieskålar till lunch. Och så ett halvt öga på vinter-os har jag för mig. 

Till kvällen dök denna pingla upp. 

Fångade upp det senaste och vräkte i oss denna smarriga avocadopasta. 

Sedan tog vi saltet och rågbrödet under armen och pep iväg på inflyttningsfest. Traditionen att ge dessa saker kommer antagligen från Tyskland och skall ges eftersom de aldrig bör saknas i ett hem. Saltet har eventuellt också att göra med gammalt skrock som säger att om man kastar några saltkorn över axeln förhindrar det olycka. 

I söndags fick vi picnicbesök av detta lilla gäng, så vi bänkade oss på bakgården. 

Färgglada kippor och koppar i en salig blandning innan vi beslöt oss för att gå in och avsluta picnicen framför öppna spisen istället. 

Givetvis var också katterna med på ett hörn. För vad vore ett upptåg utan dem liksom?

28.02.2018 kl. 20:43

sportlovsdag i minusgrader

Vaknade upp till bitande köld utomhus och eftersom vi bor som vi bor, så var det ju också rätt... friskt här inne också om vi säger som så. Så hela denna förmiddag har enbart gått ut på att elda i våra spisar. Helt okej så. Varken kroppen eller huvudet kände nämligen för att jobba idag så skuffar skamlöst över alla firmagrejer till morgondagen och njuter av en ledig dag så här mitt i veckan istället. Är det sportlov så är det! Fastän jag har cirka noll ambitioner på att utöva någon form av sport... Kanske en liten sväng ut med sparkkälken senare bara vägen fortfarande är osandad. Det är typ av mina största sorger här ute på landet när det där ultimata kälkglidet blir bortsandat innan man ens hunnit ut en enda gång. Jaja, ni hör ju - inga stordåd att rapportera här. 

Ha en fin vinterdag!

21.02.2018 kl. 12:12

en glimt från en företagardag

De två senaste dagarna har varit vikta för företagsjobb, och eftersom jag inte haft några fotograferingar inbokade har jag njutit till fullo av att bara kunna vara hemma och jobba. Att sätta upp håret i en slarvig toffs och drisha omkring i håliga tights och yllesockor. Aj että. Tänker som bäst, när kläderna spänner som minst - viktigt livsmotto, eller hur? 

Dessutom ger det mig en så bättre start på helgen att få lunka på i min egen takt - dvs ta pauser mitt på dagen och sedan återvända för att huka mig framför skärmen några timmar på kvällen. Passar på att utnyttja dagar som denna nu medan jag ännu kan, för snart ändrar min arbetssituation och jag kommer "på pappret" bara jobba en dag i veckan med företaget medan jag är anställd resten av tiden. Kommer väl i praktiken inte att hålla till 100%, men skall göra mitt yttersta för att inte plötsligt förivra mig och jobba 80-60.

Men nu får det vara slutjobbat för idag. Hej fredag och helg! 

 

16.02.2018 kl. 18:47

fastlagsdagen

I söndags bjöd min kusin in till fastlagsjippo, och sådana upptåg kan man ju inte direkt tacka nej till. Hallå där nere i backen!

Vi åkte ner, ner, ner - med alla farkoster vi kunde få tag i. Megapulkor, rattkälkor, tefat, sopsäckar - you name it. Och söta öde vad det var tungt att åka peffis ner för den långa backen - hade alldeles glömt bort att det kräver en viss muskelansträngning att hålla sig på rätt köl... 

Efter åket var det dags att traska in i skogen för att elda brasa, grilla korv och värma upp kakao. 

Mycket glatt jippogäng, varsågoda. 

Mm för varm choklad. Vad är egentligen inte gott att inmundiga utomhus kan en ju fråga sig?

Och dagen avslutades givetivs med en fastlagsbulle. Med sylt, som den förädare jag är. 

Tack och bock för rolig dag! 

14.02.2018 kl. 15:22

när kreativiteten får flöda

Att ha ett yrke där en mer eller mindre konstant förväntas vara kreativ och för det mesta skapar innehåll för någon annan ger i längden en viss dränerande känsla. Min ork att ta itu med personliga projekt har verkligen varit låg väldigt länge nu, men så plötsligt fick jag ett himla sug efter att måla häromdagen. 

Målade och tecknade väldigt aktivt som yngre - gick i konstskola och slukade bildkonstkurserna i gymnasiet (mest eftersom de inte krävde någon läsning från min sida). Vet inte riktigt var ivern för måleriet tog slut - kanske var det den inbillade pressen att man inte var tillräckligt skicklig eller så tog helt enkelt andra intressen över. Men när jag nu kom över färger, penslar och dukar för en billig peng kunde jag inte låta bli att roffa åt mig lite material. 

Det var helt otroligt avkopplande att få breda ut alla grejer i mitt arbetsrum, tända några ljus och bara låta penseln fara över duken utan några riktlinjer eller klara visioner över hur slutresultatet skulle bli. Så skönt att få vara kreativ bara för sig själv en stund. 

12.02.2018 kl. 22:07

i realtid från en lugn morgon

Eftersom vi har en kurs på jobbet på fredag som jag gärna vill delta i, bestämde jag mig för att svänga om mina arbetsdagar en aning (är ju i nuläget deltidsanställd till 60% och resten basar jag själv över). Det gav mig en hemmadag idag och eftersom jag inte har något som brinner i knutarna vad gäller mitt företag bestämde jag mig för att unna mig en lugn och ledig förmiddag. Och efter ett intensivt veckoslut, då jag gick miste om mina värdefulla sovmorgnar, i och med att jag gick en kurs i första hjälp satt denna stilla onsdag som handen i handsken. 

Har insett att jag behöver ett avbrott i vardagen med jämna mellanrum för att kunna funktionera normalt. Ett avbrott som ger mig möjlighet att sova ut och skrota omkring någon timme utan något speciellt i sikte. Sakta duka fram en trevlig frukost och kanske slå på en podd i bakgrunden. På sin höjd sällskapa med mina katter som ligger och spinner i min famn (ok, katt - detta gäller enbart Louie som är en mysare av rang, skulle aldrig falla Lana in att krypa upp i ens famn). 

07.02.2018 kl. 11:37

en februarifredag i helsingfors

I fredags styrde jag kosan mot helsingfors för att möta upp Amanda och Julia och planera den kommande framtiden för Blomstrande. Men som de förnuftiga personer vi är, ägnade vi de första timmarna av dagen till att äta en riktigt god lunch (på MAT) och catcha upp om livet och våra måenden sen vi sågs sist. 

Är väldigt glad att man även som aningen äldre plötsligt kan hitta nya vänner som dessutom utstrålar sådan värme, kreativitet, klokhet och närvaro som dessa två. Känner mig nästan lite kär i denna nyfunna vänskap och projektgemenskap. 

Efter avklarad lunch och livsuppdatering traskade vi vidare och vek in på ett ytterst alldagligt café - vilket passade vårt behov perfekt! Inget stök, ganska folktomt och ingen hög musik som skrällde i högtalarna. Istället lade vi fokus på planeringen av Blomstrande, som kommer genomgå vissa förändringar och det känns så roligt och inspirerande att få jobba med detta. Bäst av allt måste nog vara att vi även strävar efter att göra detta i vår egen takt och inte forserar fram något med stress och panik. 

Avslutningsvis vinkade vi hejdå för dagen och jag passade på att Kila förbi Kiasma som passande nog hade gratis inträde den dagen, innan jag skulle hoppa på tåget hem igen. 

Efter att snabbt ha kollat igenom utställningarna (måste erkänna att modern konst ibland käns lite väl... konstigt för min smak) pep jag iväg till tåget, nöjd efter en mycket inspirerande dag i gott sällskap. 

06.02.2018 kl. 19:57

de senaste spridda tankarna

Hade laddat upp med massor jag hade tänkt skriva om, men så kraschade min nyaste hårdskiva med alla bilder från hela julledigheten och inspirationen gick ur mig som luften ur en trasig ballong. Så några vackra vinterbilder har det inte blivit tagna, därför följer här istället några rutor ur telefonen ackompanjerat av lite spridda tankar och grejer från den senaste tiden.

  • Är det nu vintern kommer och stannar till maj? Hoppas inte. Vill ha en solig och njutig vår det här året. 
     
  • En av bästa morgnarna föregående månad: vaknade upp till ovanstående uppdukade frukost och det fanns t.o.m tända ljus (!!) på bordet. 
     
  • Har skaffat bokförare till mitt företag! Mitt liv känns ca 100 kg lättare och så ohemult skönt att få skyffla över pappersarbetet på någon som verkligen kan och vill och gör det bra. 
     
  • Har en ny hobby: astrologi, som nog inte en kotte i min närhet missat eftersom jag jämt insisterar på att få läsa av allas födelsekartor. Som förutspått (on the holy internet) förde dessutom månadsskiftets fullmåne med sig massa spännade grejer. 
     

  • Vad gick livet ut på innan vi skaffade katter? Våra lurviga yrväder som skjuter iväg som pilar över snödrivorna jagandes efter varandra, som klättrar i bykställningen och gungar i lakan samt alltid alltid kryper upp i famnen på en då man sitter vid köksbordet och har något annat för sig. Gör livet litet bättre, sju dagar i veckan.  
     
  • Knäppte på en daily mix-lista på spotify och ur högtalaren började snurra en massa gamla godingar som jag lyssnade på väldigt intensivt som lite-på-tjugo. Kände mig för en stund lika ung, fri och sorglös. Skulle dock ej byta tillbaka. 
     
  • Har påbörjat ett nytt kreativt litet projekt: Kariskartan 2.0. Skall visa sen när den är klar. 

 

De sista veckorna i januari, efter min semester, bjöd på förvånandssvärt mycket jobb (för att vara årets s.k. "lugnaste" månad) så i övrigt har jag försökt ta det lugnt mellan varven och exempelvis gosa ner mig med ett stycke brorson och bra bok i mina föräldrars säng. Bra koncept.

02.02.2018 kl. 09:00

som pricken över i:et

För några veckor sedan fick jag äntligen upp ögonen för den fantastiska serien Det sitter i väggarna och har sedan dess slukat så gott som alla avsnitt. Med inspiration av detta har jag även saktat tagit upp forskningen för släkten och gården igen och har de senaste kvällarna sysselsatt mig med att bläddra i de gamla fotoalbumen och dokumenten som lämnades kvar här i huset då vi flyttade in. 

Här ovan en bild jag tycker är alldeles ljuvlig med folk i alla åldrar som ligger huller om buller i gräset och kaffepannan är också med! Tyvärr vet jag inte vem det är på bilden, men detta är ju helt klart en målbild för nästa sommar.

Nåväl, tänkte att vi kunde se på några av dokumenten. De flesta är så himla vackert skrivna, så de är en fröjd att läsa och titta på. 

Dokumenten som finns kvar är mest köpebrev, testamenten och ett och annat auktionsprotokoll skrivna med snirkliga, vackra handstilar. 

Den här var dock lite mer svårtydd - ser ut som någon haft 140 i glaset då hen skrivit detta. 

Ett kontrakt från 1800-talet bara. Då farfars farmors far köpte gården utav sina farföräldrar. 

De gamla fotoalbumen som lämnades kvar lär skall ha tillhört farfars fars första fru Fanny (pjuh, vilken tungvrickare) och tyvärr är de flesta bilderna utan beskrivning, så vem som är på bilderna är svårt att avgöra. Men några har små namn inskrivna i blyerts under sig, som detta fotografi som föreställer farfars farmor Hilda. Hon hörde till "ursprungs-Nybergs" som bodde här på gården, men hon gifte sig passande nog med en Frans som också hette Nyberg i efternamn, så namnet stannade kvar på gården. 

De gifte sig redan när hon endast var 17 år gammal och bara någon månad senare föddes den första sonen. Därtill fick de 10 barn under de kommande 19 åren, men bara några år efter den sista dotterns födelse dör maken Frans och hon blir ensam försörjare av barnen och skall dessutom basa över gården. Det måste ha varit ett ganska tufft liv som krävt en hel del skinn på näsan. 

Men det allra finaste fyndet jag hittills gjort måste vara detta - Hildas signatur, som hon skrev med ett litet hjärta som pricken över i:et. Så fint!

24.01.2018 kl. 22:07

sköna söndag

Idag vaknade jag upp och hörde att det skramlade i köket och möttes av detta. Pannkakor till frukost! Känns ju extra lyxigt när det händer bara sådär - i vanliga fall brukar jag (milt överdrivet) få böna och be om att vi skall äta frukost ihop, helst kvällen innan så han jag bor med mentalt hinner förbereda sig. Typ. Men icke denna söndag, utan idag var allt serverat cirka stunden jag stegande in i köket.  

Den avklippta amaryllisen kämpar på och blommar för jag vet inte hur mångte gången. 

Efter frukosten drog jag igång lite bakning, eftersom jag skulle ha med mig reslutatet till dagens följande programpunkt. Vände ihop snabba scones av 7 dl (glutenfritt) mjöl, 75 gram smör, en burk halvgammal gräddfil, en riven morot, en näve riven ost, 3 teskedar bakpulver och så en skvätt mjölk. In i ugnen på 250 grader i 10 minter och vips har du mycket smakligt frukostbröd. Varsågoda, se det som ett tips. 

Till näst begav vi oss hem till min bror som vi skulle idka familjehäng hos. Men först naturligtvis hälsa på Misse som alltid står och hälsar en välkommen uppe på en byrå i hallen. 

Sedan blev det dags för brunch! Utöver scones hade jag även tagit med mig pätkismuffins och därtill serverades en massa annat gott. 

Och så några koppar kaffe på det! Behövs definitivt när vi slår oss samman, då det mer eller mindre är full fart från början till slut. 

Hiro var i vanlig ordning sällskapssjuk. 

Och Sasha tog tillfället i akt att smita upp vid bordet då en ledig stol fanns tillgänligt. 

Efter brunchen bänkade jag mig i Serendi ackompanjerat av lite jobb i väntan på att två möten skulle dra igång. Dessa visade sig dock plötsligt bli inhiberade, så det var bara för mig att ta mitt pick och pack och sedan åka hem igen. 

Men det var inte helt fel, eftersom jag istället hann njuta av det allra sista solljuset för dagen. 

21.01.2018 kl. 21:26

när var och en sin syssla sköter, då går oss väl envad oss möter

Första veckan tillbaka i det "vanliga livet" försvann som misstänkt i ett huj. Därför var det riktigt skönt att i fredags, då jag jobbade hemifrån, starta dagen långsamt i sällskap av katterna framför vedspisen i köket. 

Lana hade stationerat sig uppe på byrån under denna tavla, som jag tycker så mycket om. Den har jag fått av min morfar och när jag var liten brukade jag alltid fantisera att den föreställde honom tillsammans med mormor och katten Viktor som stod framför huset i Tenala. När jag frågade brorsonen vem han tyckte det var så sa han att det var jag och Kisse. :'-)

Gillar även citatet som är inbroderat: "När var och en sin syssla sköter, då går oss väl envad oss möter". Eller som Kisse berättat att hans  mormor skulle ha sagt: "Tro på gud och ärligt vandra, sköt dig själv och skit i andra." 

Mysig start på helgen var det hur som helst och idag hade jag ynnesten att få fotografera ett trevligt par i väntans tider ute i vinterdimman. Så kul när vädret råkar vara fint då jag har fotograferingar inprickade. 

Dessutom inledde vi skrinnskosäsongen (inte på träsket tyvärr, utan inne vid centrumplan), nu stundar filmkväll och imorgon blir det brunch med familjen. Fina pipor, glad helg!

20.01.2018 kl. 19:44

12 rutor från de sista dagarna av vinterledighet*

*eller en dokumentation av mina katter, samt vad jag ätit - kunde man kanske också kalla detta.

Min nya hårdskiva bestämde ju sig för att dra sin sista suck innan den knappt ens hade börjat andas, och således är jag (åtminstone tillfälligt) utan den senaste månadens bilder. Hoppas de går att rädda.  Så därför får det bli en gammal hederlig (och kornig) genomgång via mobilens kamerarulle av den sista veckan som ledighetsfirare. 

Förra fredagen gick vi (jag och katterna) omkring och var ivriga inför att mina goda vänner skulle komma på visit. Vi bäddade fint i mitt arbetsrum och testade givetvis sängarna som kan beskådas här ovan. 

Sedan blev det kväll och jag plockade upp mina kompisar från tågstationen. Vi bänkade oss i salen, tömde en låda vin, spelade värvet och satt uppe till väldigt mycket senare än denna not-so-much-partyprisse-anymore är van vid. Lapparna ovan var egenskaperna jag fick tilldelat mig i spelet. 

På lördagen dukade vi givetvis upp dunderfrukost, för det är sånt vi gör är vi umgås - äter gott i kvadrat. Ja och så pilade vi väl in till stan också ett varv men kom sedan snabbt hem för att slänga oss i soffan för att kolla serier i någon timm innan vi orkade ta itu med livet igen. Det vill säga: gästerna stationerade sig i köket och kockade middag medan jag låg i soffan och fortsatte kolla teve. LYX.

Men något bidrog jag ändå med, nämligen denna kaka som vi firade Lauras födelsedag med. Firade ju henne senast i oktober, så tyckte det var på sin plats att denna gång endast bara vara ute två dagar i efterskott. Heja oss! Sedan satt vi och joddlade framför brasan och spelade spel hela kvällen.

Och på söndagen bjussades det på detta: chokladpannkakor med massa goda (och säkerligen ytterst ohälsosamma) toppings (men det är ju bara söndag en gång i veckan eller hur?!). Sedan begav vi oss ut på skogspromenad, men den behagade jag mig tydligen inte att dokumentera. 

Slutligen tömde vi skafferiet på allt vi kunde komma över i tapasväg innan det finfina sällskapet åkte hem igen, så bra veckoslut (och nästan slut på matdokumentationen nu)!

Den sista veckan av ledigheten har jag verkligen gjort mitt yttersta för att göra ingenting. Har bara velat hänga hemma i sällskap av mina katter och stora koppar kaffe. Mycket bra ledighets- och avkopplingskoncept om jag får säga det själv. 

En annan dag var det väldigt dimmigt, och man såg inte ens träsket som annars syns väldigt tydligt från vårt vardagsrumsfönster. 

Och så lite kattbilder på det! För att katter är livet. 

På lördag mötte jag upp Riina för att gå på loppisar och köra genom Narnia för att gå på kaffe i Pojo. 

Helgen, och hela vinterledigheten, avslutades på ett så himla ultimat vis. Nämligen på ledarträff för att planera våren med mina scoutvänner som är så hysteriskt roliga, smarta, inspirerande och lämnar en fylld med energi efter en dag som denna. Till råga på allt fyller ju kåren 100 år i år, så vi kickade igång jubileumsåret med en extra fin kaka som Pela hade gjort dagen till ära. Det är nog en grej som är så otroligt bra med scoutingen - den samlar personer som har sina alldeles egna specialkunskaper och tillsammans blir vi en helt galet bra kombo. Jag menar, förutom superfin tårta fick jag dessutom en bokförare fixat för mitt företag under dagens lopp. HUR bra? 

Bra avslut på ledigheten helt enkelt. Imorgon bär det av tillbaka till jobbet igen - dock skall det bli spännande att se om en ens kommer ur sängen. Dels på grund av de senaste veckornas långa sovmorgnar men också med anledning av passet i crossnature som vi avslutade ledardagen med. Men roligt var det, då vi garvade oss igenom nästan hela passet - det är ju mer än vad man kan säga om många andra träningsformer man provat på. 

14.01.2018 kl. 19:30

från dagens fotografering

Kikar in med ett litet hej och en tjuvtitt från dagens fotografering med en kompis från tiderna då jag gick på folkhögskola och vi jobbade järnet i den lokala matbutiken tillsammans. Det vill säga snart nio år sedan!  Ursäkta pensionärsvibbarna, med DU MILDE vad åren går. En dryg handfull sporadiska träffar har vi fått till sedan dess, så det var sannerligen på tiden att ses igen kan man väl säga. 

Det var väldigt mysigt att traska runt vid gårdens skogsbryn och hon poserade mycket tappert i de tunna klänningarna, minusgraderna till trots. Sällskap av Lana hade vi också, så skymtar väl en kattsvans i bakgrunden i cirka var och varannan bild. Hade även beställt hem ett nytt objektiv som jag så gärna hade provat vid detta tillfälle, men såklart plingade det till i telefonen att paketet var framme precis då vi avslutat fotandet och hon åkt hem igen. Himla typiskt. 

Annat ytterst o-flowigt på teknikfronten som hänt är att min nyaste hårdskiva tydligen sagt upp kontraktet. Väldigt surt, då jag knappt rört mojängen överhuvudtaget och så helt utan förvarning klappar den ihop. Jag som hade lovat mig själv att fixa backup på alla mina gamla hårddiskar, men så hann jag inte ens börja innan detta hände. Tack och bock till universum, liksom. Drar trots allt en lättnadens suck att inga olevererade jobb fanns sparade där. Bara hela vintersemestern och julledigheten... Nåväl, håller tummarna att någon lite mer tekniskt kunnig kan rädda filerna ur den och så får en väl bara ta tummen ur baken och ta itu med den där säkerhetskopieringen nu då. 

11.01.2018 kl. 22:37

målsättningar för 2018

Nytt år - ny målsättningar, heter det väl? Nä, kanske inte. Men jag kör ändå eftersom alla former av avbockningslistor som ger en "bra jobbat"-feeling efter genomfört uppdrag är något som funkar för mig. Här kommer en gott och blandad mix av målsättningar inför det nya året:

⭐️  Bäst att börja mjukt och med något som rimligtvis borde vara enkelt att klara av: äta en extra god och trevlig frukost minst en gång i veckan. För att frukostar är åtminstone en delmening med livet och allt för många inmundigas i all hast för att bara snabbt mätta magen innan en drar iväg på jobb. 

⭐️  Och när vi ändå är inne på mat: inspireras lite oftare att prova på nya maträtter och inte bara snabbt som attan svänga ihop en pasta carbonara eller batatsoppa när inspirationen tryter. 

⭐️  Fortsätta yoga för det mår jag bra av. Samt ta en stund ledigt mitt på dagen för att vistas utomhus de dagar jobbet tillåter. 

⭐️  Hålla mitt engagemang i organisationer, projekt och fritidsaktiviteter på en rimlig nivå och prioritera bort saker som tar mer än vad de ger tillbaka i form av glädje, pengar eller annan trevlig "återbetalning".

⭐️  ... och av ovannämnda saker skall detta år scoutingen få ta mest utav tiden, resten får prioriteras ner eller bort. Kåren fyller i år hundra år, vilket jag såklart inte vill missa och dessutom har jag blivit invald i styrelsen samt fortsätter dra veckomöten, åtminstone under våren. 

⭐️  Nå upp till minst samma omsättning som 2017 med mitt företag. Men jobba mindre spretigt och lite färre timmar men förtjäna mer. Låter det orealistiskt? Planen är alltså för att förtydliga att skala ner på den typen av jobb som kräver väldigt mycket tid och engagemang men som inte arvodet når upp till samma nivå.  

⭐️  anstränga mig mer för att höra av mig till - samt svara på meddelanden från kompisar. Kan nämligen vara helt otroligt dålig på det, tack (för att ni ändå orkar med mig) och förlåt kära kompisar. 

⭐️  genomföra något större renoveringsprojekt i huset. 

⭐️  och mitt största mål av alla: unna mig fyra veckor semester på raken under sommaren. Kommer det lyckas? Personligen kan jag säga att denna punkt känns olidligt spännande... 

 

Klänningen jag har på mig på bilderna är självklart e/s design.

10.01.2018 kl. 21:00

vecka °2/18

Har jag blivit den där bloggaren som kommer dragande med veckolistor? Vem vet, kanske. Högst oklart om det kommer bli en återkommande grej, men här följer i varje fall en snabb sammanställning  på vecka två av detta år: 

✨  veckans händelse: en av de få grejer jag har nerplitat i kalendern är vårens kick off med min scoutkårs ledare i slutet av veckan, så det får väl lov att bli veckans händelse då. 

✨ veckans humör: bra, men lite förvirrat. Har så himla lite inprickat i min sista semestervecka så har lite svårt att greppa den kommande veckan. Sovit och bara hängt hemma är ju i princip det enda jag gjort de senaste veckorna så känns som om det vore helt okej om jag hittade på något utanför husets väggar? 

✨ veckans borde: ställa om min dygnsrytm. Om jag skulle fortsätta med de här tio timmars nätterna jag sportat med hela ledigheten borde jag börja lägga mig redan vid åttatiden om kvällarna, vilket inte känns helt realistiskt. Så dags att börja sova lite mindre! Ja, och så skall jag ta och städa bort julen också - nu får granen lov att ryka fastän den fortfarande är ganska fin. 

✨ veckans jobb: Här borde jag ju rimligtvis säga inget, i och med att jag fortfarande är på semester, men skall faktiskt tjuvjobba med en fotografering för mitt eget företag. Men till mitt försvar måste jag ändå säga att detta är faktiskt mer nöje än jobb, eftersom tillfället även involverar häng med en vän som jag inte träffat på väldigt länge. Ja, och så blir det väl något annat smått också... typ momsdeklaration och något annat som det är ~kris~ med. Herregud, borde gå kurs hur man håller ledigt... 

✨ veckans tv-serie: Det sitter i väggarna. Så bra serie och jag vill typ flyga in produktionsteamet till min egen gård, nu omedelbums! I övrigt väntar jag (o)tålmodigt på att tredje säsongen av Outlanders skall börja. Hade missat att den dragit igång på Yle och man endast kommer åt de senaste avsnitten (som redan är uppe i typ det tionde) på Arenan - bröl! 

✨ veckans utmaning: att fortfarande hålla mig borta från att svara på jobbrelaterade mejl i en vecka. För ja, en har ju inte kunnat låta bli att tjuvkika i mejlkorgen under semestern och det kliar så i fingrarna att ta tag i allt nu med en gång. Men nej. Jag måste lära mig att ledigt är LEDIGT och folk måste lära sig att jag inte är tillgängligt 24/7. 

✨ veckans pepp: håller tummarna för att dagens fina väder håller i sig, solen gör ju en verkligen på galet mycket bättre humör!

✨ veckans funderingar: planer och mål för det nya året. Vem är jag? Vad vill jag? Vad kommer att hääääända? 

08.01.2018 kl. 12:52

att få bona om

Finns det något jag uppskattar, ja då måste det nog vara att få bona om här hemma. Flytta runt på möbler, ösa på med mjuka filtar och tända ljus som om man hette pyroman i mellannamn. MYS kan eventuellt vara mitt främsta ledord här i livet. Ikväll anländer en trio gamla studiekompisar till byn, så har passat på att bädda med de krispigaste lakanen jag kunde hitta. Det är liksom lätt något jag kunde göra på heltid - välja ut de finaste lakanen och göra rummen riktigt mysga och fina för mina gäster. Drömmen!

Men nu - god helg allesammans! Dags att logga ut ur denna internetvärld för att vika hela helgen till umgänge med mina fina vänner. 

Tavla: en del ur min fotoserie APAthy
Illustration: Camilla Sirén
Katt: Louie (Lars Nilsson Pyssling)

05.01.2018 kl. 13:02

långsamma semesterdagar

Andra tar semester mitt i sommaren, åker på härliga resor och njuter av solen. Vad gör jag? Jo, tar ledigt i början av januari då vädret är mörkt, grått och disigt. Just nu är klockan halv två och det känns som om det fortfarande inte blivit ljust? Inga lyxiga drinkar, exotiska resemål eller häng på terrasser här inte. Istället unnar jag mig att sova 10 timmar varje natt, driver runt i morgonrock mer än vad kan anses rimligt och glömmer bort vilken dag det egentligen är. Äter frukost när en egentligen borde ha avslutat sin lunch och det sociala umgänget består främst av katter och familj. 

Ja, ni hör ju - inte precis något som får intressesmurfarna att hoppa av iver. Men det rör mig inte ryggen, för det är så ohemult skönt att få gå på lågvarv, många, många dagar på raken. 

04.01.2018 kl. 13:17

mina tio mest lästa inlägg 2017

Liksom förra året, tänkte jag att det kunde vara kul att även sammanfatta bloggåret genom vilka inlägg som har blivit mest lästa. Här måste jag dock medge att statistiken kanske inte talar 100% sanning, eftersom många av dessa inlägg är sådana som jag valt att dela på sociala medier - vilket jag inte gjort med merparten av mina inlägg under årets lopp. 

Vet inte riktigt varför jag drar mig för att dela inlägg där, då det jag skriver ändå är minst lika öppet här på bloggen i vilket fall som helst. Tror det har att göra med att jag tycker det är extremt störande med folk som delar inlägg med rubriker som är riktigt härliga cliffhangers, men sedan då man klickar in sig möts man av två korta meningar, noll analys och så ett par suddiga mobilbilder på det. Alltså fullständig besvikelse. Och med det vill en ju inte förknippas eller att ens läsare skall känna då de klickar sig vidare hit. Nåväl, hursom helst ett ganska onödigt resonemang så mitt nyårsmål är definitivt att skamlöst dela mer. 

Men nu till topplistan:

10. ganska fattig, men rik ändå - på tionde plats hittas ett inlägg med tankar om personlig ekonomi som jag skrev på vändagen. 
 

9. efter de första dagarna med ett sommarcafé - samlade tankar kring hur det kändes efter de första dagarna med vårt sommarcafé här på gården. 
 

8. små saker som gör en glad - en sammanfattning på saker som känns bra i magen. Mycket katter och blommor bland annat. Och kolla hur liten Louie har varit!
 

7. Fotloose på Raseborgs sommarteater - några bilder från mitt numer återkommande fotouppdrag att ta pressbilderna för Raseborgs Sommarteater. Så himla kul att få komma tillbaka år efter år! 
 

6. kulturarbetarens eviga deltidsdilemma - på sjätte plats ett inlägg som några baksidor med att jobba inom kulturbranchen och vara deltidsanställd. 
 

5. ett tjuvkik på trollskogen - i det femte mest lästa inlägget fick ni följa med och tjuvtitta på trollskogen vi byggde upp i samband med vårt sommarcafé. 
 

4. 9 kvinnor jag inspireras av - det har blivit ett återkommande tema att på kvinnodagen skriva ett inlägg som på något vis knyter an till dagen. 2017 listade jag 9 kvinnor jag inspireras av. 
 

3. Karis - huvudstaden av sockerbitshus  - på tredje plats hittas inlägget som jag skrev i samarbete med Västnyländska kultursamfundet. I inlägget lyfter jag fram funkisstilen som är väldig känspak just för Karis. 
 

2. En öppen arbetsansökan - min öppna arbetsansökan som jag skrev i början av året intresserade er nästmest av alla mina inlägg. 

1. Hur kan en människa vara så grym? - Allra mest lästes (och delades!) nog det mest tragiska inlägget i hela min blogghistoria. En del tråkigheter har hänt under året, men det här var nog det allra värsta - misshandeln av min katt. Fy farao, vad äckliga människor det finns. Hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig behöver skriva ett liknande inlägg igen. 

 

Så förutom kattragedier har ni aktivt läst om sommarcafét, sammanfattningar och samarbeten. Kul! Nu vidare mot ett nytt bloggår! 

04.01.2018 kl. 08:00

en titt på vårt gästrum

Under slutet av 2017 hann det hända en del i renoveringsväg hos oss och både mitt arbetsrum och gästrummet blev klart på övre våningen i huset. Tänkte passa på att ge er en glimt av det uppiffade gästrummen men märkte dock att jag tydligen glömt att ta några bilder av hur rummet såg ut innan vi satte igång. Nåväl, ni får föreställa er smutsrosa väggar och gul platsmatta på golvet helt enkelt så är vi redan en god bit på väg.

Rummet är ganska litet med snedtak, så är inte det lättaste att fånga på bild. Största förändringen var nog att vi lade in ett nytt golv och målade väggarna i två olika blåa nyanser, en ljus och en mörk. I framtiden - då vi kommit igenom hela huset och det är dags att börja om från början igen, så skall också spånskivorna från väggarna puts väck. De fick dock hänga kvar denna omgång, för att sänka priset på renoveringen en aning.  Den tidigare klumpiga dubbelsängen med gamla maddrasser i monterade vi ner och ersatte med en av våra gamla 120:s sägnar från tiden då vi ännu inte bodde ihop. Nattduksborden är våra gamla som inte längre ryms in i vårt nuvarande sovrum. 

Ovanför sängen insisterade jag på att smyga in ett av mina favoritmotiv att ha på fönsterbrädet. 

Och på väggen till höger (från första bilden sett) har vi hängt upp en helfigursspegel samt denna lilla konstellation av tavlor. En bild jag tagit för flera år sedan då jag hälsade på en vän i Düsseldorf och vi blev kompisar med ett jazzband, en liten spegel och slutligen en bit av den gamla tapeten som vi hittade då vi renoverade mitt arbetsrum. 

En gammal byrå har också plats i rummet och ovanpå den har jag placerat lite lektyr för gäster som vill slänga sig på sängen med en bok samt en korg med viktigheter så som yllesockor - ett måste att ha på fötterna i gamla hus som vårt. 

03.01.2018 kl. 16:29

hur gick det med målen för 2017?

Nytt år innebär ju tillbakablickar av alla de slag. Bloggar och andra sociala flöden fylls av listor och rader på listor och rader så det understa nästan ruttnar. Och eftersom jag älskar listor är det precis vad jag också tänker göra, så tål ni inte sammanfattningar och listor är det antaligen säkrast att hålla sig borta härifrån ett litet tag framöver, hehe. Förra året listade jag lite mål för 2017, så tänkte nu kika på hur det gick, ackompanjerat med lite bilder som tagits under årets lopp. 

Så här löd mina målsättningar:

♦ Göra bra ifrån min på mitt nya jobb samt eventuellt skaffa ett extra deltidsjobb. På måndag börjar jag det nya (deltids-) jobbet och planen är att göra en så strålande insats att de inte vill bli av med mig. :-) Dessutom skall jag spana efter ett kompletterande deltidsjobb på ca 20-40% i veckan. 

► Jamen bra ifrån mig, det tycker jag nog att jag gjort. Det gör jag förvisso faktiskt mer eller mindre alltid om jag får komma dragande med ett sådant påstående helt själv. Och förlängt kontrakt har jag också fått, så helt illa kan jag inte vart. Sökte ett extra jobb någon gång under vårvintern men fick det inte, vilket kanske var lika bra såhär med facit på hand. Var ganska ekonomiskt stressad i början av året då jag inte förtjänade så mycket, men vi klarade ju oss sen ändå. 

♦ Se till att ha en stabil grundinkomst varje månad. Hänger ihop med punkten ovan. 

► Mitt deltidsjobb har ju månatligen gett en liten grund att stå på och i och med att tjänsten också utökades till 60% fr.o.m hösten känns det ännu bättre. Med det vet jag att jag klarar mig i fall jag vill ta det lugnare på företagsfronten någon månad. 

♦ Odla lite egna grönsaker och örter i vårt grönsaksland. Kanske plantera en björnbärsbuske?

► Ja, odlade gjorde jag ju nog, men kan inte precis påstå att skörden blev särledes stor. Satte några rader potatis i det gamla potatislandet och sådde bl.a. morot, sallad, persilja och lök i drivbänken. En liten utdelning fick jag nog, men potatislandet blev inte riktigt till något då det varken fanns tid eller ork att rensa och vattna under hektiska tiden då vi drev sommarcafé. En björnbärsbuske planterades även, men den dog. 

♦ Satsa på mitt företag. Jag vill utveckla mitt eget fotobrand, göra klart min hemsida och portfolio och investera i en ny arbetsdator.  Anställa någon som hjälper mig hålla koll på företagets bokföring kanske? 

Hemsidan ligger uppe, men den skulle nog snart behöva lite uppdatering igen. Har också haft en helt okej omsättning för företaget andra år i rullning. En ny dator skaffade jag mig också, dock ingen bokförare. Det är definitivt ett mål för 2018 - någon som har tips på trevlig och bra bokförare? Helst så nära Karis som möjligt. 

♦ Renovera klart mitt hemmakontor och verkligen jobba därifrån (och inte sprida ut mig i resten av huset). 

► Yes! Kontoret är klart (note to self: måste dokumentera det lite tydligare) och det enda jag egentligen saknar nu är lite mer fonder samt studiobelysning. Men det hinner jag fixa, föredrar ju ändå alla gånger det bara är möjligt naturljus. Det där med att inte sprida ut mig kan jag dessvärre inte skriva under på... Hittas nog fortfarande liggandes på diverse soffor runt om i huset då jag jobbar framför datorn.

♦  Bli bättre på att göra ingenting utan dåligt samvete.

► Jag kunde säkert vinna något slags pris i kategorin "få dåligt samvete om du inte gör något", men har faktiskt blivit lite, lite bättre på detta. Speciellt nu under min julledighet i slutet av året. 

 
♦ Umgås mer med mina vänner. Efter ett år  med mantrat "äta-jobba-sova-dö" vore det trevlig med lite mer social samvaro också, jepp jepp. 

► I ärlighetens namn har nog "äta-jobba-sova-dö"-temat ganska långt fortlöpt under 2017... Trist! Men i detta ~vuxna~ liv är det ju faktiskt ganska svårt att få till regelbundna kompisträffar då alla jobbar och dessutom är utströsslade på olika orter runt omkring i landet. Till tröst har dock de gånger jag hängt med mina vänner ändå varit ganska kvalitativa utan pressat schema istället för allt för många "snabbkaffen" i förbifarten. 

♦ Resa till Österbotten och hänga med mina kompisar där. Har varit på min to do-lista länge, men har inte blivit av då jag så extremt sällan haft flera lediga dagar på raken. 

► Jamen, ä-n-t-l-i-g-e-n (fes min moster, som Freja skulle ha sagt, hehe) fick jag till en liten tur uppåt i landet. Blev ett kort med intentsivt och mysigt ett dygns-häng i Vasa med min kära Sara. 

♦ Gå en kurs för nöjes skull. Vad som helst, bara för att det skulle vara intressant, lärorikt eller kul. 

► En gång i veckan har jag gått på yoga under våren och hösten. Detta hoppas jag att jag fortsätter med och skulle även gärna göra något kreativt - kanske en kurs i måleri eller fördjupning i grafisk design eller fotoeditering?

♦ Resa med mina kompisar. Sällan är må bra-batteriet så välfyllt som efter kvalitétstid med mina kloka, roliga och knäppa kompisar. 

► I vårvintras reste vi till Tallinn med Emma och Laura, men någon annan kompisresa har det inte blivit av det här året.  Definitivt något att kompromissa för 2018! Dock har vi idkat en del veckoslutshäng, och det är ju inte så illa det heller - tycker det kan vara riktigt trevligt att turista i sin näromgivning också. 

♦ Dejta min man. Och överlag ha mer tumistid utöver att trötta efter en arbetsdag landa raklånga i soffan. 

► Detta har vi ändå varit ganska bra på tycker jag. Har gjort en hel del skogsutflykter, picnicar, cafébesök och små resor tillsammans. 

♦ Tacka nej till saker/jobb som inte ger en bra magkänsla eller har en god effekt mitt välmående. Enda godtagbara ursäkten är att det skulle ha en svinbra inverkan på min karriär. Mvh. Karriärkvinna_90. 

► Detta har jag definitivt blivit bättre på och är väldigt stolt över att jag faktiskt tackat nej några gånger under årets lopp då orken, lusten, tiden eller inspirationen inte räckt till. Men jag kunde faktiskt bli ännu bättre på detta, så denna målsättning hänger definitivt kvar till 2018. 

♦ Bära läppstift oftare (ja, jag är insiprerad av Noora från Skam).

► Haha, vilken rimlig målsättning? Detta hade jag helt glömt bort, men visst har jag burit läppstift ibland. 

Summa sumarum, tycker jag att jag ändå lyckades ganska  bra med mina målsättningar för förra året. Till näst skall jag lista lite nya målsättningar att hålla i bakhuvudet för 2018!

02.01.2018 kl. 16:33

nio i topp för sjutton

Den senaste tiden har det ju kryllat av "best nine 2017"-uppdateringar (de nio mest gillade bilderna på Instagram) och känner att jag inte kan vara sämre. Så här följer en kort sammanfattning på vad ni gillat allra mest på min Instagram. Om du inte redan följer mig, hittar du mitt personliga konto under @miltonmiilo. Dessutom håller jag även i kontot @fotografemilianyberg och @sutarkulla, men skall jag vara ärlig har jag inte hunnit ge dem all den tid och kärlek jag önskat under det gångna året. Får helt enkelt bli något att (eventuellt) styra upp under det nya året. Men, tillbaka på till listan: 

9. På plats nummer nio hittas ett arkivfynd föreställande Lana som kattunge som jag postade för någon vecka sedan: "när man går igenom gamla hårddiskar och hittar detta lilla fluff. ps. många som undrat så vill bara klargöra att våra katter idag mår bra efter höstens dramatiska händelse. Och nej, ingen klarhet i vem som ligger bakom men önskar fanskapet dålig karma och för trånga skor för all evig framtid."

8. Himlen var dramatisk dagen då vi öppnade vårt sommarcafé: "Lugnet före stormen innan kommersen drog igång och kundvågen sköljde in över gården. Ett stort, stort tack till alla som besökte oss idag! Nu håller vi öppet alla dagar fram till 30.7 med undantag för måndagar."

7. Vintern och den tidiga hösten var inte mina bästa perioder av olika orsaker, och det syns även i mina uppdateringar. Dock lyckades ändå en vinterbild smyga sig in på topplistan, då vi var på bröllop i Schweiz: "firar helgen med bröllop i alperna ❄"

6. Att fira grejer, både stora som små, är ju något som min familj har lite utav en fäbless över. Skrev på dena bild att vi inte firade av någon speciell anledning, men egentligen smygfirade jag nog min namnsdag: "sometimes you deserve champagne for no special reason"

5. På bild nummer fem var vårt sommarcafé i full gång och vi hade bakat kanelbullar: "Regn ute men sol i sinne!⛅ Idag bjuds det på färska kanelbullar här på Sutarkulla. Mysiga inomhusplatser hittas i Gamla Farmors kök. Välkomna! ❤"

4. Under hösten fyllde föreningen Karis Hjärn 10 år och det firade vi naturligtvis med årsfest. Passade även på att ta en porträtt i gammaldags stil och skrev så här om festen dagen efter: "Anaggi sån bra årsfest igår, karisshacki kan nog! Festfolket Nyberg tackar för sig." 

3. På tredje plats hittar vi bilden som fick summera cafésommaren: "känslan efter det avslutade projektet: fyra veckors sommarcafé. Jäklar vad bra vi är, mamma & jag! ✨"

2. Nästmest gillade  ni att dammen brast. Mycket rimligt. "→ astra.fi/dammenbrister ♀️"

1. Efter en rätt så slitsam höst är jag glad över att en bild där jag genuint kände mig glad hamnade i topp: "Helt rimlig att dricka bubbel och ha fotoshoot innan man drar på årsfest. Hurra för Karis Hjärn idag!"

 

Och de var de nio bilderna. Om du vill följa mig på instagram hittas jag som sagt här. Postar mest sådant jag tycker är fint, en hel del katter och så lite vardagstrams på det. 

02.01.2018 kl. 08:30

en stillsam nyårsafton

I år blev det ett lugnt nyårsfirande. Dels eftersom det var rätt mycket ståhej kring julhelgen och vi kände att det vore skönt att ta det piano med även dels för att stillsamt lite strejka emot att det oftast är undertecknad som ~styr upp, fixar & planerar~, både socialt men också arbetsmässigt. Orkar inte alltid vara den som är den. Nåväl, nog om det. Vi dukade upp för finmiddag för två i salen istället och jag passade på att bränna av en bild på dukningen. Ett hett tips är att inte göra som jag och ställa sprattelstickor i sköra skumpaglas - de spricker fick jag erfara. 

Julklappsbuketten kämpar fortfarande på, fast den har börjat sjunga på sista versen. Men ranunklar är nog som finast strax innan de blommar ut måste jag säga. 

Kvällen till ära hade vi ändå klätt upp oss till tänderna, vilket var riktigt roligt. Brukar ju vanligtvis svira omkring i morgonrock och mjukiskläder som om jag fick betalt för det så kändes lyxigt att plötsligt ha långklänning på hemmaplan. Men Elins klänningar är ju så himla mjuka, följsamma och snälla att ha på, så det är nästan på snäppet att man tror man går i myskläder ändå! 

Själva middagen bestod av entrecote tillsammans med rödvinssås och rotsaker i ugnen med en mozzarella- och tomatsallad vid sidan om. Till efterrätt hade jag trixat ihop en av de enklaste efterrätter jag kan, men som ändå känns mycket lyxig: cheesecake i glas. För den intresserade kommer snabbt recept här: blanda lika många delar färskost och gräddfil, rör ner en liten gnutta socker och rivet citronskal. Smula digestivekex i botten av glaset, addera ostblandningen samt lite hackad choklad (vi använde en med mintsmak). Ös på med ett till lager av kexsmulor och ostblandning och dekorera slutligen med lite choklad eller varför inte frukt eller bär om du råkar ha det till hands. Ställ kallt innan servering. 

Efter maten var det dags att ta fram önskedosan. 

Vi skrev ner våra önskningar för det nya året på små lappar och brände sedan upp dem med förhoppningar om ett gott 2018. 

När vår middag var avslutad, kilade vi upp till mina föräldrar en sväng där min bror med familj också firade nyår för en andra efterrätt och kaffe. 

Och eftersom det här med små "nyårsritualer" är lite av våran grej, så drog vi givetvis även änglakort för det kommande året samt körde Ödesuret. Men tar det givetvis med en nypa salt, speciellt eftersom jag (igen..) fick skvallerkärringarna (som står för skvaller), medicinflaskan (sjukdom) och korgen (risk för att bli övergiven). 

Lagom till tolvslaget gick vi hem, skålade i bubbel och tände en papperslykta som sakta fick segla ut över träsket medan vi beskådade fyrverkerierna med panoramautsikt över centrum. Ett fint litet, och alldeles lagom nyårsfirande för detta år.  

01.01.2018 kl. 20:10

årets sista utflykter

Lagom till årets sista dag tänkte jag att vi kunde se på de två senaste utflykterna vi gjort så här i mellandagarna. På juldagen vaknade vi upp till väldig fint väder, som kan skådas i bild här ovan. 

Vi beslöt oss därav att bege oss iväg på en liten juldagspromenad, lillebror ryckte vi också med oss. 

Japp, som sagt - fint var det. Det här är för övrigt platsen jag fotograferade porträttet i dimman när jag slänger upp ett paraply i luften, ifall någon fortfarande minns det? Är tyvärr för lat just nu för att leta upp en länk till bilden. 

Nåväl, vi tog och in i skogen och följde djurens stigar allt djupare in. Hittade bland annat ett träd som nästan såg ut som stommen för en marionettdocka. 

Juldagen till ära bjöd skogen på ett lite överraskande fynd, nämligen svampar! 

Försökte mig även på en gammal hederlig naturbild, som lika gärna hade kunnat härstamma från mina arkiv cirka 10 år bakåt i tiden. Näe hörni, långsamma naturbilder som kräver en massa tålamod är nog inte alls min grej. Snark. 

Vår färd genom skogen fortsatte... 

... tills vi slutligen nådde vårt mål, Kasberget. 

Vissa var inte sena med att plocka fram sin nya kikare... 

... medan andra slog sig ner för att äta frukost. 

Väldigt bra utsikt har man i alla fall härifrån, skulle säkert vara en ultimat fyrverkeriskådar plats, ifall det vore molnfritt ikväll. 

Efter ett litet tag började vi dock ta oss ner för berget för att fortsätta dagen med julkaffe, julmiddag och andra bestyr som hörde juldagen till.

Idag beslöt vi oss för att göra en annan liten utflykt, denna gång till Bocklint. 

Upp genom den från tidigare bekanta skogen...

... ända till Bocklints topp, för att njuta av en annan utsikt. 

Även jag passade på att testa kikaren litegrann. 

Men sedan var det dags för den obligatoriska kaffepausen!

Med våfflor som vi fått från Amsterdam, som skall värmas ovanpå koppen innan man äter dem. 

Och det var den utflykten, och den sista för året. Hoppas 2018 bjuder på många dylika små upptåg! 

31.12.2017 kl. 17:54

julaftonen på sutarkulla

Hallå där i mellandagsmyset och -ruset (beroende på vilket en väljer liksom)! Här har maskineriet mest fått gå på tomgång sedan julhelgen, vilket har varit så otroligt skönt. Vi snackar långa sovmorgnar, hela dagar drivande omkring i morgonrock och slapp framför öppna spisen. Mycket skönt för kropp och själ vill jag lova. Men nu, en blick tillbaka på våran julafton:

Julafton och fjärde advent inleddes föga förvånande med frukost i köket. 

Därefter packade vi ihop våra grejer eftersom vi skulle på julaftonsbastu till mina föräldrar. 

Det var inte mycket till julväder då till och med åkrarna var gröna, men en dramatisk morgonhimmel bjöds vi i alla fall på. 

Efter att vi var tvagade och redo för julaftonsfir hoppade vi i bilen för följande destination. Hälsade på grannes snögubbar som förökat sig med hela 100% från förra året. Skall bli spännande att se om det dyker upp en ny avkomma till dem nästa år. 

Vi styrde kosan mot Tenala, där vi skulle äta julgröt tillsammans med min morfar. 

I fall någon undrar varifrån jag fått min charm, kolla här ovan. Hehe. Mycket gullig mor och morfar om jag får säga det själv. 

Innan vi åkte hem skulle vi ju såklart hälsa på mormor också, och tända ljus på gravgården. 

Efter att ha besökt ytterligare en gravgård samt svirat förbi vänner för att önska dem en god jul, landande vi hemma och möttes av denna lilla välkomstkommitté. Hon hade haft i uppdrag att hålla ställningarna medan vi var borta. 

Väl hemma var det dags att smyga in de sista klapparna under granen samt dra en kam genom håret innan gästerna skulle dyka upp. 

Snabbt som attan dukades även bordet som fick hålla till godo med en lite enklare dukning detta år. 

Men namnskyltarna i form av pepparkakor hade jag ändå förstått att fixa i förväg. 

Adventsljusen tänden, och så var vi redo för julafton på sutarkulla!

Det första en av våra minsta gäster fick göra, var att leta reda på tomtedörren.

Till slut hittades dörren och vilken tur hade tomtenissen lämnat två små klappar i väntan på den riktiga julgubben. Detta ledde till att han hela halva resten av kvällen gick och letade efter fler dörrar runt omkring i huset. 

Vårt julbord var lite annorlunda i år eftersom vi hade bestämt oss för att skippa julmaten eftersom jag inte vill bli med femtioelva olika jullådor i kylskåpet två veckor efter jul. Istället körde vi på tre rätters middag med jullimpa med gurkgranar samt maltlimpa med laxröra till förrätt. Till varmrätt serverades älgstek, lax och en fräsch sallad. 

Mat i all ära, men väntan på julgubben var nog lång, tyckte vissa. 

Men till plötsligt dykte han upp tillsammans med tomtemor! Det är ju alltid lite spännande för alla inblandande det där, om man som jag, inte blivit informerad om vem som döljer sig bakom skägget. 

När julklapparna i säcken var utdelade kunde middagen fortsätta!

Och när den var avklarad var det dags att dela ut resten av klapparna som fanns under granen, men här fick mamma rycka in eftersom julgubben dragit vidare. 

Jag haffade in några riktigt fina klappar, så som ett nytt läppstift, lakan och en morgonrock. Tack och bock - precis vad jag önskade mig. 

Sedan blev det dags för efterrätt, eller "Mmm... makupala!" som en viss lilleman konstaterade. 

Typisk sammankomst hos familjen Nyberg. Den med skarpt minne minns kanske att jag lade upp en liknande bild förra julen? Vi är liksom inte så bra på att sitta fint på stolar, om man säger som så...

Ja, ni ser ju...

Insisterade även på att få en liten bild på min lilla kattfamilj (och stora ögonpåsar... den här ledigheten kom minst sagt lägligt).

Så småningon började gästerna droppa av och kvar blev lillebror som utmanade mig ett av julklappsspelen. 

Och sedan tog den julaftonen slut och de enda spåren som tydligt fanns kvar var rester av upprivna presentpapper och märken efter någon som smakat på julgransdekorationerna. 

29.12.2017 kl. 18:38

pepparkaksbak och julrimsvak

Tidigare i veckan hörde Ida, som äntligen är hemma igen för ett litet, litet tag, av sig och undrade om hon och Jerry kunde komma över med pepparkaksingredienser så vi kunde baka ihop. Självklart! var naturligtvis svaret. Tycker det är väldigt mysigt med kompisar som bjuder in sig själv för dylika upptåg. 

Vi trollade fram ekorrar, igelkottar, älgar, rävar, björnar och en hel del andra djur ur degen. 

Ida brukar ju befinna sig på de mest avlägsna platserna (läs: allt ifrån Nya Zeeland till fjällstationer i Lappland) men trots det känns det som vi knappt har varit ifrån varandra alls när vi väl träffas igen. Så vi joddlade på och jag var mitt vanliga smidiga jag, dvs trampade i hundens vattenskål och fick glögg i vrångstrupen så det sedermera spurtade ut ur näsa och mun åt alla håll och kanter. Charmig är man, så det förslår. 

Valarna fick åka upp som julpynt i köksfönstret. 

En annan kväll tog jag mig till kyrkan tillsammans med mamma för att gå på julkonserten som har blivit något av en tradition två dagar innan jul. 

Jag tycker det är något alldeles extra rofyllt och stämningsfullt i kyrkan så här strax innan jul, trots att bänkraderna var fyllda till bredden med folk. Kändes som ett väldigt bra sätt att varva ner och sätta takten för resten av det kommande julfirandet. 

Men den främsta anledningen till att vi var där, var ju ändå för att lyssna på min kära barndomsvän som uppträdde under konserten. Kan väl inte direkt påstå att Run, Run Rudolph hamnar i topp fem över sentimentala jullåtar, men blev ändå helt rörd då jag hörde hennes stämma fylla hela kyrkan. Stolt över henne ändå ut i fingerspetsarna, det är jag! 

Idag har vi i sakta mak fixat det sista inför julafton och till kvällen bänkade vi oss i soffan framför Home Alone, som är en ny tradition för mig (från mannens sida). När resten av hushållet gick och lade sig smög jag iväg till tomteverkstaden för att pyssla med de sista julklapparna och hitta på små rim. Känns dessutom lite extra spännande att sitta uppe ensam inför julaftons natt, för vi alla vet ju att den är lite extra magisk...

... för en liten julnisse har nämligen flyttat in! 

... och en julstrumpa har uppenbarat sig vid köksspisen. 

Katten har sedan länge lagt sig till ro under granen, och nu skall nog jag också knyta mig för ikväll. Jag önskar er alla en riktigt skön och fridfull jul!

23.12.2017 kl. 23:48

när vi hämtade hem julgranen

Dags att backa bandet en vecka, för då var det dags att hämta hem vår julgran! Vi begav oss ut på jakt med denna ivriga granpatrull. 

Inne i skogen mötte vi detta ekipage som slog följe med oss. 

Att jaga julgran kan ju vara rätt slitsamt. Så efter en lagom brant backe genom skogen, släpande på unge i pulka, var vi eninga om att det var dags för glöggpaus. 

Dessa knubbiga små händer hade antagligen roffat åt sig alla pepparkakor om de bara hade fått chansen. 

Sedan var det dags för den obligatoriska granjakts-gruppbilden. Notera gärna min kära mor som enkom för min skull klätt sig i ylletröja, då hon vet att jag tycker det är mysigare än någon tråkig vindjacka (vink, vink, till männen i bild) på foto. 

Vi traskade vidare i skogen och stötte slutligen på följande gran. 

Den fick det bli! Och så fick granen snällt följa med oss hem. 

Mycket nöjda över jakten, traskade vi sedan hem med våran gran som sedermera fick bo på verandan ett par dagar för att vänja sig vid inomhustemperaturen och för att inte barra så mycket. 

Lagom till vårt julmys med scoutledarna, då jag dukat upp till långbord, fick den ändå komma in. 

Hann inte riktigt planera dekoreringen, så några stora pappersstjärnor fick fungera som nödlösning (de hänger fortfarande kvar). 

Samt en liten granängel som jag pysslade ihop under tidigare nämnda sammankomst. 

En annan kväll i veckan bjöd vi in en del av släkten på glögg och pepparkakor och minstingarna stal helt klart showen. Vilket var helt förståeligt då charmfaktorn är orimligt hög hos dessa små typer. 

Kolla. Nu. Bara. 

Sen smet han iväg från kramkalaset eftersom han konstaterat att "hon behöver mig" och så pyste de iväg hand i hand på egna äventyr. 

22.12.2017 kl. 22:26

pop-up julcafé och en maffig blomsterbukett

Igår kilade jag runt på stan med svägerskan för att fixa de sista julklapparna. Är vädligt nöjd över att det mesta går att fixa lokalt. Mina absoluta favoritbutiker är Bukettmakaren och Hälskosten, som har så mycket vackra ting eller saker som kan vara bra och nyttiga att ha. När vi var klara med våra uppköp styrde vi kosan hit, till Antkärr. Huset är ursprungligen från Pojo och byggt kring 1700-1800-talet, men flyttades under 1990-talet till Pumpviken och fungerar idag som föreningshus. 

Anledningen att vi skulle hit var för att de ordnats pop-up café där de senaste dagarna, och det ville vi givetvis testa. Idag har de öppet för sista dagen så passa på att gå dit om du har möjlighet! 

Diskbänken var vackert uppdukad och dignade av godsaker. 

Vi beställde in lite paj och bänkade oss vid långbordet. Väldigt mysigt och familjärt då man förutom med sitt sällskap även växlade några ord med caféinnehavarna och bordsgrannarna. 

Brasan i köksspisen var en klar stämningshöjare. För övrigt har jag som målsättning att baka pizza i vår egna bakugn här hemam nu under ledigheten. Sotare meddelande nämligen att den är i toppskick, så det enda jag behöver nu är en brödspade. Var hittar man en sån? Kanske i något av våra uthus, måste gå och kolla. 

Innan vi åkte hem, kilade jag in via Bukettmakaren, norpade åt mig en vas från hyllan och bad om att få den fylld med vackra blommor. Det skulle nämligen bli en juklapp till... mig själv! Chefen på mitt företag tyckte nämligen jag var värd något fint efter att jag mer eller mindre slitit häcken av mig hela året. 

Resultatet blev denna maffiga bukett, som är så vacker att se på och doftar gott dessutom! 

Ett fång fullt av ranunkel, tistlar, gerbera, prärieklocka, eukalyptus och något annat jag inte minns namnet på. 

Väldigt bra inledning på julsemester och väldigt bra julklapp om jag får säga det själv. 

22.12.2017 kl. 08:53

i juletider på jobbet

Väldigt mysiga tider på jobbet just nu. Julstämning råder i hela skolan och de olika tillställningarna avlöser varandra. Förra veckan firade vi självständigheten, igår bjöds vi på ett vackert luciauppträdande vid morgonkaffet och nästa vecka är det redan dags för julfest. Sedan nalkas jullov och jag kunde nästan dra en liten segerdans för den sakens skull - bara några, några dagar kvar! Man börjar väl verkligen förtjäna den där vuxenhetsstämpeln nu, då det främsta jag genuint önskar mig är lugn och ro och att alla nära och kära hålls friska. 

Idag är jag i Helsingfors för det sista fotouppdraget för detta år. Skall bli riktigt skönt att sedan lägga kameran på hyllan vad gäller arbetsfotografi för en dryg månad. Behöver en time out och tid för att samla ny inspiration. Dessutom skall jag officiellt lansera en ny liten grej vad gäller mina fotograferingar, så det ser jag fram emot. Snart jul hörni!

13.12.2017 kl. 21:48

årets julkransar

Jag har inte hunnit julfixa särskilt mycket i år, men dörrkransar har jag ändå velat få till för att piffa upp våra annars rätt så trista dörrar. Så lagom till början av december band jag ihop två enkla kransar med hjälp av en metallring som botten. Lite sorgligt att man är hemma så sällan i dagsljus så att det inte blev att få till en dokumentation förän nu.

Denna består endast av eukalyptus och blåbärsris som jag bundit fast i små knippen längs med ringen med hjälp av tunn ståltråd. Plus en liten rosett som dekoration och för att dölja skarvarna där bindningen byter riktning. 

Enkelt och fint! Denna har fått platsen på vår verandadörr. 

På ytterdörren hänger en lite mastigare version som förutom eukalyptus och blåbärsris även har små tallkvistar i sig. Tanken var ursprungligen att jag skulle dekorera denna krans hela varvet runt, men så tog materialet slut halvvägs så även denna fick bli en halvmåne. 

Relativt lätt att sno ihop dessa och få ett fint slutresultat. Så tips! Om någon vill ha ett pyssel som är svårt att totalt misslyckas med.

11.12.2017 kl. 15:00

andra advent

Andra advent - när hände det? Känns som jag ligger långt på efterkälke i mitt planerade julmyseri, men vad kan man göra? Idag passade vi i varje fall på att duka upp adventsfrukost, vilket kanske egentligen är som vilken annan helgfrukost som helst, men dock ackompanjerat av julkalendern. Kanske inte den bästa julkalendern jag skådat, men tycker att det bara för sakens skulle är kul att se på. 

Efter några avsnitt av julkalendern (ligger efter där med), hoppade vi i bilen och körde förbi detta karga landskap. 

Och landade här, i grannstaden. Det enda jag önskar skulle finnas i vår ände av staden som finns i Ekenäs måste ju vara lite mer av alla vackra trähus. Och möjligtvis en gnutta hav. 

På vårt schema stod ett besök på julmarknaden som ordnades under helgen. 

Vi började dock med att föga överraskande springa på bekanta och Kisse inhandlade en sjukt god tomtegröt som jag sedan snålade på. 

Tyvärr blev vår vistelse på torget inte lång, eftersom det var så himla ruggit väder, men kilade i varje fall snabbt omkring för att spana på grejerna som såldes. 

Men trots vädret hade en hel del folk vågat sig ut - det var roligt att se. Tyvärr är ju inte Raseborg vanligtvis den livligaste av städer vintertid om vi säger som så. 

Kom hem från marknaden med dessa trevliga tomtar. Har överlag väldigt lite julpynt i min ägo, så tyckte dessa gott och väl kunde få följa med hem och höja julstämningen en smula.

Resten av eftermiddagen har tillbringats med att försöka få lite ordning på torpet inför jul samt med en kamp mot våra nya gardiner. Vilket sjå det är att få i ordning gardiner då man tidigare bott i lägenhet med en handfull fönster och sedan plötsligt har sisådär  närmare tjugo fönster att pryda vackert. 

Denna adventssöndag fick avslutas med mys i de vackra yllesockorna jag fick av svärmor idag samt en lokalproducerad cider som vi fick i julklapp av en vän. 

10.12.2017 kl. 21:35

iso 12800 & ett klipp

Igår fick stora delar av lejonmanen ryka och jag passade på att snabbt föreviga det med gårdagens allra sista ljus tillsammans med iso 12800 (!) på kameran. Lite galet är det ju nog att en bor i ett land som såhär års är kolmörkt cirka tre fjärdedelar av dygnet. Men håret, ja. Så här kort har det inte varit på tolv år, så det känns ju sannerligen ganska nytt och fräscht. 

I övrigt har jag verkligen ansträngt mig för att inte sitta fast vid datorn om kvällarna med olika jobb (för att inte tala om slösurfande) de senaste veckorna, men idag är jag ensam hemma hela dagen och kvällen så tänker ta tillfället i akt och beta av så mycket jobb jag bara kan när jag har chansen. Har en spinnande katt vid min sida, så arbetssällskapet kan man inte klaga på. 

Glad fredag!

08.12.2017 kl. 10:09

att fira en hundraåring

Igår firades självständighetsdagen och inte vilken som helst, utan en hundrade - som säkert ingen har missat såvida man inte levt under en sten. 

Dagen till ära var verkligen vädret på topp, och likaså flaggan som vi för en gångs skull kom ihåg att hissa upp i stången. Händer inte varje flaggdag, om vi säger som så. Måste skärpa oss med detta. 

Ja-a, hörni. Vilken ynnest att vara född tryggt i detta land och en dag som denna sitta och blicka ut över detta landskap. 

Hade dock inga storslagna festplaner för dagen, utan vi passade istället på att bland annat fixa i vårt gästrum som varit under renovering de senste veckorna. Ja, och så lyckades jag ramla ner för vår nymålade trappor också - dagen till ära. Nog mera tårar än skratt i stunden då det gjorde ohemult ont, men så här i efterhand är det svårt att inte se komiken i det hela eftersom jag var mitt i en solosång av Vårt Land då jag tappade fotfästet. Ni kan säkert föreställa er, smidigt med Miilo som vanligt ungefär. 

Lite bestämde vi oss ändå för att festa till det, så vi drog till Köttkontrollen som ordnade tre rätters lunch dagen till ära. 

Och bjöd på bubbel till alla gäster gjorde de också, inte illa!

Till förrätt fick vi en fräsch sallad. 

Och till varmrätt renskav och lingon. Har faktiskt aldrig smakat på det tidigare, var riktigt smakligt. 

Slutligen serverades vi efterrätt - isade hjortron med varm kinuskisås. 

Inte något jag i vanliga fall skulle beställa in som efterrätt somden chokladlover jag är,  men detta kändes ju nog lite extra finskt och festligt, dagen till ära.

Efter den goda lunchen, begav vi oss ut i detta vinterlandskap. Vi skulle nämligen göra fjolårets bedrift till en liten tradition och gick således ut på en "självständighetsutflykt" i skogen. 

Hade detta spexiga sällskap som bland annat försökte ta sig upp på skogens högsta stenar. 

Sedan kom vi hem till detta och landade i soffan framför slottsbalen tillsammans med en rykande kopp glögg. Känns ju tämligen avigt att glo när på teve när grädden går på finfest, men också som en himla typiskt finsk grej att göra. Att liksom bara nöja sig att vara med via teverutan. 

Hur som haver, fint jobbat Finland. Hoppas det blir oändligt många självständiga år till. 

07.12.2017 kl. 19:47

en liten önskelista

Jag må kanske anses vara för gammal för det här med önskelistor och mamma lär redan ska ha inhandlat min julklapp, så hemskt oklart vem denna lista egentligen skall rikta sig åt, men jag tycker det är trevligt med små sammanställningar så kör ändå. Kan ju även fungera som en öppen idélista till chefen på EN Productions (undertecknad) då en tack-för-gott-arbete-present vore på sin plats till företagets enda anställda (undertecknad) som slitit som få detta år. 

Så om jag fick önska fritt, både högt och lågt, skulle min lista ungefär se ut såhär:

○ 1. Den här stjärnkartan från The Night Sky har snurrat en hel del på sociala medier och jag måste erkänna att jag fallit rätt så rejält för den. Man kan alltså ställa in ett datum och en plats och sedan få en bild över prick hur stjärnhimlen låg just då. 

○ 2. Enfärgade lakan, gärna i grått eller någon matt, grönblå nyans. Just dessa är från Ellos, men jag är inte så kinkig. 

○ 3. Något trevligt, gott te. Jag som vanligtvis brukar ha regnbågens alla färger av teförpackningar i skåpet, har snart bara något tråkigt earl grey kvar. Akut behov av påfyllning alltså. 

○ 4. Strumpor. Just dessa är också från Ellos, men allt går (hehe). Kan inte för mitt liv förstå vart alla mina strumpor tar vägen, går med omaka par ungefär 6/7 dagar i veckan. Yllesockor är också en stor hit, kan inte få nog av dem. 

5. Efter höstens kat(t)astrofiska incident blev både min morgonrock och en hel drös av våra handdukar totalförstörda. Lite påfyllnad i detta lager skulle inte vara helt fel med andra ord. 

○ 6. Mitt klara tema i denna lista är tydligen saker jag har slut av eller som har försvunnit, så varför bryta den cirkeln? Även ett av mina favoritläppstift har fått fötter och vandrat iväg någonstans. Ruby Tuesday av Max Factor heter nyansen. 

○ 7. Borde egentligen börja begränsa mina anförskaffningar av muminmuggar, men årets höst- och vintermuggar var väldigt fina så de måste nog få hänga med på denna lista i alla fall. 

○ 8. En mutterpanna! Vill bara koka lyxigt kaffe i en sådan som jag kan njuta av hela vintersemestern (och förstås alla andra långsamma morgnar). 

○ 9. Som den riktiga torris jag är, går den mesta typ av hudvård hem. Gillar t.ex. produkterna från ACO och L300. 

 

Tack och bock på förhand, tomten.

04.12.2017 kl. 22:06

livet som företagare & publika framträdanden

Idag är jag väldigt tacksam över att det är fredag, första december och inskriven "firmadag" i kalendern, vilken ger mig rätten att ta sovmorgon, mysa omkring i min onepiece och dricka chaite medan snön faller utanför fönstret. Jag skall snart ta itu med ett layoutprojekt och efter en mycket intensiv vecka med många olika personmöten (fotade t.ex. nitton olika barn i onsdags, pjuh!) skall det idag bli så otroligt skönt med noll mänsklig kontakt under min arbetsdag. 

Igår hade jag äran att få medverka i traktens gymnasiers yrkestemadag som ordnades i Ekenäs. Deltog i två pass och klämde in snack om studier och jobb som kulturproducent, att vara fotograf och företagare. Blev väldigt mycket intensivt prat under de minuter som var reserverade för mig då jag hade så mycket jag ville få sagt, så hoppas de som lyssnade inte fick allt för mycket skav i öronen, hehe. Tycker dagen var ett superfint initiativ och är glad att dagens gymnasieelever verkligen får ta del av hela spektrat av möjligheter när det kommer till fortsatta studier. Annat var det på "min tid", om vi säger som så. 

Bongade även mitt eget foto av mina klasskompisar, som är taget för åtta år sedan, i  vnf:s infoblad. Tyckte det var lite roligt, men bra att bilden fortfarande kommer till nytta och inte gått ur tiden. 

Och på tal om publika framträdaden måste jag ju passa på att tipsa om ett par grejer jag medverkat i på senaste tiden. För några veckor sedan fick jag besök av Närbild som intervjuade mig om hur det är att vara egen företagare. Jag är med i början och slutet av programmet, om någon är nyfiken och vill titta. Programmet hittar du här

Tidigare under hösten var också Västra Nyland hemma hos mig för att snacka livet som företagare i sin serie där de lyfte upp olika yrkesgrupper. Branschen inom kulturföretagande kan stundvis kännas tuff och snårig att slå sig fram i, så är verkligen tacksam och glad över dessa intervjuer. Efter mycket hårt arbete är det fint att få lite synlighet. Västinsintervjun hittar du här

 

Bilderna ovan är skärmdumpar från respektive program/artikel.

01.12.2017 kl. 10:58

#dammenbrister



bild: Lina Raunio

Mina flöden på sociala medier svämmer över i rosa och höjda knytnävar. Idag brister dammen. Jag har själv skrivit under, bland med över 6000 andra kvinnor i svenskfinland. Jag har själv lämnat in vittnesmål, bland med närmare 900 andra. Det finns inget "det händer inget sådant i min närhet" - det händer i allas närhet, oavsett om man är medveten om det eller inte. Nu är det dags att öppna ögonen. 

"Det är dags att prata om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Alltför många män och pojkar slipper i nuläget stå till svars för sina handlingar. Därför vill vi blottlägga de trakasserier och övergrepp som sker. Ankdammen är liten och många av våra partners, kollegor, pappor, bröder, söner, släktingar, vänner, bekanta, chefer, lärare och anställda är bästa broder med varandra. I en liten social enhet är det svårt att våga säga ifrån, då man vet att många kommer att hålla förövarna om ryggen.

Men vi vet vilka ni är. Och våra berättelser vittnar om vad ni gjort. Nu kräver 6111 kvinnor: bryt tystnaden!" 

Läs hela upproret här

29.11.2017 kl. 09:52

som tagna ur en fransk film

Efter några helger på raken med mycket fart och fläng, var det nu riktigt skönt med en total hemmahelg. Käka hemgjord pizza framför teven, fixa med lite smått och inleda morgonen med att släpa täcket med sig till soffan och starta dagen med tecknad film. Inte illa. 

Men lite aktivitet utanför huset fick vi ändå till. Igår gick vi på lilla Jolandas dop och hade dessutom äran att få bli faddrar till henne. Tycker väldigt mycket om namnet också, som klingar vackert och har mycket pondus. Ett namn för stordåd, måntro? 

Efter dopet svirade vi snabbt om till lite mindre festliga kläder och kilade iväg på teater. Det var VNUR:s storsatsning för hösten som vi skulle gå och se och eftersom många ungdomar som också deltog i "mitt" projekt förra hösten var med, kändes det som ett måste att gå och kika vad de kokat ihop. När vi ändå var inne i stan passade vi dessutom på att svänga via Köttkontrollen också för ett glas vin och tapas. Det är helt klart den mysigaste platsen här i byn för en dejt och det blev ju inte sämre av att bordsgrannarna påpekade att vi såg ut att vara tagna ur en fransk film. Blir så glad att man kan få både lokalproducerad kultur och restaurangupplevelser så här på hemmaplan. Förstår mej ej på folk som klagar över det s.k. småstadslivet. 

26.11.2017 kl. 22:44

saker jag ser fram emot att göra inför jul

Döm om min besvikelse när jag härom dagen blev informerad om att Lilla jul inte infaller imorgon, som jag hela tiden trott, utan först om en vecka. Vill ju starta julmyset™ NU, men känns mer regelrätt att börja då i samband med Lilla jul. Tror ändå jag tänker tjuvstarta och börja hänga upp julljus nu under helgen - känner att detta novembermörker kräver det. 

Nåväl, igår rykte jag in för att hjälpa till på säsongöppningen av julstugan i gamla stan (var bilderna i detta inlägg också är tagna) så tycker faktiskt det är ganska rimligt att börja juleriet redan under denna helg. 

Detta ser jag fram emot att göra inför jul:

♥ baka pepparkakor och dekorera dem i snirkliga mönster

♥ öppna en lucka i scouternas adventskalender varje dag

♥ ha stilla stunder framför brasan

♥ att smutta på årets första glögg

♥ äta pepparkakor med blåmögelost 

♥ bygga pepparkakshus

♥ binda en julkrans till ytterdörren

♥ att ha ett ljus tänt i lyktan på trappan varje dag

♥ att börja dagen med att titta på julkalendern

♥ att gå på en julkonsert i kyrkan

♥ att julstöka med familjen

♥ gå på julgransjakt för att hitta en perfekta granen

♥ att besöka mörbys julmarknad

♥ att se ett luciatåg

♥ att fundera på finurliga julklappar och sedan packa in dem så vackert som möjligt

♥ att äntligen få äta bondost igen

♥ att delta i evenemanget Julens ljus vid borgen, då julfriden utlyses vid Raseborgs ruiner

♥ att bara ta det lugnt med en varm katt på magen

Vad ser du fram emot?

 

24.11.2017 kl. 14:36

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny