☰ meny
 

jag är lycklig hela långa veckan ut

Så här inleddes våran helg, med amerikanska pannkakor och en nöjd liten kille som vaknade på ytterst gott humör. Omöjligt att själv ha dåligt morgonhumör när det första man möts av är ett stort tandlöst leende. Utöver mysig helgfrukost ackompanjerat av en omgång tjugo frågor har julgransjakt och lite handel inför jul stått på dagens schema. 

Dessutom måste jag nog konstatera att denna vecka inte gått av för hackor. Det har varit tid för mys med familjen, väldigt goda nyheter har trillat in och så med en plötslig vinst i en utlottning samt med ett utmärkelsetecken i bagaget efter denna vecka kan man ju inte precis klaga. Får en ju osökt att nynna på denna lilla trudelutt

Än väntar födelsedagsfirande av mamma och julmarknad på Mörby innan helgen är över. Mycket nöjde med andra ord!

15.12.2018 kl. 14:43

en lista om jul

♥ Pepparkakor eller lussebullar? 
Pepparkakor, definitivt! Har aldrig gått igång på bakverk som mestadels består av någon typ av "bulladeg". Nygräddade kanelbullar går dock bra, men det hörde kanske inte till frågan. 

♥ Ischoklad eller marsipan? 
Finns choklad som ett alternativ, väljer jag alltid alltid det. Better safe than sorry. Så, ischoklad. 

♥ Köttbullar eller prinskorvar? 
Mammas köttbullar går verkligen inte av för hackor. Så goda och ett måste på mitt julbord. 

♥ Hemma eller borta?
Egentligen har jag inte jättestor skillnad på exakt var jag firar jul(afton), bara jag får göra det tillsammans med min familj. Men allra helst i mitt eget hus eller hos mamma och pappa - var det finns gott om plats för små personer att härja fritt och man själv kan smyga iväg till första bästa säng för att ta sig en tupplur när ingen märker. Dock skulle jag nog ha riktigt svårt att resa bort, utomlands för att fira. Varför åka iväg under den enda tidpunkten under den mörka vinter som faktist är riktigt mysig och trevlig i detta land? 

♥ Lax eller sill?
Rå fisk har aldrig varit min grej, men väljer lax i detta fall! Jag är ju lite ojulig på så vis att julmaten aldrig intresserat mig så mycket. Nöjer mig gott och väl om jag får mammas köttbullar, maltlimpa och bondost. 

♥ Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul? 
Är inte säker på om jag ens sett Sunes jul en enda gång? Så valet blir förstås Mysteriet på Greveholm. Helt klart en favoritjulkalender tillsammans med bl.a. Tusen år till julafton som visades för ett par år sedan. Gillar när jag på ett ytterst lättsamt sätt även lär mig något på kuppen. Ett par andra julkalendrar jag minns mycket väl från min barndom är Julens Hjältar, Plåstrets pirat-tv och Den vita haren

♥ Plastgran eller äkta? 
Äkta, definitivt! Har ju lyxen att äga egen skog så det är bara att traska iväg och hämta hem en. Det hör till en av mina måsten inför jul att gå på julgransjakt tillsammans med familjen och helst också ha med lite glögg så man kan ta en paus i letandet vid något passligt skogsbryn. 

♥ När är det dags att pynta?
När jag var liten och bodde hemma tog vi alltid in granen någon dag innan julafton, men har nu insett att jag hellre vill ta in den lite tidigare så man hinner njuta av den längre. För efter nyår är det ju inte så intressant med julgran längre. Hade hoppats på att kunna pynta granen nu till tredje advent, men då tiden (och framför allt dygnets ljusa timmar) inte räckt till för att hämta hem en gran får vi göra det nu under helgen och så får pyntet vänta tills någon dag i kommande vecka så den hinner acklimatiseras i garaget ett par dagar. 

♥ Kan du komma på något negativt med julen? 
Ja, men det måste ju vara stressen och köphetsen som lätt kan uppstå. Nu har jag ju haft ynnesten att vara mammaledig hela denna tid kring jul och det gör verkligen under för julstämningen kan jag tycka. När det kommer till uppköp har jag försökt handla lokalt samt ge bort upplevelser i julklapp. Tillsammans med mina syskon har vi t.ex. skippat allt vad julklappar heter och hittar på något kul tillsammans istället. Ifjol stack vi iväg och spelade rymningsspel ihop, vilket var en mycket lyckad julklapp! 

♥ Favorit julfilm?
En tradition som Kisse har hämtat till vårt julfirande är att alltid se på Home Alone någon dag innan jul. Och det är ju definitivt ett klassiker som man kan se flera gånger om utan att få överdos. Annars kan jag tycka att julfilmer har en tendens att bli lite för smöriga. 

♥ Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?
Jag brukar nog vara ganska nöjd när nyårsafton knackar på. En månad av julmys och en halv vecka av julfirande räcker mycket väl för mig. 

♥ När vill du att första snön ska falla? 
Allra helst redan i november, då det är som mörkast innan all julbelsyning kommit upp. 

♥ Favoritjuldoft?
Nygräddade pepparkakor, gran och apelsiner med instuckna nejlikor. 

♥ Några julmåsten?
Innan jul vill jag gärna hinna gå på någon julmarknad (åtminstone den i Mörby), gå på julgransjakt, öppna scouternas adventskalender, gå på julkonserten So this is Christmas i kyrkan samt julfriden i Raseborgs slottsruiner (som tyvärr har krockat med konserten de senaste åren). På själva julafton har vi instiftat traditionen att bada julbastu på förmiddagen innan vi besöker gravgården för att tända ljus samt sticker förbi ett par vänner för att leverera julklappar till deras barn. Till kvällen brukar vi alltid äta middag tillsammans med familjen. I övrigt är det ett "julmåste" att julafton hålls mer eller mindre vit. Okej om man vill dricka ett glas vin till maten, men annars anser jag att denna högtid tillhör barnen och att de inte skall behöva uppleva onyktra vuxna i sin närhet. 

♥ Vad framkallar mest julstämning?
Samtliga punkter här ovan, samt att mysa omkring hemma i yllesockor, spela jazzig julmusik, dricka glögg och - om man riktigt får till det, baka pepparkakor (och äta upp hälften av degen). 

♥ Vad är viktigast med julen?
Att få tid att ta det lugnt och umgås med vänner och familj. 

14.12.2018 kl. 11:28

på luciadagen

Idag började jag och Vidar dagen med att gå på Luciafrukost på min arbetsplats. Känns fint att vara välkommen, fastän jag inte bidrar med något i jobbväg där just nu. Musikalgänget framförde ett riktigt stämningsfullt luciauppträdande och det bjöds på pepparkakor och lussebullar. 

Eftersom jag var inne i centrum passade jag på att göra lite ärenden och stack mig in på ett loppis bland annat. Där fick jag ögonen på denna ljuskrona och slogs med en gång av tanken att det vore roligt att skapa en egen liten luciatradtion och ta en bild tillsammans med Vidar. Ungefär så här långt löpte teori och praktik rätt fint hand i hand, men resten av projektet fortsatte kanske inte helt smidigt. 

Började fotosessionen smidigt genom att få sovdelen i vagnen att kippa kameran och ljuskronan i backen. Kameran klarade sig som tur (ej skön känsla i kroppen när grejer värda fyrsiffriga belopp drattar i marken) medan kronan fick sig en rejäl törn innan vi ens hade hunnit börja ta bilder. Insåg även snabbt att det inte var helt lätt att ta sig fram genom skogen iklädd brudklänning, kånkande på rekvisita, kamerautrustning och så en barnvagn som pricken över i:et. Men allt för konsten, säger de ju.

Väl på plats i skogen med all utrustning riggad blev Vidar såklart med ens på riktigt uselt humör och varken tröst eller mat hjälpte (kunde konstatera att det nog var en aning svalt att sitta på knä och amma mer eller mindre halvt avklädd ute i skogen i mitten av december). Så det var bara snällt att packa ihop hela paletten och vända hem igen, med enbart ett par rutor sparade i kameran. Vidar blev såklart på solskenshumör bara några meter in på hemfärden igen. 

Men en lyckad bild hann vi få till! Förvisso med kronan på sned, ett ljus som slocknat och ett skärp som hänger löst men tänker att det på sitt egna lilla vis porträtterar småbarnslivet rätt så väl. 

Em glad lucia och väntan på julen från mig och Vidar!

 

13.12.2018 kl. 20:13

årets julkrans

Det har blivit en ny liten tradition att tillverka julkransar till dörren på självständighetsdagen. Så här såg de ut ifjol och ovan kan skådas detta års reslutat. 

Ifjol var de ganska sirliga och nätta, så detta år ville jag ha en lite maffigare version och använde mig av gran-, lingon- och enris i stora knippen. Själva metallringen jag band hela kalaset kring återanvände jag från förra årets krans. 

Jag testade att binda olika typer av band kring kransen, men tyckte det sist och slutligen blev finast med enbart en enkel rosett högst upp. 

Nu hänger den på verandradörren för att hälsa julgäster välkomna!

12.12.2018 kl. 21:33

tacksamhet av tredje klass

Igår blev jag ofantligt överraskad då jag under scoutkårens julfest blev tilldelad tacksamhetstecknet av tredje klass (för värdefull insats för scoutrörelsen). Mina fina ledarvänner hade ansökt om detta tecken med denna motivering:

"Miilo har under de senaste åren varit en av kårens aktiva ledare. Till hennes styrkor hör att hon är kreativ och hittar på nya program och roliga teman. Ingen idé är omöjlig att genomföra och ofta har patrullrådden på våra läger varit roliga just tack vare Miilos idéer. Miilo satsar alltid på att ordna finurliga program. 

Miilo är duktig på kommunikation, såväl text som bild. Sedan hon ansvarat för kårens webb och sociala medier, har vår kommunikation fått ett lyft och är idag aktuell och tilltalande, och uppdateras regelbundet. [...]

Trots att Miilo är duktig på många plan vet hon också vilka uppdrag som inte passar henne och säger det tydligt. Hon är bra på att delegera och uppskatta vad hennes tid räcker till. Miilo är initiativtagande och påhittig, men också på ett bra sätt kritisk och vågar ifrågasätta utan att det blir dålig stämning.

Under de senaste åren har Miilo upprepade gånger vågat utmana sig själv genom att pröva på nya uppdrag. Det har kanske inte alltid varit i hennes bekvämlighetszon, men som reslutat har hon vuxit som scoutledare. Miilo är en glad, social och varm person som vi alla uppskattar att ha med i vårt ledargäng."

Scoutingen har alltid känts som en självklar fritidsaktivitet för mig då den betonar gemenskap, utveckling och hållbarhetstänk. Visst kan den slukar rätt mycket tid då man tar på sig diverse uppdrag, men samtidigt har jag genom detta lärt känna en rad alldeles fantastiska, smarta och roliga personer. När vi slår ihop hela ledarpaletten är vi dessutom kunniga som tusan och behärskar allt från juridik och ekonomi till sjukvård, pedagogik och media. 

Jag är ödmjukt tacksam för denna utmärkelse jag fått och ser fram emot vad mitt tjugoförsta år som scout för med sig. Då axlar jag den - för mig, nya rollen som kårchef för Karis Flickorna. Men först på to do-listan står nog att inhandla en ny scoutskjorta, så jag har någonstans att hänga detta märke som fungerar som en fin påminnelse om att frivilligarbetet man gör uppskattas. 

11.12.2018 kl. 13:41

gårdstomtens adventsmys

Igår, på andra advent, kunde familjen Nyberg hitta ett sånt här brev i postlådan. 

Det var "Gårdstomten" (eller eventuellt jag) som bjöd in till adventsmys! Säkert tecken på att man inte är helt skarp i huvudet är för övrigt att man inte ser något konstigt i att rimma "vind" på "vind". Genialt, eeh. 

Lana hakade på och hjälpte till med förberedelserna. 

Hade egentligen tänkt mig en hel stig utav lyktor, men eftersom det regnade nöjde jag mig med bara en. 

Bakom ladugårdsdörrarna dolde sig en gran och långbord. 

Misstänker att frekvensen tillställningar som ordnats på denna vind ökat märkbart sedan vi flyttade in. Har ju bland annat hunnit med bröllopsfest, midsommarfester och lite annat smått och gott här. 

Borden dukades upp med ljus och ätbart, bland annat lite olika kex och frukt. 

Och gröna kulor (lillebrors favorit) och ostar!

I granen hade gårdstomten hängt upp små adventsklappar. 

Sedan kom gästerna och Leonel var inte sen med att bänka sig intill sin favoritfarbror. 

Glöggen hälldes upp, och så var adventsmyset igång! 

Så fint att ha detta gäng samlat!

Till och med Lana hängde med på ett hörn. 

När glöggen var slut var det dags att plundra granen på klapparna. 

En till alla, konstaterade Leonel noga, men blev lite bestört då han upptäckte att gårdstomten glömt bort mig. Dock informerades han om jag fått en korg med bl.a. glögg och ljus av hans farmor, så då var läget under kontroll igen. Rätt ska va rätt, liksom. 

Efter klapputdelningen blev det dans, men det kom mest önskemål på att vi skulle spela Batmanmusik. 

Sedan tog adventsmyset så småningom slut och gårdstomten med hjälpredor tackade för sig. 

Så glad över denna familj som jag får julmysa med!

 

10.12.2018 kl. 16:34

en läges- & sömnrapport från en regnig lördag

Det blev en lugn lördag på hemmaplan utav denna dag. Hade tänkt gå på julmarknad med så hade Vidar myst ner sig så skönt i sängen att jag inte hade hjärta att riva upp och packa in honom i bilen. Fungerade även som ett utmärkt svepskäl för att inte vara tvungen att bege sig ut i det gråa, regniga vädret som erbjöds utav vädergudarna.

Kändes dock som ett mycket bra beslut att krypa ner brevid Vids istället för att trängas i ett blött folkvimmel. Ville även ta vara på den sköna morgonen, då Vidar sov till halv åtta innan han skulle upp och ha mat. Så det blev väl närmare sju timmar sömn på raken (om man bortser från kattrackaren som kom och trampade på mig i hopp om mat mitt i natten) - inte illa. Det kändes ju verkligen inte som att denna dag (eller snarare kanske natt) skulle komma för några veckor sedan då sömnbristen var enorm, så ville nästan dra en liten segerdans där på morgonkvisten. 

Nu håller jag tummarna att K lyckats med operation Söva Bebé innan jag stänger ner skärmen och tar kväller. Vidars nya rutin går ut på att vakna kring tiotiden efter första nattningen och sedan vara klarvaken 1-2 timmar innan han somnar om. Inte kanske den helt skönaste rytmen, men om det tillåter mig att få sova hela nätter är allt förlåtet. 

Något annat som är värt att rapportera en lördag som denna? Tja, har haft möjligheten att umgås med lite vänner, vilket alltid är uppskattat och så har jag planerat morgondagens adventsmys med familjen. Hade redan hunnit planera en tomtestig, men tror jag får tona ner mina storslagna planer i och med att regn är utlovat även för morgondagen. Men glögg och smällkarameller skall det i alla fall bli!

08.12.2018 kl. 23:27

om jobbtankar, musikaler och en självstä(n)dighetsdag

"Skall du verkligen klara av att inte jobba på ett år?" har jag blivit frågad inte bara en eller två gånger. Ja, det är tanken. Från mitt (foto)företag är det visserligen stundvis lite knepigt då det fortfarande ramlar in förfrågningar och jag s-u-g-e-r på att kunna säga nej, men sakta skall det väl gå in i folks söta små huvudet att jag befinner mig på mammaledigt. Rekommenderar duktiga fotokollegor gör jag dock mer än gärna, så det får man utan vidare fråga om.

Har märkt att det gör riktigt gott för kreativteten att ha jobbet på paus och jag noterar hur jag kommer på en massa roliga små pysselprojekt och dylikt jag vill ta mig an nu när när jag inte behöver ägna min kreativitet åt någon annan än mig själv. 

Jobbet som kommunikatör behöver jag inte alls oroa mig över, då det är i mycket goda händer hos Nina medan jag är ledig. Känner en liten sorg över att vi inte kommer jobba tillsammans sen när jag är tillbaka, då jag just nu följer arbetsplatsens sociala kanaler med stort nöje.

Då det inte ligger i min natur att till hundra procent kapa banden till jobbet är jag ändå mycket glad över att jag på sistone kunnat få ta del av lite arbetsgemenskap trots att jag inte jobbar. Förra veckan deltog jag i personaljulfest (där tidigare nämnd hade ställt till med ett quiz, så blev ännu mer övertygad om att rätt typ av person vikarierar mig haha) och nästa vecka ser jag fram emot att gå på Luciafrukosten som är en tradition på skolan. 

Igår passade jag även på att gå på den nya musikallinjens första framträdande på Karelia och var imponerad av deras insats med tanke på de få månaderna av studier de har bakom sig. Hade med mig mamma som skrattade högst i publiken, alltid lika befriande med personer utan hämningar när det kommer till skratt på teater eller liknande uppvisningar. 

Måste ju nog medge att jag nästan blev lite avundsjuk på att jag inte får jobba med detta gäng, men med tanke på vilket succé utbildningen har varit så här långt lär det ju nog bli en fortsättning så nästa höst har jag förhoppningsvis ett "eget" gäng att jobba med. 

Självständighetsdagen då? Kanske ni undrar (men högst antagligen inte), låt mig (ändå) berätta. Den firades lugnt med binderi av årets julkrans som nu näpet får pryda ytterdörren.  I övrigt har man funnit mig i badrummet, ivrigt skrubbandes kakel. Fick nämligen låna en steamer (ångmaskin kan det väl ändå inte heta på svenska?!) av svärmor och den gjorde näst intill underverk.  Ett annat litet underverk kan man nog kalla det att jag genuint hade lite städiver. Händer ju ungefär en gång på 101 år, så kändes ju fint att den inföll i samband med Finlands bemärkelsedag.

06.12.2018 kl. 21:55

när vidar fick sitt namn

I lördags var det dags för Vidars dop och vi hade bestämt oss för att ordna tillställningen på prästgården i Karis. Dels eftersom det skulle varit lite väl trångt här hemma i och med att vi just nu sover i salen (och jag skulle verkligen inte ha orkat städa hela huset) men också för att prästgården är väldigt vacker och mysig. Det enda vi egentligen behövde göra var att flytta runt på några bord och så dekorerade vi med ljusstakar i glas och små blombuketter med rosor, brudslöja och lingonris. 

Freja var en av de första som dök upp och underhöll gladeligen Vidde Vids medan jag flängde runt och fixade det sista. 

Eftersom det var lillajul passade vi på att hänga upp små paket som innehöll pixiböcker till alla barn som var med. Alltid kul att få paket tänker jag, och bra underhållning för dem ifall benen skulle blivit allt för rastlösa. 

Jag hade också tryckt upp små programblad med bland annat en bön som lästes och sången (måne och sol) som vi hade valt att skulle sjungas under ceremonin. 

Vid ett tidigare tillfälle då jag var här på dop pratade jag med prästen om att detta eventuellt kan vara Karis finaste utsikt. Ja, strax efter vår utsikt där hemma då. 

Själva dopet följde ganska traditionellt mönster, men vi hade som sagt valt ut en bön som lästes och så sjöng två av Vidars totalt fyra faddrar, Jennifer och Freja, Himlen i min famn

Hade även pysslat ihop ett "Vidar-bord" med fakta om namnen vi valt, ett quiz med frågor om bl.a. namnen och en "Vidars Vänner"-bok där gästerna kunde fylla i fakta om sig själv och klistra in en polaroidbild. Ja, och så hade jag beställt tackkorten på förhand också som gästerna fick plocka med sig. Lat eller smart? Avgör själv. 

Namnet Vidar betyder bland annat "han från skogen" och med det i åtanke hade jag en klar vision om hur doptårtorna skulle se ut, vilket min mamma även förverkligade med bravur!

Det blev s.k. "naked cakes" fyllda med mousse och dekorerade med skogsdjur, vimplar och örter som fick föreställa skog. 

Den ena kakan hade en ren, räv och hare medan den andra fick en liten hjortfamilj. 

För min egen sinnesros skull höll jag mig till lite enklare bakverk som bidrag till serveringen. Det vill säga pepparkakor (gjord på köpt deg), "godismuffins" (dvs. muffinsformar följda med lösgodis) plus en saltig paj till de med dieter/allergier som inte kunde äta av smörgåstortorna (dit for hela min tankeverksamhet, hehe). 

Så här såg hela serveringen ut, som naturligtivis innehöll även drömtårta (ett måste på Nybergska kalas). Körde på lite samma tema som vi hade på vårt bröllop, med trälådorna. 

Vidar levde drömmen och fick mysa i massor av trygga famnar. 

Och sedan fångades inte så mycket mer på bild eftersom kaffe skulle serveras, blöjor skulle bytas och däremellan gjorde jag mitt yttersta för att umgås med gästerna med hann trots det prata med långt ifrån alla. Men är mycket tacksam över alla personer som redan finns i Vidars liv och för alla som var med på hans första fest. 

Och i sista minuten innan vi slet av dopklänningen kom jag på att vi kanske skulle ta en bild på honom också. Därav den oknutna rosetten och inte så genomtänkta miljön. Men här har vi honom, vår lilla Vidar Ulf Johannes. ♥

04.12.2018 kl. 21:31

fyra loppisfynd

Svirade in på ett loppis i all hast under förra veckan och kom ut med fyra olika typer av grejer som fick följa med mig hem:

Först ut: fyra stycken glögglas för femtio cent styck. De är ju av den där luriga sorten där glaset kan åka ur om man vinklar det för mycket så återstår att se hur länge jag minns att inte göra det. Men fina är de, så skall njuta av många glas glögg ur dessa nu under december!

En kanna i perfekt storlek fick också följa med, fyra och femtio kostade den. Känner att den förutom för drycker kommer lämpa sig fint för sommarbuketter om ett drygt halvår också. 

Vid några bord såldes splitternya yllesockor för inte alls dyra pengar med tanke på garnets kostnad och handarbetet bakom dessa. De stora fick ju bli julstrumpor och de små skall få värma några små fötter jag känner. 

Slutligen något jag alltid spanar lite extra efter då jag går på loppis: nämligen sällskapsspel. Fyra euro fick jag betala för detta, men då jag redan har detta spel själv blev det en självklar lillajulklapp till en vän som jag visste skulle uppskatta det. 

04.12.2018 kl. 11:10

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny