söndagstempo & vardagslunk

Hallå där. Har landat i det något lugnare vardagslunket igen efter den förra, ganska så intensiva veckan. Jobbet i Tammerfors gick bra och fick som bonus umgås med ett gäng österbottningar, vilket jag alltid ser som ett plus i kanten. Kan ju eventuellt vara nationens mest sympatiska "folkslag", men det är ju sen gammalt. Olika typer av österbottnisk dialekt platsar lätt på listan över ting jag anser mysiga.

Denna vecka har hittills främst gått åt till jobb, scouting och redovisningar. Det sistnämnda känns måttligt kul då det är en annan persons oreda jag försöker ordna upp så vi kan ju kika på vad jag gjorde i söndags istället, då jag hade ledig dag:

Jag hade ju önskat att vi skulle gå och äta brunch, så då bestämde vi oss för att göra det också. 

Köttkontrollens bruncher är ju ingenting man blir besviken på så vi styrde raka spåret dit. 

Kisse valde dages Roast. 

Och jag dagens Egg dish. Bacon-parmesan frittata med trattkantarellcremé, mums. 

Lite kaffe på det.. 

.. samt plättar, som de infört på menyn. Genialiskt! Med en släkting i köket var portionerna dessutom enorma. 

Efter brunchintaget var vi tvungna att ta en liten promenad runt kvarteret för att inte förgås av mättnad. Spanade in vattendroppar i buskage samt fina trähus. 

Och fåglar på flykt. Väldigt novembergrå bild. 

Väl hemma igen var ljuständning och mys det enda rätta innan vi bänkade oss framför de fyra sista avsnitten av Stranger Things 2. 

Louie (även kallad Lars, Lasse och nu senast: Larsmo - kärt barn har många namn, så många att det till viss del finns risk för sinnesförvirrning) har helt fattat gallopen med söndagstempo. 

21.11.2017 kl. 22:24

en fredagslista

arkivbilder från november 2016

 

» Humör idag?
Ganska bra. Solen skiner och jag fick starta dagen långsamt med sovmorgon tills katterna kom och väckte mig, så kan väl inte klaga direkt. 

» Dagens planer?
Sitter på ett tåg mot Tammerfors för tillfället, så resten av dagen tillbringas där så fort jag kommit fram. Är anställd producent för ett organisationsevenemang som går av stapeln imorgon, så resten av denna dag går mest åt förberedelser. 

» Helgens planer?
Morgondagen fortlöper i Tammerfors, men sedan står söndagen ganska programfri, vilket kommer va orimligt skönt.  Har varit en ganska fullspäckad vecka. 

» Vad ser du mest fram emot i helgen?
Att komma hem till detta:

» Bäst i veckan hittills
Bra social tillvaro - har fått hänga med fina personer som jag inte har möjlighet att träffa så ofta i vanliga fall. Och så hade vi ett väldigt givande ledar- och höstmöte med min scoutkår och jag blev invald i styrelsen igen efter en paus på cirka sju år. 

» Sämst i veckan hittills
Väldigt lite egentid. Och att jag på bägge tågen upp mot Tammerfors måste sitta brevid män som luktar tobak och dricker öl. 

» Vad var det godaste du åt?
Måste nog ha varit Fias goda ramen som hon kom hem och kockade hos oss. Men gårdagens chokladbananer vi gjorde över glöden i öppna spisen var inte heller så illa. För att inte tala om skolluncherna jag äter de dagar jag jobbar på Lärkkulla. 

» I lurarna hör jag
Just nu podden: Myter & Mysterier. Varvar den med astropodden som är en annan favorit just nu. 

» Det dricker jag
Hittills bara vatten, men lär väl också bli en och annan kaffe för att knåpa sig genom det kommande dygnet. 

» Söndagen tillbringas så
Hemma, på sin höjd tillsammans med familjen. Kanske lite bastu? Och brunch känns som en rimlig grej att slå till med, det är länge sedan sist. 

listan en blandning av listor härifrån och härifrån

17.11.2017 kl. 12:32

en måndag som denna

Så var det måndag igen. Dock en lite annorlunda än vanligt, då jag fick avbryta min arbetsdag halvvägs för att åka hem för att ta emot ett litet filmteam. Känner spontant att det snart får lov att räcka  med allmänna media-grejer jag medverkar i för i år, men detta var ändå för kul för att kunna tacka nej till. Hojtar till när den finns tillgänglig att kolla på. 

Annars då? Grämer mig lite över att jag tyvärr var tvungen att avboka min närvaro (fanns som tur andra vuxna på plats) på dagens scoutmöte. Vi skulle nämligen besöka vattentornet (som har en stjärnkikare!) och det visade sig vara alldeles stjärnklart ikväll. Tur för våra vussingar, mindre tur för mig. Det var dock ett nödvändigt "ont" från min sida eftersom jag var tvungen att peta in lite luft i min kalender då denna vecka verkligen svällt ut både på längden och bredden. Troligen dock sista full rulle-veckan för i år, så biter ihop. Semestern hägrar. 

Och vattentornet finns ju kvar. Skulle inte direkt säga upp vänskapen om någon t.ex. skulle vilja överraska mig med ett besök där om vi säger som så (det är snart jul). 

13.11.2017 kl. 21:40

hjälp julhjälpen att sprida julglädje

För tre år sedan startade ett väldigt fint initiativ upp, Julhjälpen i Raseborg. Tanken är att mindre bemedlade familjer kan höra av sig till Julhjälpen, som sedan anonymt presenterar familjens behov under en facebooksida. Här kan sedan vem som helst kommentera vad den kan bidra med för att göra just denne familjs jul lite ljusare. 

Själv älskar jag ju julen, och önskar att alla som vill också skall ha möjlighet att fira under högtiden. Så idag har jag pakat paket som förhoppningsvis kommer till glädje för några små och stora personer här i trakten. Lite spel och pysselgrejer och ett presentkort till mitt företag fick åka ner i julklappssäcken. Samt lite kaffe, choklad, kattgodis och annat gott som man kanske inte annars unnar sig själv eller sin katt om man har det knapert. Små guldkanter liksom, det behöver inte vara så märkvärdigt!

Insamlingen pågår ännu under november månad, så passa på att klicka in på Julhjälpens sida för att se vad du kan bidra med. Alla är värda att få lite julglädje! ♥

10.11.2017 kl. 13:14

om den senaste tiden

Ja, vart denna hösten försvann - det kan man nog fråga sig. Känns som att jag blinkade till i september och när jag öppnar ögonen igen landar jag här, en dryg vecka in i november. Tänker inte sticka under stol med att det nog känns lite småsurt att en höst återigen rann mellan fingrarna. Samtidigt känns det som en viss lättnad att allt jämmer och elände som ploppade upp likt svampar i en fuktig mosskog förhoppningsvis är förbi. 

Trots att vi redan är i november, känns det som att vädret lite, lite försöker kompensera allt bra väder vi inte blivit bjudna på det gångna året. Jag har njutit av några soliga, frostiga dagar och brunch tillsammans med min ljuvliga, stökiga familj där inslag av vågen kring bordet och att alla skrålar "FEST" var ett måste. 

Några av de där lite soligare dagarna har jag också passat på att dra mig ut på promenad. Kände så igen mig i en Underbar pod, där de i senaste avsnittet pratade om  hur energin de brukar få av ljuset och solen under våren och sommaren vanligtvis brukar sina först i november, men detta år tog slut redan i september på grund av vädret som inte helt varit på topp, om vi säger som så. Så nu försöker jag håva in varenda lilla solstråle som november har att bjuda på och håller sedan tummarna att lagret räcker året ut. Eller åtminstone till medlet av december, för då har jag besämt mig att ta ledigt ett par veckor. Gud, vad jag l-ä-n-g-t-a-r. 

Nåväl, en positiv grej med november och mörkret är ju att en kan tända ljus i sådan mängd som om man hette pyroman i andra namn. Och med gott samvete göra i-n-g-e-n-t-i-n-g. Bara sitta vid köksbordet med sällskap av en katt och gnaga på en delicatoboll med i kopp te i högsta hugg. Väldigt bra upplägg. På tal om delicato, så såg jag att en alldels ny pralinask lanserats denna höst på andra sidan pölen och innehåller just denna delikata chokladboll. Så om någon känner sig hugad att hämta chokladaskar till jul, är det denna jag vill ha. Bara så ni vet. 

09.11.2017 kl. 10:59

funderingar från en fredag

Hörni, vilken ynnest att vakna upp till en solig fredag och tom inkorg på mailen. Det enda jag skall fnula med är några små redigeringar på ett layoutjobb jag håller på med, i övrigt står noll program på arbetsschemat. 

Sitter som bäst med en spinnande katt i famnen (älskar att Louie har sådant lynne att har bara vill mysa, mysa, mysa och självmant hoppar upp ens knä) och funderar vad jag skall ägna denna dag åt. Hörde rykten om att det vankas spelkväll så borde kanske röja upp i huset lite, eftersom Lanas, inte så diskreta vita, hårtussar yr omkring precis överallt. 

Just nu lossnar hon massor av hår och jag bävar för att hela pälsen kommer falla av. Stackaren, ser riktigt skabbig ut just nu. Men unnar henne lyxmat och mycket kärlek (i den mån hon vill ha, hon är ju verkligen inte lika kramgo som lillebror om vi säger som så) och  hoppas på det bästa - att pälsen växer ut igen och att hon inte är allt för traumatiserad av händelsen. 

I går ringde de från lokalradion för att få en uppföljning på det hela som hänt. Bara i västnyland liksom, klart en skall ringa upp och kolla hur ens katt mår. :') Börjar sakta men säkert känna att jag officiellt förtjänar crazy cat lady-titeln. 

Dock kan jag bara säga, så som jag sade igår på radion. Vet inte vad som är mer tragiskt - att det går omkring någon vuxen människa med total avsaknad av empati eller att det finns barn med så sorglig och kärlekslös uppfostran att de på något orimligt vis tror det är okej att nästan dränka främmande människors katter i brännolja. Tack och lov klarade sig våra älskade djur sig denna gång, annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Antaligen gått på häxjakt runt byn.

03.11.2017 kl. 11:09

årets halloweenlook

Idag inföll den sista oktober, vilket föga överraskande också innebär Halloween. Har varken haft eller kommer att ha några speciella maskeradplaner för denna högtid detta år men passade ändå på att snabbt kasta ovanstående sminkning i ansiktet under lunchpausen på jobbet. Skolans studerande hade nämligen ordnat en liten fest i biblioteket så jag passade på att smyga med en stund för att få min värkande utklädnings-tand lugnad en aning. Bättre än inget! Efter jobbet tog sig dock detta spökansikte sig raka vägen hem och parkerade sig på soffan och där har jag stannat för resten av kvällen. Helt skönt med sådana dagar ibland, har nämligen fastnat framför serien a handmaid's tale

Till tidigare utklädnader i olika sammanhang hör bland annat Chesire Cat (från Alice i Underlandet), Hjorttrofé (tillsammans med K som var jägare), räv, lejon och pingvinerna från madagaskar-filmen... Börjar se ett tydligt djurmönster här, hehe. Vet inte riktigt vad det är med mig och maskerader, men tror det är möjligheten att skapa en helt annan illusion av sitt utseende med hjälp av lite ansiktsfärg som jag gillar. 

Några gamla favoriter från tidigare maskerader. Vilken gillar du bäst?

31.10.2017 kl. 21:52

när vi gick på årsfest med karis hjärn

Igår vankades det årsfest då föreningen Karis Hjärn fyllde hela tio år. Eftersom vi för en gångs skull var uppklädda till tänderna passade vi på att hyra in en fotograf - så där som man gjorde förr, ni vet? Nånej, men eftersom jag lyckats göra mig i ordning i god tid tyckte jag att vi lika gärna kunde fyra av några rutor uppe i mitt arbetsrum. Kul att ha som minne och eftersom jag funderar på att göra en liten fotovägg med husets tidigare ägare vill jag ju att våra porträtt också  skall gå i samma stil. 

Blev ju lite småsvettig en stund då jag plötsligt insåg att klädkoden löd "aftonklänning" och vi kan väl säga som så att jag behövde inte särskilt många kik i garderoben för att inse att jag inte äger något som faller under den kategorin. Tur så finns det gott om talangfulla typer här i våra knutar, så det fixade sig med hjälp av en utav Elins fantastiska klänningar. Kan verkligen rekommendera dem då man kan variera dem på så många olika sätt och dessutom är de hemskt sköna att svira omkring i en hel kväll. Bra snurr på kjolen också!

Själva festen var väldigt lyckad med god mat, härligt bordssällskap och mycket roligt program. Är så tacksam varje gång jag får delta i en tillställning där jag inte själv har behövt involvera mig i planerandet, utan bara kan sitta ner och njuta av kvällen. 

Tillsammans med några andra va de gamla ordförandena hade vi pysslat ihop en present till nuvarande fru ordförande: en första hjälp-påse. Den innehåll bland annat en cykelklocka (livsviktigt till pubrundan), en regnponcho (vem vet ifall karisnatten svämmar över igen), jesustejp (fixar allt) och choklad (in case of emergency). Dessutom bjöds vi bland annat på ett suveränt festtal och ett fint sånguppträdande. Samt en spännande frågesport som gamylerna hade knåpat ihop! Mitt lag Delfinerna knappade in rejält på slutet, men fick ändå nöja oss med en andra plats då team swingo höll sig i täten hela tävlingen igenom. Det gällde bland annat att veta vem som designat föreningens logo, vad Ed Sheeran och Sovjetunionens fall har gemensamt samt vad en Pojobo med märkeskläder även kan kallas. 

När middagen och programmet var över tog kvällens dj vid, som fyllde dansgolvet med hjälp av allt från spice girls och bon jovi till mer moderna dängor som jag tyvärr inte ens kan name droppa längre eftersom även jag räknas till gamyl nuförtiden. Det var två mycket nöjda personer som hoppade in i taxin någon gång mitt i natten och  konstaterade även att så här mycket har vi nog inte dansat sedan vårt bröllop.

Stort tack till Karis Hjärn för en suverän fest!

29.10.2017 kl. 13:10

godnattsagor för rebelltjejer

Ville bara sticka in mig med ett litet boktips, en bok som lätt förtjänar att bli årets julklapp tycker jag: Godnattsagor för rebelltjejer

Boken är fylld med historier om verkliga personer från jordens alla hörn som åstadkommit olika saker i livet. Här samsas författare, pirater, uppfinnare, piloter, kejsarinnor, bergsbestigare och många, många fler om utrymmet. En bok fylld till bredden med vackra illustrationer, intressanta berättelser och tänkvärda citat. Läs den eller skaffa den till någon du känner! 

En fin liten inpirationskälla som berättar hur man verkligen kan bli vad som helst och passande till alla, enligt mig. 

27.10.2017 kl. 16:01

då den första snön kom

Dagens nyhetsflöde har hängt tungt - lika tungt som trädgrenarna som täckts av blötsnö under nattens storm. Var en sorglig syn att blicka ut över gården och se att en stor del av våra träd hade knäckta kvistar och avbrutna toppar. Som att naturen sympatiserade med tågolyckan som hände under morgonen. 

Det här året känns verkligen absurt. Både på globalt och privat plan. När man man nåtts av en dålig nyhet och inte tror det kan bli värre, ja då kommer nästa grej flygande snabbt som attan. Tvåtusensjutton, så obeskrivligt skönt att du snart avgår. Vänligen, kom ej åter. 

Idag blev det inte mycket gjort utöver lite röjning på gården, eldas i spisarna och skrap bakom kattöron. Efter allt som har hänt på sistone känns det svårt att hitta tillbaka till ett vettigt jobbflow igen. Men tänker att det får väl vara så då. En kan inte vara 120% produktiv 365 dagar i året, funkar ej i längden. 

Hade i varje fall turen att få spontanbesök av en saknad vän med två- och fyrbent familj så passade på att bälga i mig kaffe, göra astrologiska analyser och älta vem som varit i farten och skadat våra katter tillsammans med dem. Är verkligen tackam över alla som hör av sig samt orkar lyssna på mina olika teorier om vad som har hänt. Har så svårt att släppa detta, även om jag förstår att det inte är psykiskt hållbart i längden. Skall göra ett sista ryck och dela ut lappar till alla hus i grannbyarna, sen får det vara. För sen vet jag faktiskt inte vad vi kan göra längre annat än att hoppas att den skyldige råkar ut för att karma slår tillbaka med en sjujävla smäll. 

26.10.2017 kl. 22:29

hur gick det sen?

Galelt många som klickat in sig här sedan mitt förra inlägg delats i massor. Ledsamt att det skall vara av en så tråkig anledning som djurplågeri, men känns viktigt att lyfta fram ändå. Vill även passa på att rikta ett stort tack till alla som visat omtanke, det värmer!

Ni kanske undrar hur katterna mår nu? Lana mår bättre, också Molly är tack och lov på bättringsvägen. Hon äter och dricker, och har till och med begärt ut sig de senaste dagarna. Känns ju lite tudelat att låta henne gå ut igen så här fort efter allt som hänt, men samtidigt tycker jag att hon absolut skall få gå ut om hon själv känner sig trygg i att göra det igen. 

Det har varit så många känslor i omlopp den här veckan, så nu - på söndag kväll, känner jag mig helt matt. Är också enormt äcklad av tanken att det faktiskt rör sig någon så sjuk människa i våra trakter som tycker det är rimligt att plåga djur på det vis hen har gjort. Vi bor liksom inte "på vägen" till någonting och här finns inte särskilt många hushåll inom den närmsta radien. Kan ju inte direkt påstå att man inte skulle ha hunnit bli smått cynisk de senaste dagarna... 

Några ledtrådar på vem som ligger bakom detta har vi inte, och trots att polisanmälan är gjord är det svårt att peka finger utan bevis. Nåväl, kan väl bara hoppas på att karma bites back och att den skyldige förevigt lider av samvetskval, ångest och inte får en enda god natt sömn för resten av sitt liv. Allra minst. Kunde även tänka mig leta fram den rostigaste metkrok som går att finna och sedan dra den upp och ner i den skyldiges hals några gånger, om vi någon gång möts. :--)

Min lilla fighter följde med mig ut härom dagen för att leta ledtrådar. Himla synd att vi inte hade en gps på henne så vi hade vetat exakt var hon har varit... Hade tänkt ta mig ut i skogen även under helgen, men då grannen väckte mig med nyheten om att åtta (8!!) vargar rörde sig mot vårt håll på lördagen, kändes det inte så lockande längre. 


Om någon vill läsa artiklarna som publicerades i de lokala nyheterna, går de att läsas här:

→ Djurägare i Karis misstänker: "Någon doppade min katt i brännolja"
→ Länsveterinären om kattfallet i Karis: ”Kan inte vara ett misstag”
→ Kariskatt kan ha blötts i giftigt medel

 

22.10.2017 kl. 21:02

hur kan en människa vara så grym?

De senaste dagarna har varit ett kaos. Känslorna har pendlat mellan chock, förtvivlan, sorg och lättnad. Men just nu är jag förbannad. Helt jävla mycket förbannad. 

Jag skall ta det från början. 

I söndags begärde vår katt Lana ut sig på sena eftermiddagen, inga konstigheter med det. Vi bor på ute på landet och den är en självklarhet att våra katter skall få komma och gå som de vill. Nu i och med att höstkvällarna blir allt kallare, brukar hon dock allt oftare komma in till natten. Men inte i söndags.

Tidigt på måndag morgon innan min man skulle iväg på jobb väcks jag av ett halvt panikartat rop, "Miilo, kom och hjälp mig fort!". Vad möts jag av? Jo detta:

Vår älskande katt kom hem, drypande av någon oidentifierbar häxblandning, som påminnde om brännolja eller någon typ av blekningsmedel. Inte en fläck var torr på hela katten. Desperat försökte vi duscha vår vattenrädda katt och tvätta henne med det billiga kattshampoot jag hade råkat plockat med mig hem från butiken för några veckor sedan. Resultatet var inget vidare och halva vårt handdukssortiment blev förbrukat i våra försök att få henne rengjord. 

Dessutom skakade hela katten på grund av låg kroppstemperatur och såg allmänt väldigt, väldigt eländig ut. Det var tre evighetslånga timmar vi fick vänta för att veterinärens telefontid skulle öppna. Sedan blev det att i illfart åka in, där Lana fick lugnande medel och blev tvättad med diskmedel - det enda som bet på hennes totalförstörda päls. 

Hem kom vi med en ren, men vädligt omskakad katt som högst antagligen fortfarande var i chock. Hennes kroppstemperatur var kraftigt nedsatt så vi gjorde allt vi kunde för att hålla henne varm med filtar, varmvattenflaskor och närhet. Det var en väldigt lealös katt vi hade att göra med och allt vi lyckades få i henne var några få milliliter vatten. 

Jag ville länge tro att det hela bara var en olycka. Att någon granne av misstag lämnat ett kärl öppet och att vår stackars katt bara haft otur. Att någon som saknar precis alla pennor i penalen helt enkelt varit korkad och dumpat oljan ute skogen utan eftertanke. Men på måndagkväll ramlade följande meddelade in på telefonen:

Efter detta kan jag inte längre tro att det handlar om en olycka. Det finns inte en chans att två katter av en slump ramlar ner i samma kärl inom loppet av ett dygn och dessutom har båda katterna tydligt ont i bakdel och -ben. Som om de fastnat i en fälla eller blivit behandlade med hårda tag. Rent och skärt djurplågeri, alltså. 

Det konstiga är att bägge katter är sterliserade och borde såvida inte röra sig särskilt långt från våra hus (som finns några hundra meter ifrån varandra). Dessutom finns det ganska få hushåll inom den närmsta radien på en kilometer och vi bor verkligen inte i närheten av någon tätbygd. Det rör sig alltså naturligt inte många människor här. 

Under kvällen blev Lana allt sämre och visade inga tecken på att piggna till. Vi vågade inte säga det högt till varandra, men befarade det värsta - att det här kunde vara en sista natten tillsammans med henne. Det fanns inte på kartan att lämna henne ensam, så vi flyttade båda in på badrumsgolvet över natten. Det blev inte många minuter sömn, då vi ständigt höll ett vakande öga på andningen och sakta räknade ner de långa timmarna tills veterinären skulle öppna igen. 

Några månader tidigare hade jag förslagit att vi skulle testa att övernatta i lite olika rum i huset, bara för att vi har så många att välja på liksom. Aldrig hade jag trott att badrummet skulle vara vår första övernattningsplats.

På tisdag fick Lana återigen åka in till veterinären för hela dagen där hon lades på dropp och fick mediciner då hon hade kritisk vätskebrist. Hem fick hon komma igen på eftermiddagen i aningen bättre skick, men läget med bägge katter är fortfarande ganska kritiskt, och vad utgången blir är oklar. Men det är ändå betydligt mer stabilt än igår. Hon håller sig undan, är skygg för skarpa ljus och snabba rörelser, men gillar att bli skrapad under hakan. Så det är det vi gör. Skrapar henne under hakan och lirkar försiktigt i henne mat, vatten och mediciner. Och ber en stilla bön att hon överlever. 

Det finns ingenting som kan få detta ogjort, men jag hoppas detta inlägg kan fungera som en varning till andra husdjursägare i trakten och uppmuntra folk att hålla ögon och öron öppna för skumheter. Det är verkligen skrämmande då det i nyheterna på senaste tid har cirkulerat rapporteringar om köttbullar innehållande metkrokar och råttgift på hundrastgårdar och så plötsligt händer detta. Man måste verkligen vara en helt genomsyrad ond människa för att göra något sånt här mot helt oskyldiga små djur. Det är helt fruktansvärt. 

Om jag någonsin får reda på vem som ligger bakom detta, ja då existerar varken nåd eller barmhärtighet. Här går folk och är rädda för vargen, men i själva verket är det människan som är den grymmaste och farligaste varelse som rör sig på denna jord. 

Och om du som står bakom detta av någon anledning skulle komma över denna text, har jag en liten hälsning. Citerat av en viss Jason Diakité:

"Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod,
Alltså aldrig, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta,
Så att du alltid kommer för sent
Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar förevigt alltid krasha"

18.10.2017 kl. 20:54

vad jag kunde skriva om

Ju fler dagar det går innan jag öppnar upp bloggen, desto svårare blir det att hitta något av värde att skriva om. 

Jag kunde skriva om hur jag börjat markera jobbfria helger i kalendern med neonrosa märkespenna så att ordet "ledig" lyser i ögonen på mig. Jag kunde skriva om hur jag snabbt klickar på "skicka" innan jag hinner ångra att jag avbokat en del arbetsuppdrag och istället hittar tre lediga veckoslut inom loppet av fyra veckor. Kan man verkligen göra så? Är det normalt? Tydligen. Måste bara forsätta pränta in det tills det etsar sig fast och jag kommer ihåg det per automatik. Kan man önska sig lite lägre arbetsmoral i julklapp måntro? 

Jag kunde skriva om de roliga sakerna vi gjorde i somras, men som aldrig blev beskriva här. Jag kunde också skriva om de mindre roliga händelserna, de som var rent utav helt skit. 

Jag kunde skriva om den mysiga hembygdskänslan jag upplevde under helgens loppis och jag kunde skriva om överraskningsfesten som vi ordnade tvåhundrasjuttiosex dagar i efterskott för en kompis som fyllt trettio. Jag kunde skriva om hur jag skrattade så det kändes i magen och kinderna (det var länge sedan) och hur vi genade hemåt mellan vattenpölarna under småtimmarna efter många timmar av intensiv dans på ett rökigt dansgolv.

Jag kunde skriva om hur vi gick under tallarna och över de mossbeklädda stenarna på bergen och hur vi fyllde vår korg av trattkantareller. Hur jag stannade upp i en glänta där solstrålarna lyckades ta sig fram bakom de tunga grenarna och bara andades. Och hur vi tog en paus på en gammal trädstam och drack kaffe och åt torra kex och gladdes åt vår fulla korg och de sista solstrålarna som vi hann fånga innan de försvann ner bakom trädtopparna. 

Jag kunde skriva om hur jag imorse möttes av en katt som kom hem från nattens strapatser täck av brännolja från topp till tå. Jag kunde skriva om varje atom i min kropp som slits itu av tanken att hon har ramlat in i ett oskyddat kärl någonstans och fått kämpa för sitt liv att ta sig upp. Jag kunde skriva om hur långa de där tre timmarna kändes i väntan på att veterinärens telefontid skulle öppna och jag tröstlöst försökte gnugga bort oljan i hennes päls med diskmedel. Mitt älskade lilla kattskrälle som bara råkar ut för en massa elände. 

Det här livet hörni. Ingen dag är den andre lik, det finns så mycket jag kunde skriva om. 

 

 

16.10.2017 kl. 17:18

blomstrande på bröllopsmässa

(bild från blomstrandes instagram)

Den med skarpt minne kanske kommer ihåg att jag i somras anslöt mig till gänget och de fantastiska kvinnorna som ligger bakom Blomstrande bröllop

Imorgon går bröllopsmässan Love Me Do, som vi blivit inbjudna till, av stapeln i Kabelfabriken i Helsinfors, så kommer hänga där hela dagen. Bland annat kan du köpa de allra sista exemplaren av det första numret till mässerbjudande, så det lönar sig att pipa förbi! Om inte annat intresserar så får man också gärna svänga via vår monter för att joddla med mig en stund. Lär stå mestadels av dagen där ensam, så uppskattar bekanta som kikar in och säger hej. Inget inträde är det heller till mässan, så passa på liksom! 

Ses i Helsingfors!

06.10.2017 kl. 11:12

saker att se fram emot

Efter att återigen ha varit fast i en lite väl intensiv period, känns det skönt vända kalenderblad, blicka fram emot en ny månad och känna att nu är hösten (min favoritårstid) verkligen här. Och vad passar bättre än att lista grejer att se fram emot? Det är nämligen så jag fungerar bäst då jag har lite för mycket på gång - att blicka framåt mot de där trevliga morötterna som väntar lite längre fram. I höst ser jag fram emot:

» att få starta mina morgnar långsamt, de 4/7 dagar i veckan jag inte jobbar på kontor. 

» att jag har två helger inbokade i helsingforsn, med två av mina närmsta kompisgäng. Skall bli fint att catcha upp från var vi senast lämnade, flera månader tillbaka och bara i största allmänhet jiddra och prata i mun på varandra. 

» Karis Hjärns årsfest. Den kära föreningen jag till och med var ordförande i ett tag, fyller hela tio år. Skall bli roligt att få klä upp sig till tänderna och gå på fest med "karisshacki"

» att inte ta emot några nya utomstående, stora projekt för hösten, utan bara fokusera på de jag redan har och i övrigt mest drisha runt i yllesockor och pynja på med smått och gott här hemma. 

» att jag har två  spelningar att se fram emot (en förvisso i februari, men en kan ju börja längta redan nu): Vasas Flora och Fanuna samt The Killers. Speciellt det sistnämnda skall bli nostalgiskt att gå och lyssna på, då jag lyssnade på dem  väldigt aktiv när jag var kring tjugo år gammal (ung). 

» att sticka näsan in i pälsen på mjuka kattmagar. Att mysa med katter hör nog till mina top 5 (eller kanske t.o.m 3?) feel good-grejer i världen. 

» att tända massa ljus och att  mer eller mindre konstant ha eld i kakelugnen. 

05.10.2017 kl. 10:40

om att vara scout

När jag var åtta år gammal började jag med scouting med en hel hög av mina kompisar. Vår grupp hette antagligen "Delfinerna", då det är kotym att döpa sin grupp efter ett djur och det namnet var populärt under nittiotalet. Vi var inte så jättenoga med att djuret gärna skulle få vara av inhemsk art, om vi säger som så. 

Efter det har jag hunnit med mycket som scout, men aktiviteten har också gått i vågor på grund av annat som varit aktuellt i livet. Som till exempel studier i annan stad som gjort att min scouting gått på sparlåga några år, men nu börjar jag sakta igen hitta tillbaka till en lite aktivare form av scouting. Och ibland krävs det helt enkelt en liten paus på ett par år (eller 15 minuter med en halv liter kaffe och tre rader choko) för att en skall orka och vara inspirerad igen. 

Det är inte heller alltid lätt att vara scoutledare. Om sensommaren brukar det vara ett pussel för att få ihop veckoledare åt alla grupper som skall starta till hösten och ibland orkar man bara inte ta fighten med den där individen som är lite extra krävande. Och att räkna hur många timmar man lagt ner som ledare på det hela, det vågar man under inga omständigheter göra. Men sen, när det kommer någon med mungiporna upp till öronen och tackar för en rolig dag eller en annan konstaterar att "det här är nog paradiset" när vi sitter vid lägerbålselden och grillar bananer med extra mycket chokladbitar i, ja då känner man nog som ledare hur värmen sprider sig i bröstkorgen. 

Det här året har jag bestämt mig för att utmana mig själv och testa något nytt och fungerar därför som gruppledare för kårens yngsta medlemmar, vargungarna. Under helgen samlades vi därför hemma på vår gård för att ordna utedag för de yngsta och övernattningar för de lite äldre scouterna. Bland annat skogspromenader, trangiamat, jättesåpbubblor, grillning,  lekar, sång och söndagsbrunch stod på schemat. Och det påminde mig igen varför jag tycker det är så roligt att vara scout. 

Scouting är myggbett på armarna och röklukt i håret. Scouting är gemenskap och stämningsfulla stunder kring lägerelden. Scouting är skit under naglarna och tovigt hår. Scouting är skoskav, skrattattacker och sommarläger. Scouting är uteliv och regn mot tältduken då man skall sova. Scouting är att komplettera och hjälpa varandra. Scoutinv är AGI AGI AGI och HEJ HEJ HEJ. Scouting är paddlingsturer längs Svartån, blåbärsfläckar på byxbuntarna och lärdom livet ut. Scouting är så mycket, men framför allt är scouting vänskap. 

Själv har jag lärt känna nya personer och fått många goda vänner via scoutingen, vilket jag är mycket tacksam över. Nästa år fyller min scoutkår hela hundra år, och då har jag själv varit Karisflicka i tjugo utav dem. Det, om något, känns fint. Att få vara en liten del av så viktig verksamhets historia. 

01.10.2017 kl. 16:52

höstens soligaste helg

Hörni, vilken fin helg det har varit. Både rent vädermässigt med också själsligt. Har liksom hunnit varva ner några gram, ätit god mat, dansat, hängt med kompisar och varit mycket ute i naturen. Skönt. 

I fredags hade jag dessutom distribuerat min energi så pass bra att jag fortfarande hade rejält kvar i lager då vi skulle gå på marknad. Åkte lite karusell, hälsade på bekanta och försökte lokalisera de perfekta yllesockorna för hösten. Det konststycket lyckades jag dock inte med. 

Till kvällen fick jag dessutom orsak att dra på mig ett tjockt lager läppstift för jag var bjuden på fest! Mitt bästa trick till festligt hår är att låta fläta 3-4 dagars smutshår i riktigt tighta franska flätor, ha i dem under dagen, ta upp många timmar senare, spraya rikligt med torrshampo, eventuellt locka håret närmast ansiktet lite extra och slutligen ha i hårspray. På med en mössa så döljs de värsta smutsstriporna närmast hårbotten. Mycket bra hack om inte en vill tvätta håret både före en går på fest och när man kommer hem. Hälsningar från en som tycker att hårtvätt är en av livets tråkigaste grejer. 

Men ja, festen var det ja. Ett par kompisar ordnade inflyttningsfest i en maskinhall som de skall ha som lager. Ljudtekniker som den ena är hade de ju förstårs riggat upp värsta ljusshowen och krögare som den andre är bjöds det på lokalproducerad öl. Inte illa. På den Nybergska Festskalan fick detta arrangemang 10/10. 

De hade liksom till och med byggt ett eget dansgolv och bjudit in dj:s och erik som drog bissebingo. Konstaterade att denna lilla kulturtant varit gravt undernärd på kuliga klubbkvällar som denna, så tackade och tog emot med öppna armar. Var så roligt att gå ut och träffa lite folk och dansa! Måste komma ihåg att bryta mig ut ur äta-jobba-sova-dö-modellen lite oftare. 

På lördag anlände min forna studiekamrat, roomie och goda vän till staden. Långa promenader, mys framför brasan och en himla massa catching up stod på schemat. 

Söndagen fortsatte bjussa på fint väder och efter en utfärd till Dagmars park dukade jag upp till kaffekalas hemma ute på gården. Skulle egentligen ha detta till ett fotograferingsjobb, men tänkte att jag kunde passa på att bjuda in familjen på samma gång. Lite äppelpaj skadar ju aldrig. 

Nu har den där glättiga helgkänslan ersatts med rätt så vanlig förekommande måndagsstress. Har så mycket att göra den här veckan då det är deadlines för både stipendieansökningar och stora arbetsbeställningar och som grädde på moset ordnar vi hajk här hemma på gården med vår scoutkår under helgen. Så en säkert inte hinner få tråkigt, liksom. Håller tummarna att det fina vädret håller i sig bara, så löser nog sig det också ska ni se. 

25.09.2017 kl. 20:15

till dig som skräpar ner längs vägarna

Igår tog jag en paus under arbetsdagen och gick på en promenad. Ibland behövs det lite extra syre till hjärnan för att få igång de kreativa processerna nämligen. Mina kreativa tankeprocesser böts dock denna gång snabbt ut mot stor irritation. Orsak? Nedskräpning i naturen. 

Jag bor en god bit utanför stadskärnan av östra Raseborg och det finns väl dryga tio hushåll längs vår "byväg", det är inte så mycket tycker jag. Ändå hittade jag ett flertal skräp, utkastade längs vägen, på bara hundra meters avstånd. Hur ser det  då månne ut längs landsvägarna där flera hundratals människor rör sig varje dag? Jag vet. Har nämligen plockat skräp där också. Tobakspaket, kaffemuggar och hamburgarpapper i långa rader. 

Ett annat vanligt förekommande skräp är cigarettfimpar. Jag tänker inte gå in på hur himla äckligt jag tycker det är att folk röker (ledtråd: jätteäckligt), men det som får mig att se ännu mer rött är när folk sedan helt ansvarslöst slänger fimparna omkring sig hur som helst. Har blivit den där envisa moraltanten som argt läxar upp folk i min närhet som fimpar var som helst och ger mig inte innan hen har plockat upp fimpen igen. Sorry, not sorry. 

I somras, då jag ordnade sommarcafé, hittade jag till och med en fimp strax intill en skogsstig som ledde till vår "Trollskog". En plats för barn. Och nära en skog - som innehåller massa lättantändligt material och djur som kan få i sig de där eländiga fimparna. Och på tal om vårt sommarcafé var det ju inte bara en fimp jag fick plocka upp från diverse fat och assietter. Så himla ohyffsat av folk att börja röka på platser där andra sitter och äter utan att dels fråga om det är okej och för det andra be om något kärl att fimpa i. VET HUT, säger jag bara! 

Men nu var det ju visst inte cigaretterna jag skulle prata om, utan det andra skräpet längs vägarna. Ursäkta, kommer lätt av mig när jag eldar upp mig på något. Tänkte nämligen komma med en liten newsflash: det är inte svårt att förvara glasspappret i bilen tills du kommer hem. Det är inte heller svårt att hålla det i handen till du möter nästa sopkärl på din promenad. Jag lovar, har god erfarenhet av detta nämligen. 

Med tanke på att det tar 400 år att bryta ner plast (källa) är det ju dumt att förlänga och försvåra nedbrytningsprocessen och dessutom en otrolig slöseri på tid att slänga ut det rakt i naturen, istället för att göra sig av med skräpet på ett lite naturvänligare vis. Jag kan lägga mitt huvud i pant på att det inte tar 400 år för just dig att ta dig till närmsta skräpkorg. Du har inte så bråttom att du inte skulle hinna slänga skräpet på rätt sätt. 

22.09.2017 kl. 09:31

när vi firade bröllopsdag

För dryga 2,5 vecka sedan hade vi bröllopsdag. Det firade vi med att gå på skogspromenad. 

Fyndade en fin fjäder.

Och förgätmigej i åkern som vi genade över. 

Kantarellerna var det dock lite sämre med och vårt saldo var rätt knapert på den fronten. 

Efter ett tag stannade vi uppe på ett berg för lite picnic. 

Puss på're!

Den uppmärksamme noterar att vi inte var särskillt långt hemifrån, men man måste faktiskt inte alltid åka iväg långa vägar för att åstadkomma en trevlig utflykt. 

Efter att vi börjat promenera hemmåt hittade vi plötsligt en hel del kantareller till. 

Kolla bara! Sen såg korgen inte lika tom och tragisk ut längre. Räckte precis till några goda varma smörgåsar som vi kockade ihop till middag följande dag. 

Senare på eftermiddagen åkte vi iväg för att äta middag på restaurang och vi bestämde oss för att prova på relativt nyöppnade Strandis. Menyn var lite knaper eftersom det var söndag och vi hade hamnat mitt emellan ett menybyte, men vi klarade oss. 

Snyggt sällskap hade en ju i alla fall. 

Och god var maten som rullade in på bordet efter en liten stund. 

Sedan begav vi oss vidare mot gamla stan. 

Det var säsongsavslutning på Anderssons sommarcafé, så det kunde vi abslout inte missa. Var ju även tvungen att ta sista chansen att få mumsa på Lenas delikata chokladkaka innan de stängde för säsongen. 

Efter konserten blev det traditionsenligt fest i torpet med familjen, vänner och vi som har jobbat där. Med dessa två härliga brudar som bordssällskap kan jag informera om att en aldrig är långt från ett rejält garv. 

Vi avslutade kvällen med att promenera tillbaka till bilen i solnedgången längs västvallen, och så var det med den bröllopsdagen. 

21.09.2017 kl. 09:54

en höstdukning

När jag kommer hem från mitt kontorsjobb om eftermiddagarna känner jag att jag helst vill göra något annat än stirra in i en skärm. Idag fick det bli middagsstök, vilket också var ganska logiskt i och med att mitt blodsocker ofta börjar dala på sena eftermiddagen då jag kommer hem. Vi har haft sjukt dåliga matrutiner hela sommaren, så det känns skönt nu när hösten är här och det känns aningen mer motiverat att stå i köket och kocka igen. 

För att piffa till vår enkla tisdagsmiddag valde jag att duka upp riktigt fint på köksbordet. Rotade fram ett gammalt lakan (haha, borde så inhandla ett par riktiga borddukar) samt en bit vitt tyg jag hittade i en låda. Behändigt det här med att bo ett hus där en massa grejer lämnades kvar av förra ägarna, en vet liksom aldrig vad man kan hitta ännu såhär ett år efter att man flyttat in. Addera en massa ljus (note to self: hösten är här, skaffa mer ljuuus!) och så lite äppel från trädgården på det. Blev riktigt mysigt. 

Själva middagen bestod av en pumpasoppa som jag rafsade ihop av vad jag hittade i kylskåpet och bröd enligt Elsas recept. Perfekt höstmat om ni frågar mig. Tänker föresten alltid på muminavsnittet om jättepumpan och hur muminmamman gör en massa smarriga rätter av den då jag hör något om pumpa i matväg. Allt såg så sjukt gott ut och jag önskade att jag också hade hennes matlagningsskills. Tänker att muminmamman också i övrigt är en ganska sund och bra förebild inom många områden, om man bortser från faktumet att hon är en fiktiv karaktär. 

20.09.2017 kl. 08:00

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny