☰ meny
 

en läges- & sömnrapport från en regnig lördag

Det blev en lugn lördag på hemmaplan utav denna dag. Hade tänkt gå på julmarknad med så hade Vidar myst ner sig så skönt i sängen att jag inte hade hjärta att riva upp och packa in honom i bilen. Fungerade även som ett utmärkt svepskäl för att inte vara tvungen att bege sig ut i det gråa, regniga vädret som erbjöds utav vädergudarna.

Kändes dock som ett mycket bra beslut att krypa ner brevid Vids istället för att trängas i ett blött folkvimmel. Ville även ta vara på den sköna morgonen, då Vidar sov till halv åtta innan han skulle upp och ha mat. Så det blev väl närmare sju timmar sömn på raken (om man bortser från kattrackaren som kom och trampade på mig i hopp om mat mitt i natten) - inte illa. Det kändes ju verkligen inte som att denna dag (eller snarare kanske natt) skulle komma för några veckor sedan då sömnbristen var enorm, så ville nästan dra en liten segerdans där på morgonkvisten. 

Nu håller jag tummarna att K lyckats med operation Söva Bebé innan jag stänger ner skärmen och tar kväller. Vidars nya rutin går ut på att vakna kring tiotiden efter första nattningen och sedan vara klarvaken 1-2 timmar innan han somnar om. Inte kanske den helt skönaste rytmen, men om det tillåter mig att få sova hela nätter är allt förlåtet. 

Något annat som är värt att rapportera en lördag som denna? Tja, har haft möjligheten att umgås med lite vänner, vilket alltid är uppskattat och så har jag planerat morgondagens adventsmys med familjen. Hade redan hunnit planera en tomtestig, men tror jag får tona ner mina storslagna planer i och med att regn är utlovat även för morgondagen. Men glögg och smällkarameller skall det i alla fall bli!

08.12.2018 kl. 23:27

om jobbtankar, musikaler och en självstä(n)dighetsdag

"Skall du verkligen klara av att inte jobba på ett år?" har jag blivit frågad inte bara en eller två gånger. Ja, det är tanken. Från mitt (foto)företag är det visserligen stundvis lite knepigt då det fortfarande ramlar in förfrågningar och jag s-u-g-e-r på att kunna säga nej, men sakta skall det väl gå in i folks söta små huvudet att jag befinner mig på mammaledigt. Rekommenderar duktiga fotokollegor gör jag dock mer än gärna, så det får man utan vidare fråga om.

Har märkt att det gör riktigt gott för kreativteten att ha jobbet på paus och jag noterar hur jag kommer på en massa roliga små pysselprojekt och dylikt jag vill ta mig an nu när när jag inte behöver ägna min kreativitet åt någon annan än mig själv. 

Jobbet som kommunikatör behöver jag inte alls oroa mig över, då det är i mycket goda händer hos Nina medan jag är ledig. Känner en liten sorg över att vi inte kommer jobba tillsammans sen när jag är tillbaka, då jag just nu följer arbetsplatsens sociala kanaler med stort nöje.

Då det inte ligger i min natur att till hundra procent kapa banden till jobbet är jag ändå mycket glad över att jag på sistone kunnat få ta del av lite arbetsgemenskap trots att jag inte jobbar. Förra veckan deltog jag i personaljulfest (där tidigare nämnd hade ställt till med ett quiz, så blev ännu mer övertygad om att rätt typ av person vikarierar mig haha) och nästa vecka ser jag fram emot att gå på Luciafrukosten som är en tradition på skolan. 

Igår passade jag även på att gå på den nya musikallinjens första framträdande på Karelia och var imponerad av deras insats med tanke på de få månaderna av studier de har bakom sig. Hade med mig mamma som skrattade högst i publiken, alltid lika befriande med personer utan hämningar när det kommer till skratt på teater eller liknande uppvisningar. 

Måste ju nog medge att jag nästan blev lite avundsjuk på att jag inte får jobba med detta gäng, men med tanke på vilket succé utbildningen har varit så här långt lär det ju nog bli en fortsättning så nästa höst har jag förhoppningsvis ett "eget" gäng att jobba med. 

Självständighetsdagen då? Kanske ni undrar (men högst antagligen inte), låt mig (ändå) berätta. Den firades lugnt med binderi av årets julkrans som nu näpet får pryda ytterdörren.  I övrigt har man funnit mig i badrummet, ivrigt skrubbandes kakel. Fick nämligen låna en steamer (ångmaskin kan det väl ändå inte heta på svenska?!) av svärmor och den gjorde näst intill underverk.  Ett annat litet underverk kan man nog kalla det att jag genuint hade lite städiver. Händer ju ungefär en gång på 101 år, så kändes ju fint att den inföll i samband med Finlands bemärkelsedag.

06.12.2018 kl. 21:55

när vidar fick sitt namn

I lördags var det dags för Vidars dop och vi hade bestämt oss för att ordna tillställningen på prästgården i Karis. Dels eftersom det skulle varit lite väl trångt här hemma i och med att vi just nu sover i salen (och jag skulle verkligen inte ha orkat städa hela huset) men också för att prästgården är väldigt vacker och mysig. Det enda vi egentligen behövde göra var att flytta runt på några bord och så dekorerade vi med ljusstakar i glas och små blombuketter med rosor, brudslöja och lingonris. 

Freja var en av de första som dök upp och underhöll gladeligen Vidde Vids medan jag flängde runt och fixade det sista. 

Eftersom det var lillajul passade vi på att hänga upp små paket som innehöll pixiböcker till alla barn som var med. Alltid kul att få paket tänker jag, och bra underhållning för dem ifall benen skulle blivit allt för rastlösa. 

Jag hade också tryckt upp små programblad med bland annat en bön som lästes och sången (måne och sol) som vi hade valt att skulle sjungas under ceremonin. 

Vid ett tidigare tillfälle då jag var här på dop pratade jag med prästen om att detta eventuellt kan vara Karis finaste utsikt. Ja, strax efter vår utsikt där hemma då. 

Själva dopet följde ganska traditionellt mönster, men vi hade som sagt valt ut en bön som lästes och så sjöng två av Vidars totalt fyra faddrar, Jennifer och Freja, Himlen i min famn

Hade även pysslat ihop ett "Vidar-bord" med fakta om namnen vi valt, ett quiz med frågor om bl.a. namnen och en "Vidars Vänner"-bok där gästerna kunde fylla i fakta om sig själv och klistra in en polaroidbild. Ja, och så hade jag beställt tackkorten på förhand också som gästerna fick plocka med sig. Lat eller smart? Avgör själv. 

Namnet Vidar betyder bland annat "han från skogen" och med det i åtanke hade jag en klar vision om hur doptårtorna skulle se ut, vilket min mamma även förverkligade med bravur!

Det blev s.k. "naked cakes" fyllda med mousse och dekorerade med skogsdjur, vimplar och örter som fick föreställa skog. 

Den ena kakan hade en ren, räv och hare medan den andra fick en liten hjortfamilj. 

För min egen sinnesros skull höll jag mig till lite enklare bakverk som bidrag till serveringen. Det vill säga pepparkakor (gjord på köpt deg), "godismuffins" (dvs. muffinsformar följda med lösgodis) plus en saltig paj till de med dieter/allergier som inte kunde äta av smörgåstortorna (dit for hela min tankeverksamhet, hehe). 

Så här såg hela serveringen ut, som naturligtivis innehöll även drömtårta (ett måste på Nybergska kalas). Körde på lite samma tema som vi hade på vårt bröllop, med trälådorna. 

Vidar levde drömmen och fick mysa i massor av trygga famnar. 

Och sedan fångades inte så mycket mer på bild eftersom kaffe skulle serveras, blöjor skulle bytas och däremellan gjorde jag mitt yttersta för att umgås med gästerna med hann trots det prata med långt ifrån alla. Men är mycket tacksam över alla personer som redan finns i Vidars liv och för alla som var med på hans första fest. 

Och i sista minuten innan vi slet av dopklänningen kom jag på att vi kanske skulle ta en bild på honom också. Därav den oknutna rosetten och inte så genomtänkta miljön. Men här har vi honom, vår lilla Vidar Ulf Johannes. ♥

04.12.2018 kl. 21:31

fyra loppisfynd

Svirade in på ett loppis i all hast under förra veckan och kom ut med fyra olika typer av grejer som fick följa med mig hem:

Först ut: fyra stycken glögglas för femtio cent styck. De är ju av den där luriga sorten där glaset kan åka ur om man vinklar det för mycket så återstår att se hur länge jag minns att inte göra det. Men fina är de, så skall njuta av många glas glögg ur dessa nu under december!

En kanna i perfekt storlek fick också följa med, fyra och femtio kostade den. Känner att den förutom för drycker kommer lämpa sig fint för sommarbuketter om ett drygt halvår också. 

Vid några bord såldes splitternya yllesockor för inte alls dyra pengar med tanke på garnets kostnad och handarbetet bakom dessa. De stora fick ju bli julstrumpor och de små skall få värma några små fötter jag känner. 

Slutligen något jag alltid spanar lite extra efter då jag går på loppis: nämligen sällskapsspel. Fyra euro fick jag betala för detta, men då jag redan har detta spel själv blev det en självklar lillajulklapp till en vän som jag visste skulle uppskatta det. 

04.12.2018 kl. 11:10

första advent

Idag har det varit måndagsfeeling ända ut i fingerspetsarna. Jag har varit på dåligt humör, Vids har varit på dåligt humör och vi kom liksom aldrig igång innan dagen var över. Det enda vi har åstadkommit är att se ikapp julkalendern på svt och så har jag gått på julavslutning med min scoutpatrull. Hade knytkalas med temat C och tyckte jag var lagom fyndig då jag tog med mig Carr's Calta Chex samt Crème Bonjour och färskost med citronsmak. Men ja, mer än så blev det ej av denna dag så därför kan vi kika på gårdagen istället, första advent! 

Liksom mången annan dag började denna söndag med en hungrig katt på fönsterbrädet som ville in. 

Därefter var det dags att öppna dagens lucka i adventskalendern. 

En annan i sällskapet var mer intresserad av att yoghurten skulle öppnas. Har eventuellt en mycket bortskämd katt som varje morgon får ett slick eller två utav husses frukostyoghurt. 

Sedan drog jag fram mitt broderimaterial för jag hade nämligen bestämt mig för att pyssla ihop julstrumpor till mina familjemedlemmar. När vi var små hade vi också julstrumpor hemma som hängde på dörrarna till våra rum och vid advent brukade det finnas något smått i dem. Detta är en tradition som jag absolut vill föra vidare. 

Det blev ganska snett, och inte alls särskilt snyggt, men tänker att det får vara en del av charmen. 

Så fick jag pausa i broderandet för Sandra dök upp för att umgås och beslagtog snabbt Vidar. Mycket tacksamt - både med sällskap, avlastning och att ha kompisar som gillar ens avkomma. 

Glögg och pepparkakor stod självfallet på menyn, första advent till ära. 

Efter att Sandra åkt hem fick jag så småningom julstrumporna klara och de åkte upp vid köksspisen på en gång. Julnissarna var dessutom mycket effektiva och var inte sena med att fylla dem med några små adventsklappar. 

Även julbelsyningen har äntligen blivit upphängd i våra fönster och stämningen ökade märkbart efter det. Skulle ju själv kunna ha uppe dessa stjärnor typ från oktober till mars om jag själv fick välja. 

Senare under dagen var vi bjudna till mina föräldrar för att äta tomtegröt. Mycket bra adventsaktivitet om ni frågar mig. 

Här skrattar vi åt att jag och min bror blev totalt sågade av våra respektive angående hur vi konsumerar chips och godis om vi råkar ha av det hemma. Kisse och Samira kan gå och panta på sina påsar hur länge som helst, med jag och Macke, tja - inte riktigt fungerar på samma sätt om vi säger som så, hehe. 

Väl hemma till kvällen igen fick jag äntligen tid att gå upp på vinden och rota fram vår adventsljusstake och kunde tända det första ljuset. 

Den första adventssöndagen avslutades med att vi såg klart en film vi börjat se för några dagar sedan (hej småbarnsliv!) medan snön föll så här vackert utanför fönstren. Fick en klar vision på en bild jag skulle vilja ta i just denna miljö, så får hoppas på ett liknande snöfall snart igen!

03.12.2018 kl. 22:09

en personlig julkalender

Första december! Här kommer ett, kanske aningen sent, litet tips på hur man kan knåpa ihop en personlig julkalender. Fylld med minnen istället för prylar, och kostar en relativt liten peng. 

Denna kalender kräver en aning förberedelser, då jag gick igenom mitt fotoarkiv och beställde hem ett gäng bilder på förhand. Sedan packade jag in en kattmatslåda i paketeringspapper som hade kommit med i en beställning jag fått hem samt stämplade en hälsning på lådans framsida. 

Slutligen fyllde jag tjugofyra kuvert med bilder, numrerade dem och radade in dem i lådan. 

Så på med ett rött snöre, och klart är kalenderpaketet! Nu förstår jag ju att detta kalendertips kommer lite sent omsider, men kanske något att lägga bakom örat till nästa jul? Verkade åtminstone vara en uppskattad lillajulsgåva hos mottagarna som fick kalendrarna jag knåpade ihop. 

01.12.2018 kl. 22:39

om att öppna julgatan

I lördags var det julgatsöppning i Ekenäs och vi lyckades anlända precis i tid för att se hästtåget rida ner längs med gågatan. 

Efter hästarna dök en sjungande tomteparad upp. 

Sedan spatserade vi gågatan fram och hälsade på alla vi kände, sådär som sig bör när man är ute på liten ort (och har sin pappa i sällskap som känner typ alla).

Viktigt att också stanna och spana in alla fina skyltfönster och noggrant berätta om varenda detalj för farmor. 

Hälsade på några alpackor (som tydligen fått tjusiga horn med lampor i på bilden) gjorde vi också. Undrar om det kan ha varit detta gäng som en gång i tiden bodde grannar med oss? Kanske, kanske inte. Har inte riktigt koll på hur gammalt det djuret blir.

Fint att ha såhär förtjusande sällskap. Höjdpunkten var att lyssna på tomtekören och sittdansa med till "Vi äro musikanter" tyckte Jolanda. 

Morfar var självutnämnd barnvagnschaufför, en av många mycket uppskattade morfaregenskaper. 

Väl nere på torget värmde vi oss med glögg.

För att sedan ta oss vidare. Här dagens eminenta gäng!

Vi vandrade ner mot gamla stan i i hopp om lite julstämning i Lena och Bosses julstuga men den öppnade först helgen därpå, så vi fick fortsätta vår färd. 

Viktigt att stanna upp och inspektera det mesta, t.ex. om det fanns några fiskar kvar i "Stilla Havet", som Leonel tyckte var ett rimligt namn på södra viken vid Fisketorget. Kanske en av de gulligaste grejerna med små barn - att även de minsta små företeelserna kan bli ett äventyr. 

Dagen avslutades med cafébesök och det kunde konstateras att med tre barn var det minst sagt livat kring bordet. Men vad gör väl det när de däremellan är så attans mysiga. 

29.11.2018 kl. 13:32

winter wonderland & pepparkakor

Snötäcket som bäddat in vår gård och hela näromgivningen just nu är verkligen ljuvligt så passade igår på att kila ut i solskenet en liten stund. Känns ju nästan som att vi snabbspolat tiden fram till januari med all den gnistrande snön och solskenet. Hade glömt att november överhuvudtaget kunde bjuda på något dylikt. Har även börjat kicka igång julmyset så här smått här hemma då jag drog fram den första satsen pepparkaksdeg. Ackompanjerade baket med att lyssna på poddarna En Underbar Pods och Billgren Woods julavsnitt och kunde verkligen relatera till det där som Clara säger om viljan att skapa julmagi både för sig själv men framför allt för sina nära och kära. Har bland annat pysslat julkalendrar samt planerat lite adventsmys som jag gärna skulle vilja hinna med i december.

Idag är det dock inte särskilt mycket magi på agendan. Förkylningen som redan härjat runt i familjen ett par dagar lyckades bita tag i mig, så nu väntar enbart soffhäng, mycket vila och inmundigande av clementiner och te i hopp om att friska till inför helgens dop. Tyckte mig notera att filmen Coco finns att se på Viaplay, så det låter som en alldeles rimlig aktivitet att hänge sig åt härnäst. 

28.11.2018 kl. 08:44

om dejtkvällar, julhjälp och vinterlandskap

Men, hallå vad trevlig den gångna veckan varit. Har bjudit på trevligt program och dagar med vackert väder. Följande aktiviteter har vi hängivit oss åt: 

Vi har gått på dejt! På tu man hand! Vi hade lite begränsad tid, men klämde ändå in ett snabbt, snabbt restaurangbesök för lite mat och ett glas vin. Kändes väldigt lyxigt för att vara en måndag. 

Det huvudsakliga programmet var ändå att gå på bio, på kanske mysigaste biografen som finns. Här levererar de gulliga ägarna popcorn rakt till bänkraden ifall det inte poppat klart innan filmen börjar, tar betalt över en enkel trädisk och tar sedan ett steg åt sidan för att nå dörren in till salen för att riva din biljett. 

Mycket häng i soffan med detta myspaket hinner man ju också med om dagarna. 

Packat julklappar har vi också gjort, och inte vilka klappar som helst, utan de som vi i min scoutkår samlat in till förmån för Julhjälpen i Raseborg. Julhjälpen gör ett fantastiskt arbete och möjliggör en aningen godare jul för mindre bemedlade familjer. Ännu under denna vecka kan man delta i insamlingen, så klicka in dig på deras facebooksida och hitta en familj som just du kan hjälpa!

Ända sedan vi flyttade in i huset har det mer eller mindre blivit till en tradition att en gång i veckan bada bastu och äta gott hos mina föräldrar som bor ett stenkast bort. Nu med en lite spädis känns det extra skönt med fyra mycket frivilliga armar som vill hålla honom medan man i lugn och ro får skrubba sig ren och till och med växla några ord på bastulaven utan att bli avbruten i tankegången. 

Har även gått på julgatans öppning i de västligare delarna av staden samt hängt på café. Fast största delen av cafébesöket gick ut på att jag pendlade mellan toalettens skötbord eller sofforna vid entrén för att amma. Här även ett praktexempel på hur mycket roligare det är att klä barnet i roliga kläder än mig själv. 

I lördags ställde Riina till med inflyttningsfest i sitt vackra hem. Mysigt och dessutom roligt att komma ut bland folk och få vara lite social. 

Och på söndag morgon vaknade vi upp till detta vackra hos mina föräldrar. Hade nämligen flytt fältet med V eftersom fadern i familjen hade ställt till med pappakalas med sina kompisar. 

Tror samtliga var väldigt nöjda med detta arrangemang, speciellt jag som fick sova ut då jag fick Vidar levererad rakt till sängen då han skulle äta om natten men i övrigt fick jag bara sova, sova, sova. Sån lyx. 

Så avslutar vi inlägget med ett gäng naturbilder pga att novembervädret varit riktigt magiskt det senaste dygnet. Igår kväll promenerade jag iväg på julpysselkväll i sällskap av denna fina kvällssol och frost. 

Och idag möttes vi av denna vackra värld! 

Inte helt pjåkigt avslut på november om vi säger som så. 

26.11.2018 kl. 17:26

inspiration inför dopet

Bildkällor: 1 / 2 / 3 / 45 / 6 / 7 / 8

Med det stundandet dopet på schemat om drygt en vecka har jag på sistone samlat på mig inspiration inför Vidars första fest. K har antagligen i sitt stilla sinne undrat varför jag inte kan nöja mig med ett "vanligt kaffekalas", men de som känner mig vet nog vid det här laget att anspråkslöshet i kombination med fest inte riktigt är min melodi. Har jag dessutom tillbringat största delen av detta år med att vara gravid och få ett barn till världen anser jag mig ha all rätt att kräma på precis hur mycket jag vill (ja, det är det extravaganta Lejonet i mig som talar, hehe).  Har dessutom inte fått ställa till med någon större festlighet sedan nyårsafton 2016, så tycker ju sannerligen att det börjar vara på tiden för kalas!

Men ja, inspiration till dopfesten var det ju jag skulle skriva om. Utan att avslöja för mycket (överraskningsmoment för gästerna är naturligtvis ett måste när jag är i farten) har jag en tanke om att dekorationerna och serveringen får låta sig inspireras av skogen då även betydelsen av Vidars namn går att hämta därifrån. Tänker mig även inslag av lillajul (då festen infaller den dagen), roliga aktiviteter för både stora och små (kommer jag någonsin ordna en fest utan ett quiz?), en bra spellista (tips?) samt det viktigaste av allt: ingen jäkla sockermassa i doptårtan.

Något annat viktigt en nybörjare av dopplanering bör tänka på?

 

22.11.2018 kl. 22:20

två månader i Vidars värld

Igår blev vår lilla Vidar redan två månader gammal och enligt min nya tradition knåpade jag ihop en temabild för "månadsprojektet" som numer går under hashtaggen #vidarsvärld på instagram. Har som målsättning att knäppa av en sådan bild i månaden, men om lusten och inspirationen faller på kanske det blir oftare, får se. Kommentera gärna om det är någon viss typ av fantasilandskap ni vill att jag skall försöka skapa.

Precis som "alla" säger har tiden gått förvånandsvärt fort, men det är inget jag sörjer desto mer då jag tycker han blir allt roligare att hänga med för varje dag som går. Nu har han börjat följa aktivt med med blicken, blivit allt mer stadig i nacken, ler massor och gillar när vi sjunger för honom. På dagens råggivningsbesök fick vi konstaterat att han passerat sex kilos gränsen, så växer så det knakar gör han också. För den intressesmurf som fortfarande hänger kvar så här långt i babydokumentationen kan jag även meddela att han börjat sova allt längre om nätterna, upp till 4-5 timmar, vilket är riktigt skönt (vet att jag redan skrev detta i ett tidigare inlägg, men vill även samla detta för mig själv på "ett och samma ställle"). 

Får se vad det kommande månaden för med sig, åtminstone skall rejält med julmys introduceras i lillkillens liv!

21.11.2018 kl. 21:16

om bokkalas och fars dag

Ligger tydligen konstant en vecka efter i dokumentationen av mina helger. Förra helgen var det bokkalas i Ekenäs så lämnade killarna i familjen hemma på tumis för lite egentid på lokalt litteraturevenemang.

Eftersom jag ändå hade lite begränsat med tid hade jag valt ut två samtal att lyssna på. Jag började på Karelia med Maria Turtschaninoff som pratade om sin senaste bok i Maresi-triologin. 

Därefter styrdes kosan mot biblioteket där Michaela von Kügelgen samtalade med Ellen Strömberg och Elin Willows om deras debutböcker. Alltid intressant att lyssna på författarnas egna tankar kring sitt arbete och kändes dessutom som en personlig vinst att jag faktiskt läst samtliga böcker vars författare jag gick och lyssnade på. Vill hitta tillbaka till den inbitna bokmalen jag var i de tidiga tonåren innan jag blev fördärvad av internet. 

Sen ut i det gråa novembervädret igen. 

Svirade förbi Popana för att kika på allt fint de har i sin affär. 

Klämde bland annat på denna trevliga adventskalender, men blev lite snål så den fick stanna kvar i affären. Har ju trots allt chaite hemma i skåpet som funkar fint att dricka inför jul.

Avslutade Ekenäsdagen på Cafferie för att äta lunch (deras fröknäcke är helt galet gott) och dricka kaffe i lugn och ro och all min ensamhet (obs, ingen dålig grej alls!). Så skönt att i lugn och ro sitta och sörpla på sin soppa och i smyg betrakta de andra cafébesökarna - bland annat ett par som verkade vara på dejt och en kvinna och ett barn som spelade kort bland annat. 

Det var några sköna och välspenderade timmar på egen hand innan jag åkte hem igen för att mata barnet och mysa med familjen resten av kvällen. 

Följande dag var det fars dag, vilket naturligtvis skulle firas i detta hus! Fördelen med att vara uppe och amma med jämna mellanrum är helt klart att man hinner plocka fram presenterna innan familjens morgonpigga person (inte jag) har stigit upp och kommit in i köket. Dock fick han sitta och vänta några timmar innan vi steg upp igen och serverade fars dagsfrukost. 

Men sen när vi väl var uppe hände detta ↑! 

Hej, hej, gulliga familjemedlemmar!

Senare på eftermiddagen skulle en annan pappa firas, nämligen min! Är ofta ett himla liv kring bordet, men älskar verkligen när hela familjen samlas på en gång. Mitt hjärta smalt lite också då Leonel insisterade på att få sitta brevid sin yngsta farbror (Linus) och stolt deklarerade att han är hans bästa vän. 

Annat en kan smälta av om en är lagd åt det hållet är exempelvis detta. 

Så glad över min varma familj och att familjens barnbarn får växa upp med så här trygga, fantastiska mor/farföräldrar. 

20.11.2018 kl. 16:51

högt och lågt från idag*

Har äntligen fått lilla V att slumra till på egen hand här intill mig på soffan så tänkte jag kunde svänga in här och försöka svamla lite högt och lågt. Han har varit ganska knarrig och närhetstörstande hela dagen, så helt skönt med en liten lugn stund så jag dessutom hinner svalka mig lite mellan varven - galet vilket värmepaket han är! Helst hade jag ju slängt mig och också tagit en tupplur själv, men då vi alldeles snart skall packa in oss i bilen för att hämta hem mannen från jobbet kände jag att det inte var någon poäng med det. Får hålla tummarna att männen i familjen är på bjussigt humör senare istället och låter mig tupplura en stund eller två under kvällen. 

Och på tal om bjussiga män, så kirrade K idag biljetter för oss till Muses spelning nästa sommar. Måste väl erkännas att jag inte aktivt lyssnat så mycket på dem, men det hinner ju lätt åtgärdas på ett drygt halvår. Skall hur som helst bli riktigt roligt att gå på konsert då det är länge sedan sist. Var ju på väg på The Killers spelning i början av året, men då den flyttades till juli blev vi tvungna att avboka biljetterna då jag var höggravid och en annan i sällskapet fast med egna uppträdanden i Österbotten. 

I övrigt kan jag väl nämna att lilleman i huset redan blev åtta veckor gammal härom dagen. Han har börjat följa med riktigt aktivt med blicken, ler massor och skrattar en del i sömnen (väntar på att han skall göra det även i vaket tillstånd). Dessutom har han börjat sova lite mer om nätterna (upp till fyra-fem timmar ibland) vilket känns som ett smärre mirakel för denna morsa. Så skönt med lite mer sömn i kroppen, känner mig ju genast som en lite trevligare medmänniska då. 

Det var ungefär allt jag hade att komma med i detta ögonblick, på återseende.

 

*det kreativaste min trötta hjärna kunde knåpa ihop just nu. 

16.11.2018 kl. 15:15

på utfärd i fiskars bruk & allhelgona

De senaste veckorna har söndagarna blivit lite utav en utflyktsdag och för en dryg vecka sedan styrde vi kosan mot Fiskars bruk. 

Vi beslöt oss för att gå till byns museum för att titta på utställningarna där. Just nu är bara huvudbyggnaden öppen, men till sommaren finns det ytterligare tre hus med utställningar i. 

Viktigt att introducera sin familj för kultur de kanske inte annars spontant skulle ta del av. K:s område däremot är definitivt att presentera filmklassiker för mig, som jag aldrig kommit mig för att se. Senast blev det Back to the future som jag aldrig själv tagit mig an tidigare. 

Här kunde man bland annat se en miniatyr över hur bruket såg ut förr. Det gula huset är museumet idag. 

Ett par betyg fanns också till beskådning. 

Och ett gammalt kontor enligt hur någon hade haft det. Lite annat stuk på telefonen än dagens smartlurar ju. 

En utav utställningarna hade temat hästar och det uppvisades bland annat ett par damsadlar. Ser inte så där jättesköna att  ta långa ridturer i, men vad vet jag - är ju ingen hästflicka. 

Innan det blev kotym att använda hjälm var tydligen alla möjliga huvudbonader aktuella vid en ritt. Till exempel cylinderhatt kändes ju som ett mycket rimligt och tryggt alternativ. 

Sparade det bästa till sist: nämligen ett varv i den lilla museishoppen. Bästa delen av museum kan jag ibland tycka, då det finns så många fina och finurliga grejer att kika på. 

När vi ansåg oss klara med museumet traskade vi vidare i eftermiddagssolen som lågt långt ner på himlen. 

Stötte på ett gäng änder som jag inte kunde låta bli att fotografera. 

Knäppte eventuellt av olidligt många rutor. Vad jag skall med dem till kan en ju fråga sig... 

Ja, ni ser. Men detta är sista, lovar. 

Runt omkring ån var det uppsatt konstinsallationer som är nya för i höst.

Innan vi ansåg oss klara med denna lilla utfärd skulle naturligtvis en liten familjebild smällas av. 

Sedan vinkade vi hejdå för denna gång och begav oss tillbaka mot Karis igen. Alldeles utmärkt att ett så här trevligt utflyktsmål finns så nära ens hem. 

Vi insåg att vi var ganska hungriga med noll inspiration till att fixa middag själv, så vi svängde in via Serendipity. Lite utav vårt andra hem under gymnasietiden, men nu blir besöken av mer sällan då vi inte naturligt hänger i knutarna. 

Sedan satt vi och var nostalgiska och delade minnen från skoltiden över varsin hamburgarportion. Lite rolig fakta är ju att Kisse jobbade här under en tid och trots att jag hängde här JÄMT som 17-20 år gammal har jag noll minnen av att jag någonsin skulle ha blivit betjänad av honom. Jag som annars anser mig ha ganska bra ansiktsminne... Minus i fruprotokollet, eeh?

Dagen avslutades med ett besök på gravgården för att tända ljus på gravarna. 

Tycker den är så stämningfull att besöka i skymningen, speciellt under allhelgona och jul då alla ljus glimmar som en stjärnhimmel över hela gravgården.

12.11.2018 kl. 09:38

saker jag ser fram emot i november

Idag inleder Vidar sin åttonde vecka här i jordelivet och dagen till ära sov han hela tre timmar i ett kör i natt. Har ej hänt sedan någonsin*. Trots att det tog två timmar att somna om mellan dessa sovpass vaknade jag trots allt vid gott mod. Hoppas på en snöbollseffekt som skulle leda till allt längre sovstunder efter hand och således även mer sömn i kroppen för detta moderskap. 

Och med detta goda humör i kroppen tänkte jag lista några grejer som jag ser fram emot nu under årets gråaste månad. Tänker att november inte alls behöver vara så pjåkig bara man lägger manken till och knuffar undan tankarna på det deppiga vädret och mörkret.

Så utöver det givna babyumgänget ser jag fram emot:  

✨ Scouthäng med kårens ledare. Ikväll skall jag iväg på städtalko av kårlokalen med pizza som belöning. Ser kanske lite mer fram emot pizzan och snarvlet med shakki än själva städandet men är faktiskt inte så kinkig då det erbjuds en liten omväxling i vardagen. Nästa vecka har vi bastukväll tillsammans, kul!

✨ Bokkalaset. Helt suveränt att det ordnas ett så fint litteraturevenemang här i trakten, så självklart vill jag gå en sväng på detta kalas. Hinner av naturliga skäl inte plöja hela programmet, men ser fram emot några föreläsningar på lördagen! 

Fest! Har blivit bjuden på inflyttningsfest och det skall bli så trevligt att få en anledning aff snoffsa till sig lite och hänga med andra ~vuxna personer~. Blir knappast en särledes fartfylld eller sen tillställning för min del, men hur mysig lilla Vidar än är ser jag mycket fram emot lite social samvaro som ligger på en annan nivå än vad det gör med en knappa två månader gammal person. 

✨ Dejtkväll med mannen. Vi har utlovats barnvakt för ett par timmar så att vi kan gå och kolla del två av Fantastic beasts på bio. Hoppas på att Köttkontrollens Meatbar har öppnat tills dess så att vi även kunde klämma in en sväng där för en tapastallrik. 

Vad ser du fram emot i november?


*dvs. sedan barnet kom till världen.

08.11.2018 kl. 15:53

lugnet efter stormen

Grått och disigt väder får kompas med lika gråa bilder. Idag har vi tagit det riktigt piano hela dagen med gott samvete, då de senaste dygnen varit lite väl dramatiska. Olycksfågeln Lana var nämligen spårlöst försvunnen i två dygn och med hennes oturshistorik (med denna händelse i spetsen) kunde jag omöjligen ta det lugnt utan målade upp alla tänkbara skräckscenarion i mitt huvud. Eftersom jag håller mina katter cirka lika heliga som korna i Indien kunde jag naturligtvis inte bara sitta hemma och vänta in situationen utan packade bebis i bärsjalen och så finkammade vi de närmsta skogarna utan något som helst resultat förutom ett par liter trattkantareller.  

Nu visade sig det dock att inget hemskare hade hänt än att hon bara varit för nyfiken för sitt eget bästa och efter två dygn inlåst i grannens cykelförråd kunde hon helskinnad komma hem igen. Så allt väl till slut, trots att människorna i detta hushåll hann bli lite väl skärrade. Men är ju omöjligt att inte älska kattrackarn fastän hon ger en hjärtsnyrp med minst ett halvårs mellanrum. Har hänt så mycket olyckor med denna katt att jag sakta undrar hur många av de nio liven som redan är förbrukade. 

07.11.2018 kl. 14:04

söndagsutflykt med loppis, brunch och dubbelfika

På söndag för en vecka sedan, då vädret var minst lika hösttjusigt som det var idag, bestämde vi oss för åka på en liten utflykt. Blir ju väldigt mycket hemmahäng för tillfället, så trevligt att ibland hitta på något litet program för att göra vardagen på en alldeles lagom nivå lite mer spännande. 

Redo för avfärd!

Vår destination var Backgränd, där det ordnades loppis (& sånt). Språkade med en trevlig dam som satt och sålde grönkål och undrade om jag var från byn. Det är jag ju inte, men konstaterade att om jag inte bodde där jag bor, skulle Backgränd definitivt stå högt upp på min lista över platser jag kunde tänka mig bo på. Har fått uppfattningen om att det är en mycket trevlig by, och så vet jag ju att det bor en hel del bra folk där som inte vore helt pjåkiga att ha som grannar. 

På grund av dem yngsta medlemmen i familjen var vi lite sega i starten (kommer vi någonsin vara i tid till någonting igen kan man ju undra) så det syntes bland en del bord att det redan varit stor åtgång när vi väl anlände. Men hittade i alla fall några fina grejer, föga förvånande enbart åt Vidar. 

När vi var nöjda med loppisskörden slog vi oss ner i cafét som hade ett dignande utbud av godsaker. Det fina med att vara vuxen är ju att man kan göra precis som en vill, så vi slog till med dubbelfika. Tigerkakan som K valde var helt gudomligt god medan jag fick mig en smärre sockerchock av mina chokladiga bakverk. 

Lagom efter fikat, rimliga som vi är, kom vi på att vi nog borde äta något saltig så vi styrde kosan tillbaka in mot Karis för att besöka detta ställe - Köttkontrollen. 

För brunch, givetvis! Minst tre glas med olika drycker är givet när brunch skall inmundigas, visst?

Mums!

Vidde Vids var i vanlig ordning nöjd och sov gott hela restaurangbesöket igenom. Tror jag snart måste ladda ner någon ljudfil med "folkvimmel" att ha här hemma att spela upp när vi skall försöka sova om nätterna. 

Sedan åkte vi hem för att vila. Det får man inte glömma att göra på söndagar! 

Dokumentation av gulliga strumpor på gullig person. 

På loppiset köpte jag bland annat tre bodyn, lagom mjuka och sköna efter många varv i tvättmaskinen innan uppköp - bra grej med kläder i andra hand. 

En pyjamas dedikerad till det kommande julmyset samt ett par tjusiga igelkottsbyxor och en jumper som utgör en trevlig outfit tillsammans. 

En leksak och yllesockor som en loppisförsäljande vän snällt nog gav till oss fick också följa med hem. 

Samt ett gäng leksaksbilar som vi köpte för att stöda en liten killes insamling för att köpa nytt lego. 

Till kvällen hann jag till och med få en liten stund för mig själv framför brasan med en kopp te och en bra bok innan den söndagen så småningom tog slut. 

04.11.2018 kl. 20:41

tre halloween looks från förr

Maskeradutstyrslar är ju lite av en favoritgrej för mig, så här följer tre stycken gamla utklädnader från olika Halloweenfestligehter. 

Först ut det traditionella skelettet, som jag klädde ut mig till en höst då jag bodde tillsammans med Emma i Helsingfors. Har för mig att det inte var någon speciell fest vi skulle på, utan vi drog sedan bara vidare till någon random bar för att spöka omkring. 

Vid ett annat halloweentillfälle klädde jag ut mig till en hjorttrofé tillsammans med Kisse som föreställde jägare. 

Med lite filttyg och ett gammalt diadem fixade jag öron, två kvistar fick fungera som horn och kläderna var sådant jag hade hemma. Trofétavlan klippte jag ut ur en pafflåda och så på med en massa ansiktsfärg som pricken över i:et. Var mycket nöjd med denna utklädnad vill jag mig minnas. 

Dessutom vann vi tillsammans tävlingen för bästa utklädnad, så var väl inte den enda som gillade looken! 

Slutligen, en tredje look som jag gillade väldigt mycket: nämligen Klockarkatten från Alice i Underlandet. Även här utgick jag från vad jag hade hemma (en blå klänning, strumpor som jag drog över handlederna och ett diadem som fick sig ett par blåa öron) och sedan fick ansiktsfärgerna fixa resten. På den här halloweenfesten gick vi dessutom ett helt gäng i samma tema så dessutom hittades Alice, The White Queen, Kaninen samt Tweedledee och Tweedledum ur vårat gäng. Lyckan var total när vi senare dessutom stötte ihop med Hattmakaren. 

I år har mina halloweenfestligheter inte nått högre höjder än att jag målat ett litet ansikte på en skruttig clementin. Men det är helt okej, för ikväll skall vi nämligen inleda en annan typ av firande som jag gillar väldigt mycket, nämligen JULMYS och årets första glögg! 

03.11.2018 kl. 09:00

så kom november

Så kom november. Ett säkert tecken på att man ramlat in i den månaden är väl att klockan, som idag, närmar sig ett och det har fortfarande inte ljusnat till ordentligt där ute. Men jag tänker att i år, om någonsin, har jag möjligheten att göra det bästa av denna månad av mörker och bara kura ihop framför kakelugnen, brygga massor av te och tända ljus nästan som om pyromani vore en liten hobby. I väntan på att en får hänga upp julljusen skall jag definitivt försöka ha novemberbilden här ovan som målsättning de kommande veckorna. 

Igår, när jag fått Vidar att slumra till en stund på förmiddagen, plockade jag (typ) med ljusets hastighet ihop en fikakompatibel bjudning och bjöd över Ida, Björn och sötaste Jerry som råkade befinna sig söderut. Jerry hör nog till den typ av hundar som man omöjligen kan låta bli att gilla. Tror det eventuellt beror på att han till sättet aningen påminner om en katt, hehe. 

I övrigt känns det som dagarna bara flyger iväg. Vad gör jag? Gör jag alls något? Nå, ibland går jag tydligen i alla fall ut och gå med vagnen. Och katten. Har varit ganska slut i huvu (som man så vackert säger här i Karis) så att registrera vad man gjort och hur en dag varit har inte stått högst upp på listan om vi säger som så. Dock har vi fått in en ny morgonrutin som funkar de dagar K börjar jobba lite senare och kan hjälpa till med ett matningspass vilket ger mig aningen mer tid att sova, vilket är guld. Galet så sönder man blir som människa med för lite sömn bakom skallbenet, men kanske inte så konstigt heller med tanke på att jag förr lätt sportade nio timmars nätter. Något sånt kan jag bara drömma om just nu...

Mitt fotograferande har även tagit ett rejält hopp på sisådär tio år bakåt i tiden och landat i mina sena tonår då jag skaffade min fötsta systemkamera och vurmade för naturfotografi i betydligt större utsträckning än idag. Vi snackar vattendroppar i gräs, färgglada löv, you name it. Är väl så det blir när en försöker åstadkomma ens en liten uns variation till alla babybilder som annars registreras på kamerans minneskort.

Annars ser väl våra dagar lite ut som ovan. Passar på att mysa, åtminstone de stunder vi bägge är på gott humör. Är ju ett litet projekt att se till att både hans och mitt sömn- och matintag ligger på en nivå där båda är nöjda. Men när de stunderna infaller är det mysigt att bara kura ner sig i sängen och kanske läsa lite ur boken jag just nu håller på med. Blir för det mesta bara några sidor åt taget, men istället för att störa mig på avbrotten försöker jag se det som en karamell som jag får njuta länge av.  

02.11.2018 kl. 10:58

en fredagslista

→ Vad har du på dig?
Faktiskt ordentliga kläder för en gångs skull, eftersom vi skulle gå på utställning på förmiddagen. Skjorta och leggings - jeansen fick nämligen flyga av så fort vi kom hem igen. 

→ Vad lyssnar du på idag?
Babygnäll som pågått hela eftermiddagen. Fast till kvällen ersattes det av lite jazz ur högtalarna istället, viktigt att variera sina intryck förstår ni. 

→ Vad är du på för humör?
Ganska trött, men i övrigt rätt nöjd. Med fredagstacos i magen och vetskapen om att mannen tar ett av matningspassen i natt kan man ju inte klaga.

→ Helgens planer?
Sova och gå på loppis. Hoppas starkt på att vi skulle orka få ihop en gemensam frukost med lilla familjen också. 

→ Vad var det roligaste som hände denna vecka?
Det här låter väl kanske lite absurt, men efter att ha hängt en hel vecka enbart hemma (med undantag för besöket uppe hos mamma en förmiddag) njöt jag något oerhört av att låångsamt gå i butiken och pilla på diverse förpackningar och fundera på helgens matinköp. Eeh. Mannen blev riktigt frustrerad på att jag tog så lång tid på mig och zickzackade mellan hyllorna. Kan väl inte säga annat än nivån på vilken typ av underhållning som krävs är något låg för tillfället. :--)

→ Veckans fundering?
Det är inte bara min underhållningsnivå som är låg just nu - tankekapaciteten följer samma standard så minns knappt vad jag tänkt på under veckan. Men en sak som faktiskt slagit mig är hur rent mitt hår har hållits på senaste tiden. Har inte tvättat det sen i lördags, det vill säga på en vecka. Tack för det hormoner, eller vad det nu sen är som spökar. 

Dop har jag också fnulat på en aning. Vi har gjort en deal med Kisse: han får smörgåstårtor till serveringen om jag får fria händer att hitta på några roliga programpunkter. Försökte insistera på att nittiotalet ringde och ville ha dem tillbaka, men men, så länge alla är nöjda och glada osv... 

Bilderna tagna under dagens lopp.
Listan snodde jag skamlöst utav Jenna, som i sin tur knyst den av Peppe

26.10.2018 kl. 20:37

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny