☰ meny
 

om en dag i Helsingfors och om att inte sakna den staden

Inledde det nya året med att åka in till Helsingfors en dag. Hade ursprungligen tänkt hälsa på en kompis tillsammans med Vidar men då kompisen blev sjuk och Vidar kidnappad av sin mormor ändrades planerna en aning. Eftersom jag hade köpt tågbiljetterna på förhand tänkte jag att jag lika bra kunde använda dem och hitta på något annat istället, så mötte upp min lillebror för att luncha på Sandro. Han har fått ta över som familjens coola katt i storstaden, medan jag lever gott här ute på landsbygden. Bra så. 

Efter lunchen kilade jag omkring i Kampen och uträttade några ärenden för att sedan möta upp Freja för att gå och ta en titt på det nya biblioteket, Ode. Väldigt fräscht då man hade översikt över hela biblioteket tack vare de låga bokhyllorna, men mest av allt fascinerades jag av akustiken. Trots att det kryllade av människor här var stämningen väldigt lugn och alla höga ljud tycktes fångas upp av det kuperade taket. 

Avslutade dagen på ett närliggande café för en cappuccino innan det var dags att hoppa på tåget hem igen. Det var skönt men ganska märkligt att röra sig på egen hand så pass många timmar på raken. Hade övervägt att pressa in ett besök på det omtalade Amos Rex i mitt schema, men när jag läste att köerna kunde vara över två timmar långa ångrade jag mig snabbt. Ville inte offra mina få timmar utan barn till att stå i en kö och frysa. Litar på att det kommer något annat bra under våren som är värt att gå och titta på!

Denna eftermiddag underströks även att beslutet att flytta härifrån tillbaka till min hemstad för några år sedan var helt rätt för mig. En bidragande faktor är säkert att jag de senaste månaderna mer eller mindre konstant hängt hemma i tystnad men redan då jag steg ut på perrongen i Helsingfors kom folkvimlet, ljuden och alla intryck emot som en tjock vägg. Hade seriöst en känsla utav baksmälla hela följande dag efter att jag kommit hem igen. 

Visst gillade jag att bo här som drygt tjugo år gammal och studerande och jag kan fortfarande uppskatta att då och då ta tåget hit för att träffa vänner eller gå på spelningar och museum. Men nu, som närmare trettio, är det definitivt på landet med närhet till natur och familj som jag trivs bäst. 

07.01.2019 kl. 17:12

en lista om 2018

De senaste två åren har har varit lite lätt kaosartade med många olika projekt, husköp, bröllop, missfall, kattmisshandel, jobb upp över öronen och viss ekonomisk stress så trots den nya vardagen med en ny familjemedlem har detta år känts som rena rama barnleken (hehe) i jämförelse.  De tidigare åren har jag inte kommit mig för att göra några årssammanfattningar men i år tänkte jag försöka komma till skott! Letade fram en del bilder ur telefonarkivet och så smällde jag ihop lite frågor från olika nyårslistor som figurerat på diverse bloggar. 

♦ Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?
Gick igenom en hel graviditet med resultatet en ny liten familjemedlem. 

♦ Vad var din största framgång 2018?
På ett personligt plan var det ju nog graviditeten. Min kropp var ganska bra på att vara gravid, om jag får säga det själv. Arbetsmässigt är jag glad över att jag fick fast anställning till 80% på en arbetsplats jag gillar med arbetsuppgifter som passar mig fint. När det kommer till mitt företag tycker jag att jag i år faktiskt lyckades hålla mina uppdrag till en ganska rimlig nivå i förhållande till min anställning vilket helt klart kan ses som en framgång när det kommer till mig. Skaffade även en bokförare, vilket jag är olidligt tacksam över. Tycker att hålla ordning på siffror och allmänt pappersarbete kan vara rätt tråkigt, vill ju helst bara vara kreativ!

♦ Något oväntat som hände under året?
Graviditeten var inte helt oväntad, men ändå en positiv överraskning. Ett flertal vänner och bekanta kom även med besked om tillökning i familjen vilket var roliga överraskningar att höra - nu kommer Vidar att ha en massa jämnåriga vänner i vår bekantskapskrets när han växer upp! Att jag blev tilldelad tacksamhetstecken av min scoutkår var dock helt oväntat och gjorde mig väldigt glad!


På vinterpicnic i skogen.

 

♦ En vinterdag jag minns extra starkt.
En härlig vinterdag var fastlagsdagen då vi åkte pulka i ett megastor backe och grillade korv och värmde kakao över öppen eld. En annan fin vinterdag packade jag, mamma och Leonel pulkan full och drog till skogs där pappa gjorde skogsarbete och så dukade vi fram picnic i grävskopan. 

♦ Vilka platser/länder besökte du?
Jag har inte rest någonstans utanför Finlands gränser, vilket känns bra med tanke på miljön. Dock tänker jag inte sticka under stol med att jag t.ex. gärna skulle åka till Island för att hälsa på min gudson så kan inte påstå att de uteblivna resorna berott enbart på miljötänk utan snarare varit med anledning av graviditeten och ekonomiska skäl. Inom landet hälsade vi under året på kompisar i Åbo och Vasa och reste även till Tammerfors över påsken och gjorde en kort sommarresa till Lovisa. 

Hela våren försvann i en trötthetsdimma. 

Avskedsfika för teatergruppen jag jobbade med under våren. 

♦ Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla roliga som upptåg vi hittat på tillsammans med familjen. Och att se Vidars utveckling dag för dag. Inget slår att mötas av hans leende om morgnarna. 

♦ Och ledsen?
Lite hormoner spökade väl nu som då och påverkade humöret, men inget allvarligt. Något jag däremot vill ta upp som gjorde mig oerhört besviken var frukosten på bb. Jag, som är en frukostmänniska av rang tyckte nog havregrynsgröten och rostbrödet med en ynklig ostskiva på var aningen för tråkig. 

♦ Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
2018 har överlag varit ett mer stabilt år, så det medför väl även en lugnare känsla som i sin tur föder glädje. 

Lagom runt läge i mitten utav sommaren.


Min bästa väg, vägen hem.

♦ En vårdag jag minns extra starkt
En vårkväll i mars besökte vi mejeriet i Tenala, var även min mormor har jobbat. Det var intressant att få en liten inblick i arbetet och numer har de en ost uppkallad efter henne. Så fint. 

♦ Årets låtar?
All livsrumba åren 2016 och 2017 gjorde att jag lyssnade på extremt lite musik och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till det att jag spontant skulle knäppa på radion eller lägga igång vinylspelaren. För att inte tala om alla spellistor på spotify jag förr gjorde enligt säsong. Så jag har verkligen noll låtar att komma med här förutom diverse barnvisor jag gnolat för Vidar. Eller! Två låtar kan jag faktiskt komma på, främst eftersom min man gått omkring och spelat dem - Dance Macabre av Ghost och Ashes av Céline Dion. Intressant kombo, jag vet. 

♦ Favoritserie?
Kommer knappt ihåg vad jag tittat på i början utav året, men några serier jag kollat på och gillat var: The Rain, Dark, Stranger Things, The Handmaid's Tale, The innocents och The Haunting of Hill House. Väldigt trevligt att Netflix börjat visa och göra serier som utspelar sig på andra platser än amerika och på andra språk än engelska. Har detta år kollat på serier på bl.a. tyska, franska, norska och danska. 

Mycket scouting har det blivit i år, här på sommarläger i Hållsnäs. På internationella kvinnodagen skrev jag om hur jag anser att vara scout är min feministiska handling

♦ Bästa boken du läste i år?
Har äntligen fått igång läsandet igen, trots att jag nog inte läste mer än en handfull böcker det här året. Ändå bättre än inget! Maria Turtschaninoffs berättarstil gillar jag väldigt mycket, därav blev nog Breven från Maresi en av favoritböckerna i år. Själarnas ö var också mycket bra!

♦ Årets sommarminne?
Ett av sommarminnena är väl det varma, svettiga vädret och då vi en utav dessa heta dagar stegar in på vårt hotellrum i Lovisa och konstaterar att vi nog skulle haft det "lyxigare" att bara åka hem igen. Rummet saknade luftkonditionering och var endast utrustad med en liten bordsfläkt, inredningen osade nittiotal och lakanen hade samma nyans som de på sjukhus. Någon vecka senare läste vi på nyheterna att stället hade gått i konkurs. Här har jag skrivit om vår Lovisafärd. 

♦ Vad gjorde jag på födelsedagen?
Min tjugoåttonde födelsedag firade jag tillsammans med närmsta familjen med ett litet trädgårdskalas. Dagen innan åkte jag och K ner till Barösund och åt god mat på Scola. 

I juni besökte vi Vasa.

♦ Är det något du saknat år 2018 som du vill ha år 2019?
Kompishäng! Men det är väl lite så det blir när alla blir äldre, har heltidsjobb och bor land och rike runt. 

♦ Hur gick det med några nyårslöften?
I början av januari skrev jag om mina målsättningar för 2018. En av målsättningarna jag skrev om var att "hålla mitt engagemang i organisationer, projekt och fritidsaktiviteter på en rimlig nivå och prioritera bort saker som tar mer än vad de ger tillbaka", vilket jag tycker jag för en gångs skull har lyckats helt okej med. Scoutingen fick lov att ta plats, men i övrigt skalade jag av. Bestämde mig bland annat att i egenskap av producent sluta jobba inom teaterbranschen. Yogan fortsatte jag med hela våren, men fick ta ett uppehåll pga graviditeten under hösten. Skall ta upp yogandet igen nu till vårterminen! Här hemma i huset har vi börjat renovera ett nytt sovrum till oss och vi färdigställde övre våningens gästrum. Semester höll jag också, vilket kanske var det mest vältajmade jag gjort på länge. Skulle ha förgåtts som höggravid i hettan på jobbet.

Det där med att inspireras att göra nya maträtter har jag nog inte lyckats lika bra med. Under vårvintern var matlagningsinpirationen på noll, under sommaren var det för varmt för att orka stå inne i köket och kocka och under hösten har Vidar snott all min tid så de kulinariska sensationerna har nog fått vänta. Ungefär lika dålig som förr har jag nog tyvärr också varit på att höra av mig till mina vänner. Måste skärpa mig. 

Ändå ett ganska ok saldo överlag vad gäller målsättningarna. 

Det bästa jag vet: när kompisar är på besök och umgänget går ut på att helt kravlöst bara hänga i timmar och enbart pausa för att äta.


♦ Årets höjdpunkt
Vidar.

♦ Årets kulturupplevelser?
Kultur, kultur, kultur... VAD har jag konsumerat i år? Ni kan föreställa er mig stå och slå handen i pannan likt Nalle Puh. Hmm. Graviditetströttheten har slagit ut prick alla minnen från i våras vad kommer till denna front så är högst osäker på om jag konsumerade något annat än filmer och poddar då? Ronja Röverdotter på Lurens sommarteater var dock en riktigt trevlig teaterupplevelse. Muminmuseumet i Tammerfors var också minnesvärt. 

En höstdag jag minns extra starkt
Tjugonde september, dagen då Vidar kom till världen, naturligtvis. 


På Lojo sjukhus med en nykläckt Vidde Vids. 


Bb-frukosten lämnade en HEL DEL att önska om vi säger som så. Påminn mig, om jag någonsin skulle vara på väg att föda barn igen, att packa ner en kylväska med en massa goda frukostgrejer. Den här gröten var minst sagt sorglig. 


... när vi kom hem fick vi dock en betydligt trevligare mottagning!

♦ Årets fest?
Har ju onekligen varit rätt så skralt med festligheter detta året. Men Vidars dop var en väldigt lyckad och mysig tillställning. Och att få vara med och fira min scoutkårs hundraårsdag var också fint.

♦ Årets utmaning?
Trodde ju det skulle vara att föda barn, men i och med att det slutligen blev kejsarsnitt så var det en väldigt odramatisk historia. Tror kanske snarare att hålla huvudet skarpt i våras hör till de större utmaningarna. Var så oerhört trött och innan vi hade berättat för någon om graviditeten var det svårt att hålla god min då jag nästan hade kunnat lägga mig tvärs över skrivbordet på jobbet för att ta en tupplur. 

♦ Vilket/vilka datum från 2018 kommer du alltid minnas?
Tjugonde september, Vidars födelsedag! 


Ett litet knytt som nu som tre månader gammal defintivit har fått mer hull på benen. 


Hösten bjöd på många mysiga familjestunder, speciellt medan Kisse fortfarande var hemma och ledig tillsammans med oss. 


♦ Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja, har överlag mått ganska bra och den egentliga enda "gravidkrämpa" jag upplevde var förhöjda levervärden i slutet av graviditeten vilket ledde till en helt galen klåda över kroppen, speciellt under fötterna. Ja, och så har min handled trilskats och varit sjuk hela hösten (antagligen pga överansträngning), vilket jag verkligen hoppas att snart går om. 

♦ Vad spenderades mest pengar på?
Att föda barn var ju inte direkt helt gratis, speciellt eftersom jag var tvungen att besöka mödrapoliklinken för en massa extra kontroller i slutet av graviditeten. Men i övrigt har det väl mest varit det gamla vanliga; huslån, försäkringar, mat, och bensin. En stor del av mina pengar, i stora drag allt jag kammande in via mitt företag, åkte däremot rakt in på sparkonto för att försäkra mig om att ha råd att vara hemma med Vidar åtminstone ett år. 


En ynnest att få vakna brevid denna glada filur varje dag. 


Av mormor och morfar fick Vidar denna fina stjärntavla som han (jag) önskat sig i dopgåva. 


♦ Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla små fina stunder med familjen. Är så glad över alla små upptåg vi hittar på tillsammans. 

♦ Planer för 2019?
Att njuta av tiden hemma med Vidar och ta tillfället i akt att göra sådant jag annars inte har tid med. Små kreativa projekt och spontant hälsa på vänner till exempel. 

Tack för allt, 2018!

01.01.2019 kl. 21:25

att ha firat in det nya året

Det nya året firades in lugnt, det är väl så det blir med en tremånaders filur i familjen. Vi bjöd in svärmor med man samt min svåger och dukade fram trerätters middag. Vi passade på att spela en jämn omgång Trivial Pursuit och när gästerna åkte hem fortsatte vi hemmafolk med Ticket to ride som jag hade fått i julklapp. Så roligt spel! Och kul att ha ett brädspel som funkar fint att spela på två personer då en stor del av vår spelsamling kräver fler deltagare för att det skall fungera att spela. Matchen avslutades lagom till tolvslaget och då ställde vi oss i vardagsrumsfönstret och hade perfekt utsikt över alla fyverkerier som sköts upp inne i centrum av Karis. 

Idag, på nyårsdagen, fortsatte vi firandet och bjöd ner min mamma och pappa på nyårsbrunch. Min man är ju ingen frukostperson så därför tar jag varje tillfälle i akt att duka upp tjusiga bruncher eller frukostar bara jag ens får en liten anledning till det. Vi åt gott, brände önskningar inför det kommande året i önskedosan samt lät, enligt tradition, ödesuret berätta hur det kommande året skulle bli. Jag och mamma fick (som vanligt) symbolerna för skvaller och dessutom dök eget hem och felslagna förhoppningar upp för min del. De andra kring bordet fick bland annat lycka, goda nyheter och tillökning i familjen. Skall bli spännade att se om något "slår in". Har du några traditioner kring nyår? 

01.01.2019 kl. 20:50

om vår julafton

Här har vi "firat" mellandagar med att mestadels ta det lugnt  och njutit av att hela familjen får vara hemma och jobbfri. Har tillbringat dagarna med att slökolla på film och serier (sista delarna av Timeless har äntligen kommit ut - hurra, fastän där är trist att serien läggs ner), spelat sällskapspel och lagt pussel. Exeptionellt lite har fastnat på bild både vad gäller systemkameran och telefonen, men julaftonen passade jag förstås på att dokumentera, så låt oss backa bandet en vecka till den. 

Liksom de flesta andra dagar inleddes julafton med sovmorgon. Nu när Vidars sömnrytm allt mer börjat forma sig verkar det som att han är en precis lika stor sömntuta som jag om morgnarna. När vi väl kom igång för dagen lämnade vi Lana hemma för att vakta granen... 

... medan vi packade ihop julklappssäcken och lite andra grejer och gjorde oss redo för att bada julbastu hemma hos mamma och pappa. 

Fenomenalt julaftonsväder bjöds det på! Hjortarna hade tydligen dansat juldans över åker under natten av spåren att döma. 

Efter bastun klädde vi oss julfina och var redo för dagen. Viktigt att insistera på ett familjeporträtt också!

Entusiastisk julfirare kan vi kalla denna bild. 

Utöver julbastu hör det till våra traditioner att tända ljus på gravgården och besöka några goda vänner för att leverera julklappar till barnen i familjen. I år hann vi dessutom besöka K:s farmor  för att önska god jul och hämta en havrekärve till småfåglarna. 

När det började skymma var det dags att bege sig iväg på julmiddag. I år firade vi hemma hos våra föräldrar, eftersom vi kände att vi inte orkade ställa i ordning för julfir med en liten tre månaders baby och skulle det ha blivit lite trångt i salen då den just nu även fungerar som sovrum hos oss. 

Ett digert julbord dukades upp. Utvöer mina favoriter bondost, mammas köttbullar och maltlimpa finns det en ganska otippad grej som jag starkt förknippar med jul. Kan du gissa vilket? Jo, oltermanniost med ett rött band runt sig (viktig detalj). Tror det har att göra med att vi väldigt sällan hade just den ostsorten hemma till vardags, så det kändes alltid lite extra festligt då den dukades fram till jul. 

För att underhålla Vidar en stund medan vi åt parkerades han framför granen tillsammans med sitt babygym. Leonel hjälpte också till med underhållningen genom att uppträda ett par gånger med "Feliz Navidad". Ändå ganska imponerad av att famijens fyraåring kan sjunga på spanska. 

Men i något skede behövde även fyraåringen lite underhållning och då var det dags att introducera honom för den magiska tomtedörren som han skulle leta rätt på i köket. 

Tomtenissen hade lämnat ett meddelande som förde honom vidare till datorn... 

... som i sin tur visade en bild på att han till näst skulle leta i sovrummet där han hittade tomtens lilla julgömma!

Jolanda däremot underhöll sig bäst själv genom att plundra granen på alla pepparkakor hon kunde nå. 

Och Kisse i sin tur underhöll sig genom att pynta vårt barn... 

Sedan knackade det plötsligt på dörren och julgubben dök upp!

Här var minsann ingen rädd för den skäggiga gubben utan det regnade frågor i sådan takt att julgubben knappt hann med klapputdelningen.

Den minsta julfiraren erhöll det största paketet (som efter öppning blev ett utmärkt litet hus till de äldre barnen)!

Paketet innehöll en loppisfyndad gungelefant. Mycket fin klapp!

I övrigt var nog presentpappren och pafflådorna roligast att leka med tyckte Jolanda. 

När julgubben dragit vidare var det dags för kaffe och mitt bidrag i matväg, nämligen efterrättstårta. Det blev en enkel tårta fylld med hallon och vitchokladmousse, men som fick en julig touch med hjälp av pepparkaksdekorationer. 

Därefter tillbringade vi någon timme med att natta alla barn och därefter plockade vi fram en utav julklapparna: Trivial Pursuit, som vi underhöll oss med fram till långt efter midnatt. 

 

30.12.2018 kl. 22:10

de sista dagarna innan jul med glöggmys, julfred och julkonsert

På lördagen innan julafton dukade jag upp för glöggmys som vi skulle ha tillsammans med kompisar från vårt så kallade "gymnasiegäng". 

Denna gång hade vi en extra festlig anledning att sluta samman och passade på att fira att det snart kommer tillökning till vårt lilla gäng! 

Överraskningar tjoffades in under granen. 

Vidars bästis dök upp och han blev glad som ett Hangökex. 

Och sedermera även resten av gänget, såklart. 

Bubbel korkades och hälldes upp. 

Som den eviga lektant jag är, hade jag givetvis sammanställt ett quizhäfte med graviditetsrelaterade frågor och som pricken över i:et hade jag förberett ett musikquiz med babytema. Kommer jag någonsin ordna en fest utan frågesport? Kanske inte. 

Efter att ha umgåtts och quizzat klart över en massa goda tilltugg som alla hade haft med sig blev det presentutdelning. 

Fint att ha (största delen av) gänget samlat under samma tak för en stund och ännu finare att Vidar snart får en liten lekkamrat. Skall hitta på så mycket kul med och för dem!

Till kvällen paltade vi på oss en massa varma kläder, packade med oss en lykta och begav oss ner till Raseborgs ruiner där julfreden skulle utlysas. 

Det var en hel del folk inne i borgen och riktigt mysig stämning. Dock lämnade musikframförandena en del att önska då jag hade hoppats på att de skulle ha tagit i lite mer. Minns fortfarande året då några ur en manskör (kan det ha varit Brahe Djäknar?) sjöng  så det ljöd starkt över hela borggården - det, var mäktigt. 

Detta är en fin liten jultradition som jag är glad över att vi fick till i år. Dock smet vi iväg lite innan tillställningen tog slut. Dels för att undvika folk- och bilkaoset då vi skulle iväg men också för att det blev aningen för kyligt för lille Vidar som ändå rätt länge höll sig nöjd medan han fascinerad spanade omkring och säkert undrade var tusan vi höll hus. 

Dan före dopparedan bjöd på ljuvligt julväder med solsken och lätt snöfall. 

På kvällen åkte vi iväg till kyrkan för att tända ljus och på julkonsert. 

Jennifer uppträdde så det var självklart att vi skulle gå och lyssna. Mängden folk som besöker denna konsert har verkligen vuxit explosionsartat de senaste åren och i år var det så mycket folk i kyrkan att folk till och med stod längs med väggarna samt satt i gången samt trappan upp till läktaren. Fullt överallt med andra ord!

Vids hängde med och fick hoppa mellan famnarna under konsertens gång. Han höll sig riktigt nöjd och snäll fram mot slutet då de rungande applåderna antagligen blev för mycket för honom. Japp, det var antagligen Vidar som skrek högst och mest vid något tillfälle. Tack och förlåt, har blivit den där föräldern som tydligen släpar med mitt barn överallt. :--)

Sedan kom vi hem, stökade med det sista julfixet och sedan var det plötsligt en ny dag och julafton. Men det berättar jag mer om i ett annat inlägg. 

27.12.2018 kl. 23:28

Snön lyser vit på taken, endast mamma är vaken

Det här med att vaka inför julafton fick en helt ny betydelse med en spädis i huset. Jag har visionerat att jag ikväll, efter julkonserten i kyrkan, skulle stöka i köket och baka julgodis, omsorgsfullt packa julklappar och knäcka en liten flaska bubbel att dela med min man samtidigt vi knåpar på rim och lyssnar på julmusik. Verkligheten? Vi kommer hem med en supercranky baby som vägrar sova och som vi enligt alla konstens regler försöker natta i sidådär tre och en halv timme. Förstår verkligen inte hur han orkade hålla ögonen uppe med tanke på att vi föräldrar började se allt mer i kors ju närmare tolvslaget vi började närma oss. Så det hela slutade med att jag slutligen satt för mig själv och packade paket och sörplade bubbel efter att mannen däckat strax efter att Vidar äntligen gav upp och stack iväg till "fjäderholmarna". Och julgodiset kunde jag ju bara glömma, så det får bli ett pyssel i mellandagarna istället. 

God Jul!

24.12.2018 kl. 01:22

mina top nio på instagram

Låt oss som mången annan, ta ett kick på vad som har landat i topp nio på instagram det här året. Föga överraskande är bilderna väldigt gravid- och babyrelaterade, det blev ju slutligen bara en månad (januari) på hela året som inte kretsade kring det på ett eller annat vis. Egentligen kvalade även tomtebilden jag laddade upp igår in på en stadig delad femte plats på listan, men då jag redan hade sammanställt dessa orkar jag inte ändra, och tänker att det knappelunda är någon som bryr sig. Men topp nio var det ja, låt oss ta en titt! 

Plats 9: "två som varit på sleepover och sovit gott gott gott. ✨" • 146 ♥ •  På plats nio landade denna bild som är tagen hemma hos min mamma och pappa, där jag och Vidar hade övernattat då pappa fest i huset. Sov som kungar gjorde vi bägge, så notera: sov över hos mamma och pappa oftare. 

Plats 8: "inleder trettiosjätte veckan av detta producentuppdrag. Villkoren och arbetsfördelningen har väl stundvis varit lite sisådär (en är ju liksom anställd 24/7), men överlag har det varit mindre kneg än jag förväntat mig (hittills). Tänker dock inte sticka under stol med att jag ser fram emot dagen då jag får sova på mage, äta en ost- & charkbricka samt ta mig ett litet glas rödvin igen. Hösten, skönt att du är här!" • 151 ♥ • Jag närmade mig slutet av graviditeten och drömde om vad jag skulle göra sen. Så skönt att kunna ligga på mage igen!

Plats 7: "förväntar mig frukost på sängen om ett år." • 153 ♥ • På plats sju hittar vi en bild jag lade ut på morsdagen och egentligen den första som tydligt avslöjar vad som komma skall, så det blev klart en like-magnet. Hade även lagt ut en lite mer sneaky bild ett par veckor innan, men där var det nog inte alla som märkte. Detta är också den enda bild på hela listan som är tagen under de första 2/3 av året. Säger rätt mycket om var inspirationsnivån under vårvintern, våren och sommaren låg. Var trött som en gnu och det speglades nog rätt bra i flödet också. 

Plats 6: "när alla massproducerade babygym antingen är hiskeligt fula eller ruskigt dyra får man väl knåpa ihop en egen version istället." • 157 ♥ • Plats nummer sex bjuder på en bild på vårt babygym vi snickrade ihop då vi inte hittade något nyproducerat som vi gillade. Är nöjd med resultatet och numer gillar faktiskt Vidar att ligga och leka här så känns inte som ett bortkastat projekt.

Plats 5: "Nedräkningen för sista tiden på tumanhand har börjat. ✨Foto taget av fantastiska @julialillqvistphoto - en mer jordnära fotograf som skapar magi med sin kamera får en leta långt och länge efter." • 161 ♥ • Ungefär en vecka innan Vidar föddes hade vi bokat in en fotografering med Julia. Hade själv inte orkat ta mig an projektet att "ordentliga" bilder på oss under graviditeten så är väldigt glad över att vi har dessa fina att titta tillbaka på. På femte plats landade denna bild. 

Plats 4: "det finns ett ordspråk som lyder "det finaste man har lägger man på bordet... eller i farmors gamla mangelkorg" ✨" • 165 ♥ • På plats fyra hittar vi en fem dagar gammal liten Vidde Vids. Alltså vilket litet knytt! Betydligt mer hull på benen så här tre månader senare. 

Plats 3: "nybs nybbe nybert ❤Första bilden tagen av @julialillqvistphoto" • 176 ♥ • Tredje mest gillades en bildduo där den första bilden (ovan) även den är tagen av Julia och på den andra bilden var Vidar återigen slängd i mangelkorgen och såg allmänt gullig ut. 

Plats 2: "Hittade en ljuskrona på loppis idag och fick lust att skapa en egen Luciabild tillsammans med Vidar. Allt lugnt så långt, men måste medge att det inte var den mest strålande (hehe) idén att i brudklänning kånka barnvagn, rekvisita och kamerautrustning in i skogen. Tog cirka tre sekunder innan Vidde Vids var missnöjd och vi fick packa ihop allt och tråckla oss hem igen. Men en bild fick vi i varje fall till! Kronan hänger på sned, ett ljus har slocknat och skärpet lossnat - men tänker att det symboliserar det perfekt operfekta småbarnslivet rätt väl. Glad Lucia!" • 259 ♥ • Nästmest gillades min luciabild vi tog för ett par veckor sedan. 

Plats 1: "Det blev varken att äta karamell eller åka karusell på årets höstmarknad, utan istället en svängom på operationsbordet. Men nu är han här och vi mår fint!✨" • 297 ♥ •  Och på första plats landar bilden jag lade upp då vi berättade att Vidar var här!

Om du vill följa  mig på instagram hittas jag på kontot @miltonmiilo. 

21.12.2018 kl. 11:00

på tomtefärd i Vidars värld

Ny månad, och ny temabild! Denna gång var det givet att det skulle bli en julbild då den 20:e infaller så nära julafton. Detta får även fungera som ett elektroniskt julkort till alla nära och kära som känner att de vill ta del av det så här via bloggen (god jul!) då vi i år inte har skickat ett endaste julkort utan skänkte en liten slant till  unicef istället. 

Men ja, idag blir Lill-Vidde alltså redan tre månader gammal och han börjar kännas så stor (vilket jag såklart inser att är ganska relativt, har säkert en annan åsikt om ett halvår). Han är en riktigt pigg och allert liten typ som helst skulle bli underhållen jämt då han är vaken. Kortare stunder i babygymmet håller han sig nöjd men i övrigt föredrar han att bli omkringburen så han kan spana omkring på saker och ting. Skrattar och ler massor, så till det främsta nöjet hos oss föräldrar hör såklart att locka fram hans gulliga leende. 

Hela nätter sömn har han även börjat bjuda på, vilket känns som en otrolig lyx. Minst sju timmar på raken har det blivit på sistone, så jag bara tackar och tar emot. Mer än så tror jag inte jag skall referera detta småbarnsliv just nu, inser ju att det kanske inte är superintessant för andra är närmsta kretsen och andra småbarnsföräldrar. Men ja, tre månader kirrade, tänk! Och ännu är man vid dina sinnens fulla bruk. 

20.12.2018 kl. 15:37

att göra egna smällkarameller

Ett tydligt tecken på att jag inte har några jobb att tänka på just nu som föräldraledig är att kreativteten börjar spritta i fingrarna. Plötsligt finns det tid, energi och inspiration över till att komma på allt från fotoidéer till julpyssel. Ungefär en julig grej per dag försöker jag ta mig tid för (om Vidar tillåter) och häromdagen fick det bli pyssel av smällkarameller. Tänkte visa hur man gör, ifall någon behöver inspiration eller tips!

För att göra egna smällkarameller behövs: silkespapper, toalettpappersrullar, lim, paketsnöre och glansbilder. 

Till en smällkaramell behövs fyra ark silkespapper i två nyanser som är tre gånger längre än toalettrullen och har en bredd så pappren når runt hela rullen. 

Placera de olika  nyanserna om varandra och vik sedan in pappret mot mitten av arket så det bildas ett räfflat mönster. Lämna mitten av pappret (som täcker rullen) ovikt. 

Fortsätt med att klippa hack längs med den räfflade delen av pappret in mot mitten för att skapa smällkaramellens fransar. 

Rulla sedan pappret runt rullen och fäst det med lite lim. 

Nästan klart!

Knyt ihop den ena ändan av karamellen med ett snöre. 

Sedan är det dags att fylla karamellen med något trevligt! I mitt fall blev det julchoklad. 

Avsluta med att knyta ihop den andre änden, krulla presentsnöret och limma på en glansbild som dekoration. 

Tyckte själv det blev färgglatt och tjusigt att variera färgerna på mellanlagren så att fransarna blev färgglada, men höll det översta lagret i samma färg som "röd tråd" för karamellerna. 

Häng slutligen upp i julgranen eller glädj någon vän och ge bort som en färgsprakande liten julklapp!

19.12.2018 kl. 15:21

tredje advent med mörbymarknad, brunch och julgranspynt

Igår inledde vi trejde advent med att gå på julmarknad på Mörby Gård. Hälsade på kor, kaniner och otaligt många bekanta. Drack glögg, inhandlade lite utav gårdens produkter och blåste in varm luft mellan händerna när fingrarna blev för stela av kölden. 

Efter marknaden kurvade vi in till Karis där vi gick på brunch på Köttkontrollen. Vidar vaknade i samma stund vi klev in genom dörren, men var på exemplariskt gott humör hela restaurangbesöket igenom. 

Väl hemma igen tog vi det lugnt, kollade på pippis jul och började pynta julgranen. Har något litet pynt jag skulle vilja ha upp i den ännu, sedan skall jag visa er resultatet. 

17.12.2018 kl. 13:31

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny