☰ meny
 

ett snölandskap från sista januari

Så var årets första månad avklarad. Vet att jag tjatat om vädret i var och vartannat inlägg nu - men alltså. Så härligt vinterväder det har varit, det tåls nog att säga en gång till. Eftersom försenade tåg och oplogade vägar inte stört mig särledes mycket i och med min ledighet har jag verkligen passat på att njuta så mycket som möjligt av detta. 

Älskar verkligen den totala tystnaden som uppstår när snön lägger sig som et tjockt, tjockt täcke över skogen. Snötunga grangrenar ger en så vilsam känsla tycker jag. 

Plötsligt svepte en dimma in, antar att det berodde på en snabb växling av temperaturen och i kombination med solen som tittade fram blev vinterlandskapet extra vackert. 

Väldigt fint, men bländande att se på!

Mjukt och tryggt att ha hela gården inbäddad i djupa snödrivor. Känns nästan som hämtat rakt ur mumindalens trollvinter. 

Tack januari, för att du börjat året så mjukt och snällt!

31.01.2019 kl. 13:53

som januari skall vara

Hörni, vilket ultimat januariväder vi har fått ha hela månaden. Massor av snö, och med en familj med barnasinnet i behåll är det som bäddat för en massa kul! I söndags bjöd mina föräldrar in till vinterjippo där de hade gjort i ordning backen för pulkaåkning samt plockat fram grillen så vi kunde grilla korv. Varför åka iväg långa vägar, när man kan ha så här roligt på hemmaplan? Swischade iväg rätt bra, om vi säger som så, när vi trängde ihop oss tre vuxna på en sparkkälke och åkte ner för backen. För att inte tala om stilpoängen pappa kammade hem då han åkte på en av de tre "hyppyrin" han fixat med hjälp av grävmaskinen. Skrattade bokstavligen talat så tårarna rann. 

Idag är det dock ett riktigt yrväder där ute, så nöjer mig att njuta av vintervädret från insidan. Har till och med hunnit värma mig lite soppa och dricka kaffe medan V vilar dagssömn, så det känns onekligen som en liten vinst. Nu måndagslunkar vi vidare, mors!

 

28.01.2019 kl. 13:31

en vinterhelg med kälkåkning, våfflor och trivial

Förra helgen var en vinterhelg utav det litet bättre slaget. Jag väntade nämligen övernattningsbesök och fick äntligen orsak att bädda i gästrummet igen! Att göra det mysigt för gäster är en av mina absoluta favoritsysslor när det kommer till att fixa i hemmet. Idealet vore ju om man hade samma iver för att vika tvätt, dammsuga eller tömma disk ur torksskåpet också, men en kan inte alltid vinna, som det sägs. :-)

Vips var det lördag eftermiddag och Laura och Freja landade på mitt köksgolv. 

Och Vidar landade snabbt i deras famnar, förstås. 

Tacomiddag dukades fram, 

och vi bänkade oss kring köksbordet. Tycker det är minst lika mysigt att hänga i köket och nu då salen fungerar som tillfälligt sovrum är köket nästan att föredra för sociala sammankomster. 

Efter middagen plockade vi fram trivial pursuit och det visade sig bli en mycket jämn match. 

I sedvanlig ordning lärde vi oss lite nya grejer på kuppen också. Som att Peking och Bejing är samma stad..... Eh. Nämner inga namn för vem i sällskapet denna lärdom gällde. 

På söndag smög jag upp innan gästerna för att börja duka upp en maffig frukost. Som den trogne läsaren vet, hör även detta till mina favoritsysslor. Söndagsfrukost och söndagsgäster, väldigt bra kombo.

Vidar vaknade och anslöt sig snabbt till frukostsällskapet. 

Och sedan satt vi och avnjöt allt detta i långsam takt. Då frukostar lik denna händer vääldigt sällan nu med en småtting i familjen kändes hela kalaset lite extra lyxigt. 

Till och med solen tittade fram en sväng och gav svaga förhoppningar om att våren och ljuset kanske trots allt kommer återvända någon gång. 

Efter frukost och vila var det dags för uteaktivitet! Klädde bokstavligen talat på mina vänner (förbjöd dem ta på sig sina medhavda tunna skor och plockade fram varma vinterkängor, yllesockor och benvärmare - som den morsa man är ju) och sedan drog vi ut för att åka sparkkälke. Sparkkälksföret har verkligen varit suveränt på vår byväg på sistone och jag hoppas det hålls så ett tag framöver också. 

Ett, två, tre - iväg!

Att åka kälktåg slår aldrig fel. 

Sedan sparkade vi iväg längs med vägen. Otroligt nog lyckades vi smita iväg utan någon katt i släptåg. 

Ändå ett ganska rart litet kälkfölje det här. Så här skall jag alltid börja rasta mina vänner under vintertid i fortsättningen!

Efter kälkturen landade vi åter i vår kökssoffa, lyssnade på astropodd och gjorde slut på chipsresterna från kvällen innan. 

Sedan blev det våfflor till lunch!

Innan det var dags för sällskapet att bege sig hemåt igen kröp vi ihop framför brasan i salen en stund. 

Så otroligt trevligt med kompisar som plötsligt bestämmer sig för att ta små tupplurar lite här och var i ens hem. Tack för hänget, kom snart igen! ♥

25.01.2019 kl. 23:08

frostiga, stillsamma dagar

Efter en supermysig helg med kompisbesök (jag fick äntligen tillfälle att bädda i gästrummet igen, hurra!) har vi åter landat i en mer stillsam vardag. Temperaturen har stadigt pekat neråt de senaste dagarna och då den i morse var väldigt nära -30° har vi helt enkelt fått nöja oss med att hitta på sysselsättning innanför husets fyra väggar.  Man blir ju lite småmossig i takt med att syrenivån sjunker på grund av eldandet i spisarna och det skulle verkligen vara uppfriskande att ta sig ut en liten sväng, men lite får nog temperaturen snällt ta och stiga innan V får hänga med ut. 

Man vet för övrigt att man är i behov av stimulans när man blir besviken över att veckans rådgivningstid blir inställd. Det var liksom en av höjdpunkterna på denna veckans program... Eftersom vi var ensamma hemma med V trötsade jag mig med att bjuda ner mamma och pappa på lite våfflor vuxet socialt utbyte samt någon som ville underhålla V en liten stund. Dagar som denna, då vi varit på tumis hela dagen utan extra program och dessutom sovit rätt dåligt kan jag känna att fantasin när det kommer till underhållning av bebé i något skede börjar tryta så då är det alltid välkommet med ett par extra händer. Och V verkar inte annat än stormförtjust över att få mötas av ett "nytt" glatt ansikte ibland när denna morsas repertoar börjar sina. 

22.01.2019 kl. 20:58

sov du lilla Vidarung, än så är det vinter

I går blev lilla V hela fyra månader gammal så här följer en liten rapportering rakt från babylifvet. Skall bli spännande att få höra uppdaterade vikt- och längdläget senare i veckan då vi skall till rådgivningen. Gissar på att han just nu är en rejäl bit över sju kilo, så känns det i alla fall i armarna när han skall vaggas till sömns om kvällarna eller när jag bär runt på honom om dagarna. Han gillar inte riktigt längre bärsjalen då han inte kan kolla sig omkring så bra då han sitter i den på det vis jag vanligtvis brukar knyta den. Borde kanske utforska på vilka andra sätt man kan knyta den, ifall han vore nöjdare då. Att bli fastspänd i sittern är även supertråkigt enligt Vidde Vids, så överväger att skaffa en leksaksbåge att fästa i sittern så den skulle vara lite roligare att hänga i för honom. Nöjdast är  han ändå när han får sitta eller bli omkringburen i någons famn. 

I övrigt är han en väldigt nöjd liten typ som skrattar, gurglar och jollrar nöjt. Riktigt sur blir han nästan bara då han är övertrött och inte får tag i sömnen eller om jag inte levererar mat åt honom fort nog då han plötsligt inser att han är hungrig. Han har på sistone utvecklat ett nytt tjutande ljud när han är exhalterad eller på gränsen till frustrerad som är mycket underhållande att lyssna på.

Favoritleksakerna är en rävskallra han gärna biter på och att ligga i babygymmet där han klarar av att greppa de olika ringarna. Upp på armarna häver han sig gärna då han ligger på mage och klarar även av att rulla runt från magläge till rygg. Att med hjälp av att hålla i någons händer dra sig upp till sittande eller stående läge är också en populär aktivtet hos denne unge man. I övrigt underhåller vi oss med massor av sånger och ramsor och lite böcker försöker vi också bläddra i, i hopp om att ett intresse för det skulle sås. 

Dygnsrytmen har också blivit allt mer stabil, somnar för kvällen brukar han göra kring klockan nio, vaknar för att äta någon gång på småtimmarna kring fyra för att sedan vakna igen vid sexsju-tiden för "frukost". Men då brukar vi nog för det mesta somna om och stiga upp tillsammans först kring nio. Skönt att inte stressa liksom! Efter det brukar vi vanligtvis mysa och sjunga i sängen en stund innan vi förflyttar oss till skötbordet följt av häng i babygymmet. Därefter brukar det vara dags för en kort nap då jag med god tur hinner klä på mig och äta frukost och sedan är vi igång igen ett tag innan det är dags för en längre sovstund på 2-3 timmar ute på verandan under tidiga eftermiddagen. Ibland sover han längre (och jag hinner tro att han typ fått något fel) och ibland kortare - oftast blir sovpasset kortare om jag varit lat och inte orkat packa på honom extra kläder för att sova i vagnen utan bara lagt honom inomhus istället. På kvällen brukar han igen ta en kortare nap innan han slutligen nattas på riktigt för kvällen.

Och så rullar dagarna på i detta hushåll just nu. 

 

21.01.2019 kl. 12:42

everyday is like friday

Dagarna flyter ju lite ihop så här som mammaledig, men att det är fredag känns ändå alltid lite extra bra. Det innebär att helgen står för dörren (oh, really?) med ett avbrott i hemmahänget på tumis med Vidde. Har ju verkligen inget emot hans sällskap, men har märkt att nu då han strax är fyra månader gammal börjar jag få in den här "baby-vanan" och dagarna kan såldes kännas lite enformiga ibland då vi mer eller mindre är strandade här hemma utan bil. Är ju inte direkt som att man stoppar ungen i vagnen och börjar promenera de cirka 10 kilometrarna in till stan för att hitta underhållning. Så hurtig lär jag aldrig bli. 

Men idag fick vi sällskap av V:s mormor! Barnet fick underhållning och jag fick städhjälp och kaffesällskap. Mycket välkommet med ett par extra händer så man får lite mer än det absolut nödvändiga gjort. Hann dessutom tillreda en väl godkänd lunch, så det kändes lite extra fredagslyxigt. Halverade en batat och kastade i ugnen med lite kryddor samt olja och serverade tillsammas med en röra gjord på fetaost och creme fraiche. Inget märkvärdigt, men mycket gott. Se det som ett tips!

Kaffe och choklad hann vi också njuta av medan Vidde Vids röjde loss i sitt babygym. Såg att några listat på sina bloggar vilka muminmuggar de gillar minst i sina samlingar. Till mina "ickefavoriter" hör nog denna hattifnattmugg, främst eftersom jag inte känner så stor dragning till färgen orange. "Muminmamma aprikos", "Håll Sverige Rent", och "Snorkfröken rosa" hör även till muggar jag mer sällan väljer att plocka fram. Nå, bara för att trotsa mina egna vanor, fick just hattifnatt- och muminmammamuggen åka fram vid dagens kaffestund. 

Ett stycke nöjd bebé efter några timmar i mycket gott sällskap. Överväger för övrigt att gå emot mina egna principer och införskaffa ett nytt gym till denna kille som skulle aktivera honom lite mer. Eller kanske någon annan leksak? Någon annan med fyra månaders filuer där hemma som har tips på roliga grejer att aktivera sina kids med? 

Och det var den rapporteringen från denna dag, det. Har hunnit elda i köksspisen så har det varmt och gott, har kommit mig för att smälla på lite musik i bakgrunden och snart bär det av till svärmor som utlovat crêpes till middag. Bara goda vibbar just nu alltså. 

18.01.2019 kl. 15:38

10 years challenge

Som de flesta med ett konto på någon typ av social media antagligen har sett, har det på sitone snurrat runt en "10 years challenge", där man skall jämföra en tio år gammal bild på sig själv med hur man ser ut idag. Kul! Tänker jag, som har ett arkiv på höjden och bredden fyllt av bilder. 

2009 - i början av året gick jag fortfarande i gymnasiet och vill mig minnas levde en ganska bekymmersfri vardag. Hade redan skrivit undan de flesta av mina studentskrivningar på hösten och våren innan och skrev bara om för att eventuellt höja vitsorden så tog inte en så stor stress över de proven. Minns även att jag och Astrid hade en intensiv "studiecirkel" på en dryg vecka (haha, såna tidsoptimister) för att kunna ta oss igenom provet i lång matematik. Bilden till vänster tog jag i samband med att jag skulle ha ett foto taget till vår abitidning, som vi (jag och Astrid) jobbade hårt med för att få snygg, så till den grad att vi tackade oss själva i "slutorden" av tidningen. Bäst att uppskatta sig själv, ifall ingen annan gör det liksom. 

Bilden i mitten är tagen på vår abiresa till Rhodos. Dagens kids klär på sig minimala bikinis och flashar rumpan på en strand med turkost vatten. Jag... klär tydligen på mig allt jag hittar i både kläd- och glasögonväg och poserar i vår mörka lägenhet för att föreviga mig själv på semesterresan. Det är nog skönt att kunna titta tillbaka och se hur obrydd jag verkligen var när det kommer till trender och normer när det gäller klädstil. Här har jag skrivit lite mer om vilka klädstilar som kommit och gått hos mig genom åren. 

På den tredje bilden skall jag precis börja studera fotografi på folkhögskola och hade färgat håret rött. Kändes som litet av en oskriven regel då säkert minst 1/3 av skolans studerande (väldigt vagt uppskattat) var rödhåriga. Ja, så så mycket för att inte följa trender, inser jag nu. 

2010 - studerade fortsättningsvis på folkhögskola och  min period av bohemisk klädstil nådde sin kulmen. På mittenbilden är vi på studieresa i Amsterdam med fotoklassen och haremsbyxor och en virkad basker var ständigt återkommande plagg i min garderob. Under sommaren sade jag upp mig från jobbet i butiken, drog till Mallorca i två veckor och när jag kom hem hade jag ingen annan plan för livet då jag inte hade kommit in till de skolor jag sökt till. Så jag drog till Vasa, av alla ställen, för att söka jobb där. Trivdes bra och skulle bra kunna tänka mig bo där igen om det inte vore för att jag gillar Karis så mycket. Den tredje bilden är tagen på vår balkong i Vasalägenheten med utsikt över havet, där vi bodde tillsammans med Riina.

2011 - bodde fortsättningsvis i Vasa i början av året och jobbade på eftis, så hur jag klädde mig anpassades mycket efter det. Den där flätan var åtminstone återkommande för att hålla styr på en halvt utvuxen pannlugg. I maj besökte jag Paris, var mittenbilden är tagen. Minns att jag verkligen älskade de där röda shortsen och t-skjortan med mustascher och bar dem tills trådarna nästan föll av på plaggen. Lite bohemiska slängar fanns dock ännu kvar under detta år, som man kan se spår av på sista bilden. 

2012 - här hade jag flyttat till Helsingfors (hösten innan) för att studera kulturproducentskap. I något skede skulle jag gå på en lägenhetsvisning och minns att storebror uppmanade mig att "åtminstone ta på mig hela vantar på och borsta håret". Minns även att vi någon gång under studietiden gick på ett evenemang på Hanken och en person såg på oss som om vi kom från en annan planet. Hade ju inte riiiktigt en "hankenstandard" på mina kläder om vi säger som så. :--) 

2013 - fortfarande kp-studerande och bar därav den traditionella kp-uniformen uppvikt mössa allt som oftast. Midjehöga kjolar, converse och Det Randiga Plagget var även pop. Älskade även mina hängselshorts som jag köpte på en festival. Undrar om jag fortfarande har kvar dem och om jag skulle lyckas lirka in mig i dem? Även värt att notera från detta år utseendemässigt är väl ändå hur sjukt långt mitt hår var? Har aldrig varit längre före eller efter det, var ett sånt himla projekt att reda upp allt trassel det åstadkom. 

2014 - detta år skiljde sig nog stilmässigt inte särskilt mycket från året innan. Blomkransar i håret var tydligen en grej och såhär i efterhand kan jag nog tycka att looken på mittenbilden är lite.. intressant. De "största" två grejerna som hände stilmässigt var nog att jag klippte av mig mitt långa hår och skaffade en tatuering. Funderar ibland på att skaffa någon till, men tycker det är svårt att avgöra vad som skulle vara fint ihop med katten. Det här var också mitt sista år i Helsingfors, som inleddes med en lång praktik hela våren och till hösten flyttade jag ihop med min kompis Emma i en studielägenhet i Majstranden. Rimligt att göra det bakvägen och bo ihop under sista studieåret, visst? 

2015 - inledde detta år med att flytta ihop med K, till Billnäs var den första bilden är tagen. Bodde i en ljuvlig lägenhet med målat trägolv och breda fönsternischer. Här blev stilen allt mer avskalad och svart och de knäppaste klädkombinationerna sorterades i sakta mak ut ur klädskåpet. 

2016 - även känt som det trötta året. Det hände massor på det personliga planet med bland annat husköp och bröllop och därtill slet jag som ett litet djur på alla olika jobb jag hade (pendlade till helsingfors tre dagar i veckan, vikarierade på folkhögskolan, ordnade evnemang här på ratata, tog emot fotouppdrag, hoppade in på café och var producent för ett teaterprojekt - PJUH helt orimligt så här i efterhand när jag tänker på det). Så det var inte som att jag stod och valde och vrakade framför spegeln varje morgon utan körde på i samma spår som tidigare. Bilden längst till höger beskriven ändå hur jag klädde mig allt som oftast. 

2017 - startade året med en väldigt rak pannlugg, uppenbarligen. Vill mig minnas att jag gjorde små försök till anamma en  lite mer kontorsvänlig klädstil (vad det nu sen är) i och med att jag började nytt jobb som kommunikatör. Det var ett lite gladare och piggare år, vilket jag tycker syns på sista bilden, där jag för övrigt har vädligt bra schvung i håret, som är tagen i slutet av året. 

2018 - började med att jag tog bilder i en av Elins klänningar ute i skogen i samband med ett inlägg jag skrev om nyårsmålsättningar. Därefter blev jag ganska snabbt gravid och kände mig trött och glamourös som en gnu, så tog extremt lite bilder av mig själv under hela våren. Till sommaren, då mittenbilden är tagen, piggnade jag till igen åstadkom någon form av bilddokumentation. Väldigt långt gick jag ändå i mina vanliga kläder, trots graviditeten, då tighta historier aldrig varit min grej. Till sommaren investerade jag dock i några luftigare plagg som klänningen ovan, för att inte förgås i hettan. 

2019 - och så var vi plötsligt här, i nutid som småbarnförälder. Om jag under de tidigare åren sakta tappat intresset för att experimentera med kläder så är det väl mer eller mindre obefintligt just nu. Bra om jag överhuvudtaget får på mig några kläder alls, haha. Rockar mina graviditetstajts som hänger i röven och såklart har blivit för stora utan magen samt min kära adidashuppari som jag snott av lillebror för många år sedan. Smidigt med dragsked skall det vara, då mjölkbaren skall hivas fram i tid och otid. 

Och det var de tio åren det. Hoppas ni inte fått allt för stor överdos av mitt ansikte, lovar att hålla det borta från de kommande inläggen, haha. 

17.01.2019 kl. 14:00

en tisdagslista rakt från ett köksbord

Hallå där. Återigen ett inägg jag trodde skulle ske i realtid, men så försköts skriveriet sisådär fem timmar. Jaja, trivialiteter. 

I förmiddags var Louie ytterst nöjd då han hade mig helt för sig själv en liten stund och hoppade raka vägen upp på bordet för att ligga i min famn framför datorn. Kikade i photobootharkivet i samband med att jag klickade av ovanstående bilder och konstaterade  att det enda jag tagit bilder på senaste året är när Louie hoppat upp framför kameran. Snacka om kattens besvikelse när Vidar sedan gnydde till och jag var tvungen att lämna honom (katten, ej barnet). Han satt säkert över en halv timme med huvudet på sned och väntade på att jag skulle återvända och mysa med honom, dock helt förgäves. 

I mars detta år har jag bloggat på denna portal i nio (!) år och innan det höll jag till på diverse andra ställen i typ tre år. Min blogg.se-blogg har jag dock låst och glömt både inlogg och lösenord till så den kan man väl mer eller mindre kalla död och begraven. Likaså x3m-dagboken, vars sida lades ner, som jag skrev någon gång i tidernas begynnelse. Mitt gamla  konto på Bilddagboken brukar jag däremot kika in på ibland om jag vill roa mig. Kan ju konstatera att man inte riktigt var en lika skillad fotograf som dagens sjuttonåringar är, haha. Fint att det finns 1/3 del av ens liv att gräva ner sig i här på internätet om en så vill. 

Men ja, nu tappade jag tråden. Var ju inte gamla konton jag skulle skriva om utan fenomenet tisdagslistan, minns ni det? Det var en återkommande inläggstyp jag hade på min blogg under en lång tidsperiod och eftersom det lämpligt nog är tisdag idag tänkte jag utan vidare köra på en sådan. Dagens lista hämtade jag ur mitt arkiv, bara att googla miilo + tisdagslista så kommer det upp en hel drös. 

Vad ser du fram emot denna veckan? 
Är en väldigt vanlig vecka utan desto större händelser på schemat, men ser fram emot ett eventuellt kompisbesök till helgen! 

Ska du laga någon härlig mat den här veckan kanske? 
Härlig mat + spädbarnstid känns inte helt som en självklar kombination. Inte i varje fall i vårt hushåll. Lägger allt mitt hopp på att helgen bidrar till lite matlagningsinspiration.

Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan? 
Gå på yoga! Så skönt att vara tillbaka i yogasalen med vår sympatiska instruktör för att sträcka på denna stela amningskropp. 

Vad ska du göra i helgen? 
Förhoppningsvis får jag besök av en vän, så hoppas på skönt häng med henne och massa gott att äta - som det brukar bli när vi ses.

Vad gjorde du igårkväll?
Drog vårterminens första scoutmöte för våra Äventyrstjejer. Ett riktigt eminent gäng som är roliga att hänga med, men pjuh så mycket babbel det hinns med på en dryg timme. Men helt förståeligt då de haft ett helt långt jullov sedan sist och nu hade så mycket att berätta. 

Vad åt du till frukost idag?
Två ostsmörgåsar och ett glas juice. Brukar bli det snabbaste som går att hitta ifall inte Vidar redan hunnit somna för sin förmiddagstupplur. 

Vilken tid på morgonen vaknar du? 
Vidar brukar vakna (för andra gången) någon gång kring åtta för att äta, så då har jag ju inte heller något annat val än att också vakna. Men vanligtvis halvsover och myser vi vidare i sängen till följande amningspass så stiger oftast upp tidigast tio. Hello, sömntutor! 

Vad ska du göra nu? 
Bebelito sover, så tror jag skall passa på att knäppa igång en podcast och hålla tummarna att jag hinner lyssna ett helt avsnitt ostört. Vad som sker efter det får ödet utvisa. 

15.01.2019 kl. 15:04

vinterpromenader, pulkaåkning och kickoff

En trevlig vinterhelg har passerat. Inte för att vardag och helg skiljs åt så hemskt mycket för min del då jag är hemma med Vidar, men den främsta och bästa skillnaden är förstås att K också är hemma på veckoslutet. Så det har både funnits tid för familjehäng men även program på skilda håll, vilket jag tycker är bra. Att man inte konstant gör allt som en enhet utan även har individuella påhitt att greja med. Förutom att vi slappat framför en serie (Orphan Black) jag nyligen börjat följa, pusslat, ätit pancakes och träffat Vidars kusiner och en del småkusiner har även detta skett under helgens ljusa timmar: 

I fredags var det vackert väder, så då passade vi på att dra iväg ut en sväng. Är ju långt ifrån alla dagar jag orkar ta tag i projektet att palta på oss och komma iväg ut då den processen inte brukar vara så poppis hos husets lilleman men väl ute är det nog alltid värt det!

Tog ungefär fem röda, så hade jag som vanligt katten i släptåg. 

Gick förbi dessa och börja osökt nynna på "Sov du lilla VidARung". Känns bra att äntligen få utlopp för min talang då det gäller att memorera barnvisor, ramsor och diverse intron till barnprogram. Kisse har förr, innan det fanns barn i huset, inte varit så imponerad av detta men nu känner jag att jag verkligen kan briljera, haha. 

Som vanligt, med katten i släptåg, blev det ingen lång promenad eftersom Lana inte ger sig med sitt jamande innan man vänner hemåt igen. Stolt som en tupp vallar hon dock hem en igen, då man äntligen fattat att vända siktet hemåt. 

På lördagen ringde mamma och meddelade att de hade en liten utedag uppe hos dem så vi var inte sena att packa på oss ytterkläderna och dra upp för backen tll dem. Korvgrillning i blomgryta? Javisst!

Vidar var naturligtvis också med, någonstans där under alla lager av varma kläder. 

Och medan han sov sött på trappan race:ade vi andra ner för backen i full fart. Var ett sjukt bra, näst intill farligt, glid då ingen hade sandat vägen. 

Väldigt tacksamt med en familj där barnasinnet är på topp!

Söndagen gick i scoutingens tema, då vi ordnade kickoff för ledartemat i vår kår. Vi började dagen med yoga och fortsatte sedan med brunch, planeringsmöte och massage. Viktigt att ta hand om kårens stöttepelare som ser till att verksamheten rullar! 

 

14.01.2019 kl. 14:46

nästan från realtid

"Idag skall jag realtidsblogga!" tänkte jag nöjt då jag fångat ovanstående bilder i kameran. Nå, sen hände (småbarns)livet och jag hade i princip inte en enda lugn stund då le bebe var nöjd utan min fysiska närvaro. Det har varit en riktigt tragikomisk dag, helt i stil med vad jag innan vår egna familjetillökning föreställt mig hur spädbarnsliv kan vara. Frukosten inmundigades halvt liggandes under babygymmet och lunchen hade jag precis värmt upp och skulle hugga in på då Vidar vaknade till från sin mini-nap på allt annat än muntert humör. På eftermiddagen när Lill-Vids hade slumrat till igen kände jag att jag sannerligen var i behov av en kopp kaffe. När hördes första ylet från babylarmet? Givetvis i samma stund jag hade hällt upp den heta drycken i min kopp. 

Den här lille mannen har haft en lite märklig sömnrytm de senaste dagarna och har vissa dagar antingen slumrat till endast kortare stunder eller sedan maratonsovit i typ tre timmar på raken. Så har varit ytterst oklart om man enbart hinner koka sig en kopp te eller kan förbereda en trerätters middag (som om det skulle hända, haha) under hans sovpass. Antar att det är någon ny fas han landat i. Skönt nog sover han i alla fall gott om nätterna med endast ett uppvak någon gång mot morgonnatten, så den trenden får gärna hålla i sig. Dessutom verkar han också vara en lika morgontrött typ som jag, så måste sällan stiga upp och joddla med honom innan 9-10-tiden på morgonen. Tack för det!

I övrigt är det väl inte en så jättespännande vardag vi lever just nu, men det är helt okej. Utöver lillkillens humör hör väl antagligen väderväxlingarna till dagarnas främsta spänningsmoment. Är också väldigt tacksam över att korttidsminnet är aningen luddigt just nu och snabbt glömmer bort de dagar som i stunden känns lite jobbiga. Överlag har vi ändå för det mesta riktigt bra dagar. 

09.01.2019 kl. 22:57

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny