☰ meny
 

om jag hade fått designa muminmuggar

Liksom mången annan, samlar jag i viss mån på muminmuggar. Skaffar inte varendaste mugg som kommer ut, men det är ändå med viss spänning en följer med vilka muggar som är nyheter för säsongen.  Ett av mina favoritmotiv är Mumindalen akvarell från 2017, och tycker gott att lite fler muggar kunde få prydas av Tove Janssons originalillustrationer. Boken Den farliga resan innehåller en hel rad fantastiska bilder och här följer fyra stycken som jag tycker skulle göra sig lite extra fina på framtida muggar. 

Vi börjar med en av mina favoritillustrationer från boken, en luftballong över den grönskande mumindalen. Hade inte tackat nej till denna mugg.

 

Med den rådande klimatdebatten skulle ju en mugg med vulkanutbrott ligga riktigt i tiden, visst? Ett riktigt uppfriskande, lagom dramatiskt motiv i muminmuggssamlingen. 

Tycker Morran har fått hänga med på alldeles för få muminmuggar. Och denna ovädersillustration tycker jag gjorde sig otroligt bra i  muggformat, skulle haffa den på studs. Vintermugg 2020, snälla? 

Avslutningsvis tycker jag det vore högst rimligt med en Susannamugg till alla fellow crazy cat ladies där ute. Vem är med mig?

Ändå inte så pjåkig muggkollektion, va? Vore inte alls jätteledsen om de blev verklighet. Vilken är din favorit? Och finns det något speciellt motiv eller karaktär du går och suktar efter att skall dyka upp på en framtida mugg?


Samtliga muggbilder är fotomontage gjorda av mig med bilder lånade från Den farliga resan. Dessa muggar existerar alltså inte på riktigt (ännu, hehe). 

24.02.2019 kl. 18:16

en vinterdag på isen

Igår blev jag och Vidar medbjuden på vinterutflykt. Fyraåringen i gänget räknade noga att vi hade tillräckligt många muggar nerpackade och så drog vi iväg med barnvagnen, kälken, pulkan och rattkälken i högsta hugg. Vilket ekipage alltså.  

Kattsällskap hade vi också såklart. Mina egna katter hade jag lyckats lura till insidan av huset, men mamma och pappas Molly följde med och såg till att hålla flocken samlad. 

Varför gå på plogade vägar när en kan släpa barnvagnen genom vassen, kan en ju alltid fråga sig?

Leonel kämpade också på och hann bli måttligt irriterad på stråna som slog i ansiktet innan vi hade tagit oss ut på andra sidan vassen. 

Ut på tur, aldrig sur! Inte skall man låta en barnvagn stoppa en från små vardagsäventyr liksom. 

Väl nere på isen var det dags att dra fram picnicfilten.

Egentligen var ursprungsplanen att gå över isen till fågeltornen, men då lilleman i gänget redan ville stanna och äta på baksidan av vårt hus insåg vi att det kanske var ett lite väl amibtiöst projekt att ta sig an denna gång. Så vi nöjde oss med att slå läger strax efter att vi passerat vassen. 

Varm kakao är ett måste på vinterpicnicar.

Är så tacksam över mina påhittiga föräldrar som hittar på allt sånt här och som varje dag inspirerar mig till att vara en minst lika närvarande, kreativ och vardagsäventyrlig person. 

Det är de här spontana stunderna och små äventyren jag hoppas barnen skall minnas då de växer upp. Inte vem som haft den flashigaste telefonen eller åkt flest gånger till Thailand (för det lär denna familj nog aldrig någonsin göra). Vill påstå att de bästa minnena lätt kan skapas på en bakgård med en varm kopp kakao i högsta hugg och i gott sällskap. Med morföräldrar, kusiner, farbröder, syskon och vänner i en salig blandning. Folk man tycker om helt enkelt. 

Efter att ha hunnit njuta av solskenet på isen en stund fick jag vända vagnen tillbaka mot husen och dra den upp genom den snåriga vassen igen när Vidar vaknade. Lite kämpigt, måste erkännas, då jag även lyckades trampa genom skaren och landa i en ficka mellan snön och isen som fyllts med vatten - men väl värt det för den trevliga stunden med familjen. 

23.02.2019 kl. 19:40

ett litet steg för mänskligheten...

... ett stort steg för denna kvinna. Jag har nämligen inhandlat nya byxor (ursäkta antiklimaxet i denna nyhet till dem som förväntat sig något storartat)! Insåg att om jag räknar bort leggings och fladdriga nödlösningar till tygbyxor i sommarhettan har jag inte inhandlat ett par ordentliga byxor sedan vår bröllopsresa till Barcelona 2016 då jag kilade in i en Zara-affär på flygfältet.

Barcelonabrallorna är sedan länge döda och begravda (eller i alla fall utslitna och bortsorterade från garderoben) så det var sannerligen på tiden för en uppdatering. Med definitiv avsaknad av det så kallade thigh gap:et är långvariga byxlivslängder bara att drömma om så gällde bara att snällt pallra sig iväg på uppköp. 

Har ju det senaste året mer eller mindre levt i mina gravidleggings (hallelujah vilket underbart plagg som går hela vägen upp över magen), men nu utan gravidmage så börjar de minst sagt vara lite hängiga och som pricken över i:et har ett gäng hål dykt upp i skrevet så det börjar väl bli dags att snällt vinka ajöss till även dem. Är ju inte direkt Hetaste Greta i stan iklädd den munderingen om vi säger som så.

Besökte närmsta affär med vettigt byxutbud, det vill säga Lindex, slog på stora trumman och kom ut med två par nya plagg att pryda benen med. Gillar deras halvnya koncept att samma modells byxa sys upp i flera olika material och utseenden som gör uppköpen så mycket lättare bara man väl hittat en modell som faller en i smaken. Gör livet för en som tycker det är sjukt tråkigt att prova kläder i alla fall en smula lättare. 

När jag väl var i farten och på väldigt starkt unn-humör nappade jag även med mig en scarf. Hur gick det till? Inte är väl jag en scarfperson? Men tänker att det kanske kan vara ett drag att utveckla. Piffig känner man ju sig oavsett och det är ju kanske helt okej att så här som hemmamamma få känna sig så ens någon enstaka gång ibland.

Avslutningsvis plockade jag med mig en scrunchie från butikshyllan. Minns när de blev populära igen för något år sedan och jag undrade vem i hela fridens namn som frivilligt skulle vilja lägga en sån i håret? Nåväl, i vanlig ordning har jag en tendens att något år efter alla andra se storheten i de grejer jag har tyckt varit ytterst märkliga så idag fann jag mig då pillandes på dessa nittiotalshårband i butiken. Tofs är ju den enda frisyr jag orkar och hinner rocka just nu, så tänker att detta tillbehör passar alldeles ypperligt för det ändamålet.  

21.02.2019 kl. 20:21

bä, bä vidar lamm, har du någon ull?

Idag blir den här lilla lammungen fem månader gammal och det känns som att det verkligen börjar hända ett och annat på utvecklingfronten. Har ju inte mycket att jämföra med, men tycker att det varit roligt att hänga med de senaste veckorna när man så tydligt ser alla små framsteg han gör (sen bör kanske tilläggas att efter mer eller mindre konstant hemmahäng är ens ribba för vad man bli imponerad av inte så hög, haha).

Lilla V har med stor förtjusning börjat vända sig från rygg till mage, men blir otroligt frustrerad över att inte kunna ta sig framåt trots att han sprattlar med benen som en galning. Älskar när man sjunger gör han fortsättningsvis och skulle gissa på att jag sjungit "En liten båt" sisådär en triljon gånger så här långt. Men vad gör man inte för att locka fram ett ljuvligt litet skratt från sin avkomma?

Babysitterns leksaksbåge använder han numer främst som hävstång för att dra sig upp i sittande läge samt för att tugga på bågens leksaker. Att pilla på själva leksakerna var kul i cirka en dag, så man kan ju fråga sig hur välinvesterad den var. Som nöjdast är han i sittern om han får tugga på sin napp som man kan fylla med små smakportioner och hittills hör blåbär till favoriten. Även fryst banan har varit väldigt pop, speciellt mot kliande tandkött som är det största dagliga bekymmret för tillfället. 

En ganska trevlig sömnrutin har vi även landat i, då Vidar just nu somnar kring sju-åtta på kvällen och vaknar vid åtta på morgonen. Ett par gånger efter midnatt samt under morgonnatten brukar jag få stiga upp för att mata honom, men än så länge somnar han för det mesta snällt om så vi behöver  inte starta dagen förrän senare på morgonen. Sömtutan till morsan tackar och tar emot. Hans senaste trick för att väcka mig, efter att ha fått komma över i vår säng efter den sista matningen under morgonnatten, är att knipa mig i näsan (eller annat ställe i ansiktet han får tag i) då han tycker att det skall vara slutsovit för min del. 

Fem starka månader i bagaget och farligt söt!

20.02.2019 kl. 20:33

bingo!

Bloggtrender är till för att följas, eller? Hur som helst vill jag också spela bingo (med inspiration bl.a. härifrån & härifrån), så här följer tjugofyra olika grejer om mig + min med säkerhet mest använda emoji som bonusruta på mitten. Lyckas du skrapa ihop en rad, eller?

17.02.2019 kl. 14:41

genibarn, genikatt och en galet god glass

Efter att ha tråcklat oss igenom Vidars alla pek- och bildböcker om och om igen*, ansåg jag att det var dags att introducera något nytt i litteraturväg. Och vad är då bättre än morsans absoluta favoriter: Hur gick det sen? och Vem skall trösta Knyttet? Hade inte särskilt höga förhoppningar på att han skulle orka igenom dessa relativt texttunga böcker, men uppdelat på två läsomgångar per bok gick det hur bra som helst. Inser att det antagligen är de färgglada bilderna som gör susen, men helst vill man ju titulera sin egen unge geni, hehe.

Nåväl, är i vilket fall som helst tacksam över att han just nu visar intresse för böcker och gärna ligger på min mage och bläddrar i Tove Janssons verk. Så otroligt mysig eftermiddagsaktivitet när inte babygym och mer stojiga aktivteter lockar. 

*obs, inser ju nog att vi kommer läsa dessa ännu oändligt med gånger. 

I fredags kände jag mig så pass piff att det var värt en hederlig gammal spegelselfie. Fredagar är för övrigt den enda dag på veckan denna kvinna ser relativt välvårdad ut, då vi alltid badar bastu på torsdagar och det är i princip enda gången i veckan jag orkar tvätta håret. Varsågoda för info.

Såg först efteråt att ögonen var blanka av trötthet, mascaran hade smulat på kinderna och skjortan var delvis oknäppt. Jaja, säger ju en del om var ens standard för fräsch och snygg ligger just nu. Man får gå där ribban är lägst i denna babytillvaro.

I lördags vankades fest då en vän hade fyllt trettio. Så roligt att komma ut och umgås med annat vuxet sällskap, äta goda mat och smutta på ett glas vin (men insåg till min fasa att jag tyckte soda pop:en var godare, vad händer?). 

När vi sent om sider kom hem igen, möttes vi av en katt som varken visste ut eller in då hon varit inne väldigt många timmar på grund av snöovädret utomhus som hon vägrade vistas i. Blev riktigt överraskad då hon följde efter mig in på toaletten, hoppade upp i handfatet och satte sig för att uträtta sina bestyr där. Tillät henne naturligtvis inte att göra det utan kastade ut kattdjuret snabbt som attan, men kunde ändå inte låta bli att bli lite imponerad av att hon av alla skrymslen, vrån och blomkrukor i huset valde att styra stegen till badrummet. Ändå ganska genialiskt. Om det inte vore för att hon är utekatt hade jag kanske övervägt att skola henne till att börja använda toaletten, jag menar - hon sökte ju sig trots allt till rätt rum. Varsågoda även för denna info. 

Denna bild fick hänga med enbart på grund av hur mysiga dessa två är. Tur ett en får bo med dem. 

Igår var vi på fyra månaders läkarkontroll och fick goda betyg. Allt såg bra ut och "härlig kille" antecknades i rådgivningskortet.  Inser att det säkert är något de skriver i de flestas rådgivningskort bara för att pigga upp trötta småbarnsföräldrar, men visst värmer det lillhjärtat att få den bekräftelsen. 

På tal  om genibarn lärde sig V igår att svänga sig från rygg till mage helt på egen hand. Jepp, har naturligtvis blivit föräldern som är sjukt imponerad av varje litet framsteg ens avkomma gör. Vad annars.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att tipsa om denna vansinnigt goda glass jag köpte hem igår. 3 Kaveria:s veganska glass med smak av pepparmint och choklad. Mmm. Svärmor har även försett mig med den senaste muminmuggen, som ni kan se. Är i vanliga fall en person som inte alls föredrar rosa, men just denna version kändes väldigt sympatisk. På tal om muminmuggar slog det mig att de två ovanstående böckerna verkligen kryllar av motiv som skulle vara så fina på muggar. Vill ni se mina favoriter som gott och väl kunde få vara nyheter de kommande åren?

12.02.2019 kl. 14:10

en helt vanlig februaridag


Tänkte det kunde varit trevligt att föreviga en liten, liten snutt från detta småbarnsliv i videoformat, så här kommer fem minuter hemmahäng! Vi snackar obäddad säng och skitigt hår så förvänta er inga stordåd utan en helt vanlig februarionsdag.

07.02.2019 kl. 11:44

fem timmar senare

"Hej från ett köksbord och en rykande kopp kaffe" ... tänkte jag skriva för fem timmar sedan, 

men sedan slog denna lilla filur upp ögonen eftersom han tyckte 10 minuter var en alldeles lagom lång tid för en liten tupplur så det var bara att snällt flytta fokus till honom. Vår lilla kille som idag kändes stor då han var klädd i jumper istället för bara body (som i och för sig nog fanns under den där jumpern). Mycket nöjd över färgkombon också, notera gärna att jag omedvetet lyckats matcha kläderna med leksaken och boken i bakgrunden. 

Fredagsbuketten har växt till sig till en spretig historia. Tulpaner när de är som bäst.

Har även införskaffat en kalender som råkade matcha tulpanerna väldigt fint. Hade först tänkt att jag moderskapsledigheten till ära skulle köra ett helt kalenderfritt år, men nä, det fungerade inte alls. Fast jag inte jobbar finns det ju ändå en del andra grejer jag vill komma ihåg och att anteckna saker i telefonen är inte alls min grej. Behöver se mina anteckningar framför mig i nedskriva på papper för att få en klar överblick. 

Ungefär det, tänkte jag rapportera från min dag för fem timmar sedan. Nu när lugnet har lagt sig skall jag "fira kväll" med att äntligen slå på senaste avsnittet av Astropodden, som även ingick i min ursprungsplan i eftermiddags. 

05.02.2019 kl. 20:37

fem från i lördags

I lördags hade jag och mannen i princip stafettväxling i tamburen. Då han kom hem från att ha tillbringat dagen på motorcykelmässa tog jag bröstpumpen och ett gäng läskeblask i högsta hugg och hoppade raka vägen på tåget till Helsingfors för att delta i ett litet födelsedagsfirande på Drumsö. Värdinnan hade dukat upp så fint med Mexicoinspirerat tema och det kändes riktigt festligt (om än ovant) att befinna sig i ett högljutt och glatt sammanhang. Har ju nog tidigare smitit iväg på lite ditt och datt från hemmet under kortare stunder, men det här var första gången jag vågade mig lite längre iväg och för lite fler timmar på raken än tidigare.

Mycket festligt att få anledning att klä sig i icke-bebisvänliga kläder och det grannaste läppstift jag äger också!

Freja hade dukat upp ett massivt tacobord med en massa goda röror samt ett drinkbord som såg riktigt inbjudande ut. Det senare nämnda fick jag dock snällt lämna orört, då jag skulle köra hem från tågstationen i den snöiga natten. Trots det var det en så himla roligt kväll med mängder av gapskratt. Bland annat bjöd Freja på ett tjugo frågor långt quiz om sig själv som hon knåpade ihop på stående fot under quizets gång. 

Förutom ypperligt tvåfota sällskap hade jag även nöjet att få umgås med denna ljuvliga lilla herreman. Malte, en av de absolut trevligaste hundar jag känner. Ville nästan ge honom hela min taco när han såg på mig på detta vis. 

Lagom tills piñatan plockades fram var det dags för mig att tacka för kvällen och smita iväg till kvällens sista tåg för att ta mig hem medan resten av gänget stannade kvar för att bulta denna stackars fåle i bitar. 

Och lilla V gick det ju ingen nöd på då jag var borta, då han sov  sig ingenom den största delen av tiden jag var på fest. Det var bara mina egna sömntimmar som blev extremt lidande då tåget hem var försenat, så klockan var närmare två innan jag kom i säng. Men trots att sömn är en av de sista saker jag frivilligt byter ut i detta småbarnsläge, var det väldigt värt det sist och slutligen. Tack för en rolig kväll, Freja! ♥

04.02.2019 kl. 22:38

fredagen första februari

Hej, fredag! Idag stod rådgivningsbesök på schemat, och då vi för en gångs skull var på väg in till stan passade jag på att klä på mig något annat än mjukiskläder, målade ögonbrynen och borstade håret som jag för en gångs skull vågade ha utsläppt. Det är en så himla sorglig historia just nu, då det lossnar i mängd och massor. Mängdmässigt stör det inte så mycket, jag har ju liksom en hel del kalfus att ta av innan tunnhårigheten vore ett faktum, men att hitta hår precis överallt börjar nog bli lite störande. 

Hej, och på tal om begreppet "in till stan" - vad säger det dig? Tycker det är lite roligt att det kan ha så olika innebörd beroende på varifrån en är. För mig har det alltid betytt "in till Karis centrum", alternativt in till absoluta kärncentrum av Helsingfors då jag bodde där. Men mest har utrycket nog gällt metropolen Karis för mig. Med det som bakgrund känns det så främmande att begreppet stan skulle innefatta hela Helsingfors. Som den landebo jag är så är och förblir det rätt och slätt Hesa för mig. So sue me. 

Denna krabat hade växt stadigt och ligger nu på 7,8 kg. Känns minsann i armarna då man dansar runt med honom om dagarna. Just nu är han dessutom hur nöjd som helst (för det mesta), bara vi lägger honom innan övertröttheten slår till och matar honom innan han inser att han är vrålhungrig. Inser ju att det kan ändra i samband med att tänder börjar dyka upp eller andra förändringar, men just nu njuter vi nog båda av att livet är ganska gött. 

Fredagen till ära fick en tulpanbukett hänga med mig hem från mataffären. Ett helt rimligt fredagsunn enligt mig, med tanke på att man ändå hänger hemma största delen av tiden nu. Var även mycket nöjd över att hitta ekologiska vindruvor och blodapelsiner. Kunde pressa ner flera stycken om dagen, så goda! Förutom hårlossningen för amningen även med sig en konstant hunger och sug på saker, så tänker att det i alla fall är lite bättre att klämma i sig frukt istället för annat gott som jag desperat kan komma mig för att gräva efter längst in i skafferiet. Så från och med nu tänker jag att denna skål skall få stå mitt på köksbordet och göra sig påmind istället för de där torra gamla kexen jag tar till min räddning då det är blodsockerkris. 

01.02.2019 kl. 13:45

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny