☰ meny
 

tre halloween looks från förr

Maskeradutstyrslar är ju lite av en favoritgrej för mig, så här följer tre stycken gamla utklädnader från olika Halloweenfestligehter. 

Först ut det traditionella skelettet, som jag klädde ut mig till en höst då jag bodde tillsammans med Emma i Helsingfors. Har för mig att det inte var någon speciell fest vi skulle på, utan vi drog sedan bara vidare till någon random bar för att spöka omkring. 

Vid ett annat halloweentillfälle klädde jag ut mig till en hjorttrofé tillsammans med Kisse som föreställde jägare. 

Med lite filttyg och ett gammalt diadem fixade jag öron, två kvistar fick fungera som horn och kläderna var sådant jag hade hemma. Trofétavlan klippte jag ut ur en pafflåda och så på med en massa ansiktsfärg som pricken över i:et. Var mycket nöjd med denna utklädnad vill jag mig minnas. 

Dessutom vann vi tillsammans tävlingen för bästa utklädnad, så var väl inte den enda som gillade looken! 

Slutligen, en tredje look som jag gillade väldigt mycket: nämligen Klockarkatten från Alice i Underlandet. Även här utgick jag från vad jag hade hemma (en blå klänning, strumpor som jag drog över handlederna och ett diadem som fick sig ett par blåa öron) och sedan fick ansiktsfärgerna fixa resten. På den här halloweenfesten gick vi dessutom ett helt gäng i samma tema så dessutom hittades Alice, The White Queen, Kaninen samt Tweedledee och Tweedledum ur vårat gäng. Lyckan var total när vi senare dessutom stötte ihop med Hattmakaren. 

I år har mina halloweenfestligheter inte nått högre höjder än att jag målat ett litet ansikte på en skruttig clementin. Men det är helt okej, för ikväll skall vi nämligen inleda en annan typ av firande som jag gillar väldigt mycket, nämligen JULMYS och årets första glögg! 

03.11.2018 kl. 09:00

så kom november

Så kom november. Ett säkert tecken på att man ramlat in i den månaden är väl att klockan, som idag, närmar sig ett och det har fortfarande inte ljusnat till ordentligt där ute. Men jag tänker att i år, om någonsin, har jag möjligheten att göra det bästa av denna månad av mörker och bara kura ihop framför kakelugnen, brygga massor av te och tända ljus nästan som om pyromani vore en liten hobby. I väntan på att en får hänga upp julljusen skall jag definitivt försöka ha novemberbilden här ovan som målsättning de kommande veckorna. 

Igår, när jag fått Vidar att slumra till en stund på förmiddagen, plockade jag (typ) med ljusets hastighet ihop en fikakompatibel bjudning och bjöd över Ida, Björn och sötaste Jerry som råkade befinna sig söderut. Jerry hör nog till den typ av hundar som man omöjligen kan låta bli att gilla. Tror det eventuellt beror på att han till sättet aningen påminner om en katt, hehe. 

I övrigt känns det som dagarna bara flyger iväg. Vad gör jag? Gör jag alls något? Nå, ibland går jag tydligen i alla fall ut och gå med vagnen. Och katten. Har varit ganska slut i huvu (som man så vackert säger här i Karis) så att registrera vad man gjort och hur en dag varit har inte stått högst upp på listan om vi säger som så. Dock har vi fått in en ny morgonrutin som funkar de dagar K börjar jobba lite senare och kan hjälpa till med ett matningspass vilket ger mig aningen mer tid att sova, vilket är guld. Galet så sönder man blir som människa med för lite sömn bakom skallbenet, men kanske inte så konstigt heller med tanke på att jag förr lätt sportade nio timmars nätter. Något sånt kan jag bara drömma om just nu...

Mitt fotograferande har även tagit ett rejält hopp på sisådär tio år bakåt i tiden och landat i mina sena tonår då jag skaffade min fötsta systemkamera och vurmade för naturfotografi i betydligt större utsträckning än idag. Vi snackar vattendroppar i gräs, färgglada löv, you name it. Är väl så det blir när en försöker åstadkomma ens en liten uns variation till alla babybilder som annars registreras på kamerans minneskort.

Annars ser väl våra dagar lite ut som ovan. Passar på att mysa, åtminstone de stunder vi bägge är på gott humör. Är ju ett litet projekt att se till att både hans och mitt sömn- och matintag ligger på en nivå där båda är nöjda. Men när de stunderna infaller är det mysigt att bara kura ner sig i sängen och kanske läsa lite ur boken jag just nu håller på med. Blir för det mesta bara några sidor åt taget, men istället för att störa mig på avbrotten försöker jag se det som en karamell som jag får njuta länge av.  

02.11.2018 kl. 10:58

en fredagslista

→ Vad har du på dig?
Faktiskt ordentliga kläder för en gångs skull, eftersom vi skulle gå på utställning på förmiddagen. Skjorta och leggings - jeansen fick nämligen flyga av så fort vi kom hem igen. 

→ Vad lyssnar du på idag?
Babygnäll som pågått hela eftermiddagen. Fast till kvällen ersattes det av lite jazz ur högtalarna istället, viktigt att variera sina intryck förstår ni. 

→ Vad är du på för humör?
Ganska trött, men i övrigt rätt nöjd. Med fredagstacos i magen och vetskapen om att mannen tar ett av matningspassen i natt kan man ju inte klaga.

→ Helgens planer?
Sova och gå på loppis. Hoppas starkt på att vi skulle orka få ihop en gemensam frukost med lilla familjen också. 

→ Vad var det roligaste som hände denna vecka?
Det här låter väl kanske lite absurt, men efter att ha hängt en hel vecka enbart hemma (med undantag för besöket uppe hos mamma en förmiddag) njöt jag något oerhört av att låångsamt gå i butiken och pilla på diverse förpackningar och fundera på helgens matinköp. Eeh. Mannen blev riktigt frustrerad på att jag tog så lång tid på mig och zickzackade mellan hyllorna. Kan väl inte säga annat än nivån på vilken typ av underhållning som krävs är något låg för tillfället. :--)

→ Veckans fundering?
Det är inte bara min underhållningsnivå som är låg just nu - tankekapaciteten följer samma standard så minns knappt vad jag tänkt på under veckan. Men en sak som faktiskt slagit mig är hur rent mitt hår har hållits på senaste tiden. Har inte tvättat det sen i lördags, det vill säga på en vecka. Tack för det hormoner, eller vad det nu sen är som spökar. 

Dop har jag också fnulat på en aning. Vi har gjort en deal med Kisse: han får smörgåstårtor till serveringen om jag får fria händer att hitta på några roliga programpunkter. Försökte insistera på att nittiotalet ringde och ville ha dem tillbaka, men men, så länge alla är nöjda och glada osv... 

Bilderna tagna under dagens lopp.
Listan snodde jag skamlöst utav Jenna, som i sin tur knyst den av Peppe

26.10.2018 kl. 20:37

höstdagar genom kamerarullen

Hej från denna regniga tisdag! Riktigt ruskigt där ute, men mig stör det inte ett dugg. Slipper ju ha dåligt samvete om jag inte orkar eller hinner ta mig ut - är liksom ett förvånandsvärt stort projekt att få sig själv och bebé påklädd, nerbäddad i vagnen och allmänt bara redo för Livet Utanför Ytterdörren så skönt med en sån här dag. Just nu ligger V och slumrar i babyskyddet så tänkte jag kan passa på att skriva några rader. Det där babyskyddet är nog lite utav magi - från att ha gnällt och varit allmänt lite missnöjd sover han nu som en stock sekunden efter att jag lade ner honom i skyddet. Börjar snart misstänka att det är någon typ av sömnmedel inpregnerat i fodret, haha. 

Men ja, lite höstdagar utlovade rubriken visst. Så här har den senaste veckan på ett ungefär sett ut hos oss ↓

Förra veckan blev det ett besök i mitt gamla högstadium. Det ordnades en föreningsdag och och passet om scouting var en ledare kort så jag fick rycka in med Vidar under armen (eller i bärselen, om vi skall vara specifika). Första passet blev eventuellt lite flummigt, då jag inte hade haft möjligheten att förbereda mig, men det andra desto bättre. Mest nöjd vad jag ändå över att V hängde med nöjt hela eftermiddagen, fast jag fick sota för vår programfyllda dag senare under natten då han istället sov mycket oroligt. 

På bilden skymtar föresten vår historik, som jag jobbade med att layouta förra vinter. Om du vill stöda vår kår så går det fortfarande att köpa ett exemplar. Klicka i så fall här om du är intresserad, intressant läsning och mycket bildmaterial utlovas!

I pausen mellan de två passen smet jag iväg till närmsta café för en snabb lunch i form av kaffe och en smörgås. Kändes lite vardagslyxigt då jag den senaste månaden mer eller mindre varit strandad här hemma då jag inte har någon bil om dagarna. Ja, och så satt jag och ammade Vidar i ett av klassrummen också. Trodde jag ju kanske inte jag skulle göra när man var femton och hängde där senast. Dock med lite lätt stress i kroppen, skulle inte riktigt varit sugen på att få en hop stökiga högstadieelever instormande mitt under den sessionen om vi säger som så. 

Sedan hem till detta mysiga! 

Så har de ju varit höstlov också, som inte märkts av så jättemycket för min del utöver att mamma var ledig från jobbet och jag kunde således hänga där och ta en tupplur medan hon skötte Vidar samt gjorde lunch till mig. Oskojat den ultimata lyxen i mitt liv just nu - att få chansen att sova lite extra samt någon som serverar mig mat. 

I övrigt gick höstlovet åt till att mysa och ladda batterierna... 

... för sen blev det besöksmaraton hela helgen! Många kompisar råkade ha vägarna förbi Karis, så då var det naturligtvis givet att de skulle få hälsa på. Först ut V:s blivande gudmor. 

Som även hon fixade lunch till mig! ♥ En fantastiskt god soppa som mest kändes som en kram från insidan. Gör den, bara gör! Vi kokade upp en butternutpumpa och en liten lök tillsammans med grönsaksfond och mixade den sedan med ett paket färskost samt kryddor (salt, peppar och timjam om jag minns rätt). Toppade med lite fetaost och åt med nygräddat bröd. Mmmm!

Besöken avlöste varandra under helgen, medan jag mer eller mindre satt bänkad i kökssoffan. Utav Julia fick jag denna vackra bukett. 

Mat hann vi ju inte riktigt tänka på mellan besöken, så till kvällen blev det att rota i kylen efter något som kunde fungera som middag. Blev ett litet hopskrap som resulterade i minipizzor. 

Söndagen gick i ett lite lugnare tecken, och dagen grydde så här fint över träsket. 

Dagen förlöpte med diverse sysslor för att städa undan sommaren och till kvällen sysselsatte vi oss med att dansa omkring i köket till lite jazz samt svamprensning då vi hade kommit över trattkantareller till ett kappris på 2 euro per liter. 

Nu gnyr en liten en så det är nog bäst att sätta punkt här. 

23.10.2018 kl. 13:31

en månad med vidar

Idag är det prick en månad sedan Vidar kom till världen. Är ju lite utav en kliché att säga, men oj vad de här första veckorna har gått fort. En dag kan liksom lätt försvinna i enbart matning, blöjbyten, tröstande samt oändligt långa stunder en bara sitter och glor på sin avkomma. Och kanske en liten tupplur då och då. 

Överlag är det så här långt en riktigt nöjd och glad liten en månaders grabb vi har att göra med, fastän några nätter har varit av det mer kämpigare slaget. Men det beror väl delvis på att jag själv är en obotlig sömntuta som ännu inte riktigt vant mig vid att jag måste stiga upp några gånger varje natt. Funkar liksom inte att sova räv, som jag gjort en hel del gånger med katterna och låtit mannen stiga upp och släppa ut dem medan jag själv snarkat vidare. Schysst fru här, hej! 

En månaders dagen har vi "firat" i dagarna två med besöksmaraton och bland annat har Vidar fått mysa med sina blivande gudmödrar. Skall fortsätta kvällen med att skrapa ihop vad jag hittar i kylen och försöka skapa något som liknar pizza - festligare än så blir inte denna lördag, men alldeles lagom för oss. Lär ju komma en hel rad mer månader att fira, vilket jag åtminstone hade tänkt dokumentera med någon form av fantasifotografi som här ovan. Vad de kommande månderna har att komma med återstår att se. Mot oändligheten och Vidar(e). 

20.10.2018 kl. 18:00

tre handgjorda leksaker

Har på sistone pysslat ihop några olika leksaker till barnet. Dels eftersom jag tycker det är trevligt att få utlopp för min kreativitet på något vis nu när jag inte jobbar men även eftersom jag inte hittat vad jag letat efter i affärer. Först ut är ett babygym, som jag redan länge visste att jag ville göra själv eftersom jag tycker de flesta nyproducerade antingen är hiskeligt dyra eller bara ohyggligt fula. Vill liksom inte ha en platsig grej i grälla färger liggande framme, så då kändes det bättre att göra en själv i trä och en design jag tycker "smälter in" lite bättre. 

Träpärlorna var sånt jag hade hemma samt från en barnvagnsleksak jag hade fyndat på loppis för femtio cent. Dessa trädde jag på ett stadigt snöre och limmade slutligen fast alla knutar så att banden säkert inte skall gå att riva löst av några små, ivriga händer. 

Ännu är lillkillen aningen liten för att ha så mycket intresse av denna, men hoppas han så småningom skall tycka att den ens  är lite rolig att kolla på. 

Ovanför sängen har jag hängt upp en mobil gjord av en bamburing, träpärlor och små moln, en måne och stjärna som jag sytt utav filttyg. 

Än så länge har denna beskådats exakt noll gånger utav barnet, då han fortfarande inte sovit i spjälsängen en enda gång, men i något skede lär det väl bli av att han ligger och kikar på denna får man ju hoppas. 

Och slutligen en liten måne med en bjällra inuti så den skramlar en aning samt band så den enkelt går att hänga upp t.ex. i spjälsängen. 

16.10.2018 kl. 15:47

en oktoberfredag

Hej från denna fredag! Att småprata om väder och vind hör väl till de lite mer ointetsägande ämnena man kan ta upp, men nu gör jag det ändå för det är det enda jag har att komma med för tillfället. Efter att ha haft Vidar klistrad vid mig hela dagen hann K bara typ stiga innanför dörren då han kom hem när jag kommenderade "vi måste ut NU" och tacksamt nog var han med på noterna.

Skulle vilja kapsla in den här årstiden och dra ut på den lite extra, för den är så himla fin med sina färgexplosioner i naturen. Bonus för dagens promenad var att jag orkade gå längre än våra tidigare promenader utan några känningar i operationsärret och dessutom hittade vi en del svamp så imorgon blir det svamp till middag! Imorgon skall jag dessutom introducera Vidar till sin framtida potentiella hobby: scouting. Då är det nämligen dags för hans första hajk. Tre och en halv veckas ålder är väl helt rimligt för att börja hjärntvätta sitt barn till att få samma fritidsintressen som en själv, visst hehe? 

12.10.2018 kl. 21:39

om de första veckorna & en kväll av egentid

Imorgon har det redan gått tre veckor sedan vi blev föräldrar. Att det skulle bli en hel del omställningar hade jag naturligtvis räknat med, men ändå har det tagit en liten tid att vänja sig. De första veckorna har onekligen stundvis känts lite tunga med en helt ny person att lära känna, en öm kropp med avslag och mjölk som rinner till, hackig sömn om nätterna och dessutom en drös nära och kära som vill hälsa på som ens energi borde räcka till. Inte konstigt att man känner sig lite mörbultat som person efter allt det. 

Denna vecka har skönt nog varit aningen lugnare, trots att det igen blivit en ny vardag att vänja sig vid i och med att K:s pappaledighet tog slut i måndags och jag och Vidar därmed numer hänger på tumis om dagarna. Men det tar sig. I går hade vi en riktigt bra natt där amningarna gick smidigt och bägge somnade om snabbt, så kände mig helt klart lite mer på vinnarsidan i morse. Dessutom sken solen igen efter att ha haft några gråa och regniga dagar, så passade på att ta oss ut på en liten promenad. Är glad över bärsjalen jag bestämde mig för att skaffa, som verkligen avlastar skönt och underlättar så man får händerna fria. Och lite frisk luft gör ju nog, som de flesta vet, under både för energinivåer och humör. 

Till kvällen hade jag blivit utlovad lite egentid, så killarna i huset stack iväg på egna äventyr när K kom hem från jobbet. Trodde inte dagen skulle komma då jag njöt av att ha tid för att städa, men måste erkänna att jag inte var långt ifrån det idag. En långpromenad tyckte jag även var rimligt att klämma in i schemat för den ensamma kvällen, ville ändå passa på nu när hösten är som vackrast ute. 

Tänkte mig ackompanjera promenaden med en bra podd - just nu finlandssvenska Allt vi måste tala om som tar upp intressanta ämnen som passar min nuvarande livssituation rätt bra. 

Dock gick mina promenadplaner aningen i kras då denna lurvboll dök upp så fort jag var på väg att lämna gården. 

Försökte lura henne och bokstavligen talat smög runt garaget i hopp om att hon inte skulle märka vart jag tog vägen - men nej. Lana överlistar man inte så lätt, särskilt inte när det vankas promenad. Så det blev en kort, stillsam lunk och istället för podd fick jag lyssna på en jamande katt. 

Fastän det är lite irriterande att få katten i släptåg då jag verkligen hade velat gå en lite längre sträcka, kan jag inte låta bli att erkänna att det är lite småmysigt med kattsällskap. När vi hade kommit lagom långt (dvs till granngården) svängde vi om och gick hem igen. Hade tid över både för att i lugn och ro äta en varm (!) måltid (win!) samt ta ett fotbad och äntligen lyssna på den där podden innan jag började skicka iväg meddelanden till mannen för att ta reda på om de inte tänkte komma hem snart. Så mycket för den egentiden alltså, men visst var det skönt att tömma huvudet ett par timmar. 

10.10.2018 kl. 20:40

om att gå på slow food festival

I lördags begav vi oss av till Fiskars för att gå på Slow Food festivalen. 

Vi hade befarat att vi skulle missa festivalen det här året, eftersom den inföll väldigt nära det beräknade ankomstdatumet för lilla V, men då det visade sig att vi redan hunnit öva oss på det här med föräldraskap i dryga två veckor kände vi att vi trots allt vågade oss iväg i folkvimlet.

Första stoppet blev hos mina gamla kollegor på Marthaförbundet, där vi fick den här superfina kokboken i gåva. Få organisationer skapar lika snygga trycksaker som dem, förstås med Karin i spetsen för det hela. 

Sedan in i folkvimlet! 

Det fanns en massa gott att välja på bland alla de olika matstånden, men slutligen föll valet för lunch på svampsoppa med maltlimpa. Mycket gott! 

Till efterrätt Herrgårdsglass med smak av saffran och kardemumma. Men skall jag vara ärlig tyckte jag nog inte denna var särskillt god, vilket jag borde ha förstått när försäljaren sade att den påminner lite om lussebullar. Jag som inte gillar bullar (förutom nygräddade kanelbullar) överhuvudtaget liksom... 

Någonstans här, ungefär en tredjedel igenom festivalområdet, började jag bli lite småstressad över det faktum över att det eventuellt kunde uppstå hungersnöd i vagnen lite när som helst. Ens tidspann är ju aningen begränsat och man rör sig ju inte direkt snabbt med en barnvagn och bekanta lite här och där som skall stannas och prata med.

Men vi hann ta oss en tur upp på vinden också! Frimans hade kanske det snyggaste bordet. 

Ett måste var naturligtvis att stanna till hos Anna för att köpa hem av Mörby gårds kött och mjöl. 

Slutligen inhandlade vi en påse potatis innan vi styrde kosan tillbaka mot parkeringen. Vidar sov fortsättningsvis som en kung, så honom behövde vi sannerligen inte oroa oss över. Skulle det vara helt fel att införa babyskyddet som säng för natten också, haha? Ingenstans sover han så bra som i det, om han då inte ligger fastklistrad i mig vill säga. 

Aningen skör nybliven småbarnsmorsa, men nöjd över att vi klarade oss genom festivalen utan darr på vare sig ribba eller läpp. 

Till kvällen parkerade vi oss i köket, Vidar naturligtvis i mangelkorgen. 

Och jag vid köksbordet, väntande på att grytan gjord på kötten vi hade handlat på festivalen skulle puttra klart på spisen. 

08.10.2018 kl. 13:51

om dagen före dagen

Jag tänkte vi kunde backa banet en aning. Närmare bestämt dryga två veckor till den nittionde september, dagen innan vi lilla V skulle komma till världen. Så konstig känsla, att vakna och veta med säkerhet att dagen därpå är dagen då vi åker in till förlossningen. 

Inledde dagen starkt med att bara ligga och vila. Det främsta (och typ enda) jag blivit tipsad om att passa på att göra medan jag ännu hade chansen - inte mig emot. 

En liten selfie för att dokumentera magen på det. 

Sedan blev det frukostdags och jag slog mig ner vid datorn för att besvara några mejl som jag hade skjutit upp allt för länge. Men kände att det var nu eller aldrig, då en aldrig kunde veta hur det kommande babylivet skulle te sig. 

Sedan tillbaka till sängen för att fortsätta vilandet, här tillsammans med Lana. Den här katten alltså, undrar nästan om det är hennes eller mitt beteende som har ändrat mer de senaste veckorna. Känns som det lutar åt katten. 

Eftersom jag visste att vi skulle in till bb dagen därpå, var det ändå lite grejer jag ville få gjort annat än bara vila. Som att fixa lite i barnrummet till exempel. 

Och plantera några höstblommor vid trappan. Ambitionsnivån var rätt låg i år, så detta fick duga mer än väl. 

Slutligen hade jag på min to do-lista att ta en sista polaroidbild på magen. Den som följer mig på instagram har kanske noterat att jag haft det som ett litet återkommande tema de senaste månaderna. 

Till kvällen begav vi oss över till granngården och dessa två busar. 

Morötter skulle skördas.. 

.. blommor skulle sniffas på, 

och häxsoppa skulle kokas i en vattenpöl i berget. Mycket viktiga bedrifter som ni säkert kan förstå!

Slutligen gick vi in för ytterligare mys och bastubad. En bra sista kväll innan det var dags för familjetillökningen. 

06.10.2018 kl. 19:51

spridda tankar från den beräknade dagen

Trodde det här med "amningshjärna" var något av en lätt överdrift, men har nu själv fått erfara hur tankarna flyktigt seglar ut och in ur huvudet och kommer på mig själv med att stundvis helt utzoonad sitta och glo ut genom fönstret eller in i valfri vägg. Här följer ändå några spridda tankar som jag trots allt hunnit fånga en aning denna kväll:

→ Självklarheten. Över att Vidar redan är här och nu har varit det i två veckor trots att han egentligen var beräknad till dagens datum. Världens mysigaste typ när han ligger varm på bröstkorgen och sakta hummar för sig själv, lite mindre mysig då han gallskriker mitt i natten och inte vill lugna sig. Men det tar väl sig. Kan inte direkt klandra honom då jag, som förr starkt brukat sporta nio timmars nätter, inte heller är den mest fröjdfulla personen under dygnets mörka timmar. 

→ Tacksamheten. Just idag faktiskt främst över att min tio dagars kur av sprutstickande (för att motverka risken för blodpropp efter operationen) i magen är över. Hade ju tänkt att det efter förlossningen skulle vara slut på nålar för ett tag, men tji fick jag. När barnmorskan började instruera mig hur jag skulle gå tillväga fick hon dock snällt vända sig till min man istället. Jag som redan tyckte det var lite jobbigt att mäta blodsockret under graviditeten blev nog lite blek om nosen av tanken att jag skulle vara tvungen att själv sticka en lång nål i mig. Men nu  är det som sagt över och jag hoppas det lilla slagfältet av blåmärken kring min navel repar sig så småningom. 

→ Magmusklerna - mina då, alltså. Ack, så lite uppmärksamhet jag gett denna del av kroppen genom åren, men har tagit igen det med råge de senaste två veckorna. Att få buken uppsnittad med strikta restriktioner hur man får röra sig känns minst sagt lite utmanande med en liten spädis vars behov en borde tillse så snabbt som möjligt. Testa själv att t.ex. resa dig ur sängen helt utan att använda mage eller rygg. "You don't know what you got 'till you're missing it a lot" som Eric Hassle skulle ha sagt. 

Det var allt denna hjärna lyckades greppa just nu. Med sikte på nästa amningspass. 

03.10.2018 kl. 21:36

en ny skomakare i stan

Igår tyckte vi det var dags att "komma ut" lite, och se något annat än husets fyra väggar och granarna här ute till skogs. Har varit lite sparsam med mina allmänna framträdanden så här långt, eftersom det tar något ohemult på krafterna, men igår ville vi ändå passa på att åka in till centrum eftersom Kisses kusin Edward hade öppning av sin nya verksamhet som skomakare. Så med ett kilo godis under armen stegade vi in i den nyrenoverade lokalen, som nu har blivit riktigt snygg, för att inspektera det senaste tillskotten i Karis stadsbild: Nahkafaija. 

Jag är imponerad av att han vill och vågar ta sig an detta väldigt traditionella yrke och hoppas verkligen det kommer gå bra. Om du vill följa med Nahkafaijas uppdateringar och verksamhet kan du göra det här. Bilderna tog jag som "öppningspresent" åt honom, så min fotografiverksamhet är nog fortfarande officiellt på mammaledighet, men roligt att ändå göra små grejer på frivillig basis och eget initativ. 

Utöver skomakarbesöket passade vi på att ta en kort promenad genom centrum. Vi snackar apotekshörnet-Smarket-Köpmansgatan och så tillbaka till bilen vid apoteket igen, så den som kan sitt Karis vet att det inte handlar om någon lång promenad. Nåväl, på denna sträcka stannade vi upp och pratade totalt med 11 personer och 1 hund. Småstadsliv när det är som bäst (eller värst?).

02.10.2018 kl. 12:30

om att äntligen ha ett namn

Att bestämma oss för ett namn till vår nyaste lilla familjemedlem har inte varit det allra lättaste. Det känns ju liksom som ett lite mer avgörande beslut än att namnge en katt. Under de gångna månaderna hade vi hunnit samla ihop en ganska diger lista på namn, men inte riktigt kommit överens om något som vi båda gillar fullt ut.

Min filosofi har varit ju gubbigare, desto bättre men där har jag inte riktigt fått medhåll från K. Däremot kunde vi enas om att det gärna får vara åt det mer "traditionella" hållet, fördelaktigen något med en lite äldre klang. Detta främst eftersom jag tycker det skulle vara supermärkligt med ett "modernt" namn ihop med vårt ytterst vanliga efternamn, men också för att jag tycker att lite äldre namn passar fint såväl på barn som i vuxen ålder. 

Därtill skulle namnet gärna få ha skandinaviska rötter. Ett tag funderade vi även om vi borde ta uttal på finska (och engelska) i beaktande, men det slopade vi sedan eftersom jag tycker det är svårt att hitta vackra namn som funkar på både finska och svenska, men ändå inte är för finska i stilen. Slutligen ville vi undvika namn som börjar på bokstaven L på grund av våra katter samt namn som slutar på N, eftersom det skulle bli en så otydlig övergång till efternamnet i det fallet. 

Så med dessa kriterier gick vi alltså igenom vår namnlista än en gång på jakt efter Det Perfekta Namnet. Vi valde ut några favoriter, provade dem och kom slutligen överens om ett namn som vi båda tycker är fint. Enligt befolkningsregistreringscentralen bär ungefär 450 personer detta namn i för- eller mellannamn och det var som populärast under 1920-1960, men har nu åter under 2010-talet stigit i populäritet. När jag googlade namnets betydelse kom bland annat "han från skogen" upp, vilket känns lite extra passande med tanke på var vi bor. 

Så, säg hej till Vidar!

30.09.2018 kl. 22:00

en vecka av mysiga stunder

Idag är det en vecka sedan lilla V kom till världen och det känns som det enda vi gjort här hemma är myst, myst, myst. Inte mig emot då det stundvis stormat riktigt höstruskigt där ute. 

Fördelen med att flytta till ett gammalt hus är alla fynd man kan göra då man rotar lite på vinden. Som denna gamla mangelkorg som nu får fungera som sovplats då vi hänger i köket eller vardagsrummet. Här inmundigades äntligen morgonkaffet framför vedspisen efter en lång morgon av amning, blöjbyten och joddlas innan vi kom till ro igen. 

Härom kvällen unnade jag mig ett liiitet glas vin till middagen (nej, inte i närheten av någon amning och ja, ackompanjerat av säkert en liter vatten - så ta're lugnt). Blev nästan tårögd av första klunken och var så salig att jag knappt sa ett ord under hela middagen. :--) Eh, kan eventuellt ha saknat att ta mig ett litet glas middagsvin då och då under det gångna året. 

En av de trevligare omställningarna så här i slutet av graviditeten och efter förlossningen är att Lana gått från att vara så där lite småpottig (så där som katter i allmänhet kan vara, ni vet) till att ha en mycket snällare och mjukare approach. Nu hänger hon mer än gärna i samma rum som mig och bebé och ligger gärna och myser tillsammans med oss på ett lagom avstånd.  

Det var den lilla vardags- och mysuppdateringen från Sutarkulla. Vi fortsätter på samma linje!

27.09.2018 kl. 17:49

den första lilla promenaden

Igår vaknade vi upp till en extra fin morgon med dimma som låg tät över träsket och åkrarna. 

Efter att långsamt ha startat dagen och gjort de viktigaste bestyren bestämde vi oss för att en första utomhusvistelse sedan vi lämnat sjukhuset nog vore på sin plats. Kunde väl från och med nu titulera allt till "Första.." som vi gör med Nybbe, men skall försöka undvika det. Men i alla fall, detta blev den första promenaden! 

På ungefär fem röda hade vi denna dam i släptåg. Omöjligt att lämna gården ensam om hon är utomhus och märker att vi sticker iväg någonstans. 

Nöjd mamma som äntligen fick lite frisk luft, men som inte har en aning om hur man skall posera med en vagn. 

Även Nybbe verkade ha det ytterst bra på sin första lilla utfärd.

Äntligen börjar hösten vara här så där på riktigt med alla sina färger och svala luft. Bästa, bästa årstiden. 

Vår promenad blev dock skrattretande kort, då vi fick lov att svänga efter några hundra meter. Lana slutade nämligen inte "skälla" på oss innan vi svängde om och snabbt som attan visade hon vägen hem igen. Men hon var noga med att stanna med ett par meters mellanrum för att kolla att vi säkert hängde med tillbaka. 

Så vi fick finna oss i att hänga ute på gården istället, vilket ju också var helt okej. 

Solen värmde gott, så vi passade på att sätta oss på kökstrappan och dela på ett par rader choklad. 

Blomrabatten intill trappan är nog en lite sorglig syn. Planterade frön som utlovade en sommaräng i våras men torkan var inte nådig och enbart några fåtal blommor orkade kämpa på. 

Innan vi gick in igen passade jag på att skörda det sista ur mina örtkrukor och nu skall jag passa på att använda av vår egna timjam till kvällens middag. Hörde rykten att jag skall få smutta på ett litet glas vin - tänk, det har inte hänt sen januari! 

25.09.2018 kl. 16:00

han är här!

Det blev med väldigt kort varsel från det senaste inlägget som vårt barn kom till världen. På tisdagen fick vi det slutgiltiga budet att det blir kejsarsnitt och redan på torsdag morgon åkte vi in till förlossningsavdelningen på Lojo sjukhus. Hela operationen förlöpte smidigt (förutom att det så där ut min synvinkel kändes som att de möblerade om hela min buk) utan några komplikationer och kring 10 på morgonen den 20.9 var har här!  Så fin och så självklar.

Hittills har han gått under smeknamnet Nybert - en namnlek på efternamnet, samt en rad olika smeknamn på det, bland annat Nybbe, Nysä, Nybs (ja, älskar smeknamn). Att komma på det riktiga namnet har varit lite klurigare, men igår kväll, när vi för första gången hade tänk bänka oss framför teven en liten stund men det visade sig att den inte fungerade, tog vi tag i vår långa namnlista vi plitat ner. Betade sakta av den till fyra favoritnamn per man (eh, ja är kanske lite mycket med den ursprungliga listan innehöll närmare 40 namn..) och slutligen endades vi om ett som vi båda gillar. Nu skall vi bara smaka på det någon dag för att känna om det verkligen känns rätt. 

Hade en tanke om att det hade varit roligt att spara namnet som en överraskning till dopet, men tror jag inte vågar göra det i och med att det känns som att det råder en enorm babyboom i bekantskapskretsen just nu. Vore ju lite snopet om någon "allt för nära" snodde namnet innan oss då vi trots allt bor på en ganska liten ort. 

Nu skall vi mysa vidare i vår lilla bubbla, på återseende!

24.09.2018 kl. 08:03

den sista tiden på tumanhand

Nu kan vi väl inte säga annat än att den officiella nedräkningen av vår tid på tumanhand har inletts. I morgon går vi in i vecka trettionio och idag fick vi reda på vilket datum vår nya familjemedlem kommer till världen. 

Det känns nog lite märkligt att näst intill exakt veta när bebé kommer göra entré och anledningen till detta är att vi kommer göra ett planerat kejsarsnitt. En av orsakerna till detta beslut är att barnet ligger och gottar sig i sätesläge och verkar ha noll intensioner på att vända sig trots mina gedigna gymnastikövningar jag försökt utföra upp och ner i soffan (verkligen en tjusig syn vill jag lova) och barnmorskorna vill i första hand inte rekommendera en "normal" förlossning i det skedet för förstföderskor. I sätesläge alltså, men vid närmare eftertanke knappast upp och ner i soffan heller.

Som krydda på det har jag dragits med något som kallas hepatos de senaste veckorna, vilket i vissa fall kan få kroppen att lägga igång förlossningen tidigare, vilket inte är ultimat i kombinationen av sätesläget. 

En liten, liten del av mig kan känna sig snuvad på "the grande finale" i och med kejsarsnittet, men är inte heller den som skulle vägra barnmorskornas rekommendationer bara för att jag inte skulle ha lust att få magen uppskuren. På samma gång känns det ju också lite skönt att inte vara tvungen att gå omkring och vänta i ovisshet. 

Eftersom det slutliga beslutet om att det kommer bli ett kejsarsnitt kom relativt snabbt, är jag väldigt glad över att vi hann få till en träff med Julia som snällt nog tog sig tiden att dokumentera oss medan magen ännu är kvar. Trots att jag, speciellt fysiskt, har mått väldigt bra så gott som hela graviditeten har jag verkligen inte kännt mig särledes glamourös, så har själv väldigt sparsamt gått löst med kameran. Men nu har vi dessa otroligt fina bilder att kunna blicka tillbaka på, och det är jag så tacksam över. 

En vän undrade om vi har några storslagna planer för sista tiden som bara två, men jag önskar mig anspråkslöst nog mest att få sova samt en omgång av mitt favoritkortspel, från Robinson till Ronja (som i princip är en modifierad version på finns i sjön). Känns som det finns mer grejer jag ser fram emot att göra efter att bebé är här. 

Exakt när bebé kommer tänker jag inte avslöja nu, men kanske ni som inte redan vet vill komma med en gissning? Så mycket ledtråd kan jag ge, att det inte blir en oktoberbaby, som vi hade räknat med. 

Alla dessa bilder är tagna av talangfulla Julia Lillqvist

18.09.2018 kl. 21:00

att bli totalt överraskad

Idag styrde jag stegen hem till Riina med siktet på lite anspråkslöst söndagshäng, men blev totalt överlumpad när jag ringde på dörrklockan och hittade ett helt gäng vänner som ställt i ordning med överraskningsbrunch för mig. Blev alldeles rörd av att de tagit sig till Karis från allt från Jakobstad till Åbo och Helsingfors för min skull. 

Vi känner väl varanda rätt så bra i min kompiskrets vid det här laget och en massa god mat är inget som någon tackar nej till i första taget. Bubbel, paj, bakverk, smoothies och annat gott bjöds det på. 

Sedan blev det gissningslek med temat när bebé dyker upp. Gissningarna landade på allt mellan 28.9-15.10 så vi får se när hen ämnar dyka upp. Har själv två olika teorier, men vilken jag tror mer på vet jag bättre imorgon efter att jag träffat en läkare. Vi får se! Något mellan ovan nämnda datum känns i alla fall ganska sannolikt. 

Därpå följde presentöppning. 

Fick så fina gåvor, tack! Kategorin barnböcker med vackra illustrationer hör ju nog utan vidare till en av mina favoritgenrer inom litteraturen. 

Avslutningsvis satt vi och fnulade på namn en stund och kollade upp vad alternativen skulle vara om vi utgick från dagarna vi gissat som födelsedatum samt vem som har namnsdag då. Håhå, det här med namn alltså. Inte lätt. 

Så roligt att få träffa detta lilla gäng som fixat så fint, fast det egentligen hade behövts en handfull timmar till för att hinna snacka om allt man skulle vilja prata om. Tack för en fin överraskning! ♥

16.09.2018 kl. 18:54

fredag i realtid

Hej från denna fredagsförmiddag. Så skönt med en dag mellan varven utan något program på morgonkvisten, så att man kan ta en riktigt lugn morgon för sig själv. Har varit en del extra spring till sjukhuset i Lojo de senaste veckorna på grund av levervärden som inte varit på topp, så har blivit en hel del morgnar utan mina bästa ingredienser: lugn och frukost eftersom man skall vara oäten för att ta blodprov. Tröstar mig med att jag ganska effektivt hunnit jobba bort en del av mitt obehag för nålar samt småningom börjar vara riktigt bekant med mördrapoliklinken, så lär inte tappa bort oss sen när det väl gäller att leverera le bebé. 

Men tillbaka till denna morgon. Kisse hade  snällt nog tänt eld i köksspisen innan han stack iväg på jobb, så vaknade upp till ett kök som var extra varmt och mysigt. Kombinationen ved som sprakar och ett spinnande kattsällskap är ju dessutom ganska oslagbar. Det, plus husets egna små knarr och gnissel hör till något av en perfekt ljudvärld för mig då jag tycker det är fruktansvärt skönt att vara ensam hemma utan någon extra elektronik påslagen som teve eller radio i bakgrunden. Bäst att njuta av tystnaden medan en kan. 

14.09.2018 kl. 10:34

tröttheten, punchknappar och en lagom dos katter

Den gångna veckan kan nog sammanfattas med ett enda ord: trötthet - och det känns som att absolut ingenting skulle ha blivit gjort. Vilket i och för sig är helt okej, då det inte direkt finns något projekt som brinner i knutarna, men ändå märkligt för någon som är van med att det alltid borde vara något på gång.

Med anledning av de något intetsägande senaste dagarna, passar jag på att slänga in en salig blanding av klick som fastnat i telefonens arkiv de senaste veckorna. Först ut ↑, en bild tagen innan jag skulle iväg på vad jag trodde var min sista bröllopsfotografering för sommaren. Så blev dock inte fallet, utan fick en till spontanbokning för någon vecka därefter, vilket var helt okej, men måste nog medge att de sista giggen nog nästan blev lite väl svettiga för denna pregnanta person. 

En kväll var jag hundvakt till denna härliga personlighet, Jerry. Hade kvällspromenad på agendan och han stannade med jämna mellanrum upp och tittade bakåt på mig med denna blick. Kanske han undrade vad det var för pingvin som kom vaggande bakom honom och ville kolla upp om jag alls hängde med, eller sen väntade han bara på de gyllene orden "nu svänger vi och går hem". Eller så är detta bara blicken som genomskådar att jag egentligen är en kattmänniska. Vem vet. 

En annan dag var jag bjuden hem till förträffliga fia för lördagsbruncheri och en sista träff innan hon pilade iväg till göteborg igen. Passade på att sno åt mig ett fotografi utav ett ypperligt mumincitat hon hade framme på köksbordet. 

Efter en rad misslyckade försök att få till en träff med en gammal klasskompis, lyckades vi äntligen hitta en gemensam ledig dag och jag stack in till Helsingfors. Åt en mystisk chokladbakelse, flanerade runt på kullerstensgatorna och språkade om livets både bra och sorgsamma ting. 

Från det ena till det andra: låt mig presentera universums bästa lösgodis, punchknappar! Fick höra att min smak är extremt gubbig (i kategorin romrussin när det kommer till glass, men det skulle jag för övrigt aldrig välja, obs!) men om jag bara fick äta en sorts lösgodis för resten av livet skulle det bli denna. Så ni vet. 

Och så en liten dokumentation av min bröllopsdagsbukett på det. Nu börjar den dock se lite hängig ut och undrar för mig själv om jag borde slå på stort skaffa en ny? Ändå ganska trevligt med blomster på nattduksbordet. Fritt fram för hemliga beundrare att skicka blombud hit ut på landet om vi säger som så!

Vad vore ett inlägg utan lite kattinslag? Den här mysaren fyllde dessutom tre år härom dagen. Det är ju inte direkt lite spektakel hon fått vara med om under sina tre första kattår, så hoppas fortsättningen bjuder på lite lugnare kattdagar. 

Mysig katt nummer två. Denna bild är kanske även den mest beskrivande bilden av den senaste veckan, då det är prick så här vi har hängt största delen av dygnet. Få saker är lika värmande för hjärtat som när den här pälsbollen kommer och gosar ner sig riktigt ordenligt i ens famn, ajaj, så man känner sig älskad. 

Random fakta, för övrigt: på min personliga mentala topp-lista över innehåll som gör en blogg mer attraktiv att läsa finnes följande:

3. bloggaren centererar inte långa stycken (eller hela inlägg) av texten och undviker särskrivningar.
2. bloggaren kan formulera sig väl i text men glömmer ej bort att komplettera med trevliga bilder.
1. bloggaren har katt(er) och låter den/dem frikostigt hänga med i blogginlägg. 

Uppfyller man dessa tre punkter är jag antagligen fångad. Slut på information. 

Avslutar med en dagsfärsk bild, då vi höll kaffepaus på gräsmattan mitt under städningen av vedlidret (tror du skulle ge godkänt, farmor!). Själv är jag inte så involverad i årets vedtalko om jag skall vara ärlig (med god anledning), men fika, det kan jag i alla fall fixa med bravur! Louie lät sig i alla fall väl smaka utav min köttbullsmörgås. 

09.09.2018 kl. 17:40

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

☰ meny