att vara scout är min feministiska handling

Igår klippte jag ihop ovanstående bild som hastigast, för att dela via min scoutkårs sociala medier. Ett hopkok av den klassiska "We can do it"-illustrationen av J. Howard Miller samt vår gamla kårchef Giggi, som var aktiv i Karis Flickorna över 30 år och hade stor betydelse för kåren. 

Speciellt under dagar som igår, internationella kvinnodagen, brukar jag fundera aningen extra på vad jag själv gör för att sträva efter en lite mer jämnställd värld. Visst delar jag viktiga artiklar och texter samt tillrättavisar kollegor som försöker gratulera en på kvinnodagen, men vad mer? Med fulla dagars arbetsveckor och bosatt ute på landet kan ens åtaganden ibland kännas aningen begränsade, men så slog det mig - jag är ju faktiskt scoutledare. 

I hundra år har nämligen Karis Flickorna jobbat för att möjliggöra en meningsfull verksamhet för flickor, som ger dem möjligheten att växa upp till starka individer i samhället. Vi uppmuntrar till gemenskap, kurage och bondförnuft och ger alla chansen att vara med. Dessutom hör de vänner jag lärt känna genom scoutingen till de mest kloka, inspirerande och förnuftiga personer jag känner. 

Att vara scoutledare är helt enkelt min feministiska handling. 

09.03.2018 kl. 15:59

om muminmuggar och mässor

Hej, hallå. Här kommer jag och tänkte klämma in ett halvvardagligt inlägg från denna dag. Började dagen i vanlig ordning med frukost och lite extra uppdukad eftersom det är helg. Invigde även min nya fina muminmugg som jag köpte till mig själv eftersom jag tyckte jag var värd det :--) samt för att fira att jag äntligen, efter 14 månader på mitt jobb, fått ett eget arbetsrum. Hade så himla mycket extra energi över när jag kom hem (i och med att jag kunnat jobba i ett lugnt, tyst utrymme med en dörr(!)) att K till och med blev riktigt förvånad. 

Och så skrapade vi en varsin skraplott som det pensionärspar vi kommit att bli, hehe. 

På eftermiddagen drog vi iväg till Ekenäs för att uträtta lite ärenden och så passade vi på att äta lunch och kaffe på Cafferie. Var lite för sena för att hinna prova på deras brunch, så det får bli till en annan gång. 

Slutligen åkte vi till Novia för att ställa i ordning mitt bord inför morgondagens mässa. Står där mellan 10-16 imorgon, så kom gärna förbi och säg hej!

03.03.2018 kl. 19:29

den sista februaripåhitten

Vilken vinterdvala både jag och detta ställe har hamnat i. Dock är det ganska skönt med ett långsamt lunk som enbart sakta strävar framåt mot våren. Bara en månad kvar nu, åh vad jag skulle vilja kunna snabbspola förbi mars och landa i smältande snö och de första vårblommorna som kikar upp ur rabatten. 

Nåväl, ibland hoppar jag ut ur äta-jobba-sova-hjulet och försöker faktiskt hitta på något. Som under helgen då vi begav oss ut på isen över träsket vi bor vid. 

Målet var fågeltornet på andra sidan, där vi dukade upp med kaffe. 

Och en bit chokladkaka i den perfekta konsistensen för picnic (dvs kunde ätas med händerna). 

Här står en och njuter och betraktar sitt kungarike lite. 

Har ju inte en helt pjåkig "bakgård" om vi säger som så. 

När de sista dropparna av kaffet var uppdruckna vände vi ganska kvickt om hemåt igen. Kölden bet i kinderna så vi ansåg oss ha fått nog av frisk luft för dagen. 

Passade även på att  betrakta en del av alla de spår som fanns lite överallt i snön. Vad kan detta ha varit för djur som delvis tycks ha släpat sig fram?

Väl hemma bänkade vi oss i soffan för ett par omgångar afrikas stjärna och smoothieskålar till lunch. Och så ett halvt öga på vinter-os har jag för mig. 

Till kvällen dök denna pingla upp. 

Fångade upp det senaste och vräkte i oss denna smarriga avocadopasta. 

Sedan tog vi saltet och rågbrödet under armen och pep iväg på inflyttningsfest. Traditionen att ge dessa saker kommer antagligen från Tyskland och skall ges eftersom de aldrig bör saknas i ett hem. Saltet har eventuellt också att göra med gammalt skrock som säger att om man kastar några saltkorn över axeln förhindrar det olycka. 

I söndags fick vi picnicbesök av detta lilla gäng, så vi bänkade oss på bakgården. 

Färgglada kippor och koppar i en salig blandning innan vi beslöt oss för att gå in och avsluta picnicen framför öppna spisen istället. 

Givetvis var också katterna med på ett hörn. För vad vore ett upptåg utan dem liksom?

28.02.2018 kl. 20:43

sportlovsdag i minusgrader

Vaknade upp till bitande köld utomhus och eftersom vi bor som vi bor, så var det ju också rätt... friskt här inne också om vi säger som så. Så hela denna förmiddag har enbart gått ut på att elda i våra spisar. Helt okej så. Varken kroppen eller huvudet kände nämligen för att jobba idag så skuffar skamlöst över alla firmagrejer till morgondagen och njuter av en ledig dag så här mitt i veckan istället. Är det sportlov så är det! Fastän jag har cirka noll ambitioner på att utöva någon form av sport... Kanske en liten sväng ut med sparkkälken senare bara vägen fortfarande är osandad. Det är typ av mina största sorger här ute på landet när det där ultimata kälkglidet blir bortsandat innan man ens hunnit ut en enda gång. Jaja, ni hör ju - inga stordåd att rapportera här. 

Ha en fin vinterdag!

21.02.2018 kl. 12:12

en glimt från en företagardag

De två senaste dagarna har varit vikta för företagsjobb, och eftersom jag inte haft några fotograferingar inbokade har jag njutit till fullo av att bara kunna vara hemma och jobba. Att sätta upp håret i en slarvig toffs och drisha omkring i håliga tights och yllesockor. Aj että. Tänker som bäst, när kläderna spänner som minst - viktigt livsmotto, eller hur? 

Dessutom ger det mig en så bättre start på helgen att få lunka på i min egen takt - dvs ta pauser mitt på dagen och sedan återvända för att huka mig framför skärmen några timmar på kvällen. Passar på att utnyttja dagar som denna nu medan jag ännu kan, för snart ändrar min arbetssituation och jag kommer "på pappret" bara jobba en dag i veckan med företaget medan jag är anställd resten av tiden. Kommer väl i praktiken inte att hålla till 100%, men skall göra mitt yttersta för att inte plötsligt förivra mig och jobba 80-60.

Men nu får det vara slutjobbat för idag. Hej fredag och helg! 

 

16.02.2018 kl. 18:47

fastlagsdagen

I söndags bjöd min kusin in till fastlagsjippo, och sådana upptåg kan man ju inte direkt tacka nej till. Hallå där nere i backen!

Vi åkte ner, ner, ner - med alla farkoster vi kunde få tag i. Megapulkor, rattkälkor, tefat, sopsäckar - you name it. Och söta öde vad det var tungt att åka peffis ner för den långa backen - hade alldeles glömt bort att det kräver en viss muskelansträngning att hålla sig på rätt köl... 

Efter åket var det dags att traska in i skogen för att elda brasa, grilla korv och värma upp kakao. 

Mycket glatt jippogäng, varsågoda. 

Mm för varm choklad. Vad är egentligen inte gott att inmundiga utomhus kan en ju fråga sig?

Och dagen avslutades givetivs med en fastlagsbulle. Med sylt, som den förädare jag är. 

Tack och bock för rolig dag! 

14.02.2018 kl. 15:22

när kreativiteten får flöda

Att ha ett yrke där en mer eller mindre konstant förväntas vara kreativ och för det mesta skapar innehåll för någon annan ger i längden en viss dränerande känsla. Min ork att ta itu med personliga projekt har verkligen varit låg väldigt länge nu, men så plötsligt fick jag ett himla sug efter att måla häromdagen. 

Målade och tecknade väldigt aktivt som yngre - gick i konstskola och slukade bildkonstkurserna i gymnasiet (mest eftersom de inte krävde någon läsning från min sida). Vet inte riktigt var ivern för måleriet tog slut - kanske var det den inbillade pressen att man inte var tillräckligt skicklig eller så tog helt enkelt andra intressen över. Men när jag nu kom över färger, penslar och dukar för en billig peng kunde jag inte låta bli att roffa åt mig lite material. 

Det var helt otroligt avkopplande att få breda ut alla grejer i mitt arbetsrum, tända några ljus och bara låta penseln fara över duken utan några riktlinjer eller klara visioner över hur slutresultatet skulle bli. Så skönt att få vara kreativ bara för sig själv en stund. 

12.02.2018 kl. 22:07

i realtid från en lugn morgon

Eftersom vi har en kurs på jobbet på fredag som jag gärna vill delta i, bestämde jag mig för att svänga om mina arbetsdagar en aning (är ju i nuläget deltidsanställd till 60% och resten basar jag själv över). Det gav mig en hemmadag idag och eftersom jag inte har något som brinner i knutarna vad gäller mitt företag bestämde jag mig för att unna mig en lugn och ledig förmiddag. Och efter ett intensivt veckoslut, då jag gick miste om mina värdefulla sovmorgnar, i och med att jag gick en kurs i första hjälp satt denna stilla onsdag som handen i handsken. 

Har insett att jag behöver ett avbrott i vardagen med jämna mellanrum för att kunna funktionera normalt. Ett avbrott som ger mig möjlighet att sova ut och skrota omkring någon timme utan något speciellt i sikte. Sakta duka fram en trevlig frukost och kanske slå på en podd i bakgrunden. På sin höjd sällskapa med mina katter som ligger och spinner i min famn (ok, katt - detta gäller enbart Louie som är en mysare av rang, skulle aldrig falla Lana in att krypa upp i ens famn). 

07.02.2018 kl. 11:37

en februarifredag i helsingfors

I fredags styrde jag kosan mot helsingfors för att möta upp Amanda och Julia och planera den kommande framtiden för Blomstrande. Men som de förnuftiga personer vi är, ägnade vi de första timmarna av dagen till att äta en riktigt god lunch (på MAT) och catcha upp om livet och våra måenden sen vi sågs sist. 

Är väldigt glad att man även som aningen äldre plötsligt kan hitta nya vänner som dessutom utstrålar sådan värme, kreativitet, klokhet och närvaro som dessa två. Känner mig nästan lite kär i denna nyfunna vänskap och projektgemenskap. 

Efter avklarad lunch och livsuppdatering traskade vi vidare och vek in på ett ytterst alldagligt café - vilket passade vårt behov perfekt! Inget stök, ganska folktomt och ingen hög musik som skrällde i högtalarna. Istället lade vi fokus på planeringen av Blomstrande, som kommer genomgå vissa förändringar och det känns så roligt och inspirerande att få jobba med detta. Bäst av allt måste nog vara att vi även strävar efter att göra detta i vår egen takt och inte forserar fram något med stress och panik. 

Avslutningsvis vinkade vi hejdå för dagen och jag passade på att Kila förbi Kiasma som passande nog hade gratis inträde den dagen, innan jag skulle hoppa på tåget hem igen. 

Efter att snabbt ha kollat igenom utställningarna (måste erkänna att modern konst ibland käns lite väl... konstigt för min smak) pep jag iväg till tåget, nöjd efter en mycket inspirerande dag i gott sällskap. 

06.02.2018 kl. 19:57

de senaste spridda tankarna

Hade laddat upp med massor jag hade tänkt skriva om, men så kraschade min nyaste hårdskiva med alla bilder från hela julledigheten och inspirationen gick ur mig som luften ur en trasig ballong. Så några vackra vinterbilder har det inte blivit tagna, därför följer här istället några rutor ur telefonen ackompanjerat av lite spridda tankar och grejer från den senaste tiden.

  • Är det nu vintern kommer och stannar till maj? Hoppas inte. Vill ha en solig och njutig vår det här året. 
     
  • En av bästa morgnarna föregående månad: vaknade upp till ovanstående uppdukade frukost och det fanns t.o.m tända ljus (!!) på bordet. 
     
  • Har skaffat bokförare till mitt företag! Mitt liv känns ca 100 kg lättare och så ohemult skönt att få skyffla över pappersarbetet på någon som verkligen kan och vill och gör det bra. 
     
  • Har en ny hobby: astrologi, som nog inte en kotte i min närhet missat eftersom jag jämt insisterar på att få läsa av allas födelsekartor. Som förutspått (on the holy internet) förde dessutom månadsskiftets fullmåne med sig massa spännade grejer. 
     

  • Vad gick livet ut på innan vi skaffade katter? Våra lurviga yrväder som skjuter iväg som pilar över snödrivorna jagandes efter varandra, som klättrar i bykställningen och gungar i lakan samt alltid alltid kryper upp i famnen på en då man sitter vid köksbordet och har något annat för sig. Gör livet litet bättre, sju dagar i veckan.  
     
  • Knäppte på en daily mix-lista på spotify och ur högtalaren började snurra en massa gamla godingar som jag lyssnade på väldigt intensivt som lite-på-tjugo. Kände mig för en stund lika ung, fri och sorglös. Skulle dock ej byta tillbaka. 
     
  • Har påbörjat ett nytt kreativt litet projekt: Kariskartan 2.0. Skall visa sen när den är klar. 

 

De sista veckorna i januari, efter min semester, bjöd på förvånandssvärt mycket jobb (för att vara årets s.k. "lugnaste" månad) så i övrigt har jag försökt ta det lugnt mellan varven och exempelvis gosa ner mig med ett stycke brorson och bra bok i mina föräldrars säng. Bra koncept.

02.02.2018 kl. 09:00

som pricken över i:et

För några veckor sedan fick jag äntligen upp ögonen för den fantastiska serien Det sitter i väggarna och har sedan dess slukat så gott som alla avsnitt. Med inspiration av detta har jag även saktat tagit upp forskningen för släkten och gården igen och har de senaste kvällarna sysselsatt mig med att bläddra i de gamla fotoalbumen och dokumenten som lämnades kvar här i huset då vi flyttade in. 

Här ovan en bild jag tycker är alldeles ljuvlig med folk i alla åldrar som ligger huller om buller i gräset och kaffepannan är också med! Tyvärr vet jag inte vem det är på bilden, men detta är ju helt klart en målbild för nästa sommar.

Nåväl, tänkte att vi kunde se på några av dokumenten. De flesta är så himla vackert skrivna, så de är en fröjd att läsa och titta på. 

Dokumenten som finns kvar är mest köpebrev, testamenten och ett och annat auktionsprotokoll skrivna med snirkliga, vackra handstilar. 

Den här var dock lite mer svårtydd - ser ut som någon haft 140 i glaset då hen skrivit detta. 

Ett kontrakt från 1800-talet bara. Då farfars farmors far köpte gården utav sina farföräldrar. 

De gamla fotoalbumen som lämnades kvar lär skall ha tillhört farfars fars första fru Fanny (pjuh, vilken tungvrickare) och tyvärr är de flesta bilderna utan beskrivning, så vem som är på bilderna är svårt att avgöra. Men några har små namn inskrivna i blyerts under sig, som detta fotografi som föreställer farfars farmor Hilda. Hon hörde till "ursprungs-Nybergs" som bodde här på gården, men hon gifte sig passande nog med en Frans som också hette Nyberg i efternamn, så namnet stannade kvar på gården. 

De gifte sig redan när hon endast var 17 år gammal och bara någon månad senare föddes den första sonen. Därtill fick de 10 barn under de kommande 19 åren, men bara några år efter den sista dotterns födelse dör maken Frans och hon blir ensam försörjare av barnen och skall dessutom basa över gården. Det måste ha varit ett ganska tufft liv som krävt en hel del skinn på näsan. 

Men det allra finaste fyndet jag hittills gjort måste vara detta - Hildas signatur, som hon skrev med ett litet hjärta som pricken över i:et. Så fint!

24.01.2018 kl. 22:07

sköna söndag

Idag vaknade jag upp och hörde att det skramlade i köket och möttes av detta. Pannkakor till frukost! Känns ju extra lyxigt när det händer bara sådär - i vanliga fall brukar jag (milt överdrivet) få böna och be om att vi skall äta frukost ihop, helst kvällen innan så han jag bor med mentalt hinner förbereda sig. Typ. Men icke denna söndag, utan idag var allt serverat cirka stunden jag stegande in i köket.  

Den avklippta amaryllisen kämpar på och blommar för jag vet inte hur mångte gången. 

Efter frukosten drog jag igång lite bakning, eftersom jag skulle ha med mig reslutatet till dagens följande programpunkt. Vände ihop snabba scones av 7 dl (glutenfritt) mjöl, 75 gram smör, en burk halvgammal gräddfil, en riven morot, en näve riven ost, 3 teskedar bakpulver och så en skvätt mjölk. In i ugnen på 250 grader i 10 minter och vips har du mycket smakligt frukostbröd. Varsågoda, se det som ett tips. 

Till näst begav vi oss hem till min bror som vi skulle idka familjehäng hos. Men först naturligtvis hälsa på Misse som alltid står och hälsar en välkommen uppe på en byrå i hallen. 

Sedan blev det dags för brunch! Utöver scones hade jag även tagit med mig pätkismuffins och därtill serverades en massa annat gott. 

Och så några koppar kaffe på det! Behövs definitivt när vi slår oss samman, då det mer eller mindre är full fart från början till slut. 

Hiro var i vanlig ordning sällskapssjuk. 

Och Sasha tog tillfället i akt att smita upp vid bordet då en ledig stol fanns tillgänligt. 

Efter brunchen bänkade jag mig i Serendi ackompanjerat av lite jobb i väntan på att två möten skulle dra igång. Dessa visade sig dock plötsligt bli inhiberade, så det var bara för mig att ta mitt pick och pack och sedan åka hem igen. 

Men det var inte helt fel, eftersom jag istället hann njuta av det allra sista solljuset för dagen. 

21.01.2018 kl. 21:26

när var och en sin syssla sköter, då går oss väl envad oss möter

Första veckan tillbaka i det "vanliga livet" försvann som misstänkt i ett huj. Därför var det riktigt skönt att i fredags, då jag jobbade hemifrån, starta dagen långsamt i sällskap av katterna framför vedspisen i köket. 

Lana hade stationerat sig uppe på byrån under denna tavla, som jag tycker så mycket om. Den har jag fått av min morfar och när jag var liten brukade jag alltid fantisera att den föreställde honom tillsammans med mormor och katten Viktor som stod framför huset i Tenala. När jag frågade brorsonen vem han tyckte det var så sa han att det var jag och Kisse. :'-)

Gillar även citatet som är inbroderat: "När var och en sin syssla sköter, då går oss väl envad oss möter". Eller som Kisse berättat att hans  mormor skulle ha sagt: "Tro på gud och ärligt vandra, sköt dig själv och skit i andra." 

Mysig start på helgen var det hur som helst och idag hade jag ynnesten att få fotografera ett trevligt par i väntans tider ute i vinterdimman. Så kul när vädret råkar vara fint då jag har fotograferingar inprickade. 

Dessutom inledde vi skrinnskosäsongen (inte på träsket tyvärr, utan inne vid centrumplan), nu stundar filmkväll och imorgon blir det brunch med familjen. Fina pipor, glad helg!

20.01.2018 kl. 19:44

12 rutor från de sista dagarna av vinterledighet*

*eller en dokumentation av mina katter, samt vad jag ätit - kunde man kanske också kalla detta.

Min nya hårdskiva bestämde ju sig för att dra sin sista suck innan den knappt ens hade börjat andas, och således är jag (åtminstone tillfälligt) utan den senaste månadens bilder. Hoppas de går att rädda.  Så därför får det bli en gammal hederlig (och kornig) genomgång via mobilens kamerarulle av den sista veckan som ledighetsfirare. 

Förra fredagen gick vi (jag och katterna) omkring och var ivriga inför att mina goda vänner skulle komma på visit. Vi bäddade fint i mitt arbetsrum och testade givetvis sängarna som kan beskådas här ovan. 

Sedan blev det kväll och jag plockade upp mina kompisar från tågstationen. Vi bänkade oss i salen, tömde en låda vin, spelade värvet och satt uppe till väldigt mycket senare än denna not-so-much-partyprisse-anymore är van vid. Lapparna ovan var egenskaperna jag fick tilldelat mig i spelet. 

På lördagen dukade vi givetvis upp dunderfrukost, för det är sånt vi gör är vi umgås - äter gott i kvadrat. Ja och så pilade vi väl in till stan också ett varv men kom sedan snabbt hem för att slänga oss i soffan för att kolla serier i någon timm innan vi orkade ta itu med livet igen. Det vill säga: gästerna stationerade sig i köket och kockade middag medan jag låg i soffan och fortsatte kolla teve. LYX.

Men något bidrog jag ändå med, nämligen denna kaka som vi firade Lauras födelsedag med. Firade ju henne senast i oktober, så tyckte det var på sin plats att denna gång endast bara vara ute två dagar i efterskott. Heja oss! Sedan satt vi och joddlade framför brasan och spelade spel hela kvällen.

Och på söndagen bjussades det på detta: chokladpannkakor med massa goda (och säkerligen ytterst ohälsosamma) toppings (men det är ju bara söndag en gång i veckan eller hur?!). Sedan begav vi oss ut på skogspromenad, men den behagade jag mig tydligen inte att dokumentera. 

Slutligen tömde vi skafferiet på allt vi kunde komma över i tapasväg innan det finfina sällskapet åkte hem igen, så bra veckoslut (och nästan slut på matdokumentationen nu)!

Den sista veckan av ledigheten har jag verkligen gjort mitt yttersta för att göra ingenting. Har bara velat hänga hemma i sällskap av mina katter och stora koppar kaffe. Mycket bra ledighets- och avkopplingskoncept om jag får säga det själv. 

En annan dag var det väldigt dimmigt, och man såg inte ens träsket som annars syns väldigt tydligt från vårt vardagsrumsfönster. 

Och så lite kattbilder på det! För att katter är livet. 

På lördag mötte jag upp Riina för att gå på loppisar och köra genom Narnia för att gå på kaffe i Pojo. 

Helgen, och hela vinterledigheten, avslutades på ett så himla ultimat vis. Nämligen på ledarträff för att planera våren med mina scoutvänner som är så hysteriskt roliga, smarta, inspirerande och lämnar en fylld med energi efter en dag som denna. Till råga på allt fyller ju kåren 100 år i år, så vi kickade igång jubileumsåret med en extra fin kaka som Pela hade gjort dagen till ära. Det är nog en grej som är så otroligt bra med scoutingen - den samlar personer som har sina alldeles egna specialkunskaper och tillsammans blir vi en helt galet bra kombo. Jag menar, förutom superfin tårta fick jag dessutom en bokförare fixat för mitt företag under dagens lopp. HUR bra? 

Bra avslut på ledigheten helt enkelt. Imorgon bär det av tillbaka till jobbet igen - dock skall det bli spännande att se om en ens kommer ur sängen. Dels på grund av de senaste veckornas långa sovmorgnar men också med anledning av passet i crossnature som vi avslutade ledardagen med. Men roligt var det, då vi garvade oss igenom nästan hela passet - det är ju mer än vad man kan säga om många andra träningsformer man provat på. 

14.01.2018 kl. 19:30

från dagens fotografering

Kikar in med ett litet hej och en tjuvtitt från dagens fotografering med en kompis från tiderna då jag gick på folkhögskola och vi jobbade järnet i den lokala matbutiken tillsammans. Det vill säga snart nio år sedan!  Ursäkta pensionärsvibbarna, med DU MILDE vad åren går. En dryg handfull sporadiska träffar har vi fått till sedan dess, så det var sannerligen på tiden att ses igen kan man väl säga. 

Det var väldigt mysigt att traska runt vid gårdens skogsbryn och hon poserade mycket tappert i de tunna klänningarna, minusgraderna till trots. Sällskap av Lana hade vi också, så skymtar väl en kattsvans i bakgrunden i cirka var och varannan bild. Hade även beställt hem ett nytt objektiv som jag så gärna hade provat vid detta tillfälle, men såklart plingade det till i telefonen att paketet var framme precis då vi avslutat fotandet och hon åkt hem igen. Himla typiskt. 

Annat ytterst o-flowigt på teknikfronten som hänt är att min nyaste hårdskiva tydligen sagt upp kontraktet. Väldigt surt, då jag knappt rört mojängen överhuvudtaget och så helt utan förvarning klappar den ihop. Jag som hade lovat mig själv att fixa backup på alla mina gamla hårddiskar, men så hann jag inte ens börja innan detta hände. Tack och bock till universum, liksom. Drar trots allt en lättnadens suck att inga olevererade jobb fanns sparade där. Bara hela vintersemestern och julledigheten... Nåväl, håller tummarna att någon lite mer tekniskt kunnig kan rädda filerna ur den och så får en väl bara ta tummen ur baken och ta itu med den där säkerhetskopieringen nu då. 

11.01.2018 kl. 22:37

målsättningar för 2018

Nytt år - ny målsättningar, heter det väl? Nä, kanske inte. Men jag kör ändå eftersom alla former av avbockningslistor som ger en "bra jobbat"-feeling efter genomfört uppdrag är något som funkar för mig. Här kommer en gott och blandad mix av målsättningar inför det nya året:

⭐️  Bäst att börja mjukt och med något som rimligtvis borde vara enkelt att klara av: äta en extra god och trevlig frukost minst en gång i veckan. För att frukostar är åtminstone en delmening med livet och allt för många inmundigas i all hast för att bara snabbt mätta magen innan en drar iväg på jobb. 

⭐️  Och när vi ändå är inne på mat: inspireras lite oftare att prova på nya maträtter och inte bara snabbt som attan svänga ihop en pasta carbonara eller batatsoppa när inspirationen tryter. 

⭐️  Fortsätta yoga för det mår jag bra av. Samt ta en stund ledigt mitt på dagen för att vistas utomhus de dagar jobbet tillåter. 

⭐️  Hålla mitt engagemang i organisationer, projekt och fritidsaktiviteter på en rimlig nivå och prioritera bort saker som tar mer än vad de ger tillbaka i form av glädje, pengar eller annan trevlig "återbetalning".

⭐️  ... och av ovannämnda saker skall detta år scoutingen få ta mest utav tiden, resten får prioriteras ner eller bort. Kåren fyller i år hundra år, vilket jag såklart inte vill missa och dessutom har jag blivit invald i styrelsen samt fortsätter dra veckomöten, åtminstone under våren. 

⭐️  Nå upp till minst samma omsättning som 2017 med mitt företag. Men jobba mindre spretigt och lite färre timmar men förtjäna mer. Låter det orealistiskt? Planen är alltså för att förtydliga att skala ner på den typen av jobb som kräver väldigt mycket tid och engagemang men som inte arvodet når upp till samma nivå.  

⭐️  anstränga mig mer för att höra av mig till - samt svara på meddelanden från kompisar. Kan nämligen vara helt otroligt dålig på det, tack (för att ni ändå orkar med mig) och förlåt kära kompisar. 

⭐️  genomföra något större renoveringsprojekt i huset. 

⭐️  och mitt största mål av alla: unna mig fyra veckor semester på raken under sommaren. Kommer det lyckas? Personligen kan jag säga att denna punkt känns olidligt spännande... 

 

Klänningen jag har på mig på bilderna är självklart e/s design.

10.01.2018 kl. 21:00

vecka °2/18

Har jag blivit den där bloggaren som kommer dragande med veckolistor? Vem vet, kanske. Högst oklart om det kommer bli en återkommande grej, men här följer i varje fall en snabb sammanställning  på vecka två av detta år: 

✨  veckans händelse: en av de få grejer jag har nerplitat i kalendern är vårens kick off med min scoutkårs ledare i slutet av veckan, så det får väl lov att bli veckans händelse då. 

✨ veckans humör: bra, men lite förvirrat. Har så himla lite inprickat i min sista semestervecka så har lite svårt att greppa den kommande veckan. Sovit och bara hängt hemma är ju i princip det enda jag gjort de senaste veckorna så känns som om det vore helt okej om jag hittade på något utanför husets väggar? 

✨ veckans borde: ställa om min dygnsrytm. Om jag skulle fortsätta med de här tio timmars nätterna jag sportat med hela ledigheten borde jag börja lägga mig redan vid åttatiden om kvällarna, vilket inte känns helt realistiskt. Så dags att börja sova lite mindre! Ja, och så skall jag ta och städa bort julen också - nu får granen lov att ryka fastän den fortfarande är ganska fin. 

✨ veckans jobb: Här borde jag ju rimligtvis säga inget, i och med att jag fortfarande är på semester, men skall faktiskt tjuvjobba med en fotografering för mitt eget företag. Men till mitt försvar måste jag ändå säga att detta är faktiskt mer nöje än jobb, eftersom tillfället även involverar häng med en vän som jag inte träffat på väldigt länge. Ja, och så blir det väl något annat smått också... typ momsdeklaration och något annat som det är ~kris~ med. Herregud, borde gå kurs hur man håller ledigt... 

✨ veckans tv-serie: Det sitter i väggarna. Så bra serie och jag vill typ flyga in produktionsteamet till min egen gård, nu omedelbums! I övrigt väntar jag (o)tålmodigt på att tredje säsongen av Outlanders skall börja. Hade missat att den dragit igång på Yle och man endast kommer åt de senaste avsnitten (som redan är uppe i typ det tionde) på Arenan - bröl! 

✨ veckans utmaning: att fortfarande hålla mig borta från att svara på jobbrelaterade mejl i en vecka. För ja, en har ju inte kunnat låta bli att tjuvkika i mejlkorgen under semestern och det kliar så i fingrarna att ta tag i allt nu med en gång. Men nej. Jag måste lära mig att ledigt är LEDIGT och folk måste lära sig att jag inte är tillgängligt 24/7. 

✨ veckans pepp: håller tummarna för att dagens fina väder håller i sig, solen gör ju en verkligen på galet mycket bättre humör!

✨ veckans funderingar: planer och mål för det nya året. Vem är jag? Vad vill jag? Vad kommer att hääääända? 

08.01.2018 kl. 12:52

att få bona om

Finns det något jag uppskattar, ja då måste det nog vara att få bona om här hemma. Flytta runt på möbler, ösa på med mjuka filtar och tända ljus som om man hette pyroman i mellannamn. MYS kan eventuellt vara mitt främsta ledord här i livet. Ikväll anländer en trio gamla studiekompisar till byn, så har passat på att bädda med de krispigaste lakanen jag kunde hitta. Det är liksom lätt något jag kunde göra på heltid - välja ut de finaste lakanen och göra rummen riktigt mysga och fina för mina gäster. Drömmen!

Men nu - god helg allesammans! Dags att logga ut ur denna internetvärld för att vika hela helgen till umgänge med mina fina vänner. 

Tavla: en del ur min fotoserie APAthy
Illustration: Camilla Sirén
Katt: Louie (Lars Nilsson Pyssling)

05.01.2018 kl. 13:02

långsamma semesterdagar

Andra tar semester mitt i sommaren, åker på härliga resor och njuter av solen. Vad gör jag? Jo, tar ledigt i början av januari då vädret är mörkt, grått och disigt. Just nu är klockan halv två och det känns som om det fortfarande inte blivit ljust? Inga lyxiga drinkar, exotiska resemål eller häng på terrasser här inte. Istället unnar jag mig att sova 10 timmar varje natt, driver runt i morgonrock mer än vad kan anses rimligt och glömmer bort vilken dag det egentligen är. Äter frukost när en egentligen borde ha avslutat sin lunch och det sociala umgänget består främst av katter och familj. 

Ja, ni hör ju - inte precis något som får intressesmurfarna att hoppa av iver. Men det rör mig inte ryggen, för det är så ohemult skönt att få gå på lågvarv, många, många dagar på raken. 

04.01.2018 kl. 13:17

mina tio mest lästa inlägg 2017

Liksom förra året, tänkte jag att det kunde vara kul att även sammanfatta bloggåret genom vilka inlägg som har blivit mest lästa. Här måste jag dock medge att statistiken kanske inte talar 100% sanning, eftersom många av dessa inlägg är sådana som jag valt att dela på sociala medier - vilket jag inte gjort med merparten av mina inlägg under årets lopp. 

Vet inte riktigt varför jag drar mig för att dela inlägg där, då det jag skriver ändå är minst lika öppet här på bloggen i vilket fall som helst. Tror det har att göra med att jag tycker det är extremt störande med folk som delar inlägg med rubriker som är riktigt härliga cliffhangers, men sedan då man klickar in sig möts man av två korta meningar, noll analys och så ett par suddiga mobilbilder på det. Alltså fullständig besvikelse. Och med det vill en ju inte förknippas eller att ens läsare skall känna då de klickar sig vidare hit. Nåväl, hursom helst ett ganska onödigt resonemang så mitt nyårsmål är definitivt att skamlöst dela mer. 

Men nu till topplistan:

10. ganska fattig, men rik ändå - på tionde plats hittas ett inlägg med tankar om personlig ekonomi som jag skrev på vändagen. 
 

9. efter de första dagarna med ett sommarcafé - samlade tankar kring hur det kändes efter de första dagarna med vårt sommarcafé här på gården. 
 

8. små saker som gör en glad - en sammanfattning på saker som känns bra i magen. Mycket katter och blommor bland annat. Och kolla hur liten Louie har varit!
 

7. Fotloose på Raseborgs sommarteater - några bilder från mitt numer återkommande fotouppdrag att ta pressbilderna för Raseborgs Sommarteater. Så himla kul att få komma tillbaka år efter år! 
 

6. kulturarbetarens eviga deltidsdilemma - på sjätte plats ett inlägg som några baksidor med att jobba inom kulturbranchen och vara deltidsanställd. 
 

5. ett tjuvkik på trollskogen - i det femte mest lästa inlägget fick ni följa med och tjuvtitta på trollskogen vi byggde upp i samband med vårt sommarcafé. 
 

4. 9 kvinnor jag inspireras av - det har blivit ett återkommande tema att på kvinnodagen skriva ett inlägg som på något vis knyter an till dagen. 2017 listade jag 9 kvinnor jag inspireras av. 
 

3. Karis - huvudstaden av sockerbitshus  - på tredje plats hittas inlägget som jag skrev i samarbete med Västnyländska kultursamfundet. I inlägget lyfter jag fram funkisstilen som är väldig känspak just för Karis. 
 

2. En öppen arbetsansökan - min öppna arbetsansökan som jag skrev i början av året intresserade er nästmest av alla mina inlägg. 

1. Hur kan en människa vara så grym? - Allra mest lästes (och delades!) nog det mest tragiska inlägget i hela min blogghistoria. En del tråkigheter har hänt under året, men det här var nog det allra värsta - misshandeln av min katt. Fy farao, vad äckliga människor det finns. Hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig behöver skriva ett liknande inlägg igen. 

 

Så förutom kattragedier har ni aktivt läst om sommarcafét, sammanfattningar och samarbeten. Kul! Nu vidare mot ett nytt bloggår! 

04.01.2018 kl. 08:00

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny