☰ meny
 

om att ha en stund för sig själv

Ah, bästa stunden på dagen - då resten av familjen gått och lagt sig och jag får ha huset helt tyst och lugnt för mig själv ett litet tag. Levde som yngre helt i tron om att jag är ut i fingerspetsarna extrovert (dvs får energi av att umgås med andra) då jag ofta hittade mig själv i diverse sociala sammanhang, men har på senare dagar insett att det är raka motsatsen som gäller som energikälla för mig. Men som yngre bodde jag ju också själv och då fick man de lugna, ensamma stunderna automatiskt utan att man behövde reflektera över det. Nu är det ju inte som att jag skulle vilja skärma av mig totalt från omvärlden, men tycker det är otroligt skönt att med jämna mellanrum få omge mig med total tystnad. Skulle till exempel aldrig falla mig in att knäppa på teven bara för att ha något som snurrar i bakgrunden utan att jag ser på det. 

Nu kräver ju visserligen de där lugna stunderna aningen mer planering, då jag i princip måste vara socialt på alerten mer eller mindre dygnet runt. Men så här mellan åtta och tolv på kvällen brukar läget vara ganska lugnt då Vidar sover gott och jag kan lägga fokus på annat. Som att ta en ostörd dusch, pynja med något vid dator, dricka en varm (!) kopp te eller något annat litet trevligt tidfördriv - mysa med katterna (eller kisse) till exempel.

I skrivande stund har Louie klämt ner sig i soffan brevid mig och han har snart lyckats sträcka ut sig så mycket att jag faller i golvet. Men det är väl mer eller mindre vad jag gör när jag  breder ut mig över hela sängen också så antar att karma bites back, hehe. 

Innan jag lämnades i min ensamhet med den fyrbente kissekatten tillbringade vi även en del av kvällen att sitta och spåna på hur vi skulle vilja göra om köket och badrummet i huset. Vi kom in på ett helt nytt spår som åtminstone i mitt huvud låter helt fantastiskt (vi är ju inga arkitekter precis så inte lika klart om det går att genomföra) och i vanlig ordning skulle jag vilja börja riva köksinredning på en gång, helst igår. Även en rivning av trappan skulle vara aktuell i detta projekt, så det kanske säger en del om omfattningen. Dock är det ju inte precis som vi sitter och pantar på en saftig pengabinge, så tills vidare får vi nöja oss att drömma. Vi lär ju i alla fall ha väldigt god tid på oss att samla inspiration innan vi kan slå till, om man vill se det från den ljusa sidan. 

01.03.2019 kl. 21:35

en dag med ugnsfetapasta, kompishäng och mumindalen

Är det något jag uppskattar, är det att få små vardagsbesök som piggar upp våra dagar en aning. Vi är ju lite strandsatta här ute på landet om dagarna då vi inte har någon bil till förfogande så det är alltid väldigt uppskattat när kompisar svänger förbi på visit. Extra lyxigt de gånger då de har med sig lunchingredienser (en av vägarna till mitt hjärta går definitivt via magen, haha) och stannar länge utan pressat tidsschema. 

Vi rörde ihop den omtalade ugnsfetapastan och till efterrätt brassade vi på med något så barndomsnostalgiskt som vaniljglass med O'boy. Den kombon slår aldrig fel. Jollrade och myste med Vidde, som stackarn har dragit på sig en tråkig förkylning så lite extra kramar och gos var verkligen på sin plats för honom. 

Någonstans mellan tappra försök att få lite mat i en totaltäppt bebé och svalnade koppar kaffe passade vi även på att titta på den nya produktionen av mumin. Samma sak som den japanska nittiotalsversionen är det ju inte, men tyckte den var riktigt mysig och fint gjort. Det jag dock saknade var musiken! Introt av Benny Törnroos kan jag nog leva  utan, men desto mer saknade jag istället Sumio Shiratoris magiska, kännspaka toner som är något alldeles extra. I den gamla versionen visste man genast om det t.ex. höll på att bli spännande bara av att lyssna på musiken. Men antar att det är något man vänjer sig vid. Riktigt fräscht tycker jag ju nog samtidigt det är att de tagit in nutida artister och gjort något helt annat av det.  Gillar att de även i denna nyproduktion har smugit in små undertoner som enbart är menade att förstås av vuxna ögon som tittar på serien. Ser fram emot att se vad de kommande avsnitten handlar om. 

28.02.2019 kl. 10:34

Om hur man fixar vardagsrumban & ett föreläsningstips

i samarbete med Marthaförbundet


Att få vardagsrumban att löpa smidigt kan ju minst sagt vara ett litet pussel. Hos oss är det oftast vad vi skall göra till middag som skapar huvudbry, men de senaste veckorna har vi äntligen kommit oss för att börja veckoplanera våra middagar samt gjort den huvudsakliga mathandeln via nätet. Bara några klick och så kan man hämta upp en färdigpackad låda, skönt för oss som inte bor på en armlängds avstånd från närmsta affär.

Dock är det lätt hänt att fastna i samma gamla hjulspår vad gäller maträtter (sa någon batatsoppa eller pasta carbonara?) och där kommer Marthaförbundet in i bilden! Via deras inspirationskanaler på nätet (som t.ex. instagram och receptbanken) har jag kommit över både ett och annat riktigt läckert recept, som för det mesta dessutom är riktigt lättlagat, vilket kan vara skönt för en trött småbarnsförälder.



Marthaförbundet ordnar även kontinuerligt olika typer av kurser och evenemang, ofta med teman för att underlätta vardagen i olika skeden av livet.

Nästa veckas fredag 8.3, ordnas föreläsningen Fixa Matvardagen! på Toppen i Ekenäs mellan kl. 12-13. Föreläsningen tar upp tips på hur man kan få barnen att prova på nya smakupplevelser och ger idéer till hur man kan tillreda en mångsidig kost. Marthaförbundet bjuder på konkreta tips på hur man får matvardagen att fungera, ger inspiration till lättlagade maträtter och bjuder på en goodie bag till alla som deltar. Läs mer om kurstillfället här och anmäl dig här.

Är det något annat Marthaförbundet är grymt bra på, så är det utan vidare snygga tryckprodukter. Till en av deras nykomlingar hör barnkokboken Tack för maten!, som är en kokbok anpassad för hela familjen med 25 enkla vardagsrecept.

Denna bok fick fungera julklapp från mig till några av mina lite mindre kompisar och den blev mäkta populär bland mottagarna, så kan verkligen rekommendera att haffa denna bok till dig själv eller någon liten kock du känner. Boken finns både till salu på Toppen, där tidigare nämnda föreläsning hålls, men även t.ex. via Marthashoppen.

Boken innehåller inspiration till allt från vardagsmiddagen till fredagsmys och utflykter och utgår från Marthaförbundets matvision med fokus på inhemska och säsongsanpassade råvaror. Vi fick vårt eget exemplar av boken när Vidar föddes och jag ser så mycket fram emot tills han är så stor att vi kan kocka recept ur denna bok tillsammans!

27.02.2019 kl. 08:50

en sportlovsvecka senare

Hade inte förväntat mig så mycket av sportlovsveckan i min  nuvarande konstanta "ledighet", men hade inte tagit med i beräkningarna att andra kanske firade ledig sportlovsvecka så det innebar ju plötsligt att även jag kunde fylla veckan med trevligt sällskap om dagarna. 

Inser även när bilderna är uppdragna på detta vis att min kamera på telefonen börjar bli riktigt skröplig. Men vad gör man när telefoner alltid börjar säga upp kontraktet efter dryga två års använding? Är ju inte den som vill skaffa en ny telefon innan den säckar ihop helt, så ni (och kanske främst jag) får helt enkelt leva med lite halvtaskig kvalité tills vidare. 

I början av veckan bjöd mamma in till plättkalas och det är en ju en normalt funtad person inte sen att tacka nej till. Leonel var också där och bjöd i sin tur in till legobygge, så medan vi satt och byggde storartade ting (jag) och snodde alla bästa bitar (han) skrålade vi ikapp till Sås & Kopp. 

En annan dag kändes vi (jag) oss extra piffiga, så vi (Vidar) drog fram fotominen som är standard i detta hushåll. Han är ju för det mesta en ganska glad och skrattig bebé, men så gott som varje gång jag drar fram kameran åker denna min fram och är omöjlig att lura bort. 

Sandra har också varit här, en av Vidars klara favoritpersoner! Ah, blir så varm i hjärtat av att se ens avkomma gilla ens kompisar och vice versa. 

Skrapade fram allt gott jag kunde hitta i skafferiet, finbesöket till ära. Vi konstaterade att ingen av oss kunde dra oss till minnes när vi senast skulle ha ätit en fastlagsbulle med mandelmassa, och insåg till vår förvåning att den ju smakade helt okej. Men kom även överens om att vi nog aldrig skulle välja denna typ av bulle framför en bit chokladkaka. 

Mysiga hemmakvällar bjöd sportlovsveckan även på. En av de aboslut bästa sakerna med att ha sovit i salen den här hösten och vintern är utan tvekan att få slumra till ljudet av eld som sprakar i kakelugnen. 

Picnic nere på isen har vi ju också hunnit med, som jag redan berättat om. Kanske den mest sportloviga aktivtet vi fick till under veckan. 

Och om någon undrar ifall det går någon väg ner till träsket från vår gård är svaret nej. Körde ner vagnen över skaren på åkern och drog den sedan genom vassen den sista biten. Får väl skatta mig lycklig att vi var förnuftiga nog att skaffa en vagn med rejäla hjul med tanke på alla eskapader den dras med på. 

Under helgen kidnappades Vidar av sin farmor en liten stund så jag ock Kisse fick lite tumistid över en varsin pizza. Känns ju alltid lite märkligt de gånger vi äter en hel måltid tillsammans utan att behöva avbyta varandra. 

Avslutningsvis har vi tagit det ganska piano, speciellt efter att en förkylning drog in över familjen på söndag kväll. Har funnit ganska få saker i föräldraskapet som oöverkomliga, men att ta hand om och underhålla en liten fem månaders krabat medan man själv på sin höjd skulle orka ligga på soffan, sträckkolla netflix och äta glass är nog lite lagom tungt. Tur har vi snälla medmänniskor i närheten som erbjuder avlastning vid såna tillfällen. 

 

26.02.2019 kl. 21:36

om jag hade fått designa muminmuggar

Liksom mången annan, samlar jag i viss mån på muminmuggar. Skaffar inte varendaste mugg som kommer ut, men det är ändå med viss spänning en följer med vilka muggar som är nyheter för säsongen.  Ett av mina favoritmotiv är Mumindalen akvarell från 2017, och tycker gott att lite fler muggar kunde få prydas av Tove Janssons originalillustrationer. Boken Den farliga resan innehåller en hel rad fantastiska bilder och här följer fyra stycken som jag tycker skulle göra sig lite extra fina på framtida muggar. 

Vi börjar med en av mina favoritillustrationer från boken, en luftballong över den grönskande mumindalen. Hade inte tackat nej till denna mugg.

 

Med den rådande klimatdebatten skulle ju en mugg med vulkanutbrott ligga riktigt i tiden, visst? Ett riktigt uppfriskande, lagom dramatiskt motiv i muminmuggssamlingen. 

Tycker Morran har fått hänga med på alldeles för få muminmuggar. Och denna ovädersillustration tycker jag gjorde sig otroligt bra i  muggformat, skulle haffa den på studs. Vintermugg 2020, snälla? 

Avslutningsvis tycker jag det vore högst rimligt med en Susannamugg till alla fellow crazy cat ladies där ute. Vem är med mig?

Ändå inte så pjåkig muggkollektion, va? Vore inte alls jätteledsen om de blev verklighet. Vilken är din favorit? Och finns det något speciellt motiv eller karaktär du går och suktar efter att skall dyka upp på en framtida mugg?


Samtliga muggbilder är fotomontage gjorda av mig med bilder lånade från Den farliga resan. Dessa muggar existerar alltså inte på riktigt (ännu, hehe). 

24.02.2019 kl. 18:16

en vinterdag på isen

Igår blev jag och Vidar medbjuden på vinterutflykt. Fyraåringen i gänget räknade noga att vi hade tillräckligt många muggar nerpackade och så drog vi iväg med barnvagnen, kälken, pulkan och rattkälken i högsta hugg. Vilket ekipage alltså.  

Kattsällskap hade vi också såklart. Mina egna katter hade jag lyckats lura till insidan av huset, men mamma och pappas Molly följde med och såg till att hålla flocken samlad. 

Varför gå på plogade vägar när en kan släpa barnvagnen genom vassen, kan en ju alltid fråga sig?

Leonel kämpade också på och hann bli måttligt irriterad på stråna som slog i ansiktet innan vi hade tagit oss ut på andra sidan vassen. 

Ut på tur, aldrig sur! Inte skall man låta en barnvagn stoppa en från små vardagsäventyr liksom. 

Väl nere på isen var det dags att dra fram picnicfilten.

Egentligen var ursprungsplanen att gå över isen till fågeltornen, men då lilleman i gänget redan ville stanna och äta på baksidan av vårt hus insåg vi att det kanske var ett lite väl amibtiöst projekt att ta sig an denna gång. Så vi nöjde oss med att slå läger strax efter att vi passerat vassen. 

Varm kakao är ett måste på vinterpicnicar.

Är så tacksam över mina påhittiga föräldrar som hittar på allt sånt här och som varje dag inspirerar mig till att vara en minst lika närvarande, kreativ och vardagsäventyrlig person. 

Det är de här spontana stunderna och små äventyren jag hoppas barnen skall minnas då de växer upp. Inte vem som haft den flashigaste telefonen eller åkt flest gånger till Thailand (för det lär denna familj nog aldrig någonsin göra). Vill påstå att de bästa minnena lätt kan skapas på en bakgård med en varm kopp kakao i högsta hugg och i gott sällskap. Med morföräldrar, kusiner, farbröder, syskon och vänner i en salig blandning. Folk man tycker om helt enkelt. 

Efter att ha hunnit njuta av solskenet på isen en stund fick jag vända vagnen tillbaka mot husen och dra den upp genom den snåriga vassen igen när Vidar vaknade. Lite kämpigt, måste erkännas, då jag även lyckades trampa genom skaren och landa i en ficka mellan snön och isen som fyllts med vatten - men väl värt det för den trevliga stunden med familjen. 

23.02.2019 kl. 19:40

ett litet steg för mänskligheten...

... ett stort steg för denna kvinna. Jag har nämligen inhandlat nya byxor (ursäkta antiklimaxet i denna nyhet till dem som förväntat sig något storartat)! Insåg att om jag räknar bort leggings och fladdriga nödlösningar till tygbyxor i sommarhettan har jag inte inhandlat ett par ordentliga byxor sedan vår bröllopsresa till Barcelona 2016 då jag kilade in i en Zara-affär på flygfältet.

Barcelonabrallorna är sedan länge döda och begravda (eller i alla fall utslitna och bortsorterade från garderoben) så det var sannerligen på tiden för en uppdatering. Med definitiv avsaknad av det så kallade thigh gap:et är långvariga byxlivslängder bara att drömma om så gällde bara att snällt pallra sig iväg på uppköp. 

Har ju det senaste året mer eller mindre levt i mina gravidleggings (hallelujah vilket underbart plagg som går hela vägen upp över magen), men nu utan gravidmage så börjar de minst sagt vara lite hängiga och som pricken över i:et har ett gäng hål dykt upp i skrevet så det börjar väl bli dags att snällt vinka ajöss till även dem. Är ju inte direkt Hetaste Greta i stan iklädd den munderingen om vi säger som så.

Besökte närmsta affär med vettigt byxutbud, det vill säga Lindex, slog på stora trumman och kom ut med två par nya plagg att pryda benen med. Gillar deras halvnya koncept att samma modells byxa sys upp i flera olika material och utseenden som gör uppköpen så mycket lättare bara man väl hittat en modell som faller en i smaken. Gör livet för en som tycker det är sjukt tråkigt att prova kläder i alla fall en smula lättare. 

När jag väl var i farten och på väldigt starkt unn-humör nappade jag även med mig en scarf. Hur gick det till? Inte är väl jag en scarfperson? Men tänker att det kanske kan vara ett drag att utveckla. Piffig känner man ju sig oavsett och det är ju kanske helt okej att så här som hemmamamma få känna sig så ens någon enstaka gång ibland.

Avslutningsvis plockade jag med mig en scrunchie från butikshyllan. Minns när de blev populära igen för något år sedan och jag undrade vem i hela fridens namn som frivilligt skulle vilja lägga en sån i håret? Nåväl, i vanlig ordning har jag en tendens att något år efter alla andra se storheten i de grejer jag har tyckt varit ytterst märkliga så idag fann jag mig då pillandes på dessa nittiotalshårband i butiken. Tofs är ju den enda frisyr jag orkar och hinner rocka just nu, så tänker att detta tillbehör passar alldeles ypperligt för det ändamålet.  

21.02.2019 kl. 20:21

bä, bä vidar lamm, har du någon ull?

Idag blir den här lilla lammungen fem månader gammal och det känns som att det verkligen börjar hända ett och annat på utvecklingfronten. Har ju inte mycket att jämföra med, men tycker att det varit roligt att hänga med de senaste veckorna när man så tydligt ser alla små framsteg han gör (sen bör kanske tilläggas att efter mer eller mindre konstant hemmahäng är ens ribba för vad man bli imponerad av inte så hög, haha).

Lilla V har med stor förtjusning börjat vända sig från rygg till mage, men blir otroligt frustrerad över att inte kunna ta sig framåt trots att han sprattlar med benen som en galning. Älskar när man sjunger gör han fortsättningsvis och skulle gissa på att jag sjungit "En liten båt" sisådär en triljon gånger så här långt. Men vad gör man inte för att locka fram ett ljuvligt litet skratt från sin avkomma?

Babysitterns leksaksbåge använder han numer främst som hävstång för att dra sig upp i sittande läge samt för att tugga på bågens leksaker. Att pilla på själva leksakerna var kul i cirka en dag, så man kan ju fråga sig hur välinvesterad den var. Som nöjdast är han i sittern om han får tugga på sin napp som man kan fylla med små smakportioner och hittills hör blåbär till favoriten. Även fryst banan har varit väldigt pop, speciellt mot kliande tandkött som är det största dagliga bekymmret för tillfället. 

En ganska trevlig sömnrutin har vi även landat i, då Vidar just nu somnar kring sju-åtta på kvällen och vaknar vid åtta på morgonen. Ett par gånger efter midnatt samt under morgonnatten brukar jag få stiga upp för att mata honom, men än så länge somnar han för det mesta snällt om så vi behöver  inte starta dagen förrän senare på morgonen. Sömtutan till morsan tackar och tar emot. Hans senaste trick för att väcka mig, efter att ha fått komma över i vår säng efter den sista matningen under morgonnatten, är att knipa mig i näsan (eller annat ställe i ansiktet han får tag i) då han tycker att det skall vara slutsovit för min del. 

Fem starka månader i bagaget och farligt söt!

20.02.2019 kl. 20:33

bingo!

Bloggtrender är till för att följas, eller? Hur som helst vill jag också spela bingo (med inspiration bl.a. härifrån & härifrån), så här följer tjugofyra olika grejer om mig + min med säkerhet mest använda emoji som bonusruta på mitten. Lyckas du skrapa ihop en rad, eller?

17.02.2019 kl. 14:41

genibarn, genikatt och en galet god glass

Efter att ha tråcklat oss igenom Vidars alla pek- och bildböcker om och om igen*, ansåg jag att det var dags att introducera något nytt i litteraturväg. Och vad är då bättre än morsans absoluta favoriter: Hur gick det sen? och Vem skall trösta Knyttet? Hade inte särskilt höga förhoppningar på att han skulle orka igenom dessa relativt texttunga böcker, men uppdelat på två läsomgångar per bok gick det hur bra som helst. Inser att det antagligen är de färgglada bilderna som gör susen, men helst vill man ju titulera sin egen unge geni, hehe.

Nåväl, är i vilket fall som helst tacksam över att han just nu visar intresse för böcker och gärna ligger på min mage och bläddrar i Tove Janssons verk. Så otroligt mysig eftermiddagsaktivitet när inte babygym och mer stojiga aktivteter lockar. 

*obs, inser ju nog att vi kommer läsa dessa ännu oändligt med gånger. 

I fredags kände jag mig så pass piff att det var värt en hederlig gammal spegelselfie. Fredagar är för övrigt den enda dag på veckan denna kvinna ser relativt välvårdad ut, då vi alltid badar bastu på torsdagar och det är i princip enda gången i veckan jag orkar tvätta håret. Varsågoda för info.

Såg först efteråt att ögonen var blanka av trötthet, mascaran hade smulat på kinderna och skjortan var delvis oknäppt. Jaja, säger ju en del om var ens standard för fräsch och snygg ligger just nu. Man får gå där ribban är lägst i denna babytillvaro.

I lördags vankades fest då en vän hade fyllt trettio. Så roligt att komma ut och umgås med annat vuxet sällskap, äta goda mat och smutta på ett glas vin (men insåg till min fasa att jag tyckte soda pop:en var godare, vad händer?). 

När vi sent om sider kom hem igen, möttes vi av en katt som varken visste ut eller in då hon varit inne väldigt många timmar på grund av snöovädret utomhus som hon vägrade vistas i. Blev riktigt överraskad då hon följde efter mig in på toaletten, hoppade upp i handfatet och satte sig för att uträtta sina bestyr där. Tillät henne naturligtvis inte att göra det utan kastade ut kattdjuret snabbt som attan, men kunde ändå inte låta bli att bli lite imponerad av att hon av alla skrymslen, vrån och blomkrukor i huset valde att styra stegen till badrummet. Ändå ganska genialiskt. Om det inte vore för att hon är utekatt hade jag kanske övervägt att skola henne till att börja använda toaletten, jag menar - hon sökte ju sig trots allt till rätt rum. Varsågoda även för denna info. 

Denna bild fick hänga med enbart på grund av hur mysiga dessa två är. Tur ett en får bo med dem. 

Igår var vi på fyra månaders läkarkontroll och fick goda betyg. Allt såg bra ut och "härlig kille" antecknades i rådgivningskortet.  Inser att det säkert är något de skriver i de flestas rådgivningskort bara för att pigga upp trötta småbarnsföräldrar, men visst värmer det lillhjärtat att få den bekräftelsen. 

På tal  om genibarn lärde sig V igår att svänga sig från rygg till mage helt på egen hand. Jepp, har naturligtvis blivit föräldern som är sjukt imponerad av varje litet framsteg ens avkomma gör. Vad annars.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att tipsa om denna vansinnigt goda glass jag köpte hem igår. 3 Kaveria:s veganska glass med smak av pepparmint och choklad. Mmm. Svärmor har även försett mig med den senaste muminmuggen, som ni kan se. Är i vanliga fall en person som inte alls föredrar rosa, men just denna version kändes väldigt sympatisk. På tal om muminmuggar slog det mig att de två ovanstående böckerna verkligen kryllar av motiv som skulle vara så fina på muggar. Vill ni se mina favoriter som gott och väl kunde få vara nyheter de kommande åren?

12.02.2019 kl. 14:10

en helt vanlig februaridag


Tänkte det kunde varit trevligt att föreviga en liten, liten snutt från detta småbarnsliv i videoformat, så här kommer fem minuter hemmahäng! Vi snackar obäddad säng och skitigt hår så förvänta er inga stordåd utan en helt vanlig februarionsdag.

07.02.2019 kl. 11:44

fem timmar senare

"Hej från ett köksbord och en rykande kopp kaffe" ... tänkte jag skriva för fem timmar sedan, 

men sedan slog denna lilla filur upp ögonen eftersom han tyckte 10 minuter var en alldeles lagom lång tid för en liten tupplur så det var bara att snällt flytta fokus till honom. Vår lilla kille som idag kändes stor då han var klädd i jumper istället för bara body (som i och för sig nog fanns under den där jumpern). Mycket nöjd över färgkombon också, notera gärna att jag omedvetet lyckats matcha kläderna med leksaken och boken i bakgrunden. 

Fredagsbuketten har växt till sig till en spretig historia. Tulpaner när de är som bäst.

Har även införskaffat en kalender som råkade matcha tulpanerna väldigt fint. Hade först tänkt att jag moderskapsledigheten till ära skulle köra ett helt kalenderfritt år, men nä, det fungerade inte alls. Fast jag inte jobbar finns det ju ändå en del andra grejer jag vill komma ihåg och att anteckna saker i telefonen är inte alls min grej. Behöver se mina anteckningar framför mig i nedskriva på papper för att få en klar överblick. 

Ungefär det, tänkte jag rapportera från min dag för fem timmar sedan. Nu när lugnet har lagt sig skall jag "fira kväll" med att äntligen slå på senaste avsnittet av Astropodden, som även ingick i min ursprungsplan i eftermiddags. 

05.02.2019 kl. 20:37

fem från i lördags

I lördags hade jag och mannen i princip stafettväxling i tamburen. Då han kom hem från att ha tillbringat dagen på motorcykelmässa tog jag bröstpumpen och ett gäng läskeblask i högsta hugg och hoppade raka vägen på tåget till Helsingfors för att delta i ett litet födelsedagsfirande på Drumsö. Värdinnan hade dukat upp så fint med Mexicoinspirerat tema och det kändes riktigt festligt (om än ovant) att befinna sig i ett högljutt och glatt sammanhang. Har ju nog tidigare smitit iväg på lite ditt och datt från hemmet under kortare stunder, men det här var första gången jag vågade mig lite längre iväg och för lite fler timmar på raken än tidigare.

Mycket festligt att få anledning att klä sig i icke-bebisvänliga kläder och det grannaste läppstift jag äger också!

Freja hade dukat upp ett massivt tacobord med en massa goda röror samt ett drinkbord som såg riktigt inbjudande ut. Det senare nämnda fick jag dock snällt lämna orört, då jag skulle köra hem från tågstationen i den snöiga natten. Trots det var det en så himla roligt kväll med mängder av gapskratt. Bland annat bjöd Freja på ett tjugo frågor långt quiz om sig själv som hon knåpade ihop på stående fot under quizets gång. 

Förutom ypperligt tvåfota sällskap hade jag även nöjet att få umgås med denna ljuvliga lilla herreman. Malte, en av de absolut trevligaste hundar jag känner. Ville nästan ge honom hela min taco när han såg på mig på detta vis. 

Lagom tills piñatan plockades fram var det dags för mig att tacka för kvällen och smita iväg till kvällens sista tåg för att ta mig hem medan resten av gänget stannade kvar för att bulta denna stackars fåle i bitar. 

Och lilla V gick det ju ingen nöd på då jag var borta, då han sov  sig ingenom den största delen av tiden jag var på fest. Det var bara mina egna sömntimmar som blev extremt lidande då tåget hem var försenat, så klockan var närmare två innan jag kom i säng. Men trots att sömn är en av de sista saker jag frivilligt byter ut i detta småbarnsläge, var det väldigt värt det sist och slutligen. Tack för en rolig kväll, Freja! ♥

04.02.2019 kl. 22:38

fredagen första februari

Hej, fredag! Idag stod rådgivningsbesök på schemat, och då vi för en gångs skull var på väg in till stan passade jag på att klä på mig något annat än mjukiskläder, målade ögonbrynen och borstade håret som jag för en gångs skull vågade ha utsläppt. Det är en så himla sorglig historia just nu, då det lossnar i mängd och massor. Mängdmässigt stör det inte så mycket, jag har ju liksom en hel del kalfus att ta av innan tunnhårigheten vore ett faktum, men att hitta hår precis överallt börjar nog bli lite störande. 

Hej, och på tal om begreppet "in till stan" - vad säger det dig? Tycker det är lite roligt att det kan ha så olika innebörd beroende på varifrån en är. För mig har det alltid betytt "in till Karis centrum", alternativt in till absoluta kärncentrum av Helsingfors då jag bodde där. Men mest har utrycket nog gällt metropolen Karis för mig. Med det som bakgrund känns det så främmande att begreppet stan skulle innefatta hela Helsingfors. Som den landebo jag är så är och förblir det rätt och slätt Hesa för mig. So sue me. 

Denna krabat hade växt stadigt och ligger nu på 7,8 kg. Känns minsann i armarna då man dansar runt med honom om dagarna. Just nu är han dessutom hur nöjd som helst (för det mesta), bara vi lägger honom innan övertröttheten slår till och matar honom innan han inser att han är vrålhungrig. Inser ju att det kan ändra i samband med att tänder börjar dyka upp eller andra förändringar, men just nu njuter vi nog båda av att livet är ganska gött. 

Fredagen till ära fick en tulpanbukett hänga med mig hem från mataffären. Ett helt rimligt fredagsunn enligt mig, med tanke på att man ändå hänger hemma största delen av tiden nu. Var även mycket nöjd över att hitta ekologiska vindruvor och blodapelsiner. Kunde pressa ner flera stycken om dagen, så goda! Förutom hårlossningen för amningen även med sig en konstant hunger och sug på saker, så tänker att det i alla fall är lite bättre att klämma i sig frukt istället för annat gott som jag desperat kan komma mig för att gräva efter längst in i skafferiet. Så från och med nu tänker jag att denna skål skall få stå mitt på köksbordet och göra sig påmind istället för de där torra gamla kexen jag tar till min räddning då det är blodsockerkris. 

01.02.2019 kl. 13:45

ett snölandskap från sista januari

Så var årets första månad avklarad. Vet att jag tjatat om vädret i var och vartannat inlägg nu - men alltså. Så härligt vinterväder det har varit, det tåls nog att säga en gång till. Eftersom försenade tåg och oplogade vägar inte stört mig särledes mycket i och med min ledighet har jag verkligen passat på att njuta så mycket som möjligt av detta. 

Älskar verkligen den totala tystnaden som uppstår när snön lägger sig som et tjockt, tjockt täcke över skogen. Snötunga grangrenar ger en så vilsam känsla tycker jag. 

Plötsligt svepte en dimma in, antar att det berodde på en snabb växling av temperaturen och i kombination med solen som tittade fram blev vinterlandskapet extra vackert. 

Väldigt fint, men bländande att se på!

Mjukt och tryggt att ha hela gården inbäddad i djupa snödrivor. Känns nästan som hämtat rakt ur mumindalens trollvinter. 

Tack januari, för att du börjat året så mjukt och snällt!

31.01.2019 kl. 13:53

som januari skall vara

Hörni, vilket ultimat januariväder vi har fått ha hela månaden. Massor av snö, och med en familj med barnasinnet i behåll är det som bäddat för en massa kul! I söndags bjöd mina föräldrar in till vinterjippo där de hade gjort i ordning backen för pulkaåkning samt plockat fram grillen så vi kunde grilla korv. Varför åka iväg långa vägar, när man kan ha så här roligt på hemmaplan? Swischade iväg rätt bra, om vi säger som så, när vi trängde ihop oss tre vuxna på en sparkkälke och åkte ner för backen. För att inte tala om stilpoängen pappa kammade hem då han åkte på en av de tre "hyppyrin" han fixat med hjälp av grävmaskinen. Skrattade bokstavligen talat så tårarna rann. 

Idag är det dock ett riktigt yrväder där ute, så nöjer mig att njuta av vintervädret från insidan. Har till och med hunnit värma mig lite soppa och dricka kaffe medan V vilar dagssömn, så det känns onekligen som en liten vinst. Nu måndagslunkar vi vidare, mors!

 

28.01.2019 kl. 13:31

en vinterhelg med kälkåkning, våfflor och trivial

Förra helgen var en vinterhelg utav det litet bättre slaget. Jag väntade nämligen övernattningsbesök och fick äntligen orsak att bädda i gästrummet igen! Att göra det mysigt för gäster är en av mina absoluta favoritsysslor när det kommer till att fixa i hemmet. Idealet vore ju om man hade samma iver för att vika tvätt, dammsuga eller tömma disk ur torksskåpet också, men en kan inte alltid vinna, som det sägs. :-)

Vips var det lördag eftermiddag och Laura och Freja landade på mitt köksgolv. 

Och Vidar landade snabbt i deras famnar, förstås. 

Tacomiddag dukades fram, 

och vi bänkade oss kring köksbordet. Tycker det är minst lika mysigt att hänga i köket och nu då salen fungerar som tillfälligt sovrum är köket nästan att föredra för sociala sammankomster. 

Efter middagen plockade vi fram trivial pursuit och det visade sig bli en mycket jämn match. 

I sedvanlig ordning lärde vi oss lite nya grejer på kuppen också. Som att Peking och Bejing är samma stad..... Eh. Nämner inga namn för vem i sällskapet denna lärdom gällde. 

På söndag smög jag upp innan gästerna för att börja duka upp en maffig frukost. Som den trogne läsaren vet, hör även detta till mina favoritsysslor. Söndagsfrukost och söndagsgäster, väldigt bra kombo.

Vidar vaknade och anslöt sig snabbt till frukostsällskapet. 

Och sedan satt vi och avnjöt allt detta i långsam takt. Då frukostar lik denna händer vääldigt sällan nu med en småtting i familjen kändes hela kalaset lite extra lyxigt. 

Till och med solen tittade fram en sväng och gav svaga förhoppningar om att våren och ljuset kanske trots allt kommer återvända någon gång. 

Efter frukost och vila var det dags för uteaktivitet! Klädde bokstavligen talat på mina vänner (förbjöd dem ta på sig sina medhavda tunna skor och plockade fram varma vinterkängor, yllesockor och benvärmare - som den morsa man är ju) och sedan drog vi ut för att åka sparkkälke. Sparkkälksföret har verkligen varit suveränt på vår byväg på sistone och jag hoppas det hålls så ett tag framöver också. 

Ett, två, tre - iväg!

Att åka kälktåg slår aldrig fel. 

Sedan sparkade vi iväg längs med vägen. Otroligt nog lyckades vi smita iväg utan någon katt i släptåg. 

Ändå ett ganska rart litet kälkfölje det här. Så här skall jag alltid börja rasta mina vänner under vintertid i fortsättningen!

Efter kälkturen landade vi åter i vår kökssoffa, lyssnade på astropodd och gjorde slut på chipsresterna från kvällen innan. 

Sedan blev det våfflor till lunch!

Innan det var dags för sällskapet att bege sig hemåt igen kröp vi ihop framför brasan i salen en stund. 

Så otroligt trevligt med kompisar som plötsligt bestämmer sig för att ta små tupplurar lite här och var i ens hem. Tack för hänget, kom snart igen! ♥

25.01.2019 kl. 23:08

frostiga, stillsamma dagar

Efter en supermysig helg med kompisbesök (jag fick äntligen tillfälle att bädda i gästrummet igen, hurra!) har vi åter landat i en mer stillsam vardag. Temperaturen har stadigt pekat neråt de senaste dagarna och då den i morse var väldigt nära -30° har vi helt enkelt fått nöja oss med att hitta på sysselsättning innanför husets fyra väggar.  Man blir ju lite småmossig i takt med att syrenivån sjunker på grund av eldandet i spisarna och det skulle verkligen vara uppfriskande att ta sig ut en liten sväng, men lite får nog temperaturen snällt ta och stiga innan V får hänga med ut. 

Man vet för övrigt att man är i behov av stimulans när man blir besviken över att veckans rådgivningstid blir inställd. Det var liksom en av höjdpunkterna på denna veckans program... Eftersom vi var ensamma hemma med V trötsade jag mig med att bjuda ner mamma och pappa på lite våfflor vuxet socialt utbyte samt någon som ville underhålla V en liten stund. Dagar som denna, då vi varit på tumis hela dagen utan extra program och dessutom sovit rätt dåligt kan jag känna att fantasin när det kommer till underhållning av bebé i något skede börjar tryta så då är det alltid välkommet med ett par extra händer. Och V verkar inte annat än stormförtjust över att få mötas av ett "nytt" glatt ansikte ibland när denna morsas repertoar börjar sina. 

22.01.2019 kl. 20:58

sov du lilla Vidarung, än så är det vinter

I går blev lilla V hela fyra månader gammal så här följer en liten rapportering rakt från babylifvet. Skall bli spännande att få höra uppdaterade vikt- och längdläget senare i veckan då vi skall till rådgivningen. Gissar på att han just nu är en rejäl bit över sju kilo, så känns det i alla fall i armarna när han skall vaggas till sömns om kvällarna eller när jag bär runt på honom om dagarna. Han gillar inte riktigt längre bärsjalen då han inte kan kolla sig omkring så bra då han sitter i den på det vis jag vanligtvis brukar knyta den. Borde kanske utforska på vilka andra sätt man kan knyta den, ifall han vore nöjdare då. Att bli fastspänd i sittern är även supertråkigt enligt Vidde Vids, så överväger att skaffa en leksaksbåge att fästa i sittern så den skulle vara lite roligare att hänga i för honom. Nöjdast är  han ändå när han får sitta eller bli omkringburen i någons famn. 

I övrigt är han en väldigt nöjd liten typ som skrattar, gurglar och jollrar nöjt. Riktigt sur blir han nästan bara då han är övertrött och inte får tag i sömnen eller om jag inte levererar mat åt honom fort nog då han plötsligt inser att han är hungrig. Han har på sistone utvecklat ett nytt tjutande ljud när han är exhalterad eller på gränsen till frustrerad som är mycket underhållande att lyssna på.

Favoritleksakerna är en rävskallra han gärna biter på och att ligga i babygymmet där han klarar av att greppa de olika ringarna. Upp på armarna häver han sig gärna då han ligger på mage och klarar även av att rulla runt från magläge till rygg. Att med hjälp av att hålla i någons händer dra sig upp till sittande eller stående läge är också en populär aktivtet hos denne unge man. I övrigt underhåller vi oss med massor av sånger och ramsor och lite böcker försöker vi också bläddra i, i hopp om att ett intresse för det skulle sås. 

Dygnsrytmen har också blivit allt mer stabil, somnar för kvällen brukar han göra kring klockan nio, vaknar för att äta någon gång på småtimmarna kring fyra för att sedan vakna igen vid sexsju-tiden för "frukost". Men då brukar vi nog för det mesta somna om och stiga upp tillsammans först kring nio. Skönt att inte stressa liksom! Efter det brukar vi vanligtvis mysa och sjunga i sängen en stund innan vi förflyttar oss till skötbordet följt av häng i babygymmet. Därefter brukar det vara dags för en kort nap då jag med god tur hinner klä på mig och äta frukost och sedan är vi igång igen ett tag innan det är dags för en längre sovstund på 2-3 timmar ute på verandan under tidiga eftermiddagen. Ibland sover han längre (och jag hinner tro att han typ fått något fel) och ibland kortare - oftast blir sovpasset kortare om jag varit lat och inte orkat packa på honom extra kläder för att sova i vagnen utan bara lagt honom inomhus istället. På kvällen brukar han igen ta en kortare nap innan han slutligen nattas på riktigt för kvällen.

Och så rullar dagarna på i detta hushåll just nu. 

 

21.01.2019 kl. 12:42

everyday is like friday

Dagarna flyter ju lite ihop så här som mammaledig, men att det är fredag känns ändå alltid lite extra bra. Det innebär att helgen står för dörren (oh, really?) med ett avbrott i hemmahänget på tumis med Vidde. Har ju verkligen inget emot hans sällskap, men har märkt att nu då han strax är fyra månader gammal börjar jag få in den här "baby-vanan" och dagarna kan såldes kännas lite enformiga ibland då vi mer eller mindre är strandade här hemma utan bil. Är ju inte direkt som att man stoppar ungen i vagnen och börjar promenera de cirka 10 kilometrarna in till stan för att hitta underhållning. Så hurtig lär jag aldrig bli. 

Men idag fick vi sällskap av V:s mormor! Barnet fick underhållning och jag fick städhjälp och kaffesällskap. Mycket välkommet med ett par extra händer så man får lite mer än det absolut nödvändiga gjort. Hann dessutom tillreda en väl godkänd lunch, så det kändes lite extra fredagslyxigt. Halverade en batat och kastade i ugnen med lite kryddor samt olja och serverade tillsammas med en röra gjord på fetaost och creme fraiche. Inget märkvärdigt, men mycket gott. Se det som ett tips!

Kaffe och choklad hann vi också njuta av medan Vidde Vids röjde loss i sitt babygym. Såg att några listat på sina bloggar vilka muminmuggar de gillar minst i sina samlingar. Till mina "ickefavoriter" hör nog denna hattifnattmugg, främst eftersom jag inte känner så stor dragning till färgen orange. "Muminmamma aprikos", "Håll Sverige Rent", och "Snorkfröken rosa" hör även till muggar jag mer sällan väljer att plocka fram. Nå, bara för att trotsa mina egna vanor, fick just hattifnatt- och muminmammamuggen åka fram vid dagens kaffestund. 

Ett stycke nöjd bebé efter några timmar i mycket gott sällskap. Överväger för övrigt att gå emot mina egna principer och införskaffa ett nytt gym till denna kille som skulle aktivera honom lite mer. Eller kanske någon annan leksak? Någon annan med fyra månaders filuer där hemma som har tips på roliga grejer att aktivera sina kids med? 

Och det var den rapporteringen från denna dag, det. Har hunnit elda i köksspisen så har det varmt och gott, har kommit mig för att smälla på lite musik i bakgrunden och snart bär det av till svärmor som utlovat crêpes till middag. Bara goda vibbar just nu alltså. 

18.01.2019 kl. 15:38

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny