☰ meny
 

den sista tiden på tumanhand

Nu kan vi väl inte säga annat än att den officiella nedräkningen av vår tid på tumanhand har inletts. I morgon går vi in i vecka trettionio och idag fick vi reda på vilket datum vår nya familjemedlem kommer till världen. 

Det känns nog lite märkligt att näst intill exakt veta när bebé kommer göra entré och anledningen till detta är att vi kommer göra ett planerat kejsarsnitt. En av orsakerna till detta beslut är att barnet ligger och gottar sig i sätesläge och verkar ha noll intensioner på att vända sig trots mina gedigna gymnastikövningar jag försökt utföra upp och ner i soffan (verkligen en tjusig syn vill jag lova) och barnmorskorna vill i första hand inte rekommendera en "normal" förlossning i det skedet för förstföderskor. I sätesläge alltså, men vid närmare eftertanke knappast upp och ner i soffan heller.

Som krydda på det har jag dragits med något som kallas hepatos de senaste veckorna, vilket i vissa fall kan få kroppen att lägga igång förlossningen tidigare, vilket inte är ultimat i kombinationen av sätesläget. 

En liten, liten del av mig kan känna sig snuvad på "the grande finale" i och med kejsarsnittet, men är inte heller den som skulle vägra barnmorskornas rekommendationer bara för att jag inte skulle ha lust att få magen uppskuren. På samma gång känns det ju också lite skönt att inte vara tvungen att gå omkring och vänta i ovisshet. 

Eftersom det slutliga beslutet om att det kommer bli ett kejsarsnitt kom relativt snabbt, är jag väldigt glad över att vi hann få till en träff med Julia som snällt nog tog sig tiden att dokumentera oss medan magen ännu är kvar. Trots att jag, speciellt fysiskt, har mått väldigt bra så gott som hela graviditeten har jag verkligen inte kännt mig särledes glamourös, så har själv väldigt sparsamt gått löst med kameran. Men nu har vi dessa otroligt fina bilder att kunna blicka tillbaka på, och det är jag så tacksam över. 

En vän undrade om vi har några storslagna planer för sista tiden som bara två, men jag önskar mig anspråkslöst nog mest att få sova samt en omgång av mitt favoritkortspel, från Robinson till Ronja (som i princip är en modifierad version på finns i sjön). Känns som det finns mer grejer jag ser fram emot att göra efter att bebé är här. 

Exakt när bebé kommer tänker jag inte avslöja nu, men kanske ni som inte redan vet vill komma med en gissning? Så mycket ledtråd kan jag ge, att det inte blir en oktoberbaby, som vi hade räknat med. 

Alla dessa bilder är tagna av talangfulla Julia Lillqvist

18.09.2018 kl. 21:00

att bli totalt överraskad

Idag styrde jag stegen hem till Riina med siktet på lite anspråkslöst söndagshäng, men blev totalt överlumpad när jag ringde på dörrklockan och hittade ett helt gäng vänner som ställt i ordning med överraskningsbrunch för mig. Blev alldeles rörd av att de tagit sig till Karis från allt från Jakobstad till Åbo och Helsingfors för min skull. 

Vi känner väl varanda rätt så bra i min kompiskrets vid det här laget och en massa god mat är inget som någon tackar nej till i första taget. Bubbel, paj, bakverk, smoothies och annat gott bjöds det på. 

Sedan blev det gissningslek med temat när bebé dyker upp. Gissningarna landade på allt mellan 28.9-15.10 så vi får se när hen ämnar dyka upp. Har själv två olika teorier, men vilken jag tror mer på vet jag bättre imorgon efter att jag träffat en läkare. Vi får se! Något mellan ovan nämnda datum känns i alla fall ganska sannolikt. 

Därpå följde presentöppning. 

Fick så fina gåvor, tack! Kategorin barnböcker med vackra illustrationer hör ju nog utan vidare till en av mina favoritgenrer inom litteraturen. 

Avslutningsvis satt vi och fnulade på namn en stund och kollade upp vad alternativen skulle vara om vi utgick från dagarna vi gissat som födelsedatum samt vem som har namnsdag då. Håhå, det här med namn alltså. Inte lätt. 

Så roligt att få träffa detta lilla gäng som fixat så fint, fast det egentligen hade behövts en handfull timmar till för att hinna snacka om allt man skulle vilja prata om. Tack för en fin överraskning! ♥

16.09.2018 kl. 18:54

fredag i realtid

Hej från denna fredagsförmiddag. Så skönt med en dag mellan varven utan något program på morgonkvisten, så att man kan ta en riktigt lugn morgon för sig själv. Har varit en del extra spring till sjukhuset i Lojo de senaste veckorna på grund av levervärden som inte varit på topp, så har blivit en hel del morgnar utan mina bästa ingredienser: lugn och frukost eftersom man skall vara oäten för att ta blodprov. Tröstar mig med att jag ganska effektivt hunnit jobba bort en del av mitt obehag för nålar samt småningom börjar vara riktigt bekant med mördrapoliklinken, så lär inte tappa bort oss sen när det väl gäller att leverera le bebé. 

Men tillbaka till denna morgon. Kisse hade  snällt nog tänt eld i köksspisen innan han stack iväg på jobb, så vaknade upp till ett kök som var extra varmt och mysigt. Kombinationen ved som sprakar och ett spinnande kattsällskap är ju dessutom ganska oslagbar. Det, plus husets egna små knarr och gnissel hör till något av en perfekt ljudvärld för mig då jag tycker det är fruktansvärt skönt att vara ensam hemma utan någon extra elektronik påslagen som teve eller radio i bakgrunden. Bäst att njuta av tystnaden medan en kan. 

14.09.2018 kl. 10:34

tröttheten, punchknappar och en lagom dos katter

Den gångna veckan kan nog sammanfattas med ett enda ord: trötthet - och det känns som att absolut ingenting skulle ha blivit gjort. Vilket i och för sig är helt okej, då det inte direkt finns något projekt som brinner i knutarna, men ändå märkligt för någon som är van med att det alltid borde vara något på gång.

Med anledning av de något intetsägande senaste dagarna, passar jag på att slänga in en salig blanding av klick som fastnat i telefonens arkiv de senaste veckorna. Först ut ↑, en bild tagen innan jag skulle iväg på vad jag trodde var min sista bröllopsfotografering för sommaren. Så blev dock inte fallet, utan fick en till spontanbokning för någon vecka därefter, vilket var helt okej, men måste nog medge att de sista giggen nog nästan blev lite väl svettiga för denna pregnanta person. 

En kväll var jag hundvakt till denna härliga personlighet, Jerry. Hade kvällspromenad på agendan och han stannade med jämna mellanrum upp och tittade bakåt på mig med denna blick. Kanske han undrade vad det var för pingvin som kom vaggande bakom honom och ville kolla upp om jag alls hängde med, eller sen väntade han bara på de gyllene orden "nu svänger vi och går hem". Eller så är detta bara blicken som genomskådar att jag egentligen är en kattmänniska. Vem vet. 

En annan dag var jag bjuden hem till förträffliga fia för lördagsbruncheri och en sista träff innan hon pilade iväg till göteborg igen. Passade på att sno åt mig ett fotografi utav ett ypperligt mumincitat hon hade framme på köksbordet. 

Efter en rad misslyckade försök att få till en träff med en gammal klasskompis, lyckades vi äntligen hitta en gemensam ledig dag och jag stack in till Helsingfors. Åt en mystisk chokladbakelse, flanerade runt på kullerstensgatorna och språkade om livets både bra och sorgsamma ting. 

Från det ena till det andra: låt mig presentera universums bästa lösgodis, punchknappar! Fick höra att min smak är extremt gubbig (i kategorin romrussin när det kommer till glass, men det skulle jag för övrigt aldrig välja, obs!) men om jag bara fick äta en sorts lösgodis för resten av livet skulle det bli denna. Så ni vet. 

Och så en liten dokumentation av min bröllopsdagsbukett på det. Nu börjar den dock se lite hängig ut och undrar för mig själv om jag borde slå på stort skaffa en ny? Ändå ganska trevligt med blomster på nattduksbordet. Fritt fram för hemliga beundrare att skicka blombud hit ut på landet om vi säger som så!

Vad vore ett inlägg utan lite kattinslag? Den här mysaren fyllde dessutom tre år härom dagen. Det är ju inte direkt lite spektakel hon fått vara med om under sina tre första kattår, så hoppas fortsättningen bjuder på lite lugnare kattdagar. 

Mysig katt nummer två. Denna bild är kanske även den mest beskrivande bilden av den senaste veckan, då det är prick så här vi har hängt största delen av dygnet. Få saker är lika värmande för hjärtat som när den här pälsbollen kommer och gosar ner sig riktigt ordenligt i ens famn, ajaj, så man känner sig älskad. 

Random fakta, för övrigt: på min personliga mentala topp-lista över innehåll som gör en blogg mer attraktiv att läsa finnes följande:

3. bloggaren centererar inte långa stycken (eller hela inlägg) av texten och undviker särskrivningar.
2. bloggaren kan formulera sig väl i text men glömmer ej bort att komplettera med trevliga bilder.
1. bloggaren har katt(er) och låter den/dem frikostigt hänga med i blogginlägg. 

Uppfyller man dessa tre punkter är jag antagligen fångad. Slut på information. 

Avslutar med en dagsfärsk bild, då vi höll kaffepaus på gräsmattan mitt under städningen av vedlidret (tror du skulle ge godkänt, farmor!). Själv är jag inte så involverad i årets vedtalko om jag skall vara ärlig (med god anledning), men fika, det kan jag i alla fall fixa med bravur! Louie lät sig i alla fall väl smaka utav min köttbullsmörgås. 

09.09.2018 kl. 17:40

en plats för vila

Är det något jag fått höra (nästan till lust och leda) är det hur jag skall passa på att vila nu för sen lär det inte bli tid för det. Men är ju inte den som är den, så har inga problem med att placera vila högst upp på to do-listan just nu och dessutom känns vilostunderna extra lockande då vi tillfälligt flyttat vårt sovrum till salen och dessutom skaffat en ny säng. 

Den nya sängen till ära, passade vi även på att skaffa nya sängkläder och den gräsliga sänggaveln i svart konstläder var jag snabb att täcka in med ett linnelakan. Låter kanske motstridigt att gå och skaffa ny säng med en gavel en inte gillar, men visste från början att det skulle vara svårt att hitta en gavel jag gillar så gick in med inställningen att den ändå skulle täckas in. 

Bröllopsdagsblommorna har fått ta plats invid sängen. Kisse hade rart nog försökt välja blommor som matchade min brudbukett. 

Av mig fick K ett citat jag kommit över på pinterest som jag tryckt upp och ramat in. Han undrade med glimten i ögat om de inte hamnar i "carpe diem"-kategorin som jag kan känna en viss liten avsmak gentemot, men jag vet inte. Kanske är det lite cheesy? Men sen är min hjärna inte riktigt sig själv just nu. För tillfället gillar jag citatet i alla fall, tyckte det passade fint på oss.

Det sympatiska uttermotivet är illustrerat av Maja Säfström, skulle seriöst kunna klicka hem cirka allt i hennes webbshop - så fina motiv. 

Även Louie har godkänt den nya viloplatsen och tar varje tillfälle i akt att smita upp i sängen. Men jag förstår honom, för det känns onekligen som husets bästa plats just nu. 

06.09.2018 kl. 21:38

nu och då - på två år

 

Idag firar vi vår andra bröllopsdag (med ett sånt rafflande program på kvällens schema som föräldrakurs) och tänkte dagen till ära pynta bloggen med dessa bilder. Tagna i samma skogsdunge, men med två års mellanrum. 

 

Bröllopsporträtten är tagna av Fia Doepel och klänningen jag har på mig på gravidbilderna är givetvis e/s design

03.09.2018 kl. 11:16

älgflugornas herre i jakt på skogens guld

Det blev en söndag med väldigt några knop i mätaren. Skönt så! Mot sena eftermiddagen beslöt vi oss dock för att ta oss ut i skogen en sväng i hopp om att hitta lite svamp. En vet ju inte hur många fler rundor jag kommer orka med i höst, så känner att det gäller att passa på så länge en ens är i närheten av att nå ner till marken och de gyllene läckerheterna som ploppar upp ur mossan. Vi kunde snabbt konstatera att skogen defintivt var fylld av mer älgflugor än svamp och det blev inte mycket svampfynd för oss den här gången. Men precis lagom för att få till ett par smörgåsar på man - och jäklar vad gott det var. Man hinner liksom lite glömma smaken på de där färska kantarellerna då man inte ätit dem på nästan ett år, antagligen det som gör att de smälter i munnen sen när man äntligen får hugga in på dem igen. 

02.09.2018 kl. 22:22

den sista fotograferingen

Idag hade jag inbokat min allra sista fotografering innan ledigheten kickar igång på allvar. Hade ju egentligen ämnat lägga punkt redan för ett par veckor sedan, men så frågade Lina så snällt om jag ändå inte kunde tänkte mig ta lite porträttbilder från hennes bröllopsdag. Dock började dagen lite väl spännande, då jag med relativt kort varsel var tvungen att åka in till sjukhuset för att träffa en läkare och kolla upp lite värden samt babyns hjärtljud. Kände mig sådär lagom fiffig då jag låg där på britsen med magen i vädret och lite försynt frågade hur länge sjukhusbesöket kunde tänkas ta då jag hade ett bröllop att närvara på om ett litet tag. (#jobbskadadföralltid) Men sjukhusbesöket löpte på bra och till bröllopet hann jag också så allt väl i slutändan. Det kändes dessutom riktigt skönt att avsluta säsongen med ett så avslappnat par och mysig och personlig vigsel. Och tänk! Nu var det slutfotat för min del för ett bra tag framöver. Vill man boka mig till bröllop får man helt enkelt snällt ta och vänta till september 2019 innan man ställer till med festligheter. 

Väl hemma igen kom jag hem till en ommöblerad sal. Vår nya säng hade kommit och i väntan på att det nya sovrummet blir klart får salen fungera som provisoriskt sovrum. Ett mycket bra sådant skulle jag våga påstå då det åtminstone så här vid första anblick känns väldigt mysigt. Så pass mysigt att jag efter en lång dag inte orkade pallra iväg mig på de fina pridefestligheterna som ordnades här i staden, men tänker att jag får ta igen det ett annat år. Man kan ju inte alltid delta i allt, speciellt inte när man har ett "nytt" rum som skall invigas med braseldning och tända ljus.

01.09.2018 kl. 21:27

en uppdatering om golv

Håll i er nu, för här kommer en lång uppdatering om golv. Om inte golv känns som det mest rafflande att läsa om är det nog bäst att du klickar dig vidare på en gång, för det är det enda som detta inlägg kommer handla om. 

Vi har ju i sakta mak tagit oss an projektet att skapa ett nytt sovrum till oss av den gamla kammaren bakom salen. Dock kunde vi ganska snabbt konstatera att rummet var i behov av en rejäl dos kärlek samt ny isolering för att det skall vara behagligt att vistas i även vintertid. Uppgift nummer ett blev att dra bort platsmattorna som rullats ut över golven för x antal år sedan. 

Och därefter fick spånskivorna ryka. Visst måste jag väl erkänna att hjärtat slog ett extra slag då vi skymtade plankgolv under skivorna. 

I förvånandsvärt fint skick var det också, med tanke på att huset så småningom har 150 år på nacken. 

Då jag inte är i mitt mest arbetsföra skick för tillfället har jag väl mest agerat arbetsledare och varit den där jobbiga typen med en åsikt om precis allt. Men lite spik kunde jag i alla fall hjälpa att dra ut ur golvet! Hade minst sagt använts rikligt av dem för att hålla spånskivorna på plats. 

Så här på avstånd ser ju golvet rätt lovande ut på bild och jag hoppasdes för ett tag att vi kanske hade kunnat återanvända dem i slutskedet av golvrenoveringen. Dock konstaterade vi snabbt att de innehöll allt för mycket spikhål och sprickor för att göra sig snygga som ytksikt igen. 

Och kolla spikarna sen! Inte så pjåkigt med handgjort material. 

När alla spikar äntligen var uppdragna ur golvet var det dags att ta reda på vad som egentligen gömde sig där under. Ett gäng döda råttor? Släktens hemliga skattkista? En massa bråte? Ingenting? 

Svaret var en salig blanding av sand, mossa, sten och spån. Inga dyrgripar, tyvärr hehe. 

Resultatet då hela golvet var bortplockat, var ju minst sagt lite rojsigt, som man uttrycker det här i Karis. 

Därför var vi inte sena med att hyra in ett par yrkesmän som fick komma och suga golvet tomt på skräp - och resultatet blev så här prydligt. Väldigt värd investering istället för att själv stå och skopa skräpet i säckar för hand. I och med detta fick vi även snabbt reda på att det var dubbla botten i rummet, men det undre lagret visade sig vara i finfint skick. Tänk! 150 år gammalt och inte det minsta murket. 

Så efter att vi fått grönt ljus av en yrkeskunnig om att vi kan behålla golvet blir nästa steg att fylla ut tomrummen längs kanterna med nya bräden (dvs golvbräden från det övre lagret - återvinning for the win!), fixa ny isolering och så småningom ett nytt golv. Men mer om det när vi kommit så långt, här är var vi är just nu. 

 

31.08.2018 kl. 19:55

tankar i vecka trettiosex

Igår gick jag in i vecka 36 av detta produktionsuppdrag och det börjar småningom vara dags att inse att det inte är så hemskt länge kvar tills vi förhoppningsvis får träffa den nya familjemedlemmen vi knåpat ihop. Som jag skrev i ett inlägg på instagram, så har villkoren och arbetsfördelningen stundvis kännts lite sisådär, hallå - vi snackar ju fast anställning 24/7! Men överlag har denna graviditet hittills förlöpt smidigare än vad jag hade förväntat mig och det är ju lite intressant det där med hur selektiv ens hjärna är - nu minns jag knappt längre hur ohemult trött jag var hela våren, då jag helst hade grävt ner mig själv på botten av sängen istället för att gå på jobb varje dag.

Sakta börjar vi väl också känna oss relativt redo för nykomligens ankomst. Från att endast haft moderskapsförpackningen i vår ägo gick vi i slutet av semestern till att ha skrapat ihop  det mesta  som är nödvändigt för ganska små slantar.  Kan väl säga att jag är mycket nöjd över att vi lyckades kamma hem både vagn och babyskydd för en billigare peng (gratis!) än vad jag pungade ut för min bröllopsklänning (40€). Känner att de liksom går i lite samma kategori i mitt huvud - helt GALET att betala hundratals euron för om man kan få tag på billigare än så. Är ju inte direkt någon märkesnörd och vi kommer ju mest rulla omkring här hemma på landsbygden, så är nöjd så länge den är hel, säker och fyller sin funktion. 

I övrigt känner jag mig rätt lugn inför den stundande förlossningen. Hur svårt kan det va (.. säger jag säkert inte när jag väl ligger där, haha)? Nä, skämt åsido. Men var på besök till bb tidigare i veckan där vi hade lyxen att vara det enda paret på plats så fick en privat tur med en supertrevlig barnmorska så känner att vi nog kommer vara i trygga händer.

I morgon har vi dessutom inbokad tid för ett extra ultraljud för att kolla upp hur barnet egentligen ligger, då hälsovårdaren på rådgivningen inte var helt säker. Hoppas förstås på att bebén ligger "rätt" med huvudet neråt, men om inte löser det sig säkert också. Första ultraljudet gled ju nog mest förbi i något slags chocktillstånd och under det andra var det så hemskt mycket information som skulle processas så denna gång tänkte jag försöka njuta lite av besöket  och möjligheten till en sista titt innan vi möts i verkligheten. 

30.08.2018 kl. 10:56

ratatas lista om hösten

Vad är dina mål i höst?
→ föda ett barn och hålla det vid liv, några fler målsättningar än så tänker jag verkligen inte ha.

Vad ser du mest fram emot?
→ att ta det så lugnt det bara går, elda i vedspisen, mysa och bara skrota runt här hemma utan att åstadkomma några desto större bedrifter. Ja, och så välkomna en ny person till familjen, såklart. Och herregud, tänkte nästan glömma! Ser även väldigt, väldigt mycket fram emot att äntligen kunna sova på mage igen samt att duka upp en rejäl ost- och charkbricka och ta mig ett litet glas rödvin. 

Känner du dig klar med sommaren?
→ jajamän! Känner absolut inget vemod i att sommaren tar slut och älskar den här tiden på året då sommaren skiftar mot höst och kvällarna blir mörkare och dagarna allt svalare. 

Hur såg din höst ut för ett år sedan?
→ ärligt talat, var den inte allt för munter. Hände några tråkigheter (som bl.a. detta för jävliga) och för att hålla huvudet i styr och tankarna på annat kompenserade jag med att jobba ohemult mycket. Så tja, bättre höstar har en ju haft. 


Hur såg din höst ut för fem år sedan?
→ Om vi backar fem år, landar vi mitt i studietiden och 2013, årenas år, haha. De enda egentliga plikter jag hade var väl att komma ihåg att betala hyran och kamma in tillräckligt många studiepoäng och utöver det levde jag nog mest loppan skulle jag våga påstå. Satt med i styrelsen för bästa studieföreningen, sprang på allt från slush till bissebingo med klasskompisar och åkte på turné med ett band genom Estland och Lettland, bland annat. Och så var jag väl hem till Karis och pussade på min blivande man mellan varven också, ajaj hörni, det var nog en bra höst. Hittade ett par gamla videoklipp från studietiden att nostalgisera tillbaka med, som detta sju år gamla klipp när vi hade glöggkväll eller när vi gick på halloweenmaskerad och förfestade i min tölölägenhet. Kan komma på mig själv att sakna den litegrann ibland, var en mycket trevlig bostad med gulligaste gamla hyrsvärden som hade en likadan skepparmössa som mig. 

Vad var bäst och sämst med sommaren?
→ det bästa var nog helt klart att jag äntligen fick prova på konceptet semester! Det som var mindre kul var den olidliga värmen, som nog inte undgått någon. Tillbringade största delen av ledigheten under fläkten, raklång på soffan. 

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?
→ misstänker att det främst blir kultur som kan konsumeras på hemmaplan, så som poddar, filmer och serier. Om ens det? Kan man räkna med tid för kultur som nybliven förälder? 

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?
→ antagligen det mjukaste som går att hitta i garderoben så som leggings, yllesockor och min morgonrock. Yes, stilen kommer antagligen vara i topp. 

28.08.2018 kl. 20:30

när sommaren tar slut

Idag kändes det nog lite som den officiella dagen då sommaren tog slut, så tänkte passande nog pynta bloggen med lite bilder från högsommaren och juli, då vi besökte ett sommarcafé här i trakten. Gamla köksbänkar under äppelträd och hönor som spärtar omkring i gräset kändes som en väldigt mysig och oslagbar kombination i stunden. 

I vanliga fall brukar ju den här tiden på året för mig innebära att styra upp planerna för hösten och blicka fram mot en massa spännande projekt. Känner mig nästan lite ur system då jag nu till skillnad från tidigare istället för att varva upp skall lägga punkt och lära in min vikarie som tar över rodret på jobbet om ett par dagar. Däremot ser jag fram emot att få njuta av en höst ur ett helt nytt perspektiv och förhoppningsvis blir det tillfälle för många mysiga stunder under min absoluta favoritårstid. 

Idag eldade vi i köksspisen för första gången på länge, och det om något är ju ett tecken på att sommaren börjar ta slut. 

20.08.2018 kl. 22:04

på sommarutfärd i östnyland

I början av augusti, när vi fortfarande hade semester, bestämde vi oss för att åka på en liten sommarutfärd mot östnyland - närmare bestämt Lovisa. 

När vi kom fram begav vi oss snabbt av mot den äldre stadsdelen och Kisse gick mest omkring och förundrade sig över hur mysigt och "pupsigt" (hans ordval) allt var. 

Rimligt namn för en gränd. Är inte alla gränder korta, eller tänker jag fel? Kanske det är bredden som avgör en gränd, inte längden? 

Vi vandrade vidare tills vi skymtade hav och fortsatte sedan längs med stranden.

Vårt mål var Skeppsbron, där hamburgare skulle inmundigas och skarpa blickar riktas mot personer som tyckte det var rimligt att kedjeröka intill (exempelvis gravida) personer som skall äta. Skulle kunna skriva en lång rant om detta, men låter bli. 

Efter maten kikade vi lite på vad de olika bodarna hade att erbjuda.. 

.. och sedan begav vi oss vidare hit, till Tuhannen Tuskan Kahvila, som vi hade blivit tipsade om (tack!). 

Cafét hade en väldigt mysig, lite småhemlig innergård. 

Och kaffet serverades naturligtvis ur kanna i finporslin!

Efter att ha vankat tillbaka till hotellet, tagit det lugnt en stund samt duschat i iskallt vatten (det var SÅ varmt den här dagen) hoppade vi i bilen och körde längs med sandvägar tills vi hittade denna lilla häst. 

Och intill hästhagen fanns det här: Lurens sommarteater, som vi skulle besöka!  

Årets uppsättning var Ronja Rövardotter och den var väldigt bra gjord och absolut sevärd. Favoriterna var självfallet gänget med Rumpnissar som charmade alla i publiken. 

Efter teatern åkte vi tillbaka in till centrum av Lovisa, tog en kort promenad (där vi knappt såg en kotte, så kändes väldigt som hemma) och åt en ytterst flottig franskisportion till kvällsmat, eftersom en grill var det enda som var öppet. 

Följande morgon vaknade vi upp till åter en dag av stekande hetta och funderade en stund på vad vi skulle hitta på. Hade inga bestämda planer, vilket kändes skönt, utan tänkte att vi gör det som faller oss in. 

En liten tradition vi har då vi besöker nya ställen är att hitta en plats man kan kolla på utsikten ifrån, så när vi läste att det finns ett utsiktstorn vid den så kallade "Kuckustenen", begav vi oss genast av dit. 

Hav, skog och så ett litet kärnkraftverk som skymtade i horisonten. 

Innan vi styrde kosan hem mot västnyland igen tog vi en tur via Strömfors bruk där vi strövade omkring en stund och tittade in i de olika små affärerna och smedjorna. 

Värmen krävde en liten paus vid kärleksbron. 

Hittade även en stor version av fortunaspelet som vi provade på. 

Sedan en kaffepaus i en gammal smedja, för det hör ju till. 

Efter att ha kikat i en affär för lite gammal byggnadsvård vinkade vi slutligen adjö till Strömfors och lade siktet hemåt igen. En  riktigt trevlig liten semesterresa. 

16.08.2018 kl. 19:56

måndag, glow och det sista av semestern

Hej måndag och sista semesterdagar innan jag skall tillbaka på jobb igen i slutet utav veckan! Har fortfarande tre dagar ledigt innan jag skall ägna 1,5 vecka åt jobb innan jag drar på mammaledigt och vet inte riktigt vad jag skall göra av min lediga tid? Har liksom hunnit med det mesta jag tänkt mig, speciellt att sova, och nu börjar det klia i fingrarna att hugga tag i diverse kreativa projekt. Inser dock att knappa två veckors tid för arbete, där hälften är inprickat för mitt kontorsjobb sätter vissa begränsningar på vad jag kan åta mig och försöker att inte elda upp mig för mycket. 

Sen då, får jag sno några spaltrader för att prata om min selfie? Om vi backar bandet till februari är den senaste close-up jag lagt upp på social media denna, vilket säger ganska mycket om graden av "glow" jag (inte) kännt det senaste halvåret. Men nu vips, hände något! Plötsligt kändes det som 100% läge att föreviga en bild på min nuna.  Var det hängselbyxorna som gjorde susen? Eller serumet jag envisas med att smeta i anskitet trots att jag har noll koll på om det egentligen har någon effekt? Kanske faktumet att jag har tre semsterveckor bakom mig som mest gått ut på att sova, vila och ta tupplurar? Eller var det måntro peppen inför ankracet vi skulle iväg på strax efter att bilden togs..? Kunde säkert räkna antalet veckor jag upplevt mig själv som en fräsch och härlig person på högst en hand, så unnar mig utan vidare denna lilla stund av lätt självgodhet. 

Och på tal om ankrace är det ju nog något obota charmigt med dylika evenemang i en småstad. Hade en bott innanför ring tre hade det knappast varit aktuellt att överhuvudtaget överväga att gå på ett evenmang där tretusen gula plastankor drattas ner i ån, men så här som småstadsbo och utan desto större planer för dagen var det en självklarhet för såväl gammal som ung. Skämtade lite om fenomenet på instagram och kunde efter en snabb analys av vem som gillat inlägget konstatera att det främst gick hem hos fellow småstadsbor. Stunder som dessa (och egentligen de flesta andra stunder i livet) uppskattar jag något enormt att bo just i Karis där denna typ av jargong funkar. Hälsningar, småstadsbon-4-life

13.08.2018 kl. 10:24

listan om att vara gravid

Illustration av Maja Säfström.

♡ När blir du mamma?
Om 54 dagar, det vill säga tredje oktober, om vi ska tro på den beräknade födelsetiden.

♡ Var graviditeten planerad?
Vi hade inte plockat fram kalendrarna för att pricka några datum, men var nog inte heller helt oförberedda på det då jag har valt att inte proppa i mig några hormonella preventivmedel. Inställningen var väl kanske lite mer "händer det så händer det" och eftersom jag kunde checka av alla mina "måsten" på min mentala lista (vara färdigstuderad, ha en partner som helst är gift med mig, ha boende som lämpar sig för tillökning samt ett fast anställning) kändes det helt lugnt. 

♡ När berättade du om graviditeten?
Två av våra nära vänner fick veta ganska tidigt, kan det kanske ha varit  i vecka sju eller åtta? Min kompis eftersom hon kom på besök och hade släpat med sig en flaska vin som jag av förekommen anledning ju var tvungen att tacka nej till och Kisses kompis eftersom det hade råkat komma på tal på jobbet. Familjen fick veta  efter första ultraljudet (men möttes av "jag visste redan det" av både mamma och svägerska som har magkänslan på topp) och sedan berättade vi väl lite efterhand åt andra nära i takt med att vi råkade ses och sådär. 

På sociala media lade jag upp en bild i vecka 18, på första maj, eftersom jag hade kommit på idén att sporadiskt dokumentera denna graviditet med hjälp av polaroidkameran och hade inhandlat lite heliumballonger tillfället till ära. 

Första hinten på social media.

♡ Hur många barn vill du ha?
Är själv uppvuxen med syskon samt med en drös barn på granngårdarna, så har nog nästan sett det som en självklarhet att det i framtiden skall ränna omkring en massa ungar (både egna och andras) på vår gård som är som gjord för äventyr och lek (har redan sett ut det p-e-r-f-e-k-t-a trädet för en trädkoja). Dock får vi se vad framtiden utvisar samt hur många gånger en ens vill (eller kan) gå igenom en graviditet igen. Kanske tre om en får välja?

♡ Tätt ihop eller långt isär?
Min spontana tanke är tätt, med kanske ett par års skillnad då det innebär att kidsen automatiskt får en lekkamrat i nästan samma ålder. Men får se vad kroppen och huvudet tycker om den tanken när Ettan väl är här.

♡ Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Efter ett tidigare missfall gick ungefär första halvan av graviditeten främst ut på att gå omkring orolig, så svaret är väl helt enkelt: ja.  Men hade en personlig deadline att jag senast vid det andra ultraljudet måste sopa undan de tankarna. 


♡ Hur har graviditeten känts hittills?
Egentligen helt okej, då ett av de få symptomen jag egentligen haft är extrem trötthet. Det är först nu på senaste tiden jag börjat känna mig lite otymplig och gravid "på riktigt". 

♡ Gillar du att vara gravid?
Nja, nog kan jag komma på roligare egenskaper, fast dock måste jag medge att visst är människokroppen fascinerande som pusslar ihop en helt ny person, bara sådär. Men kan ibland bli lite trött på att bara vara "Den Gravida Kvinnan" och att de flesta frågor och samtal jag för med andra ofta i något skede börjar kretsa kring det istället för allt annat som jag också är. 

♡ Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
Ja, det har vi gjort.

♡ Hur tänker du kring förlossning?
Tänker främst så här: om oändligt många kvinnor i alla tider har klarat av att föda barn, så borde jag väl också kunna göra det på någon vänster. Kan ju ändå inte var mycket sämre än genomsnittet, eller? 

♡ Hur tänker du kring första bebistiden?
Efter så många år där mycket av min energi gått åt till att tillfredsställa andras önskningar och krav ser jag ser fram emot en tid där jag enbart kan lägga fokus på min familj. Hoppas ju naturligtvis på en nöjd liten typ som gillar att sova många timmar i sträck, men förbereder mig på att realtiteten mycket väl kan vara en annan. 

♡ Har ni bestämt namnen sedan innan?
Mannen har hittat ett namn som han helt har fastnat för, men jag tycker att vi inte kan bestämma oss innan vi träffat personen som skall bära det. Jag tycker namnen som har varit populära de senaste åren antingen klingar väldigt barnsligt eller är supermärkliga och har insett att jag nog är ganska traditonell och konservativ i mitt namntänk. Tänker att ungen hellre får känna sig speciell på andra vis än genom att ha ett namn som hen inte kan stava till. :--) Vill gärna ha ett gammaldags namn, med "mjuka" bokstäver, så har ni några bra tips är det bara att ösa på. I mellannamn blir det i alla fall gamla släktnamn, men vilka det blir beror på vilket förnamn vi slutligen väljer. 

Vecka 20, vecka 29 och vecka 32. 
 

Lista från Elsa Billgrens blogg. 

10.08.2018 kl. 10:50

att fira tjugoåtta

Igår fyllde jag år och det firade jag med ett litet kalas ute i trädgården. Fram med finporslinet, drömtårta och närmsta familjen. Visst var jag i något skede sugen på en rejäl sommarfest som när vi till exempel ordnade M-festen eller cirkusmaskeraden, för att inte tala om indianfesten (som ja, jag vet och har insett, inte är helt PK men en himla bra fest, det var det), men har snällt fått inse att det lite lugnare och framför allt småskaligare firandet passar mig bäst just nu. Sommarfesten får helt enkelt vänta något år! Tur är det inte långt kvar till trettio. 

Idag kan man väl säga att firandet fortsatte en aning då svärmor kom och drack förmiddagskaffe hos oss och hade med sig en bonuspresent till mig. Hade redan dagen innan fått muminmuggen Vänskap med motiv ur Vem skall trösta Knyttet? men idag hade hon stigit upp tidigt för att gå och köa till närmsta Iittalabutik för att lägga vantarna på specialmuggen som endast gick att köpa idag. Kön hade varit lång och kampen om muggarna hård, men hon lyckades få vantarna på en av de sista och den insisterade hon på att jag skulle ha. Bröl. Känner mig som en mycket bortskämd tjugoåttaåring. 

09.08.2018 kl. 22:34

helgen som var en oändlig siesta

Titta vem som landade i min trädgård förra helgen för att äta maffig sommarlunch - Laura och Emma! 

Efter lunchen följde några (många) timmar av siesta för att slumra till i skuggan av äppelträdet, läsa astrologi och babbla om det senaste i våra liv. 

Samt äta glass och dricka kaffe, givetvis. 

Efter att ha siestat hela dagen lång, bestämde vi oss till kvällen att ändå hitta på någon liten aktivitet då de för en gångs skull var här. Så åkte till Ekenäs och tog en promenad genom Gamla Stan. 

Och kikade på fina fönster och in på gårdar genom portingångar. 

Slutligen landade vi nere i hamnen på Pub Niska. 

För att äta mycket goda plåtbröd. 

Efter maten ansåg vi att ett litet kvällsdopp var på sin plats i första bästa närbelägna sjö. 

Skönt! Helt galet hur vattnet inte är kallt någonstans att simma i denna sommar. 

Innan vi åkte hem  bjöd även kvällsolen på en liten ljusshow. 

Kvällen avslutades kring köksbordet med te, chips och några omgångar gammelgäddan. 

Mycket finurligt och fint illustrerat spel. 

Sedan: ny dag och dags för pangfrukost! Har filosoferat en aning kring det här hur det kommer sig att jag vurmar så fruktansvärt mycket kring detta fenomen och har kommit fram till att det måste bero på goda barndomsminnen.  

Vill mig nämligen minnas att alltid då vi hade gäster i huset steg mina föräldrar upp snäppet tidigare och dukade upp en rejäl frukost med fler alternativ än vad man vanligtvis såg på en hel vecka (vilket jag förstår, massa frukostingredienser + många barn = dyrt). Och sedan startades dagen med att alla satt länge kring frukostbordet och hade det trevligt tillsammans, vilket jag ändå måste påstå att är ett av de mest rimliga sätten att starta dagen på.

Efter frukosten följde den obligatoriska siestan, inkluderat lite kattmys. 

Sedan bestämde vi oss ändå för att aktivera oss så åkte på loppis och sedan vidare till Fiskars, där vi radade upp oss fint för en gruppbild. 

Vi kikade på vad torget hade att erbjuda, 

åt glass, 

beundrade lite blomsterarrangemang (som inspiration till nästa år, mina rabatter är så himla sorgligt torra och fulla av ogräs just nu), 

samt flanerade runt i bruket och kikade in i några butiker innan det var dags för dem att åka hem igen. Är väldigt glad över kompisar som orkar komma och hänga så här kravlöst med en, när den egna energi- och sprallighetsnivån nog närmast kunde jämföras med en säck potatis. Mer siestor åt folket, helt enkelt!

03.08.2018 kl. 12:05

en natt i karis

Senaste fredag gick den traditionsenliga Karisnatten av stapel - sommarens höjdpunkt här i småstaden som en ogärna missar. Detta år hade vi dock degraderat våra programplaner för kvällen rejält och vårt första och främsta mål var att ta en jungfrupromenad över den nya, tillfälliga gångbron över järnvägen. Bara för att, liksom. 

Lilla Luckan hade fixat i ordning så man kunde måla egna konstverk på väggarna och jag var inte sen att dra fram tuschpennan. Så fint att involvera lite konst på ställen i stadsbilden som annars skulle stå tomma och vara rejält mycket tristare. 

Fick bli två kärlekskranka katter. 

Nöjd med en första avcheckad punkt på programlistan. 

Sen då? Ja sen tog planerna slut och vi traskade helt enkelt in mot centrum och följde folkmyllret mot Brankis. Lyssnade på ett ungdomsband, hälsade på bekanta och smusslade in en trip på utskänkningsområdet. Vad kan man säga än att det är lite andra vindar i seglet nu än 2010 då tripburken var en vodkaflaska, hehe. 

När vi blev hungriga styrde vi kosan mot matområdet för Faces festivalen som även inföll under samma kväll. 

Langos och vårrullar fick stå för middagsmenyn denna gång. 

Därefter mötte vi upp ett gäng vänner och bänkade oss på Köttkontrollens terrass för resten av kvällen. Blev lite småsugen på dansgolvet de hade ställt i ordning inne i restaurangen med blinkande discoljus och massor av 10 år gamla hits (dvs från "glanstiden" då man var ut och svirade), men insåg snabbt att det hade varit lite väl mycket för denna inte helt ogravida kropp. Nöjde oss istället med att lyssna på den sympatiske trubarkillen på utsidan. 

Slutligen tog vi del av fyrverkeriet innan vi tog kväller för våran del. 

Väl hemma försökte jag fånga en glimt av blodsmånen, men hade helt fel optik på kameran för att lyckas med det konststycket. Dock fascinerande att bara titta på med blotta ögat! 

01.08.2018 kl. 10:04

semestervecka två

Hej semestervecka två! Om förra veckan utöver lite kompishäng främst gick åt till att komma in i ledighetsmode så blir denna nog av lite mer semestrig stil. Förutom några fönster som skall tvättas tänker jag enbart ägna mig åt trevliga ledighetssysslor, men tänker att till och med fönstertvätten säkert löper på helt okej med några bra sommarprat i hörlurarna. Tips på något som bör lyssnas på?

I övrigt bär det av både mot väst och öst. Ser fram emot turen till Åbo, där en spelkväll vankas i goda vänners lag och dessutom skall vi senare i veckan tillbringa ett dygn i Lovisa, för att bland annat se på Lurens sommarteater. Sitter någon på guldkorn som en inte får missa i de trakterna? Som pricken över i:et avslutas veckan med att gå på bröllop, vilket skall bli riktigt, riktigt roligt då jag för en gångs skull får vara gäst till hundra procent och inget annat. 

Så en riktigt trevlig semestervecka på kommande!

30.07.2018 kl. 11:45

att inleda med lägerliv

Inledde min ledighet förra helgen med lite lägerliv. Har ju tjugo scoutår på nacken så börjar ha en del sommarläger i bagaget, men de senaste åren har deltagandet varit lite knapert från min sida då det har varit svårt att kombinera lägren med mina jobb och ingen semester. Men detta år blev det andra bullar och jag kunde dra ut i skogen raka vägen efter att ha skickat iväg mitt sista jobbmeddelande och ställt e-posten på autosvar. 

Som alltid, var det väldigt skönt att komma ut i lägerskogen där man enbart har mattider (och scoutbarn) att passa. Hade själv hand om patrullråddet (en orienteringstävling) och ett lägerbål och i övrigt ryckte jag in där det behövdes och jag kunde hjälpa till. Fick dock snällt inse att jag inte kom undan vissa fysiska begränsningar just nu, så åkte bland annat hem till nätterna och skippade paddlingen till Karis från lägerområdet eftersom det hade blivit lite väl mycket av det goda lägerlivet för denna inte helt ogravida kropp. 

Något som fascinerade mig en aning och som jag nog hade lyckats glömma bort sen mina senste lägervistelser var fenomenet hemlängtan. Flickorna från min scoutgrupp var på sitt första lite längre läger med hela fyra nätter övernattning och jag tappade nog räkningen på hur oändligt många krokodiltårar vi ledare fick torka under lägrets gång. Kan själv inte alls relatera till denna känsla då jag alltid, sedan jag varit liten tyckt att det varit hur roligt som helst att komma bort hemifrån och enbart lite spännade att få övernatta på nya platser. 

Men utöver att agera tårtorkare och fredsmedlare, var det mest som det brukar. Mycket skratt, god lägermat (hallå, fick halloumiburgare till middag en dag), välplanerat program, frisk skogsluft och extremt smutsiga fötter. Och var inte huvudet redo för semester innan lägret, var det defintitvt nollställt efteråt!

29.07.2018 kl. 20:51

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny