☰ meny
 

fredagen första februari

Hej, fredag! Idag stod rådgivningsbesök på schemat, och då vi för en gångs skull var på väg in till stan passade jag på att klä på mig något annat än mjukiskläder, målade ögonbrynen och borstade håret som jag för en gångs skull vågade ha utsläppt. Det är en så himla sorglig historia just nu, då det lossnar i mängd och massor. Mängdmässigt stör det inte så mycket, jag har ju liksom en hel del kalfus att ta av innan tunnhårigheten vore ett faktum, men att hitta hår precis överallt börjar nog bli lite störande. 

Hej, och på tal om begreppet "in till stan" - vad säger det dig? Tycker det är lite roligt att det kan ha så olika innebörd beroende på varifrån en är. För mig har det alltid betytt "in till Karis centrum", alternativt in till absoluta kärncentrum av Helsingfors då jag bodde där. Men mest har utrycket nog gällt metropolen Karis för mig. Med det som bakgrund känns det så främmande att begreppet stan skulle innefatta hela Helsingfors. Som den landebo jag är så är och förblir det rätt och slätt Hesa för mig. So sue me. 

Denna krabat hade växt stadigt och ligger nu på 7,8 kg. Känns minsann i armarna då man dansar runt med honom om dagarna. Just nu är han dessutom hur nöjd som helst (för det mesta), bara vi lägger honom innan övertröttheten slår till och matar honom innan han inser att han är vrålhungrig. Inser ju att det kan ändra i samband med att tänder börjar dyka upp eller andra förändringar, men just nu njuter vi nog båda av att livet är ganska gött. 

Fredagen till ära fick en tulpanbukett hänga med mig hem från mataffären. Ett helt rimligt fredagsunn enligt mig, med tanke på att man ändå hänger hemma största delen av tiden nu. Var även mycket nöjd över att hitta ekologiska vindruvor och blodapelsiner. Kunde pressa ner flera stycken om dagen, så goda! Förutom hårlossningen för amningen även med sig en konstant hunger och sug på saker, så tänker att det i alla fall är lite bättre att klämma i sig frukt istället för annat gott som jag desperat kan komma mig för att gräva efter längst in i skafferiet. Så från och med nu tänker jag att denna skål skall få stå mitt på köksbordet och göra sig påmind istället för de där torra gamla kexen jag tar till min räddning då det är blodsockerkris. 

01.02.2019 kl. 13:45

ett snölandskap från sista januari

Så var årets första månad avklarad. Vet att jag tjatat om vädret i var och vartannat inlägg nu - men alltså. Så härligt vinterväder det har varit, det tåls nog att säga en gång till. Eftersom försenade tåg och oplogade vägar inte stört mig särledes mycket i och med min ledighet har jag verkligen passat på att njuta så mycket som möjligt av detta. 

Älskar verkligen den totala tystnaden som uppstår när snön lägger sig som et tjockt, tjockt täcke över skogen. Snötunga grangrenar ger en så vilsam känsla tycker jag. 

Plötsligt svepte en dimma in, antar att det berodde på en snabb växling av temperaturen och i kombination med solen som tittade fram blev vinterlandskapet extra vackert. 

Väldigt fint, men bländande att se på!

Mjukt och tryggt att ha hela gården inbäddad i djupa snödrivor. Känns nästan som hämtat rakt ur mumindalens trollvinter. 

Tack januari, för att du börjat året så mjukt och snällt!

31.01.2019 kl. 13:53

som januari skall vara

Hörni, vilket ultimat januariväder vi har fått ha hela månaden. Massor av snö, och med en familj med barnasinnet i behåll är det som bäddat för en massa kul! I söndags bjöd mina föräldrar in till vinterjippo där de hade gjort i ordning backen för pulkaåkning samt plockat fram grillen så vi kunde grilla korv. Varför åka iväg långa vägar, när man kan ha så här roligt på hemmaplan? Swischade iväg rätt bra, om vi säger som så, när vi trängde ihop oss tre vuxna på en sparkkälke och åkte ner för backen. För att inte tala om stilpoängen pappa kammade hem då han åkte på en av de tre "hyppyrin" han fixat med hjälp av grävmaskinen. Skrattade bokstavligen talat så tårarna rann. 

Idag är det dock ett riktigt yrväder där ute, så nöjer mig att njuta av vintervädret från insidan. Har till och med hunnit värma mig lite soppa och dricka kaffe medan V vilar dagssömn, så det känns onekligen som en liten vinst. Nu måndagslunkar vi vidare, mors!

 

28.01.2019 kl. 13:31

en vinterhelg med kälkåkning, våfflor och trivial

Förra helgen var en vinterhelg utav det litet bättre slaget. Jag väntade nämligen övernattningsbesök och fick äntligen orsak att bädda i gästrummet igen! Att göra det mysigt för gäster är en av mina absoluta favoritsysslor när det kommer till att fixa i hemmet. Idealet vore ju om man hade samma iver för att vika tvätt, dammsuga eller tömma disk ur torksskåpet också, men en kan inte alltid vinna, som det sägs. :-)

Vips var det lördag eftermiddag och Laura och Freja landade på mitt köksgolv. 

Och Vidar landade snabbt i deras famnar, förstås. 

Tacomiddag dukades fram, 

och vi bänkade oss kring köksbordet. Tycker det är minst lika mysigt att hänga i köket och nu då salen fungerar som tillfälligt sovrum är köket nästan att föredra för sociala sammankomster. 

Efter middagen plockade vi fram trivial pursuit och det visade sig bli en mycket jämn match. 

I sedvanlig ordning lärde vi oss lite nya grejer på kuppen också. Som att Peking och Bejing är samma stad..... Eh. Nämner inga namn för vem i sällskapet denna lärdom gällde. 

På söndag smög jag upp innan gästerna för att börja duka upp en maffig frukost. Som den trogne läsaren vet, hör även detta till mina favoritsysslor. Söndagsfrukost och söndagsgäster, väldigt bra kombo.

Vidar vaknade och anslöt sig snabbt till frukostsällskapet. 

Och sedan satt vi och avnjöt allt detta i långsam takt. Då frukostar lik denna händer vääldigt sällan nu med en småtting i familjen kändes hela kalaset lite extra lyxigt. 

Till och med solen tittade fram en sväng och gav svaga förhoppningar om att våren och ljuset kanske trots allt kommer återvända någon gång. 

Efter frukost och vila var det dags för uteaktivitet! Klädde bokstavligen talat på mina vänner (förbjöd dem ta på sig sina medhavda tunna skor och plockade fram varma vinterkängor, yllesockor och benvärmare - som den morsa man är ju) och sedan drog vi ut för att åka sparkkälke. Sparkkälksföret har verkligen varit suveränt på vår byväg på sistone och jag hoppas det hålls så ett tag framöver också. 

Ett, två, tre - iväg!

Att åka kälktåg slår aldrig fel. 

Sedan sparkade vi iväg längs med vägen. Otroligt nog lyckades vi smita iväg utan någon katt i släptåg. 

Ändå ett ganska rart litet kälkfölje det här. Så här skall jag alltid börja rasta mina vänner under vintertid i fortsättningen!

Efter kälkturen landade vi åter i vår kökssoffa, lyssnade på astropodd och gjorde slut på chipsresterna från kvällen innan. 

Sedan blev det våfflor till lunch!

Innan det var dags för sällskapet att bege sig hemåt igen kröp vi ihop framför brasan i salen en stund. 

Så otroligt trevligt med kompisar som plötsligt bestämmer sig för att ta små tupplurar lite här och var i ens hem. Tack för hänget, kom snart igen! ♥

25.01.2019 kl. 23:08

frostiga, stillsamma dagar

Efter en supermysig helg med kompisbesök (jag fick äntligen tillfälle att bädda i gästrummet igen, hurra!) har vi åter landat i en mer stillsam vardag. Temperaturen har stadigt pekat neråt de senaste dagarna och då den i morse var väldigt nära -30° har vi helt enkelt fått nöja oss med att hitta på sysselsättning innanför husets fyra väggar.  Man blir ju lite småmossig i takt med att syrenivån sjunker på grund av eldandet i spisarna och det skulle verkligen vara uppfriskande att ta sig ut en liten sväng, men lite får nog temperaturen snällt ta och stiga innan V får hänga med ut. 

Man vet för övrigt att man är i behov av stimulans när man blir besviken över att veckans rådgivningstid blir inställd. Det var liksom en av höjdpunkterna på denna veckans program... Eftersom vi var ensamma hemma med V trötsade jag mig med att bjuda ner mamma och pappa på lite våfflor vuxet socialt utbyte samt någon som ville underhålla V en liten stund. Dagar som denna, då vi varit på tumis hela dagen utan extra program och dessutom sovit rätt dåligt kan jag känna att fantasin när det kommer till underhållning av bebé i något skede börjar tryta så då är det alltid välkommet med ett par extra händer. Och V verkar inte annat än stormförtjust över att få mötas av ett "nytt" glatt ansikte ibland när denna morsas repertoar börjar sina. 

22.01.2019 kl. 20:58

sov du lilla Vidarung, än så är det vinter

I går blev lilla V hela fyra månader gammal så här följer en liten rapportering rakt från babylifvet. Skall bli spännande att få höra uppdaterade vikt- och längdläget senare i veckan då vi skall till rådgivningen. Gissar på att han just nu är en rejäl bit över sju kilo, så känns det i alla fall i armarna när han skall vaggas till sömns om kvällarna eller när jag bär runt på honom om dagarna. Han gillar inte riktigt längre bärsjalen då han inte kan kolla sig omkring så bra då han sitter i den på det vis jag vanligtvis brukar knyta den. Borde kanske utforska på vilka andra sätt man kan knyta den, ifall han vore nöjdare då. Att bli fastspänd i sittern är även supertråkigt enligt Vidde Vids, så överväger att skaffa en leksaksbåge att fästa i sittern så den skulle vara lite roligare att hänga i för honom. Nöjdast är  han ändå när han får sitta eller bli omkringburen i någons famn. 

I övrigt är han en väldigt nöjd liten typ som skrattar, gurglar och jollrar nöjt. Riktigt sur blir han nästan bara då han är övertrött och inte får tag i sömnen eller om jag inte levererar mat åt honom fort nog då han plötsligt inser att han är hungrig. Han har på sistone utvecklat ett nytt tjutande ljud när han är exhalterad eller på gränsen till frustrerad som är mycket underhållande att lyssna på.

Favoritleksakerna är en rävskallra han gärna biter på och att ligga i babygymmet där han klarar av att greppa de olika ringarna. Upp på armarna häver han sig gärna då han ligger på mage och klarar även av att rulla runt från magläge till rygg. Att med hjälp av att hålla i någons händer dra sig upp till sittande eller stående läge är också en populär aktivtet hos denne unge man. I övrigt underhåller vi oss med massor av sånger och ramsor och lite böcker försöker vi också bläddra i, i hopp om att ett intresse för det skulle sås. 

Dygnsrytmen har också blivit allt mer stabil, somnar för kvällen brukar han göra kring klockan nio, vaknar för att äta någon gång på småtimmarna kring fyra för att sedan vakna igen vid sexsju-tiden för "frukost". Men då brukar vi nog för det mesta somna om och stiga upp tillsammans först kring nio. Skönt att inte stressa liksom! Efter det brukar vi vanligtvis mysa och sjunga i sängen en stund innan vi förflyttar oss till skötbordet följt av häng i babygymmet. Därefter brukar det vara dags för en kort nap då jag med god tur hinner klä på mig och äta frukost och sedan är vi igång igen ett tag innan det är dags för en längre sovstund på 2-3 timmar ute på verandan under tidiga eftermiddagen. Ibland sover han längre (och jag hinner tro att han typ fått något fel) och ibland kortare - oftast blir sovpasset kortare om jag varit lat och inte orkat packa på honom extra kläder för att sova i vagnen utan bara lagt honom inomhus istället. På kvällen brukar han igen ta en kortare nap innan han slutligen nattas på riktigt för kvällen.

Och så rullar dagarna på i detta hushåll just nu. 

 

21.01.2019 kl. 12:42

everyday is like friday

Dagarna flyter ju lite ihop så här som mammaledig, men att det är fredag känns ändå alltid lite extra bra. Det innebär att helgen står för dörren (oh, really?) med ett avbrott i hemmahänget på tumis med Vidde. Har ju verkligen inget emot hans sällskap, men har märkt att nu då han strax är fyra månader gammal börjar jag få in den här "baby-vanan" och dagarna kan såldes kännas lite enformiga ibland då vi mer eller mindre är strandade här hemma utan bil. Är ju inte direkt som att man stoppar ungen i vagnen och börjar promenera de cirka 10 kilometrarna in till stan för att hitta underhållning. Så hurtig lär jag aldrig bli. 

Men idag fick vi sällskap av V:s mormor! Barnet fick underhållning och jag fick städhjälp och kaffesällskap. Mycket välkommet med ett par extra händer så man får lite mer än det absolut nödvändiga gjort. Hann dessutom tillreda en väl godkänd lunch, så det kändes lite extra fredagslyxigt. Halverade en batat och kastade i ugnen med lite kryddor samt olja och serverade tillsammas med en röra gjord på fetaost och creme fraiche. Inget märkvärdigt, men mycket gott. Se det som ett tips!

Kaffe och choklad hann vi också njuta av medan Vidde Vids röjde loss i sitt babygym. Såg att några listat på sina bloggar vilka muminmuggar de gillar minst i sina samlingar. Till mina "ickefavoriter" hör nog denna hattifnattmugg, främst eftersom jag inte känner så stor dragning till färgen orange. "Muminmamma aprikos", "Håll Sverige Rent", och "Snorkfröken rosa" hör även till muggar jag mer sällan väljer att plocka fram. Nå, bara för att trotsa mina egna vanor, fick just hattifnatt- och muminmammamuggen åka fram vid dagens kaffestund. 

Ett stycke nöjd bebé efter några timmar i mycket gott sällskap. Överväger för övrigt att gå emot mina egna principer och införskaffa ett nytt gym till denna kille som skulle aktivera honom lite mer. Eller kanske någon annan leksak? Någon annan med fyra månaders filuer där hemma som har tips på roliga grejer att aktivera sina kids med? 

Och det var den rapporteringen från denna dag, det. Har hunnit elda i köksspisen så har det varmt och gott, har kommit mig för att smälla på lite musik i bakgrunden och snart bär det av till svärmor som utlovat crêpes till middag. Bara goda vibbar just nu alltså. 

18.01.2019 kl. 15:38

10 years challenge

Som de flesta med ett konto på någon typ av social media antagligen har sett, har det på sitone snurrat runt en "10 years challenge", där man skall jämföra en tio år gammal bild på sig själv med hur man ser ut idag. Kul! Tänker jag, som har ett arkiv på höjden och bredden fyllt av bilder. 

2009 - i början av året gick jag fortfarande i gymnasiet och vill mig minnas levde en ganska bekymmersfri vardag. Hade redan skrivit undan de flesta av mina studentskrivningar på hösten och våren innan och skrev bara om för att eventuellt höja vitsorden så tog inte en så stor stress över de proven. Minns även att jag och Astrid hade en intensiv "studiecirkel" på en dryg vecka (haha, såna tidsoptimister) för att kunna ta oss igenom provet i lång matematik. Bilden till vänster tog jag i samband med att jag skulle ha ett foto taget till vår abitidning, som vi (jag och Astrid) jobbade hårt med för att få snygg, så till den grad att vi tackade oss själva i "slutorden" av tidningen. Bäst att uppskatta sig själv, ifall ingen annan gör det liksom. 

Bilden i mitten är tagen på vår abiresa till Rhodos. Dagens kids klär på sig minimala bikinis och flashar rumpan på en strand med turkost vatten. Jag... klär tydligen på mig allt jag hittar i både kläd- och glasögonväg och poserar i vår mörka lägenhet för att föreviga mig själv på semesterresan. Det är nog skönt att kunna titta tillbaka och se hur obrydd jag verkligen var när det kommer till trender och normer när det gäller klädstil. Här har jag skrivit lite mer om vilka klädstilar som kommit och gått hos mig genom åren. 

På den tredje bilden skall jag precis börja studera fotografi på folkhögskola och hade färgat håret rött. Kändes som litet av en oskriven regel då säkert minst 1/3 av skolans studerande (väldigt vagt uppskattat) var rödhåriga. Ja, så så mycket för att inte följa trender, inser jag nu. 

2010 - studerade fortsättningsvis på folkhögskola och  min period av bohemisk klädstil nådde sin kulmen. På mittenbilden är vi på studieresa i Amsterdam med fotoklassen och haremsbyxor och en virkad basker var ständigt återkommande plagg i min garderob. Under sommaren sade jag upp mig från jobbet i butiken, drog till Mallorca i två veckor och när jag kom hem hade jag ingen annan plan för livet då jag inte hade kommit in till de skolor jag sökt till. Så jag drog till Vasa, av alla ställen, för att söka jobb där. Trivdes bra och skulle bra kunna tänka mig bo där igen om det inte vore för att jag gillar Karis så mycket. Den tredje bilden är tagen på vår balkong i Vasalägenheten med utsikt över havet, där vi bodde tillsammans med Riina.

2011 - bodde fortsättningsvis i Vasa i början av året och jobbade på eftis, så hur jag klädde mig anpassades mycket efter det. Den där flätan var åtminstone återkommande för att hålla styr på en halvt utvuxen pannlugg. I maj besökte jag Paris, var mittenbilden är tagen. Minns att jag verkligen älskade de där röda shortsen och t-skjortan med mustascher och bar dem tills trådarna nästan föll av på plaggen. Lite bohemiska slängar fanns dock ännu kvar under detta år, som man kan se spår av på sista bilden. 

2012 - här hade jag flyttat till Helsingfors (hösten innan) för att studera kulturproducentskap. I något skede skulle jag gå på en lägenhetsvisning och minns att storebror uppmanade mig att "åtminstone ta på mig hela vantar på och borsta håret". Minns även att vi någon gång under studietiden gick på ett evenemang på Hanken och en person såg på oss som om vi kom från en annan planet. Hade ju inte riiiktigt en "hankenstandard" på mina kläder om vi säger som så. :--) 

2013 - fortfarande kp-studerande och bar därav den traditionella kp-uniformen uppvikt mössa allt som oftast. Midjehöga kjolar, converse och Det Randiga Plagget var även pop. Älskade även mina hängselshorts som jag köpte på en festival. Undrar om jag fortfarande har kvar dem och om jag skulle lyckas lirka in mig i dem? Även värt att notera från detta år utseendemässigt är väl ändå hur sjukt långt mitt hår var? Har aldrig varit längre före eller efter det, var ett sånt himla projekt att reda upp allt trassel det åstadkom. 

2014 - detta år skiljde sig nog stilmässigt inte särskilt mycket från året innan. Blomkransar i håret var tydligen en grej och såhär i efterhand kan jag nog tycka att looken på mittenbilden är lite.. intressant. De "största" två grejerna som hände stilmässigt var nog att jag klippte av mig mitt långa hår och skaffade en tatuering. Funderar ibland på att skaffa någon till, men tycker det är svårt att avgöra vad som skulle vara fint ihop med katten. Det här var också mitt sista år i Helsingfors, som inleddes med en lång praktik hela våren och till hösten flyttade jag ihop med min kompis Emma i en studielägenhet i Majstranden. Rimligt att göra det bakvägen och bo ihop under sista studieåret, visst? 

2015 - inledde detta år med att flytta ihop med K, till Billnäs var den första bilden är tagen. Bodde i en ljuvlig lägenhet med målat trägolv och breda fönsternischer. Här blev stilen allt mer avskalad och svart och de knäppaste klädkombinationerna sorterades i sakta mak ut ur klädskåpet. 

2016 - även känt som det trötta året. Det hände massor på det personliga planet med bland annat husköp och bröllop och därtill slet jag som ett litet djur på alla olika jobb jag hade (pendlade till helsingfors tre dagar i veckan, vikarierade på folkhögskolan, ordnade evnemang här på ratata, tog emot fotouppdrag, hoppade in på café och var producent för ett teaterprojekt - PJUH helt orimligt så här i efterhand när jag tänker på det). Så det var inte som att jag stod och valde och vrakade framför spegeln varje morgon utan körde på i samma spår som tidigare. Bilden längst till höger beskriven ändå hur jag klädde mig allt som oftast. 

2017 - startade året med en väldigt rak pannlugg, uppenbarligen. Vill mig minnas att jag gjorde små försök till anamma en  lite mer kontorsvänlig klädstil (vad det nu sen är) i och med att jag började nytt jobb som kommunikatör. Det var ett lite gladare och piggare år, vilket jag tycker syns på sista bilden, där jag för övrigt har vädligt bra schvung i håret, som är tagen i slutet av året. 

2018 - började med att jag tog bilder i en av Elins klänningar ute i skogen i samband med ett inlägg jag skrev om nyårsmålsättningar. Därefter blev jag ganska snabbt gravid och kände mig trött och glamourös som en gnu, så tog extremt lite bilder av mig själv under hela våren. Till sommaren, då mittenbilden är tagen, piggnade jag till igen åstadkom någon form av bilddokumentation. Väldigt långt gick jag ändå i mina vanliga kläder, trots graviditeten, då tighta historier aldrig varit min grej. Till sommaren investerade jag dock i några luftigare plagg som klänningen ovan, för att inte förgås i hettan. 

2019 - och så var vi plötsligt här, i nutid som småbarnförälder. Om jag under de tidigare åren sakta tappat intresset för att experimentera med kläder så är det väl mer eller mindre obefintligt just nu. Bra om jag överhuvudtaget får på mig några kläder alls, haha. Rockar mina graviditetstajts som hänger i röven och såklart har blivit för stora utan magen samt min kära adidashuppari som jag snott av lillebror för många år sedan. Smidigt med dragsked skall det vara, då mjölkbaren skall hivas fram i tid och otid. 

Och det var de tio åren det. Hoppas ni inte fått allt för stor överdos av mitt ansikte, lovar att hålla det borta från de kommande inläggen, haha. 

17.01.2019 kl. 14:00

en tisdagslista rakt från ett köksbord

Hallå där. Återigen ett inägg jag trodde skulle ske i realtid, men så försköts skriveriet sisådär fem timmar. Jaja, trivialiteter. 

I förmiddags var Louie ytterst nöjd då han hade mig helt för sig själv en liten stund och hoppade raka vägen upp på bordet för att ligga i min famn framför datorn. Kikade i photobootharkivet i samband med att jag klickade av ovanstående bilder och konstaterade  att det enda jag tagit bilder på senaste året är när Louie hoppat upp framför kameran. Snacka om kattens besvikelse när Vidar sedan gnydde till och jag var tvungen att lämna honom (katten, ej barnet). Han satt säkert över en halv timme med huvudet på sned och väntade på att jag skulle återvända och mysa med honom, dock helt förgäves. 

I mars detta år har jag bloggat på denna portal i nio (!) år och innan det höll jag till på diverse andra ställen i typ tre år. Min blogg.se-blogg har jag dock låst och glömt både inlogg och lösenord till så den kan man väl mer eller mindre kalla död och begraven. Likaså x3m-dagboken, vars sida lades ner, som jag skrev någon gång i tidernas begynnelse. Mitt gamla  konto på Bilddagboken brukar jag däremot kika in på ibland om jag vill roa mig. Kan ju konstatera att man inte riktigt var en lika skillad fotograf som dagens sjuttonåringar är, haha. Fint att det finns 1/3 del av ens liv att gräva ner sig i här på internätet om en så vill. 

Men ja, nu tappade jag tråden. Var ju inte gamla konton jag skulle skriva om utan fenomenet tisdagslistan, minns ni det? Det var en återkommande inläggstyp jag hade på min blogg under en lång tidsperiod och eftersom det lämpligt nog är tisdag idag tänkte jag utan vidare köra på en sådan. Dagens lista hämtade jag ur mitt arkiv, bara att googla miilo + tisdagslista så kommer det upp en hel drös. 

Vad ser du fram emot denna veckan? 
Är en väldigt vanlig vecka utan desto större händelser på schemat, men ser fram emot ett eventuellt kompisbesök till helgen! 

Ska du laga någon härlig mat den här veckan kanske? 
Härlig mat + spädbarnstid känns inte helt som en självklar kombination. Inte i varje fall i vårt hushåll. Lägger allt mitt hopp på att helgen bidrar till lite matlagningsinspiration.

Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan? 
Gå på yoga! Så skönt att vara tillbaka i yogasalen med vår sympatiska instruktör för att sträcka på denna stela amningskropp. 

Vad ska du göra i helgen? 
Förhoppningsvis får jag besök av en vän, så hoppas på skönt häng med henne och massa gott att äta - som det brukar bli när vi ses.

Vad gjorde du igårkväll?
Drog vårterminens första scoutmöte för våra Äventyrstjejer. Ett riktigt eminent gäng som är roliga att hänga med, men pjuh så mycket babbel det hinns med på en dryg timme. Men helt förståeligt då de haft ett helt långt jullov sedan sist och nu hade så mycket att berätta. 

Vad åt du till frukost idag?
Två ostsmörgåsar och ett glas juice. Brukar bli det snabbaste som går att hitta ifall inte Vidar redan hunnit somna för sin förmiddagstupplur. 

Vilken tid på morgonen vaknar du? 
Vidar brukar vakna (för andra gången) någon gång kring åtta för att äta, så då har jag ju inte heller något annat val än att också vakna. Men vanligtvis halvsover och myser vi vidare i sängen till följande amningspass så stiger oftast upp tidigast tio. Hello, sömntutor! 

Vad ska du göra nu? 
Bebelito sover, så tror jag skall passa på att knäppa igång en podcast och hålla tummarna att jag hinner lyssna ett helt avsnitt ostört. Vad som sker efter det får ödet utvisa. 

15.01.2019 kl. 15:04

vinterpromenader, pulkaåkning och kickoff

En trevlig vinterhelg har passerat. Inte för att vardag och helg skiljs åt så hemskt mycket för min del då jag är hemma med Vidar, men den främsta och bästa skillnaden är förstås att K också är hemma på veckoslutet. Så det har både funnits tid för familjehäng men även program på skilda håll, vilket jag tycker är bra. Att man inte konstant gör allt som en enhet utan även har individuella påhitt att greja med. Förutom att vi slappat framför en serie (Orphan Black) jag nyligen börjat följa, pusslat, ätit pancakes och träffat Vidars kusiner och en del småkusiner har även detta skett under helgens ljusa timmar: 

I fredags var det vackert väder, så då passade vi på att dra iväg ut en sväng. Är ju långt ifrån alla dagar jag orkar ta tag i projektet att palta på oss och komma iväg ut då den processen inte brukar vara så poppis hos husets lilleman men väl ute är det nog alltid värt det!

Tog ungefär fem röda, så hade jag som vanligt katten i släptåg. 

Gick förbi dessa och börja osökt nynna på "Sov du lilla VidARung". Känns bra att äntligen få utlopp för min talang då det gäller att memorera barnvisor, ramsor och diverse intron till barnprogram. Kisse har förr, innan det fanns barn i huset, inte varit så imponerad av detta men nu känner jag att jag verkligen kan briljera, haha. 

Som vanligt, med katten i släptåg, blev det ingen lång promenad eftersom Lana inte ger sig med sitt jamande innan man vänner hemåt igen. Stolt som en tupp vallar hon dock hem en igen, då man äntligen fattat att vända siktet hemåt. 

På lördagen ringde mamma och meddelade att de hade en liten utedag uppe hos dem så vi var inte sena att packa på oss ytterkläderna och dra upp för backen tll dem. Korvgrillning i blomgryta? Javisst!

Vidar var naturligtvis också med, någonstans där under alla lager av varma kläder. 

Och medan han sov sött på trappan race:ade vi andra ner för backen i full fart. Var ett sjukt bra, näst intill farligt, glid då ingen hade sandat vägen. 

Väldigt tacksamt med en familj där barnasinnet är på topp!

Söndagen gick i scoutingens tema, då vi ordnade kickoff för ledartemat i vår kår. Vi började dagen med yoga och fortsatte sedan med brunch, planeringsmöte och massage. Viktigt att ta hand om kårens stöttepelare som ser till att verksamheten rullar! 

 

14.01.2019 kl. 14:46

nästan från realtid

"Idag skall jag realtidsblogga!" tänkte jag nöjt då jag fångat ovanstående bilder i kameran. Nå, sen hände (småbarns)livet och jag hade i princip inte en enda lugn stund då le bebe var nöjd utan min fysiska närvaro. Det har varit en riktigt tragikomisk dag, helt i stil med vad jag innan vår egna familjetillökning föreställt mig hur spädbarnsliv kan vara. Frukosten inmundigades halvt liggandes under babygymmet och lunchen hade jag precis värmt upp och skulle hugga in på då Vidar vaknade till från sin mini-nap på allt annat än muntert humör. På eftermiddagen när Lill-Vids hade slumrat till igen kände jag att jag sannerligen var i behov av en kopp kaffe. När hördes första ylet från babylarmet? Givetvis i samma stund jag hade hällt upp den heta drycken i min kopp. 

Den här lille mannen har haft en lite märklig sömnrytm de senaste dagarna och har vissa dagar antingen slumrat till endast kortare stunder eller sedan maratonsovit i typ tre timmar på raken. Så har varit ytterst oklart om man enbart hinner koka sig en kopp te eller kan förbereda en trerätters middag (som om det skulle hända, haha) under hans sovpass. Antar att det är någon ny fas han landat i. Skönt nog sover han i alla fall gott om nätterna med endast ett uppvak någon gång mot morgonnatten, så den trenden får gärna hålla i sig. Dessutom verkar han också vara en lika morgontrött typ som jag, så måste sällan stiga upp och joddla med honom innan 9-10-tiden på morgonen. Tack för det!

I övrigt är det väl inte en så jättespännande vardag vi lever just nu, men det är helt okej. Utöver lillkillens humör hör väl antagligen väderväxlingarna till dagarnas främsta spänningsmoment. Är också väldigt tacksam över att korttidsminnet är aningen luddigt just nu och snabbt glömmer bort de dagar som i stunden känns lite jobbiga. Överlag har vi ändå för det mesta riktigt bra dagar. 

09.01.2019 kl. 22:57

om en dag i Helsingfors och om att inte sakna den staden

Inledde det nya året med att åka in till Helsingfors en dag. Hade ursprungligen tänkt hälsa på en kompis tillsammans med Vidar men då kompisen blev sjuk och Vidar kidnappad av sin mormor ändrades planerna en aning. Eftersom jag hade köpt tågbiljetterna på förhand tänkte jag att jag lika bra kunde använda dem och hitta på något annat istället, så mötte upp min lillebror för att luncha på Sandro. Han har fått ta över som familjens coola katt i storstaden, medan jag lever gott här ute på landsbygden. Bra så. 

Efter lunchen kilade jag omkring i Kampen och uträttade några ärenden för att sedan möta upp Freja för att gå och ta en titt på det nya biblioteket, Ode. Väldigt fräscht då man hade översikt över hela biblioteket tack vare de låga bokhyllorna, men mest av allt fascinerades jag av akustiken. Trots att det kryllade av människor här var stämningen väldigt lugn och alla höga ljud tycktes fångas upp av det kuperade taket. 

Avslutade dagen på ett närliggande café för en cappuccino innan det var dags att hoppa på tåget hem igen. Det var skönt men ganska märkligt att röra sig på egen hand så pass många timmar på raken. Hade övervägt att pressa in ett besök på det omtalade Amos Rex i mitt schema, men när jag läste att köerna kunde vara över två timmar långa ångrade jag mig snabbt. Ville inte offra mina få timmar utan barn till att stå i en kö och frysa. Litar på att det kommer något annat bra under våren som är värt att gå och titta på!

Denna eftermiddag underströks även att beslutet att flytta härifrån tillbaka till min hemstad för några år sedan var helt rätt för mig. En bidragande faktor är säkert att jag de senaste månaderna mer eller mindre konstant hängt hemma i tystnad men redan då jag steg ut på perrongen i Helsingfors kom folkvimlet, ljuden och alla intryck emot som en tjock vägg. Hade seriöst en känsla utav baksmälla hela följande dag efter att jag kommit hem igen. 

Visst gillade jag att bo här som drygt tjugo år gammal och studerande och jag kan fortfarande uppskatta att då och då ta tåget hit för att träffa vänner eller gå på spelningar och museum. Men nu, som närmare trettio, är det definitivt på landet med närhet till natur och familj som jag trivs bäst. 

07.01.2019 kl. 17:12

en lista om 2018

De senaste två åren har har varit lite lätt kaosartade med många olika projekt, husköp, bröllop, missfall, kattmisshandel, jobb upp över öronen och viss ekonomisk stress så trots den nya vardagen med en ny familjemedlem har detta år känts som rena rama barnleken (hehe) i jämförelse.  De tidigare åren har jag inte kommit mig för att göra några årssammanfattningar men i år tänkte jag försöka komma till skott! Letade fram en del bilder ur telefonarkivet och så smällde jag ihop lite frågor från olika nyårslistor som figurerat på diverse bloggar. 

♦ Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?
Gick igenom en hel graviditet med resultatet en ny liten familjemedlem. 

♦ Vad var din största framgång 2018?
På ett personligt plan var det ju nog graviditeten. Min kropp var ganska bra på att vara gravid, om jag får säga det själv. Arbetsmässigt är jag glad över att jag fick fast anställning till 80% på en arbetsplats jag gillar med arbetsuppgifter som passar mig fint. När det kommer till mitt företag tycker jag att jag i år faktiskt lyckades hålla mina uppdrag till en ganska rimlig nivå i förhållande till min anställning vilket helt klart kan ses som en framgång när det kommer till mig. Skaffade även en bokförare, vilket jag är olidligt tacksam över. Tycker att hålla ordning på siffror och allmänt pappersarbete kan vara rätt tråkigt, vill ju helst bara vara kreativ!

♦ Något oväntat som hände under året?
Graviditeten var inte helt oväntad, men ändå en positiv överraskning. Ett flertal vänner och bekanta kom även med besked om tillökning i familjen vilket var roliga överraskningar att höra - nu kommer Vidar att ha en massa jämnåriga vänner i vår bekantskapskrets när han växer upp! Att jag blev tilldelad tacksamhetstecken av min scoutkår var dock helt oväntat och gjorde mig väldigt glad!


På vinterpicnic i skogen.

 

♦ En vinterdag jag minns extra starkt.
En härlig vinterdag var fastlagsdagen då vi åkte pulka i ett megastor backe och grillade korv och värmde kakao över öppen eld. En annan fin vinterdag packade jag, mamma och Leonel pulkan full och drog till skogs där pappa gjorde skogsarbete och så dukade vi fram picnic i grävskopan. 

♦ Vilka platser/länder besökte du?
Jag har inte rest någonstans utanför Finlands gränser, vilket känns bra med tanke på miljön. Dock tänker jag inte sticka under stol med att jag t.ex. gärna skulle åka till Island för att hälsa på min gudson så kan inte påstå att de uteblivna resorna berott enbart på miljötänk utan snarare varit med anledning av graviditeten och ekonomiska skäl. Inom landet hälsade vi under året på kompisar i Åbo och Vasa och reste även till Tammerfors över påsken och gjorde en kort sommarresa till Lovisa. 

Hela våren försvann i en trötthetsdimma. 

Avskedsfika för teatergruppen jag jobbade med under våren. 

♦ Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla roliga som upptåg vi hittat på tillsammans med familjen. Och att se Vidars utveckling dag för dag. Inget slår att mötas av hans leende om morgnarna. 

♦ Och ledsen?
Lite hormoner spökade väl nu som då och påverkade humöret, men inget allvarligt. Något jag däremot vill ta upp som gjorde mig oerhört besviken var frukosten på bb. Jag, som är en frukostmänniska av rang tyckte nog havregrynsgröten och rostbrödet med en ynklig ostskiva på var aningen för tråkig. 

♦ Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
2018 har överlag varit ett mer stabilt år, så det medför väl även en lugnare känsla som i sin tur föder glädje. 

Lagom runt läge i mitten utav sommaren.


Min bästa väg, vägen hem.

♦ En vårdag jag minns extra starkt
En vårkväll i mars besökte vi mejeriet i Tenala, var även min mormor har jobbat. Det var intressant att få en liten inblick i arbetet och numer har de en ost uppkallad efter henne. Så fint. 

♦ Årets låtar?
All livsrumba åren 2016 och 2017 gjorde att jag lyssnade på extremt lite musik och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till det att jag spontant skulle knäppa på radion eller lägga igång vinylspelaren. För att inte tala om alla spellistor på spotify jag förr gjorde enligt säsong. Så jag har verkligen noll låtar att komma med här förutom diverse barnvisor jag gnolat för Vidar. Eller! Två låtar kan jag faktiskt komma på, främst eftersom min man gått omkring och spelat dem - Dance Macabre av Ghost och Ashes av Céline Dion. Intressant kombo, jag vet. 

♦ Favoritserie?
Kommer knappt ihåg vad jag tittat på i början utav året, men några serier jag kollat på och gillat var: The Rain, Dark, Stranger Things, The Handmaid's Tale, The innocents och The Haunting of Hill House. Väldigt trevligt att Netflix börjat visa och göra serier som utspelar sig på andra platser än amerika och på andra språk än engelska. Har detta år kollat på serier på bl.a. tyska, franska, norska och danska. 

Mycket scouting har det blivit i år, här på sommarläger i Hållsnäs. På internationella kvinnodagen skrev jag om hur jag anser att vara scout är min feministiska handling

♦ Bästa boken du läste i år?
Har äntligen fått igång läsandet igen, trots att jag nog inte läste mer än en handfull böcker det här året. Ändå bättre än inget! Maria Turtschaninoffs berättarstil gillar jag väldigt mycket, därav blev nog Breven från Maresi en av favoritböckerna i år. Själarnas ö var också mycket bra!

♦ Årets sommarminne?
Ett av sommarminnena är väl det varma, svettiga vädret och då vi en utav dessa heta dagar stegar in på vårt hotellrum i Lovisa och konstaterar att vi nog skulle haft det "lyxigare" att bara åka hem igen. Rummet saknade luftkonditionering och var endast utrustad med en liten bordsfläkt, inredningen osade nittiotal och lakanen hade samma nyans som de på sjukhus. Någon vecka senare läste vi på nyheterna att stället hade gått i konkurs. Här har jag skrivit om vår Lovisafärd. 

♦ Vad gjorde jag på födelsedagen?
Min tjugoåttonde födelsedag firade jag tillsammans med närmsta familjen med ett litet trädgårdskalas. Dagen innan åkte jag och K ner till Barösund och åt god mat på Scola. 

I juni besökte vi Vasa.

♦ Är det något du saknat år 2018 som du vill ha år 2019?
Kompishäng! Men det är väl lite så det blir när alla blir äldre, har heltidsjobb och bor land och rike runt. 

♦ Hur gick det med några nyårslöften?
I början av januari skrev jag om mina målsättningar för 2018. En av målsättningarna jag skrev om var att "hålla mitt engagemang i organisationer, projekt och fritidsaktiviteter på en rimlig nivå och prioritera bort saker som tar mer än vad de ger tillbaka", vilket jag tycker jag för en gångs skull har lyckats helt okej med. Scoutingen fick lov att ta plats, men i övrigt skalade jag av. Bestämde mig bland annat att i egenskap av producent sluta jobba inom teaterbranschen. Yogan fortsatte jag med hela våren, men fick ta ett uppehåll pga graviditeten under hösten. Skall ta upp yogandet igen nu till vårterminen! Här hemma i huset har vi börjat renovera ett nytt sovrum till oss och vi färdigställde övre våningens gästrum. Semester höll jag också, vilket kanske var det mest vältajmade jag gjort på länge. Skulle ha förgåtts som höggravid i hettan på jobbet.

Det där med att inspireras att göra nya maträtter har jag nog inte lyckats lika bra med. Under vårvintern var matlagningsinpirationen på noll, under sommaren var det för varmt för att orka stå inne i köket och kocka och under hösten har Vidar snott all min tid så de kulinariska sensationerna har nog fått vänta. Ungefär lika dålig som förr har jag nog tyvärr också varit på att höra av mig till mina vänner. Måste skärpa mig. 

Ändå ett ganska ok saldo överlag vad gäller målsättningarna. 

Det bästa jag vet: när kompisar är på besök och umgänget går ut på att helt kravlöst bara hänga i timmar och enbart pausa för att äta.


♦ Årets höjdpunkt
Vidar.

♦ Årets kulturupplevelser?
Kultur, kultur, kultur... VAD har jag konsumerat i år? Ni kan föreställa er mig stå och slå handen i pannan likt Nalle Puh. Hmm. Graviditetströttheten har slagit ut prick alla minnen från i våras vad kommer till denna front så är högst osäker på om jag konsumerade något annat än filmer och poddar då? Ronja Röverdotter på Lurens sommarteater var dock en riktigt trevlig teaterupplevelse. Muminmuseumet i Tammerfors var också minnesvärt. 

En höstdag jag minns extra starkt
Tjugonde september, dagen då Vidar kom till världen, naturligtvis. 


På Lojo sjukhus med en nykläckt Vidde Vids. 


Bb-frukosten lämnade en HEL DEL att önska om vi säger som så. Påminn mig, om jag någonsin skulle vara på väg att föda barn igen, att packa ner en kylväska med en massa goda frukostgrejer. Den här gröten var minst sagt sorglig. 


... när vi kom hem fick vi dock en betydligt trevligare mottagning!

♦ Årets fest?
Har ju onekligen varit rätt så skralt med festligheter detta året. Men Vidars dop var en väldigt lyckad och mysig tillställning. Och att få vara med och fira min scoutkårs hundraårsdag var också fint.

♦ Årets utmaning?
Trodde ju det skulle vara att föda barn, men i och med att det slutligen blev kejsarsnitt så var det en väldigt odramatisk historia. Tror kanske snarare att hålla huvudet skarpt i våras hör till de större utmaningarna. Var så oerhört trött och innan vi hade berättat för någon om graviditeten var det svårt att hålla god min då jag nästan hade kunnat lägga mig tvärs över skrivbordet på jobbet för att ta en tupplur. 

♦ Vilket/vilka datum från 2018 kommer du alltid minnas?
Tjugonde september, Vidars födelsedag! 


Ett litet knytt som nu som tre månader gammal defintivit har fått mer hull på benen. 


Hösten bjöd på många mysiga familjestunder, speciellt medan Kisse fortfarande var hemma och ledig tillsammans med oss. 


♦ Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja, har överlag mått ganska bra och den egentliga enda "gravidkrämpa" jag upplevde var förhöjda levervärden i slutet av graviditeten vilket ledde till en helt galen klåda över kroppen, speciellt under fötterna. Ja, och så har min handled trilskats och varit sjuk hela hösten (antagligen pga överansträngning), vilket jag verkligen hoppas att snart går om. 

♦ Vad spenderades mest pengar på?
Att föda barn var ju inte direkt helt gratis, speciellt eftersom jag var tvungen att besöka mödrapoliklinken för en massa extra kontroller i slutet av graviditeten. Men i övrigt har det väl mest varit det gamla vanliga; huslån, försäkringar, mat, och bensin. En stor del av mina pengar, i stora drag allt jag kammande in via mitt företag, åkte däremot rakt in på sparkonto för att försäkra mig om att ha råd att vara hemma med Vidar åtminstone ett år. 


En ynnest att få vakna brevid denna glada filur varje dag. 


Av mormor och morfar fick Vidar denna fina stjärntavla som han (jag) önskat sig i dopgåva. 


♦ Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla små fina stunder med familjen. Är så glad över alla små upptåg vi hittar på tillsammans. 

♦ Planer för 2019?
Att njuta av tiden hemma med Vidar och ta tillfället i akt att göra sådant jag annars inte har tid med. Små kreativa projekt och spontant hälsa på vänner till exempel. 

Tack för allt, 2018!

01.01.2019 kl. 21:25

att ha firat in det nya året

Det nya året firades in lugnt, det är väl så det blir med en tremånaders filur i familjen. Vi bjöd in svärmor med man samt min svåger och dukade fram trerätters middag. Vi passade på att spela en jämn omgång Trivial Pursuit och när gästerna åkte hem fortsatte vi hemmafolk med Ticket to ride som jag hade fått i julklapp. Så roligt spel! Och kul att ha ett brädspel som funkar fint att spela på två personer då en stor del av vår spelsamling kräver fler deltagare för att det skall fungera att spela. Matchen avslutades lagom till tolvslaget och då ställde vi oss i vardagsrumsfönstret och hade perfekt utsikt över alla fyverkerier som sköts upp inne i centrum av Karis. 

Idag, på nyårsdagen, fortsatte vi firandet och bjöd ner min mamma och pappa på nyårsbrunch. Min man är ju ingen frukostperson så därför tar jag varje tillfälle i akt att duka upp tjusiga bruncher eller frukostar bara jag ens får en liten anledning till det. Vi åt gott, brände önskningar inför det kommande året i önskedosan samt lät, enligt tradition, ödesuret berätta hur det kommande året skulle bli. Jag och mamma fick (som vanligt) symbolerna för skvaller och dessutom dök eget hem och felslagna förhoppningar upp för min del. De andra kring bordet fick bland annat lycka, goda nyheter och tillökning i familjen. Skall bli spännade att se om något "slår in". Har du några traditioner kring nyår? 

01.01.2019 kl. 20:50

om vår julafton

Här har vi "firat" mellandagar med att mestadels ta det lugnt  och njutit av att hela familjen får vara hemma och jobbfri. Har tillbringat dagarna med att slökolla på film och serier (sista delarna av Timeless har äntligen kommit ut - hurra, fastän där är trist att serien läggs ner), spelat sällskapspel och lagt pussel. Exeptionellt lite har fastnat på bild både vad gäller systemkameran och telefonen, men julaftonen passade jag förstås på att dokumentera, så låt oss backa bandet en vecka till den. 

Liksom de flesta andra dagar inleddes julafton med sovmorgon. Nu när Vidars sömnrytm allt mer börjat forma sig verkar det som att han är en precis lika stor sömntuta som jag om morgnarna. När vi väl kom igång för dagen lämnade vi Lana hemma för att vakta granen... 

... medan vi packade ihop julklappssäcken och lite andra grejer och gjorde oss redo för att bada julbastu hemma hos mamma och pappa. 

Fenomenalt julaftonsväder bjöds det på! Hjortarna hade tydligen dansat juldans över åker under natten av spåren att döma. 

Efter bastun klädde vi oss julfina och var redo för dagen. Viktigt att insistera på ett familjeporträtt också!

Entusiastisk julfirare kan vi kalla denna bild. 

Utöver julbastu hör det till våra traditioner att tända ljus på gravgården och besöka några goda vänner för att leverera julklappar till barnen i familjen. I år hann vi dessutom besöka K:s farmor  för att önska god jul och hämta en havrekärve till småfåglarna. 

När det började skymma var det dags att bege sig iväg på julmiddag. I år firade vi hemma hos våra föräldrar, eftersom vi kände att vi inte orkade ställa i ordning för julfir med en liten tre månaders baby och skulle det ha blivit lite trångt i salen då den just nu även fungerar som sovrum hos oss. 

Ett digert julbord dukades upp. Utvöer mina favoriter bondost, mammas köttbullar och maltlimpa finns det en ganska otippad grej som jag starkt förknippar med jul. Kan du gissa vilket? Jo, oltermanniost med ett rött band runt sig (viktig detalj). Tror det har att göra med att vi väldigt sällan hade just den ostsorten hemma till vardags, så det kändes alltid lite extra festligt då den dukades fram till jul. 

För att underhålla Vidar en stund medan vi åt parkerades han framför granen tillsammans med sitt babygym. Leonel hjälpte också till med underhållningen genom att uppträda ett par gånger med "Feliz Navidad". Ändå ganska imponerad av att famijens fyraåring kan sjunga på spanska. 

Men i något skede behövde även fyraåringen lite underhållning och då var det dags att introducera honom för den magiska tomtedörren som han skulle leta rätt på i köket. 

Tomtenissen hade lämnat ett meddelande som förde honom vidare till datorn... 

... som i sin tur visade en bild på att han till näst skulle leta i sovrummet där han hittade tomtens lilla julgömma!

Jolanda däremot underhöll sig bäst själv genom att plundra granen på alla pepparkakor hon kunde nå. 

Och Kisse i sin tur underhöll sig genom att pynta vårt barn... 

Sedan knackade det plötsligt på dörren och julgubben dök upp!

Här var minsann ingen rädd för den skäggiga gubben utan det regnade frågor i sådan takt att julgubben knappt hann med klapputdelningen.

Den minsta julfiraren erhöll det största paketet (som efter öppning blev ett utmärkt litet hus till de äldre barnen)!

Paketet innehöll en loppisfyndad gungelefant. Mycket fin klapp!

I övrigt var nog presentpappren och pafflådorna roligast att leka med tyckte Jolanda. 

När julgubben dragit vidare var det dags för kaffe och mitt bidrag i matväg, nämligen efterrättstårta. Det blev en enkel tårta fylld med hallon och vitchokladmousse, men som fick en julig touch med hjälp av pepparkaksdekorationer. 

Därefter tillbringade vi någon timme med att natta alla barn och därefter plockade vi fram en utav julklapparna: Trivial Pursuit, som vi underhöll oss med fram till långt efter midnatt. 

 

30.12.2018 kl. 22:10

de sista dagarna innan jul med glöggmys, julfred och julkonsert

På lördagen innan julafton dukade jag upp för glöggmys som vi skulle ha tillsammans med kompisar från vårt så kallade "gymnasiegäng". 

Denna gång hade vi en extra festlig anledning att sluta samman och passade på att fira att det snart kommer tillökning till vårt lilla gäng! 

Överraskningar tjoffades in under granen. 

Vidars bästis dök upp och han blev glad som ett Hangökex. 

Och sedermera även resten av gänget, såklart. 

Bubbel korkades och hälldes upp. 

Som den eviga lektant jag är, hade jag givetvis sammanställt ett quizhäfte med graviditetsrelaterade frågor och som pricken över i:et hade jag förberett ett musikquiz med babytema. Kommer jag någonsin ordna en fest utan frågesport? Kanske inte. 

Efter att ha umgåtts och quizzat klart över en massa goda tilltugg som alla hade haft med sig blev det presentutdelning. 

Fint att ha (största delen av) gänget samlat under samma tak för en stund och ännu finare att Vidar snart får en liten lekkamrat. Skall hitta på så mycket kul med och för dem!

Till kvällen paltade vi på oss en massa varma kläder, packade med oss en lykta och begav oss ner till Raseborgs ruiner där julfreden skulle utlysas. 

Det var en hel del folk inne i borgen och riktigt mysig stämning. Dock lämnade musikframförandena en del att önska då jag hade hoppats på att de skulle ha tagit i lite mer. Minns fortfarande året då några ur en manskör (kan det ha varit Brahe Djäknar?) sjöng  så det ljöd starkt över hela borggården - det, var mäktigt. 

Detta är en fin liten jultradition som jag är glad över att vi fick till i år. Dock smet vi iväg lite innan tillställningen tog slut. Dels för att undvika folk- och bilkaoset då vi skulle iväg men också för att det blev aningen för kyligt för lille Vidar som ändå rätt länge höll sig nöjd medan han fascinerad spanade omkring och säkert undrade var tusan vi höll hus. 

Dan före dopparedan bjöd på ljuvligt julväder med solsken och lätt snöfall. 

På kvällen åkte vi iväg till kyrkan för att tända ljus och på julkonsert. 

Jennifer uppträdde så det var självklart att vi skulle gå och lyssna. Mängden folk som besöker denna konsert har verkligen vuxit explosionsartat de senaste åren och i år var det så mycket folk i kyrkan att folk till och med stod längs med väggarna samt satt i gången samt trappan upp till läktaren. Fullt överallt med andra ord!

Vids hängde med och fick hoppa mellan famnarna under konsertens gång. Han höll sig riktigt nöjd och snäll fram mot slutet då de rungande applåderna antagligen blev för mycket för honom. Japp, det var antagligen Vidar som skrek högst och mest vid något tillfälle. Tack och förlåt, har blivit den där föräldern som tydligen släpar med mitt barn överallt. :--)

Sedan kom vi hem, stökade med det sista julfixet och sedan var det plötsligt en ny dag och julafton. Men det berättar jag mer om i ett annat inlägg. 

27.12.2018 kl. 23:28

Snön lyser vit på taken, endast mamma är vaken

Det här med att vaka inför julafton fick en helt ny betydelse med en spädis i huset. Jag har visionerat att jag ikväll, efter julkonserten i kyrkan, skulle stöka i köket och baka julgodis, omsorgsfullt packa julklappar och knäcka en liten flaska bubbel att dela med min man samtidigt vi knåpar på rim och lyssnar på julmusik. Verkligheten? Vi kommer hem med en supercranky baby som vägrar sova och som vi enligt alla konstens regler försöker natta i sidådär tre och en halv timme. Förstår verkligen inte hur han orkade hålla ögonen uppe med tanke på att vi föräldrar började se allt mer i kors ju närmare tolvslaget vi började närma oss. Så det hela slutade med att jag slutligen satt för mig själv och packade paket och sörplade bubbel efter att mannen däckat strax efter att Vidar äntligen gav upp och stack iväg till "fjäderholmarna". Och julgodiset kunde jag ju bara glömma, så det får bli ett pyssel i mellandagarna istället. 

God Jul!

24.12.2018 kl. 01:22

mina top nio på instagram

Låt oss som mången annan, ta ett kick på vad som har landat i topp nio på instagram det här året. Föga överraskande är bilderna väldigt gravid- och babyrelaterade, det blev ju slutligen bara en månad (januari) på hela året som inte kretsade kring det på ett eller annat vis. Egentligen kvalade även tomtebilden jag laddade upp igår in på en stadig delad femte plats på listan, men då jag redan hade sammanställt dessa orkar jag inte ändra, och tänker att det knappelunda är någon som bryr sig. Men topp nio var det ja, låt oss ta en titt! 

Plats 9: "två som varit på sleepover och sovit gott gott gott. ✨" • 146 ♥ •  På plats nio landade denna bild som är tagen hemma hos min mamma och pappa, där jag och Vidar hade övernattat då pappa fest i huset. Sov som kungar gjorde vi bägge, så notera: sov över hos mamma och pappa oftare. 

Plats 8: "inleder trettiosjätte veckan av detta producentuppdrag. Villkoren och arbetsfördelningen har väl stundvis varit lite sisådär (en är ju liksom anställd 24/7), men överlag har det varit mindre kneg än jag förväntat mig (hittills). Tänker dock inte sticka under stol med att jag ser fram emot dagen då jag får sova på mage, äta en ost- & charkbricka samt ta mig ett litet glas rödvin igen. Hösten, skönt att du är här!" • 151 ♥ • Jag närmade mig slutet av graviditeten och drömde om vad jag skulle göra sen. Så skönt att kunna ligga på mage igen!

Plats 7: "förväntar mig frukost på sängen om ett år." • 153 ♥ • På plats sju hittar vi en bild jag lade ut på morsdagen och egentligen den första som tydligt avslöjar vad som komma skall, så det blev klart en like-magnet. Hade även lagt ut en lite mer sneaky bild ett par veckor innan, men där var det nog inte alla som märkte. Detta är också den enda bild på hela listan som är tagen under de första 2/3 av året. Säger rätt mycket om var inspirationsnivån under vårvintern, våren och sommaren låg. Var trött som en gnu och det speglades nog rätt bra i flödet också. 

Plats 6: "när alla massproducerade babygym antingen är hiskeligt fula eller ruskigt dyra får man väl knåpa ihop en egen version istället." • 157 ♥ • Plats nummer sex bjuder på en bild på vårt babygym vi snickrade ihop då vi inte hittade något nyproducerat som vi gillade. Är nöjd med resultatet och numer gillar faktiskt Vidar att ligga och leka här så känns inte som ett bortkastat projekt.

Plats 5: "Nedräkningen för sista tiden på tumanhand har börjat. ✨Foto taget av fantastiska @julialillqvistphoto - en mer jordnära fotograf som skapar magi med sin kamera får en leta långt och länge efter." • 161 ♥ • Ungefär en vecka innan Vidar föddes hade vi bokat in en fotografering med Julia. Hade själv inte orkat ta mig an projektet att "ordentliga" bilder på oss under graviditeten så är väldigt glad över att vi har dessa fina att titta tillbaka på. På femte plats landade denna bild. 

Plats 4: "det finns ett ordspråk som lyder "det finaste man har lägger man på bordet... eller i farmors gamla mangelkorg" ✨" • 165 ♥ • På plats fyra hittar vi en fem dagar gammal liten Vidde Vids. Alltså vilket litet knytt! Betydligt mer hull på benen så här tre månader senare. 

Plats 3: "nybs nybbe nybert ❤Första bilden tagen av @julialillqvistphoto" • 176 ♥ • Tredje mest gillades en bildduo där den första bilden (ovan) även den är tagen av Julia och på den andra bilden var Vidar återigen slängd i mangelkorgen och såg allmänt gullig ut. 

Plats 2: "Hittade en ljuskrona på loppis idag och fick lust att skapa en egen Luciabild tillsammans med Vidar. Allt lugnt så långt, men måste medge att det inte var den mest strålande (hehe) idén att i brudklänning kånka barnvagn, rekvisita och kamerautrustning in i skogen. Tog cirka tre sekunder innan Vidde Vids var missnöjd och vi fick packa ihop allt och tråckla oss hem igen. Men en bild fick vi i varje fall till! Kronan hänger på sned, ett ljus har slocknat och skärpet lossnat - men tänker att det symboliserar det perfekt operfekta småbarnslivet rätt väl. Glad Lucia!" • 259 ♥ • Nästmest gillades min luciabild vi tog för ett par veckor sedan. 

Plats 1: "Det blev varken att äta karamell eller åka karusell på årets höstmarknad, utan istället en svängom på operationsbordet. Men nu är han här och vi mår fint!✨" • 297 ♥ •  Och på första plats landar bilden jag lade upp då vi berättade att Vidar var här!

Om du vill följa  mig på instagram hittas jag på kontot @miltonmiilo. 

21.12.2018 kl. 11:00

på tomtefärd i Vidars värld

Ny månad, och ny temabild! Denna gång var det givet att det skulle bli en julbild då den 20:e infaller så nära julafton. Detta får även fungera som ett elektroniskt julkort till alla nära och kära som känner att de vill ta del av det så här via bloggen (god jul!) då vi i år inte har skickat ett endaste julkort utan skänkte en liten slant till  unicef istället. 

Men ja, idag blir Lill-Vidde alltså redan tre månader gammal och han börjar kännas så stor (vilket jag såklart inser att är ganska relativt, har säkert en annan åsikt om ett halvår). Han är en riktigt pigg och allert liten typ som helst skulle bli underhållen jämt då han är vaken. Kortare stunder i babygymmet håller han sig nöjd men i övrigt föredrar han att bli omkringburen så han kan spana omkring på saker och ting. Skrattar och ler massor, så till det främsta nöjet hos oss föräldrar hör såklart att locka fram hans gulliga leende. 

Hela nätter sömn har han även börjat bjuda på, vilket känns som en otrolig lyx. Minst sju timmar på raken har det blivit på sistone, så jag bara tackar och tar emot. Mer än så tror jag inte jag skall referera detta småbarnsliv just nu, inser ju att det kanske inte är superintessant för andra är närmsta kretsen och andra småbarnsföräldrar. Men ja, tre månader kirrade, tänk! Och ännu är man vid dina sinnens fulla bruk. 

20.12.2018 kl. 15:37

att göra egna smällkarameller

Ett tydligt tecken på att jag inte har några jobb att tänka på just nu som föräldraledig är att kreativteten börjar spritta i fingrarna. Plötsligt finns det tid, energi och inspiration över till att komma på allt från fotoidéer till julpyssel. Ungefär en julig grej per dag försöker jag ta mig tid för (om Vidar tillåter) och häromdagen fick det bli pyssel av smällkarameller. Tänkte visa hur man gör, ifall någon behöver inspiration eller tips!

För att göra egna smällkarameller behövs: silkespapper, toalettpappersrullar, lim, paketsnöre och glansbilder. 

Till en smällkaramell behövs fyra ark silkespapper i två nyanser som är tre gånger längre än toalettrullen och har en bredd så pappren når runt hela rullen. 

Placera de olika  nyanserna om varandra och vik sedan in pappret mot mitten av arket så det bildas ett räfflat mönster. Lämna mitten av pappret (som täcker rullen) ovikt. 

Fortsätt med att klippa hack längs med den räfflade delen av pappret in mot mitten för att skapa smällkaramellens fransar. 

Rulla sedan pappret runt rullen och fäst det med lite lim. 

Nästan klart!

Knyt ihop den ena ändan av karamellen med ett snöre. 

Sedan är det dags att fylla karamellen med något trevligt! I mitt fall blev det julchoklad. 

Avsluta med att knyta ihop den andre änden, krulla presentsnöret och limma på en glansbild som dekoration. 

Tyckte själv det blev färgglatt och tjusigt att variera färgerna på mellanlagren så att fransarna blev färgglada, men höll det översta lagret i samma färg som "röd tråd" för karamellerna. 

Häng slutligen upp i julgranen eller glädj någon vän och ge bort som en färgsprakande liten julklapp!

19.12.2018 kl. 15:21

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

☰ meny