Att måndagar sällan  är höjdardagen i veckan är väl inte direkt någon nyhet och efter att ha tillbringat åtta timmar av dagen på kontorsjobb är kanske inspirationen inte helt på topp då en kommer hem.  Därför brukar jag försöka klämma in någon liten rolig aktivitet för att göra dagens slutsumma lite trevligare.

Det behöver liksom inte vara något märkvärdig och med en gnutta kreativtet kommer man ganska långt. Som tur är det ingen bristvara i min familj, så idag stog megabubblor på schemat med mamma och brorsonen. Väldigt enkelt och en väldigt simpel underhållning om ni frågar mig. 

För att göra egna jättebubblor bör du:

• värma upp 3,7 liter vatten och sedan blanda i
• en mix av 1,2 dl diskmedel (mamma hälsar att det skall vara riktig, grön fairy för att det skall bli bra) & 1 tsk guargum
• samt 2 tsk bakpulver

Verktyget att blåsa bubblorna med är gjorda av två blompinnar med en stark bomullstråd fäst så det bildar en ögla, men en liten tyngd för att tråden lättare skall "öppna sig". 

Efter många om och men slog vi äntligen sista spiken i mitt arbetsrum igår kväll. Själva processen började ju redan för drygt tio månader sedan och förlängdes en hel del av andra projekt som kom emellan, samt vintern eftersom vi inte ville gavla på ytterdörren allt för mycket under de kallaste månaderna. 

Med slutresultatet att beskåda kan jag nog konstatera att rummet blev mycket luftigare då vi målade taket vitt, fräschade upp väggarna och lade in nytt golv. Kunde inte heller gå och lägga mig utan att ha börjat möblerat de viktigaste grejerna - så att jag kunde vakna idag och gå raka vägen upp i mitt nya rum! 

Louie är också mycket nöjd med det nya rummet och har legat och  myst med mig hela dagen. Utöver en tidningsintervju jag var med på tidigare under eftermiddagen har jag tillåtit mig själv att ta det riktigt, riktigt lugnt. Har tio dagar bakom mig av jobbrumba, så känns skönt med en dag i lite långsammare tempo. 

Lite mer bilder, utöver på min daybed som var ett måste då jag planerade rummets inredning, kommer senare. Väldigt nöjd så här långt i alla fall. 

Ett skepp kommer lastat med ett gäng färgglada bilder från förra helgens prideevenemang här i Karis. Det var fint att se att en hel del folk hade sökt sig ut för att ansluta sig till paraden och det bjöds på ett digert program nere på ängen. Addera mysigt kompissällskap och en god pridedrink uppe på köttkontrollen så kan vi summera en riktigt lyckad dag. 

På kvällen passade vi dessutom på att ta del av rainbowbingot som ordnades på folkets hus, där det också var rainbow club. Superroligt när det händer här i byn!

En av de klart bästa grejerna med höstens antågande är att det blir mörkare och svalare om kvällarna och att en således gott och väl kan hålla eld i kakelugnen utan att förgås av värmeslag (inte för att risken varit så stor för det tidigare i sommar heller, men). I fredags ägde det officiellt första höstmyset för detta år rum och på samma gång passade vi på att tjuvfira bröllopsdagen som inföll senare under helgen. Väldigt mysigt att bägge våra katter dessutom hakade på vårt samkväm. 

I övrigt tror jag det kommer ramla in inlägg lite huller om buller från och med nu. Skulle helst bara fokusera på hösten, men har ju faktiskt några trevliga stunder kvar från sommaren att visa er här. Som vår roadtrip till vasa och del två av stockholmsvisiten. Hur frekvent uppdateringen blir kan jag dock inte lova, benar fortfarande av det sista från sommarens uppdrag samt har ett lite större fotouppdrag som måste ros i hamn innan träden gulnar allt för mycket. Så att, vi hörs när vi hörs. 

Den här helgen har jag lovar mig själv främst två saker:

1. att vara ledig
2. ha roligt

Har varit aningen bristvara på bägge fronterna på sistone nämligen. Och vad är då bättre än att hänga med på pridevågen som kommer till Karis idag? Inget skulle jag våga påstå. Blev lite ledsen när jag stötte på gnällspikar i den lokala facebookgruppen som milt sagt tyckte att Pride inte var något att hänga i julgranen. Att ursäkta? Att stå för alla människors lika värde är väl det minsta en kan göra i denna totalt sjukt snedvridna värld? 

Jaja, alla har ju tyvärr inte sina mumintroll i dalen så att säga, men vi får hoppas att internettrollen håller sig borta med sin negativitet, åtminstone idag. Tycker själv att Raseborg Pride bjuder på ett strålande fint program och skall alldeles strax packa iväg mig in till stan för att delta i paraden som går av stapeln klockan tolv.

Men först skulle ju förstås Sutarkullas alldeles egna regnbåge hängas upp! Hoppas en och annan fågelbongare ser den. 

Ses på Pride!

En långdragen och fartfylld vecka avslutades med en helg med en hel rad av program. Jag började  min lördag med att köra till Fiskars för att hälsa på de gulliga korna som står och betar i hagen längs med vägen. Och ja, så fotograferade jag bröllopsporträtt också. Var ett så fint par så det kändes 100% värt att få stövlarna fyllda med vatten och jeansen dränkta högt upp på låren för att få till de perfekta vinklarna vid en brygga. 

Efter bröllopsfotograferingen satte jag av hem till Amelie, för att ha kick off-kväll med scoutledarna och gå igenom sommarens läger. Bongade fina solrosor på vägen som fastnade på bild. 

Mellan planerandet, diskuterandet samt inmundigandet av god mat, stod förstås lite fårkrafs på schemat. Jäklar, vad mysigt det vore att ha egna får, åtminstone för några månader på sommaren. 

Sedan bar det av ner till ruinerna, där evenemanget Lights on Raseborg gick av staplen. Blev alldeles golvad av hur mycket folk det var som hade hittat dit och glad över att det var så lyckat. Med allt det fina programmet för kvällen kan jag inte annat än lyfta på hatten. 

Dock är jag lite småbitter på mig själv, eftersom jag i mörkret hade kommit åt en inställningsknapp på kameran och således fotograferade alla mina bilder i det minsta jpg-format som går att välja. Alltså SORGEN när en kommer hem och skall börja redigera bilderna och inser att de inte är i raw-format. 

Bland annat kunde man kasta små ljusbollar som flöt ut på ån. Det var helt galen rusning till denna programpunkt så bestämde mig för att gå tillbaka lite senare, men då visade sig att klåfingriga personer hade fiskat upp bollarna och tagit med sig dem hem. Så blev inte så häftiga bilder för min del, men antar att ungarna var glada och nöjda i alla fall. 

Kvällen avslutades med att vi tittade på den häftiga ljusshowen som projicerades på borgen. 

Innan jag körde hem, stannade jag en stund vid ån för att betrakta stjärnhimlen som var väldigt vacker. Kanske en av de skarpaste hittills under denna sensommar? En av de bästa grejerna med att sommaren tar slut är ju nog helt klart att man börjar se stjärnorna om kvällarna igen. 

Inlägg i samarbete med Västnyländska kultursamfundet.

För ett tag sedan, i början av augusti, ordnades det fenomenala evenemanget "Karis, Suomen Paris", som gick ut på att privatpersoner runt om i Karis och Billnäs öppnade upp sina hem som man sedan kunde besöka under dagens lopp. Allt från de gamla Amerikavillorna till husen i Hollywood och lägenheter visades upp under dagen och det var roligt att se att det var en massa folk i rörelse som kikade runt på husen. För min del gick dagen under temat Funkis och jag deltog i en guidad tur och besökte några av funkishusen som hade slagit upp sina dörrar under dagen. 

Visste du att det i Karis finns flest hus i stilen “Byggmästarfunkis” (även kallad “Folkfunkis”) i hela Finland? Stilen blev populär i slutet av 1930-talet när depressionen var över och i Karis byggdes så många hus att det idag finns flest funkishus i denna stil på ett koncentrerat område.

Typiskt för hus i denna stil är att de har platt tak och således ser ut som kubformade “sockerbitar”. Det platta taket gjorde att även den övre våningen kunde utnyttjas i sin helhet, vilket hade en ekonomisk betydelse för husägarna då delar av huset ofta hyrdes ut.

Till ytan är fasaderna oftast rappade, dock fick många av husen nya utseenden då de under 70- och 80-talet bekläddes av olika typer av minerit- och karateskivor. Lyckligtvis har många ägare till husen efterhand börjat ta fram de ursprungliga fasaderna igen.

Vanligt i funkishus är också så kallade hörnfönster, som ger en vid utsikt från insidan och dessutom ger variation till fasaden.

Under evenemanget Karis, Suomen Paris var det möjligt att besöka hus och hem runt om i Karis och Billnäs. På plats var även arkitekten Kristiina Mäntynen som jobbat med projektet “Funkis i Karis” tillsammans med historikern Kim Björklund.

Kristiina är utbildad arkitekt och har inriktat sig på arkitekturhistoria. Hon gjorde sitt diplomarbete om funkishus i Birkala och fortsatte sedan under årens lopp att samla material om funkishus i Finland, vilket sedan ledde till karttjänsten kansanfunkis.fi, där cirka 400 funkishus i Finland finns kartlagda. Av dem hittar du cirka 40 stycken i Karis.

Förutom att ha forskat i den finska funkisstilen, har Kristiina också besökt länderna kring Östersjön för att se hur stilarna särskiljer sig från varandra. Dock kunde hon under sina resor till Sverige konstatera att funkistyphusen där och i Karis har många liknande drag och hon tror att byggnadsmästarna fick många influenser därifrån i och med att staden är och har varit väldigt svenskspråkig. Vanligt är bland annat att det finns en balkong ovanför ingången till huset för att stoppa eventuellt snöfall.

För några år sedan kom Kristiina i kontakt med Kim Björklund, som hade fått i uppdrag av Karis Hembygdsförening att inventera funkisbyggnaderna i Karis. Avsikten med projektet var dels att undersöka fenomenet folkfunkis och det moderna byggnadsbeståndet på orten samt vilka aktörer som fanns bakom dem. En annan aspekt var, att liksom vid ett liknande projekt där Hilding Ekelunds byggnader kartlades, öka allmänhetens medventenhet om den byggda närmiljön. Kim konstaterar att det även är glädjande att se att många ägare bemödat sig att renovera upp funkishusen igen.

Eftersom Kims och Kristiinas arbete tangerade varandra anslöt sig Kristiina till projektet som kulminerade i en utställning våren 2016 och boken “Funkis i Karis” som lanserades samma höst, och också finns att köpa på Luckan i Karis.

I slutet av 1930-talet började hus i denna stil byggas i Karis av de lokala byggmästarna. Bland dessa kan bland annat Artur Eklöv, Uno Jansson, Levi Backman, Torsten Backman, Fjalar Poppius och B. Lindgrén nämnas.

Den mest framstående arkitekten var Hilding Ekelund, som har planerat cirka 20 stycken offentliga hus i staden. Ekelunds arbete tros också ha fungerat som inspiration till de lokala byggmästarna som sedan uppförde de olika funkisbyggnaderna i staden. Hans elev, Lars Rejströms arbete har också haft betydelse då han planerat cirka 40 egnahemshus och fabriker runtom i staden.

Ekelund hade fått i uppdrag att göra en ny stadsplan för Karis och med inspiration från bland annat Tyskland och Sverige planerade han byggnader och kvarter med mycket ljus och luft. Fönstren i husen planerades så att det finns ett ljusinsläpp under hela dagen och gårdarna var stora med plats för en trädgård med odlingar.

Inom ramen för projektet Funkis i Karis har det dessutom tagits fram en alldeles egen, specialgjord funkisbakelse som går att få tag på i Lilla Hembageriet. Därtill planerar arbetsgruppen för evenemanget  “Karis Suomen Paris” tillsammans med Västnyländska kultursamfundet att ordna en tävling i jakt på “den ultimata funkisbakelsens” form och smak. Men mer information om detta publiceras under hösten.

Jag tycker Västnyländska kultursamfundet och Karis Hembygdsförening har gjort ett fint arbete i att lyfta fram den lokala arkitekturen och stadsbilden i Karis och tycker du absolut skall ta dig en närmare titt på alla de spännande husen som finns här, nästa gång du rör dig i trakten. Här finns så otroligt många fina pärlor att upptäcka!

Inlägg i samarbete med Västnyländska kultursamfundet.

Idag hade vi prickat in en utflyktsdag med finaste fia och jäklar vilken tur  med vädret vi hade. Vi packade med oss en massa god picnic och så körde vi iväg till vitsjön där vi spenderade några sköna timmar i solen och den svalkande sjön. Så himla bra utflyktsmål och lite småhemligt, då en måste följa en stig genom skogen för att hitta till sjön. 

Fint att också få till en riktigt ordentlig "sommarlovsdag", då det varit lite bristvara så här långt den här säsongen. Men än hinner det ju svänga, augusti är ju kvar fortfarande. 

Vad skönt att augusti äntligen är här, min favoritmånad. Månaden då sommaren brukar vara lagom varm men det mörknar om kvällarna. Då stjärnorna tittar fram igen och luften så småningom börjar kännas krispig om morgonen. Ofta full med roliga bestyr, om inte annat - min födelsedag. 

Hur har månaden börjat då? Helt okej, har kämpat på för att sp småningom få slå i en lägre växel. Här följer ett axplock ur veckan: 

Har gått kvällspromenad med hela familjen. Egentligen hade jag tänkt mig en rask, uppfriskande tur men det slutade att vi hade två, skrikande fyrbeningar i släptåg så det blev inte så mycket av det motionerandet. Ändå mysigt med två katter som så gärna vill vara med. 

Har ätit frukost ute i trädgården. Gröt med så mycket gott att det inte syns att det finns någon gröt där under - min bästa typ av gröt, hehe. Denna gång med nektarin och smultron. 

Med nöd och näppe lyckades vi även klämma in oss på en av de sista föreställningarna av Okänd Soldat. Det var fina skådespelarinsatser samt snygg scenografi och pyroteknik i en autentisk miljö. Dock är krigshistorier inte riktigt min grej, och undviker oftast det temat då jag skall konsumera film, litteratur och teater eftersom en ändå blir strösslad av hemska nyheter av det slaget från världen över. Dessutom tycker jag gott de kunde ha fifflat om i manuset en aning och gett mera plats för kvinnorna. Nu syntes endast tre kvinnor på scen, varav två av rollerna var minimala. 

Och så blev det att spontant gå och titta på den sista föreställningen av Fotloose också, så en riktigt teatervecka har det varit. 

Idag deltog jag i det fantastiska evenemanget Karis, Suomen Paris (dvs. öppna dörrars dag) som ordnades på helt frivilligt initiativ. Själv var jag på jobbuppdrag med Funkis som tema, så hann inte gå runt så mycket jag hade tänkt. Hoppas innerligt att det blir en fortsättning nästa år, Villa Billnäs och Amerikavillorna hade varit väldigt kul att kika på.

Och nu skall denna kvinna ta semester från allt som kan tas semester ifrån. Det vill säga prick allt som har med mitt företag att göra. Helt ledig är jag ändå inte, eftersom jag har två dagar kontorsjobb på skolan per vecka, men allt utanför det har jag mer eller mindre nolltolerans på. Svarar sparsamt eller inte alls på mejl och facebookmeddelanden som på något vis berör jobb fram till 21.8. Kände att det liksom var dags då jag härom dagen helt omedvetet gick hem en timme för tidigt från jobbet utan att märka det och en annan dag tog fel på dagarna och dök upp på kontoret när jag egentligen skulle vara ledig. Säkra tecken på att denna själ behöver lite semester. Helst hade man ju semestrat hela halva sommaren men inte var man ju så smart att men utbildade sig till lärare, nej, nej. 

I lördags firade vi att det var ett år sedan vi skrev under pappren på huset. Jag tyckte kvällen var värd att uppmärksammas genom att äta ute - bokstavligen talat. Få platser slår ändå vyn över Läppträsket från vår bakgård. 

Det första året har nog mest handlat om att landa i att vara husägare, och gift därtill. Att sakta med säkert göra oss hemmastadda. Har trots allt varit en hel del att landa i det senaste året både privat och på jobbfronten. 

Det kommande året hoppas jag det blir lagt mer krut på praktiska lösningar för de olika rummen och mindre projekt som vår budget tillåter. Vi har ju trots allt ingen brådska, det lär ju förhoppningsvis bli en hel del år till efter det här.