att komma igång med blomstrande

Den här vårvintern har mer eller mindre varit en lång seghet utan dess likhet och kreativtetsnivån har varit extremt låg. Därav har även denna blogg fått stampa på ställe, då inspirationen att producera något fiffigt på ett ungefär har varit noll. 

Under de senaste veckorna har jag dock känt av en skiftning och under helgen var Julia och Amanda här för att jobba med Blomstrande. Av lite olika anledingar har det dragit ut en aning, men nu känns det kul att vi är igång! Det blev ommöblering av salen, fotograferande av en dukning, surr om det senaste och så åt vi en massa gott - givetvis. Som Elsas bloggiga citron- och vallmokaka till exempel. 

Är även väldigt tacksam över att ha fått såhär fina vänner på "äldre dagar". Okej, är ju inte lastgammal men ser ändå en tydlig skillnad i hur en hittar vänner då en inte längre är i ett studie- eller annat socialt sammanhang så gott som dagligen. Och att dessutom få jobba ihop med ett kreativt projekt - inte illa! 

Publicerad igår kl. 12:07

vårmarknad & äggmåleri

I söndags bestämde jag mig för att åka på en liten spontanutfärd, och nappade mig mig riina i farten. Fiskars var vårt mål!

Det finns en oskriven regel om att i Fiskars får en vara precis så turistig en vill, så naturligtvis drog vi fram kamerorna för att föreviga de flytande djuren på ån. 

Vi traskade vidare till Kopparsmedjan, som var fint pyntad inför påsk. 

Det ordnades nämligen vårmarknad, och hela smedjan var fylld av producenter av lokala råvaror. 

Halva nöjet med marknader i stil med denna är att gå omkring och kika på hur folk dekorerat sina bord. 

Fast handla gjorde vi förstås också! Fyllde snabbt upp korgen med ägg och potatisbröd samt pasta, mjöl och kött från Mörby gård. Skall övertala min man att göra en ritkigt god gryta till mig på det där köttet ikväll, femårs dag som det är, och allt. 

När vi ansåg oss färdihandlade gick vi vidare längs med ån och stannnade till en stund för att betrakta forsen som hade skapat spännande ismönster. 

Sedan trängde vi oss in allra, allra längst in i ett hörn på ett café för att inta den dagliga dosen av eftermiddagskaffe. Tjuvlyssnade lite på grannbordet, där storta businessplaner verkade smidas. 

Lagom till att vi skulle sätta oss i bilen och åka hem igen, tittade solen fram och hälsade oss adjö. 

Nästa destination var hem till min mamma som hade ställt i ordning påskfika (jaja, vet att man inte säger fika i detta land, men tycker det är så sympatiskt så använder det ändå)...

... samt äggmåleri! 

Pilligt och tidskrävande att få paraffinet på plats och doppa äggen i färger i olika omgångar, men väldigt värt för slutresultatet!

Martinas ägg liknade mest ett vackert fyverkeri!

Och detta blev mitt resultat. Om du vill veta hur man skall gå tillväga för att pynta ägg på detta vis, så kan du spana in min instruktionsvideo som jag gjorde förra året:

Glad påsk!

Publicerad 29.03.2018 kl. 21:44

en liten veckoslutsrapport

Älskar att hitta på små "jippon" av de mest minsta och kanske i andras ögon helt intetsägande grejer. Som att inviga min nya Mildred-ost till exempel. Okej, denna tillställning krävde inte mer än att jag dukade fram frukosten i helt vanlig ordning, men tyckte en ändå var värd en aning extra piffighet. 

Hade slagit på stort och även inhandlat Tenalaosten, så det kändes lite smålyxigt att ha två olika sorter att välja på. Båda riktigt goda och aromatiska, dock ganska mäktiga så de är inte precis någon sort man gnager i sig en hel på en gång. 

Det här kan eventuellt vara lite utav helgperfektion i mina ögon. Att långsamt stiga upp, duka upp en fin frukost och sedan sakta äta den. Blir ledsen på min man varje gång han skall vara den där morgonpigga jäveln han egentligen är och bara hinkar i sig en kopp kaffe i förbifarten och sedan är good to go. Förstår inte ens hur man kan komma på tanken att göra så, speciellt under veckslut liksom. :--)

I övrigt har det varit ett så lungt och skönt veckoslut, med extremt lite program. Det enda jag hade på min att göra-lista var att byta jord och krukor åt mina växter samt städa upp klädskåpet en aning. Ja, riktigt rajtantajtan, eller hur? 

Avslutade helgen med ett parti skip-boo framför kakelugnen i salen och kan väl med det säga att helgen var rätt så fulländad. Ser fram emot den kommande veckan eftersom det innebär att vi redan är i mitten av mars och några steg närmare vår, ljus och grönska. Ljuvligt. 

Publicerad 11.03.2018 kl. 21:26

ett besök i tenala mejeri

I onsdags stod det utfärd på schemat för marthagruppen jag är med i och vi styrde kosan mot Tenala och Frimans lanthandel. En riktig pärla till affär där man verkligen kan hitta de mest oväntade grejerna. 

Och så har de ju traktens finaste ostdisk, det går inte att förneka! Långa rader med läckerheter som gör att snålvattnet börjar rinna då en skall välja ut en bit ost till sig. 

Den här gången var valet dock mycket enkelt, för de har nämligen ganska nyligen börjat producera två nya ostsorter som de namngett efter tidigare arbetare i mejeriet. Och en av dem heter Mildred efter min mormor, så en sådan skulle jag givetvis ha! Hon jobbade på mejeriet då det fortfarande var i Valios ägor, men de stängde verksamheten för dryga 30 år sedan. 

Nu har dock Pelle och hans familj blåst liv i mejeriet igen och producerar ost för fulla muggar! När alla hade handlat klart i lanthandeln åkte vi vidare ner till mejeriet där vi fick en grundlig genomgång hur det går till när de gör ost. 

Det här kärlet rymmer hela 600 liter, så det är inte precis någon liten bondost man vevar ihop hemma till jul som man får ut från detta. Något jag tycker är väldigt fint med hela tillverkningsprocessen är att mjölken till ostarna tas från en närbelägen gård så förutom att det hela är ytterst lokalproducerat är mjölken dessutom fortfarande varm då den anländer till mejeriet och ostmakeriet sätts igång. 

På en effektiv arbetsdag kan upp till 88 stycken ostar bli gjorda. Inte illa för två personers dagsverke, om man säger som så. 

Sedan fick vi givetvis tillfälle att smaka på ostarna också!

Tycker själv att jag är en ganska driftig person, men här kommer jag nog tvåa. Förutom mejeriet och lanthandeln driver familjen även en restaurang, ett café, ett svarveri samt är i startgroparna till att starta upp ett bryggeri. Mäkta imponerande! 

Jag tycker det är suveränt att det lokalt går att hitta dessa produkter samt att det finns folk som fortfarande värnar om detta mathantverk. För det är minsann ingen liten process att göra ost fick jag lära mig efter detta besök! 

Dessutom var det otroligt fint att få en inblick i det arbete som min mormor (och även mamma!) en gång har utfört. Och ja, inte tänker jag heller sticka under stol med att jag är stolt som en tupp över att hon fått en ost namngiven efter sig. Skulle jag få bestämma skulle jag säkert helst resa en smärre staty i hennes ära, men helt okej så här också - vi börjar med osten. 

Publicerad 10.03.2018 kl. 16:41

att vara scout är min feministiska handling

Igår klippte jag ihop ovanstående bild som hastigast, för att dela via min scoutkårs sociala medier. Ett hopkok av den klassiska "We can do it"-illustrationen av J. Howard Miller samt vår gamla kårchef Giggi, som var aktiv i Karis Flickorna över 30 år och hade stor betydelse för kåren. 

Speciellt under dagar som igår, internationella kvinnodagen, brukar jag fundera aningen extra på vad jag själv gör för att sträva efter en lite mer jämnställd värld. Visst delar jag viktiga artiklar och texter samt tillrättavisar kollegor som försöker gratulera en på kvinnodagen, men vad mer? Med fulla dagars arbetsveckor och bosatt ute på landet kan ens åtaganden ibland kännas aningen begränsade, men så slog det mig - jag är ju faktiskt scoutledare. 

I hundra år har nämligen Karis Flickorna jobbat för att möjliggöra en meningsfull verksamhet för flickor, som ger dem möjligheten att växa upp till starka individer i samhället. Vi uppmuntrar till gemenskap, kurage och bondförnuft och ger alla chansen att vara med. Dessutom hör de vänner jag lärt känna genom scoutingen till de mest kloka, inspirerande och förnuftiga personer jag känner. 

Att vara scoutledare är helt enkelt min feministiska handling. 

Publicerad 09.03.2018 kl. 15:59

om muminmuggar och mässor

Hej, hallå. Här kommer jag och tänkte klämma in ett halvvardagligt inlägg från denna dag. Började dagen i vanlig ordning med frukost och lite extra uppdukad eftersom det är helg. Invigde även min nya fina muminmugg som jag köpte till mig själv eftersom jag tyckte jag var värd det :--) samt för att fira att jag äntligen, efter 14 månader på mitt jobb, fått ett eget arbetsrum. Hade så himla mycket extra energi över när jag kom hem (i och med att jag kunnat jobba i ett lugnt, tyst utrymme med en dörr(!)) att K till och med blev riktigt förvånad. 

Och så skrapade vi en varsin skraplott som det pensionärspar vi kommit att bli, hehe. 

På eftermiddagen drog vi iväg till Ekenäs för att uträtta lite ärenden och så passade vi på att äta lunch och kaffe på Cafferie. Var lite för sena för att hinna prova på deras brunch, så det får bli till en annan gång. 

Slutligen åkte vi till Novia för att ställa i ordning mitt bord inför morgondagens mässa. Står där mellan 10-16 imorgon, så kom gärna förbi och säg hej!

Publicerad 03.03.2018 kl. 19:29

den sista februaripåhitten

Vilken vinterdvala både jag och detta ställe har hamnat i. Dock är det ganska skönt med ett långsamt lunk som enbart sakta strävar framåt mot våren. Bara en månad kvar nu, åh vad jag skulle vilja kunna snabbspola förbi mars och landa i smältande snö och de första vårblommorna som kikar upp ur rabatten. 

Nåväl, ibland hoppar jag ut ur äta-jobba-sova-hjulet och försöker faktiskt hitta på något. Som under helgen då vi begav oss ut på isen över träsket vi bor vid. 

Målet var fågeltornet på andra sidan, där vi dukade upp med kaffe. 

Och en bit chokladkaka i den perfekta konsistensen för picnic (dvs kunde ätas med händerna). 

Här står en och njuter och betraktar sitt kungarike lite. 

Har ju inte en helt pjåkig "bakgård" om vi säger som så. 

När de sista dropparna av kaffet var uppdruckna vände vi ganska kvickt om hemåt igen. Kölden bet i kinderna så vi ansåg oss ha fått nog av frisk luft för dagen. 

Passade även på att  betrakta en del av alla de spår som fanns lite överallt i snön. Vad kan detta ha varit för djur som delvis tycks ha släpat sig fram?

Väl hemma bänkade vi oss i soffan för ett par omgångar afrikas stjärna och smoothieskålar till lunch. Och så ett halvt öga på vinter-os har jag för mig. 

Till kvällen dök denna pingla upp. 

Fångade upp det senaste och vräkte i oss denna smarriga avocadopasta. 

Sedan tog vi saltet och rågbrödet under armen och pep iväg på inflyttningsfest. Traditionen att ge dessa saker kommer antagligen från Tyskland och skall ges eftersom de aldrig bör saknas i ett hem. Saltet har eventuellt också att göra med gammalt skrock som säger att om man kastar några saltkorn över axeln förhindrar det olycka. 

I söndags fick vi picnicbesök av detta lilla gäng, så vi bänkade oss på bakgården. 

Färgglada kippor och koppar i en salig blandning innan vi beslöt oss för att gå in och avsluta picnicen framför öppna spisen istället. 

Givetvis var också katterna med på ett hörn. För vad vore ett upptåg utan dem liksom?

Publicerad 28.02.2018 kl. 20:43

sportlovsdag i minusgrader

Vaknade upp till bitande köld utomhus och eftersom vi bor som vi bor, så var det ju också rätt... friskt här inne också om vi säger som så. Så hela denna förmiddag har enbart gått ut på att elda i våra spisar. Helt okej så. Varken kroppen eller huvudet kände nämligen för att jobba idag så skuffar skamlöst över alla firmagrejer till morgondagen och njuter av en ledig dag så här mitt i veckan istället. Är det sportlov så är det! Fastän jag har cirka noll ambitioner på att utöva någon form av sport... Kanske en liten sväng ut med sparkkälken senare bara vägen fortfarande är osandad. Det är typ av mina största sorger här ute på landet när det där ultimata kälkglidet blir bortsandat innan man ens hunnit ut en enda gång. Jaja, ni hör ju - inga stordåd att rapportera här. 

Ha en fin vinterdag!

Publicerad 21.02.2018 kl. 12:12

en glimt från en företagardag

De två senaste dagarna har varit vikta för företagsjobb, och eftersom jag inte haft några fotograferingar inbokade har jag njutit till fullo av att bara kunna vara hemma och jobba. Att sätta upp håret i en slarvig toffs och drisha omkring i håliga tights och yllesockor. Aj että. Tänker som bäst, när kläderna spänner som minst - viktigt livsmotto, eller hur? 

Dessutom ger det mig en så bättre start på helgen att få lunka på i min egen takt - dvs ta pauser mitt på dagen och sedan återvända för att huka mig framför skärmen några timmar på kvällen. Passar på att utnyttja dagar som denna nu medan jag ännu kan, för snart ändrar min arbetssituation och jag kommer "på pappret" bara jobba en dag i veckan med företaget medan jag är anställd resten av tiden. Kommer väl i praktiken inte att hålla till 100%, men skall göra mitt yttersta för att inte plötsligt förivra mig och jobba 80-60.

Men nu får det vara slutjobbat för idag. Hej fredag och helg! 

 

Publicerad 16.02.2018 kl. 18:47

fastlagsdagen

I söndags bjöd min kusin in till fastlagsjippo, och sådana upptåg kan man ju inte direkt tacka nej till. Hallå där nere i backen!

Vi åkte ner, ner, ner - med alla farkoster vi kunde få tag i. Megapulkor, rattkälkor, tefat, sopsäckar - you name it. Och söta öde vad det var tungt att åka peffis ner för den långa backen - hade alldeles glömt bort att det kräver en viss muskelansträngning att hålla sig på rätt köl... 

Efter åket var det dags att traska in i skogen för att elda brasa, grilla korv och värma upp kakao. 

Mycket glatt jippogäng, varsågoda. 

Mm för varm choklad. Vad är egentligen inte gott att inmundiga utomhus kan en ju fråga sig?

Och dagen avslutades givetivs med en fastlagsbulle. Med sylt, som den förädare jag är. 

Tack och bock för rolig dag! 

Publicerad 14.02.2018 kl. 15:22

när kreativiteten får flöda

Att ha ett yrke där en mer eller mindre konstant förväntas vara kreativ och för det mesta skapar innehåll för någon annan ger i längden en viss dränerande känsla. Min ork att ta itu med personliga projekt har verkligen varit låg väldigt länge nu, men så plötsligt fick jag ett himla sug efter att måla häromdagen. 

Målade och tecknade väldigt aktivt som yngre - gick i konstskola och slukade bildkonstkurserna i gymnasiet (mest eftersom de inte krävde någon läsning från min sida). Vet inte riktigt var ivern för måleriet tog slut - kanske var det den inbillade pressen att man inte var tillräckligt skicklig eller så tog helt enkelt andra intressen över. Men när jag nu kom över färger, penslar och dukar för en billig peng kunde jag inte låta bli att roffa åt mig lite material. 

Det var helt otroligt avkopplande att få breda ut alla grejer i mitt arbetsrum, tända några ljus och bara låta penseln fara över duken utan några riktlinjer eller klara visioner över hur slutresultatet skulle bli. Så skönt att få vara kreativ bara för sig själv en stund. 

Publicerad 12.02.2018 kl. 22:07

i realtid från en lugn morgon

Eftersom vi har en kurs på jobbet på fredag som jag gärna vill delta i, bestämde jag mig för att svänga om mina arbetsdagar en aning (är ju i nuläget deltidsanställd till 60% och resten basar jag själv över). Det gav mig en hemmadag idag och eftersom jag inte har något som brinner i knutarna vad gäller mitt företag bestämde jag mig för att unna mig en lugn och ledig förmiddag. Och efter ett intensivt veckoslut, då jag gick miste om mina värdefulla sovmorgnar, i och med att jag gick en kurs i första hjälp satt denna stilla onsdag som handen i handsken. 

Har insett att jag behöver ett avbrott i vardagen med jämna mellanrum för att kunna funktionera normalt. Ett avbrott som ger mig möjlighet att sova ut och skrota omkring någon timme utan något speciellt i sikte. Sakta duka fram en trevlig frukost och kanske slå på en podd i bakgrunden. På sin höjd sällskapa med mina katter som ligger och spinner i min famn (ok, katt - detta gäller enbart Louie som är en mysare av rang, skulle aldrig falla Lana in att krypa upp i ens famn). 

Publicerad 07.02.2018 kl. 11:37

en februarifredag i helsingfors

I fredags styrde jag kosan mot helsingfors för att möta upp Amanda och Julia och planera den kommande framtiden för Blomstrande. Men som de förnuftiga personer vi är, ägnade vi de första timmarna av dagen till att äta en riktigt god lunch (på MAT) och catcha upp om livet och våra måenden sen vi sågs sist. 

Är väldigt glad att man även som aningen äldre plötsligt kan hitta nya vänner som dessutom utstrålar sådan värme, kreativitet, klokhet och närvaro som dessa två. Känner mig nästan lite kär i denna nyfunna vänskap och projektgemenskap. 

Efter avklarad lunch och livsuppdatering traskade vi vidare och vek in på ett ytterst alldagligt café - vilket passade vårt behov perfekt! Inget stök, ganska folktomt och ingen hög musik som skrällde i högtalarna. Istället lade vi fokus på planeringen av Blomstrande, som kommer genomgå vissa förändringar och det känns så roligt och inspirerande att få jobba med detta. Bäst av allt måste nog vara att vi även strävar efter att göra detta i vår egen takt och inte forserar fram något med stress och panik. 

Avslutningsvis vinkade vi hejdå för dagen och jag passade på att Kila förbi Kiasma som passande nog hade gratis inträde den dagen, innan jag skulle hoppa på tåget hem igen. 

Efter att snabbt ha kollat igenom utställningarna (måste erkänna att modern konst ibland käns lite väl... konstigt för min smak) pep jag iväg till tåget, nöjd efter en mycket inspirerande dag i gott sällskap. 

Publicerad 06.02.2018 kl. 19:57

de senaste spridda tankarna

Hade laddat upp med massor jag hade tänkt skriva om, men så kraschade min nyaste hårdskiva med alla bilder från hela julledigheten och inspirationen gick ur mig som luften ur en trasig ballong. Så några vackra vinterbilder har det inte blivit tagna, därför följer här istället några rutor ur telefonen ackompanjerat av lite spridda tankar och grejer från den senaste tiden.

  • Är det nu vintern kommer och stannar till maj? Hoppas inte. Vill ha en solig och njutig vår det här året. 
     
  • En av bästa morgnarna föregående månad: vaknade upp till ovanstående uppdukade frukost och det fanns t.o.m tända ljus (!!) på bordet. 
     
  • Har skaffat bokförare till mitt företag! Mitt liv känns ca 100 kg lättare och så ohemult skönt att få skyffla över pappersarbetet på någon som verkligen kan och vill och gör det bra. 
     
  • Har en ny hobby: astrologi, som nog inte en kotte i min närhet missat eftersom jag jämt insisterar på att få läsa av allas födelsekartor. Som förutspått (on the holy internet) förde dessutom månadsskiftets fullmåne med sig massa spännade grejer. 
     

  • Vad gick livet ut på innan vi skaffade katter? Våra lurviga yrväder som skjuter iväg som pilar över snödrivorna jagandes efter varandra, som klättrar i bykställningen och gungar i lakan samt alltid alltid kryper upp i famnen på en då man sitter vid köksbordet och har något annat för sig. Gör livet litet bättre, sju dagar i veckan.  
     
  • Knäppte på en daily mix-lista på spotify och ur högtalaren började snurra en massa gamla godingar som jag lyssnade på väldigt intensivt som lite-på-tjugo. Kände mig för en stund lika ung, fri och sorglös. Skulle dock ej byta tillbaka. 
     
  • Har påbörjat ett nytt kreativt litet projekt: Kariskartan 2.0. Skall visa sen när den är klar. 

 

De sista veckorna i januari, efter min semester, bjöd på förvånandssvärt mycket jobb (för att vara årets s.k. "lugnaste" månad) så i övrigt har jag försökt ta det lugnt mellan varven och exempelvis gosa ner mig med ett stycke brorson och bra bok i mina föräldrars säng. Bra koncept.

Publicerad 02.02.2018 kl. 09:00

som pricken över i:et

För några veckor sedan fick jag äntligen upp ögonen för den fantastiska serien Det sitter i väggarna och har sedan dess slukat så gott som alla avsnitt. Med inspiration av detta har jag även saktat tagit upp forskningen för släkten och gården igen och har de senaste kvällarna sysselsatt mig med att bläddra i de gamla fotoalbumen och dokumenten som lämnades kvar här i huset då vi flyttade in. 

Här ovan en bild jag tycker är alldeles ljuvlig med folk i alla åldrar som ligger huller om buller i gräset och kaffepannan är också med! Tyvärr vet jag inte vem det är på bilden, men detta är ju helt klart en målbild för nästa sommar.

Nåväl, tänkte att vi kunde se på några av dokumenten. De flesta är så himla vackert skrivna, så de är en fröjd att läsa och titta på. 

Dokumenten som finns kvar är mest köpebrev, testamenten och ett och annat auktionsprotokoll skrivna med snirkliga, vackra handstilar. 

Den här var dock lite mer svårtydd - ser ut som någon haft 140 i glaset då hen skrivit detta. 

Ett kontrakt från 1800-talet bara. Då farfars farmors far köpte gården utav sina farföräldrar. 

De gamla fotoalbumen som lämnades kvar lär skall ha tillhört farfars fars första fru Fanny (pjuh, vilken tungvrickare) och tyvärr är de flesta bilderna utan beskrivning, så vem som är på bilderna är svårt att avgöra. Men några har små namn inskrivna i blyerts under sig, som detta fotografi som föreställer farfars farmor Hilda. Hon hörde till "ursprungs-Nybergs" som bodde här på gården, men hon gifte sig passande nog med en Frans som också hette Nyberg i efternamn, så namnet stannade kvar på gården. 

De gifte sig redan när hon endast var 17 år gammal och bara någon månad senare föddes den första sonen. Därtill fick de 10 barn under de kommande 19 åren, men bara några år efter den sista dotterns födelse dör maken Frans och hon blir ensam försörjare av barnen och skall dessutom basa över gården. Det måste ha varit ett ganska tufft liv som krävt en hel del skinn på näsan. 

Men det allra finaste fyndet jag hittills gjort måste vara detta - Hildas signatur, som hon skrev med ett litet hjärta som pricken över i:et. Så fint!

Publicerad 24.01.2018 kl. 22:07

sköna söndag

Idag vaknade jag upp och hörde att det skramlade i köket och möttes av detta. Pannkakor till frukost! Känns ju extra lyxigt när det händer bara sådär - i vanliga fall brukar jag (milt överdrivet) få böna och be om att vi skall äta frukost ihop, helst kvällen innan så han jag bor med mentalt hinner förbereda sig. Typ. Men icke denna söndag, utan idag var allt serverat cirka stunden jag stegande in i köket.  

Den avklippta amaryllisen kämpar på och blommar för jag vet inte hur mångte gången. 

Efter frukosten drog jag igång lite bakning, eftersom jag skulle ha med mig reslutatet till dagens följande programpunkt. Vände ihop snabba scones av 7 dl (glutenfritt) mjöl, 75 gram smör, en burk halvgammal gräddfil, en riven morot, en näve riven ost, 3 teskedar bakpulver och så en skvätt mjölk. In i ugnen på 250 grader i 10 minter och vips har du mycket smakligt frukostbröd. Varsågoda, se det som ett tips. 

Till näst begav vi oss hem till min bror som vi skulle idka familjehäng hos. Men först naturligtvis hälsa på Misse som alltid står och hälsar en välkommen uppe på en byrå i hallen. 

Sedan blev det dags för brunch! Utöver scones hade jag även tagit med mig pätkismuffins och därtill serverades en massa annat gott. 

Och så några koppar kaffe på det! Behövs definitivt när vi slår oss samman, då det mer eller mindre är full fart från början till slut. 

Hiro var i vanlig ordning sällskapssjuk. 

Och Sasha tog tillfället i akt att smita upp vid bordet då en ledig stol fanns tillgänligt. 

Efter brunchen bänkade jag mig i Serendi ackompanjerat av lite jobb i väntan på att två möten skulle dra igång. Dessa visade sig dock plötsligt bli inhiberade, så det var bara för mig att ta mitt pick och pack och sedan åka hem igen. 

Men det var inte helt fel, eftersom jag istället hann njuta av det allra sista solljuset för dagen. 

Publicerad 21.01.2018 kl. 21:26

när var och en sin syssla sköter, då går oss väl envad oss möter

Första veckan tillbaka i det "vanliga livet" försvann som misstänkt i ett huj. Därför var det riktigt skönt att i fredags, då jag jobbade hemifrån, starta dagen långsamt i sällskap av katterna framför vedspisen i köket. 

Lana hade stationerat sig uppe på byrån under denna tavla, som jag tycker så mycket om. Den har jag fått av min morfar och när jag var liten brukade jag alltid fantisera att den föreställde honom tillsammans med mormor och katten Viktor som stod framför huset i Tenala. När jag frågade brorsonen vem han tyckte det var så sa han att det var jag och Kisse. :'-)

Gillar även citatet som är inbroderat: "När var och en sin syssla sköter, då går oss väl envad oss möter". Eller som Kisse berättat att hans  mormor skulle ha sagt: "Tro på gud och ärligt vandra, sköt dig själv och skit i andra." 

Mysig start på helgen var det hur som helst och idag hade jag ynnesten att få fotografera ett trevligt par i väntans tider ute i vinterdimman. Så kul när vädret råkar vara fint då jag har fotograferingar inprickade. 

Dessutom inledde vi skrinnskosäsongen (inte på träsket tyvärr, utan inne vid centrumplan), nu stundar filmkväll och imorgon blir det brunch med familjen. Fina pipor, glad helg!

Publicerad 20.01.2018 kl. 19:44

12 rutor från de sista dagarna av vinterledighet*

*eller en dokumentation av mina katter, samt vad jag ätit - kunde man kanske också kalla detta.

Min nya hårdskiva bestämde ju sig för att dra sin sista suck innan den knappt ens hade börjat andas, och således är jag (åtminstone tillfälligt) utan den senaste månadens bilder. Hoppas de går att rädda.  Så därför får det bli en gammal hederlig (och kornig) genomgång via mobilens kamerarulle av den sista veckan som ledighetsfirare. 

Förra fredagen gick vi (jag och katterna) omkring och var ivriga inför att mina goda vänner skulle komma på visit. Vi bäddade fint i mitt arbetsrum och testade givetvis sängarna som kan beskådas här ovan. 

Sedan blev det kväll och jag plockade upp mina kompisar från tågstationen. Vi bänkade oss i salen, tömde en låda vin, spelade värvet och satt uppe till väldigt mycket senare än denna not-so-much-partyprisse-anymore är van vid. Lapparna ovan var egenskaperna jag fick tilldelat mig i spelet. 

På lördagen dukade vi givetvis upp dunderfrukost, för det är sånt vi gör är vi umgås - äter gott i kvadrat. Ja och så pilade vi väl in till stan också ett varv men kom sedan snabbt hem för att slänga oss i soffan för att kolla serier i någon timm innan vi orkade ta itu med livet igen. Det vill säga: gästerna stationerade sig i köket och kockade middag medan jag låg i soffan och fortsatte kolla teve. LYX.

Men något bidrog jag ändå med, nämligen denna kaka som vi firade Lauras födelsedag med. Firade ju henne senast i oktober, så tyckte det var på sin plats att denna gång endast bara vara ute två dagar i efterskott. Heja oss! Sedan satt vi och joddlade framför brasan och spelade spel hela kvällen.

Och på söndagen bjussades det på detta: chokladpannkakor med massa goda (och säkerligen ytterst ohälsosamma) toppings (men det är ju bara söndag en gång i veckan eller hur?!). Sedan begav vi oss ut på skogspromenad, men den behagade jag mig tydligen inte att dokumentera. 

Slutligen tömde vi skafferiet på allt vi kunde komma över i tapasväg innan det finfina sällskapet åkte hem igen, så bra veckoslut (och nästan slut på matdokumentationen nu)!

Den sista veckan av ledigheten har jag verkligen gjort mitt yttersta för att göra ingenting. Har bara velat hänga hemma i sällskap av mina katter och stora koppar kaffe. Mycket bra ledighets- och avkopplingskoncept om jag får säga det själv. 

En annan dag var det väldigt dimmigt, och man såg inte ens träsket som annars syns väldigt tydligt från vårt vardagsrumsfönster. 

Och så lite kattbilder på det! För att katter är livet. 

På lördag mötte jag upp Riina för att gå på loppisar och köra genom Narnia för att gå på kaffe i Pojo. 

Helgen, och hela vinterledigheten, avslutades på ett så himla ultimat vis. Nämligen på ledarträff för att planera våren med mina scoutvänner som är så hysteriskt roliga, smarta, inspirerande och lämnar en fylld med energi efter en dag som denna. Till råga på allt fyller ju kåren 100 år i år, så vi kickade igång jubileumsåret med en extra fin kaka som Pela hade gjort dagen till ära. Det är nog en grej som är så otroligt bra med scoutingen - den samlar personer som har sina alldeles egna specialkunskaper och tillsammans blir vi en helt galet bra kombo. Jag menar, förutom superfin tårta fick jag dessutom en bokförare fixat för mitt företag under dagens lopp. HUR bra? 

Bra avslut på ledigheten helt enkelt. Imorgon bär det av tillbaka till jobbet igen - dock skall det bli spännande att se om en ens kommer ur sängen. Dels på grund av de senaste veckornas långa sovmorgnar men också med anledning av passet i crossnature som vi avslutade ledardagen med. Men roligt var det, då vi garvade oss igenom nästan hela passet - det är ju mer än vad man kan säga om många andra träningsformer man provat på. 

Publicerad 14.01.2018 kl. 19:30

från dagens fotografering

Kikar in med ett litet hej och en tjuvtitt från dagens fotografering med en kompis från tiderna då jag gick på folkhögskola och vi jobbade järnet i den lokala matbutiken tillsammans. Det vill säga snart nio år sedan!  Ursäkta pensionärsvibbarna, med DU MILDE vad åren går. En dryg handfull sporadiska träffar har vi fått till sedan dess, så det var sannerligen på tiden att ses igen kan man väl säga. 

Det var väldigt mysigt att traska runt vid gårdens skogsbryn och hon poserade mycket tappert i de tunna klänningarna, minusgraderna till trots. Sällskap av Lana hade vi också, så skymtar väl en kattsvans i bakgrunden i cirka var och varannan bild. Hade även beställt hem ett nytt objektiv som jag så gärna hade provat vid detta tillfälle, men såklart plingade det till i telefonen att paketet var framme precis då vi avslutat fotandet och hon åkt hem igen. Himla typiskt. 

Annat ytterst o-flowigt på teknikfronten som hänt är att min nyaste hårdskiva tydligen sagt upp kontraktet. Väldigt surt, då jag knappt rört mojängen överhuvudtaget och så helt utan förvarning klappar den ihop. Jag som hade lovat mig själv att fixa backup på alla mina gamla hårddiskar, men så hann jag inte ens börja innan detta hände. Tack och bock till universum, liksom. Drar trots allt en lättnadens suck att inga olevererade jobb fanns sparade där. Bara hela vintersemestern och julledigheten... Nåväl, håller tummarna att någon lite mer tekniskt kunnig kan rädda filerna ur den och så får en väl bara ta tummen ur baken och ta itu med den där säkerhetskopieringen nu då. 

Publicerad 11.01.2018 kl. 22:37

målsättningar för 2018

Nytt år - ny målsättningar, heter det väl? Nä, kanske inte. Men jag kör ändå eftersom alla former av avbockningslistor som ger en "bra jobbat"-feeling efter genomfört uppdrag är något som funkar för mig. Här kommer en gott och blandad mix av målsättningar inför det nya året:

⭐️  Bäst att börja mjukt och med något som rimligtvis borde vara enkelt att klara av: äta en extra god och trevlig frukost minst en gång i veckan. För att frukostar är åtminstone en delmening med livet och allt för många inmundigas i all hast för att bara snabbt mätta magen innan en drar iväg på jobb. 

⭐️  Och när vi ändå är inne på mat: inspireras lite oftare att prova på nya maträtter och inte bara snabbt som attan svänga ihop en pasta carbonara eller batatsoppa när inspirationen tryter. 

⭐️  Fortsätta yoga för det mår jag bra av. Samt ta en stund ledigt mitt på dagen för att vistas utomhus de dagar jobbet tillåter. 

⭐️  Hålla mitt engagemang i organisationer, projekt och fritidsaktiviteter på en rimlig nivå och prioritera bort saker som tar mer än vad de ger tillbaka i form av glädje, pengar eller annan trevlig "återbetalning".

⭐️  ... och av ovannämnda saker skall detta år scoutingen få ta mest utav tiden, resten får prioriteras ner eller bort. Kåren fyller i år hundra år, vilket jag såklart inte vill missa och dessutom har jag blivit invald i styrelsen samt fortsätter dra veckomöten, åtminstone under våren. 

⭐️  Nå upp till minst samma omsättning som 2017 med mitt företag. Men jobba mindre spretigt och lite färre timmar men förtjäna mer. Låter det orealistiskt? Planen är alltså för att förtydliga att skala ner på den typen av jobb som kräver väldigt mycket tid och engagemang men som inte arvodet når upp till samma nivå.  

⭐️  anstränga mig mer för att höra av mig till - samt svara på meddelanden från kompisar. Kan nämligen vara helt otroligt dålig på det, tack (för att ni ändå orkar med mig) och förlåt kära kompisar. 

⭐️  genomföra något större renoveringsprojekt i huset. 

⭐️  och mitt största mål av alla: unna mig fyra veckor semester på raken under sommaren. Kommer det lyckas? Personligen kan jag säga att denna punkt känns olidligt spännande... 

 

Klänningen jag har på mig på bilderna är självklart e/s design.

Publicerad 10.01.2018 kl. 21:00

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny