☰ meny
 

välkommen till den nya bloggen

En ny blogg är återuppstånden, klicka på bilden ovan för att ta dig dit.

Tack för alla år Ratata, kommer definitivt sakna denna plats, men nu startar vi om på ny kula. Hoppas ni hänger med!

03.08.2019 kl. 09:54

bloggen är död, länge leve bloggen

Som de flesta vid det här laget redan vet, kommer Ratata läggas ned och således kommer alla bloggar på portalen så småningom raderas från cyberspace - så även denna. So long, farewell, auf Wiedersehen, good night. Mycket tråkigt förstås, men inte alls oväntat. Känns som portalen ramlat in en ond spiral där bloggare lämnat skeppet då engagemanget från de ansvariga för portalen varit lågt och som reaktion på minskad aktivitet bland bloggarna har det bara blivit lägre. Så ja, som sagt - trist men ingen skräll. 

Dock är det ett fint jobb som adminstratörerna genom åren har gjort men roliga fester och bloggträffar, fina kalendrar och intressant startsida. Är kanske inte helt ojävig i att uttrycka mig i denna fråga då jag själv jobbat för Ratata i omgångar, men säger nu det i alla fall. Ratata var lätt svenskfinlands mysigaste bloggtjänst i tiderna. 

I och med att alla bloggar kommer att raderas har jag lite fnulat på vad jag skall göra med denna plats. Inte helt sugen på att manuellt gå och spara ner nästan ett deciennium av blogginlägg om vi säger som så, men insåg efter lite övervägande att jag inte har hjärta att låta all dokumentation försvinna i tomma intet. Här finns ju liksom hela mitt liv som tjugo-någonting dokumenterat. Året på folkhögskolan, livet i Vasa, studietiden i Helsingfors, resor, roliga upptåg och så slutligen familjeliv med hus, bröllop och barn här på slutrakan. Räknade att det rör sig över 2000 inlägg, så det är väl bara sätta ingång om det skall vara klart innan nedläggningen. 

Har även funderat hur jag skall göra med bloggandet i framtiden - kanske det här var det? Bara att lägga ner nu.  Men kom till slutsatsen att jag inte riktigt är redo för det ännu. Bloggen har främst fungerat som en fin liten dagboksdokumentation men även varit en förlängning på mitt företagande där jag kan berätta om vad jag har på gång och attrahera nya kunder. Trots det vet jag inte om jag känner för att flytta över bloggandet till min företagsdomän emilianyberg.com, fast det kanske vore det smartaste? Men är något med att ha en blogg titulerad sitt för- och efternamn som känns lite... tråkigt? Samtidigt känns det som att "Miilos memoarer" är och förblir denna blogg och att jag således borde komma med något nytt. 

Slutligen försöker jag klura ut var en eventuell ny blogg skulle få uppstå. Blogspot, nouw och blogg.se lockar inte av lite olika orsaker så just nu lutar det mot wordpress eller squarespace. Får helt enkelt försöka reda ut denne lille bloggs framtid och så får vi se vart det barkar. Släng gärna in en kommentar om du har tankar kring Den Mest Ypperliga Bloggportalen eller fantastiska nya namnförslag. Tills dess tar jag ett litet bloggsommarlov på obestämd framtid. Kanske återuppstår bloggen i höst, kanske om någon vecka. Det återstår att se. 

09.07.2019 kl. 07:28

en sista juniuppdatering

Hej, här följer en sista inblick i hur det allra sista veckan i juni såg ut. Till det dagliga schemat hör att som gott som varje förmiddag traska upp till mina föräldrar på höga kullen för att dricka kaffe och busa med mina syskonbarn. Aldrig trist och tråkigt på detta ställe. 

Det som däremot nog är lite tråkigt är nattningsriutalen av denna krabat. Sån cirkus nästan varje kväll då V inte alls skulle ha tid för att sova om man frågar honom. 

Annnat som stått på schemat denna vecka har varit talko inför sommarens scoutläger. Eller ja, talko och talko. En dag var jag ensam på plats så passade på att ta en skön kaffepaus på bryggan. Var egentligen ganska skönt att i all ensamhet få lyssna på podd i lugn och ro medan jag räfsade ihop högar av löv. 

En annan dag hade jag assistans av Vidde (och några andra ledare som var på plats). Hoppas ju på att han i framtiden gärna vill syssla med scouting, så kan vi slå två flugor i samma smäll och ägna oss åt samma hobby (istället för att kuska runt på fotbollsmatcher var och varannan helg till exempel..). Vi får se!

Sommarteater har vi också gått på. Har blivit en liten tradition att gå på premiären, som visserligen kan vara lite knagglig på sina håll men tycker det är något lite extra med stämningen då. I år spelas Jorden runt på 80 dagar nere vid Raseborg, och jag tycker den var riktigt bra. Skön variation till alla musikaler som spelats upp de senaste åren och riktigt rolig också med många fina skådisprestationer.  

Annat då? Jo, kattvakt kan man ju också passa på att vara när grannarna är på motorcykelresa. Förbipasserande tycker säkert en ser ytterst rimlig ut med en katt på ena armen medan man balanserar vagnen med den andra. Fint gäng!

I fredags fick vi besök av goda vänner som hade missat vår midsommarfest, så vi ställde till för våffelkalas för dem istället. Kan väl inte säga annat än att va alla var extremt nöjda över sällskapet, speciellt Vidar som fick gunga och spela fotboll med våra gäster. 

Bra grej med att ställa till olika typer av kalas är som känt resterna man får äta följande dag. Detta var ju lätt en av veckans lite bättre frukostar. 

Veckan och juni avslutades med söndagslunch tillsammans med gänget vi hängde mycket med då jag bodde i Vasa (för nästan tio år sedan!). Då införde vi tradtionen att åka hem till varandra om söndagarna för att äta lunch ihop och nu tyckte vi det var dags att återuppliva det hela! Tyvärr kunde inte riktigt alla vara med den här gången, men totalt har vi ökat med nästan det dubbla antalet personer i "klubben", inte illa. 

Riina hade dessutom med sig en "stickling" hon hade fått av mig för några månader sedan och inte längre själv hade plats för. Tappade nästan hakan när hon lyfte ur denna ur bilen och kunde knappt förstå att det var samma växt. Här snackar vi gröna fingrar och bra ljus i hemmet! 

Tack och hej juni! Nu tror jag det kanske inte dyker upp så många fler uppdateringar här, vi får se. Känns dock lite meningslöst att uppdatera en blogg som snart kommer försvinna i tomma intet då ratata raderas. Får återkomma med lite tankar om det, vi hörs!

01.07.2019 kl. 20:50

om när vi gick på konsert i helsingfors

För ungefär en vecka sedan var vi i Helsingfors för att tillbringa ett helt dygn utan vår avkomma. Han fick leva loppan med våra föräldrar och vi fick leva loppan.. för oss själva. Bra deal. Kisse höll sin sista pappavecka och hade således hade lite sommarledigt så vi ville hitta på något trevligt tillsammans och hade dessutom köpt konsertbiljetter till Muses spelning ett halvt år tidigare. När biljetterna släpptes hade vi ju ännu inte riktigt fått ett ordentligt grepp kring hurdan typ vår lilla familjemedlem riktigt är, men vi chansade och hoppades att han skulle vara okej att sova borta från oss. Och det kan vi ju med facit på hand konstatera att han klarar galant, skönt!

Vårt första stop var friends & brgrs, eftersom min hunger inte är att leka med. Så bäst att förebygga, förebygga innan katastrofen är framme. Godaste aiolin i stan får man även här, ifall någon inte visste. 

Sedan styrde vi med bestämda steg mot hotellet för att ta en tupplur. Solen strålade och vi hade hela staden framför våra fötter, men jepp så här prioriterade vi. Säkert tecken på att man är en småtrött småbarnsförälder som nästan kunde offra en liten, liten kroppsdel för några timmar extra sömn per dygn. Eller betala någon hundralapp för ett tyst, svalt rum på åttio kilometers avstånd från källan till sömnbristen. Också ett (lite mindre smärtsamt) alternativ. 

Efter någon timme gaskade vi dock upp oss och begav oss av mot konsertområdet i Södervik. 

Efter att ha lyssnat på ett par förband tog vi oss sakta närmare scenen och det var dags för showen att börja. Och vilken show sen! Verkligen bra. Det enda feta minuset går till gubben som stod strax intill mig och började röka upprepade gånger och som jag serdermera skälle ut så argt jag bara vågade. Synd hade jag min partner in crime (när det kommer till jobbiga män) Laura på annat håll - annars hade han nog fått sig en omgång. SKOJAR! Eller?

Nöjda föräldrar på vift. Det syns inte så bra på bilden, men vi hade dagen till ära klätt oss extremt töntigt i matchande kläder. Han med blomtryck på t-skjortan och jag med blommiga byxor. 

Måste medge att jag inte har lyssnat så aktivt på Muse innan, men det störde inte konsertupplevelsen det minsta då de var ett verkligt bra liveband. 

De bjöd på en show som hette duga med allt från dansare i horisontalt läge uppe på skärmarna till konfettiregn och jätterobotar. Redan efter en timme kände jag att nu kan det väl inte komma något mer storslaget, men icke. Det bara fortsatte, och fortsatte. 

Någon gång närmare midnatt var konserten slut och vi började ta oss tillbaka mot hotellet igen, trötta men glada. En har ju inte riiiktigt vanan inne att stå i timtal på spelningar längre. Har eventuellt blivit lite rostig om vi säger som så. 

Så här go' och gla' kan en se ut om man fått uppleva en hel natts ostörd sömn i kombination med sovmorgon och hotellfrukost. Kunde inte riktigt släppa taget om möjligheten till fri tillgång att sluta mina ögon så gick upp och tog ytterligare en tupplur efter frukosten innan vi checkade ut. Här gällde det att verkligen mjölka allt ur hotellvistelsen. 

Innan vi hoppade på tåget tillbaka hem igen passade vi på att ta en runda på stan och kika i lite butiker, samt unna oss gofika på Brooklyn Café. Ett mycket vältillbringat dygn om jag får säga det själv. Tack Helsingfors, Muse och framför allt hotellsängen för det. 

26.06.2019 kl. 21:35

vår midsommarafton

Hej och välkomna till vår midsommarafton! Här står jag väntar på att gästerna skall droppa in på vår ladugårdsvind som vi ställt i festordning. 

De inte allt för tjusiga presseningarna som döljer den liite mer stökiga delen av vinden täcktes in med spetsgardiner och vi radade alla bord vi kunde hitta efter varandra så vi fick ett långbord.

Stegen i taket och ljusslingan hänger med sedan tidigare festligheter och fick denna gång sällskap av lite pappersdekorationer. 

Somrigt och fint!

Lana inspekterade att allt var i sin ordning.

Och Kisse sniffade på pionerna. 

Sen började gästerna anlända! Blev en salig blandning av kompisar, några kusiner, bekanta och lite annat löst folk.

Invid ladugården hade vi ställt i ordningen en liten kransbindningsstation för dem som ville göra blomkransar. Sandra var inte sen att ta till sig detta pyssel. 

På buffébordet dukades upp en  blandning av bland annat olika sallader, paj, nypotatis och sill då vi hade bett alla gäster att ta med sig något i äkta knytkalasanda. 

Allt sött och gott fick ett alldeles eget bord. 

Vidar var inte sen att slå sällskap med Sandra, en av hans absoluta favoritpersoner. 

Kolla så sommarfina! 

Viktigt att matcha midsommarkläderna och försöka ta en lagom gullig bild på det. 

Sen var det en festfirare som blev väldigt, väldigt trött. 

Så medan resten av sällskapet åt middag, hissade flaggan och inledde femkampen gick jag och Vidde Vidarson in för att lägga oss. 

Dock tog nattningen helt ohemult längde denna kväll, så när lilla V äntligen hade åkt till fjäderholmarna och jag kom ut med kaffe och efterrätt under armen hade redan halva gästsällskapet åkt hem. Jaja, så kan det gå när det är svårt att koordinera tidtabellen när man skall agera både värdinna och småbarnsmamma. Och ett tappert litet festgäng fanns ju trots allt kvar, som fick mumsa i sig desto mer drömtårta och rabarberpaj istället. 

Men plötsligt dök denna partylirare upp med sitt entourage för att ansluta sig till festligheterna. 

Hon var inte sen att hitta gottisbordet. Ändå ganska nöjd över vilken mysig liten vardagsrumskänsla vår vind fick med hjälp av mattor på golven och en säng som fick agera soffa i ett hörn. 

En del av Jolandas entourage var naturligtvis mamma, som fick äran att välja nästa femkampsgren. Det hade blivit lite på hälft från tidigare, så vi fick helt enkelt börja om!

Lagom klurigt att lista ut grenarna som ni kan se. 

Sen drog stafetten igång, först ut en gren där en potatis skulle balanseras på en sked. 

Mycket nöjd lekledare när deltagarna ger sitt allt och är med på fullt allvar! 

Hundarna hängde med och hejade på matte och husse. 

Sedan blev det norsk vattenstafett. Först skulle man snurra runt en pinne. 

Och sedan fylla en mugg med vatten för att därefter springa iväg och fylla en flaska så fort som möjligt. Precis så kaosig gren som det låter.

Och inte alls min starka sida, höll nästan på att snurra ner för en liten brant, haha. 

 

Efter stafetterna tyckte Leonel vi skulle avsluta kvällen med en tur i kompisgungan. Mycket bra initiativ. 

Sedan droppade sakta de sista gästerna kvar och vi blev kvar på vinden med våra nattgäster och knaprade chipsrester ungefär fram till midnatt då himlen plötsligt blev rosa och även jag kastade in handuken och de fick fortsätta utan mig. Tack för detta lilla midsommarfirande till alla som var med!

24.06.2019 kl. 22:59

sommarflärd i Vidars värld

Tänk att den här lilla spjuvern har gått och blivit nio månader gammal. Lika länge på in- som på utsidan, lite fascinerande ändå. Mösstemat var givet så här inför midsommar, klart vi skulle ha en jordgubbe. 

Nu börjar det definitivt vara fart i huset, då Vidar den senaste månaden förstått hur han skall göra för att krypandes ta sig fram och att grabba tag i första bästa grej han möter och ställa sig upp är också lajbans. Är inte förvånad om denna lilla kille börjar ta sina första staplande steg innan denna sommar är slut, men det återstår att se hur det blir med den saken förstås. 

Någon enstaka hel natt av sömn har vi väl lyckats pricka in, men för det mesta vaknar han någon gång under morgonnatten och vrålar efter mat. Men med ett uppvak på ungefär 10-12 timmar känns det ändå helt okej. 

Annars är det överlag ett mysigt och glatt barn vi har att göra med. Så länge allt är väl på sömn- och matkontot är det för det mesta frid och fröjd, och det relaterar jag ju själv väldigt starkt till så kan inte klandra honom om hungern börjar gnaga. 

Känns underligt att det nu inte är många månvarv kvar innan han är ett helt år gammal, men det är roligt att se hur han ju mer tiden går kan leka allt mer med sina kusiner. Nästa sommar kan jag tänka mig att det är livat på mormor och morfars gräsmattor när alla tre ränner runt. 

20.06.2019 kl. 23:20

om några sköna sommardagar

Har haft ett knippe riktigt fina, somriga dagar på sistone. Låtom oss ta en titt! I fredags blev jag kidnappad av Marie och vi åkte till en blomsterträdgård för att bli bländade av blomsterprakten och njuta av värmen inne i växthusen. 

Där fanns en massa dahlior som var helt otroligt vackra. 

Denna fångst kom jag hem med. Husarknappar, sibirisk vallmo, margerit, pastellakleija, dahlior, lavendel och så lite olika örter. Rakt ner i rabatten åkte allt detta och nu börjar det se riktigt fint ut under våra köksfönster. 

Rabarbern växer med illfart så jag passade på att skörda lite och svängde ihop en paj med lite färska jordgubbar i. Blev mycket gott - så måste komma ihåg att göra mer innan rabarbersäsongen är över. 

Och detta lilla gäng hörni, drömmen. Oslagbart mysigt och katten är givetvis med så fort hon får chansen. 

Leonel bjöd alltså ner sig själv hem till oss och vi passade på att ha plättkalas under äppelträdet. 

I övrigt har en del tid gått åt till att hjälpa min svägerska Samira, som startat eget och tagit över ett lunchcafé i trakten. Är ju familjens självutnämnda some-nörd, så pysslar ju gärna med marknadsföring och sånt. I måndags var det dags för premiäröppning och vi var såklart där för att äta lunch! Skall berätta mer om stället senare. 

Sist, men inte minst i raden av sommartrevliga ting: pionerna har börjat blomma! Har inte räknat dem i år, men är inte förvånad om antalet närmar sig hundra. Tack kära farmor, för att du plantera alla dessa vackra blomster som vi nu får njuta av. 

19.06.2019 kl. 21:08

ett sista farväl av morfar

I lördags var det en sorglig men vacker dag, då det var dags för jordfästningen av vår kära morfar. Tillsammans med mina syskon hade vi beställt en krans som vi önskade skulle gå i gult och inte vara dyster, då "Mofi" sannerligen inte var en dyster person. Bukettmakaren lyckades utmärkt i sitt jobb, har kanske aldrig sett en finare begravningskrans. 

Dagen till ära hade mina bröder klätt sig i folkdräkt. Macke i Mofis gamla dräkt och Linus i pappas. Så otroligt stiliga var de!

Till minnesstunden hade vi grävt fram ett fotografi vi tyckte passade på pricken in på hur vill komma ihåg honom. Konstant med glimten i ögat och något finurligt i blicken. 

Bara en månad innan hans bortgång satt jag, mamma och Vidar i morfars vardagsrum och firade att han fått utmärkelsetecknet Finlands vita ros av första klass och pratade om hur vi skulle ställa till med en fest för den sakens skull senare under sommaren. Tyvärr hann denna fest aldrig bli av, men är så glad för morfars skull att han hann bli tilldelad denna utmärkelse för sina insatser i kriget. Tänk att han var bara sjutton år då han blev inkallad i armén. 

På buffébordet hittades bland annat den gamla godisskålen som alltid brukade stå framme hemma hos mormor och morfar när det vankades fest, fylld med samma sorts karameller som de alltid brukade ha, som t.ex. fazers bästa, marianne och rävgodisar.

Trots den sorgsamma anledningen till att vi samlades var det en fin stämning under dagen och dessutom riktigt trevligt att träffa alla kusiner. Vi fick till och med till en gruppbild med precis alla  tolv kusiner samlade och vi var nog alla barn sedan det sist lyckades. Hoppas också att Mofi satt på någon molnkant tillsammans med mommo och klappade takten då en av hans favoritsånger Säkkijärven polkka spelades upp på dragspel för honom. 

Vila i frid lilla morfar, tack för alla fina stunder och minnen! ♥

17.06.2019 kl. 22:35

fynd för en femma

Hej hallå, låt oss ta en titt på vad jag hittade på förra helgens lilla loppisrunda. Besökte ett utav Lions loppisar som brukar ordnas lite varstans runt om i trakten under sommaren och därefter orkade vi ännu med ett lokalt innan skattletarenergin tog slut. Mot fynden →

Det allra första som fångade min blick på lionsloppiset var denna brödkorg. Därtill ett knippe glasassietter - jobbar på att sakta elimnera min tallriksservis ut teemaserien som jag inte är så förtjust i längre. Går relativt "bra" då jag lyckats hiva två tallrikar i golvet på inte alls lång tid. 

Ytterligare köksrelaterade fynd var en brödform, en hålslev och en potatisstöt. 

Och så ett par böcker på det! De spelar ju upp Jorden runt på 80 dagar på Raseborgs sommarteater i år, så tänkte att det kan vara ypperlig sommarläsning. Därtill Mårbackablomster av Selma Lagerlöf som jag redan tidigare berättat om. 

Boken är nästan hundra år gammal, men i väldigt fint skick. Har placerat den tillsammans med några poesi- och feminismböcker på vår toalett i hopp om att folk vill ta del av lite vettiga texter istället för att scrolla telefonen. 

En annan grej jag alltid håller utkik efter på loppisar är spel, då de är så hiskeligt dyra att köpa som nya. Den här gången hittade jag ett härligt gammalt Kimble där spelpjäserna är gjorda utav trä. Allt detta, på bilderna ovan, kammade jag hem för en femma. De har nämligen ett så magnifikt system att man bara kan haffa allt man vill köpa och sedan går man med hela högen till första bästa försäljare som ger ett klumppris för fynden. Inte illa. 

Till näst kilade vi vidare till loppiset Fynda, som också bjöd på två riktigt, riktigt fina grejer. Nämligen ett av mina absoluta favoritspel i så gott som nyskick! Påminner lite om "finns i sjön" och man skall samla på olika fiktiva figurer under teman som t.ex. "I djungel och urskog", "Mumindalen" och "Elsa Beskow". Hoppas någon vill spela det med mig snart, brukar bara vara mamma som hjältemodigt ställer upp efter att jag bett på mina bara knäskålar några gånger, hehe.

Slutligen hittade jag denna korg, som jag inte kunde förmå mig lämna kvar på loppiset. Tänker mig att otaliga sommarfikor skall bäras ut i trädgården i denna. Ja, så får det nog bli!

14.06.2019 kl. 11:50

ja, visst gör det ont när knoppar brister

Juni, juni, juni. Så vacker i vanlig ordning, men plötsligt även ganska sorgsam. 

Den andra juni somnade min fina lilla morfar in efter en kort tid på sjukhus. Så tomt och ledsamt, men det var fint att se och höra att han hade hållit humöret uppe in i det sista. Morfar lärde mig spela mariage och hos dem har vi haft så otroligt många fina sommarlovsdagar i vår barndom. Fanns inget bättre än att få hänga i Tenala och rulla omkring på gräsmattan i gamla filtar, äta mormors "pripelsås" och plättar tills det stod ut genom öronen och på kvällarna bänka oss framför teven och se på Jeopardy tillsammans med Mofi. Vår älskade lilla skoj- och krutgubbe. Hoppas du är på en fin plats nu med söta hundar att smyga korvbitar till och massor av dragspelsmusik -  tillsammans med mormor. 

Men mitt i allt det ledsamma går ju livet trots allt vidare, och med en liten åttamåning som precis lärt sig ta sig fram längs golvet och mer än gärna ställer sig upp bara han får tag i något att dra i, så finns det inte utrymme för att gräva ner sig i sina tankar. 

Som ytterligare krydda på den aningen usliga tillvaron har samtliga i familjen lyckats dra på sig en stygg magbobba i tur och ordning. Mest synd var det naturligtvis om lilla V som hängde som en trasa nästan en hel dag. Det är ju aldrig kul att vara sjuk men en liten, liten del av mig tyckte det nog var en gnutta mysigt med ett barn som plötsligt ville mysa i ens famn. Annars är det ju hundra i glaset för jämnan, typ.

Annat mysigt? Detta lilla gäng. Leonel hängde hos oss en dag och vi bakade en kaka som han var mycket stolt över och som vi sedermera tog med oss för att bjuda åt "Mofafa". Lana slog givetvis följe och väntade snällt på mig och Vidar tills vi skulle gå hem igen. Gullig liten vallkatt en har. 

Att bo precis intill mina föräldrar är nog även en av livets lottovinster. Misstänker att Vidar så småningom kommer dela den åsikten, dels då han inser att där uppe på kullen finns så mycket kärlek att hämta men också då han får upp ögonen för allt skoj som finns där. En liten lekpark är på god väg att uppstå, om vi säger som så. Och det är ju inte som att jag klagar heller, oklart om jag eller Vidar tyckte spindelgungan var roligare faktiskt.

Och så detta, givetvis. Den vackra sommarutsikten. När solen står så lågt att strålarna träffar vattenytan och himlen färgas rosa om kvällarna kan jag inte komma på någon vackrare plats att bo på. 

Har även gått på loppis och blev glad att jag för en gångs skull inte missade ett utav Lions stora loppisar. Fyndade lite ett och annat, bland annat denna bok - "Mårbackablomster" som är en samling av Selma Lagerlöfs texter. Verkar lovande, kom bland annat över följande stycke som jag tyckte var fint:

" Tro dock ej att själarna bort till avlägsna rymder flyga!
Då jag dött, tro ej, att jag fjärran är!
In i en älskad människas själ skall min  hemlösa ande smyga,
och jag vill komma och bo hos dig."

 

Så det var den bergochdalbanan till första veckan i juni. Upp och ner i hela känslospektrat. 

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

08.06.2019 kl. 20:23

välkommen in på vår veranda!

Hej, och välkomna till vår veranda! Tänkte äntligen visa hur vår lilla ytrenovering av det rummet blev. 

Men vi börjar med att se hur det såg ut innan. Beiga klinkers på golvet och ljusgula väggar och tak. Golvlisterna och fönsterspröjsen var träfärgade. Inredningsmässigt har utseendet varierat en aning från sommar till sommar - en sommar hade vi ju café här och en annan fick en stor soffsäng ta plats. Här kan ni se mina inspirationsbilder till hur jag ville att det slutligen skulle se ut, så får ni avgöra själv hur bra det lyckades. 

Dags att kliva på, välkomna välkomna till vår nya, gröna veranda! Nyansen vi målat med heter Lido. På den ena väggen hänger en gammal hylla som jag hittade allra längst in på vår vind. Den var ursprungligen målad i en grönaktig nyans som inte riktigt passade ihop med väggen - så drog över hyllan med lite vit färg. Även trasmattorna på golvet är framrotade uppifrån vinden. 

Det allra största lyftet i rummet, enligt mig, är fönsterspröjsen som vi målade vita. På den ena sidan av rummet fick ett gammalt klaffbord (yes, även det från vår vind) ett par röda gamla pinnstolar jag köpte till mitt första egna hem och som fortfarande hänger med samt en vit stol som precis som bordet hör till husets inventarier. 

Äppelblommen som redan vid fotograferingstillfället hade börjat sjunga på sista versen har nu fått flytta ut, så måste hitta på någon annan växt att ersätta dem med. Här skymtar även en liten bit av taket, som fick bli vitt. Även det väldig fräscht i jämförelse med det tidigare gula. 

Blomster på bordet är obligatoriskt! Duken är loppisfyndad och fint handbroderad. 

Om vi svänger runt och kikar på andra hörnet av rummet hittar vi detta skåp som vi skaffade i samband med sommarcafét, och det har fortsättningsvis fått hänga med. 

Där bor bland annat några fina koppar och muggar som jag tänker att det är extra trevligt att dricka kaffe ur under långsamma sommardagar. 

Vita, korta kappor får pryda fönstren - i väntan på att växterna på utsidan kommer växa upp och skymma en del av insynen. 

I det sista hörnet av verandan står den loppisfyndade rottingfotöljen som hängt med sedan tidigare. Fönsterbrädet hoppas jag att så småningom fylls med lite trevliga växter eller annat smått, fint, pynt. 

Avslutningsvis hittar man denna tavla ovanför ytterdörren. Med lite fantasi kan man tänka att det står "det bästa vi har är verandan". 

Och det var den lilla rundturen. Hoppas på många sköna sommardagar här!

31.05.2019 kl. 15:32

vecka tjugoett, rätt och slätt

Hej från vecka tjugoett samt vår gård i en rejäl vårskrud. Tänkte visa er vad vi pysslat med under veckan som gått här på Sutarkulla: 

Låt inte denna idyll lura er, denna vecka har varit riktigt knegig när det kommer till att få V att sova dagssömn. Ja, ni ser ju fötterna som glatt viftar där i vagnen. Kan eventuellt vara att jag en och annan gång pressat ihop tänderna och väst fram ett deseperat "men hur svårt ska de va att sova lite?!" - kan meddela att den metoden inte fungerade ifall någon mot förmodan skulle ha trott det. Antagligen är de hans två första tänder som är på g, som spökar och stör sömnen. Kämpigt att vara liten. 

Allt som oftast har det slutat med att jag har fått kapitulera, vi har gått in och jag kört ytterligare en runda av underhållning och försök att trötta ut bebusen och slutligen fått honom att somna i vår säng. 

En mycket tacksam grej denna vecka har varit att både min pappa och svärmor haft semester, så jag har haft rejält av sällskap att dricka kaffe och äta lunch med. En dag stod även loppis på schemat och jag stod bland annat och övervägde ett köp av denna stora väggbonad. Hade varit kul med något liknande maffigt på väggen i vår sal, måste bara hitta en med rimligt citat. 

Annat jag gjort denna vecka har varit att öva mig på att baka gårdens paradbakverk - drömtårta, och det blev faktiskt riktigt bra denna gång om jag får säga det själv. Nu kan farmor sova lugnt, husets fikaframtid är säkrad. 

Har även beundrat vårt äppelträd som står i full blom samt vår nya, tjusiga vimpel med Karis stadsvapen i flaggstången. 

En dag fick jag och Vidde besök av dessa två. Ebba har vi ju träffat förr, men denna gång hade hon dessutom tagit med sig sin valp på visit. Fick veta att någon av dem tydligen lärt sig öppna stängda dörrar och sedan smet de båda iväg på rymmen. Ändå hemskt gulligt litet rymmarstråt.

I fredags tyckte jag det var rimligt att unna mig själv en fin bukett. Frågor på det?

Till kvällen fick vi besök av goda vänner och ställde till med pizzakalas, försenad påskäggsjakt och så en himla massa vattenmelon som pricken över i:et. Piffade till den en aning med bär och smält choklad så den skulle passa pizzatemat. 

När gästerna hade åkt hem hittade jag detta meddelande i gästboken. Smalt till en blöt pöl och rann ut på golvet, ut över tröskeln och trappan, ner i gräset och landade slutligen i pionrabatten. Typ. En annan gäst hade plitat ner "Jag tykkär om kattorna. Och keks. Och er." - väldigt rimlig prioriteringsordning där. 

På lördagen hängde jag och Vidar på Bruksrundan i Åminne. Pappa hade snällt bett om lite bilder, och då jag precis som han inte är den som säger nej i första taget var det bara att pallra sig iväg. Ändå mysigt att nästan hela familjen var involverad. Mamma, pappa och Linus som funktionärer och Kisse, Macke och Samira som deltog med sina motorcyklar. Ja, och så jag och Vidde Kvist på ett hörn också. 

Efter allt häng med motorcyklarna var det dock dags att snabbt ta sig hem, svira om till feststassen och dra på namngivningsfest för lilla Agnes. Trevligt att någon gång få tillfälle att använda de där lite mer opraktiska men ack så fina plaggen i babygarderoben. 

I slutet av veckan har det börjat snöa äppelblomsflingor över gräsmattan och syrenen har slagit ut i blom. Den ena blomsterprakten avlösen det andra, med andra ord. 

Idag, söndag, har vi haft en extremt skönt dag och hade med stora bokstäver skrivit "INGA PLANER" i vår kalender. Till och med vädret var på vår sida och gav oss regn, så kändes lite som att alla måsten rann av oss på samma gång. 

Efter en lite motig sovvecka somnade även Vidar snällt och fint till sin förmiddagslur, så vi passade på att duka upp frukosten på verandan och lösa korsord tillsammans. 

Till eftermiddagen kidnappades Vidar av sin farmor och jag och Kisse fick tid att hitta på något ett par timmar och valet föll på att gå och äta mat på Oswald's, som vi inte fått tillfälle att besöka förän nu. Vi beställde in en varsin grekisk tallrik och till efterrätt hade de roligt nog banana split på menyn som Kisse inte var sen att haffa, medan jag fick ett litet berg av pavlova framför mig. Riktigt god mat, men hade lite svårt att förbise att de döpt rubriken för efterrätterna på sin meny till "sweet & sexy". Varför?! Förstår inte hur det skulle öka efterrättsförsäljningen. 

Avslutade naturligtvis våra söndagsbestyr genom att gå och rösta i eu-valet och åkte sedermera hem för att ta en varsin tupplur innan minstingen återvände. Mycket skönt avslut på veckan med andra ord. Och tänk, nästa vecka är det officiellt sommar. Det ni! 

26.05.2019 kl. 19:22

om en liten loppisskörd

Gick på loppis häromdagen och kom hem med en fin liten bunt med fynd. Bland annat en gammal pall som passade perfekt in i färgskalan på verandan och ett paraply som rekvisita för regniga bröllopsfotogrferingar. Besökte Loppis Trollet, som just nu har en massa fint inne, speciellt i möbelväg. Hittade några skåp och väggbonader jag stod och dreglade över ett tag, men de fick bli kvar denna gång. Kan hända att jag måste åka tillbaka och överväga ett köp ännu - ett av skåpet hade gjort sig så himla bra i Vidars rum. 

Min sedan tidigare ganska stora spelsamling fick ytterligare tillökning. Vår gamla version av Mastermind är även det fyndat på loppis, och börjar vara ganska skruttigt så blev glad över denna nyare version. Måste bara hitta någon som vill spela det med mig, då "vissa" - nämner inga namn, aldrig vill spela det med mig då "vissa" alltid förlorar, hehe.  

Hittade även ett fint gammalt memory med bilder på djur. 

Ytterligare då? Jo - mjuka barbapapalakan till Vidar som nog kommer i användning så fort han uppgraderas till ett stort täcke. Lär ju dröja ett tag, men vi kan vänta - visst? Dessutom två säckar som jag tänker att skall användas i sommar på en eller annan fest som stafettmaterial. 

Vaser kan man inte ha för många av, så två stycken i klart glas fick följa med för att komma i bruk till sommarens buketter. Ett decilitermått, då det alltid är bra att ha ett extra samt några emaljskålar som jag överväger att katterna skall få ha som matskålar. 

Slutligen två små mässingfåglar som blir fint pynt till verandan. Lite oklart för mig vilken typ av fåglar det är men förseställer mig en svan och en trana - bägge finns det ju gott om här kring vår gård. 

22.05.2019 kl. 12:13

på utfärd i ett narcisshav

För några dagar sedan passade vi på att besöka Gullö Gårds blomdal innan de stängde för denna lilla säsong. De håller alltid öppet ett par veckor i maj medan blomningen av de tusentals narcisserna är igång. 

En var ju inte sen med att placera sin lilla humla mitt bland blommorna i ett tappert försök att få till en bild innan han rev ner tag i alla blommor som fanns inom räckhåll.

Vi hade ypperligt sällskap i form av min mamma. 

Fult var det ju inte!

En liten selfie (eller två) mitt i blomhavet var oundvikligt. 

Plötsligt hojtade mamma till av förtjusning, vad var det hon såg?

Jo, denna lilla skara av pärlhyacinter. Då vi stod vid ett HAV av narcisser. Gulle-mamma. 

Ja, om det var oklart var det helt enkelt ett fantastiskt fint litet promenadstråk. Här hade det ju inte varit helt fel att smälla av lite porträttbilder exempelvis. Platsen fick mig osökt att tänka på det gamla muminavsnittet då muminmamman får en hel blomdal. 

Och det var den lilla utfärden! Väldigt mysigt med små pärlor som denna plats i ens närmiljö. Tänker att det skall få bli min och Vidars målsättning denna lediga sommar, att upptäcka en massa trevliga ställen runt omkring i Raseborg. 

 

21.05.2019 kl. 22:25

när åtta månvarv surrat förbi

Ett, tu, tre - så hade den här lilla spillevinken plötsligt blivit åtta månader gammal. Som tidigare är han för det mesta riktigt go' och glad, trots att vi på sistone även fått erfara lite gnälligare humör mellan varven vilket jag misstänker främst beror på tänderna som börjat ploppa upp.

Det mest spännande nya inslaget i detta lilla liv är väl ändå kanske att vi flyttat Vidars säng till hans egna rum och numer sover han där om nätterna. Tycker kanske själv att det känns aningen tidigt för en så liten person, men i och med att vi kommer allt närmare sommaren gör kvällsolen att salen som vi använder som sovrum just nu är superljus om kvällarna, vilket försvårar läggningsprocessen. Vidars rum har däremot förmiddagssol, så det passar perfekt med tanke på nattningen då det både är svalt och mörkt i rummet då han skall nattas. 

Sömnmässigt är hans rutiner ganska sköna just nu, då han somnar vid sju-åtta på kvällen och vaknar så gott som undantagslöst 6.50 varje morgon, med ett tidigare uppvak på morgonnatten för att äta lite innan han somnar om. Så ur den synvinkeln passar eget rum ändå ganska bra, då vi inte måste springa av och an till hans rum så hemskt många gånger per natt. Bara man själv skulle ha nog med vett att gå och lägga sig tidigt skulle man ju få riktigt gott om sömn, men är inte riktigt där i mina prioriteringar ännu. Eftersom han kräver min fulla uppmärksamhet om dagarna är det skönt att få växla ner och ägna mig åt mitt eget några timmar om kvällarna. 

 

Fart är det på honom också, trots att han inte riktigt hiffat hur han skall ta sig fram ordentligt. Det hindrade dock inte honom från att ge mig en rejäl utmaning att ta månadens bild då han svängde och krängde omkring konstant då han lades ner på rygg. Fick slutligen ta till tricket att visa babblarna ur min telefon som jag höll upp med ena handen medan jag fotograferade med andra för att få honom still den lilla stund som krävdes för att få till bilden jag ville åt. 

För drygt en vecka sedan lärde han sig att lyfta upp hela kroppen med stöd av knäna och raka armar, så gissar att det inte dröjer länge innan vi har en liten krabat som kryper och krälar fram längs med golven här hemma. Nackdelen med att bo så stort som vi gör, är att här finns verkligen SÅ mycket att babysäkra. Får nog lov att ta en grundlig genomgång så småningom. 

För att det inte skall bli för mycket babybabbel tror jag vi lägger punkt här, och kilar vidar, som Vidar så fint försöker illustrera på den sista bilden. 

20.05.2019 kl. 22:25

det första morsdagsfirandet

I söndags var det ju morsdag, som känt. Satt en stund och funderade över om det är ok att inte särskriva det då jag tycker att "mors dag" klingar helt fel i mina öron, men så kom jag över detta skriveri och känner att sammanskrivningen ändå är relativt allmän på den här sidan Östersjön då tänker att det får duga. 

Nåväl, tillbaka till söndagen. Hade hela veckan upprepat mantrat "kom ihåg att jag på söndag vill äta frukost på verandan", så medan papporna i sällskapet fixade med den detaljen ägnade vi övriga i sällskapet vår tid till att lägga minstingarna och sova sin förmiddagstupplur. Passade på samma gång på att promenera över med en bukett vitsippor till min egen mamma genast på morgonkvisten, det är ju ändå obligatoriskt en dag som denna. 

När barnen sussade sött, slog vi andra oss ner vid bordet till detta goda. 

Hej från en färsk morsdagsfirare! Den uppmärksamme kanske minns att jag önskade mig frukost på sängen, men det förvägrar min man mig av principskäl, så fick nöja mig med det nästbästa alternativet, hehe. Kanske ändå helt okej med tanke på att vi hade sällskap - hade ju varit lite väl meckigt att tränga ihop oss alla fyra i sängen med ovanstående dukning.  

Det var verkligen väldigt mysigt att få fira dagen i sällskap av vänner och då blev det ju även dubbla inslag av små söta gester. Som denna lilla blominstallation på påläggsfatet..

.. och hjärtformade scones som Niku svängde ihop. 

"Miilo, fota nu - mitt kaffe ryker!" - skönt att ha kompisar som tänker på ens bildmaterial till bloggen. :-) 

En ganska nöjd verandafirare, skulle jag våga tro att vi ser här. Var kanske inte riktigt lika nöjd kvällen innan då jag hetsade på med att få upp de sista gardinstängerna - men klart värt det i efterhand ju! Och lovade att han sedan skulle få se på ishockeyn utan att jag stör så känner att vi båda fick en ganska bra deal. 

Så småningom vaknade barnen, klart att de inte ville missa festen liksom. 

Eftersom våra gäster skulle åka hem och sedermera sitta på tåg en stor del av dagen, tyckte vi att en bensträckare i form av en liten utflykt var på sin plats efter frukosten. Raseborgs slottsruiner fick bli vårt mål, då det var närmast av våra alternativ.  

Kisse fick lov att ta motorcykeln så att vi andra skulle få plats i bilen, därav denna mundering. Med två babyskydd och tre vuxna i en bil kändes det skönt att ha uppgraderat oss till en rymligare version (speciellt med tanke på att ena framdörren på förra bilen hade gått i baklås och man måste klättra in genom fönstret eller förarsidan om man ville in i passagerarsätet). 

Ställde oss aningen tveksamma till den förhöjda inträdesavgiften till borgen, men blev positivt överraskade av de nya intressanta infoskyltarna som kommit upp kring borgen. 

Tar tillbaka allt jag skrev för två inlägg sedan om hur jag och Sara slutat matcha varandra. Var ju en ren och skär lögn när man kollar på denna bild då vi bär liknande rockar, tofs på huvdet och som kronan på verket ännu STÅR på liknande sätt. Ändå komiskt med tanke på att vi inte ses så ofta, hur skulle det inte se ut om vi t.ex. bodde ihop en längre tid? Vore det bara tatueringarna som skiljde oss åt? Ingen vet.  

Om ett år eller så tycker förhoppningsvis barnen att dylika utflykter är lika kul som vi andra. 

"Nej, vi liknar inte alls varandra". Eh. 

En annan mycket trevlig grej var denna nya stig som gjorts upp bakom slottsruinen. Tänker mig att den är ännu mysigare om några veckor när grönskan kommit igång ytterligare. 

Sedan var det bara att snällt lyda våra mini-skalmans som tröttnade på att vara på utfärd och åka hem igen för att skrapa ihop en sen lunch av alla rester vi hittade i kylskåpet. 

När vi hade vinkat av våra gäster vid tågstationen var det bara att styra kosan hem till mina föräldrar där morsdagsfirandet fortsatte med familjen. 

Sådan mor.. 

.. sådan dotter! Ingen avikelse på spexfronten i denna familj.

Sedan lite obligatoriska foton på mamma med alla sina barn. Ändå ganska välproducerat, om jag får säga det själv. Bra jobbat mamma!

Och sedan barnbarnen. Känner att Jolanda och Vidar har lite att lära från Leonels starka poseringsgame. 

Och det var ungefär den morsdagen! Hurra för alla mammor, men också andra fantastiska kvinnor en har i sitt liv. Vore ju inte mycket till liv utan dem.

17.05.2019 kl. 10:00

om ett hej från vår nya veranda

Hej från byns soligaste veranda! Alltså. Sedan vi piffade till denna lilla vrå av huset steg mysfaktorn med sjukt många procentenheter och kunde nästan hänga här jämt. Den nya nyansen på väggarna och de vita fönsterspröjsen har gett ett rejält lyft och gör att rummet känns så mycket lugnare och luftigare. Skall visa hur det blev lite senare, har bara lite småfix kvar. 

Vidar överraskar just nu med en ovanligt lång eftermiddagstupplur och jag har både hunnit lyssna på podd, dricka kaffe och lösa korsord i lugn och ro. Har även passat på att njuta av det otroliga vårvädret som pågår där utanför fönstret samt försökt komma underfund med vad jag skall ta mig till med blomrabatten intill husväggen. Den har ju sett bättre dagar, som ni kan se. Rafflande hörni! Men väldigt tacksamt. Är ju inte varje dag han är på lika bjussigt sovhumör. Och i samma stund som jag skriver detta, hör jag naturligtvis hur han vaknar igen. Så, adios - plikten kallar!

15.05.2019 kl. 13:52

besök som gör en glad, vitsippspromenad och kakor av choklad

Vi har haft en långhelg med det mysigaste av sällskap eftersom Sara, Niku och deras lilla Alma varit på visit hos oss. Största delen av tiden har gått åt till att koordinera kidsens sovstunder och matning och däremellan har man tankat sig själv med kaffe eller mat - men några små utflykter hann vi ändå få till. 

Åldersskillnaden på Alma och Vidar är väldigt liten så de har varit ett alldeles ypperligt sällskap åt varandra. Notera gärna att jag och Sara har övergått från att matcha varandra till att göra det med våra avkommor istället, hehe. Inte för att vara den som är den, men nog är de ju gulliga så det förslår. 

På lördagen fick kameran hänga med och vi började dagen med dunderfrukost. Viktigt så en orkar vara social och ta hand om barn hela dagen men också väldigt mysigt givetvis. Undertecknad var kapten över denna måltid så det fick bli skålar med smoothie, fyllda croissanter och frukt. 

Dagens största överraskning måste ha varit då vi plötsligt hade en liten, blöt hund sittande på trappan. Efter en del detektivarbete fick vi reda på att det var Ebba som bestämt att besöka oss från en av grannbyarna. 

När hunden var återlämnad, alla barn matade, påklädda och relativt nöjda och glada hoppade vi i bilen och bestämde oss för att göra Ekenäs med vårt entourage. 

Guidade våra pappor med barnabärarhöfter ner mot gränderna i gamla stan.. 

.. och landade föga överraskande på min gamla arbetsplats, Café Gamla Stan, för att mumsa på traktens godaste chokladkaka och annat gott. 

Vissa i sällskapet blev lite trötta och fick ta en paus bland soffkuddarna. 

Vi hade lite otur med vädret då det började regna, men vi insisterade ändå på en snabb, liten tur ut på Ramsholmen innan vi åkte hem igen.

En vill ju inte missa vitsippsblomningen och det var ju inte direkt fult att titta på.

Tre glada ute på tur. 

I väntan på att Vidde blir tillräckligt stor för att plocka vitsippor till mig får jag snällt plocka mina egna morsdagsbuketter. 

Mycket nöjt barn med vitsippa kan vi kalla denna bild. 

Bara. En. Bild. Till. 

Efter ett litet tag fick vi dock konstatera oss besegrade utav regnet samt barnens begynnande låga energinivåer så det var bara att traska tillbaka mot parkeringen och styra kosan hem igen. 

Väl hemma var det skönt att kunna dela upp sig lite med fyra vuxna i sällskapet. En hämtade in ved och tände eld i spisarna, en annan höll koll på barnen medan en tredje passade på att ta en dusch. Och jag vevade ihop en ugnsfetapasta för ett halvt kompani. Därefter blev det "fri lek" för samtliga som fortfarande var vakna, såna stunder behövs också efter en hel dag av socialt häng. 

14.05.2019 kl. 21:27

om att snart ha dem här

Det är nästan ett år sedan vi senast sågs.  Vi hade lyckats pricka in en helg då samtliga i sällskapet var lediga och vi bilade upp till Vasa. Det var förvånandsvärt varmt för att vara juni och vi vadade i havet vid gustavborgsparken. 

Syrenerna blommade för fullt och vi begav oss ut på små äventyr tillsammans. 

Träffade bland annat en mycket trevlig katt på en restaurang vid havet. 

Dessa två! Såna pärlor till personer utan dess like. Har bara blivit ännu mer förtjust i hela Österbotten sedan jag träffade dem. Eller i och för sig kan det ju hända att min lilla romans till denna del av landet började i och med att jag träffade Sara för det var ju året därpå som jag sedermera flyttade till Vasa. 

Jag och Sara lärde ju känna varandra när vi gick på folkhögskola tillsammans, i år blir det tio år sedan! Minns att jag stundvis kände mig lite skeptiskt till linjen jag gick på, då det i vad man fick ut kunskapsmässigt i förhållande till vad det kostade var lite sisådär mellan varven, men skulle inte byta út året för en sekund så här i efterhand. Det var ett hemskt roligt år med många goda skratt, allsång till disneylåtar i klassrummet och en drös knasiga fester. Och så fina vänskapsrelationer naturligtvis! 

För att återvända till min kärlek till Österbotten, en liten, liten stund: alltså denna typ av hus! Så otroligt fina! Och finns knappt att skymta här nere i söder. Drömhus. Men bor ju i ett näästan liknande, så får ta och nöjda mig med det helt enkelt. 

Avslutningsvis en liten bild då vi står och poserar med varsin putande mage. Tänk! Nu har vårt lilla gäng vuxit med två  små personer. Och snart är vi alla samlade, i mitt kök och myser framför vedspisen tillsammans. Fint som snus!

09.05.2019 kl. 11:15

att ha bäddat för en liten gäst

Hej och välkomna till ett litet inredningsinlägg sponsrat rätt och slätt av vår vind. Eftersom jag älskar att fixa i ordning för gäster och vi väntar nattbesök till slutet av veckan har en del av denna veckas program varit givet, nämliget att bädda rent och göra fint i gästrummet. Är ju den som kan bli lätt stött av att en gäst skulle somna på soffan med knappt en filt, så då är det bäst att börja i tid så det blir ordning på torpet.

Eftersom en av gästerna är i Vidars ålder, var en säng till lillen givet att få i ordning. Ville mig minnas att jag sett en spjälsäng uppe på vår stora vind bland alla lådor, gamla möbler och pinulker, så gick upp och tog mig en titt. Och mycket riktigt, där stoltserade denna fina gamla säng bakom lite bråte! Knölade ut den, putsade upp den och så fick den ta plats i gästrummet. 

Ja, ångrar mig lite att jag inte fick tummen ur förra sommaren och förberedde denna säng redan till Vidars ankomst. Är ju så mycket finare än där helt vanliga ikeasängen han har just nu. Men bra att den kommer till användning nu i alla fall!

Bäddade med mjuka muminlakan som vi fått ärva och några av Vidars mjukisdjur. 

Sänghimlen och mobilen som ursprungligen stått i Vidars rum, men som just nu saknar sin säng då vi har spjälsängen i samma där vi sover, fick också flytta upp till gästrummet. 

Här skall man väl kunna sova gott hoppas jag. 

Tack vinden för att du återigen bistod oss med en fin gammal möbel, och tack för att du tittade in här i detta lilla krypin av internets universum. Nu väntar vi ivrigt med VIdde på att gästerna skall anlända!

08.05.2019 kl. 07:22

realtidslördag

Hej från denna kväll som känts underligt lång. Vidar somnade strax efter klockan sex, så känns som att vi haft oceaner av egen tid. Har tagit väl vara på tiden genom att sitta och skrolla genom nätet i jakt på nya gardiner, eh. 

Har haft en dag med "INGA PLANER" inpräntat med stora svarta bokstäver i kalender och var och en har pynjat på med sitt. Vidar har hängt med sin farmor, Kisse valde att storstäda huset och jag har gått loss med maskeringstejp och färg på verandan tillsammans med pappa och lillebror som kom till  min undsättning. Hade ju någon gång i vintras en dröm om att kunna fira morsdagen i vårt blivande nya sovrum, men den tanken fick jag med tiden snällt förkasta. Istället har jag tagit sikte på att förnya vår veranda, så här lagom en dryg vecka innan jag hoppas kunna njuta av morsdagsfrukost där. 

Var dock måttligt road när jag fick veta att taklisterna skulle målas över efter att jag spenderat någon timme på att noggrannt tejpa kanterna kring alla lister och fönster, så vi fick börja måleriprojektet med att riva ner all tejp jag klistrat upp. Suck. Nåväl, man lär så länge man lever, heter det väl. 

Ute i trädgården har det äntligen börjat grönska riktigt ordentligt. Tack vare famors finurliga planteringar ploppar det upp bland annat tulpaner, pärlhyacinter och narcisser lite här och var i trädgården. Har haft en tanke om att förnya en del av rabatterna, men samtidigt vill jag inte förstöra växtplatserna för blåsipporna, snödropparna och allt annat som dyker upp under våren.

"Släktträdet" har också börjat blomma nu, så måste passa på att njuta av det, den lilla stund som blomningen pågår. Har gjort en mental notering att detta år måste bli året jag får till plantering av något till litet träd som blommar trevligt om vårarna. 

04.05.2019 kl. 21:56

första maj med ballonger, lösglass och yrväder

Tänkte skriva att vi firat en lugn och skön valborg med familjen, men får nästan ta tillbaka den första delen. För lugnt är det precis inte med tre småttingar som sladdar kring huset i hundrafemti kvällen igenom. Eller ja, Vidde hålls än så länge relativt väl på plats och ställe, men nästa år gissar jag att han gasar på minst lika mycket som sina kusiner. 

Hintade lite försiktigt att det första maj vore all-ehe-deles ypperlig dag att ställa till med pannkaksfrukost och jag behövde inte bli besviken. Okej, var inte alls försiktigt. Sade rakt ut att jag vill ha pancakes, basta. Säkrast så, annars är det mycket möjligt att de där mellan raderna-antydningarna inte noteras överhuvudtaget. Hade lite frukt och bär hemma som lämnat över från festligheterna kvällen innan, så frukosten blev således lite extra festlig. Inte mig emot! 

Försökte få till en liten första maj-bild, men motiven hade så  mycket spring i benen att det här var det närmsta vi kom en lyckad bild. Ändå ganska beskrivande, tycker jag. Så mycket spring i bena på dessa två filurer. 

Sedan blev det majlunch med familjen!

Bland annat en god laxcheesecake serverades. Leonel stod för bordsdekorationen i form av en blomma han knyste från vår trädgård. 

På eftermiddagen fick vi barnvakt en stund och jag passade på att fortsätta på projekt Måla Om Verandan. Det tar sig! Bara fönstren fått sig ett par lager till är det pilligaste jobbet över. 

Lite senare blev det dags för en viktig majtradition: årets första lösglass! Sorgligt nog ligger den enda glasskiosken i Karis vid bensinstationerna, så miljön är verkligen inte den mysigaste - men däremot var utbudet av smaker mycket bra med många av mina favoritsmaker.

Vids hade även valborg till ära fått sin allra första ballong, vilken roade honom mer än vad det ser ut på bilderna.

Och det var ungefär så vi inledde maj i detta hushåll. Välkommen våren! 

03.05.2019 kl. 09:20

glada vappen!

I år blir det likt som i förra året, då dessa bilder är tagna, ett småskaligt vappfirande med familjen. Med god tur får en kanske klämma i sig en liten struva eller lite bubbel och hoppas starkt på att årets första lösglass skall förtäras imorgon. Inga storslagna planer med andra ord, men det känns helt okej. 

Nästa år är Vidar så pass stor att man kanske skulle få ställa till med en liten maskerad (år ju ändå bästa högtiden för det)? Ja, så får det bli! Bäst att börja mjuka upp mannen vid den tanken redan nu. 

Glad valborgsmässoafton!

 

30.04.2019 kl. 15:20

påskdagen med födelsedagsfireri

Här ligger vi lite efter i uppdateringen, så innan vi vänder månadsblad och firar vappen backar vi bandet tillbaka till påskdagen. I år råkade den infalla på Kisses födelsedag, så det var givet att hans present kom i äggförpackning. 

Vi skramlade ihop ett litet sällskap och åkte till Köttkontrollen för att fira dagen med lunch. 

Restaurangen har varit stängd ett tag på grund av ägarbyte, men nu hade de äntliget slagit upp dörrarna igen! 

Hade egentligen siktet inställt på brunch, men det serverar de inte förrän till sommaren så landade slutligen på en portion köttbullar med mos i menyn. Typiskt att man blir sugen på något man lika gärna kunde göra hemma, men det var mycket, mycket gott!

Vidde skålade med vatten dagen till ära. 

Sedan åkte vi hem för att duka fram till ett litet kalas. 

Blev ingen födelsedagstårta i år (behövde fortfarande lugna nerverna från fjolårets kinderkaka, haha) - men knåpade istället ihop några minipavlovas då vi hade äggvitor överlopps och så serverade vi lite fruktspett och brunchrester från dagen innan. Bra så. 

Det blev snabbt tjoigt och tjimmigt runt bordet då fyra små barn hörde till kalassällskapet.

Bland annat skulle spel spelas... 

... och föräldrar busas med (eller var det tvärtom?).

Jennifer var också med och firade! Måste alltid passa på att haffa hennes sällskap då hon råkar vara söderut i landet. 

En liten familjebild insisterade jag också på att ta. Svårt bara att få alla att titta in i kameran på en gång. Men så är det ju med alla familjebilder, hör alltid till de svettigaste jobbuppdragen att få. 

När alla andra gäster hade åkt hem satte vi oss med Jennifer och spelade en omgång galenpanna, men med Game of Thrones-tema. Försöker för övrigt undvika internet så gott det går idag, så man inte snubblar över några spoilers från avsnittet som släpptes idag. Har på känn att en hel drös favoritkaraktärer dör. Buuhu. 

Och det var ungefär det födelsedags- och påskdagsfirandet. Mycket nöjda med dagen, som ni kan se!

 

29.04.2019 kl. 12:51

den stora påskjakten

Dags att hoppa tillbaka till påskafton och den stora påskjakten, för ser man på! Där bland scillorna hade visst påskharen lämnat en korg med ägg. 

Klart en ställer upp och hjälper till att gömma dem! 

Så sedan pilade jag runt i vår trädgård och gömde närmare 150 ägg, skatter och olika ledtrådar.

Buskar, blomkrukor och rabatter var exempelvis bra gömställen. 

En chokladhare fick åka upp i flaggstången! Väntade med spänning på att någon skulle lägga märke till den, men den hittades inte förän slutet av jakten då en och annan extra ledtråd delades ut.

Årets påskris på trappan fick bli pyntat med små vimplar, eftersom jag inte kunde hitta fjädrar som garanterat var konstgjorda. 

Sedan började skattjägarna anlända, en monsterkyckling från Island till exempel!

När alla var på plats var det äntligen dags att börja jakten. Men första uppgiften var att fånga Kisse som nästan sprang iväg med alla kartor. 

Som tur överlistade våra små jägare honom och letandet kunde börja!

Alla deltagare fick en karta med ett eget område på gården där de skulle leta efter sina påskägg. 

Hade uppmanat gästerna att man gärna fick anlända i valfri "påskjägarmundering" och blev inte besviken på exempelvis denna utstyrsel. 

Även min mamma kan man alltid räkna med, här mycket nöjd över sitt äggfynd.

Blev en och annan välfylld kaffekanna kan vi väl konstatera.

Vidde Vids följde med spektaklet på tryggt avstånd i fammos famn. Men bara att vänja sig för oj, vad många skattjakter han ännu kommer få vara med om under sin uppväxt.

Slutligen lade Macke märke till haren i flaggstången och alla skatter på gården kunde konstateras hittade. 

Slutligen skulle ledtrådarna pusslas ihop. 

De gav riktningen raka vägen till "Trollskogen", vilket de flesta i sällskapet hade koll på var låg, efter sommaren då vi hade café.

Så det var bara att bege sig vidare, ännu var inte skattjakten över!

Framme i skogen möttes gänget av denna syn. 

En kista full med godis! Barnen klagade inte, om vi säger som så. Och undertecknad avsade sig allt ansvar för eventuella sockerdippar senare under dagen, hehe. 

 

Sedan plundrades kistan på innehåll och det blev kaffe- och saftbjudning i skogen innan jakten ansågs över. 

Ett stycke person som antagligen en och annan gång frågat sig själv vad det är för knäpp familj han egentligen gift in sig i. Men efter att ha fått skaka på huvudet och sucka djupt en gång eller två brukar han för det mesta gladeligen vara med på våra upptåg kan jag intyga. 

Så splittrades jägarskaran och alla fortsatte påskfirandet på eget håll. Själva gick vi  upp till mina föräldrar för att ta del av en dignande god påskbrunch. 

Tack till alla som var med!

26.04.2019 kl. 19:17

långfredag med påskbrasa på ravals

I fredags var vi bjudna på påskbrasa i grannbyn, så vi lastade vagnen full med mat, korv och varma kläder och begav oss av längs med sandvägen. 

Små vårsolar tittade fram längs med vägkanten. 

Jag var påskredo och kittad med ett välfyllt påskägg.

Efter ett litet tag var vi framme vid vår destination ravals och möttes av vårigt pynt vid grinden. 

Vi slog oss ner kring elden tillsammans med de andra gästerna. 

Värdinnan Amelie hade dukat fram ett digert knytkalasbord. 

Två påskfirare med varierande känslor inför att tillbringa sin fredagskväll utomhus framför en brasa. 

De hade ordnat med påskäggsjakt, så undertecknad blev givetvis mycket ivrig.

Jag fick assistans av Leonel och vi begav oss genast av för att spana efter äggömmorna. 

Yes! Hittade ett! 

Som följande programpunkt gick vi för att hälsa på fåren.

De blev väldigt nöjda över de torra brödkanterna vi delade ut. 

Förtuom hönsen, som jag tidigare talade om, skulle jag även väldigt gärna fylla sjöhagen här hemma med ett gäng får. Är något ytterst hemtrevligt med det djuret enligt mig. 

Vidar sken som Nådendals sol då han fick hänga med mormor och morfar. Det är den effekten de har på sina barnbarn. 

Tack och bock för en mycket trevlig tillställning, vi kommer gärna igen!

På vägen hem fick vi sällskap av Jolanda, som är en riktigt liten kämpe när det gäller att promenera. Inte ett knyst om att hon skulle ha varit trött i benen - sin ringa ålder till trots, utan vinkade glatt och hojtade hej hej till traktorerna som körde förbi. 

Gick förbi en liten skog av videkissor. 

Väl hemma igen möttes vi naturligtvis av den sedvanliga välkomstkommittéen. 

Och det var den långfredagen i ett nö... äggskal. 

23.04.2019 kl. 19:59

påsken genom kamerarullen

Här följer en snabbgenomgång av denna rätt så programfyllda påskhelg. Långfredagen inleddes med sedvanligt morgonmys i sängen. Efter att V har vaknat får han nämligen alltid komma över till oss och med god tur somnar han om en liten stund. Ah, få saker är mysigare än ett sömndrucket litet barn. 

Tillbringade största delen av dagen med att fixa med lite ditt och datt; planterade blommor, grejade skattjaktskartor och städade inför kalas bland annat. Men till kvällen skulle vi iväg på påskbrasa till en granngård och vi hade med oss ett påskägg som gå-bort-present. 

Alla fester som inkluderar minst lika mycket häng med djur som människor är bra fester, hehe. Fick hjälpa fåret till höger loss då det var så suget på torkat bröd att det fastnade i staketet. 

När festen tog slut (för vår del, andra forsatte nog långt in på natten har jag på känn) vandrade vi hem igen. Smalt lite av denna syn. 

Följande morgon var det bara att rise and shine och dra igång med fixet med en gång. Hade nämligen lovat påskharen att hjälpa till att gömma drygt 130 påskägg och andra skatter på våran gård. Skattjakten blev en mycket lyckad tillställning som jag skall berätta mer om senare. 

Elena och Sami gav den bästa typ av påskpresent: nämligen färska ägg från egna höns. Drömmer om dagen då jag själv basar över ett gäng pullor, har redan planerat att de skall heta Shakira, Beyoncé och Britney. Tuppen kunde heta Sean Paul eftersom inte katten (Louie) fick det namnet. 

Efter jakten blev det brunch uppe hos mamma och pappa. Det bjöds på en massa gott, bland annat en fantastiskt god tonfiskpaté som Miso hade gjort.

Till kvällen bestämde vi oss för att gå på evenemanget SKUMT som ordnades i yrkesskolans sedan länge tomma, gamla lokaler vid Pumpviken. 

Efter att vi stigit in genom dörrarna till den gamla metallhallen var det som om vi skulle ha blivit teleporterade rakt till Berlin. Älskar den här typen av evenemang som bjuder på något utöver det vanliga. Är även glad för min lillebrors (och resten av gänget som ordnat detta) skull att de verkade ha fått ihop allt, då man kunnat följa med lite bakom kulisserna i arbetet. 

Var själv med på ett litet, litet, litet hörn då vi bidrog till inredningen med oljetunnor och vår kompisgunga från vår gård samt mina julstämplar till inträdestämpeln. Lyckades snacka till mig reducerat inträdespris av tjejerna i kassan av denna anledning och var sedermera mycket nöjd över mina prutningsskills. 

Dock var musikstilen inte helt den typ jag vanligen lyssnar på och insåg att jag nog borde ha "pluggat" lite och lyssnat på artisterna innan för att komma mer i rätt stämning. Kan i och för sig också ha berott på att vi kom till festen rakt från nattnig av bebis så man hade ju inte direkt värmt upp sig så mycket. "En liten båt" var ju inte riktigt på repertoaren om vi säger som så.

Men mest av allt gillade jag maten man kunde köpa och de olika Overhead-installationerna, som denna som roterade uppförstorade bilder på kvalster mellan sig. Så fiffigt, för att inte tala om nostalgiskt med med användningen av oh:n. Var mitt favoritverktyg då jag skulle hålla presentationer i skolan, satte alltid mycket tid på att göra så fina oh-bilder som möjligt. 

Och maten ja, helt fantastiskt god! Var en gnocchihistoria med bland annat citron, brynt smör, pecorino och annat gott. Mmm.

Följande dag var en fräsch som en nyponros. Låtsades i alla fall om det. Men vi kom hem i en rätt så skälig tid natten innan och blev positivt överraskad över hur snabbt vi fick tag på taxi påsklördagen till trots. Kan ju dock ha berott på att vi inte hängde kvar till stängningsdags. 

Den skäggiga typen till höger skulle firas eftersom han hade födelsedag!

Det gjorde vi genom att åka till Köttkontrollen, som äntligen har öppnat igen efter att ha varit stängt ett tag på grund av ägarbyte. Hade tyvärr missat att de inte längre serverar brunch på helgerna (förutom till sommaren igen), men blev naturligtvis trots det serverade mycket god mat så ser fram emot nästa besök vi kan göra där. 

Sedan bar det hem igen för att bjuda in till kaffekalas bestående av minipavlovas, fruktspett och rester från lördagens brunch. 

Och idag, annandag påsk, har vi mest tagit det piano. K steg upp med Vidde så jag fick sovmorgon samt lite tid för att dricka morgonkaffe och lösa korsord i lugn och ro. I morse sprack även mina byxor så ser det som ett tecken på att det är dags att tacka för denna påskhelg. Hejdå bästa högtid, ses igen om ungefär ett år!  

22.04.2019 kl. 10:19

Lille Sk(r)utt sju månader

Idag blir den här lilla knodden inget mindre än sju månader gammal. Eftersom den tjugonde passligt nog infaller med påsk, var temat för denna bild givet. Köper mössor för de olika månadsbilderna av en person som är lite duktigare med virknålen än jag och den här mössan blev alldeles ljuvlig! Hoppas den fortsätter passa ett litet tag, för lilla V är alldeles oemotståndlig i den. 

Den senaste månaden har han lärt sig sitta stadigt, men backar nog fortfarande upp med kuddar då hans balans ännu inte är helt tillförlitlig. Äter gör han med god aptit och fullkomligen älskar gröt till både frukost och kvällsmål. Däremellan slinker det ner både frukt och olika puréer under dagens lopp. 

Sömnen har också blivit allt mer stabil och i och med att han kinkade lite med amningen för ett litet tag sedan testade vi att helt slopa nattmaten och efter cirkus en vecka har vi bjudits på en rad hela nätter utan uppvak, hurra! Nu gäller det bara att få in samma rutin på katterna också, som gladeligen kommer och väcker oss i tid och otid. 

En glad liten buse med nära till skratt. Att få honom att skratta har en ju nästan blivit lite beroende av. Så ljuvligt! 

En riktigt glad och skön påsk från oss!

20.04.2019 kl. 08:00

om att ha ett påskris

Låt mig presentera årets påskris! Äntligen ett år då jag lyckats synkronisera mig själv så jag både skaffat pynt och tagit in riset i tid. Händer inte varje år, men nu så!

Var lite orolig att jag igen var sent ute med att ta in kvistarna, men på bara ett par dagar har de små bladen slagit ut. 

Till pyntet hör ett gäng handmålade ägg, gjorda med vaxteknik. Några som är nya för i år och några gamla. 

Dessutom har några små, små hönor och tuppar i keramik fått göra äggen sällskap. Hittade dem i Papershop i Helsingfors och ångrar storeligen att jag inte plockade med mig några till. Så söta!

Sist ut, ägget som är favoriten just nu. Det är så varmt och välkomnade i färgen jämfört med alla andra som jag av någon anledning målat lila och blå. Nästa år måste jag komma ihåg att satsa på denna nyans istället för att jämna ut tonerna i arrangemanget lite. Och det var den rapporten om påskriset det, önskar er en trevlig påsk ifall jag inte hinner titta in här under helgen! 

18.04.2019 kl. 14:39

vårens första utefika och en oväntat besök

Igår råkade lillebror vara hemma på visit så passade på att bjuda ner honom på plättar och kaffe innan han fick annat fuffens i kikaren. Han är med i gänget som står bakom SKUMT  som går av staplen nu på lördag. Vet inte om jag själv kommer ha möjlighet att gå, men tycker det är mycket trevligt med alternativ som inte innebär att gå till den lokala kroggolvet dekorerat med plastpalmer om man vill bege sig ut på festligheter under påskhelgen. 

Fick hjälp av honom att bära ut lite av våra skrangliga trädgårdsmöbler och så passade vi på att fira den otroligt varma och soliga dagen med att ha vårens första officiella kaffestund utomhus. 

Det är så orimligt skönt att det äntligen är så varmt att jag utan desto mer krångel kan ha med mig Vidar utomhos och dessutom kan lägga ner honom på marken då han nu har lärt sig att sitta själv. Ser fram emot att återupptäcka alla vinklar och vrår av gården med honom. 

Härom kvällen fick vi också överraskningsbesök då en hjort plötsligt spatserade över gården. Som alltid då jag ser något djur, blev jag helt fascinerad och kunde inte slita mig från fönstret förrän besöket var över. Vet inte vad det beror på att jag blir så ivrig, då vi ser hjortar och andra fåglar och djur så gott som dagligen. Här kan man spana in allt från mårdhundar till tranor och älgar från köksfönstret.

Priset får väl ändå kanske gången då jag vaknade mitt i natten och gick till köket för att ta en glas vatten och ropar i högan sky "KISSE KOM OCH TITTA!". Han trodde ju det minst var en vargflock som kom farande, men då var det återigen bara två hjortar som stod och kraffsade i rabatterna. Jaja. Behövs inte mycket för att underhålla mig, som ni förstår. 

17.04.2019 kl. 21:01

mys-, val- & kalassöndag

Efter en lördag med både talko och teaterbesök, var det skönt med en lugn och skön söndag. Med en liten morgonpigg knodd i hushållet blir det ju inte precis några långdragna sovmorgnar, men med en värmande brasa i köksspisen är det nästan förlåtet. I vanliga fall brukar vi försöka ta vara på den stund som Vidar sover sin dagssömn på förmiddagen till att göra något vettigt, men idag segade vi oss kvar vid köksbordet och åt långsam söndagsfrukost och körde några olika valkompasser. 

Körde även dagens träningspass, i och med att jag blåste ur några ägg inför den kommande äggmålningen nu i veckan. Pjuh. Helt sjukt tungt kan jag meddela ifall någon är obekant med processen. Tur att en bara påskpyntar en gång om året. Har även börjat planera årets äggjakt och det kommer bli SÅ BRA. Hoppas jag. Ibland önskar jag att jag vore kompis med mig själv så jag fick uppleva allt fantastiskt jag hittar på ur ett objektivt perspektiv (ödmjuk, javisst) haha! :--)

Den resterande dagen tillbringades självklart med att gå och rösta och sedan bar det iväg på kalas. Trevligt med två anledningar att klä upp sig lite. Kisse tyckte det såg ut som att jag hade dragit en folkdräkt på mig, men tänker att det är helt okej då det är valdag. 

Imorgon drar påskveckan igång och det finns mycket att se fram emot. Självklart den tidigare nämnda äggjakten, men även att min gudson kommer till Finland samt naturligtvis  sista säsongsstarten av Game of Thrones! Har ju bara väntat i närmare sexhundra (600!) dagar. Överväger nästan att korka flaskan med bubbel vi har på kylning måndagen till trots bara för att fira. Undrar även om en måste evakuera internet imorgon så en inte snubblar över några spoilers innan kvällen? Kanske bäst att ta det säkra före det osäkra. 

14.04.2019 kl. 21:17

vårregn och vänner

Säga vad man vill om det här vårvädret som växlar mellan nästa fyra årstider inom ett dygn, jag tycker det är något väldigt uppfriskande med vårregn. Luften blir liksom lättare att andas och det känns som att scillorna i rabatten får en extra skjuts. Och inte bara dammet från vägarna sköljs bort, utan även vinterdammet som klistrat fast sig längs huden de senaste månaderna. Det där vinterdammet som får det att klia längs med kroppen ju närmare våren vi kommer, men så småningom ersätts det av ett pirr. Pirr sprunget ur ljusa kvällar, gröna gräsmattor och varma solstrålar på kinderna. Så för min del får det gärna regna lite.

Men ännu sitter vi fast i något mellanskede mellan vinter och "riktig" vår. Det som jag väntar efter allra mest är att det skall bli så varmt att K kan börja ta motorcykeln till jobbet ibland och på så vis ge mig möjlighet att röra mig med bil om dagarna. Det börjar nämligen verkligen kännas i varje cell i kroppen att man nu varit strandad på hemmaplan en hel vinter. Tack och lov har i alla fall kompisar kommit förbi då och då, för att pigga upp vardagslunket en aning. 

Igår fick vi besök av Jenny och hennes lilla A, som bara är ungefär fyra månader yngre än Vidar. Vem hade trott att vi idag skulle sitta med mer eller mindre jämngamla kids och snacka småbarnsliv för tio år sedan då vi gick i gymnasiet och delade kalender, snurrade kassaband på samma jobb och levde för helgernas festligheter? Okej, ändå inte helt osannolikt, men väldigt trevligt att råka "timea" sina livsskeden med någon man varit vän med i över tjugo år. 

Ser så mycket fram emot allt roligt dessa två kommer att få göra ihop under de kommande åren och hoppas innerligt de blir goda vänner. Försökte oss på att knäppa några kompisbilder också, men pjuh, det var mest bara svettigt. Inte det lättaste att få två små bebisar att kika åt samma håll och hållas still samtidigt kan jag meddela. 

Ett annat säkert tecken på att ljusare tider närmar sig är när solkatterna hittar tillbaka till vardagsrumsväggen om kvällarna. Lite till, kämpa på våren!

10.04.2019 kl. 20:59

en eftermiddag i helsingfors med vernissage, solkatter och chokladkaka bättre än sex

 

I fredags hoppade jag på tåget in mot ett soligt Helsingfors lagom då klockan slog eftermiddag. 

Kände mig extremt PIFF med nytvättat hår, jeansjacka och framför allt bygelbh (!!) - är inte mycket som krävs av denna småbarnsmorsa för att livet skall få en liten extra guldkant. I övrigt är 1/3 av denna look införskaffad på Lidl. Kommer antagligen aldrig bli en modebloggare, haha. 

Mötte upp med Emma, och det var naturligtvis värt en liten bild. Är väldigt nöjd över att vi slumpmässigt råkade ställa oss så att trappuppgången ramar in oss. 


Intag av mat var givetvis givet, så vi traskade iväg till Green Hippo Café, då vi var sugna på att prova ett ställe vi inte besökt tidigare. Beställde in en varsin avokadopasta som inte gjorde oss besvikna. Gott!

Klart man förevigar snitsiga citat när man får chansen. 

Är ju inte heller de som tackar nej till efterrätt så därefter beställde vi varsin chokladkaka som i menyn beskrevs som "bättre än sex".

Mätta och belåtna traskade vi sedan vidare och passerade bland annat en gata fylld av solkatter. 

Vårt mål var Kosminen, där det var vernissage för utställningen Hatching som Fia medverkar i.

Det ver verkligen knökfullt med folk, så vi trängde in oss i ett hörn och jobbade oss sakta, sakta runt lokalen för att kika på de olika verken. Här syns en skymt av en av Fias undervattensbilder. 


Kyrö distillery bjöd på drinkar, jag drack en halv och kände mig därefter en gnutta salongs. Så in the game är tydligen en nuförtiden. 

 

Så blev det kväll och det var dags att ta adjö av Helsingfors och stenstatyerna pyntade med blomkransar vid stationen. Tills vi ses nästa gång, kära hufvudstad!

 

07.04.2019 kl. 08:15

inspiration till sommarens veranda

Bildkällor: 1 / 2 / 3 / 4

Mina starka inredningscravings studsar lite hit och dit i vårt hem just nu. För tillfället har jag fastnat vid vår glasveranda. Första sommaren vi bodde här flyttade vi in i slutet av juli, så då blev det mest en provisorisk lösning med hopplock av möbler. Den andra sommaren hade vi ju sommarcafé som huserade där och ifjol försökte jag mig på att få den lite mysig med rottingstol och soffsäng, men kände att jag inte riktigt prickade rätt då vi sist och slutligen inte hängde så mycket där. 

Så nu har jag försökt analysera - hur vill jag att en mysig veranda skall vara? Först och främst har jag insett att det får bli att ta till penseln och måla om. Just nu går verandan i gul-bruna nyanser, medan jag själv dras mer åt det grön-blå-gråa hållet. Fönsterkarmarna, som nu är i original träfärg vill jag också måla vita. Om jag riktigt, riktigt blir på hugget kanske även golvet får sig en omgång kakelfärg. Blev lite småsugen på schackrutigt efter att jag såg bild nummer fyra. 

 

Bildkällor: 5 / 6 / 7 / okänd

Inredningsmässigt måste jag börja med att slänga ut den nuvarande mattan. Den har varit praktiskt, men inte det minsta lika mysig som ett gäng trasmattor skulle vara. Så ut med köpemattan och in med de gamla trasmattorna vi har på vinden! Soffsängen som fick ta plats förra sommaren var visserligen mysig, men då den inte användes så mycket tror jag bestämt den får bytas ut mot ett gammalt bord och ett par omaka par stolar. Något annat jag saknat är avställningsytor för blomster och pynt så skall ta mig upp på vinden och spana om vi har någon hylla i stil med den på bilden uppe till höger att hänga upp på väggen. Avslutningsvis vill jag ha fönsterbräden med en massa växter på. Kanske är detta året jag bejakar pelargoner i mitt liv? Vem vet. 

05.04.2019 kl. 10:10

hej, april!

Äntligen april! Har firat in den nya månaden med att ha blivit lurad exakt noll gånger samt har ätit plättar till lunch. Rafflande! Hade nämligen "inget" i kylskåpet men så slog det mig att det är ungefär vad som krävs för att vispa ihop en plättsmet, så plättar fick det bli. Kändes nästan lite förbjudet att hiva i sig som en egen maträtt, men så här som ammande kvinna har jag lagt ribban väldigt lågt vad gäller saker jag får unna mig. Är ju i princip sugen på något konstant, vilket tyvärr inte helt speglar min inspiration till att stå i köket just nu. Så uppenbarar sig ett plötsligt plättstekssug är det bara att tacka och ta emot!

Den sista dagen i mars tillbringades med att gå på vårmarknad i Fiskars och dagen till ära hade jag skruvat på ett annat objektiv på kameran då jag tänkt passa på att fixa lite bildbanksbilder. Fotar ju nästan konstant med 50 mm men den här gången använde jag mig av 85 mm då jag fått tillbaka linsen efter att den varit utlånad ett tag. Kul med omväxling, men resultatet blev inte så digert då jag tror att mars försökte få ut det sista ur sin vårvintermånad och bjussade på rejält med snö, vilket jag inte alls var ute efter denna gång.

Efter marknadsbesöket blev vi bjudna på spontanlunch hos ett par goda vänner. Timingen var verkligen perfekt då vi redan var ihoppackade i bilen och inte hade några andra lunchplaner för dagen så det kändes nästan som telepati. När vi kom hem var samtliga familjemedlemmar så däckade att vi tog en gemensam tupplur, vilket i kombination med att klockorna ändrades till sommartid rubbade lillkillens dygnsrytm totalt och jag fick snällt sitta och försöka natta honom i två timmar senare på kvällen. Får även snällt notera att det nog är dags att gräva fram en tillfällig rullgardin att hänga upp i salen, där vi sover, då kvällarna vips blivit så ljusa. Tänk att man hinner glömma det över en vinter - att de ljusa sommarkvällarna i något skede kommer åter igen. Nu är vi inte långt därifrån. 

01.04.2019 kl. 22:37

för ett år sedan då det var påsk och vi firade femårsdag i tammerfors

För prick ett år sedan var det påsk, vi firade att det var fem år sedan vår första dejt och vi befann oss i Tammerfors. 

Staden bjöd på sitt soligaste väder, så efter att vi dumpat våra väskor på hotellet bestämde vi oss för att ta en promenad för att upptäcka staden lite. 

Efter rekommendationer av min kollega, som är hemma härifrån, gick vi till Pynike utsiktstorn. Det vi inte hade tagit i beaktande var att det var helg, så det var massvis med folk där och en kö som ringlade sig långt utanför tornet. 

Men skam den som ger sig! Efter att ha väntat tålmodigt en god stund kom vi fram till cafét och kunde beställa varsin munk. Sjukt egentligen att vi köade så länge för dessa, för om sanningen skall fram så gillar jag inte ens munkar. Tog en glutenfri version som var mindre än den vanliga, men gav ändå hälften åt Kisse. Jaja, är en plats känd för munkar så måste en ju prova i alla fall. Men näpp, det är nog fortfarande choko som gäller om man skall hitta vägen till mitt hjärta. 

Efter fikat tog vi oss upp i tornet för att se på utsikten. Det är ju något jag nästan alltid gör då jag besöker en ny stad som turist - letar upp en plats med bra utsikt. 

Lika oblikatoriskt är det att balansera kameran på valfri bänk eller soptunna för att få till en lagom gullig bild. 

Efter tornbesöket vandrade vi tillbaka in till centrum. Jag jagade febrilt efter badskum då jag ville bada badkar på hotellet och sedan vek vi in på Friends & Brgrs för att äta lunch. 

Sedan drog vi till hotellet och bara tog det lugnt några timmar. Mars-april var min absolut största energidipp som gravid så behövde samla energi för att orka med resten av kvällen. Minns att jag även hann bli riktigt, riktigt hangry eftersom det tog ett tag innan vi kom oss iväg någonstans och ett par restauranger vi hade siktat in oss på vår antingen fullbokade eller under renovering. 

Till slut hittade vi ändå ett litet, sött ställe, Bistro 14, som hade rum för oss. Hade vi varit tvungna att vända i dörren här också hade jag eventuellt lagt mig ner på marken för att lipa. Eller skickat hem K (som hade fått ansvarsuppgiften att fixa middagsställe) med första bästa tåg, haha. :-) 

Restaurangen var liten med bara några bord och man såg rakt in i köket. Var en mysig liten utomlandsaktig känsla över det hela. 

Det fanns två förrätter, två huvudrätter och två efterrätter att välja mellan och eftersom jag var allergisk mot 50% av menyn blev valet enkelt för mig. Men mycket gott ändå! Till förrätt åt jag ugnsägg med grönsaker. 

Och till varmrätt falafel med olika tillbehör som jag så här ett år senare inte minns vad allt var. 

Efterrätten var en chokladig historia. Och ett, tu, tre, så var jag inte så hangry mer. 

Vi avslutade kvällen med att sitta en stund i hotellbaren, men i mitt dåtida gravida tillstånd tog vi kväller rätt snabbt. 

Följande morgon startades långsamt..

.. innan vi begav oss ner för att äta frukost. Älskar hotellfrukost. 

Sedan begav vi oss ut på stan för att promenera omkring på måfå och råkade passera ett kattcafé. Tyvärr var det stängt, annars hade vi givetvis kilat in på direkten som de kattvänner vi är. Nu fick vi nöja oss med att hälsa genom fönsterrutan. 

Stannade till vid en solig vägg för att tanka d-vitamin.

Sedan styrde vi stegen mot Tammerforshuset för att gå på Muminmuseum. Av upphovrättliga skäl var det inte tillåtet att fotografera där, men kan nog rekommendera utställningen i alla fall till andra inbitna muminfantaster. Utställningen innehöll många fina originalteckningar och miniatyrer. Blev även mycket glad över att hitta affischen "Karta över mumindalen" i svensk version i deras museishop. 

Efter museibesöket hade vi någon timme kvar att döda innan tåget skulle ta oss hem igen, så vi svängde in på första bästa café för eftermiddagsfika. 

Och sedan hoppade vi på tåget och  den lilla Tammerforsresan var slut. Och vips, har det plötsligt gått ytterligare ett år och idag kan vi lägga sex år på kontot. Heja oss!

30.03.2019 kl. 08:00

här kunde det stå något om vår och fredag till exempel

Hej och glad fredag! Kreativteten bara spritter i rubrikmakeriet, som ni kan se. Men annars är väl det mesta bara väl. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinnet, som det ju heter. Ingen klagar. 

Mommo-mamma hade i sedvanlig ordning ledig fredag, så vi passade på att bjuda ner henne på frukost. Mysigt med sällskap  och en anledning till att duka upp ordentligt. Älskar ju sånt. Och Vidar blev ju extremt glad, som ni kan se. 

Bongade även årets första fjäril idag! Enligt gammlat skrock tyder färgen på första fjärilen hur året skall bli (färgglad/ljus = bra, mörk = mindre bra) , så en citronfjäril torde bara båda gott. Skönt!

Men hörni, fredag, sol och torra sandvägar. De e ju nog live'! Började i liten skala städa upp gården lite genom att sopa gången till huset, plocka bort vinterväxterna från trappan och äntligen ta ner julkransen från dörren... Den har hållit sig så fin, så har liksom inte haft hjärta att göra det förrän nu. Och julen varar ju fram till påska så vem är jag att skynda på, hehe? 

Denna helg ser jag framför allt fram emot en barnfri dejt med mannen och vårmarknad i Fiskars. Våra mjöllager har börjat sina, så  ypperligt att kunna fylla på dem nu igen. Mörbys mjöler är absolut de bästa! Trevlig helg!

29.03.2019 kl. 12:02

vår i luften, var är er?

Här växlar väderleken mellan tunga snöflingor som dalar ner från skyn till strålande solsken i ett kick. Men lever ändå i hoppet om att våren inte kan vara allt för långt härifrån nu, då isen börjat smälta på byvägen. Tänk vilken tur att en har sin egen blogg så en kan svamla på om något så intetsägandet som vädret utan att någon kan stoppa en. Man tackar. Även tacksamt att vi bor uppe på en liten kulle, för när snön väl börjar smälta går det snabbt. Okej, slut på den väderranten (återkommer eventuellt här nedan, haha). 

En annan grej som är ytterst trevlig är ljusets återkomst. Det enda negativa med den saken är att all skit man samlat på sig under vintern träder fram till så den milda grad att dammråttorna längst in under byrårerna nästan lärt sig att apportera. Vad som göms i skymning och snö...

Kombinationen av vårljus och att jag går hemma konstat får mig även akut  att vilja göra om cirka hela hemmet. Om vi bortser från de riktigt stora grejerna som sovrummet vi håller på med och nytt kök och badrum som jag konstant går och drömmer om ligger följande projekt på min lista jag hoppas kunna göra något åt i sinom tid:
1. nytt golv i vardagsrummet. Skulle nästan kunna sälja en liten bit av min själ för att slippa den där senapsgula platsmattan som finns där just nu. 
2. måla om salen. Då det är husets mörkaste rum och med tapeter som börjat gulna, känns stämningen i rummet lite trist. Bara vi flyttar ut vårt sovrum därifrån hoppas jag få upp lite kalklitir på väggarna!
3. skruva ihop & måla några bokhyllor. Ett projekt som inte alls borde te sig omöjligt då jag både har hyllorna och färg här hemma. Måste bara få tummen ur. 

Idag passade vi på att gå ut på promenad när K kom hem från jobbet och solen fortfarande sken. Äntligen är kvällarna så långa att det finns tid för det! Annars kan det kännas som att kvällarna lätt går upp i rök då ved skall bäras in, det skall eldas, middag skall lagas och så skall V nattas. Att gå ut ensam om kvällarna under vinterhalvåret har inte känts så lockande då det dels är kolmörkt och så har vi en del vargar som stryker omkring. Var ju lagom mysigt för något år sedan då ett par fick ungar och plötsligt bodde det en flock på åtta (!) vargar inte alls särskilt långt ifrån oss. Ja, jag har själv valt var jag bor, men kan inte direkt påstå att jag sörjde när flocken skingrades. 

The look of a not så glammig småbarnsmorsa. Kan man ha håret mer på sniskan kan man ju fråga sig?

Mmm. Snödroppar, ett annat säkert vårtecken. Minns hur jag alltid spanade efter dessa i rabatten som mindre då vi kom på besök till farmor och farfar och blev så glad då de hade ploppat upp eftersom det innebar att nu, NU var våren nära. 

Avslutningsvis, en liten inblick i vår kvällsrutin. Försöker redan nu få in vanan att läsa så mycket böcker som möjligt då jag tycker det är en väldigt mysig aktivitet att göra. Planerar att släpa ner en gammal säng ifrån vinden och fixa en "daybed" som vi kan mysa ner oss i med en massa spännande sagor bara Vidar blir lite större. Hoppas innerligt att han blir en person som gillar böcker, men vi får se. Skall överlag bli roligt att se vilka personlighetsdrag och andra egenheter han kommer utveckla under åren. Tycker t.ex. det är hemskt gulligt att han just nu alltid lägger fötterna i kors då han ligger så här på rygg, är det måntro något han kommer fortsätta med? Vi får se. 

Det var det vårsvamlet från denna dag det. Som kronan på verket; min antagligen mest fotograferade vy här från hemmet. Undrar hur många bilder på denna utsikt jag kommer hinna ta under min livstid. Antagligen en och annan. 

25.03.2019 kl. 21:22

om en helg i mars

Hej, från en ganska lugn och stillsam helg i mars! Vi har inte haft mycket mer på agendan än ett besök hos Vidars gudföräldrar och senare idag väntar lunch hos V:s farmor. Skönt med ett sånt veckoslut mellan varven. Istället kan vi hoppa tillbaka till förra helgen, då fick kameran hänga med på våra upptåg. Vi började förstås helgen med frukost. Efter lite lirk lyckades jag få sällskap vid frukostbordet. vilket inte alltid är en självklarhet i detta hem. 

Tulpanbuketten var fortfarande pigg och glad, nu har jag bara körsbärskvistarna kvar, som ser lite småsorgliga ut då knopparna inte ännu slagit ut. 

Lana inspekterade vår ytterst slarvigt bäddade säng. Funderade antagligen på hur hon lättast skulle ta sig in under sängöverkastet. 

Vips hade det gått någon timme och vi hade teleporterat oss till Bakfickan i Tenala för att äta hamburgare!

Mycket nöjda restaurangbesökare! Någon av dessa, nämner inga namn, avslutade besöket classy med att spy på golvet. Så som det kan gå om man hivar i sig en massa mat på nolltid och sedan studsar omkring i lokalen i illfart, ni vet.

Sedan var det dags för kalas hos morfar som fyllde hela nittiofyra år. I år skippades finporslinet för slippa disken, men i övrigt är det så mycket som osar nostalgi i denna bild. Den lilla sockerskålen! Pralinasken! Sillsmörgåsar! En näpen bukett på bordet! Jaffakex på ett tjusigt fat! Precis som jag minns alla kalas hemma hos mormor och morfar i Smedstået. Bara den ljusblå karamellskålen som saknas. 

Vi kom hem lagom till den "blåa timmen". Där på andra sidan skymtar Las Vegas som ni kan se, eller ABC och Shell. Helt hur man vill. 

Sedan slutade kvällen med mys framför brasan, kanske ett glas vin och en märklig vampyrfilm som var gjord som en dokumentär.

Så blev det söndag morgon och jag konstaterade att "allt" var slut i kylskåpet och att K nog måste göra pancakes till frukost. Tur för mig så protesterade han inte.  

Sedan hoppade vi i bilen för att åka iväg på en liten utfärd till Fiskars, där Iittala reade ut sina produkter pga kommande renovering. 

Jag hade förhoppningar på att få bejaka mitt finländska medborgarskap och äntligen få hiva iväg alla mina gamla vinglas och istället uppdatera mig de traditionella Essence-glasen, men tyvärr var de slut eller undanplockade. Så fick nöja mig med nya dricksglas, som förvisso också behövde en uppdatering. 

Då vi var nöjda med våra uppköp kurvade vi via Serendipity på vägen hem. Vidde firade söndag i pyjamas all day long! Han hade somnat till sin dagssömn i pyjamasen, och sen orkade vi liksom aldrig byta om. 

Jaja, dom här kladdiga små händerna hörni. Oemotståndliga!

För att inte tala om denna blick då. 

Sedan blev det lunchdags. Ett ytterst hälsosamt leverne denna helg, som ni kan se. Eeh. 

Noterade att vårt diplom fortfarande hängde uppe på väggen och likaså en bild på mig i bildkollaget. Fint att man får vara med "in spirit" när man inte längre kan vara på plats lika frekvent som för tio år sedan. Det vill säga flera timmar per dag, de flesta dagar i veckan. En gång trodde en i personalen att jag jobbade där och borde ha fått personalrabatt, hehe. Man tillhörde väl nästan inredningen kan man väl säga. 

Väl hemma packade jag upp mina inköp. En ny sax (eftersom de alltid är "försvunna"), några extra dricksglas i en serie vi har från förrut samt ett serveringsfat. 

Sedan fick jag ett plötsligt infall att baka en kaka, hade av någon märklig anledning varit sjukt sugen på citronkaka hela dagen. Eftersom jag hade hittat en förpackning vallmofrön då jag rensade skafferiet fick det bli Elsas vallmo- och citronkaka

Ytterst trevligt att det nya kakfatet fick komma i användning på en gång, samt att kunna fira söndag med en nygräddad kaka! 

Innan vi kunde konstatera att vi gjort vårt för denna helg, kilade vi ner till Ekenäs för att hjälpa mamma att hänga upp sin utställning. 

Vidar höll ställningarna ifrån en pafflåda. Det är så skönt att han äntligen blivit så pass stor att man kan ställa ner honom så här, och han hålls nöjd en liten stund. När utställningen var kirrade åkte vi hem till mina föräldrar för att bada bastu och plundra tidigare nämnda citronkaka. Och det var det för den helgen! 

24.03.2019 kl. 13:45

den stora utställningsdagen

I måndags var det dags för öppning av mammas utställning, The Elements

Vi hade beställt en bukett från Bukettmakaren (där de alltid förstår sig på mina visioner, yey!) och bett om en blomkvast med inspiration från en utav konstverken. 

Sedan började resten av besökarna droppa in och här står en tydligt nervös utställare och pillar på sitt örhänge. Men allt gick finfint!

Trakteringen var helt i min smak. Blir jag någonsin för gammal för chokladbollar? Tror inte det. 

Sen var det dags för öppningstal!

Vidar var naturligtvis också med och firade på vernissagen och mådde gott i morfars famn. 

Här började nog vissa bli lite trötta då vernissagen inföll mitt i kvällsmåls- och nattningsrutinen, men med lite gröt i magen klarade vi oss tills vi smet iväg och böt om till pyjamas (Vidde, inte jag haha) och packade in och i bilen och åkte raka vägen hem för att sova. 

Dessa fyra tavlor ur vattenserien hör till mina favoriter ur utställningen och vi bestämde oss för att köpa en utav dem. 

Tavlorna hänger ännu uppe i en dryg veckas tid, fram till trettionde mars, på Ekenäs bibliotek. Gå absolut och kolla om du har möjlighet!

22.03.2019 kl. 11:09

sex månader med vidar

Månadens Vidars Värld-bild fick bli inspirerad av visan "Räven raskar över isen", men i och med att det också är vårdagjämning idag tänkte jag att det nog så småningom är dags för isarna att smälta och så drog ju Kompis Kanin ut på fisketur också. Om du vill se tidigare månadsbilder hittar du dem här: 1, 2, 3, 4 och 5

Men ja, sex månader var det ja. Inte illa jonglerat med detta föräldraskap då man än så länge klarat sig med hedern i behåll.  Lill-Vidds blir allt roligare att hänga med för varje dag som går då han för det mesta är på riktigt solskenshumör. Lite gnällig kan han vara ibland, då åtminstone en tand har börjat dyka upp men i övrigt växer han och mår fint. Är fem före att kunna sitta helt själv, med lite stöd går det fint - att hoppa har han dock blivit en riktig fena på efter att ha introducerats för hoppgungan hos mormor och morfar och nu börjar han studsa som en liten pingpongboll så fort en håller upp honom i famnen. Han drar också gärna upp sig stående så fort han bara får chansen och vänder sig snabbt som attan runt på mage och sprattlar som en liten galning om han läggs ner på golvet. Framåt tar han sig inte ännu, men det känns som om han är på väg att snart knäcka den koden, vi får se. 

Dygnsrytmen har hållit sig lik rätt länge nu. Vidar somnar vid sju på kvällen och vaknar vid sju-åtta på morgonen. Däremellan vaknar han två gånger under natten, oftast med ett gallskrik, för att äta. Har lite försökt rucka på detta genom att introducera gröt på kvällen innan han går och lägger sig, men än så länge är det relativt nytt så ser inga tydliga "resultat". Eventuellt har han börjat sova aningen längre och har åtminstone nu några nätter vaknat första gången kring två. På dagarna tar han vanligtvis en tupplur på förmiddagen någon gång vid nio-tio-tiden och sover från allt mellan 45 minuter till närmare tre timmar. På eftermiddagen brukar han ta en kort tupplur som så gott som aldrig överskrider 30 minuter. Med god tur (och om första sovpasset varit väldigt kort) lyckas vi ibland klämma in ytterligare en kort sovstund senare på eftermiddagen kring fyratiden.

Matglädje verkar vara en stark egenskap hos samtliga medlemmar i denna familj och Vidde är inget undantag. Till största delen ammas han nog fortfarande, men visst slinker det ner någon flaska ersättning här och där så att jag inte är helt låst vid hans mattider. Dessutom har vi börjat ge lite grönsaks- och fruktpuréer (vid lunch/mellanmål) och det sjunker med god aptit. 

Finns säkert en hel rad andra grejer jag också kunde berätta, men tror vi lägger punkt för denna månadsrapportering här. Över och ut, för denna gång. 

Tack lilla rävunge, att just du kom till oss!

20.03.2019 kl. 20:59

om en utställning ni inte får missa!

Har ni någon gång undrat varifrån jag fått mina konstnärliga anlag? Nåja, det har ni rimligtvis kanske inte gjort, men jag berättar i alla fall: nämligen från min mamma! Mitt gamla rum där hemma hos dem har numer fått ge vika som ateljésutrymme där det ena efter andra häftiga konstverket föds till liv. Imorgon öppnar hon sin allra första utställning på Galleri Perspektivet i Ekenäs. Vernissaget börjar klockan 18, hoppas ni tittar förbi!

The Elements av Sara Nyberg
18-30.3.2019
på Galleri Perspektivet, Raseborgsvägen 8, Ekenäs
Öppet: må-ons kl. 10-20, to-fre kl. 10-17 och lö kl. 10-16

 

17.03.2019 kl. 15:35

tisdag till fredag

Så gick det en vecka igen som aldrig kommer åter. Är lite fascinerad över hur snabbt tiden sist och slutligen går, trots att vi har ett ytterst långsamt vardagslunk på gång just nu. Jag kan ju själv  få lite myror i byxorna av att bara sitta hemma, men märker hur gott det gör Vidar då alla rutiner gör honom väldigt glad och harmonisk. Detta syntes nämligen väldigt tydligt idag då vi hade program under dagen som  helt rubbade hans dagssömn, så det blev lite kämpigt att hålla sig vaken nu på kvällen ända fram till läggdags. Nåväl, nog om det. Nu till vår rysligt spännande vecka (spoiler: den var inte så spännande, så den som väntar sig sådan läsning får nog ta och vända i hallen):

Började veckan med vagnpromenad i solsken med katt. Eller var det kanske katten som var ut och promenerade med oss? Eventuellt. Ibland känns Lana verkligen som en liten vallhund när hon följer med oss ut och gå, då hon är extremt noga med att vi inte skall gå för långt bort hemifrån och börjar jama uppmanande då hon anser att det är dags att vända hem. 

Onsdagens stora höjdpunkt (för somliga i familjen) var att ligga på mage och spana in ovan nämnda djur som intog lunch. Har ju själv sedan modersmjölken blivit lärd att uppskatta de små nöjena i livet (ni vet, skogspicnic framom en resa till legoland och en tur i rulltrapporna i "formis" i stället för säsongskort på borgbacken) och det är definitvit något jag vill föra vidare till Vidde Vidarson. Tänker att detta föräldraskap blir betydligt enklare, billigare och framför allt mysigare så. 

En annan höjdpunkt (för andra i familjen) var biobesök. V sover ju vanligtvis som en stock mellan kl. 19-01, så då passade det ypperligt att vi överlämnade barnet och huset på katternas ansvar och smet iväg för att kolla på Captain Marvel (bra film! älskade speciellt att en katt hade en semistor roll!). Okej, skoja (ifall någon orimligtvis inte anade det). Farmor var här och höll ställningarna. Mycket mycket mycket tacksamt med far- och morföräldrar som ställer upp och att be-busen inte klagar om det blir ff någon timme. När vi kom hem från bion bjöd moder jord på ett himla ovårigt snöoväder - så där kommer kopplingen till bilden till höger in. 

Torsdag. Även känd som treat yourself-dagen, eftersom jag har yoga då. Går på en timme som speciellt fokuserar på ryggen och det är nog så himla skönt att få sträcka på sig och ligga stilla och bara andas en liten stund utan någon som drar en i håret eller dreglar en på kinderna. Vore ju hemskt underligt om kurskamraterna fick för sig att ta till såna fasoner. Hehe. Efter yogan stod traditionell bastukväll hos mina föräldrar på schemat och till middag något så post-yoga-hälsosamt som fryspizza. Man är ju bara människa hörni.

Idag tog jag och Vidde mormor och farmor under armen och drog iväg in till Karis för att luncha och gå på konstutställning tillsammans. Mycket bra fredagsnöje, som jag hoppas kan återkomma nu som då då bägge är antingen lediga eller jobbar halvdag på fredagar. Perfekt för en (svär)dotter som suktar efter sällskap. Och lilla V skiner ju som Nådendals sol så fort han får syn på någon av dem, så ingen klagar om vi säger som så. 

Och det var den veckan det, på ett ungefär. Nu skall jag bänka mig i soffan tillsammans med ett gäng chokladbollar och håller tummarna att vi lyckas komma överens om en film att se på innan vi ätit upp dem alla. Denna helg skall ett stycke nittiofyra år gammal morfar firas och så skall jag eventuellt hjälpa mamma att ställa i ordning hennes utställning (vernissage på måndag, kom!). Drömmer lite om att ta oss till Köttkontrollen för en brunch också, men det återstår att se om vi lyckas med det lilla projektet. 

Trevlig helg!

15.03.2019 kl. 19:52

en helg med rebelltjejer och familjebrunch

Det blev en helg med hundratio i glaset och väldigt mycket scouting på schemat då vi ordnade övernattning för åldersgruppen jag fungerar som ledare för. "Fuskade" lite och åkte hem till natten, främst eftersom Vidar fortfarande vaknar för att äta ett par gånger under nätterna och jag kände att en övernattning med honom och sjutton elvaåriga scouter skulle vara lite väl övermäktigt. Säger kanske något om ljudnivån när det pep i mina öron då jag kom hem som om jag hade hängt på krog hela kvällen. :--)

Eftersom evenemanget lämpligt nog sammanföll med internationella kvinnodagen, passade vi på att ordna hajken under temat "rebelltjejer" (med inspiration från  böckerna på bild). 

Lördagen bjöd på riktigt fint väder, vilket var tacksamt då vi skulle vara ute med scoutgänget. Också väldigt skönt att kunna ordna grejer vid den nyrenoverade scoutstugan och ha tillgång till vatten, el, kök och till och med ett torkkskåp. Nästan så man blir lite bortskämd.

När scoutövernattningen var slut var det dags att åka hem och invänta följande programpunkt för helgen. Sandra och Jasper kom nämligen förbi för att spela sällskapsspel och umgås. Det märktes även att jag varit aningen trött och hungrig då jag kurvade via butiken på vägen hem, för det som bara skulle vara "lite tilltugg" resulterade i ett proppfullt köksbord av godsaker. Var fullt upptagen med att ha det trevligt, skratta tills tårarna trillade och äta gott så inga bilder blev tagna. Denna lilla fönsterhälsning som någon lämnat i scoutstugan får illustrera den goda stämningen istället. 

På söndagen bjöd min bror in till familjebrunch! Har inte blivit av på länge, så det var ett ytterst välkommet inslag. 

Var riktigt livat i luckan med fem små barn och kan bara tänka mig hur det blir sen när de två minstingarna också tar sig fram snabbt som attan. Sen är det först rumba när vi möts upp! 

12.03.2019 kl. 19:56

en torsdagslista

Hej, hallå! Tänkte passa på att pryda denna torsdag med en liten random lista jag hittade samt några bilder jag försökte få till i morse. Lilla V var måttligt intresserad, som ni kan se. Men ja, lista var'e:

→ Välja året du dör eller välja hur du kommer att avlida?
Välja hur jag kommer att avlida, då kunde jag ju i princip välja vid vilken ålder det skulle hända, eller?

→ Ha gratis Apple produkter för resten av ditt liv eller ha gratis Wi-Fi vart du än går?
Har inte något skriande behov av något av dessa, men inte skulle jag ju tacka nej till en iMac i rent och skärt arbetssyfte. 

→ Fullfölja din största dröm eller ta tillbaka det som du ångrar allra mest i livet?
Är faktiskt väldigt få saker jag ångrar i livet, så skulle definitivt välja att fullfölja min största dröm som i nuläget är att bygga upp en hel verksamhet kring vår gård. Festlokal ute på vinden, konferensrum i ladugården, stor bastu med gillestuga och bed & breakfast. Kanske en äventyrsbana ute i skogen och  ett galleri i ett av uthusen också? Kanske det ännu händer en vacker dag, har lärt mig att man skall säga saker man drömmer om högt. Vill någon sponsra detta väldigt anspråkslösa projekt kan jag skicka kontonummer, nemas problemas! 

→ Kunna läsa andras tankar eller kunna förflytta dig lika snabbt som ljuset?
Definitivt förflytta sig snabbt som ljuset. Tror man skulle få fel i huvudet av att kunna läsa andras tankar. 

→ Ha presentkort värda fem miljoner kronor eller ha två miljoner kronor som rena pengar?
Jag antar att man kanske inte kan få presentkort till banken, så skulle nog välja den mindre summan och gå raka vägen till banken och betala av huslånet. 

→ Vara bästa kompis med din favoritkändis eller dejta din kändis-crush i två år?
100% ointresserad av bägge punkterna. Är ju så himla tråkig att jag inte ens har någon kändis-crush, måste alltid krysta fram något halvtamt svar om någon tvingar mig svara på den frågan. 

Gratis bensin i 25 år eller äga din drömbil?
Herregud, gratis bensin - utan tvekan! Vet att det ur en miljöaspekt inte kanske är helt hundra att gå och omkring och önska sig två och ett halvt decennium av gratis bensin, men bor man på landet utan kollektivtrafik samt har en kärra men saknar häst, så är det lite svårt att kringå att åtminstone i viss mån förflytta sig med bil. 

→ Vara osynlig eller se in i framtiden?
En liten, liten glimt in i framtiden vore ju nog spännande att få se. Men allt skulle jag defintivt inte vilja veta, skulle ju bli oerhört svårt att leva i stunden då. 

Fortsätta ditt liv eller börja om från början?
Varför skulle man ens vilja börja om från början? Nej huhu, vad ansträngande att knega sig igenom 28 år en gång till för att komma till denna punkt. Nej tack, jag fortsätter gärna i samma bana. 

→ Spela basket i klackskor eller fotboll med rullskridskor?
Jag tänker att det ju inte kan vara helt omöjligt att hålla balansen i ett par rullskridskor på en gräsmatta, så jag väljer det  senare alternativet. Ingen nämnde ju att man måste göra några mål. 

→ Kunna kommunicera med djur eller kunna prata och förstå alla språk i hela världen?
Visst vore det praktiskt att kunna addera bl.a. helt flytande finska och ryska till ens lilla hjärnkontor men trots det skulle jag nog välja att kommunicera med djur alla dagar i veckan, haha. Vore ju drömmen att kunna tala med sina katter, känner nästan att livet vore komplett då. ♥


Listan kommer från nouw, de läckra ögonpåsarna is made by dryga fem månaders föräldraskap.

07.03.2019 kl. 14:21

mars, april har knopp i håret

Äntligen ny månad och officiellt vår enligt kalendern (även om väderleken säger något helt annat). Snöyra och solsken, tulpaner och skitiga fönster. Välkommen mars! Trots att det senaste halvåret gått ganska snabbt, har det ändå stundvis känts otroligt segt då jag mer eller mindre konstant har befunnit mig här hemma. Känner hur alla mina sinnen suktar efter mer stimuli, så det skall bli otroligt skönt att under vårens lopp kunna bli aningen mer flexibel i takt att vägarna torkar upp och det blir varmare väder där ute. Tänker mig vagnpromenader på andra ställen än vår byväg! Spontana besök till mataffären! Kanske bjuda in mig och Vidde på kaffe hos någon om vi skall vara riktigt yolo? Ja ni hör ju, är inte direkt stora visioner, men efter denna stillsamma vinter på hemmaplan är inget äventyr för litet för denna duo. 

En delorsak till att vårlängtet känns extra starkt just nu kan vara att hela familjen var förkyld i lite olika omgångar under förra veckan. Så programnivån var ännu lägre än normalt, inte ens särskilt många promenader kom vi iväg på. Tur så har vi ett stort hus med många rum att förflytta oss mellan för att få tiden att gå om dagarna. Idag hittade K oss liggandes på toalettgolvet när vi kom hem. Av någon anledning är det Viddes happy place, och inte mig emot att få ligga en stund på golvvärmen då alla andra golv i detta hus är ganska dragiga. 

Samtidigt har det varit skönt med så lite på schemat, då vi mer eller mindre bara kunna vara hela helgen. På lördag kväll bänkade vi oss vid köksbordet för att spela spel. Vi mindes  tillbaka till kortspel vi vi brukade spela i början av 2000-talet (stress, james bond, seven up, tecken, fusk) och drog några omgångar vändtia. Tänker att vi borde återinföra kortspelandet i våra liv - kanske bli som de vuxna när vi var barn och alltid samlas med vänner för att spela mariage? Sidospår: när vi var på abiresa till Rhodos hörde vi av oss hem för att fråga om reglerna bara för att kunna spela detta, haha. Varför fokusera på fest när man kan fokusera på pick, stick och trumf? 

Spanar alltid efter brädspel på loppis och till ett av mina bästa fynd hör Pekings mysterier, som både jag och K spelat som små. Inte särskilt klurigt att spela som vuxen, men däremot riktigt nostalgiskt! K var dessutom orimligt nöjd över utgången, för han vann mig i prick alla spel vi spelade. Har nog aldrig hänt förr skulle jag tro. 

Och hör och häpna - efter spelkvällen drog jag ut! Ut som i ut-ut! Bland folk! För att ta mig en öl! Lyssna på musik! Umgås! Ai että, det var ju inte direkt igår. Kändes så roligt att spontant kunna höra av sig till en vän samma kväll och få ihop en träff för att sedan gå på klubbkväll. Tyvärr hade ryktet om detta evenemang inte lyckats sprida sig så väl, så det var lite magert med folk, men jag fick lyssna på bra musik och ha trevligt umgänge så jag var nöjd ändå. Och kan meddela att lilla V sussade sött hemma i sin säng i sällskap av sin far under tiden jag var borta och själv vaknade jag upp pigg som en mört följande dag. Ifall någon skulle gå omkring och fundera på den saken. Ingen skadad sked liksom. 

Och nu: ny vecka och nya tag. Har förutom den dagliga bebissamvaron på agendan att hjälpa mamma med allt adminstrativt kring hennes utställning (skall berätta mer om den sen) samt skall planera programmet för en hajk vi ordnar med scoutkåren under helgen. Internationella kvinnodagen till ära blir det rebelltjejstema, tror det blir riktigt bra! 

05.03.2019 kl. 22:29

om att ha en stund för sig själv

Ah, bästa stunden på dagen - då resten av familjen gått och lagt sig och jag får ha huset helt tyst och lugnt för mig själv ett litet tag. Levde som yngre helt i tron om att jag är ut i fingerspetsarna extrovert (dvs får energi av att umgås med andra) då jag ofta hittade mig själv i diverse sociala sammanhang, men har på senare dagar insett att det är raka motsatsen som gäller som energikälla för mig. Men som yngre bodde jag ju också själv och då fick man de lugna, ensamma stunderna automatiskt utan att man behövde reflektera över det. Nu är det ju inte som att jag skulle vilja skärma av mig totalt från omvärlden, men tycker det är otroligt skönt att med jämna mellanrum få omge mig med total tystnad. Skulle till exempel aldrig falla mig in att knäppa på teven bara för att ha något som snurrar i bakgrunden utan att jag ser på det. 

Nu kräver ju visserligen de där lugna stunderna aningen mer planering, då jag i princip måste vara socialt på alerten mer eller mindre dygnet runt. Men så här mellan åtta och tolv på kvällen brukar läget vara ganska lugnt då Vidar sover gott och jag kan lägga fokus på annat. Som att ta en ostörd dusch, pynja med något vid dator, dricka en varm (!) kopp te eller något annat litet trevligt tidfördriv - mysa med katterna (eller kisse) till exempel.

I skrivande stund har Louie klämt ner sig i soffan brevid mig och han har snart lyckats sträcka ut sig så mycket att jag faller i golvet. Men det är väl mer eller mindre vad jag gör när jag  breder ut mig över hela sängen också så antar att karma bites back, hehe. 

Innan jag lämnades i min ensamhet med den fyrbente kissekatten tillbringade vi även en del av kvällen att sitta och spåna på hur vi skulle vilja göra om köket och badrummet i huset. Vi kom in på ett helt nytt spår som åtminstone i mitt huvud låter helt fantastiskt (vi är ju inga arkitekter precis så inte lika klart om det går att genomföra) och i vanlig ordning skulle jag vilja börja riva köksinredning på en gång, helst igår. Även en rivning av trappan skulle vara aktuell i detta projekt, så det kanske säger en del om omfattningen. Dock är det ju inte precis som vi sitter och pantar på en saftig pengabinge, så tills vidare får vi nöja oss att drömma. Vi lär ju i alla fall ha väldigt god tid på oss att samla inspiration innan vi kan slå till, om man vill se det från den ljusa sidan. 

01.03.2019 kl. 21:35

en dag med ugnsfetapasta, kompishäng och mumindalen

Är det något jag uppskattar, är det att få små vardagsbesök som piggar upp våra dagar en aning. Vi är ju lite strandsatta här ute på landet om dagarna då vi inte har någon bil till förfogande så det är alltid väldigt uppskattat när kompisar svänger förbi på visit. Extra lyxigt de gånger då de har med sig lunchingredienser (en av vägarna till mitt hjärta går definitivt via magen, haha) och stannar länge utan pressat tidsschema. 

Vi rörde ihop den omtalade ugnsfetapastan och till efterrätt brassade vi på med något så barndomsnostalgiskt som vaniljglass med O'boy. Den kombon slår aldrig fel. Jollrade och myste med Vidde, som stackarn har dragit på sig en tråkig förkylning så lite extra kramar och gos var verkligen på sin plats för honom. 

Någonstans mellan tappra försök att få lite mat i en totaltäppt bebé och svalnade koppar kaffe passade vi även på att titta på den nya produktionen av mumin. Samma sak som den japanska nittiotalsversionen är det ju inte, men tyckte den var riktigt mysig och fint gjort. Det jag dock saknade var musiken! Introt av Benny Törnroos kan jag nog leva  utan, men desto mer saknade jag istället Sumio Shiratoris magiska, kännspaka toner som är något alldeles extra. I den gamla versionen visste man genast om det t.ex. höll på att bli spännande bara av att lyssna på musiken. Men antar att det är något man vänjer sig vid. Riktigt fräscht tycker jag ju nog samtidigt det är att de tagit in nutida artister och gjort något helt annat av det.  Gillar att de även i denna nyproduktion har smugit in små undertoner som enbart är menade att förstås av vuxna ögon som tittar på serien. Ser fram emot att se vad de kommande avsnitten handlar om. 

28.02.2019 kl. 10:34

Om hur man fixar vardagsrumban & ett föreläsningstips

i samarbete med Marthaförbundet


Att få vardagsrumban att löpa smidigt kan ju minst sagt vara ett litet pussel. Hos oss är det oftast vad vi skall göra till middag som skapar huvudbry, men de senaste veckorna har vi äntligen kommit oss för att börja veckoplanera våra middagar samt gjort den huvudsakliga mathandeln via nätet. Bara några klick och så kan man hämta upp en färdigpackad låda, skönt för oss som inte bor på en armlängds avstånd från närmsta affär.

Dock är det lätt hänt att fastna i samma gamla hjulspår vad gäller maträtter (sa någon batatsoppa eller pasta carbonara?) och där kommer Marthaförbundet in i bilden! Via deras inspirationskanaler på nätet (som t.ex. instagram och receptbanken) har jag kommit över både ett och annat riktigt läckert recept, som för det mesta dessutom är riktigt lättlagat, vilket kan vara skönt för en trött småbarnsförälder.



Marthaförbundet ordnar även kontinuerligt olika typer av kurser och evenemang, ofta med teman för att underlätta vardagen i olika skeden av livet.

Nästa veckas fredag 8.3, ordnas föreläsningen Fixa Matvardagen! på Toppen i Ekenäs mellan kl. 12-13. Föreläsningen tar upp tips på hur man kan få barnen att prova på nya smakupplevelser och ger idéer till hur man kan tillreda en mångsidig kost. Marthaförbundet bjuder på konkreta tips på hur man får matvardagen att fungera, ger inspiration till lättlagade maträtter och bjuder på en goodie bag till alla som deltar. Läs mer om kurstillfället här och anmäl dig här.

Är det något annat Marthaförbundet är grymt bra på, så är det utan vidare snygga tryckprodukter. Till en av deras nykomlingar hör barnkokboken Tack för maten!, som är en kokbok anpassad för hela familjen med 25 enkla vardagsrecept.

Denna bok fick fungera julklapp från mig till några av mina lite mindre kompisar och den blev mäkta populär bland mottagarna, så kan verkligen rekommendera att haffa denna bok till dig själv eller någon liten kock du känner. Boken finns både till salu på Toppen, där tidigare nämnda föreläsning hålls, men även t.ex. via Marthashoppen.

Boken innehåller inspiration till allt från vardagsmiddagen till fredagsmys och utflykter och utgår från Marthaförbundets matvision med fokus på inhemska och säsongsanpassade råvaror. Vi fick vårt eget exemplar av boken när Vidar föddes och jag ser så mycket fram emot tills han är så stor att vi kan kocka recept ur denna bok tillsammans!

27.02.2019 kl. 08:50

en sportlovsvecka senare

Hade inte förväntat mig så mycket av sportlovsveckan i min  nuvarande konstanta "ledighet", men hade inte tagit med i beräkningarna att andra kanske firade ledig sportlovsvecka så det innebar ju plötsligt att även jag kunde fylla veckan med trevligt sällskap om dagarna. 

Inser även när bilderna är uppdragna på detta vis att min kamera på telefonen börjar bli riktigt skröplig. Men vad gör man när telefoner alltid börjar säga upp kontraktet efter dryga två års använding? Är ju inte den som vill skaffa en ny telefon innan den säckar ihop helt, så ni (och kanske främst jag) får helt enkelt leva med lite halvtaskig kvalité tills vidare. 

I början av veckan bjöd mamma in till plättkalas och det är en ju en normalt funtad person inte sen att tacka nej till. Leonel var också där och bjöd i sin tur in till legobygge, så medan vi satt och byggde storartade ting (jag) och snodde alla bästa bitar (han) skrålade vi ikapp till Sås & Kopp. 

En annan dag kändes vi (jag) oss extra piffiga, så vi (Vidar) drog fram fotominen som är standard i detta hushåll. Han är ju för det mesta en ganska glad och skrattig bebé, men så gott som varje gång jag drar fram kameran åker denna min fram och är omöjlig att lura bort. 

Sandra har också varit här, en av Vidars klara favoritpersoner! Ah, blir så varm i hjärtat av att se ens avkomma gilla ens kompisar och vice versa. 

Skrapade fram allt gott jag kunde hitta i skafferiet, finbesöket till ära. Vi konstaterade att ingen av oss kunde dra oss till minnes när vi senast skulle ha ätit en fastlagsbulle med mandelmassa, och insåg till vår förvåning att den ju smakade helt okej. Men kom även överens om att vi nog aldrig skulle välja denna typ av bulle framför en bit chokladkaka. 

Mysiga hemmakvällar bjöd sportlovsveckan även på. En av de aboslut bästa sakerna med att ha sovit i salen den här hösten och vintern är utan tvekan att få slumra till ljudet av eld som sprakar i kakelugnen. 

Picnic nere på isen har vi ju också hunnit med, som jag redan berättat om. Kanske den mest sportloviga aktivtet vi fick till under veckan. 

Och om någon undrar ifall det går någon väg ner till träsket från vår gård är svaret nej. Körde ner vagnen över skaren på åkern och drog den sedan genom vassen den sista biten. Får väl skatta mig lycklig att vi var förnuftiga nog att skaffa en vagn med rejäla hjul med tanke på alla eskapader den dras med på. 

Under helgen kidnappades Vidar av sin farmor en liten stund så jag ock Kisse fick lite tumistid över en varsin pizza. Känns ju alltid lite märkligt de gånger vi äter en hel måltid tillsammans utan att behöva avbyta varandra. 

Avslutningsvis har vi tagit det ganska piano, speciellt efter att en förkylning drog in över familjen på söndag kväll. Har funnit ganska få saker i föräldraskapet som oöverkomliga, men att ta hand om och underhålla en liten fem månaders krabat medan man själv på sin höjd skulle orka ligga på soffan, sträckkolla netflix och äta glass är nog lite lagom tungt. Tur har vi snälla medmänniskor i närheten som erbjuder avlastning vid såna tillfällen. 

 

26.02.2019 kl. 21:36

om jag hade fått designa muminmuggar

Liksom mången annan, samlar jag i viss mån på muminmuggar. Skaffar inte varendaste mugg som kommer ut, men det är ändå med viss spänning en följer med vilka muggar som är nyheter för säsongen.  Ett av mina favoritmotiv är Mumindalen akvarell från 2017, och tycker gott att lite fler muggar kunde få prydas av Tove Janssons originalillustrationer. Boken Den farliga resan innehåller en hel rad fantastiska bilder och här följer fyra stycken som jag tycker skulle göra sig lite extra fina på framtida muggar. 

Vi börjar med en av mina favoritillustrationer från boken, en luftballong över den grönskande mumindalen. Hade inte tackat nej till denna mugg.

 

Med den rådande klimatdebatten skulle ju en mugg med vulkanutbrott ligga riktigt i tiden, visst? Ett riktigt uppfriskande, lagom dramatiskt motiv i muminmuggssamlingen. 

Tycker Morran har fått hänga med på alldeles för få muminmuggar. Och denna ovädersillustration tycker jag gjorde sig otroligt bra i  muggformat, skulle haffa den på studs. Vintermugg 2020, snälla? 

Avslutningsvis tycker jag det vore högst rimligt med en Susannamugg till alla fellow crazy cat ladies där ute. Vem är med mig?

Ändå inte så pjåkig muggkollektion, va? Vore inte alls jätteledsen om de blev verklighet. Vilken är din favorit? Och finns det något speciellt motiv eller karaktär du går och suktar efter att skall dyka upp på en framtida mugg?


Samtliga muggbilder är fotomontage gjorda av mig med bilder lånade från Den farliga resan. Dessa muggar existerar alltså inte på riktigt (ännu, hehe). 

24.02.2019 kl. 18:16

en vinterdag på isen

Igår blev jag och Vidar medbjuden på vinterutflykt. Fyraåringen i gänget räknade noga att vi hade tillräckligt många muggar nerpackade och så drog vi iväg med barnvagnen, kälken, pulkan och rattkälken i högsta hugg. Vilket ekipage alltså.  

Kattsällskap hade vi också såklart. Mina egna katter hade jag lyckats lura till insidan av huset, men mamma och pappas Molly följde med och såg till att hålla flocken samlad. 

Varför gå på plogade vägar när en kan släpa barnvagnen genom vassen, kan en ju alltid fråga sig?

Leonel kämpade också på och hann bli måttligt irriterad på stråna som slog i ansiktet innan vi hade tagit oss ut på andra sidan vassen. 

Ut på tur, aldrig sur! Inte skall man låta en barnvagn stoppa en från små vardagsäventyr liksom. 

Väl nere på isen var det dags att dra fram picnicfilten.

Egentligen var ursprungsplanen att gå över isen till fågeltornen, men då lilleman i gänget redan ville stanna och äta på baksidan av vårt hus insåg vi att det kanske var ett lite väl amibtiöst projekt att ta sig an denna gång. Så vi nöjde oss med att slå läger strax efter att vi passerat vassen. 

Varm kakao är ett måste på vinterpicnicar.

Är så tacksam över mina påhittiga föräldrar som hittar på allt sånt här och som varje dag inspirerar mig till att vara en minst lika närvarande, kreativ och vardagsäventyrlig person. 

Det är de här spontana stunderna och små äventyren jag hoppas barnen skall minnas då de växer upp. Inte vem som haft den flashigaste telefonen eller åkt flest gånger till Thailand (för det lär denna familj nog aldrig någonsin göra). Vill påstå att de bästa minnena lätt kan skapas på en bakgård med en varm kopp kakao i högsta hugg och i gott sällskap. Med morföräldrar, kusiner, farbröder, syskon och vänner i en salig blandning. Folk man tycker om helt enkelt. 

Efter att ha hunnit njuta av solskenet på isen en stund fick jag vända vagnen tillbaka mot husen och dra den upp genom den snåriga vassen igen när Vidar vaknade. Lite kämpigt, måste erkännas, då jag även lyckades trampa genom skaren och landa i en ficka mellan snön och isen som fyllts med vatten - men väl värt det för den trevliga stunden med familjen. 

23.02.2019 kl. 19:40

ett litet steg för mänskligheten...

... ett stort steg för denna kvinna. Jag har nämligen inhandlat nya byxor (ursäkta antiklimaxet i denna nyhet till dem som förväntat sig något storartat)! Insåg att om jag räknar bort leggings och fladdriga nödlösningar till tygbyxor i sommarhettan har jag inte inhandlat ett par ordentliga byxor sedan vår bröllopsresa till Barcelona 2016 då jag kilade in i en Zara-affär på flygfältet.

Barcelonabrallorna är sedan länge döda och begravda (eller i alla fall utslitna och bortsorterade från garderoben) så det var sannerligen på tiden för en uppdatering. Med definitiv avsaknad av det så kallade thigh gap:et är långvariga byxlivslängder bara att drömma om så gällde bara att snällt pallra sig iväg på uppköp. 

Har ju det senaste året mer eller mindre levt i mina gravidleggings (hallelujah vilket underbart plagg som går hela vägen upp över magen), men nu utan gravidmage så börjar de minst sagt vara lite hängiga och som pricken över i:et har ett gäng hål dykt upp i skrevet så det börjar väl bli dags att snällt vinka ajöss till även dem. Är ju inte direkt Hetaste Greta i stan iklädd den munderingen om vi säger som så.

Besökte närmsta affär med vettigt byxutbud, det vill säga Lindex, slog på stora trumman och kom ut med två par nya plagg att pryda benen med. Gillar deras halvnya koncept att samma modells byxa sys upp i flera olika material och utseenden som gör uppköpen så mycket lättare bara man väl hittat en modell som faller en i smaken. Gör livet för en som tycker det är sjukt tråkigt att prova kläder i alla fall en smula lättare. 

När jag väl var i farten och på väldigt starkt unn-humör nappade jag även med mig en scarf. Hur gick det till? Inte är väl jag en scarfperson? Men tänker att det kanske kan vara ett drag att utveckla. Piffig känner man ju sig oavsett och det är ju kanske helt okej att så här som hemmamamma få känna sig så ens någon enstaka gång ibland.

Avslutningsvis plockade jag med mig en scrunchie från butikshyllan. Minns när de blev populära igen för något år sedan och jag undrade vem i hela fridens namn som frivilligt skulle vilja lägga en sån i håret? Nåväl, i vanlig ordning har jag en tendens att något år efter alla andra se storheten i de grejer jag har tyckt varit ytterst märkliga så idag fann jag mig då pillandes på dessa nittiotalshårband i butiken. Tofs är ju den enda frisyr jag orkar och hinner rocka just nu, så tänker att detta tillbehör passar alldeles ypperligt för det ändamålet.  

21.02.2019 kl. 20:21

bä, bä vidar lamm, har du någon ull?

Idag blir den här lilla lammungen fem månader gammal och det känns som att det verkligen börjar hända ett och annat på utvecklingfronten. Har ju inte mycket att jämföra med, men tycker att det varit roligt att hänga med de senaste veckorna när man så tydligt ser alla små framsteg han gör (sen bör kanske tilläggas att efter mer eller mindre konstant hemmahäng är ens ribba för vad man bli imponerad av inte så hög, haha).

Lilla V har med stor förtjusning börjat vända sig från rygg till mage, men blir otroligt frustrerad över att inte kunna ta sig framåt trots att han sprattlar med benen som en galning. Älskar när man sjunger gör han fortsättningsvis och skulle gissa på att jag sjungit "En liten båt" sisådär en triljon gånger så här långt. Men vad gör man inte för att locka fram ett ljuvligt litet skratt från sin avkomma?

Babysitterns leksaksbåge använder han numer främst som hävstång för att dra sig upp i sittande läge samt för att tugga på bågens leksaker. Att pilla på själva leksakerna var kul i cirka en dag, så man kan ju fråga sig hur välinvesterad den var. Som nöjdast är han i sittern om han får tugga på sin napp som man kan fylla med små smakportioner och hittills hör blåbär till favoriten. Även fryst banan har varit väldigt pop, speciellt mot kliande tandkött som är det största dagliga bekymmret för tillfället. 

En ganska trevlig sömnrutin har vi även landat i, då Vidar just nu somnar kring sju-åtta på kvällen och vaknar vid åtta på morgonen. Ett par gånger efter midnatt samt under morgonnatten brukar jag få stiga upp för att mata honom, men än så länge somnar han för det mesta snällt om så vi behöver  inte starta dagen förrän senare på morgonen. Sömtutan till morsan tackar och tar emot. Hans senaste trick för att väcka mig, efter att ha fått komma över i vår säng efter den sista matningen under morgonnatten, är att knipa mig i näsan (eller annat ställe i ansiktet han får tag i) då han tycker att det skall vara slutsovit för min del. 

Fem starka månader i bagaget och farligt söt!

20.02.2019 kl. 20:33

bingo!

Bloggtrender är till för att följas, eller? Hur som helst vill jag också spela bingo (med inspiration bl.a. härifrån & härifrån), så här följer tjugofyra olika grejer om mig + min med säkerhet mest använda emoji som bonusruta på mitten. Lyckas du skrapa ihop en rad, eller?

17.02.2019 kl. 14:41

genibarn, genikatt och en galet god glass

Efter att ha tråcklat oss igenom Vidars alla pek- och bildböcker om och om igen*, ansåg jag att det var dags att introducera något nytt i litteraturväg. Och vad är då bättre än morsans absoluta favoriter: Hur gick det sen? och Vem skall trösta Knyttet? Hade inte särskilt höga förhoppningar på att han skulle orka igenom dessa relativt texttunga böcker, men uppdelat på två läsomgångar per bok gick det hur bra som helst. Inser att det antagligen är de färgglada bilderna som gör susen, men helst vill man ju titulera sin egen unge geni, hehe.

Nåväl, är i vilket fall som helst tacksam över att han just nu visar intresse för böcker och gärna ligger på min mage och bläddrar i Tove Janssons verk. Så otroligt mysig eftermiddagsaktivitet när inte babygym och mer stojiga aktivteter lockar. 

*obs, inser ju nog att vi kommer läsa dessa ännu oändligt med gånger. 

I fredags kände jag mig så pass piff att det var värt en hederlig gammal spegelselfie. Fredagar är för övrigt den enda dag på veckan denna kvinna ser relativt välvårdad ut, då vi alltid badar bastu på torsdagar och det är i princip enda gången i veckan jag orkar tvätta håret. Varsågoda för info.

Såg först efteråt att ögonen var blanka av trötthet, mascaran hade smulat på kinderna och skjortan var delvis oknäppt. Jaja, säger ju en del om var ens standard för fräsch och snygg ligger just nu. Man får gå där ribban är lägst i denna babytillvaro.

I lördags vankades fest då en vän hade fyllt trettio. Så roligt att komma ut och umgås med annat vuxet sällskap, äta goda mat och smutta på ett glas vin (men insåg till min fasa att jag tyckte soda pop:en var godare, vad händer?). 

När vi sent om sider kom hem igen, möttes vi av en katt som varken visste ut eller in då hon varit inne väldigt många timmar på grund av snöovädret utomhus som hon vägrade vistas i. Blev riktigt överraskad då hon följde efter mig in på toaletten, hoppade upp i handfatet och satte sig för att uträtta sina bestyr där. Tillät henne naturligtvis inte att göra det utan kastade ut kattdjuret snabbt som attan, men kunde ändå inte låta bli att bli lite imponerad av att hon av alla skrymslen, vrån och blomkrukor i huset valde att styra stegen till badrummet. Ändå ganska genialiskt. Om det inte vore för att hon är utekatt hade jag kanske övervägt att skola henne till att börja använda toaletten, jag menar - hon sökte ju sig trots allt till rätt rum. Varsågoda även för denna info. 

Denna bild fick hänga med enbart på grund av hur mysiga dessa två är. Tur ett en får bo med dem. 

Igår var vi på fyra månaders läkarkontroll och fick goda betyg. Allt såg bra ut och "härlig kille" antecknades i rådgivningskortet.  Inser att det säkert är något de skriver i de flestas rådgivningskort bara för att pigga upp trötta småbarnsföräldrar, men visst värmer det lillhjärtat att få den bekräftelsen. 

På tal  om genibarn lärde sig V igår att svänga sig från rygg till mage helt på egen hand. Jepp, har naturligtvis blivit föräldern som är sjukt imponerad av varje litet framsteg ens avkomma gör. Vad annars.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att tipsa om denna vansinnigt goda glass jag köpte hem igår. 3 Kaveria:s veganska glass med smak av pepparmint och choklad. Mmm. Svärmor har även försett mig med den senaste muminmuggen, som ni kan se. Är i vanliga fall en person som inte alls föredrar rosa, men just denna version kändes väldigt sympatisk. På tal om muminmuggar slog det mig att de två ovanstående böckerna verkligen kryllar av motiv som skulle vara så fina på muggar. Vill ni se mina favoriter som gott och väl kunde få vara nyheter de kommande åren?

12.02.2019 kl. 14:10

en helt vanlig februaridag


Tänkte det kunde varit trevligt att föreviga en liten, liten snutt från detta småbarnsliv i videoformat, så här kommer fem minuter hemmahäng! Vi snackar obäddad säng och skitigt hår så förvänta er inga stordåd utan en helt vanlig februarionsdag.

07.02.2019 kl. 11:44

fem timmar senare

"Hej från ett köksbord och en rykande kopp kaffe" ... tänkte jag skriva för fem timmar sedan, 

men sedan slog denna lilla filur upp ögonen eftersom han tyckte 10 minuter var en alldeles lagom lång tid för en liten tupplur så det var bara att snällt flytta fokus till honom. Vår lilla kille som idag kändes stor då han var klädd i jumper istället för bara body (som i och för sig nog fanns under den där jumpern). Mycket nöjd över färgkombon också, notera gärna att jag omedvetet lyckats matcha kläderna med leksaken och boken i bakgrunden. 

Fredagsbuketten har växt till sig till en spretig historia. Tulpaner när de är som bäst.

Har även införskaffat en kalender som råkade matcha tulpanerna väldigt fint. Hade först tänkt att jag moderskapsledigheten till ära skulle köra ett helt kalenderfritt år, men nä, det fungerade inte alls. Fast jag inte jobbar finns det ju ändå en del andra grejer jag vill komma ihåg och att anteckna saker i telefonen är inte alls min grej. Behöver se mina anteckningar framför mig i nedskriva på papper för att få en klar överblick. 

Ungefär det, tänkte jag rapportera från min dag för fem timmar sedan. Nu när lugnet har lagt sig skall jag "fira kväll" med att äntligen slå på senaste avsnittet av Astropodden, som även ingick i min ursprungsplan i eftermiddags. 

05.02.2019 kl. 20:37

fem från i lördags

I lördags hade jag och mannen i princip stafettväxling i tamburen. Då han kom hem från att ha tillbringat dagen på motorcykelmässa tog jag bröstpumpen och ett gäng läskeblask i högsta hugg och hoppade raka vägen på tåget till Helsingfors för att delta i ett litet födelsedagsfirande på Drumsö. Värdinnan hade dukat upp så fint med Mexicoinspirerat tema och det kändes riktigt festligt (om än ovant) att befinna sig i ett högljutt och glatt sammanhang. Har ju nog tidigare smitit iväg på lite ditt och datt från hemmet under kortare stunder, men det här var första gången jag vågade mig lite längre iväg och för lite fler timmar på raken än tidigare.

Mycket festligt att få anledning att klä sig i icke-bebisvänliga kläder och det grannaste läppstift jag äger också!

Freja hade dukat upp ett massivt tacobord med en massa goda röror samt ett drinkbord som såg riktigt inbjudande ut. Det senare nämnda fick jag dock snällt lämna orört, då jag skulle köra hem från tågstationen i den snöiga natten. Trots det var det en så himla roligt kväll med mängder av gapskratt. Bland annat bjöd Freja på ett tjugo frågor långt quiz om sig själv som hon knåpade ihop på stående fot under quizets gång. 

Förutom ypperligt tvåfota sällskap hade jag även nöjet att få umgås med denna ljuvliga lilla herreman. Malte, en av de absolut trevligaste hundar jag känner. Ville nästan ge honom hela min taco när han såg på mig på detta vis. 

Lagom tills piñatan plockades fram var det dags för mig att tacka för kvällen och smita iväg till kvällens sista tåg för att ta mig hem medan resten av gänget stannade kvar för att bulta denna stackars fåle i bitar. 

Och lilla V gick det ju ingen nöd på då jag var borta, då han sov  sig ingenom den största delen av tiden jag var på fest. Det var bara mina egna sömntimmar som blev extremt lidande då tåget hem var försenat, så klockan var närmare två innan jag kom i säng. Men trots att sömn är en av de sista saker jag frivilligt byter ut i detta småbarnsläge, var det väldigt värt det sist och slutligen. Tack för en rolig kväll, Freja! ♥

04.02.2019 kl. 22:38

fredagen första februari

Hej, fredag! Idag stod rådgivningsbesök på schemat, och då vi för en gångs skull var på väg in till stan passade jag på att klä på mig något annat än mjukiskläder, målade ögonbrynen och borstade håret som jag för en gångs skull vågade ha utsläppt. Det är en så himla sorglig historia just nu, då det lossnar i mängd och massor. Mängdmässigt stör det inte så mycket, jag har ju liksom en hel del kalfus att ta av innan tunnhårigheten vore ett faktum, men att hitta hår precis överallt börjar nog bli lite störande. 

Hej, och på tal om begreppet "in till stan" - vad säger det dig? Tycker det är lite roligt att det kan ha så olika innebörd beroende på varifrån en är. För mig har det alltid betytt "in till Karis centrum", alternativt in till absoluta kärncentrum av Helsingfors då jag bodde där. Men mest har utrycket nog gällt metropolen Karis för mig. Med det som bakgrund känns det så främmande att begreppet stan skulle innefatta hela Helsingfors. Som den landebo jag är så är och förblir det rätt och slätt Hesa för mig. So sue me. 

Denna krabat hade växt stadigt och ligger nu på 7,8 kg. Känns minsann i armarna då man dansar runt med honom om dagarna. Just nu är han dessutom hur nöjd som helst (för det mesta), bara vi lägger honom innan övertröttheten slår till och matar honom innan han inser att han är vrålhungrig. Inser ju att det kan ändra i samband med att tänder börjar dyka upp eller andra förändringar, men just nu njuter vi nog båda av att livet är ganska gött. 

Fredagen till ära fick en tulpanbukett hänga med mig hem från mataffären. Ett helt rimligt fredagsunn enligt mig, med tanke på att man ändå hänger hemma största delen av tiden nu. Var även mycket nöjd över att hitta ekologiska vindruvor och blodapelsiner. Kunde pressa ner flera stycken om dagen, så goda! Förutom hårlossningen för amningen även med sig en konstant hunger och sug på saker, så tänker att det i alla fall är lite bättre att klämma i sig frukt istället för annat gott som jag desperat kan komma mig för att gräva efter längst in i skafferiet. Så från och med nu tänker jag att denna skål skall få stå mitt på köksbordet och göra sig påmind istället för de där torra gamla kexen jag tar till min räddning då det är blodsockerkris. 

01.02.2019 kl. 13:45

ett snölandskap från sista januari

Så var årets första månad avklarad. Vet att jag tjatat om vädret i var och vartannat inlägg nu - men alltså. Så härligt vinterväder det har varit, det tåls nog att säga en gång till. Eftersom försenade tåg och oplogade vägar inte stört mig särledes mycket i och med min ledighet har jag verkligen passat på att njuta så mycket som möjligt av detta. 

Älskar verkligen den totala tystnaden som uppstår när snön lägger sig som et tjockt, tjockt täcke över skogen. Snötunga grangrenar ger en så vilsam känsla tycker jag. 

Plötsligt svepte en dimma in, antar att det berodde på en snabb växling av temperaturen och i kombination med solen som tittade fram blev vinterlandskapet extra vackert. 

Väldigt fint, men bländande att se på!

Mjukt och tryggt att ha hela gården inbäddad i djupa snödrivor. Känns nästan som hämtat rakt ur mumindalens trollvinter. 

Tack januari, för att du börjat året så mjukt och snällt!

31.01.2019 kl. 13:53

som januari skall vara

Hörni, vilket ultimat januariväder vi har fått ha hela månaden. Massor av snö, och med en familj med barnasinnet i behåll är det som bäddat för en massa kul! I söndags bjöd mina föräldrar in till vinterjippo där de hade gjort i ordning backen för pulkaåkning samt plockat fram grillen så vi kunde grilla korv. Varför åka iväg långa vägar, när man kan ha så här roligt på hemmaplan? Swischade iväg rätt bra, om vi säger som så, när vi trängde ihop oss tre vuxna på en sparkkälke och åkte ner för backen. För att inte tala om stilpoängen pappa kammade hem då han åkte på en av de tre "hyppyrin" han fixat med hjälp av grävmaskinen. Skrattade bokstavligen talat så tårarna rann. 

Idag är det dock ett riktigt yrväder där ute, så nöjer mig att njuta av vintervädret från insidan. Har till och med hunnit värma mig lite soppa och dricka kaffe medan V vilar dagssömn, så det känns onekligen som en liten vinst. Nu måndagslunkar vi vidare, mors!

 

28.01.2019 kl. 13:31

en vinterhelg med kälkåkning, våfflor och trivial

Förra helgen var en vinterhelg utav det litet bättre slaget. Jag väntade nämligen övernattningsbesök och fick äntligen orsak att bädda i gästrummet igen! Att göra det mysigt för gäster är en av mina absoluta favoritsysslor när det kommer till att fixa i hemmet. Idealet vore ju om man hade samma iver för att vika tvätt, dammsuga eller tömma disk ur torksskåpet också, men en kan inte alltid vinna, som det sägs. :-)

Vips var det lördag eftermiddag och Laura och Freja landade på mitt köksgolv. 

Och Vidar landade snabbt i deras famnar, förstås. 

Tacomiddag dukades fram, 

och vi bänkade oss kring köksbordet. Tycker det är minst lika mysigt att hänga i köket och nu då salen fungerar som tillfälligt sovrum är köket nästan att föredra för sociala sammankomster. 

Efter middagen plockade vi fram trivial pursuit och det visade sig bli en mycket jämn match. 

I sedvanlig ordning lärde vi oss lite nya grejer på kuppen också. Som att Peking och Bejing är samma stad..... Eh. Nämner inga namn för vem i sällskapet denna lärdom gällde. 

På söndag smög jag upp innan gästerna för att börja duka upp en maffig frukost. Som den trogne läsaren vet, hör även detta till mina favoritsysslor. Söndagsfrukost och söndagsgäster, väldigt bra kombo.

Vidar vaknade och anslöt sig snabbt till frukostsällskapet. 

Och sedan satt vi och avnjöt allt detta i långsam takt. Då frukostar lik denna händer vääldigt sällan nu med en småtting i familjen kändes hela kalaset lite extra lyxigt. 

Till och med solen tittade fram en sväng och gav svaga förhoppningar om att våren och ljuset kanske trots allt kommer återvända någon gång. 

Efter frukost och vila var det dags för uteaktivitet! Klädde bokstavligen talat på mina vänner (förbjöd dem ta på sig sina medhavda tunna skor och plockade fram varma vinterkängor, yllesockor och benvärmare - som den morsa man är ju) och sedan drog vi ut för att åka sparkkälke. Sparkkälksföret har verkligen varit suveränt på vår byväg på sistone och jag hoppas det hålls så ett tag framöver också. 

Ett, två, tre - iväg!

Att åka kälktåg slår aldrig fel. 

Sedan sparkade vi iväg längs med vägen. Otroligt nog lyckades vi smita iväg utan någon katt i släptåg. 

Ändå ett ganska rart litet kälkfölje det här. Så här skall jag alltid börja rasta mina vänner under vintertid i fortsättningen!

Efter kälkturen landade vi åter i vår kökssoffa, lyssnade på astropodd och gjorde slut på chipsresterna från kvällen innan. 

Sedan blev det våfflor till lunch!

Innan det var dags för sällskapet att bege sig hemåt igen kröp vi ihop framför brasan i salen en stund. 

Så otroligt trevligt med kompisar som plötsligt bestämmer sig för att ta små tupplurar lite här och var i ens hem. Tack för hänget, kom snart igen! ♥

25.01.2019 kl. 23:08

frostiga, stillsamma dagar

Efter en supermysig helg med kompisbesök (jag fick äntligen tillfälle att bädda i gästrummet igen, hurra!) har vi åter landat i en mer stillsam vardag. Temperaturen har stadigt pekat neråt de senaste dagarna och då den i morse var väldigt nära -30° har vi helt enkelt fått nöja oss med att hitta på sysselsättning innanför husets fyra väggar.  Man blir ju lite småmossig i takt med att syrenivån sjunker på grund av eldandet i spisarna och det skulle verkligen vara uppfriskande att ta sig ut en liten sväng, men lite får nog temperaturen snällt ta och stiga innan V får hänga med ut. 

Man vet för övrigt att man är i behov av stimulans när man blir besviken över att veckans rådgivningstid blir inställd. Det var liksom en av höjdpunkterna på denna veckans program... Eftersom vi var ensamma hemma med V trötsade jag mig med att bjuda ner mamma och pappa på lite våfflor vuxet socialt utbyte samt någon som ville underhålla V en liten stund. Dagar som denna, då vi varit på tumis hela dagen utan extra program och dessutom sovit rätt dåligt kan jag känna att fantasin när det kommer till underhållning av bebé i något skede börjar tryta så då är det alltid välkommet med ett par extra händer. Och V verkar inte annat än stormförtjust över att få mötas av ett "nytt" glatt ansikte ibland när denna morsas repertoar börjar sina. 

22.01.2019 kl. 20:58

sov du lilla Vidarung, än så är det vinter

I går blev lilla V hela fyra månader gammal så här följer en liten rapportering rakt från babylifvet. Skall bli spännande att få höra uppdaterade vikt- och längdläget senare i veckan då vi skall till rådgivningen. Gissar på att han just nu är en rejäl bit över sju kilo, så känns det i alla fall i armarna när han skall vaggas till sömns om kvällarna eller när jag bär runt på honom om dagarna. Han gillar inte riktigt längre bärsjalen då han inte kan kolla sig omkring så bra då han sitter i den på det vis jag vanligtvis brukar knyta den. Borde kanske utforska på vilka andra sätt man kan knyta den, ifall han vore nöjdare då. Att bli fastspänd i sittern är även supertråkigt enligt Vidde Vids, så överväger att skaffa en leksaksbåge att fästa i sittern så den skulle vara lite roligare att hänga i för honom. Nöjdast är  han ändå när han får sitta eller bli omkringburen i någons famn. 

I övrigt är han en väldigt nöjd liten typ som skrattar, gurglar och jollrar nöjt. Riktigt sur blir han nästan bara då han är övertrött och inte får tag i sömnen eller om jag inte levererar mat åt honom fort nog då han plötsligt inser att han är hungrig. Han har på sistone utvecklat ett nytt tjutande ljud när han är exhalterad eller på gränsen till frustrerad som är mycket underhållande att lyssna på.

Favoritleksakerna är en rävskallra han gärna biter på och att ligga i babygymmet där han klarar av att greppa de olika ringarna. Upp på armarna häver han sig gärna då han ligger på mage och klarar även av att rulla runt från magläge till rygg. Att med hjälp av att hålla i någons händer dra sig upp till sittande eller stående läge är också en populär aktivtet hos denne unge man. I övrigt underhåller vi oss med massor av sånger och ramsor och lite böcker försöker vi också bläddra i, i hopp om att ett intresse för det skulle sås. 

Dygnsrytmen har också blivit allt mer stabil, somnar för kvällen brukar han göra kring klockan nio, vaknar för att äta någon gång på småtimmarna kring fyra för att sedan vakna igen vid sexsju-tiden för "frukost". Men då brukar vi nog för det mesta somna om och stiga upp tillsammans först kring nio. Skönt att inte stressa liksom! Efter det brukar vi vanligtvis mysa och sjunga i sängen en stund innan vi förflyttar oss till skötbordet följt av häng i babygymmet. Därefter brukar det vara dags för en kort nap då jag med god tur hinner klä på mig och äta frukost och sedan är vi igång igen ett tag innan det är dags för en längre sovstund på 2-3 timmar ute på verandan under tidiga eftermiddagen. Ibland sover han längre (och jag hinner tro att han typ fått något fel) och ibland kortare - oftast blir sovpasset kortare om jag varit lat och inte orkat packa på honom extra kläder för att sova i vagnen utan bara lagt honom inomhus istället. På kvällen brukar han igen ta en kortare nap innan han slutligen nattas på riktigt för kvällen.

Och så rullar dagarna på i detta hushåll just nu. 

 

21.01.2019 kl. 12:42

everyday is like friday

Dagarna flyter ju lite ihop så här som mammaledig, men att det är fredag känns ändå alltid lite extra bra. Det innebär att helgen står för dörren (oh, really?) med ett avbrott i hemmahänget på tumis med Vidde. Har ju verkligen inget emot hans sällskap, men har märkt att nu då han strax är fyra månader gammal börjar jag få in den här "baby-vanan" och dagarna kan såldes kännas lite enformiga ibland då vi mer eller mindre är strandade här hemma utan bil. Är ju inte direkt som att man stoppar ungen i vagnen och börjar promenera de cirka 10 kilometrarna in till stan för att hitta underhållning. Så hurtig lär jag aldrig bli. 

Men idag fick vi sällskap av V:s mormor! Barnet fick underhållning och jag fick städhjälp och kaffesällskap. Mycket välkommet med ett par extra händer så man får lite mer än det absolut nödvändiga gjort. Hann dessutom tillreda en väl godkänd lunch, så det kändes lite extra fredagslyxigt. Halverade en batat och kastade i ugnen med lite kryddor samt olja och serverade tillsammas med en röra gjord på fetaost och creme fraiche. Inget märkvärdigt, men mycket gott. Se det som ett tips!

Kaffe och choklad hann vi också njuta av medan Vidde Vids röjde loss i sitt babygym. Såg att några listat på sina bloggar vilka muminmuggar de gillar minst i sina samlingar. Till mina "ickefavoriter" hör nog denna hattifnattmugg, främst eftersom jag inte känner så stor dragning till färgen orange. "Muminmamma aprikos", "Håll Sverige Rent", och "Snorkfröken rosa" hör även till muggar jag mer sällan väljer att plocka fram. Nå, bara för att trotsa mina egna vanor, fick just hattifnatt- och muminmammamuggen åka fram vid dagens kaffestund. 

Ett stycke nöjd bebé efter några timmar i mycket gott sällskap. Överväger för övrigt att gå emot mina egna principer och införskaffa ett nytt gym till denna kille som skulle aktivera honom lite mer. Eller kanske någon annan leksak? Någon annan med fyra månaders filuer där hemma som har tips på roliga grejer att aktivera sina kids med? 

Och det var den rapporteringen från denna dag, det. Har hunnit elda i köksspisen så har det varmt och gott, har kommit mig för att smälla på lite musik i bakgrunden och snart bär det av till svärmor som utlovat crêpes till middag. Bara goda vibbar just nu alltså. 

18.01.2019 kl. 15:38

10 years challenge

Som de flesta med ett konto på någon typ av social media antagligen har sett, har det på sitone snurrat runt en "10 years challenge", där man skall jämföra en tio år gammal bild på sig själv med hur man ser ut idag. Kul! Tänker jag, som har ett arkiv på höjden och bredden fyllt av bilder. 

2009 - i början av året gick jag fortfarande i gymnasiet och vill mig minnas levde en ganska bekymmersfri vardag. Hade redan skrivit undan de flesta av mina studentskrivningar på hösten och våren innan och skrev bara om för att eventuellt höja vitsorden så tog inte en så stor stress över de proven. Minns även att jag och Astrid hade en intensiv "studiecirkel" på en dryg vecka (haha, såna tidsoptimister) för att kunna ta oss igenom provet i lång matematik. Bilden till vänster tog jag i samband med att jag skulle ha ett foto taget till vår abitidning, som vi (jag och Astrid) jobbade hårt med för att få snygg, så till den grad att vi tackade oss själva i "slutorden" av tidningen. Bäst att uppskatta sig själv, ifall ingen annan gör det liksom. 

Bilden i mitten är tagen på vår abiresa till Rhodos. Dagens kids klär på sig minimala bikinis och flashar rumpan på en strand med turkost vatten. Jag... klär tydligen på mig allt jag hittar i både kläd- och glasögonväg och poserar i vår mörka lägenhet för att föreviga mig själv på semesterresan. Det är nog skönt att kunna titta tillbaka och se hur obrydd jag verkligen var när det kommer till trender och normer när det gäller klädstil. Här har jag skrivit lite mer om vilka klädstilar som kommit och gått hos mig genom åren. 

På den tredje bilden skall jag precis börja studera fotografi på folkhögskola och hade färgat håret rött. Kändes som litet av en oskriven regel då säkert minst 1/3 av skolans studerande (väldigt vagt uppskattat) var rödhåriga. Ja, så så mycket för att inte följa trender, inser jag nu. 

2010 - studerade fortsättningsvis på folkhögskola och  min period av bohemisk klädstil nådde sin kulmen. På mittenbilden är vi på studieresa i Amsterdam med fotoklassen och haremsbyxor och en virkad basker var ständigt återkommande plagg i min garderob. Under sommaren sade jag upp mig från jobbet i butiken, drog till Mallorca i två veckor och när jag kom hem hade jag ingen annan plan för livet då jag inte hade kommit in till de skolor jag sökt till. Så jag drog till Vasa, av alla ställen, för att söka jobb där. Trivdes bra och skulle bra kunna tänka mig bo där igen om det inte vore för att jag gillar Karis så mycket. Den tredje bilden är tagen på vår balkong i Vasalägenheten med utsikt över havet, där vi bodde tillsammans med Riina.

2011 - bodde fortsättningsvis i Vasa i början av året och jobbade på eftis, så hur jag klädde mig anpassades mycket efter det. Den där flätan var åtminstone återkommande för att hålla styr på en halvt utvuxen pannlugg. I maj besökte jag Paris, var mittenbilden är tagen. Minns att jag verkligen älskade de där röda shortsen och t-skjortan med mustascher och bar dem tills trådarna nästan föll av på plaggen. Lite bohemiska slängar fanns dock ännu kvar under detta år, som man kan se spår av på sista bilden. 

2012 - här hade jag flyttat till Helsingfors (hösten innan) för att studera kulturproducentskap. I något skede skulle jag gå på en lägenhetsvisning och minns att storebror uppmanade mig att "åtminstone ta på mig hela vantar på och borsta håret". Minns även att vi någon gång under studietiden gick på ett evenemang på Hanken och en person såg på oss som om vi kom från en annan planet. Hade ju inte riiiktigt en "hankenstandard" på mina kläder om vi säger som så. :--) 

2013 - fortfarande kp-studerande och bar därav den traditionella kp-uniformen uppvikt mössa allt som oftast. Midjehöga kjolar, converse och Det Randiga Plagget var även pop. Älskade även mina hängselshorts som jag köpte på en festival. Undrar om jag fortfarande har kvar dem och om jag skulle lyckas lirka in mig i dem? Även värt att notera från detta år utseendemässigt är väl ändå hur sjukt långt mitt hår var? Har aldrig varit längre före eller efter det, var ett sånt himla projekt att reda upp allt trassel det åstadkom. 

2014 - detta år skiljde sig nog stilmässigt inte särskilt mycket från året innan. Blomkransar i håret var tydligen en grej och såhär i efterhand kan jag nog tycka att looken på mittenbilden är lite.. intressant. De "största" två grejerna som hände stilmässigt var nog att jag klippte av mig mitt långa hår och skaffade en tatuering. Funderar ibland på att skaffa någon till, men tycker det är svårt att avgöra vad som skulle vara fint ihop med katten. Det här var också mitt sista år i Helsingfors, som inleddes med en lång praktik hela våren och till hösten flyttade jag ihop med min kompis Emma i en studielägenhet i Majstranden. Rimligt att göra det bakvägen och bo ihop under sista studieåret, visst? 

2015 - inledde detta år med att flytta ihop med K, till Billnäs var den första bilden är tagen. Bodde i en ljuvlig lägenhet med målat trägolv och breda fönsternischer. Här blev stilen allt mer avskalad och svart och de knäppaste klädkombinationerna sorterades i sakta mak ut ur klädskåpet. 

2016 - även känt som det trötta året. Det hände massor på det personliga planet med bland annat husköp och bröllop och därtill slet jag som ett litet djur på alla olika jobb jag hade (pendlade till helsingfors tre dagar i veckan, vikarierade på folkhögskolan, ordnade evnemang här på ratata, tog emot fotouppdrag, hoppade in på café och var producent för ett teaterprojekt - PJUH helt orimligt så här i efterhand när jag tänker på det). Så det var inte som att jag stod och valde och vrakade framför spegeln varje morgon utan körde på i samma spår som tidigare. Bilden längst till höger beskriven ändå hur jag klädde mig allt som oftast. 

2017 - startade året med en väldigt rak pannlugg, uppenbarligen. Vill mig minnas att jag gjorde små försök till anamma en  lite mer kontorsvänlig klädstil (vad det nu sen är) i och med att jag började nytt jobb som kommunikatör. Det var ett lite gladare och piggare år, vilket jag tycker syns på sista bilden, där jag för övrigt har vädligt bra schvung i håret, som är tagen i slutet av året. 

2018 - började med att jag tog bilder i en av Elins klänningar ute i skogen i samband med ett inlägg jag skrev om nyårsmålsättningar. Därefter blev jag ganska snabbt gravid och kände mig trött och glamourös som en gnu, så tog extremt lite bilder av mig själv under hela våren. Till sommaren, då mittenbilden är tagen, piggnade jag till igen åstadkom någon form av bilddokumentation. Väldigt långt gick jag ändå i mina vanliga kläder, trots graviditeten, då tighta historier aldrig varit min grej. Till sommaren investerade jag dock i några luftigare plagg som klänningen ovan, för att inte förgås i hettan. 

2019 - och så var vi plötsligt här, i nutid som småbarnförälder. Om jag under de tidigare åren sakta tappat intresset för att experimentera med kläder så är det väl mer eller mindre obefintligt just nu. Bra om jag överhuvudtaget får på mig några kläder alls, haha. Rockar mina graviditetstajts som hänger i röven och såklart har blivit för stora utan magen samt min kära adidashuppari som jag snott av lillebror för många år sedan. Smidigt med dragsked skall det vara, då mjölkbaren skall hivas fram i tid och otid. 

Och det var de tio åren det. Hoppas ni inte fått allt för stor överdos av mitt ansikte, lovar att hålla det borta från de kommande inläggen, haha. 

17.01.2019 kl. 14:00

en tisdagslista rakt från ett köksbord

Hallå där. Återigen ett inägg jag trodde skulle ske i realtid, men så försköts skriveriet sisådär fem timmar. Jaja, trivialiteter. 

I förmiddags var Louie ytterst nöjd då han hade mig helt för sig själv en liten stund och hoppade raka vägen upp på bordet för att ligga i min famn framför datorn. Kikade i photobootharkivet i samband med att jag klickade av ovanstående bilder och konstaterade  att det enda jag tagit bilder på senaste året är när Louie hoppat upp framför kameran. Snacka om kattens besvikelse när Vidar sedan gnydde till och jag var tvungen att lämna honom (katten, ej barnet). Han satt säkert över en halv timme med huvudet på sned och väntade på att jag skulle återvända och mysa med honom, dock helt förgäves. 

I mars detta år har jag bloggat på denna portal i nio (!) år och innan det höll jag till på diverse andra ställen i typ tre år. Min blogg.se-blogg har jag dock låst och glömt både inlogg och lösenord till så den kan man väl mer eller mindre kalla död och begraven. Likaså x3m-dagboken, vars sida lades ner, som jag skrev någon gång i tidernas begynnelse. Mitt gamla  konto på Bilddagboken brukar jag däremot kika in på ibland om jag vill roa mig. Kan ju konstatera att man inte riktigt var en lika skillad fotograf som dagens sjuttonåringar är, haha. Fint att det finns 1/3 del av ens liv att gräva ner sig i här på internätet om en så vill. 

Men ja, nu tappade jag tråden. Var ju inte gamla konton jag skulle skriva om utan fenomenet tisdagslistan, minns ni det? Det var en återkommande inläggstyp jag hade på min blogg under en lång tidsperiod och eftersom det lämpligt nog är tisdag idag tänkte jag utan vidare köra på en sådan. Dagens lista hämtade jag ur mitt arkiv, bara att googla miilo + tisdagslista så kommer det upp en hel drös. 

Vad ser du fram emot denna veckan? 
Är en väldigt vanlig vecka utan desto större händelser på schemat, men ser fram emot ett eventuellt kompisbesök till helgen! 

Ska du laga någon härlig mat den här veckan kanske? 
Härlig mat + spädbarnstid känns inte helt som en självklar kombination. Inte i varje fall i vårt hushåll. Lägger allt mitt hopp på att helgen bidrar till lite matlagningsinspiration.

Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan? 
Gå på yoga! Så skönt att vara tillbaka i yogasalen med vår sympatiska instruktör för att sträcka på denna stela amningskropp. 

Vad ska du göra i helgen? 
Förhoppningsvis får jag besök av en vän, så hoppas på skönt häng med henne och massa gott att äta - som det brukar bli när vi ses.

Vad gjorde du igårkväll?
Drog vårterminens första scoutmöte för våra Äventyrstjejer. Ett riktigt eminent gäng som är roliga att hänga med, men pjuh så mycket babbel det hinns med på en dryg timme. Men helt förståeligt då de haft ett helt långt jullov sedan sist och nu hade så mycket att berätta. 

Vad åt du till frukost idag?
Två ostsmörgåsar och ett glas juice. Brukar bli det snabbaste som går att hitta ifall inte Vidar redan hunnit somna för sin förmiddagstupplur. 

Vilken tid på morgonen vaknar du? 
Vidar brukar vakna (för andra gången) någon gång kring åtta för att äta, så då har jag ju inte heller något annat val än att också vakna. Men vanligtvis halvsover och myser vi vidare i sängen till följande amningspass så stiger oftast upp tidigast tio. Hello, sömntutor! 

Vad ska du göra nu? 
Bebelito sover, så tror jag skall passa på att knäppa igång en podcast och hålla tummarna att jag hinner lyssna ett helt avsnitt ostört. Vad som sker efter det får ödet utvisa. 

15.01.2019 kl. 15:04

vinterpromenader, pulkaåkning och kickoff

En trevlig vinterhelg har passerat. Inte för att vardag och helg skiljs åt så hemskt mycket för min del då jag är hemma med Vidar, men den främsta och bästa skillnaden är förstås att K också är hemma på veckoslutet. Så det har både funnits tid för familjehäng men även program på skilda håll, vilket jag tycker är bra. Att man inte konstant gör allt som en enhet utan även har individuella påhitt att greja med. Förutom att vi slappat framför en serie (Orphan Black) jag nyligen börjat följa, pusslat, ätit pancakes och träffat Vidars kusiner och en del småkusiner har även detta skett under helgens ljusa timmar: 

I fredags var det vackert väder, så då passade vi på att dra iväg ut en sväng. Är ju långt ifrån alla dagar jag orkar ta tag i projektet att palta på oss och komma iväg ut då den processen inte brukar vara så poppis hos husets lilleman men väl ute är det nog alltid värt det!

Tog ungefär fem röda, så hade jag som vanligt katten i släptåg. 

Gick förbi dessa och börja osökt nynna på "Sov du lilla VidARung". Känns bra att äntligen få utlopp för min talang då det gäller att memorera barnvisor, ramsor och diverse intron till barnprogram. Kisse har förr, innan det fanns barn i huset, inte varit så imponerad av detta men nu känner jag att jag verkligen kan briljera, haha. 

Som vanligt, med katten i släptåg, blev det ingen lång promenad eftersom Lana inte ger sig med sitt jamande innan man vänner hemåt igen. Stolt som en tupp vallar hon dock hem en igen, då man äntligen fattat att vända siktet hemåt. 

På lördagen ringde mamma och meddelade att de hade en liten utedag uppe hos dem så vi var inte sena att packa på oss ytterkläderna och dra upp för backen tll dem. Korvgrillning i blomgryta? Javisst!

Vidar var naturligtvis också med, någonstans där under alla lager av varma kläder. 

Och medan han sov sött på trappan race:ade vi andra ner för backen i full fart. Var ett sjukt bra, näst intill farligt, glid då ingen hade sandat vägen. 

Väldigt tacksamt med en familj där barnasinnet är på topp!

Söndagen gick i scoutingens tema, då vi ordnade kickoff för ledartemat i vår kår. Vi började dagen med yoga och fortsatte sedan med brunch, planeringsmöte och massage. Viktigt att ta hand om kårens stöttepelare som ser till att verksamheten rullar! 

 

14.01.2019 kl. 14:46

nästan från realtid

"Idag skall jag realtidsblogga!" tänkte jag nöjt då jag fångat ovanstående bilder i kameran. Nå, sen hände (småbarns)livet och jag hade i princip inte en enda lugn stund då le bebe var nöjd utan min fysiska närvaro. Det har varit en riktigt tragikomisk dag, helt i stil med vad jag innan vår egna familjetillökning föreställt mig hur spädbarnsliv kan vara. Frukosten inmundigades halvt liggandes under babygymmet och lunchen hade jag precis värmt upp och skulle hugga in på då Vidar vaknade till från sin mini-nap på allt annat än muntert humör. På eftermiddagen när Lill-Vids hade slumrat till igen kände jag att jag sannerligen var i behov av en kopp kaffe. När hördes första ylet från babylarmet? Givetvis i samma stund jag hade hällt upp den heta drycken i min kopp. 

Den här lille mannen har haft en lite märklig sömnrytm de senaste dagarna och har vissa dagar antingen slumrat till endast kortare stunder eller sedan maratonsovit i typ tre timmar på raken. Så har varit ytterst oklart om man enbart hinner koka sig en kopp te eller kan förbereda en trerätters middag (som om det skulle hända, haha) under hans sovpass. Antar att det är någon ny fas han landat i. Skönt nog sover han i alla fall gott om nätterna med endast ett uppvak någon gång mot morgonnatten, så den trenden får gärna hålla i sig. Dessutom verkar han också vara en lika morgontrött typ som jag, så måste sällan stiga upp och joddla med honom innan 9-10-tiden på morgonen. Tack för det!

I övrigt är det väl inte en så jättespännande vardag vi lever just nu, men det är helt okej. Utöver lillkillens humör hör väl antagligen väderväxlingarna till dagarnas främsta spänningsmoment. Är också väldigt tacksam över att korttidsminnet är aningen luddigt just nu och snabbt glömmer bort de dagar som i stunden känns lite jobbiga. Överlag har vi ändå för det mesta riktigt bra dagar. 

09.01.2019 kl. 22:57

om en dag i Helsingfors och om att inte sakna den staden

Inledde det nya året med att åka in till Helsingfors en dag. Hade ursprungligen tänkt hälsa på en kompis tillsammans med Vidar men då kompisen blev sjuk och Vidar kidnappad av sin mormor ändrades planerna en aning. Eftersom jag hade köpt tågbiljetterna på förhand tänkte jag att jag lika bra kunde använda dem och hitta på något annat istället, så mötte upp min lillebror för att luncha på Sandro. Han har fått ta över som familjens coola katt i storstaden, medan jag lever gott här ute på landsbygden. Bra så. 

Efter lunchen kilade jag omkring i Kampen och uträttade några ärenden för att sedan möta upp Freja för att gå och ta en titt på det nya biblioteket, Ode. Väldigt fräscht då man hade översikt över hela biblioteket tack vare de låga bokhyllorna, men mest av allt fascinerades jag av akustiken. Trots att det kryllade av människor här var stämningen väldigt lugn och alla höga ljud tycktes fångas upp av det kuperade taket. 

Avslutade dagen på ett närliggande café för en cappuccino innan det var dags att hoppa på tåget hem igen. Det var skönt men ganska märkligt att röra sig på egen hand så pass många timmar på raken. Hade övervägt att pressa in ett besök på det omtalade Amos Rex i mitt schema, men när jag läste att köerna kunde vara över två timmar långa ångrade jag mig snabbt. Ville inte offra mina få timmar utan barn till att stå i en kö och frysa. Litar på att det kommer något annat bra under våren som är värt att gå och titta på!

Denna eftermiddag underströks även att beslutet att flytta härifrån tillbaka till min hemstad för några år sedan var helt rätt för mig. En bidragande faktor är säkert att jag de senaste månaderna mer eller mindre konstant hängt hemma i tystnad men redan då jag steg ut på perrongen i Helsingfors kom folkvimlet, ljuden och alla intryck emot som en tjock vägg. Hade seriöst en känsla utav baksmälla hela följande dag efter att jag kommit hem igen. 

Visst gillade jag att bo här som drygt tjugo år gammal och studerande och jag kan fortfarande uppskatta att då och då ta tåget hit för att träffa vänner eller gå på spelningar och museum. Men nu, som närmare trettio, är det definitivt på landet med närhet till natur och familj som jag trivs bäst. 

07.01.2019 kl. 17:12

en lista om 2018

De senaste två åren har har varit lite lätt kaosartade med många olika projekt, husköp, bröllop, missfall, kattmisshandel, jobb upp över öronen och viss ekonomisk stress så trots den nya vardagen med en ny familjemedlem har detta år känts som rena rama barnleken (hehe) i jämförelse.  De tidigare åren har jag inte kommit mig för att göra några årssammanfattningar men i år tänkte jag försöka komma till skott! Letade fram en del bilder ur telefonarkivet och så smällde jag ihop lite frågor från olika nyårslistor som figurerat på diverse bloggar. 

♦ Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?
Gick igenom en hel graviditet med resultatet en ny liten familjemedlem. 

♦ Vad var din största framgång 2018?
På ett personligt plan var det ju nog graviditeten. Min kropp var ganska bra på att vara gravid, om jag får säga det själv. Arbetsmässigt är jag glad över att jag fick fast anställning till 80% på en arbetsplats jag gillar med arbetsuppgifter som passar mig fint. När det kommer till mitt företag tycker jag att jag i år faktiskt lyckades hålla mina uppdrag till en ganska rimlig nivå i förhållande till min anställning vilket helt klart kan ses som en framgång när det kommer till mig. Skaffade även en bokförare, vilket jag är olidligt tacksam över. Tycker att hålla ordning på siffror och allmänt pappersarbete kan vara rätt tråkigt, vill ju helst bara vara kreativ!

♦ Något oväntat som hände under året?
Graviditeten var inte helt oväntad, men ändå en positiv överraskning. Ett flertal vänner och bekanta kom även med besked om tillökning i familjen vilket var roliga överraskningar att höra - nu kommer Vidar att ha en massa jämnåriga vänner i vår bekantskapskrets när han växer upp! Att jag blev tilldelad tacksamhetstecken av min scoutkår var dock helt oväntat och gjorde mig väldigt glad!


På vinterpicnic i skogen.

 

♦ En vinterdag jag minns extra starkt.
En härlig vinterdag var fastlagsdagen då vi åkte pulka i ett megastor backe och grillade korv och värmde kakao över öppen eld. En annan fin vinterdag packade jag, mamma och Leonel pulkan full och drog till skogs där pappa gjorde skogsarbete och så dukade vi fram picnic i grävskopan. 

♦ Vilka platser/länder besökte du?
Jag har inte rest någonstans utanför Finlands gränser, vilket känns bra med tanke på miljön. Dock tänker jag inte sticka under stol med att jag t.ex. gärna skulle åka till Island för att hälsa på min gudson så kan inte påstå att de uteblivna resorna berott enbart på miljötänk utan snarare varit med anledning av graviditeten och ekonomiska skäl. Inom landet hälsade vi under året på kompisar i Åbo och Vasa och reste även till Tammerfors över påsken och gjorde en kort sommarresa till Lovisa. 

Hela våren försvann i en trötthetsdimma. 

Avskedsfika för teatergruppen jag jobbade med under våren. 

♦ Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla roliga som upptåg vi hittat på tillsammans med familjen. Och att se Vidars utveckling dag för dag. Inget slår att mötas av hans leende om morgnarna. 

♦ Och ledsen?
Lite hormoner spökade väl nu som då och påverkade humöret, men inget allvarligt. Något jag däremot vill ta upp som gjorde mig oerhört besviken var frukosten på bb. Jag, som är en frukostmänniska av rang tyckte nog havregrynsgröten och rostbrödet med en ynklig ostskiva på var aningen för tråkig. 

♦ Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
2018 har överlag varit ett mer stabilt år, så det medför väl även en lugnare känsla som i sin tur föder glädje. 

Lagom runt läge i mitten utav sommaren.


Min bästa väg, vägen hem.

♦ En vårdag jag minns extra starkt
En vårkväll i mars besökte vi mejeriet i Tenala, var även min mormor har jobbat. Det var intressant att få en liten inblick i arbetet och numer har de en ost uppkallad efter henne. Så fint. 

♦ Årets låtar?
All livsrumba åren 2016 och 2017 gjorde att jag lyssnade på extremt lite musik och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till det att jag spontant skulle knäppa på radion eller lägga igång vinylspelaren. För att inte tala om alla spellistor på spotify jag förr gjorde enligt säsong. Så jag har verkligen noll låtar att komma med här förutom diverse barnvisor jag gnolat för Vidar. Eller! Två låtar kan jag faktiskt komma på, främst eftersom min man gått omkring och spelat dem - Dance Macabre av Ghost och Ashes av Céline Dion. Intressant kombo, jag vet. 

♦ Favoritserie?
Kommer knappt ihåg vad jag tittat på i början utav året, men några serier jag kollat på och gillat var: The Rain, Dark, Stranger Things, The Handmaid's Tale, The innocents och The Haunting of Hill House. Väldigt trevligt att Netflix börjat visa och göra serier som utspelar sig på andra platser än amerika och på andra språk än engelska. Har detta år kollat på serier på bl.a. tyska, franska, norska och danska. 

Mycket scouting har det blivit i år, här på sommarläger i Hållsnäs. På internationella kvinnodagen skrev jag om hur jag anser att vara scout är min feministiska handling

♦ Bästa boken du läste i år?
Har äntligen fått igång läsandet igen, trots att jag nog inte läste mer än en handfull böcker det här året. Ändå bättre än inget! Maria Turtschaninoffs berättarstil gillar jag väldigt mycket, därav blev nog Breven från Maresi en av favoritböckerna i år. Själarnas ö var också mycket bra!

♦ Årets sommarminne?
Ett av sommarminnena är väl det varma, svettiga vädret och då vi en utav dessa heta dagar stegar in på vårt hotellrum i Lovisa och konstaterar att vi nog skulle haft det "lyxigare" att bara åka hem igen. Rummet saknade luftkonditionering och var endast utrustad med en liten bordsfläkt, inredningen osade nittiotal och lakanen hade samma nyans som de på sjukhus. Någon vecka senare läste vi på nyheterna att stället hade gått i konkurs. Här har jag skrivit om vår Lovisafärd. 

♦ Vad gjorde jag på födelsedagen?
Min tjugoåttonde födelsedag firade jag tillsammans med närmsta familjen med ett litet trädgårdskalas. Dagen innan åkte jag och K ner till Barösund och åt god mat på Scola. 

I juni besökte vi Vasa.

♦ Är det något du saknat år 2018 som du vill ha år 2019?
Kompishäng! Men det är väl lite så det blir när alla blir äldre, har heltidsjobb och bor land och rike runt. 

♦ Hur gick det med några nyårslöften?
I början av januari skrev jag om mina målsättningar för 2018. En av målsättningarna jag skrev om var att "hålla mitt engagemang i organisationer, projekt och fritidsaktiviteter på en rimlig nivå och prioritera bort saker som tar mer än vad de ger tillbaka", vilket jag tycker jag för en gångs skull har lyckats helt okej med. Scoutingen fick lov att ta plats, men i övrigt skalade jag av. Bestämde mig bland annat att i egenskap av producent sluta jobba inom teaterbranschen. Yogan fortsatte jag med hela våren, men fick ta ett uppehåll pga graviditeten under hösten. Skall ta upp yogandet igen nu till vårterminen! Här hemma i huset har vi börjat renovera ett nytt sovrum till oss och vi färdigställde övre våningens gästrum. Semester höll jag också, vilket kanske var det mest vältajmade jag gjort på länge. Skulle ha förgåtts som höggravid i hettan på jobbet.

Det där med att inspireras att göra nya maträtter har jag nog inte lyckats lika bra med. Under vårvintern var matlagningsinpirationen på noll, under sommaren var det för varmt för att orka stå inne i köket och kocka och under hösten har Vidar snott all min tid så de kulinariska sensationerna har nog fått vänta. Ungefär lika dålig som förr har jag nog tyvärr också varit på att höra av mig till mina vänner. Måste skärpa mig. 

Ändå ett ganska ok saldo överlag vad gäller målsättningarna. 

Det bästa jag vet: när kompisar är på besök och umgänget går ut på att helt kravlöst bara hänga i timmar och enbart pausa för att äta.


♦ Årets höjdpunkt
Vidar.

♦ Årets kulturupplevelser?
Kultur, kultur, kultur... VAD har jag konsumerat i år? Ni kan föreställa er mig stå och slå handen i pannan likt Nalle Puh. Hmm. Graviditetströttheten har slagit ut prick alla minnen från i våras vad kommer till denna front så är högst osäker på om jag konsumerade något annat än filmer och poddar då? Ronja Röverdotter på Lurens sommarteater var dock en riktigt trevlig teaterupplevelse. Muminmuseumet i Tammerfors var också minnesvärt. 

En höstdag jag minns extra starkt
Tjugonde september, dagen då Vidar kom till världen, naturligtvis. 


På Lojo sjukhus med en nykläckt Vidde Vids. 


Bb-frukosten lämnade en HEL DEL att önska om vi säger som så. Påminn mig, om jag någonsin skulle vara på väg att föda barn igen, att packa ner en kylväska med en massa goda frukostgrejer. Den här gröten var minst sagt sorglig. 


... när vi kom hem fick vi dock en betydligt trevligare mottagning!

♦ Årets fest?
Har ju onekligen varit rätt så skralt med festligheter detta året. Men Vidars dop var en väldigt lyckad och mysig tillställning. Och att få vara med och fira min scoutkårs hundraårsdag var också fint.

♦ Årets utmaning?
Trodde ju det skulle vara att föda barn, men i och med att det slutligen blev kejsarsnitt så var det en väldigt odramatisk historia. Tror kanske snarare att hålla huvudet skarpt i våras hör till de större utmaningarna. Var så oerhört trött och innan vi hade berättat för någon om graviditeten var det svårt att hålla god min då jag nästan hade kunnat lägga mig tvärs över skrivbordet på jobbet för att ta en tupplur. 

♦ Vilket/vilka datum från 2018 kommer du alltid minnas?
Tjugonde september, Vidars födelsedag! 


Ett litet knytt som nu som tre månader gammal defintivit har fått mer hull på benen. 


Hösten bjöd på många mysiga familjestunder, speciellt medan Kisse fortfarande var hemma och ledig tillsammans med oss. 


♦ Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nja, har överlag mått ganska bra och den egentliga enda "gravidkrämpa" jag upplevde var förhöjda levervärden i slutet av graviditeten vilket ledde till en helt galen klåda över kroppen, speciellt under fötterna. Ja, och så har min handled trilskats och varit sjuk hela hösten (antagligen pga överansträngning), vilket jag verkligen hoppas att snart går om. 

♦ Vad spenderades mest pengar på?
Att föda barn var ju inte direkt helt gratis, speciellt eftersom jag var tvungen att besöka mödrapoliklinken för en massa extra kontroller i slutet av graviditeten. Men i övrigt har det väl mest varit det gamla vanliga; huslån, försäkringar, mat, och bensin. En stor del av mina pengar, i stora drag allt jag kammande in via mitt företag, åkte däremot rakt in på sparkonto för att försäkra mig om att ha råd att vara hemma med Vidar åtminstone ett år. 


En ynnest att få vakna brevid denna glada filur varje dag. 


Av mormor och morfar fick Vidar denna fina stjärntavla som han (jag) önskat sig i dopgåva. 


♦ Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla små fina stunder med familjen. Är så glad över alla små upptåg vi hittar på tillsammans. 

♦ Planer för 2019?
Att njuta av tiden hemma med Vidar och ta tillfället i akt att göra sådant jag annars inte har tid med. Små kreativa projekt och spontant hälsa på vänner till exempel. 

Tack för allt, 2018!

01.01.2019 kl. 21:25

att ha firat in det nya året

Det nya året firades in lugnt, det är väl så det blir med en tremånaders filur i familjen. Vi bjöd in svärmor med man samt min svåger och dukade fram trerätters middag. Vi passade på att spela en jämn omgång Trivial Pursuit och när gästerna åkte hem fortsatte vi hemmafolk med Ticket to ride som jag hade fått i julklapp. Så roligt spel! Och kul att ha ett brädspel som funkar fint att spela på två personer då en stor del av vår spelsamling kräver fler deltagare för att det skall fungera att spela. Matchen avslutades lagom till tolvslaget och då ställde vi oss i vardagsrumsfönstret och hade perfekt utsikt över alla fyverkerier som sköts upp inne i centrum av Karis. 

Idag, på nyårsdagen, fortsatte vi firandet och bjöd ner min mamma och pappa på nyårsbrunch. Min man är ju ingen frukostperson så därför tar jag varje tillfälle i akt att duka upp tjusiga bruncher eller frukostar bara jag ens får en liten anledning till det. Vi åt gott, brände önskningar inför det kommande året i önskedosan samt lät, enligt tradition, ödesuret berätta hur det kommande året skulle bli. Jag och mamma fick (som vanligt) symbolerna för skvaller och dessutom dök eget hem och felslagna förhoppningar upp för min del. De andra kring bordet fick bland annat lycka, goda nyheter och tillökning i familjen. Skall bli spännade att se om något "slår in". Har du några traditioner kring nyår? 

01.01.2019 kl. 20:50

om vår julafton

Här har vi "firat" mellandagar med att mestadels ta det lugnt  och njutit av att hela familjen får vara hemma och jobbfri. Har tillbringat dagarna med att slökolla på film och serier (sista delarna av Timeless har äntligen kommit ut - hurra, fastän där är trist att serien läggs ner), spelat sällskapspel och lagt pussel. Exeptionellt lite har fastnat på bild både vad gäller systemkameran och telefonen, men julaftonen passade jag förstås på att dokumentera, så låt oss backa bandet en vecka till den. 

Liksom de flesta andra dagar inleddes julafton med sovmorgon. Nu när Vidars sömnrytm allt mer börjat forma sig verkar det som att han är en precis lika stor sömntuta som jag om morgnarna. När vi väl kom igång för dagen lämnade vi Lana hemma för att vakta granen... 

... medan vi packade ihop julklappssäcken och lite andra grejer och gjorde oss redo för att bada julbastu hemma hos mamma och pappa. 

Fenomenalt julaftonsväder bjöds det på! Hjortarna hade tydligen dansat juldans över åker under natten av spåren att döma. 

Efter bastun klädde vi oss julfina och var redo för dagen. Viktigt att insistera på ett familjeporträtt också!

Entusiastisk julfirare kan vi kalla denna bild. 

Utöver julbastu hör det till våra traditioner att tända ljus på gravgården och besöka några goda vänner för att leverera julklappar till barnen i familjen. I år hann vi dessutom besöka K:s farmor  för att önska god jul och hämta en havrekärve till småfåglarna. 

När det började skymma var det dags att bege sig iväg på julmiddag. I år firade vi hemma hos våra föräldrar, eftersom vi kände att vi inte orkade ställa i ordning för julfir med en liten tre månaders baby och skulle det ha blivit lite trångt i salen då den just nu även fungerar som sovrum hos oss. 

Ett digert julbord dukades upp. Utvöer mina favoriter bondost, mammas köttbullar och maltlimpa finns det en ganska otippad grej som jag starkt förknippar med jul. Kan du gissa vilket? Jo, oltermanniost med ett rött band runt sig (viktig detalj). Tror det har att göra med att vi väldigt sällan hade just den ostsorten hemma till vardags, så det kändes alltid lite extra festligt då den dukades fram till jul. 

För att underhålla Vidar en stund medan vi åt parkerades han framför granen tillsammans med sitt babygym. Leonel hjälpte också till med underhållningen genom att uppträda ett par gånger med "Feliz Navidad". Ändå ganska imponerad av att famijens fyraåring kan sjunga på spanska. 

Men i något skede behövde även fyraåringen lite underhållning och då var det dags att introducera honom för den magiska tomtedörren som han skulle leta rätt på i köket. 

Tomtenissen hade lämnat ett meddelande som förde honom vidare till datorn... 

... som i sin tur visade en bild på att han till näst skulle leta i sovrummet där han hittade tomtens lilla julgömma!

Jolanda däremot underhöll sig bäst själv genom att plundra granen på alla pepparkakor hon kunde nå. 

Och Kisse i sin tur underhöll sig genom att pynta vårt barn... 

Sedan knackade det plötsligt på dörren och julgubben dök upp!

Här var minsann ingen rädd för den skäggiga gubben utan det regnade frågor i sådan takt att julgubben knappt hann med klapputdelningen.

Den minsta julfiraren erhöll det största paketet (som efter öppning blev ett utmärkt litet hus till de äldre barnen)!

Paketet innehöll en loppisfyndad gungelefant. Mycket fin klapp!

I övrigt var nog presentpappren och pafflådorna roligast att leka med tyckte Jolanda. 

När julgubben dragit vidare var det dags för kaffe och mitt bidrag i matväg, nämligen efterrättstårta. Det blev en enkel tårta fylld med hallon och vitchokladmousse, men som fick en julig touch med hjälp av pepparkaksdekorationer. 

Därefter tillbringade vi någon timme med att natta alla barn och därefter plockade vi fram en utav julklapparna: Trivial Pursuit, som vi underhöll oss med fram till långt efter midnatt. 

 

30.12.2018 kl. 22:10

de sista dagarna innan jul med glöggmys, julfred och julkonsert

På lördagen innan julafton dukade jag upp för glöggmys som vi skulle ha tillsammans med kompisar från vårt så kallade "gymnasiegäng". 

Denna gång hade vi en extra festlig anledning att sluta samman och passade på att fira att det snart kommer tillökning till vårt lilla gäng! 

Överraskningar tjoffades in under granen. 

Vidars bästis dök upp och han blev glad som ett Hangökex. 

Och sedermera även resten av gänget, såklart. 

Bubbel korkades och hälldes upp. 

Som den eviga lektant jag är, hade jag givetvis sammanställt ett quizhäfte med graviditetsrelaterade frågor och som pricken över i:et hade jag förberett ett musikquiz med babytema. Kommer jag någonsin ordna en fest utan frågesport? Kanske inte. 

Efter att ha umgåtts och quizzat klart över en massa goda tilltugg som alla hade haft med sig blev det presentutdelning. 

Fint att ha (största delen av) gänget samlat under samma tak för en stund och ännu finare att Vidar snart får en liten lekkamrat. Skall hitta på så mycket kul med och för dem!

Till kvällen paltade vi på oss en massa varma kläder, packade med oss en lykta och begav oss ner till Raseborgs ruiner där julfreden skulle utlysas. 

Det var en hel del folk inne i borgen och riktigt mysig stämning. Dock lämnade musikframförandena en del att önska då jag hade hoppats på att de skulle ha tagit i lite mer. Minns fortfarande året då några ur en manskör (kan det ha varit Brahe Djäknar?) sjöng  så det ljöd starkt över hela borggården - det, var mäktigt. 

Detta är en fin liten jultradition som jag är glad över att vi fick till i år. Dock smet vi iväg lite innan tillställningen tog slut. Dels för att undvika folk- och bilkaoset då vi skulle iväg men också för att det blev aningen för kyligt för lille Vidar som ändå rätt länge höll sig nöjd medan han fascinerad spanade omkring och säkert undrade var tusan vi höll hus. 

Dan före dopparedan bjöd på ljuvligt julväder med solsken och lätt snöfall. 

På kvällen åkte vi iväg till kyrkan för att tända ljus och på julkonsert. 

Jennifer uppträdde så det var självklart att vi skulle gå och lyssna. Mängden folk som besöker denna konsert har verkligen vuxit explosionsartat de senaste åren och i år var det så mycket folk i kyrkan att folk till och med stod längs med väggarna samt satt i gången samt trappan upp till läktaren. Fullt överallt med andra ord!

Vids hängde med och fick hoppa mellan famnarna under konsertens gång. Han höll sig riktigt nöjd och snäll fram mot slutet då de rungande applåderna antagligen blev för mycket för honom. Japp, det var antagligen Vidar som skrek högst och mest vid något tillfälle. Tack och förlåt, har blivit den där föräldern som tydligen släpar med mitt barn överallt. :--)

Sedan kom vi hem, stökade med det sista julfixet och sedan var det plötsligt en ny dag och julafton. Men det berättar jag mer om i ett annat inlägg. 

27.12.2018 kl. 23:28

Snön lyser vit på taken, endast mamma är vaken

Det här med att vaka inför julafton fick en helt ny betydelse med en spädis i huset. Jag har visionerat att jag ikväll, efter julkonserten i kyrkan, skulle stöka i köket och baka julgodis, omsorgsfullt packa julklappar och knäcka en liten flaska bubbel att dela med min man samtidigt vi knåpar på rim och lyssnar på julmusik. Verkligheten? Vi kommer hem med en supercranky baby som vägrar sova och som vi enligt alla konstens regler försöker natta i sidådär tre och en halv timme. Förstår verkligen inte hur han orkade hålla ögonen uppe med tanke på att vi föräldrar började se allt mer i kors ju närmare tolvslaget vi började närma oss. Så det hela slutade med att jag slutligen satt för mig själv och packade paket och sörplade bubbel efter att mannen däckat strax efter att Vidar äntligen gav upp och stack iväg till "fjäderholmarna". Och julgodiset kunde jag ju bara glömma, så det får bli ett pyssel i mellandagarna istället. 

God Jul!

24.12.2018 kl. 01:22

mina top nio på instagram

Låt oss som mången annan, ta ett kick på vad som har landat i topp nio på instagram det här året. Föga överraskande är bilderna väldigt gravid- och babyrelaterade, det blev ju slutligen bara en månad (januari) på hela året som inte kretsade kring det på ett eller annat vis. Egentligen kvalade även tomtebilden jag laddade upp igår in på en stadig delad femte plats på listan, men då jag redan hade sammanställt dessa orkar jag inte ändra, och tänker att det knappelunda är någon som bryr sig. Men topp nio var det ja, låt oss ta en titt! 

Plats 9: "två som varit på sleepover och sovit gott gott gott. ✨" • 146 ♥ •  På plats nio landade denna bild som är tagen hemma hos min mamma och pappa, där jag och Vidar hade övernattat då pappa fest i huset. Sov som kungar gjorde vi bägge, så notera: sov över hos mamma och pappa oftare. 

Plats 8: "inleder trettiosjätte veckan av detta producentuppdrag. Villkoren och arbetsfördelningen har väl stundvis varit lite sisådär (en är ju liksom anställd 24/7), men överlag har det varit mindre kneg än jag förväntat mig (hittills). Tänker dock inte sticka under stol med att jag ser fram emot dagen då jag får sova på mage, äta en ost- & charkbricka samt ta mig ett litet glas rödvin igen. Hösten, skönt att du är här!" • 151 ♥ • Jag närmade mig slutet av graviditeten och drömde om vad jag skulle göra sen. Så skönt att kunna ligga på mage igen!

Plats 7: "förväntar mig frukost på sängen om ett år." • 153 ♥ • På plats sju hittar vi en bild jag lade ut på morsdagen och egentligen den första som tydligt avslöjar vad som komma skall, så det blev klart en like-magnet. Hade även lagt ut en lite mer sneaky bild ett par veckor innan, men där var det nog inte alla som märkte. Detta är också den enda bild på hela listan som är tagen under de första 2/3 av året. Säger rätt mycket om var inspirationsnivån under vårvintern, våren och sommaren låg. Var trött som en gnu och det speglades nog rätt bra i flödet också. 

Plats 6: "när alla massproducerade babygym antingen är hiskeligt fula eller ruskigt dyra får man väl knåpa ihop en egen version istället." • 157 ♥ • Plats nummer sex bjuder på en bild på vårt babygym vi snickrade ihop då vi inte hittade något nyproducerat som vi gillade. Är nöjd med resultatet och numer gillar faktiskt Vidar att ligga och leka här så känns inte som ett bortkastat projekt.

Plats 5: "Nedräkningen för sista tiden på tumanhand har börjat. ✨Foto taget av fantastiska @julialillqvistphoto - en mer jordnära fotograf som skapar magi med sin kamera får en leta långt och länge efter." • 161 ♥ • Ungefär en vecka innan Vidar föddes hade vi bokat in en fotografering med Julia. Hade själv inte orkat ta mig an projektet att "ordentliga" bilder på oss under graviditeten så är väldigt glad över att vi har dessa fina att titta tillbaka på. På femte plats landade denna bild. 

Plats 4: "det finns ett ordspråk som lyder "det finaste man har lägger man på bordet... eller i farmors gamla mangelkorg" ✨" • 165 ♥ • På plats fyra hittar vi en fem dagar gammal liten Vidde Vids. Alltså vilket litet knytt! Betydligt mer hull på benen så här tre månader senare. 

Plats 3: "nybs nybbe nybert ❤Första bilden tagen av @julialillqvistphoto" • 176 ♥ • Tredje mest gillades en bildduo där den första bilden (ovan) även den är tagen av Julia och på den andra bilden var Vidar återigen slängd i mangelkorgen och såg allmänt gullig ut. 

Plats 2: "Hittade en ljuskrona på loppis idag och fick lust att skapa en egen Luciabild tillsammans med Vidar. Allt lugnt så långt, men måste medge att det inte var den mest strålande (hehe) idén att i brudklänning kånka barnvagn, rekvisita och kamerautrustning in i skogen. Tog cirka tre sekunder innan Vidde Vids var missnöjd och vi fick packa ihop allt och tråckla oss hem igen. Men en bild fick vi i varje fall till! Kronan hänger på sned, ett ljus har slocknat och skärpet lossnat - men tänker att det symboliserar det perfekt operfekta småbarnslivet rätt väl. Glad Lucia!" • 259 ♥ • Nästmest gillades min luciabild vi tog för ett par veckor sedan. 

Plats 1: "Det blev varken att äta karamell eller åka karusell på årets höstmarknad, utan istället en svängom på operationsbordet. Men nu är han här och vi mår fint!✨" • 297 ♥ •  Och på första plats landar bilden jag lade upp då vi berättade att Vidar var här!

Om du vill följa  mig på instagram hittas jag på kontot @miltonmiilo. 

21.12.2018 kl. 11:00

på tomtefärd i Vidars värld

Ny månad, och ny temabild! Denna gång var det givet att det skulle bli en julbild då den 20:e infaller så nära julafton. Detta får även fungera som ett elektroniskt julkort till alla nära och kära som känner att de vill ta del av det så här via bloggen (god jul!) då vi i år inte har skickat ett endaste julkort utan skänkte en liten slant till  unicef istället. 

Men ja, idag blir Lill-Vidde alltså redan tre månader gammal och han börjar kännas så stor (vilket jag såklart inser att är ganska relativt, har säkert en annan åsikt om ett halvår). Han är en riktigt pigg och allert liten typ som helst skulle bli underhållen jämt då han är vaken. Kortare stunder i babygymmet håller han sig nöjd men i övrigt föredrar han att bli omkringburen så han kan spana omkring på saker och ting. Skrattar och ler massor, så till det främsta nöjet hos oss föräldrar hör såklart att locka fram hans gulliga leende. 

Hela nätter sömn har han även börjat bjuda på, vilket känns som en otrolig lyx. Minst sju timmar på raken har det blivit på sistone, så jag bara tackar och tar emot. Mer än så tror jag inte jag skall referera detta småbarnsliv just nu, inser ju att det kanske inte är superintessant för andra är närmsta kretsen och andra småbarnsföräldrar. Men ja, tre månader kirrade, tänk! Och ännu är man vid dina sinnens fulla bruk. 

20.12.2018 kl. 15:37

att göra egna smällkarameller

Ett tydligt tecken på att jag inte har några jobb att tänka på just nu som föräldraledig är att kreativteten börjar spritta i fingrarna. Plötsligt finns det tid, energi och inspiration över till att komma på allt från fotoidéer till julpyssel. Ungefär en julig grej per dag försöker jag ta mig tid för (om Vidar tillåter) och häromdagen fick det bli pyssel av smällkarameller. Tänkte visa hur man gör, ifall någon behöver inspiration eller tips!

För att göra egna smällkarameller behövs: silkespapper, toalettpappersrullar, lim, paketsnöre och glansbilder. 

Till en smällkaramell behövs fyra ark silkespapper i två nyanser som är tre gånger längre än toalettrullen och har en bredd så pappren når runt hela rullen. 

Placera de olika  nyanserna om varandra och vik sedan in pappret mot mitten av arket så det bildas ett räfflat mönster. Lämna mitten av pappret (som täcker rullen) ovikt. 

Fortsätt med att klippa hack längs med den räfflade delen av pappret in mot mitten för att skapa smällkaramellens fransar. 

Rulla sedan pappret runt rullen och fäst det med lite lim. 

Nästan klart!

Knyt ihop den ena ändan av karamellen med ett snöre. 

Sedan är det dags att fylla karamellen med något trevligt! I mitt fall blev det julchoklad. 

Avsluta med att knyta ihop den andre änden, krulla presentsnöret och limma på en glansbild som dekoration. 

Tyckte själv det blev färgglatt och tjusigt att variera färgerna på mellanlagren så att fransarna blev färgglada, men höll det översta lagret i samma färg som "röd tråd" för karamellerna. 

Häng slutligen upp i julgranen eller glädj någon vän och ge bort som en färgsprakande liten julklapp!

19.12.2018 kl. 15:21

tredje advent med mörbymarknad, brunch och julgranspynt

Igår inledde vi trejde advent med att gå på julmarknad på Mörby Gård. Hälsade på kor, kaniner och otaligt många bekanta. Drack glögg, inhandlade lite utav gårdens produkter och blåste in varm luft mellan händerna när fingrarna blev för stela av kölden. 

Efter marknaden kurvade vi in till Karis där vi gick på brunch på Köttkontrollen. Vidar vaknade i samma stund vi klev in genom dörren, men var på exemplariskt gott humör hela restaurangbesöket igenom. 

Väl hemma igen tog vi det lugnt, kollade på pippis jul och började pynta julgranen. Har något litet pynt jag skulle vilja ha upp i den ännu, sedan skall jag visa er resultatet. 

17.12.2018 kl. 13:31

jag är lycklig hela långa veckan ut

Så här inleddes våran helg, med amerikanska pannkakor och en nöjd liten kille som vaknade på ytterst gott humör. Omöjligt att själv ha dåligt morgonhumör när det första man möts av är ett stort tandlöst leende. Utöver mysig helgfrukost ackompanjerat av en omgång tjugo frågor har julgransjakt och lite handel inför jul stått på dagens schema. 

Dessutom måste jag nog konstatera att denna vecka inte gått av för hackor. Det har varit tid för mys med familjen, väldigt goda nyheter har trillat in och så med en plötslig vinst i en utlottning samt med ett utmärkelsetecken i bagaget efter denna vecka kan man ju inte precis klaga. Får en ju osökt att nynna på denna lilla trudelutt

Än väntar födelsedagsfirande av mamma och julmarknad på Mörby innan helgen är över. Mycket nöjde med andra ord!

15.12.2018 kl. 14:43

en lista om jul

♥ Pepparkakor eller lussebullar? 
Pepparkakor, definitivt! Har aldrig gått igång på bakverk som mestadels består av någon typ av "bulladeg". Nygräddade kanelbullar går dock bra, men det hörde kanske inte till frågan. 

♥ Ischoklad eller marsipan? 
Finns choklad som ett alternativ, väljer jag alltid alltid det. Better safe than sorry. Så, ischoklad. 

♥ Köttbullar eller prinskorvar? 
Mammas köttbullar går verkligen inte av för hackor. Så goda och ett måste på mitt julbord. 

♥ Hemma eller borta?
Egentligen har jag inte jättestor skillnad på exakt var jag firar jul(afton), bara jag får göra det tillsammans med min familj. Men allra helst i mitt eget hus eller hos mamma och pappa - var det finns gott om plats för små personer att härja fritt och man själv kan smyga iväg till första bästa säng för att ta sig en tupplur när ingen märker. Dock skulle jag nog ha riktigt svårt att resa bort, utomlands för att fira. Varför åka iväg under den enda tidpunkten under den mörka vinter som faktist är riktigt mysig och trevlig i detta land? 

♥ Lax eller sill?
Rå fisk har aldrig varit min grej, men väljer lax i detta fall! Jag är ju lite ojulig på så vis att julmaten aldrig intresserat mig så mycket. Nöjer mig gott och väl om jag får mammas köttbullar, maltlimpa och bondost. 

♥ Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul? 
Är inte säker på om jag ens sett Sunes jul en enda gång? Så valet blir förstås Mysteriet på Greveholm. Helt klart en favoritjulkalender tillsammans med bl.a. Tusen år till julafton som visades för ett par år sedan. Gillar när jag på ett ytterst lättsamt sätt även lär mig något på kuppen. Ett par andra julkalendrar jag minns mycket väl från min barndom är Julens Hjältar, Plåstrets pirat-tv och Den vita haren

♥ Plastgran eller äkta? 
Äkta, definitivt! Har ju lyxen att äga egen skog så det är bara att traska iväg och hämta hem en. Det hör till en av mina måsten inför jul att gå på julgransjakt tillsammans med familjen och helst också ha med lite glögg så man kan ta en paus i letandet vid något passligt skogsbryn. 

♥ När är det dags att pynta?
När jag var liten och bodde hemma tog vi alltid in granen någon dag innan julafton, men har nu insett att jag hellre vill ta in den lite tidigare så man hinner njuta av den längre. För efter nyår är det ju inte så intressant med julgran längre. Hade hoppats på att kunna pynta granen nu till tredje advent, men då tiden (och framför allt dygnets ljusa timmar) inte räckt till för att hämta hem en gran får vi göra det nu under helgen och så får pyntet vänta tills någon dag i kommande vecka så den hinner acklimatiseras i garaget ett par dagar. 

♥ Kan du komma på något negativt med julen? 
Ja, men det måste ju vara stressen och köphetsen som lätt kan uppstå. Nu har jag ju haft ynnesten att vara mammaledig hela denna tid kring jul och det gör verkligen under för julstämningen kan jag tycka. När det kommer till uppköp har jag försökt handla lokalt samt ge bort upplevelser i julklapp. Tillsammans med mina syskon har vi t.ex. skippat allt vad julklappar heter och hittar på något kul tillsammans istället. Ifjol stack vi iväg och spelade rymningsspel ihop, vilket var en mycket lyckad julklapp! 

♥ Favorit julfilm?
En tradition som Kisse har hämtat till vårt julfirande är att alltid se på Home Alone någon dag innan jul. Och det är ju definitivt ett klassiker som man kan se flera gånger om utan att få överdos. Annars kan jag tycka att julfilmer har en tendens att bli lite för smöriga. 

♥ Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?
Jag brukar nog vara ganska nöjd när nyårsafton knackar på. En månad av julmys och en halv vecka av julfirande räcker mycket väl för mig. 

♥ När vill du att första snön ska falla? 
Allra helst redan i november, då det är som mörkast innan all julbelsyning kommit upp. 

♥ Favoritjuldoft?
Nygräddade pepparkakor, gran och apelsiner med instuckna nejlikor. 

♥ Några julmåsten?
Innan jul vill jag gärna hinna gå på någon julmarknad (åtminstone den i Mörby), gå på julgransjakt, öppna scouternas adventskalender, gå på julkonserten So this is Christmas i kyrkan samt julfriden i Raseborgs slottsruiner (som tyvärr har krockat med konserten de senaste åren). På själva julafton har vi instiftat traditionen att bada julbastu på förmiddagen innan vi besöker gravgården för att tända ljus samt sticker förbi ett par vänner för att leverera julklappar till deras barn. Till kvällen brukar vi alltid äta middag tillsammans med familjen. I övrigt är det ett "julmåste" att julafton hålls mer eller mindre vit. Okej om man vill dricka ett glas vin till maten, men annars anser jag att denna högtid tillhör barnen och att de inte skall behöva uppleva onyktra vuxna i sin närhet. 

♥ Vad framkallar mest julstämning?
Samtliga punkter här ovan, samt att mysa omkring hemma i yllesockor, spela jazzig julmusik, dricka glögg och - om man riktigt får till det, baka pepparkakor (och äta upp hälften av degen). 

♥ Vad är viktigast med julen?
Att få tid att ta det lugnt och umgås med vänner och familj. 

14.12.2018 kl. 11:28

på luciadagen

Idag började jag och Vidar dagen med att gå på Luciafrukost på min arbetsplats. Känns fint att vara välkommen, fastän jag inte bidrar med något i jobbväg där just nu. Musikalgänget framförde ett riktigt stämningsfullt luciauppträdande och det bjöds på pepparkakor och lussebullar. 

Eftersom jag var inne i centrum passade jag på att göra lite ärenden och stack mig in på ett loppis bland annat. Där fick jag ögonen på denna ljuskrona och slogs med en gång av tanken att det vore roligt att skapa en egen liten luciatradtion och ta en bild tillsammans med Vidar. Ungefär så här långt löpte teori och praktik rätt fint hand i hand, men resten av projektet fortsatte kanske inte helt smidigt. 

Började fotosessionen smidigt genom att få sovdelen i vagnen att kippa kameran och ljuskronan i backen. Kameran klarade sig som tur (ej skön känsla i kroppen när grejer värda fyrsiffriga belopp drattar i marken) medan kronan fick sig en rejäl törn innan vi ens hade hunnit börja ta bilder. Insåg även snabbt att det inte var helt lätt att ta sig fram genom skogen iklädd brudklänning, kånkande på rekvisita, kamerautrustning och så en barnvagn som pricken över i:et. Men allt för konsten, säger de ju.

Väl på plats i skogen med all utrustning riggad blev Vidar såklart med ens på riktigt uselt humör och varken tröst eller mat hjälpte (kunde konstatera att det nog var en aning svalt att sitta på knä och amma mer eller mindre halvt avklädd ute i skogen i mitten av december). Så det var bara snällt att packa ihop hela paletten och vända hem igen, med enbart ett par rutor sparade i kameran. Vidar blev såklart på solskenshumör bara några meter in på hemfärden igen. 

Men en lyckad bild hann vi få till! Förvisso med kronan på sned, ett ljus som slocknat och ett skärp som hänger löst men tänker att det på sitt egna lilla vis porträtterar småbarnslivet rätt så väl. 

Em glad lucia och väntan på julen från mig och Vidar!

 

13.12.2018 kl. 20:13

årets julkrans

Det har blivit en ny liten tradition att tillverka julkransar till dörren på självständighetsdagen. Så här såg de ut ifjol och ovan kan skådas detta års reslutat. 

Ifjol var de ganska sirliga och nätta, så detta år ville jag ha en lite maffigare version och använde mig av gran-, lingon- och enris i stora knippen. Själva metallringen jag band hela kalaset kring återanvände jag från förra årets krans. 

Jag testade att binda olika typer av band kring kransen, men tyckte det sist och slutligen blev finast med enbart en enkel rosett högst upp. 

Nu hänger den på verandradörren för att hälsa julgäster välkomna!

12.12.2018 kl. 21:33

tacksamhet av tredje klass

Igår blev jag ofantligt överraskad då jag under scoutkårens julfest blev tilldelad tacksamhetstecknet av tredje klass (för värdefull insats för scoutrörelsen). Mina fina ledarvänner hade ansökt om detta tecken med denna motivering:

"Miilo har under de senaste åren varit en av kårens aktiva ledare. Till hennes styrkor hör att hon är kreativ och hittar på nya program och roliga teman. Ingen idé är omöjlig att genomföra och ofta har patrullrådden på våra läger varit roliga just tack vare Miilos idéer. Miilo satsar alltid på att ordna finurliga program. 

Miilo är duktig på kommunikation, såväl text som bild. Sedan hon ansvarat för kårens webb och sociala medier, har vår kommunikation fått ett lyft och är idag aktuell och tilltalande, och uppdateras regelbundet. [...]

Trots att Miilo är duktig på många plan vet hon också vilka uppdrag som inte passar henne och säger det tydligt. Hon är bra på att delegera och uppskatta vad hennes tid räcker till. Miilo är initiativtagande och påhittig, men också på ett bra sätt kritisk och vågar ifrågasätta utan att det blir dålig stämning.

Under de senaste åren har Miilo upprepade gånger vågat utmana sig själv genom att pröva på nya uppdrag. Det har kanske inte alltid varit i hennes bekvämlighetszon, men som reslutat har hon vuxit som scoutledare. Miilo är en glad, social och varm person som vi alla uppskattar att ha med i vårt ledargäng."

Scoutingen har alltid känts som en självklar fritidsaktivitet för mig då den betonar gemenskap, utveckling och hållbarhetstänk. Visst kan den slukar rätt mycket tid då man tar på sig diverse uppdrag, men samtidigt har jag genom detta lärt känna en rad alldeles fantastiska, smarta och roliga personer. När vi slår ihop hela ledarpaletten är vi dessutom kunniga som tusan och behärskar allt från juridik och ekonomi till sjukvård, pedagogik och media. 

Jag är ödmjukt tacksam för denna utmärkelse jag fått och ser fram emot vad mitt tjugoförsta år som scout för med sig. Då axlar jag den - för mig, nya rollen som kårchef för Karis Flickorna. Men först på to do-listan står nog att inhandla en ny scoutskjorta, så jag har någonstans att hänga detta märke som fungerar som en fin påminnelse om att frivilligarbetet man gör uppskattas. 

11.12.2018 kl. 13:41

gårdstomtens adventsmys

Igår, på andra advent, kunde familjen Nyberg hitta ett sånt här brev i postlådan. 

Det var "Gårdstomten" (eller eventuellt jag) som bjöd in till adventsmys! Säkert tecken på att man inte är helt skarp i huvudet är för övrigt att man inte ser något konstigt i att rimma "vind" på "vind". Genialt, eeh. 

Lana hakade på och hjälpte till med förberedelserna. 

Hade egentligen tänkt mig en hel stig utav lyktor, men eftersom det regnade nöjde jag mig med bara en. 

Bakom ladugårdsdörrarna dolde sig en gran och långbord. 

Misstänker att frekvensen tillställningar som ordnats på denna vind ökat märkbart sedan vi flyttade in. Har ju bland annat hunnit med bröllopsfest, midsommarfester och lite annat smått och gott här. 

Borden dukades upp med ljus och ätbart, bland annat lite olika kex och frukt. 

Och gröna kulor (lillebrors favorit) och ostar!

I granen hade gårdstomten hängt upp små adventsklappar. 

Sedan kom gästerna och Leonel var inte sen med att bänka sig intill sin favoritfarbror. 

Glöggen hälldes upp, och så var adventsmyset igång! 

Så fint att ha detta gäng samlat!

Till och med Lana hängde med på ett hörn. 

När glöggen var slut var det dags att plundra granen på klapparna. 

En till alla, konstaterade Leonel noga, men blev lite bestört då han upptäckte att gårdstomten glömt bort mig. Dock informerades han om jag fått en korg med bl.a. glögg och ljus av hans farmor, så då var läget under kontroll igen. Rätt ska va rätt, liksom. 

Efter klapputdelningen blev det dans, men det kom mest önskemål på att vi skulle spela Batmanmusik. 

Sedan tog adventsmyset så småningom slut och gårdstomten med hjälpredor tackade för sig. 

Så glad över denna familj som jag får julmysa med!

 

10.12.2018 kl. 16:34

en läges- & sömnrapport från en regnig lördag

Det blev en lugn lördag på hemmaplan utav denna dag. Hade tänkt gå på julmarknad med så hade Vidar myst ner sig så skönt i sängen att jag inte hade hjärta att riva upp och packa in honom i bilen. Fungerade även som ett utmärkt svepskäl för att inte vara tvungen att bege sig ut i det gråa, regniga vädret som erbjöds utav vädergudarna.

Kändes dock som ett mycket bra beslut att krypa ner brevid Vids istället för att trängas i ett blött folkvimmel. Ville även ta vara på den sköna morgonen, då Vidar sov till halv åtta innan han skulle upp och ha mat. Så det blev väl närmare sju timmar sömn på raken (om man bortser från kattrackaren som kom och trampade på mig i hopp om mat mitt i natten) - inte illa. Det kändes ju verkligen inte som att denna dag (eller snarare kanske natt) skulle komma för några veckor sedan då sömnbristen var enorm, så ville nästan dra en liten segerdans där på morgonkvisten. 

Nu håller jag tummarna att K lyckats med operation Söva Bebé innan jag stänger ner skärmen och tar kväller. Vidars nya rutin går ut på att vakna kring tiotiden efter första nattningen och sedan vara klarvaken 1-2 timmar innan han somnar om. Inte kanske den helt skönaste rytmen, men om det tillåter mig att få sova hela nätter är allt förlåtet. 

Något annat som är värt att rapportera en lördag som denna? Tja, har haft möjligheten att umgås med lite vänner, vilket alltid är uppskattat och så har jag planerat morgondagens adventsmys med familjen. Hade redan hunnit planera en tomtestig, men tror jag får tona ner mina storslagna planer i och med att regn är utlovat även för morgondagen. Men glögg och smällkarameller skall det i alla fall bli!

08.12.2018 kl. 23:27

om jobbtankar, musikaler och en självstä(n)dighetsdag

"Skall du verkligen klara av att inte jobba på ett år?" har jag blivit frågad inte bara en eller två gånger. Ja, det är tanken. Från mitt (foto)företag är det visserligen stundvis lite knepigt då det fortfarande ramlar in förfrågningar och jag s-u-g-e-r på att kunna säga nej, men sakta skall det väl gå in i folks söta små huvudet att jag befinner mig på mammaledigt. Rekommenderar duktiga fotokollegor gör jag dock mer än gärna, så det får man utan vidare fråga om.

Har märkt att det gör riktigt gott för kreativteten att ha jobbet på paus och jag noterar hur jag kommer på en massa roliga små pysselprojekt och dylikt jag vill ta mig an nu när när jag inte behöver ägna min kreativitet åt någon annan än mig själv. 

Jobbet som kommunikatör behöver jag inte alls oroa mig över, då det är i mycket goda händer hos Nina medan jag är ledig. Känner en liten sorg över att vi inte kommer jobba tillsammans sen när jag är tillbaka, då jag just nu följer arbetsplatsens sociala kanaler med stort nöje.

Då det inte ligger i min natur att till hundra procent kapa banden till jobbet är jag ändå mycket glad över att jag på sistone kunnat få ta del av lite arbetsgemenskap trots att jag inte jobbar. Förra veckan deltog jag i personaljulfest (där tidigare nämnd hade ställt till med ett quiz, så blev ännu mer övertygad om att rätt typ av person vikarierar mig haha) och nästa vecka ser jag fram emot att gå på Luciafrukosten som är en tradition på skolan. 

Igår passade jag även på att gå på den nya musikallinjens första framträdande på Karelia och var imponerad av deras insats med tanke på de få månaderna av studier de har bakom sig. Hade med mig mamma som skrattade högst i publiken, alltid lika befriande med personer utan hämningar när det kommer till skratt på teater eller liknande uppvisningar. 

Måste ju nog medge att jag nästan blev lite avundsjuk på att jag inte får jobba med detta gäng, men med tanke på vilket succé utbildningen har varit så här långt lär det ju nog bli en fortsättning så nästa höst har jag förhoppningsvis ett "eget" gäng att jobba med. 

Självständighetsdagen då? Kanske ni undrar (men högst antagligen inte), låt mig (ändå) berätta. Den firades lugnt med binderi av årets julkrans som nu näpet får pryda ytterdörren.  I övrigt har man funnit mig i badrummet, ivrigt skrubbandes kakel. Fick nämligen låna en steamer (ångmaskin kan det väl ändå inte heta på svenska?!) av svärmor och den gjorde näst intill underverk.  Ett annat litet underverk kan man nog kalla det att jag genuint hade lite städiver. Händer ju ungefär en gång på 101 år, så kändes ju fint att den inföll i samband med Finlands bemärkelsedag.

06.12.2018 kl. 21:55

när vidar fick sitt namn

I lördags var det dags för Vidars dop och vi hade bestämt oss för att ordna tillställningen på prästgården i Karis. Dels eftersom det skulle varit lite väl trångt här hemma i och med att vi just nu sover i salen (och jag skulle verkligen inte ha orkat städa hela huset) men också för att prästgården är väldigt vacker och mysig. Det enda vi egentligen behövde göra var att flytta runt på några bord och så dekorerade vi med ljusstakar i glas och små blombuketter med rosor, brudslöja och lingonris. 

Freja var en av de första som dök upp och underhöll gladeligen Vidde Vids medan jag flängde runt och fixade det sista. 

Eftersom det var lillajul passade vi på att hänga upp små paket som innehöll pixiböcker till alla barn som var med. Alltid kul att få paket tänker jag, och bra underhållning för dem ifall benen skulle blivit allt för rastlösa. 

Jag hade också tryckt upp små programblad med bland annat en bön som lästes och sången (måne och sol) som vi hade valt att skulle sjungas under ceremonin. 

Vid ett tidigare tillfälle då jag var här på dop pratade jag med prästen om att detta eventuellt kan vara Karis finaste utsikt. Ja, strax efter vår utsikt där hemma då. 

Själva dopet följde ganska traditionellt mönster, men vi hade som sagt valt ut en bön som lästes och så sjöng två av Vidars totalt fyra faddrar, Jennifer och Freja, Himlen i min famn

Hade även pysslat ihop ett "Vidar-bord" med fakta om namnen vi valt, ett quiz med frågor om bl.a. namnen och en "Vidars Vänner"-bok där gästerna kunde fylla i fakta om sig själv och klistra in en polaroidbild. Ja, och så hade jag beställt tackkorten på förhand också som gästerna fick plocka med sig. Lat eller smart? Avgör själv. 

Namnet Vidar betyder bland annat "han från skogen" och med det i åtanke hade jag en klar vision om hur doptårtorna skulle se ut, vilket min mamma även förverkligade med bravur!

Det blev s.k. "naked cakes" fyllda med mousse och dekorerade med skogsdjur, vimplar och örter som fick föreställa skog. 

Den ena kakan hade en ren, räv och hare medan den andra fick en liten hjortfamilj. 

För min egen sinnesros skull höll jag mig till lite enklare bakverk som bidrag till serveringen. Det vill säga pepparkakor (gjord på köpt deg), "godismuffins" (dvs. muffinsformar följda med lösgodis) plus en saltig paj till de med dieter/allergier som inte kunde äta av smörgåstortorna (dit for hela min tankeverksamhet, hehe). 

Så här såg hela serveringen ut, som naturligtivis innehöll även drömtårta (ett måste på Nybergska kalas). Körde på lite samma tema som vi hade på vårt bröllop, med trälådorna. 

Vidar levde drömmen och fick mysa i massor av trygga famnar. 

Och sedan fångades inte så mycket mer på bild eftersom kaffe skulle serveras, blöjor skulle bytas och däremellan gjorde jag mitt yttersta för att umgås med gästerna med hann trots det prata med långt ifrån alla. Men är mycket tacksam över alla personer som redan finns i Vidars liv och för alla som var med på hans första fest. 

Och i sista minuten innan vi slet av dopklänningen kom jag på att vi kanske skulle ta en bild på honom också. Därav den oknutna rosetten och inte så genomtänkta miljön. Men här har vi honom, vår lilla Vidar Ulf Johannes. ♥

04.12.2018 kl. 21:31

fyra loppisfynd

Svirade in på ett loppis i all hast under förra veckan och kom ut med fyra olika typer av grejer som fick följa med mig hem:

Först ut: fyra stycken glögglas för femtio cent styck. De är ju av den där luriga sorten där glaset kan åka ur om man vinklar det för mycket så återstår att se hur länge jag minns att inte göra det. Men fina är de, så skall njuta av många glas glögg ur dessa nu under december!

En kanna i perfekt storlek fick också följa med, fyra och femtio kostade den. Känner att den förutom för drycker kommer lämpa sig fint för sommarbuketter om ett drygt halvår också. 

Vid några bord såldes splitternya yllesockor för inte alls dyra pengar med tanke på garnets kostnad och handarbetet bakom dessa. De stora fick ju bli julstrumpor och de små skall få värma några små fötter jag känner. 

Slutligen något jag alltid spanar lite extra efter då jag går på loppis: nämligen sällskapsspel. Fyra euro fick jag betala för detta, men då jag redan har detta spel själv blev det en självklar lillajulklapp till en vän som jag visste skulle uppskatta det. 

04.12.2018 kl. 11:10

första advent

Idag har det varit måndagsfeeling ända ut i fingerspetsarna. Jag har varit på dåligt humör, Vids har varit på dåligt humör och vi kom liksom aldrig igång innan dagen var över. Det enda vi har åstadkommit är att se ikapp julkalendern på svt och så har jag gått på julavslutning med min scoutpatrull. Hade knytkalas med temat C och tyckte jag var lagom fyndig då jag tog med mig Carr's Calta Chex samt Crème Bonjour och färskost med citronsmak. Men ja, mer än så blev det ej av denna dag så därför kan vi kika på gårdagen istället, första advent! 

Liksom mången annan dag började denna söndag med en hungrig katt på fönsterbrädet som ville in. 

Därefter var det dags att öppna dagens lucka i adventskalendern. 

En annan i sällskapet var mer intresserad av att yoghurten skulle öppnas. Har eventuellt en mycket bortskämd katt som varje morgon får ett slick eller två utav husses frukostyoghurt. 

Sedan drog jag fram mitt broderimaterial för jag hade nämligen bestämt mig för att pyssla ihop julstrumpor till mina familjemedlemmar. När vi var små hade vi också julstrumpor hemma som hängde på dörrarna till våra rum och vid advent brukade det finnas något smått i dem. Detta är en tradition som jag absolut vill föra vidare. 

Det blev ganska snett, och inte alls särskilt snyggt, men tänker att det får vara en del av charmen. 

Så fick jag pausa i broderandet för Sandra dök upp för att umgås och beslagtog snabbt Vidar. Mycket tacksamt - både med sällskap, avlastning och att ha kompisar som gillar ens avkomma. 

Glögg och pepparkakor stod självfallet på menyn, första advent till ära. 

Efter att Sandra åkt hem fick jag så småningom julstrumporna klara och de åkte upp vid köksspisen på en gång. Julnissarna var dessutom mycket effektiva och var inte sena med att fylla dem med några små adventsklappar. 

Även julbelsyningen har äntligen blivit upphängd i våra fönster och stämningen ökade märkbart efter det. Skulle ju själv kunna ha uppe dessa stjärnor typ från oktober till mars om jag själv fick välja. 

Senare under dagen var vi bjudna till mina föräldrar för att äta tomtegröt. Mycket bra adventsaktivitet om ni frågar mig. 

Här skrattar vi åt att jag och min bror blev totalt sågade av våra respektive angående hur vi konsumerar chips och godis om vi råkar ha av det hemma. Kisse och Samira kan gå och panta på sina påsar hur länge som helst, med jag och Macke, tja - inte riktigt fungerar på samma sätt om vi säger som så, hehe. 

Väl hemma till kvällen igen fick jag äntligen tid att gå upp på vinden och rota fram vår adventsljusstake och kunde tända det första ljuset. 

Den första adventssöndagen avslutades med att vi såg klart en film vi börjat se för några dagar sedan (hej småbarnsliv!) medan snön föll så här vackert utanför fönstren. Fick en klar vision på en bild jag skulle vilja ta i just denna miljö, så får hoppas på ett liknande snöfall snart igen!

03.12.2018 kl. 22:09

en personlig julkalender

Första december! Här kommer ett, kanske aningen sent, litet tips på hur man kan knåpa ihop en personlig julkalender. Fylld med minnen istället för prylar, och kostar en relativt liten peng. 

Denna kalender kräver en aning förberedelser, då jag gick igenom mitt fotoarkiv och beställde hem ett gäng bilder på förhand. Sedan packade jag in en kattmatslåda i paketeringspapper som hade kommit med i en beställning jag fått hem samt stämplade en hälsning på lådans framsida. 

Slutligen fyllde jag tjugofyra kuvert med bilder, numrerade dem och radade in dem i lådan. 

Så på med ett rött snöre, och klart är kalenderpaketet! Nu förstår jag ju att detta kalendertips kommer lite sent omsider, men kanske något att lägga bakom örat till nästa jul? Verkade åtminstone vara en uppskattad lillajulsgåva hos mottagarna som fick kalendrarna jag knåpade ihop. 

01.12.2018 kl. 22:39

om att öppna julgatan

I lördags var det julgatsöppning i Ekenäs och vi lyckades anlända precis i tid för att se hästtåget rida ner längs med gågatan. 

Efter hästarna dök en sjungande tomteparad upp. 

Sedan spatserade vi gågatan fram och hälsade på alla vi kände, sådär som sig bör när man är ute på liten ort (och har sin pappa i sällskap som känner typ alla).

Viktigt att också stanna och spana in alla fina skyltfönster och noggrant berätta om varenda detalj för farmor. 

Hälsade på några alpackor (som tydligen fått tjusiga horn med lampor i på bilden) gjorde vi också. Undrar om det kan ha varit detta gäng som en gång i tiden bodde grannar med oss? Kanske, kanske inte. Har inte riktigt koll på hur gammalt det djuret blir.

Fint att ha såhär förtjusande sällskap. Höjdpunkten var att lyssna på tomtekören och sittdansa med till "Vi äro musikanter" tyckte Jolanda. 

Morfar var självutnämnd barnvagnschaufför, en av många mycket uppskattade morfaregenskaper. 

Väl nere på torget värmde vi oss med glögg.

För att sedan ta oss vidare. Här dagens eminenta gäng!

Vi vandrade ner mot gamla stan i i hopp om lite julstämning i Lena och Bosses julstuga men den öppnade först helgen därpå, så vi fick fortsätta vår färd. 

Viktigt att stanna upp och inspektera det mesta, t.ex. om det fanns några fiskar kvar i "Stilla Havet", som Leonel tyckte var ett rimligt namn på södra viken vid Fisketorget. Kanske en av de gulligaste grejerna med små barn - att även de minsta små företeelserna kan bli ett äventyr. 

Dagen avslutades med cafébesök och det kunde konstateras att med tre barn var det minst sagt livat kring bordet. Men vad gör väl det när de däremellan är så attans mysiga. 

29.11.2018 kl. 13:32

winter wonderland & pepparkakor

Snötäcket som bäddat in vår gård och hela näromgivningen just nu är verkligen ljuvligt så passade igår på att kila ut i solskenet en liten stund. Känns ju nästan som att vi snabbspolat tiden fram till januari med all den gnistrande snön och solskenet. Hade glömt att november överhuvudtaget kunde bjuda på något dylikt. Har även börjat kicka igång julmyset så här smått här hemma då jag drog fram den första satsen pepparkaksdeg. Ackompanjerade baket med att lyssna på poddarna En Underbar Pods och Billgren Woods julavsnitt och kunde verkligen relatera till det där som Clara säger om viljan att skapa julmagi både för sig själv men framför allt för sina nära och kära. Har bland annat pysslat julkalendrar samt planerat lite adventsmys som jag gärna skulle vilja hinna med i december.

Idag är det dock inte särskilt mycket magi på agendan. Förkylningen som redan härjat runt i familjen ett par dagar lyckades bita tag i mig, så nu väntar enbart soffhäng, mycket vila och inmundigande av clementiner och te i hopp om att friska till inför helgens dop. Tyckte mig notera att filmen Coco finns att se på Viaplay, så det låter som en alldeles rimlig aktivitet att hänge sig åt härnäst. 

28.11.2018 kl. 08:44

om dejtkvällar, julhjälp och vinterlandskap

Men, hallå vad trevlig den gångna veckan varit. Har bjudit på trevligt program och dagar med vackert väder. Följande aktiviteter har vi hängivit oss åt: 

Vi har gått på dejt! På tu man hand! Vi hade lite begränsad tid, men klämde ändå in ett snabbt, snabbt restaurangbesök för lite mat och ett glas vin. Kändes väldigt lyxigt för att vara en måndag. 

Det huvudsakliga programmet var ändå att gå på bio, på kanske mysigaste biografen som finns. Här levererar de gulliga ägarna popcorn rakt till bänkraden ifall det inte poppat klart innan filmen börjar, tar betalt över en enkel trädisk och tar sedan ett steg åt sidan för att nå dörren in till salen för att riva din biljett. 

Mycket häng i soffan med detta myspaket hinner man ju också med om dagarna. 

Packat julklappar har vi också gjort, och inte vilka klappar som helst, utan de som vi i min scoutkår samlat in till förmån för Julhjälpen i Raseborg. Julhjälpen gör ett fantastiskt arbete och möjliggör en aningen godare jul för mindre bemedlade familjer. Ännu under denna vecka kan man delta i insamlingen, så klicka in dig på deras facebooksida och hitta en familj som just du kan hjälpa!

Ända sedan vi flyttade in i huset har det mer eller mindre blivit till en tradition att en gång i veckan bada bastu och äta gott hos mina föräldrar som bor ett stenkast bort. Nu med en lite spädis känns det extra skönt med fyra mycket frivilliga armar som vill hålla honom medan man i lugn och ro får skrubba sig ren och till och med växla några ord på bastulaven utan att bli avbruten i tankegången. 

Har även gått på julgatans öppning i de västligare delarna av staden samt hängt på café. Fast största delen av cafébesöket gick ut på att jag pendlade mellan toalettens skötbord eller sofforna vid entrén för att amma. Här även ett praktexempel på hur mycket roligare det är att klä barnet i roliga kläder än mig själv. 

I lördags ställde Riina till med inflyttningsfest i sitt vackra hem. Mysigt och dessutom roligt att komma ut bland folk och få vara lite social. 

Och på söndag morgon vaknade vi upp till detta vackra hos mina föräldrar. Hade nämligen flytt fältet med V eftersom fadern i familjen hade ställt till med pappakalas med sina kompisar. 

Tror samtliga var väldigt nöjda med detta arrangemang, speciellt jag som fick sova ut då jag fick Vidar levererad rakt till sängen då han skulle äta om natten men i övrigt fick jag bara sova, sova, sova. Sån lyx. 

Så avslutar vi inlägget med ett gäng naturbilder pga att novembervädret varit riktigt magiskt det senaste dygnet. Igår kväll promenerade jag iväg på julpysselkväll i sällskap av denna fina kvällssol och frost. 

Och idag möttes vi av denna vackra värld! 

Inte helt pjåkigt avslut på november om vi säger som så. 

26.11.2018 kl. 17:26

inspiration inför dopet

Bildkällor: 1 / 2 / 3 / 45 / 6 / 7 / 8

Med det stundandet dopet på schemat om drygt en vecka har jag på sistone samlat på mig inspiration inför Vidars första fest. K har antagligen i sitt stilla sinne undrat varför jag inte kan nöja mig med ett "vanligt kaffekalas", men de som känner mig vet nog vid det här laget att anspråkslöshet i kombination med fest inte riktigt är min melodi. Har jag dessutom tillbringat största delen av detta år med att vara gravid och få ett barn till världen anser jag mig ha all rätt att kräma på precis hur mycket jag vill (ja, det är det extravaganta Lejonet i mig som talar, hehe).  Har dessutom inte fått ställa till med någon större festlighet sedan nyårsafton 2016, så tycker ju sannerligen att det börjar vara på tiden för kalas!

Men ja, inspiration till dopfesten var det ju jag skulle skriva om. Utan att avslöja för mycket (överraskningsmoment för gästerna är naturligtvis ett måste när jag är i farten) har jag en tanke om att dekorationerna och serveringen får låta sig inspireras av skogen då även betydelsen av Vidars namn går att hämta därifrån. Tänker mig även inslag av lillajul (då festen infaller den dagen), roliga aktiviteter för både stora och små (kommer jag någonsin ordna en fest utan ett quiz?), en bra spellista (tips?) samt det viktigaste av allt: ingen jäkla sockermassa i doptårtan.

Något annat viktigt en nybörjare av dopplanering bör tänka på?

 

22.11.2018 kl. 22:20

två månader i Vidars värld

Igår blev vår lilla Vidar redan två månader gammal och enligt min nya tradition knåpade jag ihop en temabild för "månadsprojektet" som numer går under hashtaggen #vidarsvärld på instagram. Har som målsättning att knäppa av en sådan bild i månaden, men om lusten och inspirationen faller på kanske det blir oftare, får se. Kommentera gärna om det är någon viss typ av fantasilandskap ni vill att jag skall försöka skapa.

Precis som "alla" säger har tiden gått förvånandsvärt fort, men det är inget jag sörjer desto mer då jag tycker han blir allt roligare att hänga med för varje dag som går. Nu har han börjat följa aktivt med med blicken, blivit allt mer stadig i nacken, ler massor och gillar när vi sjunger för honom. På dagens råggivningsbesök fick vi konstaterat att han passerat sex kilos gränsen, så växer så det knakar gör han också. För den intressesmurf som fortfarande hänger kvar så här långt i babydokumentationen kan jag även meddela att han börjat sova allt längre om nätterna, upp till 4-5 timmar, vilket är riktigt skönt (vet att jag redan skrev detta i ett tidigare inlägg, men vill även samla detta för mig själv på "ett och samma ställle"). 

Får se vad det kommande månaden för med sig, åtminstone skall rejält med julmys introduceras i lillkillens liv!

21.11.2018 kl. 21:16

om bokkalas och fars dag

Ligger tydligen konstant en vecka efter i dokumentationen av mina helger. Förra helgen var det bokkalas i Ekenäs så lämnade killarna i familjen hemma på tumis för lite egentid på lokalt litteraturevenemang.

Eftersom jag ändå hade lite begränsat med tid hade jag valt ut två samtal att lyssna på. Jag började på Karelia med Maria Turtschaninoff som pratade om sin senaste bok i Maresi-triologin. 

Därefter styrdes kosan mot biblioteket där Michaela von Kügelgen samtalade med Ellen Strömberg och Elin Willows om deras debutböcker. Alltid intressant att lyssna på författarnas egna tankar kring sitt arbete och kändes dessutom som en personlig vinst att jag faktiskt läst samtliga böcker vars författare jag gick och lyssnade på. Vill hitta tillbaka till den inbitna bokmalen jag var i de tidiga tonåren innan jag blev fördärvad av internet. 

Sen ut i det gråa novembervädret igen. 

Svirade förbi Popana för att kika på allt fint de har i sin affär. 

Klämde bland annat på denna trevliga adventskalender, men blev lite snål så den fick stanna kvar i affären. Har ju trots allt chaite hemma i skåpet som funkar fint att dricka inför jul.

Avslutade Ekenäsdagen på Cafferie för att äta lunch (deras fröknäcke är helt galet gott) och dricka kaffe i lugn och ro och all min ensamhet (obs, ingen dålig grej alls!). Så skönt att i lugn och ro sitta och sörpla på sin soppa och i smyg betrakta de andra cafébesökarna - bland annat ett par som verkade vara på dejt och en kvinna och ett barn som spelade kort bland annat. 

Det var några sköna och välspenderade timmar på egen hand innan jag åkte hem igen för att mata barnet och mysa med familjen resten av kvällen. 

Följande dag var det fars dag, vilket naturligtvis skulle firas i detta hus! Fördelen med att vara uppe och amma med jämna mellanrum är helt klart att man hinner plocka fram presenterna innan familjens morgonpigga person (inte jag) har stigit upp och kommit in i köket. Dock fick han sitta och vänta några timmar innan vi steg upp igen och serverade fars dagsfrukost. 

Men sen när vi väl var uppe hände detta ↑! 

Hej, hej, gulliga familjemedlemmar!

Senare på eftermiddagen skulle en annan pappa firas, nämligen min! Är ofta ett himla liv kring bordet, men älskar verkligen när hela familjen samlas på en gång. Mitt hjärta smalt lite också då Leonel insisterade på att få sitta brevid sin yngsta farbror (Linus) och stolt deklarerade att han är hans bästa vän. 

Annat en kan smälta av om en är lagd åt det hållet är exempelvis detta. 

Så glad över min varma familj och att familjens barnbarn får växa upp med så här trygga, fantastiska mor/farföräldrar. 

20.11.2018 kl. 16:51

högt och lågt från idag*

Har äntligen fått lilla V att slumra till på egen hand här intill mig på soffan så tänkte jag kunde svänga in här och försöka svamla lite högt och lågt. Han har varit ganska knarrig och närhetstörstande hela dagen, så helt skönt med en liten lugn stund så jag dessutom hinner svalka mig lite mellan varven - galet vilket värmepaket han är! Helst hade jag ju slängt mig och också tagit en tupplur själv, men då vi alldeles snart skall packa in oss i bilen för att hämta hem mannen från jobbet kände jag att det inte var någon poäng med det. Får hålla tummarna att männen i familjen är på bjussigt humör senare istället och låter mig tupplura en stund eller två under kvällen. 

Och på tal om bjussiga män, så kirrade K idag biljetter för oss till Muses spelning nästa sommar. Måste väl erkännas att jag inte aktivt lyssnat så mycket på dem, men det hinner ju lätt åtgärdas på ett drygt halvår. Skall hur som helst bli riktigt roligt att gå på konsert då det är länge sedan sist. Var ju på väg på The Killers spelning i början av året, men då den flyttades till juli blev vi tvungna att avboka biljetterna då jag var höggravid och en annan i sällskapet fast med egna uppträdanden i Österbotten. 

I övrigt kan jag väl nämna att lilleman i huset redan blev åtta veckor gammal härom dagen. Han har börjat följa med riktigt aktivt med blicken, ler massor och skrattar en del i sömnen (väntar på att han skall göra det även i vaket tillstånd). Dessutom har han börjat sova lite mer om nätterna (upp till fyra-fem timmar ibland) vilket känns som ett smärre mirakel för denna morsa. Så skönt med lite mer sömn i kroppen, känner mig ju genast som en lite trevligare medmänniska då. 

Det var ungefär allt jag hade att komma med i detta ögonblick, på återseende.

 

*det kreativaste min trötta hjärna kunde knåpa ihop just nu. 

16.11.2018 kl. 15:15

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny