☰ meny
 

bloggen är död, länge leve bloggen

Som de flesta vid det här laget redan vet, kommer Ratata läggas ned och således kommer alla bloggar på portalen så småningom raderas från cyberspace - så även denna. So long, farewell, auf Wiedersehen, good night. Mycket tråkigt förstås, men inte alls oväntat. Känns som portalen ramlat in en ond spiral där bloggare lämnat skeppet då engagemanget från de ansvariga för portalen varit lågt och som reaktion på minskad aktivitet bland bloggarna har det bara blivit lägre. Så ja, som sagt - trist men ingen skräll. 

Dock är det ett fint jobb som adminstratörerna genom åren har gjort men roliga fester och bloggträffar, fina kalendrar och intressant startsida. Är kanske inte helt ojävig i att uttrycka mig i denna fråga då jag själv jobbat för Ratata i omgångar, men säger nu det i alla fall. Ratata var lätt svenskfinlands mysigaste bloggtjänst i tiderna. 

I och med att alla bloggar kommer att raderas har jag lite fnulat på vad jag skall göra med denna plats. Inte helt sugen på att manuellt gå och spara ner nästan ett deciennium av blogginlägg om vi säger som så, men insåg efter lite övervägande att jag inte har hjärta att låta all dokumentation försvinna i tomma intet. Här finns ju liksom hela mitt liv som tjugo-någonting dokumenterat. Året på folkhögskolan, livet i Vasa, studietiden i Helsingfors, resor, roliga upptåg och så slutligen familjeliv med hus, bröllop och barn här på slutrakan. Räknade att det rör sig över 2000 inlägg, så det är väl bara sätta ingång om det skall vara klart innan nedläggningen. 

Har även funderat hur jag skall göra med bloggandet i framtiden - kanske det här var det? Bara att lägga ner nu.  Men kom till slutsatsen att jag inte riktigt är redo för det ännu. Bloggen har främst fungerat som en fin liten dagboksdokumentation men även varit en förlängning på mitt företagande där jag kan berätta om vad jag har på gång och attrahera nya kunder. Trots det vet jag inte om jag känner för att flytta över bloggandet till min företagsdomän emilianyberg.com, fast det kanske vore det smartaste? Men är något med att ha en blogg titulerad sitt för- och efternamn som känns lite... tråkigt? Samtidigt känns det som att "Miilos memoarer" är och förblir denna blogg och att jag således borde komma med något nytt. 

Slutligen försöker jag klura ut var en eventuell ny blogg skulle få uppstå. Blogspot, nouw och blogg.se lockar inte av lite olika orsaker så just nu lutar det mot wordpress eller squarespace. Får helt enkelt försöka reda ut denne lille bloggs framtid och så får vi se vart det barkar. Släng gärna in en kommentar om du har tankar kring Den Mest Ypperliga Bloggportalen eller fantastiska nya namnförslag. Tills dess tar jag ett litet bloggsommarlov på obestämd framtid. Kanske återuppstår bloggen i höst, kanske om någon vecka. Det återstår att se. 

09.07.2019 kl. 07:28

en sista juniuppdatering

Hej, här följer en sista inblick i hur det allra sista veckan i juni såg ut. Till det dagliga schemat hör att som gott som varje förmiddag traska upp till mina föräldrar på höga kullen för att dricka kaffe och busa med mina syskonbarn. Aldrig trist och tråkigt på detta ställe. 

Det som däremot nog är lite tråkigt är nattningsriutalen av denna krabat. Sån cirkus nästan varje kväll då V inte alls skulle ha tid för att sova om man frågar honom. 

Annnat som stått på schemat denna vecka har varit talko inför sommarens scoutläger. Eller ja, talko och talko. En dag var jag ensam på plats så passade på att ta en skön kaffepaus på bryggan. Var egentligen ganska skönt att i all ensamhet få lyssna på podd i lugn och ro medan jag räfsade ihop högar av löv. 

En annan dag hade jag assistans av Vidde (och några andra ledare som var på plats). Hoppas ju på att han i framtiden gärna vill syssla med scouting, så kan vi slå två flugor i samma smäll och ägna oss åt samma hobby (istället för att kuska runt på fotbollsmatcher var och varannan helg till exempel..). Vi får se!

Sommarteater har vi också gått på. Har blivit en liten tradition att gå på premiären, som visserligen kan vara lite knagglig på sina håll men tycker det är något lite extra med stämningen då. I år spelas Jorden runt på 80 dagar nere vid Raseborg, och jag tycker den var riktigt bra. Skön variation till alla musikaler som spelats upp de senaste åren och riktigt rolig också med många fina skådisprestationer.  

Annat då? Jo, kattvakt kan man ju också passa på att vara när grannarna är på motorcykelresa. Förbipasserande tycker säkert en ser ytterst rimlig ut med en katt på ena armen medan man balanserar vagnen med den andra. Fint gäng!

I fredags fick vi besök av goda vänner som hade missat vår midsommarfest, så vi ställde till för våffelkalas för dem istället. Kan väl inte säga annat än att va alla var extremt nöjda över sällskapet, speciellt Vidar som fick gunga och spela fotboll med våra gäster. 

Bra grej med att ställa till olika typer av kalas är som känt resterna man får äta följande dag. Detta var ju lätt en av veckans lite bättre frukostar. 

Veckan och juni avslutades med söndagslunch tillsammans med gänget vi hängde mycket med då jag bodde i Vasa (för nästan tio år sedan!). Då införde vi tradtionen att åka hem till varandra om söndagarna för att äta lunch ihop och nu tyckte vi det var dags att återuppliva det hela! Tyvärr kunde inte riktigt alla vara med den här gången, men totalt har vi ökat med nästan det dubbla antalet personer i "klubben", inte illa. 

Riina hade dessutom med sig en "stickling" hon hade fått av mig för några månader sedan och inte längre själv hade plats för. Tappade nästan hakan när hon lyfte ur denna ur bilen och kunde knappt förstå att det var samma växt. Här snackar vi gröna fingrar och bra ljus i hemmet! 

Tack och hej juni! Nu tror jag det kanske inte dyker upp så många fler uppdateringar här, vi får se. Känns dock lite meningslöst att uppdatera en blogg som snart kommer försvinna i tomma intet då ratata raderas. Får återkomma med lite tankar om det, vi hörs!

01.07.2019 kl. 20:50

om när vi gick på konsert i helsingfors

För ungefär en vecka sedan var vi i Helsingfors för att tillbringa ett helt dygn utan vår avkomma. Han fick leva loppan med våra föräldrar och vi fick leva loppan.. för oss själva. Bra deal. Kisse höll sin sista pappavecka och hade således hade lite sommarledigt så vi ville hitta på något trevligt tillsammans och hade dessutom köpt konsertbiljetter till Muses spelning ett halvt år tidigare. När biljetterna släpptes hade vi ju ännu inte riktigt fått ett ordentligt grepp kring hurdan typ vår lilla familjemedlem riktigt är, men vi chansade och hoppades att han skulle vara okej att sova borta från oss. Och det kan vi ju med facit på hand konstatera att han klarar galant, skönt!

Vårt första stop var friends & brgrs, eftersom min hunger inte är att leka med. Så bäst att förebygga, förebygga innan katastrofen är framme. Godaste aiolin i stan får man även här, ifall någon inte visste. 

Sedan styrde vi med bestämda steg mot hotellet för att ta en tupplur. Solen strålade och vi hade hela staden framför våra fötter, men jepp så här prioriterade vi. Säkert tecken på att man är en småtrött småbarnsförälder som nästan kunde offra en liten, liten kroppsdel för några timmar extra sömn per dygn. Eller betala någon hundralapp för ett tyst, svalt rum på åttio kilometers avstånd från källan till sömnbristen. Också ett (lite mindre smärtsamt) alternativ. 

Efter någon timme gaskade vi dock upp oss och begav oss av mot konsertområdet i Södervik. 

Efter att ha lyssnat på ett par förband tog vi oss sakta närmare scenen och det var dags för showen att börja. Och vilken show sen! Verkligen bra. Det enda feta minuset går till gubben som stod strax intill mig och började röka upprepade gånger och som jag serdermera skälle ut så argt jag bara vågade. Synd hade jag min partner in crime (när det kommer till jobbiga män) Laura på annat håll - annars hade han nog fått sig en omgång. SKOJAR! Eller?

Nöjda föräldrar på vift. Det syns inte så bra på bilden, men vi hade dagen till ära klätt oss extremt töntigt i matchande kläder. Han med blomtryck på t-skjortan och jag med blommiga byxor. 

Måste medge att jag inte har lyssnat så aktivt på Muse innan, men det störde inte konsertupplevelsen det minsta då de var ett verkligt bra liveband. 

De bjöd på en show som hette duga med allt från dansare i horisontalt läge uppe på skärmarna till konfettiregn och jätterobotar. Redan efter en timme kände jag att nu kan det väl inte komma något mer storslaget, men icke. Det bara fortsatte, och fortsatte. 

Någon gång närmare midnatt var konserten slut och vi började ta oss tillbaka mot hotellet igen, trötta men glada. En har ju inte riiiktigt vanan inne att stå i timtal på spelningar längre. Har eventuellt blivit lite rostig om vi säger som så. 

Så här go' och gla' kan en se ut om man fått uppleva en hel natts ostörd sömn i kombination med sovmorgon och hotellfrukost. Kunde inte riktigt släppa taget om möjligheten till fri tillgång att sluta mina ögon så gick upp och tog ytterligare en tupplur efter frukosten innan vi checkade ut. Här gällde det att verkligen mjölka allt ur hotellvistelsen. 

Innan vi hoppade på tåget tillbaka hem igen passade vi på att ta en runda på stan och kika i lite butiker, samt unna oss gofika på Brooklyn Café. Ett mycket vältillbringat dygn om jag får säga det själv. Tack Helsingfors, Muse och framför allt hotellsängen för det. 

26.06.2019 kl. 21:35

vår midsommarafton

Hej och välkomna till vår midsommarafton! Här står jag väntar på att gästerna skall droppa in på vår ladugårdsvind som vi ställt i festordning. 

De inte allt för tjusiga presseningarna som döljer den liite mer stökiga delen av vinden täcktes in med spetsgardiner och vi radade alla bord vi kunde hitta efter varandra så vi fick ett långbord.

Stegen i taket och ljusslingan hänger med sedan tidigare festligheter och fick denna gång sällskap av lite pappersdekorationer. 

Somrigt och fint!

Lana inspekterade att allt var i sin ordning.

Och Kisse sniffade på pionerna. 

Sen började gästerna anlända! Blev en salig blandning av kompisar, några kusiner, bekanta och lite annat löst folk.

Invid ladugården hade vi ställt i ordningen en liten kransbindningsstation för dem som ville göra blomkransar. Sandra var inte sen att ta till sig detta pyssel. 

På buffébordet dukades upp en  blandning av bland annat olika sallader, paj, nypotatis och sill då vi hade bett alla gäster att ta med sig något i äkta knytkalasanda. 

Allt sött och gott fick ett alldeles eget bord. 

Vidar var inte sen att slå sällskap med Sandra, en av hans absoluta favoritpersoner. 

Kolla så sommarfina! 

Viktigt att matcha midsommarkläderna och försöka ta en lagom gullig bild på det. 

Sen var det en festfirare som blev väldigt, väldigt trött. 

Så medan resten av sällskapet åt middag, hissade flaggan och inledde femkampen gick jag och Vidde Vidarson in för att lägga oss. 

Dock tog nattningen helt ohemult längde denna kväll, så när lilla V äntligen hade åkt till fjäderholmarna och jag kom ut med kaffe och efterrätt under armen hade redan halva gästsällskapet åkt hem. Jaja, så kan det gå när det är svårt att koordinera tidtabellen när man skall agera både värdinna och småbarnsmamma. Och ett tappert litet festgäng fanns ju trots allt kvar, som fick mumsa i sig desto mer drömtårta och rabarberpaj istället. 

Men plötsligt dök denna partylirare upp med sitt entourage för att ansluta sig till festligheterna. 

Hon var inte sen att hitta gottisbordet. Ändå ganska nöjd över vilken mysig liten vardagsrumskänsla vår vind fick med hjälp av mattor på golven och en säng som fick agera soffa i ett hörn. 

En del av Jolandas entourage var naturligtvis mamma, som fick äran att välja nästa femkampsgren. Det hade blivit lite på hälft från tidigare, så vi fick helt enkelt börja om!

Lagom klurigt att lista ut grenarna som ni kan se. 

Sen drog stafetten igång, först ut en gren där en potatis skulle balanseras på en sked. 

Mycket nöjd lekledare när deltagarna ger sitt allt och är med på fullt allvar! 

Hundarna hängde med och hejade på matte och husse. 

Sedan blev det norsk vattenstafett. Först skulle man snurra runt en pinne. 

Och sedan fylla en mugg med vatten för att därefter springa iväg och fylla en flaska så fort som möjligt. Precis så kaosig gren som det låter.

Och inte alls min starka sida, höll nästan på att snurra ner för en liten brant, haha. 

 

Efter stafetterna tyckte Leonel vi skulle avsluta kvällen med en tur i kompisgungan. Mycket bra initiativ. 

Sedan droppade sakta de sista gästerna kvar och vi blev kvar på vinden med våra nattgäster och knaprade chipsrester ungefär fram till midnatt då himlen plötsligt blev rosa och även jag kastade in handuken och de fick fortsätta utan mig. Tack för detta lilla midsommarfirande till alla som var med!

24.06.2019 kl. 22:59

sommarflärd i Vidars värld

Tänk att den här lilla spjuvern har gått och blivit nio månader gammal. Lika länge på in- som på utsidan, lite fascinerande ändå. Mösstemat var givet så här inför midsommar, klart vi skulle ha en jordgubbe. 

Nu börjar det definitivt vara fart i huset, då Vidar den senaste månaden förstått hur han skall göra för att krypandes ta sig fram och att grabba tag i första bästa grej han möter och ställa sig upp är också lajbans. Är inte förvånad om denna lilla kille börjar ta sina första staplande steg innan denna sommar är slut, men det återstår att se hur det blir med den saken förstås. 

Någon enstaka hel natt av sömn har vi väl lyckats pricka in, men för det mesta vaknar han någon gång under morgonnatten och vrålar efter mat. Men med ett uppvak på ungefär 10-12 timmar känns det ändå helt okej. 

Annars är det överlag ett mysigt och glatt barn vi har att göra med. Så länge allt är väl på sömn- och matkontot är det för det mesta frid och fröjd, och det relaterar jag ju själv väldigt starkt till så kan inte klandra honom om hungern börjar gnaga. 

Känns underligt att det nu inte är många månvarv kvar innan han är ett helt år gammal, men det är roligt att se hur han ju mer tiden går kan leka allt mer med sina kusiner. Nästa sommar kan jag tänka mig att det är livat på mormor och morfars gräsmattor när alla tre ränner runt. 

20.06.2019 kl. 23:20

om några sköna sommardagar

Har haft ett knippe riktigt fina, somriga dagar på sistone. Låtom oss ta en titt! I fredags blev jag kidnappad av Marie och vi åkte till en blomsterträdgård för att bli bländade av blomsterprakten och njuta av värmen inne i växthusen. 

Där fanns en massa dahlior som var helt otroligt vackra. 

Denna fångst kom jag hem med. Husarknappar, sibirisk vallmo, margerit, pastellakleija, dahlior, lavendel och så lite olika örter. Rakt ner i rabatten åkte allt detta och nu börjar det se riktigt fint ut under våra köksfönster. 

Rabarbern växer med illfart så jag passade på att skörda lite och svängde ihop en paj med lite färska jordgubbar i. Blev mycket gott - så måste komma ihåg att göra mer innan rabarbersäsongen är över. 

Och detta lilla gäng hörni, drömmen. Oslagbart mysigt och katten är givetvis med så fort hon får chansen. 

Leonel bjöd alltså ner sig själv hem till oss och vi passade på att ha plättkalas under äppelträdet. 

I övrigt har en del tid gått åt till att hjälpa min svägerska Samira, som startat eget och tagit över ett lunchcafé i trakten. Är ju familjens självutnämnda some-nörd, så pysslar ju gärna med marknadsföring och sånt. I måndags var det dags för premiäröppning och vi var såklart där för att äta lunch! Skall berätta mer om stället senare. 

Sist, men inte minst i raden av sommartrevliga ting: pionerna har börjat blomma! Har inte räknat dem i år, men är inte förvånad om antalet närmar sig hundra. Tack kära farmor, för att du plantera alla dessa vackra blomster som vi nu får njuta av. 

19.06.2019 kl. 21:08

ett sista farväl av morfar

I lördags var det en sorglig men vacker dag, då det var dags för jordfästningen av vår kära morfar. Tillsammans med mina syskon hade vi beställt en krans som vi önskade skulle gå i gult och inte vara dyster, då "Mofi" sannerligen inte var en dyster person. Bukettmakaren lyckades utmärkt i sitt jobb, har kanske aldrig sett en finare begravningskrans. 

Dagen till ära hade mina bröder klätt sig i folkdräkt. Macke i Mofis gamla dräkt och Linus i pappas. Så otroligt stiliga var de!

Till minnesstunden hade vi grävt fram ett fotografi vi tyckte passade på pricken in på hur vill komma ihåg honom. Konstant med glimten i ögat och något finurligt i blicken. 

Bara en månad innan hans bortgång satt jag, mamma och Vidar i morfars vardagsrum och firade att han fått utmärkelsetecknet Finlands vita ros av första klass och pratade om hur vi skulle ställa till med en fest för den sakens skull senare under sommaren. Tyvärr hann denna fest aldrig bli av, men är så glad för morfars skull att han hann bli tilldelad denna utmärkelse för sina insatser i kriget. Tänk att han var bara sjutton år då han blev inkallad i armén. 

På buffébordet hittades bland annat den gamla godisskålen som alltid brukade stå framme hemma hos mormor och morfar när det vankades fest, fylld med samma sorts karameller som de alltid brukade ha, som t.ex. fazers bästa, marianne och rävgodisar.

Trots den sorgsamma anledningen till att vi samlades var det en fin stämning under dagen och dessutom riktigt trevligt att träffa alla kusiner. Vi fick till och med till en gruppbild med precis alla  tolv kusiner samlade och vi var nog alla barn sedan det sist lyckades. Hoppas också att Mofi satt på någon molnkant tillsammans med mommo och klappade takten då en av hans favoritsånger Säkkijärven polkka spelades upp på dragspel för honom. 

Vila i frid lilla morfar, tack för alla fina stunder och minnen! ♥

17.06.2019 kl. 22:35

fynd för en femma

Hej hallå, låt oss ta en titt på vad jag hittade på förra helgens lilla loppisrunda. Besökte ett utav Lions loppisar som brukar ordnas lite varstans runt om i trakten under sommaren och därefter orkade vi ännu med ett lokalt innan skattletarenergin tog slut. Mot fynden →

Det allra första som fångade min blick på lionsloppiset var denna brödkorg. Därtill ett knippe glasassietter - jobbar på att sakta elimnera min tallriksservis ut teemaserien som jag inte är så förtjust i längre. Går relativt "bra" då jag lyckats hiva två tallrikar i golvet på inte alls lång tid. 

Ytterligare köksrelaterade fynd var en brödform, en hålslev och en potatisstöt. 

Och så ett par böcker på det! De spelar ju upp Jorden runt på 80 dagar på Raseborgs sommarteater i år, så tänkte att det kan vara ypperlig sommarläsning. Därtill Mårbackablomster av Selma Lagerlöf som jag redan tidigare berättat om. 

Boken är nästan hundra år gammal, men i väldigt fint skick. Har placerat den tillsammans med några poesi- och feminismböcker på vår toalett i hopp om att folk vill ta del av lite vettiga texter istället för att scrolla telefonen. 

En annan grej jag alltid håller utkik efter på loppisar är spel, då de är så hiskeligt dyra att köpa som nya. Den här gången hittade jag ett härligt gammalt Kimble där spelpjäserna är gjorda utav trä. Allt detta, på bilderna ovan, kammade jag hem för en femma. De har nämligen ett så magnifikt system att man bara kan haffa allt man vill köpa och sedan går man med hela högen till första bästa försäljare som ger ett klumppris för fynden. Inte illa. 

Till näst kilade vi vidare till loppiset Fynda, som också bjöd på två riktigt, riktigt fina grejer. Nämligen ett av mina absoluta favoritspel i så gott som nyskick! Påminner lite om "finns i sjön" och man skall samla på olika fiktiva figurer under teman som t.ex. "I djungel och urskog", "Mumindalen" och "Elsa Beskow". Hoppas någon vill spela det med mig snart, brukar bara vara mamma som hjältemodigt ställer upp efter att jag bett på mina bara knäskålar några gånger, hehe.

Slutligen hittade jag denna korg, som jag inte kunde förmå mig lämna kvar på loppiset. Tänker mig att otaliga sommarfikor skall bäras ut i trädgården i denna. Ja, så får det nog bli!

14.06.2019 kl. 11:50

ja, visst gör det ont när knoppar brister

Juni, juni, juni. Så vacker i vanlig ordning, men plötsligt även ganska sorgsam. 

Den andra juni somnade min fina lilla morfar in efter en kort tid på sjukhus. Så tomt och ledsamt, men det var fint att se och höra att han hade hållit humöret uppe in i det sista. Morfar lärde mig spela mariage och hos dem har vi haft så otroligt många fina sommarlovsdagar i vår barndom. Fanns inget bättre än att få hänga i Tenala och rulla omkring på gräsmattan i gamla filtar, äta mormors "pripelsås" och plättar tills det stod ut genom öronen och på kvällarna bänka oss framför teven och se på Jeopardy tillsammans med Mofi. Vår älskade lilla skoj- och krutgubbe. Hoppas du är på en fin plats nu med söta hundar att smyga korvbitar till och massor av dragspelsmusik -  tillsammans med mormor. 

Men mitt i allt det ledsamma går ju livet trots allt vidare, och med en liten åttamåning som precis lärt sig ta sig fram längs golvet och mer än gärna ställer sig upp bara han får tag i något att dra i, så finns det inte utrymme för att gräva ner sig i sina tankar. 

Som ytterligare krydda på den aningen usliga tillvaron har samtliga i familjen lyckats dra på sig en stygg magbobba i tur och ordning. Mest synd var det naturligtvis om lilla V som hängde som en trasa nästan en hel dag. Det är ju aldrig kul att vara sjuk men en liten, liten del av mig tyckte det nog var en gnutta mysigt med ett barn som plötsligt ville mysa i ens famn. Annars är det ju hundra i glaset för jämnan, typ.

Annat mysigt? Detta lilla gäng. Leonel hängde hos oss en dag och vi bakade en kaka som han var mycket stolt över och som vi sedermera tog med oss för att bjuda åt "Mofafa". Lana slog givetvis följe och väntade snällt på mig och Vidar tills vi skulle gå hem igen. Gullig liten vallkatt en har. 

Att bo precis intill mina föräldrar är nog även en av livets lottovinster. Misstänker att Vidar så småningom kommer dela den åsikten, dels då han inser att där uppe på kullen finns så mycket kärlek att hämta men också då han får upp ögonen för allt skoj som finns där. En liten lekpark är på god väg att uppstå, om vi säger som så. Och det är ju inte som att jag klagar heller, oklart om jag eller Vidar tyckte spindelgungan var roligare faktiskt.

Och så detta, givetvis. Den vackra sommarutsikten. När solen står så lågt att strålarna träffar vattenytan och himlen färgas rosa om kvällarna kan jag inte komma på någon vackrare plats att bo på. 

Har även gått på loppis och blev glad att jag för en gångs skull inte missade ett utav Lions stora loppisar. Fyndade lite ett och annat, bland annat denna bok - "Mårbackablomster" som är en samling av Selma Lagerlöfs texter. Verkar lovande, kom bland annat över följande stycke som jag tyckte var fint:

" Tro dock ej att själarna bort till avlägsna rymder flyga!
Då jag dött, tro ej, att jag fjärran är!
In i en älskad människas själ skall min  hemlösa ande smyga,
och jag vill komma och bo hos dig."

 

Så det var den bergochdalbanan till första veckan i juni. Upp och ner i hela känslospektrat. 

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

08.06.2019 kl. 20:23

välkommen in på vår veranda!

Hej, och välkomna till vår veranda! Tänkte äntligen visa hur vår lilla ytrenovering av det rummet blev. 

Men vi börjar med att se hur det såg ut innan. Beiga klinkers på golvet och ljusgula väggar och tak. Golvlisterna och fönsterspröjsen var träfärgade. Inredningsmässigt har utseendet varierat en aning från sommar till sommar - en sommar hade vi ju café här och en annan fick en stor soffsäng ta plats. Här kan ni se mina inspirationsbilder till hur jag ville att det slutligen skulle se ut, så får ni avgöra själv hur bra det lyckades. 

Dags att kliva på, välkomna välkomna till vår nya, gröna veranda! Nyansen vi målat med heter Lido. På den ena väggen hänger en gammal hylla som jag hittade allra längst in på vår vind. Den var ursprungligen målad i en grönaktig nyans som inte riktigt passade ihop med väggen - så drog över hyllan med lite vit färg. Även trasmattorna på golvet är framrotade uppifrån vinden. 

Det allra största lyftet i rummet, enligt mig, är fönsterspröjsen som vi målade vita. På den ena sidan av rummet fick ett gammalt klaffbord (yes, även det från vår vind) ett par röda gamla pinnstolar jag köpte till mitt första egna hem och som fortfarande hänger med samt en vit stol som precis som bordet hör till husets inventarier. 

Äppelblommen som redan vid fotograferingstillfället hade börjat sjunga på sista versen har nu fått flytta ut, så måste hitta på någon annan växt att ersätta dem med. Här skymtar även en liten bit av taket, som fick bli vitt. Även det väldig fräscht i jämförelse med det tidigare gula. 

Blomster på bordet är obligatoriskt! Duken är loppisfyndad och fint handbroderad. 

Om vi svänger runt och kikar på andra hörnet av rummet hittar vi detta skåp som vi skaffade i samband med sommarcafét, och det har fortsättningsvis fått hänga med. 

Där bor bland annat några fina koppar och muggar som jag tänker att det är extra trevligt att dricka kaffe ur under långsamma sommardagar. 

Vita, korta kappor får pryda fönstren - i väntan på att växterna på utsidan kommer växa upp och skymma en del av insynen. 

I det sista hörnet av verandan står den loppisfyndade rottingfotöljen som hängt med sedan tidigare. Fönsterbrädet hoppas jag att så småningom fylls med lite trevliga växter eller annat smått, fint, pynt. 

Avslutningsvis hittar man denna tavla ovanför ytterdörren. Med lite fantasi kan man tänka att det står "det bästa vi har är verandan". 

Och det var den lilla rundturen. Hoppas på många sköna sommardagar här!

31.05.2019 kl. 15:32

 

 

 

 

 

 

Miilo kallas jag av de flesta, men går under Emilia Nyberg för de som vill vara mer officiella. Här skriver jag om livet som kreativ mångsysslare, småbarnsmorsa samt livet på landsbygden. Bland annat. Gillar katter, kaffe, Kisse och Karis. Kokosbollar är också gott. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

☰ meny