hur kan en människa vara så grym?

De senaste dagarna har varit ett kaos. Känslorna har pendlat mellan chock, förtvivlan, sorg och lättnad. Men just nu är jag förbannad. Helt jävla mycket förbannad. 

Jag skall ta det från början. 

I söndags begärde vår katt Lana ut sig på sena eftermiddagen, inga konstigheter med det. Vi bor på ute på landet och den är en självklarhet att våra katter skall få komma och gå som de vill. Nu i och med att höstkvällarna blir allt kallare, brukar hon dock allt oftare komma in till natten. Men inte i söndags.

Tidigt på måndag morgon innan min man skulle iväg på jobb väcks jag av ett halvt panikartat rop, "Miilo, kom och hjälp mig fort!". Vad möts jag av? Jo detta:

Vår älskande katt kom hem, drypande av någon oidentifierbar häxblandning, som påminnde om brännolja eller någon typ av blekningsmedel. Inte en fläck var torr på hela katten. Desperat försökte vi duscha vår vattenrädda katt och tvätta henne med det billiga kattshampoot jag hade råkat plockat med mig hem från butiken för några veckor sedan. Resultatet var inget vidare och halva vårt handdukssortiment blev förbrukat i våra försök att få henne rengjord. 

Dessutom skakade hela katten på grund av låg kroppstemperatur och såg allmänt väldigt, väldigt eländig ut. Det var tre evighetslånga timmar vi fick vänta för att veterinärens telefontid skulle öppna. Sedan blev det att i illfart åka in, där Lana fick lugnande medel och blev tvättad med diskmedel - det enda som bet på hennes totalförstörda päls. 

Hem kom vi med en ren, men vädligt omskakad katt som högst antagligen fortfarande var i chock. Hennes kroppstemperatur var kraftigt nedsatt så vi gjorde allt vi kunde för att hålla henne varm med filtar, varmvattenflaskor och närhet. Det var en väldigt lealös katt vi hade att göra med och allt vi lyckades få i henne var några få milliliter vatten. 

Jag ville länge tro att det hela bara var en olycka. Att någon granne av misstag lämnat ett kärl öppet och att vår stackars katt bara haft otur. Att någon som saknar precis alla pennor i penalen helt enkelt varit korkad och dumpat oljan ute skogen utan eftertanke. Men på måndagkväll ramlade följande meddelade in på telefonen:

Efter detta kan jag inte längre tro att det handlar om en olycka. Det finns inte en chans att två katter av en slump ramlar ner i samma kärl inom loppet av ett dygn och dessutom har båda katterna tydligt ont i bakdel och -ben. Som om de fastnat i en fälla eller blivit behandlade med hårda tag. Rent och skärt djurplågeri, alltså. 

Det konstiga är att bägge katter är sterliserade och borde såvida inte röra sig särskilt långt från våra hus (som finns några hundra meter ifrån varandra). Dessutom finns det ganska få hushåll inom den närmsta radien på en kilometer och vi bor verkligen inte i närheten av någon tätbygd. Det rör sig alltså naturligt inte många människor här. 

Under kvällen blev Lana allt sämre och visade inga tecken på att piggna till. Vi vågade inte säga det högt till varandra, men befarade det värsta - att det här kunde vara en sista natten tillsammans med henne. Det fanns inte på kartan att lämna henne ensam, så vi flyttade båda in på badrumsgolvet över natten. Det blev inte många minuter sömn, då vi ständigt höll ett vakande öga på andningen och sakta räknade ner de långa timmarna tills veterinären skulle öppna igen. 

Några månader tidigare hade jag förslagit att vi skulle testa att övernatta i lite olika rum i huset, bara för att vi har så många att välja på liksom. Aldrig hade jag trott att badrummet skulle vara vår första övernattningsplats.

På tisdag fick Lana återigen åka in till veterinären för hela dagen där hon lades på dropp och fick mediciner då hon hade kritisk vätskebrist. Hem fick hon komma igen på eftermiddagen i aningen bättre skick, men läget med bägge katter är fortfarande ganska kritiskt, och vad utgången blir är oklar. Men det är ändå betydligt mer stabilt än igår. Hon håller sig undan, är skygg för skarpa ljus och snabba rörelser, men gillar att bli skrapad under hakan. Så det är det vi gör. Skrapar henne under hakan och lirkar försiktigt i henne mat, vatten och mediciner. Och ber en stilla bön att hon överlever. 

Det finns ingenting som kan få detta ogjort, men jag hoppas detta inlägg kan fungera som en varning till andra husdjursägare i trakten och uppmuntra folk att hålla ögon och öron öppna för skumheter. Det är verkligen skrämmande då det i nyheterna på senaste tid har cirkulerat rapporteringar om köttbullar innehållande metkrokar och råttgift på hundrastgårdar och så plötsligt händer detta. Man måste verkligen vara en helt genomsyrad ond människa för att göra något sånt här mot helt oskyldiga små djur. Det är helt fruktansvärt. 

Om jag någonsin får reda på vem som ligger bakom detta, ja då existerar varken nåd eller barmhärtighet. Här går folk och är rädda för vargen, men i själva verket är det människan som är den grymmaste och farligaste varelse som rör sig på denna jord. 

Och om du som står bakom detta av någon anledning skulle komma över denna text, har jag en liten hälsning. Citerat av en viss Jason Diakité:

"Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod,
Alltså aldrig, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta,
Så att du alltid kommer för sent
Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar förevigt alltid krasha"

Publicerad 18.10.2017 kl. 20:54

vad jag kunde skriva om

Ju fler dagar det går innan jag öppnar upp bloggen, desto svårare blir det att hitta något av värde att skriva om. 

Jag kunde skriva om hur jag börjat markera jobbfria helger i kalendern med neonrosa märkespenna så att ordet "ledig" lyser i ögonen på mig. Jag kunde skriva om hur jag snabbt klickar på "skicka" innan jag hinner ångra att jag avbokat en del arbetsuppdrag och istället hittar tre lediga veckoslut inom loppet av fyra veckor. Kan man verkligen göra så? Är det normalt? Tydligen. Måste bara forsätta pränta in det tills det etsar sig fast och jag kommer ihåg det per automatik. Kan man önska sig lite lägre arbetsmoral i julklapp måntro? 

Jag kunde skriva om de roliga sakerna vi gjorde i somras, men som aldrig blev beskriva här. Jag kunde också skriva om de mindre roliga händelserna, de som var rent utav helt skit. 

Jag kunde skriva om den mysiga hembygdskänslan jag upplevde under helgens loppis och jag kunde skriva om överraskningsfesten som vi ordnade tvåhundrasjuttiosex dagar i efterskott för en kompis som fyllt trettio. Jag kunde skriva om hur jag skrattade så det kändes i magen och kinderna (det var länge sedan) och hur vi genade hemåt mellan vattenpölarna under småtimmarna efter många timmar av intensiv dans på ett rökigt dansgolv.

Jag kunde skriva om hur vi gick under tallarna och över de mossbeklädda stenarna på bergen och hur vi fyllde vår korg av trattkantareller. Hur jag stannade upp i en glänta där solstrålarna lyckades ta sig fram bakom de tunga grenarna och bara andades. Och hur vi tog en paus på en gammal trädstam och drack kaffe och åt torra kex och gladdes åt vår fulla korg och de sista solstrålarna som vi hann fånga innan de försvann ner bakom trädtopparna. 

Jag kunde skriva om hur jag imorse möttes av en katt som kom hem från nattens strapatser täck av brännolja från topp till tå. Jag kunde skriva om varje atom i min kropp som slits itu av tanken att hon har ramlat in i ett oskyddat kärl någonstans och fått kämpa för sitt liv att ta sig upp. Jag kunde skriva om hur långa de där tre timmarna kändes i väntan på att veterinärens telefontid skulle öppna och jag tröstlöst försökte gnugga bort oljan i hennes päls med diskmedel. Mitt älskade lilla kattskrälle som bara råkar ut för en massa elände. 

Det här livet hörni. Ingen dag är den andre lik, det finns så mycket jag kunde skriva om. 

 

 

Publicerad 16.10.2017 kl. 17:18

blomstrande på bröllopsmässa

(bild från blomstrandes instagram)

Den med skarpt minne kanske kommer ihåg att jag i somras anslöt mig till gänget och de fantastiska kvinnorna som ligger bakom Blomstrande bröllop

Imorgon går bröllopsmässan Love Me Do, som vi blivit inbjudna till, av stapeln i Kabelfabriken i Helsinfors, så kommer hänga där hela dagen. Bland annat kan du köpa de allra sista exemplaren av det första numret till mässerbjudande, så det lönar sig att pipa förbi! Om inte annat intresserar så får man också gärna svänga via vår monter för att joddla med mig en stund. Lär stå mestadels av dagen där ensam, så uppskattar bekanta som kikar in och säger hej. Inget inträde är det heller till mässan, så passa på liksom! 

Ses i Helsingfors!

Publicerad 06.10.2017 kl. 11:12

saker att se fram emot

Efter att återigen ha varit fast i en lite väl intensiv period, känns det skönt vända kalenderblad, blicka fram emot en ny månad och känna att nu är hösten (min favoritårstid) verkligen här. Och vad passar bättre än att lista grejer att se fram emot? Det är nämligen så jag fungerar bäst då jag har lite för mycket på gång - att blicka framåt mot de där trevliga morötterna som väntar lite längre fram. I höst ser jag fram emot:

» att få starta mina morgnar långsamt, de 4/7 dagar i veckan jag inte jobbar på kontor. 

» att jag har två helger inbokade i helsingforsn, med två av mina närmsta kompisgäng. Skall bli fint att catcha upp från var vi senast lämnade, flera månader tillbaka och bara i största allmänhet jiddra och prata i mun på varandra. 

» Karis Hjärns årsfest. Den kära föreningen jag till och med var ordförande i ett tag, fyller hela tio år. Skall bli roligt att få klä upp sig till tänderna och gå på fest med "karisshacki"

» att inte ta emot några nya utomstående, stora projekt för hösten, utan bara fokusera på de jag redan har och i övrigt mest drisha runt i yllesockor och pynja på med smått och gott här hemma. 

» att jag har två  spelningar att se fram emot (en förvisso i februari, men en kan ju börja längta redan nu): Vasas Flora och Fanuna samt The Killers. Speciellt det sistnämnda skall bli nostalgiskt att gå och lyssna på, då jag lyssnade på dem  väldigt aktiv när jag var kring tjugo år gammal (ung). 

» att sticka näsan in i pälsen på mjuka kattmagar. Att mysa med katter hör nog till mina top 5 (eller kanske t.o.m 3?) feel good-grejer i världen. 

» att tända massa ljus och att  mer eller mindre konstant ha eld i kakelugnen. 

Publicerad 05.10.2017 kl. 10:40

om att vara scout

När jag var åtta år gammal började jag med scouting med en hel hög av mina kompisar. Vår grupp hette antagligen "Delfinerna", då det är kotym att döpa sin grupp efter ett djur och det namnet var populärt under nittiotalet. Vi var inte så jättenoga med att djuret gärna skulle få vara av inhemsk art, om vi säger som så. 

Efter det har jag hunnit med mycket som scout, men aktiviteten har också gått i vågor på grund av annat som varit aktuellt i livet. Som till exempel studier i annan stad som gjort att min scouting gått på sparlåga några år, men nu börjar jag sakta igen hitta tillbaka till en lite aktivare form av scouting. Och ibland krävs det helt enkelt en liten paus på ett par år (eller 15 minuter med en halv liter kaffe och tre rader choko) för att en skall orka och vara inspirerad igen. 

Det är inte heller alltid lätt att vara scoutledare. Om sensommaren brukar det vara ett pussel för att få ihop veckoledare åt alla grupper som skall starta till hösten och ibland orkar man bara inte ta fighten med den där individen som är lite extra krävande. Och att räkna hur många timmar man lagt ner som ledare på det hela, det vågar man under inga omständigheter göra. Men sen, när det kommer någon med mungiporna upp till öronen och tackar för en rolig dag eller en annan konstaterar att "det här är nog paradiset" när vi sitter vid lägerbålselden och grillar bananer med extra mycket chokladbitar i, ja då känner man nog som ledare hur värmen sprider sig i bröstkorgen. 

Det här året har jag bestämt mig för att utmana mig själv och testa något nytt och fungerar därför som gruppledare för kårens yngsta medlemmar, vargungarna. Under helgen samlades vi därför hemma på vår gård för att ordna utedag för de yngsta och övernattningar för de lite äldre scouterna. Bland annat skogspromenader, trangiamat, jättesåpbubblor, grillning,  lekar, sång och söndagsbrunch stod på schemat. Och det påminde mig igen varför jag tycker det är så roligt att vara scout. 

Scouting är myggbett på armarna och röklukt i håret. Scouting är gemenskap och stämningsfulla stunder kring lägerelden. Scouting är skit under naglarna och tovigt hår. Scouting är skoskav, skrattattacker och sommarläger. Scouting är uteliv och regn mot tältduken då man skall sova. Scouting är att komplettera och hjälpa varandra. Scoutinv är AGI AGI AGI och HEJ HEJ HEJ. Scouting är paddlingsturer längs Svartån, blåbärsfläckar på byxbuntarna och lärdom livet ut. Scouting är så mycket, men framför allt är scouting vänskap. 

Själv har jag lärt känna nya personer och fått många goda vänner via scoutingen, vilket jag är mycket tacksam över. Nästa år fyller min scoutkår hela hundra år, och då har jag själv varit Karisflicka i tjugo utav dem. Det, om något, känns fint. Att få vara en liten del av så viktig verksamhets historia. 

Publicerad 01.10.2017 kl. 16:52

höstens soligaste helg

Hörni, vilken fin helg det har varit. Både rent vädermässigt med också själsligt. Har liksom hunnit varva ner några gram, ätit god mat, dansat, hängt med kompisar och varit mycket ute i naturen. Skönt. 

I fredags hade jag dessutom distribuerat min energi så pass bra att jag fortfarande hade rejält kvar i lager då vi skulle gå på marknad. Åkte lite karusell, hälsade på bekanta och försökte lokalisera de perfekta yllesockorna för hösten. Det konststycket lyckades jag dock inte med. 

Till kvällen fick jag dessutom orsak att dra på mig ett tjockt lager läppstift för jag var bjuden på fest! Mitt bästa trick till festligt hår är att låta fläta 3-4 dagars smutshår i riktigt tighta franska flätor, ha i dem under dagen, ta upp många timmar senare, spraya rikligt med torrshampo, eventuellt locka håret närmast ansiktet lite extra och slutligen ha i hårspray. På med en mössa så döljs de värsta smutsstriporna närmast hårbotten. Mycket bra hack om inte en vill tvätta håret både före en går på fest och när man kommer hem. Hälsningar från en som tycker att hårtvätt är en av livets tråkigaste grejer. 

Men ja, festen var det ja. Ett par kompisar ordnade inflyttningsfest i en maskinhall som de skall ha som lager. Ljudtekniker som den ena är hade de ju förstårs riggat upp värsta ljusshowen och krögare som den andre är bjöds det på lokalproducerad öl. Inte illa. På den Nybergska Festskalan fick detta arrangemang 10/10. 

De hade liksom till och med byggt ett eget dansgolv och bjudit in dj:s och erik som drog bissebingo. Konstaterade att denna lilla kulturtant varit gravt undernärd på kuliga klubbkvällar som denna, så tackade och tog emot med öppna armar. Var så roligt att gå ut och träffa lite folk och dansa! Måste komma ihåg att bryta mig ut ur äta-jobba-sova-dö-modellen lite oftare. 

På lördag anlände min forna studiekamrat, roomie och goda vän till staden. Långa promenader, mys framför brasan och en himla massa catching up stod på schemat. 

Söndagen fortsatte bjussa på fint väder och efter en utfärd till Dagmars park dukade jag upp till kaffekalas hemma ute på gården. Skulle egentligen ha detta till ett fotograferingsjobb, men tänkte att jag kunde passa på att bjuda in familjen på samma gång. Lite äppelpaj skadar ju aldrig. 

Nu har den där glättiga helgkänslan ersatts med rätt så vanlig förekommande måndagsstress. Har så mycket att göra den här veckan då det är deadlines för både stipendieansökningar och stora arbetsbeställningar och som grädde på moset ordnar vi hajk här hemma på gården med vår scoutkår under helgen. Så en säkert inte hinner få tråkigt, liksom. Håller tummarna att det fina vädret håller i sig bara, så löser nog sig det också ska ni se. 

Publicerad 25.09.2017 kl. 20:15

till dig som skräpar ner längs vägarna

Igår tog jag en paus under arbetsdagen och gick på en promenad. Ibland behövs det lite extra syre till hjärnan för att få igång de kreativa processerna nämligen. Mina kreativa tankeprocesser böts dock denna gång snabbt ut mot stor irritation. Orsak? Nedskräpning i naturen. 

Jag bor en god bit utanför stadskärnan av östra Raseborg och det finns väl dryga tio hushåll längs vår "byväg", det är inte så mycket tycker jag. Ändå hittade jag ett flertal skräp, utkastade längs vägen, på bara hundra meters avstånd. Hur ser det  då månne ut längs landsvägarna där flera hundratals människor rör sig varje dag? Jag vet. Har nämligen plockat skräp där också. Tobakspaket, kaffemuggar och hamburgarpapper i långa rader. 

Ett annat vanligt förekommande skräp är cigarettfimpar. Jag tänker inte gå in på hur himla äckligt jag tycker det är att folk röker (ledtråd: jätteäckligt), men det som får mig att se ännu mer rött är när folk sedan helt ansvarslöst slänger fimparna omkring sig hur som helst. Har blivit den där envisa moraltanten som argt läxar upp folk i min närhet som fimpar var som helst och ger mig inte innan hen har plockat upp fimpen igen. Sorry, not sorry. 

I somras, då jag ordnade sommarcafé, hittade jag till och med en fimp strax intill en skogsstig som ledde till vår "Trollskog". En plats för barn. Och nära en skog - som innehåller massa lättantändligt material och djur som kan få i sig de där eländiga fimparna. Och på tal om vårt sommarcafé var det ju inte bara en fimp jag fick plocka upp från diverse fat och assietter. Så himla ohyffsat av folk att börja röka på platser där andra sitter och äter utan att dels fråga om det är okej och för det andra be om något kärl att fimpa i. VET HUT, säger jag bara! 

Men nu var det ju visst inte cigaretterna jag skulle prata om, utan det andra skräpet längs vägarna. Ursäkta, kommer lätt av mig när jag eldar upp mig på något. Tänkte nämligen komma med en liten newsflash: det är inte svårt att förvara glasspappret i bilen tills du kommer hem. Det är inte heller svårt att hålla det i handen till du möter nästa sopkärl på din promenad. Jag lovar, har god erfarenhet av detta nämligen. 

Med tanke på att det tar 400 år att bryta ner plast (källa) är det ju dumt att förlänga och försvåra nedbrytningsprocessen och dessutom en otrolig slöseri på tid att slänga ut det rakt i naturen, istället för att göra sig av med skräpet på ett lite naturvänligare vis. Jag kan lägga mitt huvud i pant på att det inte tar 400 år för just dig att ta dig till närmsta skräpkorg. Du har inte så bråttom att du inte skulle hinna slänga skräpet på rätt sätt. 

Publicerad 22.09.2017 kl. 09:31

när vi firade bröllopsdag

För dryga 2,5 vecka sedan hade vi bröllopsdag. Det firade vi med att gå på skogspromenad. 

Fyndade en fin fjäder.

Och förgätmigej i åkern som vi genade över. 

Kantarellerna var det dock lite sämre med och vårt saldo var rätt knapert på den fronten. 

Efter ett tag stannade vi uppe på ett berg för lite picnic. 

Puss på're!

Den uppmärksamme noterar att vi inte var särskillt långt hemifrån, men man måste faktiskt inte alltid åka iväg långa vägar för att åstadkomma en trevlig utflykt. 

Efter att vi börjat promenera hemmåt hittade vi plötsligt en hel del kantareller till. 

Kolla bara! Sen såg korgen inte lika tom och tragisk ut längre. Räckte precis till några goda varma smörgåsar som vi kockade ihop till middag följande dag. 

Senare på eftermiddagen åkte vi iväg för att äta middag på restaurang och vi bestämde oss för att prova på relativt nyöppnade Strandis. Menyn var lite knaper eftersom det var söndag och vi hade hamnat mitt emellan ett menybyte, men vi klarade oss. 

Snyggt sällskap hade en ju i alla fall. 

Och god var maten som rullade in på bordet efter en liten stund. 

Sedan begav vi oss vidare mot gamla stan. 

Det var säsongsavslutning på Anderssons sommarcafé, så det kunde vi abslout inte missa. Var ju även tvungen att ta sista chansen att få mumsa på Lenas delikata chokladkaka innan de stängde för säsongen. 

Efter konserten blev det traditionsenligt fest i torpet med familjen, vänner och vi som har jobbat där. Med dessa två härliga brudar som bordssällskap kan jag informera om att en aldrig är långt från ett rejält garv. 

Vi avslutade kvällen med att promenera tillbaka till bilen i solnedgången längs västvallen, och så var det med den bröllopsdagen. 

Publicerad 21.09.2017 kl. 09:54

en höstdukning

När jag kommer hem från mitt kontorsjobb om eftermiddagarna känner jag att jag helst vill göra något annat än stirra in i en skärm. Idag fick det bli middagsstök, vilket också var ganska logiskt i och med att mitt blodsocker ofta börjar dala på sena eftermiddagen då jag kommer hem. Vi har haft sjukt dåliga matrutiner hela sommaren, så det känns skönt nu när hösten är här och det känns aningen mer motiverat att stå i köket och kocka igen. 

För att piffa till vår enkla tisdagsmiddag valde jag att duka upp riktigt fint på köksbordet. Rotade fram ett gammalt lakan (haha, borde så inhandla ett par riktiga borddukar) samt en bit vitt tyg jag hittade i en låda. Behändigt det här med att bo ett hus där en massa grejer lämnades kvar av förra ägarna, en vet liksom aldrig vad man kan hitta ännu såhär ett år efter att man flyttat in. Addera en massa ljus (note to self: hösten är här, skaffa mer ljuuus!) och så lite äppel från trädgården på det. Blev riktigt mysigt. 

Själva middagen bestod av en pumpasoppa som jag rafsade ihop av vad jag hittade i kylskåpet och bröd enligt Elsas recept. Perfekt höstmat om ni frågar mig. Tänker föresten alltid på muminavsnittet om jättepumpan och hur muminmamman gör en massa smarriga rätter av den då jag hör något om pumpa i matväg. Allt såg så sjukt gott ut och jag önskade att jag också hade hennes matlagningsskills. Tänker att muminmamman också i övrigt är en ganska sund och bra förebild inom många områden, om man bortser från faktumet att hon är en fiktiv karaktär. 

Publicerad 20.09.2017 kl. 08:00

betraktelser från en dag i tallinn

Under helgen besökte vi Tallinn, en trevlig dag trots att största delen av dagen tillbringades på olika typer av färdmedel - tåg, spårvagn och färja. Blev inte många timmar i land, men hann i varje fall inhandla lite förmånliga hårvårdsprodukter och äta gott på en restaurang i gamla stan. 

Konstaterade även följande under dagen: 

1) att finländares beteende verkligen är allt annat än klanderfritt under sånahär typer av resor (fast inget nytt under solen med den saken i och för sig). Ville bara dra en skämskudde över huvudet å alla mina landsmäns vägnar som ragglade omkring på båten och betedde sig allmänt ohyffsat. Dessutom kan jag inte för mitt liv förstå varför folk envisas med att prata finska när de handlar i affärer. Kom igen, vi är ju faktiskt utomlands. 

2) jag är inte gjord för 12 timmars konstant umgänge med andra människor. Går bra om det är med familjemedlemmar eller nära vänner som jag hänger och kan drischa runt bäst jag vill utan att höja på ögonbrynen, men annars... Nä. 

Publicerad 19.09.2017 kl. 19:26

medicin mot måndagströttma

Att måndagar sällan  är höjdardagen i veckan är väl inte direkt någon nyhet och efter att ha tillbringat åtta timmar av dagen på kontorsjobb är kanske inspirationen inte helt på topp då en kommer hem.  Därför brukar jag försöka klämma in någon liten rolig aktivitet för att göra dagens slutsumma lite trevligare.

Det behöver liksom inte vara något märkvärdig och med en gnutta kreativtet kommer man ganska långt. Som tur är det ingen bristvara i min familj, så idag stog megabubblor på schemat med mamma och brorsonen. Väldigt enkelt och en väldigt simpel underhållning om ni frågar mig. 

För att göra egna jättebubblor bör du:

  • värma upp 3,7 liter vatten och sedan blanda i
  • en mix av 1,2 dl diskmedel (mamma hälsar att det skall vara riktig, grön fairy för att det skall bli bra) & 1 tsk guargum
  • samt 2 tsk bakpulver

Verktyget att blåsa bubblorna med är gjorda av två blompinnar med en stark bomullstråd fäst så det bildar en ögla, men en liten tyngd för att tråden lättare skall "öppna sig". 

Publicerad 18.09.2017 kl. 22:29

färdig för fredag

Vilken fredag att avsluta arbetsveckan med. Blev att ha gasen i botten då en familjefotografering jag hade inbokad på förmiddagen blev försenad med en timme vartefter jag skulle vidare på ett möte för att slutligen hamna långt ner på en gård i Bromarv för ett fotouppdrag. Fotograferingen som jag hade räknat med att skulle ta dryga timmen drog ut till det dubbla, men det bekom mig inte ett dugg. Var faktiskt riktigt skönt att traska omkring i skogen och mumsa blåbär mellan varven, klappa kalvar och skrapa får i pälsen. Precis vad jag behövde som avslut efter en mycket hektisk dag. 

Medan vi hängde i fårhagen dök plötsligt de här hjärtekrossarna upp. Alltså finns det något sötare än lamm (eller kattungar? eller kaniner? eller kycklingar? eller vilket annat fluffigt djurbarn som helst?!) Tror inte det. Föga förvånande känner jag nu ett ännu större behov (det var rätt stort från innan) att skaffa får till gården någon gång i framtiden. Känner att livskvalitén skulle öka märkbart med lite ulliga djur som går och bräker vänligt på bakgården. 

Publicerad 15.09.2017 kl. 19:34

att ha ett arbetsrum

Efter många om och men slog vi äntligen sista spiken i mitt arbetsrum igår kväll. Själva processen började ju redan för drygt tio månader sedan och förlängdes en hel del av andra projekt som kom emellan, samt vintern eftersom vi inte ville gavla på ytterdörren allt för mycket under de kallaste månaderna. 

Med slutresultatet att beskåda kan jag nog konstatera att rummet blev mycket luftigare då vi målade taket vitt, fräschade upp väggarna och lade in nytt golv. Kunde inte heller gå och lägga mig utan att ha börjat möblerat de viktigaste grejerna - så att jag kunde vakna idag och gå raka vägen upp i mitt nya rum! 

Louie är också mycket nöjd med det nya rummet och har legat och  myst med mig hela dagen. Utöver en tidningsintervju jag var med på tidigare under eftermiddagen har jag tillåtit mig själv att ta det riktigt, riktigt lugnt. Har tio dagar bakom mig av jobbrumba, så känns skönt med en dag i lite långsammare tempo. 

Lite mer bilder, utöver på min daybed som var ett måste då jag planerade rummets inredning, kommer senare. Väldigt nöjd så här långt i alla fall. 

Publicerad 14.09.2017 kl. 15:36

i realtid och tre rutor från då

Dags för en realtiduppdatering tänkte jag, det var ju inte precis igår. Passande nog passar jag på att pynta det hela med tre bilder från förra veckan, för orkar helt enkelt inte knäppa någon ny. Hängde en dag i Helsingfors och satt och jobbade i  ett caféfönster, träffade Blomstande-gänget och mötte upp några kompisar. En annan dag åkte jag till Tammerfors för att möta upp en annan organisation jag jobbar med denna höst och så slutligen ett förevigande av familjesammankomsten under helgen. Är inte allt för ofta vi lyckas samlas med största delen av brödraskapet på en och samma gång, så det var trevligt att hinna ses innan storebror igen gör sig lite mer svårtillgänglig och flyger iväg till sveariket. 

Men hur var det med den där realtiden? Just nu sitter jag  framför brasan med en avsvalnad kopp te och varvar ner efter en lång dag. Har haft arbetdag på deltidsjobbet, dragit scoutmöte för ett gäng ivriga vargungar samt lett operation rädda Snorken från dammsugaren tillsammans med min brorson. En hinner med mycket på en helt vanlig sketen måndag. 

 

Publicerad 11.09.2017 kl. 22:20

raseborg pride 2017

Ett skepp kommer lastat med ett gäng färgglada bilder från förra helgens prideevenemang här i Karis. Det var fint att se att en hel del folk hade sökt sig ut för att ansluta sig till paraden och det bjöds på ett digert program nere på ängen. Addera mysigt kompissällskap och en god pridedrink uppe på köttkontrollen så kan vi summera en riktigt lyckad dag. 

På kvällen passade vi dessutom på att ta del av rainbowbingot som ordnades på folkets hus, där det också var rainbow club. Superroligt när det händer här i byn!

Publicerad 08.09.2017 kl. 20:13

en analog sommar

Sitter som bäst och plöjer igenom mina fotoarkiv för ett jobb jag gör och ramlade plötsligt över mappen "analog sommar" som härstammar från sommaren 2013 då jag sprang omkring med en engångskamera på diverse festivaler, spelningar och upptåg. Det är antagligen den roligaste och mest kravlösa sommar jag haft på flera år, så det värmer i hjärtegropen att titta på dem. 

Kunde förstås inte låta bli att klicka mig vidare till sommarvideon som jag sammanställde från samma sommar, för att få suga lite mer på karamellen. Klippen är långa och skakiga och färgerna totalt missmatchade, men vet ni, det stör mig inte alls (nästan åtminstone). För det var min sommar och den var fin. 

Publicerad 07.09.2017 kl. 13:55

att välkomna höstmyset

En av de klart bästa grejerna med höstens antågande är att det blir mörkare och svalare om kvällarna och att en således gott och väl kan hålla eld i kakelugnen utan att förgås av värmeslag (inte för att risken varit så stor för det tidigare i sommar heller, men). I fredags ägde det officiellt första höstmyset för detta år rum och på samma gång passade vi på att tjuvfira bröllopsdagen som inföll senare under helgen. Väldigt mysigt att bägge våra katter dessutom hakade på vårt samkväm. 

I övrigt tror jag det kommer ramla in inlägg lite huller om buller från och med nu. Skulle helst bara fokusera på hösten, men har ju faktiskt några trevliga stunder kvar från sommaren att visa er här. Som vår roadtrip till vasa och del två av stockholmsvisiten. Hur frekvent uppdateringen blir kan jag dock inte lova, benar fortfarande av det sista från sommarens uppdrag samt har ett lite större fotouppdrag som måste ros i hamn innan träden gulnar allt för mycket. Så att, vi hörs när vi hörs. 

Publicerad 05.09.2017 kl. 22:24

1 år

Ett år som gifta idag, hurra!

foto: fia doepel

Publicerad 03.09.2017 kl. 11:01

allas lika värde & pridelördag

Den här helgen har jag lovar mig själv främst två saker:

1. att vara ledig
2. ha roligt

Har varit aningen bristvara på bägge fronterna på sistone nämligen. Och vad är då bättre än att hänga med på pridevågen som kommer till Karis idag? Inget skulle jag våga påstå. Blev lite ledsen när jag stötte på gnällspikar i den lokala facebookgruppen som milt sagt tyckte att Pride inte var något att hänga i julgranen. Att ursäkta? Att stå för alla människors lika värde är väl det minsta en kan göra i denna totalt sjukt snedvridna värld? 

Jaja, alla har ju tyvärr inte sina mumintroll i dalen så att säga, men vi får hoppas att internettrollen håller sig borta med sin negativitet, åtminstone idag. Tycker själv att Raseborg Pride bjuder på ett strålande fint program och skall alldeles strax packa iväg mig in till stan för att delta i paraden som går av stapeln klockan tolv.

Men först skulle ju förstås Sutarkullas alldeles egna regnbåge hängas upp! Hoppas en och annan fågelbongare ser den. 

Ses på Pride!

Publicerad 02.09.2017 kl. 10:10

höstlistan

Man vet att det är höst när: luften blir allt krispigare och dimman ligger tät över träsket om morgonen. Samt när min hjärna spontant börjar tänka: "halleluja, äntligen en chans att varva ner."

Låt som ger mig höstkänslor: Hade ju tidigare som tradition för några år sedan att alltid fila ihop en ny spellista då årstiderna ändrade, men de senaste åren har det varken funnits ork, tid eller inspiration till det. Tjuvkikade lite i en gammal höstlista och hittade bland annat: First Aid Kit, Kings of Convenience, London Grammar, The Smiths och Lana del Rey. Ändå helt bra höstkombo, så tror bestämt jag skall smälla igång den listan nu med en gång. För övrigt tipsade min kompis Ville mig om Kommode (som är ena halvans av KoC, som jag tidigare nämnde, nya band) - mycket bra sound!

I höst vill jag klä mig så här: mjuka, snälla kläder. Skulle gärna hitta en skön, lång, stickad tröja som inte är för tjock. Tycker stickade tröjor har en tendens att bli så himla bulliga. 

Hösten doftar: frisk luft och skog. Hoppas på att jag hinner med en och annan svamppromenad nu under hösten!

Det bästa med hösten: att det känns som man får en nystart samtidigt som allt lugnar ner sig en aning och man får en chans att återhämta sig efter sommaren. 

Det sämsta med hösten: ... att jag sällan lyckas med ovanstående punkt ändå. Men detta år, nu jävlar! Denna höst duckar jag för arbetsuppdrag som ger mig stress i kroppen och klumpar i magen och försöker planera in allt fler "heliga" dagar och helger som inte får innehålla någon typ av jobb eller andra grejer som känns osköna. Hösten är min favoritårstid och detta år tänker jag banne mig inte få den förstörd av saker som tar mer än vad de ger. 

Mat som jag förknippar jag med hösten: krämiga soppor, kantareller i alla former, mustiga grytor och rödvin. Och alla rotsaker en äntligen kan börja rosta i ugnen igen, hurra!

En höstkväll spenderas: hemma. 

En sak jag ser fram emot i höst: att mina kompisar bjuder in sig själva på sleepovers och kockar mat på vedspisen och sörplar vin framför öppna brasan och spelar sällskapspel med mig. Se det som en öppen inbjudan, kära ni som känner er träffade. 

​Listan tagen från: Sevendays

Publicerad 30.08.2017 kl. 22:09

 

 

 

 

 

Emilia Nyberg heter jag, men har en tendens att lystra aningen bättre till Miilo. Är en kreativ mångsysslare, fotograf, scout, husägare, fru och Karisbo i själ och hjärta. Bland annat.
Kan vifta på näsborrarna och är ​snäll för det mesta, förutom när mitt blodsocker är lågt. 

Denna blogg fungerar som min kreativa avlastningsyta, klotterplank och dagbok för tillfällen jag anser vara värda att minnas. En salig blandning av livet på landet, tankar & åsikter, projekt jag jobbar med och allmänt pladder. Samt en och annan kattbild där emellan. 

 

Du hittar mig även på följande plattformer:
Instagram: @miltonmiilo, @sutarkulla
& @fotografemilianyberg
Facebook: Fotograf Emilia Nyberg
Youtube: Livet på Sutarkulla
Hemsida: emilianyberg.com

Kontakt: 
elt.nyberg[at]gmail.com eller
fotografemilianyberg[at]gmail.com

 



bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

☰ meny